Resan mot Jämtland-Härjedalen 2007-07-20 – 2007-07-27

Fredag 20 juli
Efter att ha varit hemma fyra dagar efter turen till Pataholm och Öland, var det åter dags att ge oss av med husbilen, denna gång norrut. Vi tog det lugnt på morgonen, men framåt middagstiden befann vi oss på rullande hjul igen.

Utanför Lindesberg stannande vi på en rastplats för en kaffepaus, innan vi fortsatte förbi Leksand och Mora, för att sedan dröja oss kvar ett par timmar i Orsa. Där var det nämligen allsång och medryckande spelmansmusik utanför prostgården. Spelmännen framförde även ett par låtar i ren tradjazzstil. Vilka härliga musiker! De skulle platsa i nästa års Tradjazzfestival i Askersund.

Glada och nöjda fortsatte till vårt mål för dagen, fritidsanläggningen Grönklitt utanför Orsa. Där fricampade vi på en stor parkeringsplats tillsammans med några andra husbilar. Det var uppehållsväder, men bara några få plusgrader, när vi tog en kvällspromenad till entrén vid Orsa Björnpark. Ett behagligt lugn rådde över nejden och ett par timmar senare somnade vi gott.

Lördag 21 juli
När vi vaknade på morgonen, var det lite kyligare, än vad vi var vana vid, så vi åt frukost inne i husbilen. Vi förflyttade oss sedan till den större parkeringsplatsen utanför djurparken, där vi tillbringade de närmaste timmarna. Orsa Björnpark är norra Europas största björnpark. Här får man bra motion, eftersom parken ligger på höjderna i vildmarken och det är långa sträckor att gå mellan de stora reviren. Brunbjörnar med små ungar strövade omkring under våra utsiktsplatser, järven kilade snabbt förbi oss och de små lodjursungarna lekte helt nära. De sistnämnda var det lite svårt att slita sig från. De var så söta. Här finns även två av världens största björnar, den utrotningshotade Kamtjatkabjörnen. Hannen, som vid ett tillfälle befann sig på ett par meters avstånd från oss, väger ca tre gånger mer än vår svenska brunbjörn och har en ståhöjd på ca 3 m.

Vi åkte vidare till Tallheds auktionistcentrum utanför Orsa, där vi under en dryg timme följde auktionen, som leddes av en slagfärdig auktionist, varefter vi lagade lunch, åt och sov en stund. Senare körde vi till den vid vattnet vackert belägna Skattungbyn, där det hos en bekant skulle bli grillfest på kvällen. Vi fick parkera på tomten och välkomnades genast av två vackra labradorer och deras husse. Medan vi med en kopp kaffe i handen tittade på omgivningen och grönsaksodlingarna, anlände ytterligare fyra gäster bl. a. ortens auktionist till kvällens grillparty. Under några trevliga timmar berättades det mycket om bygden, dess seder och historia. Myggen höll sig tack och lov på avstånd.

Solnedgång i Skattungbyn

Söndag 22 juli
Efter frukost och en biltur runt bygden med labradorerna och deras husse fortsatte vi norrut. Färden gick utefter den västra sidan av Storsjön och vidare väg E14 till Undersåker, där vi svängde av mot Ottsjö vid Ottsjön. Ingemar, som varit på orten ett flertal gånger tidigare, visade mig runt i Ottsjö och Valådalen. I östra Vålådalen var en restaurang vid campingplatsen öppen. Vi var sugna på något gott, så vi stannade till en stund i den gemytliga serveringen för att dricka kaffe och äta våfflor med hjortonsylt och grädde, innan vi åkte vidare till Storån, där vi hittade en bra övernattningsplats intill vattnet. Trots all mygg och knott är det tydligen mycket populärt att fiska här. Vi nöjde oss med en kort promenad och slog oss sedan ner i husbilen med varsin bok, innan John Blund påminde oss om att det var dags att sova, trots att det var ljust ute.

Måndag 23 juli
På förmiddagen begav vi oss till den lilla affären i Ottsjö, för att proviantera lite. Det är underbart med alla dessa små byaffärer. De har verkligen allt, även om sortimentet inte är så stort. Ingemar passade på att fråga om hjortrontillgången den här sommaren och fick veta, att det inte var så gott om bär, eftersom mycket av blommorna hade frusit.

Idag behövde vi emellertid motion och med Ingemar som god ledsagare, begav vi oss på en kortare vandring upp mot Kläpphögarna. Jag tyckte nog att stigen genom skogspartiet var väl stenig, men så småningom ljusnade det och landskapet öppnade sig. Här fanns en skön träbänk på en berghäll, där vi slog oss ner. Bakom myren, som låg framför oss, tornade Ottfjället med de lägre belägna Kläpphögarna upp sig och till vänster låg Ottsjöns rofyllda vatten. Här satt vi en bra stund och njöt av lugnet och den vidsträckta utsikten. Jag fick en ingivelse, att ge mig ut på den lilla myren för att se, om det fanns några hjortron. Det var långt mellan de rödgula bären, men visst fanns de och snart travade vi båda omkring på myren och plockade. Vad gjorde det att sportskorna blev våta! När vi kom ner i dalen igen, var det dags att laga lite mat. Ingemar hittade en gammal träbänk med bord i gröngräset, där han dukade.

Efter en liten middagsslummer åkte vi till Vallbo lappkapell. Där hängde nyckeln utanför porten, så att var och en själv kunde öppna och stänga. Vilket förtroende! Vi tittade in en stund i det lilla enkla och rofyllda kapellet. Ett tag övervägde vi, om vi skulle övernatta i husbilen häruppe, men beslöt oss för att återvända till gårdagens rastplats invid Storån. Förutom alla fiskarna, fick vi i natt sällskap av ytterligare ett par husbilar. Ingemar smorde in sig med ”Mygga” och satte sig att rensa dagens lilla skörd av hjortron, medan jag lagade mat. Tack vare ”Mygga” lyckades vi hålla mygg och knott på lite avstånd under måltiden.
 

Ottsjön och Anarisfjällen	Vålån

Tisdag 24 juli
När vi var färdiga med morgonritualen, åkte vi upp till Högåsen, för att se om vi kunde hitta mer hjortron på en närbelägen mosse. Här lyste hjortronen med sin frånvaro, så vi gjorde ett nytt försök på ett annat ställe, där vi fann några få av de åtråvärda bären. Dagens fortsatta färd gick förbi Åre och Duved, varefter vi svängde av mot Tännforsen för att se det mäktiga vattenfallet. Efter en kopp kaffe i husbilen, åkte vi tillbaka en bit, för att sedan svänga av mot samelägret Njarka, där man skulle ha guidning på eftermiddagen. Häruppe blev vi kvar ett par timmar.

Vi blev varmt mottagna och blev inbjudna i en kåta, där kaffepannan puttrade över den öppna elden. Vi slog oss ner på renfällarna runt elden. Till en början var vi ensamma besökare, men så småningom kom ett holländskt par, ett tyskt par och en svensk familj med en tonårsdotter. Vi bjöds på kaffe, renklämma och torkat renkött och fick en ingående information om samernas liv och leverne av en trevlig samekvinna. Väl ute i det fria igen lockades renarna fram och vi fick mata dem med renlav. Det var första gången i mitt liv, som jag matade renar. Det gick bra så länge det var renkor med kalvar, som befann sig runt omkring oss, men rätt som det var svischade något stort förbi mig. Det var den respektingivande hanen med sina bamsestora horn, som väl medveten om hierarkin i hjorden intog sin plats i dess mitt och såg till att han fick mat. Tjusig var han, men jag höll mig på lite avstånd.

Efter den här visiten åkte vi tillbaka över Åre och Duved mot Vålådalen, där vi körde fram till Nulltjärn. Så underbart vackert! Himlen, de delvis snöklädda fjällen och skogen speglade sig i det stilla, blanka vattnet. Det var ingen tvekan om var vi ville sova i natt. Här och ingen annanstans. Vi var långt ifrån ensamma på parkeringen nära sjön, så sömnen blev rofylld.
 

Tännforsen	Ingången till Njarka
Matning av renar	Nulltjärn vid Vålödalen

Onsdag 25 juli
Idag lämnade vi Vålådalen. Vi åkte via Undersåker, E14 och väg 321 till Kövra, där vi vek av västerut mot Ljungdalen. Vi kom så småningom till turistvägen Fäbodvägen , där vi åter åkte förbi otaliga myrar. Jag ville gärna titta efter mer hjortron och till slut satte Ingemar foten på bromsen. Äntligen hittade vi rikligt med mogna hjortron. Vi gick bara efter kanten av mossen, men fyllde snart våra små hinkar. Vilken skön motion det är att gå på en mosse! Både rygg, ben och fötter mår prima. Vi hade kunnat plocka mer, men ville gärna komma en bit på väg idag.

Den här turistvägen visade sig vara tämligen stenig och ojämn. Renar på väg fanns det gott om. Det är lite svårt att fatta, hur man kan få ihop dem, när de strövar i så stora områden. Vi har även stött på älgar vid ett par tillfällen under de här dagarna.

Efter ett tag kom vi fram till en levande fäbod, Galåbodarna. Här stannade vi för att se oss omkring i den sköna omgivningen. Kor, getter och får strövade fritt omkring och några hästar fanns i en hage. Här var det gudagott att vara! Kaffet kokades på en vedspis utomhus och även våfflorna gräddades där. Diska gjorde man också utomhus. Vi slog oss ner vid ett gammalt träbord för att dricka kaffe och äta våfflor. Små killingar kom genast fram och ville bli kliade. Vilka våfflor! Det var riktiga gammeldags våfflor, som smakade mycket bra. Att de sedan innehöll massor av grädde, glömmer vi!

Så småningom lyckades vi slita oss loss för att fortsätta vår färd. Efter Fäbodvägen kom vi in på ett vägbygge, som sträckte sig ända fram till Ljungdalen. Vägen var knagglig p.g.a. nyutlagd krossten och på ett ställe fick man åka en omväg, som var både lång, smal, gropig och mycket dammig. Med en mycket smutsig husbil kom vi dock så småningom fram till Flatruet, som är Sveriges högst belägna landsväg (975 m ö.h.). Där har man den stora vida slätten, som är omgiven av berg. För övrigt ser man bara det enorma himlavalvet, där man på ett ovanligt sätt kan följa de snabba väderförändringarna. Här uppe råder ett totalt lugn. Vilken underbar frihetskänsla! Vi beslöt oss genast för att övernatta här. Ensamma behövde vi inte bli, för här stod ytterligare 11-12 fordon parkerade för natten. Långt borta i väster såg vi ett pågående oväder. Himlen förvandlades snabbt och snart var vi mitt i ett ösregn, som vi faktiskt välkomnade inför utsikten att få ren renare husbil. Efter dagens strapatser somnade vi gott.
 

Fäbod med servering	Utsikt vid Flatruet	Vildströvande ren

Torsdag 26 juli
Nu var det dags att sakta vända hemåt efter vår lilla resa norrut. Vi åkte sakta genom landskapet mot Mittådalen, där vi stannade till för att titta in i en liten affär ägd av samer. Överallt på väg vajade den vackra samiska flaggan i lyktstolparna. Under den fortsatta färden var det inte bara renar, som strövade vilt, utan även kor. Vi kom in i en stor skock kalvar och halvvuxna kor, som låg lättjefullt utsträckta såväl utefter vägen som på densamma. Här råder ingen stress! Härligt!

Vi körde vidare till Funäsdalen för att sedan följa väg 84 till Tjärnbräcken, där vi fortsatte väg 311 ner mot väg 70, som vi kom på några mil före Idre. Förutom enstaka mat- och kaffepauser åkte vi sedan raka vägen över Särna, Älvdalen, Mora, Rättvik och Leksand fram till en större rastplats vid en bensinmack och restaurang utanför Borlänge, där vi under en tidigare resa hade stannat. Här stod redan ett flertal husbilar och husvagnar parkerade för natten. Efter lite kvällsmat, somnade vi gott.


Fredag 27 juli
Idag åkte vi raka vägen hem och tidigt på eftermiddagen befann vi oss åter i Askersund, lite trötta, men mycket nöjda med vår tripp till den nordliga delen av vårt avlånga land.