Köpenhamnsresan i februari 2007

Vi båda har nog varit nomader i ett föregående liv. Trots att almanackan klart visar, att det är vintertid, ser naturen mer ut som en begynnande vår eller möjligen sen höst. Vi blir som flyttfåglar och en tur ner mot Köpenhamn lockar. Vi lyckades åter vinna en reseauktion, där vi fick hotellrum med frukost under ett par dagar för en billig penning.

Vid 12.00 - tiden den 19 februari startade vi färden mot Köpenhamn, där vi hade logi under två nätter på ett hotell strax utanför staden. Efter ca två timmars körning stannade vi för kafferast vid Vista Kulle, strax före Jönköping. Vättern låg spegelblank och isfri och någon snö syntes inte till. Vi fortsatte resan fram till Skåneporten, där vi åt middag. Väderrapporten lovade oväder, så vi beslöt oss för att fortsätta till Helsingborg för att åka färjan över till Helsingör. Vi betalade "bara" 600 kr för en 4-dagars t.o.r – biljett, vilket var ganska humant. Den här gången gungade det inte vid överfärden.

Vi fortsatte mot Köpenhamn och kom med hjälp av navigatorn snart fram till hotellet, som låg strax intill E47:an. Hotellet hade gott om parkeringsplatser, så här kunde vi stanna, för att sova över natten i husbilen. Logi på hotellet hade vi först nästa natt, men vi tänkte utnyttja kommande dag för att utforska Köpenhamn vintertid.

När vi vaknade tidigt på morgonen tittade jag ut och konstaterade, att några enstaka snöflingor hade landat på marken. ”Skönt” tänkte vi, ”det blir nog inte så farligt med det utannonserade ovädret”, varefter vi sov ytterligare ett par timmar. När vi tittade ut nästa gång, ändrade vi uppfattning. Marken var vit och snön yrde utanför fönstret. Det skulle nog snart sluta. Trodde vi. Men vädrets makter ville annorlunda. Snöandet fortsatte. In till Köpenhamn skulle vi i vilket fall som helst. Ingemar kunde baxa ut husbilen och lyckades t.o.m. hitta till närmaste järnvägsstation i snöyran. Trapporna under järnvägen var belagda med tjocka snölager och på perrongen var det inte skottat. Snöröjningsmanskapet hade tydligen ”blivit tagna på sängen”. En liten snökanon kördes med full fart och lyckades täcka både väntande tågresenärer och väntkurerna med snö. Den unge mannen som körde så mycket belåten ut. Det var säkert hans första snöröjningsuppdrag. Nåja, han flyttade i varje fall om snön!

Vi kom i varje fall in helskinnade till huvudbangården. Kaffesugna som vi var letade vi genast upp vårt ”stamfik” inne i vänthallen. Ja, ja! Vi har faktiskt druckit kaffe och ätit danska wienerbröd där vid två tidigare tillfällen.

Vi hade tänkt oss att få en promenad i grönskan inne på Tivoli, men därav blev intet. Allt var översnöat. Ett besök på Glyptoteket eller ” Ny Carlsberg Glyptotek ”, som det egentligen heter, fanns också som vanligt på önskelistan, åtminstone på min. Förra gången vi var där, höll man på att reparera. Min sambo följde snällt med, säkert i hopp om att jag senare skulle gå med på en längre promenad i hamnkvarteren för att bese inneliggande båtar.

Trottoarerna var redan nu maximalt moddiga och jag tittade lite skeptiskt på alla unga flickor, som med god balans trippade fram på höga klackar i snöstormen. En tös i silverskor både skrek och skrattade samtidigt, när hennes fötter dränktes av det bruna vattnet utanför trottoarkanten. Det var ett litet konstverk att ta sig över gatorna, trots att vi hade vinterskor.

Nåja! Vi kom i varje fall fram till Glyptoteket och löste våra inträdesbiljetter en trappa ner. Här fanns garderober, förvaringsboxar och toaletter, allt i denna nyrenoverade källarvåning, där teglet hade fått en struktur, så att det såg ”gammalt” ut. Med den mjuka belysningen blev det en välkomnande atmosfär. Helt nytt på museet var ” Middelhavshorisonten”, som i ett flertal salar speglar människans handlingar genom ca 6000 år. Jag saknar ord, som kan uttrycka upplevelsen av den här delen. Den måste ses. Med stort intresse tillbringade vi båda ett flertal timmar i dessa vackra och intressanta salar. Benen njöt av vilan, när vi slog oss ner vid en värmande soppa i det lilla caféet. Tiden gick fort och det var dags för de franska skulptörerna och framför allt Rodin-salen. August Rodin är sedan många år tillbaka min stora favorit när det gäller skulptörer. Även Ingemar tog med intresse del av konstverken, vilket gladde mig.

Men tiden gick som sagt fort och den kvinnliga vakten såg nästan lite bister ut, när hon till slut lyckades få ut mig.

Bilder från Glyptoteket:

Interiörbilder

Vinterträdgården

KarlNielsen Urmodern

Glyptoteket

Takdekorationer

Väggdekoration

Den pampiga festsalen

Medelhavshorisonten  - diverse bilder

Rodin skulpturer

Evig var

Tre sirener

Evig var

Jeanne d´Ark

Skuggan

Danaide

Paulo  Malatesta-Francesca

Tre sirener

Kyssen

Borgarna i Calais

Paulo Malatesta - Francesca

Diverse franska skulptörer

Den förlorade sonen

Väl ute igen kunde vi bara konstatera att snöstormen inte hade avtagit. Förmodligen hade den överraskat den inhemska befolkningen, för åtskilliga bar alltför lätt klädsel och saknade huvudbonad. Vi var glada över våra vindtäta jackor, där vi stretade mot den piskande vinden utmed Ströget. Vad vi gjorde på Ströget i snöstorm? Vi letade efter en rakhyvel! Min sambo började se lite skurkaktig ut i den begynnande skäggstubben. Ingemar hade lyckats glömma både tandborste och rakhyvel hemma. Tandborste hade han redan lyckats få tag på, men en enkel rakhyvel var det svårare att hitta. Jag var inte sämre, för jag hade glömt hårborsten och dessutom ett och annat till köksavdelningen i bilen. Jag lånade Ingemars kam, så det gick bra. Till håret alltså!

Jag var lite nyfiken på hur det såg ut i varuhusen i Köpenhamn numera och slutligen hittade vi ett, där vi dessutom kunde värma oss ett tag, innan vi skulle bege oss tillbaka till huvudbangården. Under den här korta turen hann vi konstatera att det har blivit dyrare att turista i Köpenhamn. Min väderkänsliga kropp strejkade en del, när vi skulle gå tillbaka, så jag tyckte lite synd om Ingemar, som fick nöja sig med ett mycket långsamt tempo. Det var tydligen en hel del strul med tågen i snövädret, men vi lyckades ta oss tillbaka. Värre var det att ta sig uppför trapporna vid pendeltågstationen. De var fortfarande oskottade, men vi kom till slut både uppför trapporna och fram till den insnöade husbilen. Tur nog har Ingemar ett utomordentligt bra orienteringssinne, så han hittade hem till hotellet i snöflingornas virveldans.

Nattsömnen blev mycket god. Tydligen hade vi blivit trötta av travandet i snön. När vi vaknade, kunde vi konstatera att det fortfarande snöade. Puh! Varför detta? Det hade knappt kommit en enda snöflinga på hela vintern, men nu när det borde närma sig våren, vräkte de tunga flingorna ner. Men det var bara att ta skeden i vacker hand. Efter frukosten åkte vi åter in mot centrum. Först av allt uppsökte vi turistinformationen, som ligger ett par kvarter från huvudbangården. Där hade man installerat ett flertal datorer, där man på egen hand kunde undersöka vad som var på gång i Köpenhamn. Medan Ingemar gick fram till kunddisken för att ta reda på, var det fanns någon jazzmusik under kvällen, satte jag mig vid en av datorerna. Redan på hemmaplan hade vi beslutat oss för att vi skulle till en jazzklubb i Köpenhamn. På de större jazzklubbarna var det ingenting på gång just den här dagen, men däremot skulle det bli jazz på en liten pub belägen på en tvärgata till Ströget. Här skulle man börja spela redan kl. 17.00, så det passade oss perfekt.

Vad vi gjorde under tiden? Jag hade inte hunnit se mig mätt på de franska skulpturerna på Glyptoteket och eftersom Ingemar inte hade något emot ytterligare ett besök där, styrde vi åter kosan mot museet. För att riktigt hämta krafter, satte vi oss först med varsin kaffe latte i det lilla caféet! Därefter blev det ett par timmar inne bland skulpturerna. Kameran kom flitigt till användning. Till slut orkade vi inte mer, utan begav oss med pendeltåget till inköpscentrat vid Fisketorvet, där vi strövade omkring ett tag, innan vi satte oss ner för att äte en sen lunch. Vi hade tänkt oss att gå i hamnen, men vädret lockade inte till alltför långa promenader.

Vi for i.st. tillbaka till stan och vandrade sakta uppför Ströget, där vi så småningom hittade Runde Torn och den intilliggande musikpuben. Mysigt! Här fanns den gedigne dansken. Verkade som en ”afterworkpub” hemma, där folk kom, stannade en stund för att lyssna på de fem männen, som spelade gladjazz, och därefter vandra vidare, kanske hemåt. Vi köpte varsin öl, satt ett par timmar och njöt av stämningen och atmosfären, innan vi tog oss hemåt igen. Den här dagen var det inte trevligt att lyssna på väderleksrapporten. Det var snöstorm både i Danmark och framför allt Skåne på den svenska sidan. Det hade varit många avåkningar.

När vi nästa morgon åter lyssnade på väderleksrapporten lät det bättre. Stormen hade lagt sig och snöandet avtagit. Vi beslöt oss för att sakta ta oss hemåt igen i väntan på våren, som tydligen hade beslutat sig för att avvakta med sin ankomst.