Spanienresan 20101016 - 20110414

Del 3 Torrox Costa - Sagres

Från Inger's Blogg

 

Nytt besök hos sjukgymnasten

Fredag den 7 januari 2011
Idag skulle man kunna tro, att vi befann oss i Sverige. Solen lyste med sin frånvaro och det föll ett stilla regn, precis som i Sverige under sommaren. Det var bara att ta på allvädersjackan, som tål både regn och blåst.

Idag var det dags för ett besök hos sjukgymnasten igen. Hon vet verkligen var hon ska gå till angrepp. Musklerna verkade dock lite mjukare. Jag klagade över, att mina ben är som två tunga stenblock, som dessutom är låsta. Efter behandlingen gick jag i alla fall lättare. Ortopeden växlade också ett par ord med mig.

Ingemar hade under tiden jag var på behandling gått till tyska bageriet och köpt surdegsbröd. Han ansåg, att det gick fortare för honom att gå till Mercadona för att köpa katrinplommon och salt. Det gjorde det säkert.

Gasolen var slut, så vi åkte en tur till gasollagret, som ligger på väg mot Nerja.

Idag tog jag hand om köttfärs som väntade i kylskåpet. Hälften förvandlades till köttfärssås och resten blev cevapcici, som vi åt tillsammans med grönsaker i ugn. Det är fortfarande mycket jobbigt att stå och arbeta, men med små pauser går det bra.

Jag tror att min sons familj skulle åka hem från Miami idag, men har inte hört, om de har kommit iväg. Det verkar vara rejäla oväder i Europa med stora problem bl.a. i England och Frankrike.

”Jag hade en gång en båt” – dramatik på högsta nivå

Lördag den 8 januari 2011
”Morgonsolen redan strålar högt på blåa himmelen” sjöng vi tidigt på morgonen idag. En strålande sol lyste från en klarblå himmel och vi fick åter uppleva en mycket vacker dag.

Fick ett SMS från min sons familj, att flyget från Miami var ett dygn försenat p g a oväder.

Natten mot idag var fylld av smärtor för min del. Det var en naturlig konsekvens efter gårdagens sjukgymnastikbehandling. Tog en Ipreen, vilket gjorde, att jag i st. fick rejält ont i magen. Nåväl, natten hade ett slut och även smärtorna. Den här dagen blev den bästa hittills och jag kunde gå tämligen obehindrat. Vilken skön lyckokänsla! Benen kändes inte längre som alltför tunga stenblock. Stavarna togs fram och jag gick en promenad utefter stranden. Ingemar gjorde mig sällskap.

Blev ordentligt sugen på pannkaka idag. Jag blandade smeten och Ingemar stekte pannkakorna. De blev lika frasiga som riktigt goda våfflor. Vi tog med både pannkakor och kvarvarande hallonsylt ut i solen. Gissa om det smakade gott! Det var skönt ute och vi blev sittande i solen. Allt var lugnt och stilla. Trodde vi. Nu började plötsligt dagens stora äventyr.

Strax efter klockan 17.00 hörde vi ett dovt tutande. Ute på Medelhavet låg två mindre motorbåtar med fören mot land och båtfirman, som ligger på andra sidan restaurangen. Båtfirman hyr ut båtar och brukar med hjälp av en traktor och båtvagn dra upp båtarna, när de ska i land.

Vid det här tillfället var det flod, vilket innebar, att det var tämligen höga och okontrollerbara vågor. Traktorn åkte fram, men när den första båten skulle tas in i vagnen, kastades båten fram- och tillbaka av vågorna och kantrade ett flertal gånger. Den hamnade på sidan och kunde inte tas omhand av traktorn. Männen i båten lyckades hoppa ur och kom iland. Båtvagnen kopplades loss och man kopplade en vajer till båten, för att kunna dra den iland. Den andra motorbåten låg fortfarande ute i vattnet och nu höll det på att gå riktigt illa för den. Man hojtade varnande från land. En stor våg svepte med båten, som for upp på den höga vågkammen, men turligt nog inte välte. De två männen i båten måste ha blivit chockade. Nu fick man bråttom att köra lite längre ut i havet, så man kom undan de värsta vågorna.

Den första kantrade båten

 

Kanske det går att dra upp båten med en vajer?

På väg upp

Till höger syns båtvagnen

Här ligger motorbåt nummer två ute i Medelhavet

Nu hade det hunnit samlas mycket folk på den annars ganska ödsliga stranden. Dramatiken stegrades ytterligare, för nu kom även en stor tullkryssare åkande i full fart. Man släppte ner en gummibåt med personal. Gummibåten tog sig fram till helikoptern. Nu kom även Guardia Civil åkande i en helkopter. Den sistnämnda helikoptern verkade mest fara fram- och tillbaka över området för att kontrollera omgivningen.

Nu kommer tullens helikopter

Tullhelikoptern har landat på stranden

Tullpersonal inspekterar båten. Mannen i rött, som var ombord, ser inte ut att må så bra.

Tullkryssaren åkte nu mot den andra motorbåten, som fortfarande låg ute i vattnet. Efter att ha legat stilla hela tiden, gjorde nu motorbåten en rivstart och fräste med hög fart rakt ut i Medelhavet. Förmodligen hade man hoppats på att hinna dumpa ev. otillåten last i havet, men detta är bara reflektioner. Nu blev det en vild jakt på havet med två deltagare, motorbåten och tullkryssaren. Tullkryssaren prejade motorbåten flera gånger och fick den att ändra riktning. Dramat fullföljdes bortom vårt synfält, men förmodligen togs både båt och männen ombord på kryssaren. Senare återkom kryssaren. Gummibåtens personal hoppade iland och såg till att motorbåten, som man med stor möda hade lyckats få i land, åter blev sjösatt och hivades ombord på tullkryssaren. Båtarna blev med andra ord beslagtagna. Undrar just, hur mycket båtfirman var involverad i dramat. Nu sjöng vi: ”Jag hade en gång en båt, men båten den försvann. Det var så länge se´n, så länge se´n.”

Tullkryssaren och motorbåt nummer två

Nu har tullkryssaren släppt ner gummibåten

Senare på kvällen gick vi till restaurangen för att surfa en stund. Krogens svart-vita hund kom som vanligt och ville leka. När jag gick till toaletten, låg den utanför med sin pinne och väntade.

En lugn dag

Söndag den 9 januari 2011
Visst var det sol idag, men även lite småkylig snålblåst. Vi sov länge, latade oss ordentligt och låg och läste ett bra tag under dagen, innan vi satte oss en stund i lä ute i solen.

Idag fick jag ett SMS att min sons familj med ett dygns försening hade landat i Stockholm efter ett par veckor i Miami. Skönt att allt har gått bra och att ni är hemma igen. Välkomna hem, säger vi!

Våra vänner, Siw och Leif, är nu på väg mot Spanien och närmar sig Puttgarden. Kör försiktigt i snökaoset!

Mitt enorma sömnbehov börjar avta något, vilket kanske är ett friskhetstecken. Började tidigare känna ett visst släktskap med prinsessan Törnrosa, som enligt sagan sov i 100 år. Jag tror emellertid inte att skönhetssömn hjälper i mitt fall. Däremot har jag löst problemet med ”Prinsessan på ärten”, som blev både gul och blå och helt mörbultad, trots att hon låg på en massa tjocka madrasser. Hon hade säkert fibromyalgi! Det är bara det, att ingen kände till den sjukdomen på den tiden. Ja, ja, det är min version! Tro´t den som vill! Lite måste man få skämta om eländet.

Jag har haft svårt att sköta handtvätten under en längre tid, så det har samlats en hel del. Idag tvättade jag upp några tröjor, som snart hängde ute i solen. De hann emellertid inte torka, utan får nog hängas ut i morgon igen.

Efter gårdagens dramatik här i utkanten av Torrox Costa, har det varit lugnt idag. För en månad sedan var det tämligen glest med husbilar, där vi står på grusplanen. Efter julhelgen har det skett en märkbar förändring. Det är en stor omsättning på husbilar. Folk kommer och åker hela tiden. Det börjar mer eller mindre likna en vanlig camping. Vår tyske granne, som åker ensam med sin hund, har flyttat till en mindre plats, där det enligt honom är lugnare.

En liten utflykt till marknaden i Torrox Costa

Måndag den 10 januari 2011
Vi tog det lugnt på morgonen och åt vår frukost med tända ljus. Våra svenska stearinljus är slut för länge sedan och nu återstår de kinesiska ljusen, som inte alls är av samma goda kvalitet. Vi har dem bara tända en kort stund. Stearinet smälter fort och rinner gärna utanför ljuset. Det gäller att vara vaksam.

Framåt 11.00-tiden åkte vi in mot centrum för att ta en titt på marknaden. Ingemar köpte en ny plånbok till ett bra pris. Ett kvarts kilo av de speciella mandlarna inhandlades. Hos en man, som har sina odlingar nära campingen, om jag förstod honom rätt, köpte vi avokado och chirimoya. Vi handlade även 2 kilo fina salladstomater för 1 Euro. Det priset kan man inte klaga på. Idag såg vi årets första jordgubbar på marknaden.

Idag var det jobbigt att gå för min del, men samtidigt måste jag träna. Det var inte bara ryggen som spökade, utan framför allt fibromyalgin. Puh! Det är bara att kämpa på. Vi gick ner till den tyska restaurangen för att äta ”Bratwurst med Krautsallat”. Som vanligt var det mycket folk, men vi lyckades hitta ett par stolar i solen.

Efter ett besök på LIDL åkte vi raka vägen hem. Senare kunde vi konstatera, att det var en mycket vacker solnedgång.

Åter ett besök hos sjukgymnasten

Tisdag den 11 januari 2011
Fast vi är mitt i en av Iberiska halvöns vintermånader, påminner vädret om mycket varma sommardagar, när vädret är som bäst i Sverige. Efter två våldsamma ovädersvintrar med svårartade urladdningar av olika slag, har vädergudarnas ursinne av allt att döma bedarrat och deras sinnesuttryck har nu en betydligt mildare framtoning.

Idag var det åter dags att göra ett besök hos sjukgymnasten. Hon tycker sig märka vissa positiva förändringar och tur är det. Jag är ibland på väg att ge upp, känner mig deprimerad och drar mig undan som ett sårat djur. Fibromyalgin gör ju inte det hela lättare. Men jag kommer nog igen. Det brukar jag göra. Det är som sjukgymnasten säger ”ett steg bakåt, två steg framåt”. Det är ganska lustigt med språk. Sjukgymnasten är danska. Tro inte att vi pratar danska respektive svenska med varandra! Nej, vi diskuterar allt på tyska.

Idag var Ingemar lycklig. Han kunde nu använda sitt nya kort i bankomaten, efter att ha blivit rånad för en tid sedan. Jag förstår honom, för man känner sig ganska ställd, när man inte har tillgång till sina egna pengar.

Vi befann oss nära Mercadona. Den goda juicen var slut och att passera Mercadona utan att köpa ett par Pan Rustica är näst intill omöjligt.

Vi åkte och parkerade på en stor öppen plan. För ett par år sedan lämnade vi in tvätt i ett tvätteri nära busstationen. Ingemar gick ner till den tyska supermercadon för att köpa havregryn och gick samtidigt till tvätteriet, för att se om det var öppet. Jag plockade ihop lakan och badhanddukar och Ingemar gick för att lämna in smutstvätten. Om två dagar kan vi hämta allt igen.

Vi hade nybakade baguetter och en sallad går fort att blanda. Det fick bli dagens lunch.

Eftersom jag har haft svårt för att stå och gå längre stunder, har det samlats mycket handtvätt. Idag tog jag hand om en del, som snart hängde på tork i solen.

En stor del av den resterande dagen gick åt till vila och att sitta ute i solskenet, innan det var dags att gå en stund till restaurangen för att surfa. Ett par av våra vänner, som vi hade sällskap med en hel del förra året, är inte nere i år. Kvinnan, som har svåra problem med sin rygg, har legat länge på sjukhus, men hade nu fått komma hem. Hon är sängliggande och man vet inte i nuläget, vad man ska göra. Jag pratade med mannen och det enda jag i nuläget kunde göra, var att skicka en varm kram. Ibland känner man sig liten, mycket liten.

En solig och mycket varm dag

Onsdag den 12 januari 2011
Vädergudarna var fortfarande på sitt mest gynnsamma humör och såg till att solen lyste från en vackert blå himmel även idag. Det är bara att tacka ödmjukt och njuta. De första åren vi övervintrade höll vi noga reda på väderleken för varje dag och noterade allt, temperatur, vindstyrka, vindriktning, regnmängd m.m. Ingemar var mycket duktig på att undersöka vilka områden som hade det bästa vädret, hur stor risken var för regn, vilka vindar det var m.m., men numera tar vi mestadels allt som det kommer. Dessutom är det inte så viktigt, när inga större oväder är på väg.

Jag tog hand om ytterligare en omgång handtvätt, som hängdes ut i solen. Trots att det är soligt, torkar det ganska långsamt. Förmodligen är det hög luftfuktighet.

Även idag blev det en blandad sallad, ett glas rödvin och en baguette till lunch ute i solen. Därefter tog jag itu med mina gymnastikövningar, som ska göras 3 ggr/dag, innan vi båda la oss att läsa och sova ett tag.

Senare på kvällen gick vi över till restaurangen för att surfa en stund. Ingemar fick kontakt med våra vänner Eila och Ingemar i Färna. De har funderingar på att åka söderut i mars, när alla läkarundersökningar är över. Hoppas att ni kommer! Vi saknar er!

En kvinnlig vän, Gunborg, åker till Torrevieja under nästa vecka. Det har blivit tradition att ses där varje år. I Torrevieja väntar även ett par från Kumla, som vi har lovat att hälsa på.

Jag hann skriva ett långt E-mail till mitt äldsta barnbarn, som har blivit lycklig ägare till en lägenhet i Stockholm. Ska bli roligt att hälsa på i sommar! Visst kommer vi!

Kvällsmaten var snart fixad. Yoghurtmarinerade kycklingfiléer var färdigstekta och bara att värma. Ris och bearnaisesås kokades och hokus, pokus var maten klar.

Vintertid, men sommar i Spanien

Torsdag den 13 januari
Nätterna är kalla och fuktiga, men dagarna är varma och soliga. Det är nästan ofattbart med den här härliga värmen, när man löpande får rapporter hemifrån om återkommande snöfall och kyla. Klockan 13.00 var det + 19,7 grader och senare under dagen steg temperaturen ytterligare. En och annan kateåkare har synts till. Människor ligger och solar i bikini och badbyxor.

Ibland upplever man riktiga solskenshistorier. Två husbilsägare, en man och en kvinna, som båda åker ensamma, träffades i höstas. Tycke uppstod och nu tänker man sälja den ena husbilen. Så kan det gå!

Några dagar stod vi bredvid ett par trevliga fransmän d.v.s. vi trodde att de var fransmän. Vi gjorde vårt bästa att på ett mycket enkelt sätt kommunicera med paret. När vi var i Frankrike, var Ingemar med all rätt stolt över att kunna beställa in två öl. Hans franska är betydligt bättre än min. Mitt franska vokabulär inskränker sig numera till ett fåtal ord och några mycket elementära fraser, inte mycket att skryta med.

Nåväl, en dag satt dessa ”fransmän” ute och pratade med ett spanskt par, som också hade sin husbil på samma grusplan. Fransmän brukar med få undantag prata franska och ingenting annat än franska. Dessa fransmän pratade flytande spanska! Jag kunde inte låta bli att på stapplande spanska fråga, hur det förhöll sig. Nu fick allt sin förklaring. Det franska paret bodde sedan många år i Portugal.

P. g. a. ihållande smärtor har jag haft svårt att göra mina övningar idag. Jag har varit trött, mycket trött och har sovit flera gånger under dagen. Det enda nyttiga jag gjorde var att tvätta upp lite handtvätt.

Sent på eftermiddagen gick vi till restaurangen för att kolla Outlook m.m. P.g.a. mina besvär har jag inte orkat hålla kontakt med släkt och vänner, som jag skulle ha velat, men idag lyckades jag få iväg ett och annat E-mail. Bl. a. blev det en del kommunikation med vännerna i Västerås och Alentejo.

Hos sjukgymnasten – mycket trött – dans är bra för dåliga ryggar

Fredag den 14 januari 2011
Flera vänner har börjat ifrågasätta varför jag inte har skrivit i bloggen, om jag är sjuk m.m. Jag skriver löpande dagbok, men att jag inte har lagt in något i bloggen beror främst på att vi inte hade någon Internetuppkoppling förrän den 21 januari. Därefter har jag legat helt för ankar några dagar och det är först idag, som jag kan vara uppe några timmar igen. Nu ska jag försöka få ordning på skrivandet igen.
Det varma och vackra sommarvädret fortsätter. Nu har vi varit utanför Torrox Costa sedan 4 december och känner att det börjar räcka. Vi är inte vana vid att ligga still så länge, utan tycker båda om att röra på oss och vistas mer ute i naturen. Bara min rygg blir hyfsat bra, åker vi vidare mot Torrevieja för att träffa en del vänner.

Det var dags för det sista inbokade besöket hos sjukgymnasten idag. I natt hade jag mycket ont och var tvungen att ta en smärtstillande tablett. Under den senaste tiden har jag varit deprimerad och mycket trött. Känner att jag låser båda Ingemar och mig .

Behandlingen idag avlöpte väl och det kändes, att den gjorde nytta. Vi kom överens om att göra en paus på ca 3 veckor. Jag var så trött, att jag kände mig halvt drogad, när jag kom ut. Behövs det, kan jag alltid komma tidigare. Bara ett miljöombyte kommer säkert att göra gott.

Vi parkerade på en stor tom plan nära busshållplatsen. Här var det nära till tvättinrättningen. Ingemar gick för att köpa tyskt bröd, en nygrillad kyckling och hämta vårt tvättpaket.

Vi åkte till parkeringen vid LIDL, där vi åt kycklingen. Den här gången låg den i massor av olja, inte så bra. Senare råkade nämligen förpackningen tippa, så vi fick en massa fett på golvet. Tur nog helt nära den fasta stolen. Vi får ta det vartefter. Just nu är det värsta borta och det ligger en handduk över fettfläcken, så vi inte trampar omkring eländet.

Det var inte mycket, som behövde handlas idag. Jag somnade, sov djupt ett par timmar, men var fortfarande lika trött, när jag vaknade. Fortsatte att sova, när vi kom hem. Ingemar fick roa sig själv.

Senare på kvällen gick vi över till restaurangen för att kolla Outlook. En hel del svenskar, som stod med sina husbilar på grusplanen, var bänkade runt ett av borden. Det var fredag och det hade vi inte tänkt på. Fredagar har man nämligen musik i puben. Idag var det två mycket skickliga gitarrister, som spelade och sjöng medryckande musik. Jag har svårt att sitta stilla, när det bjuds på musik och började förstås klappa händerna i takt med musiken. Det gjorde även flera av de andra svenskarna.

Nu hände något dramatiskt för min del. En lång spanjor gick upp ensam på golvet, började dansa för sig själv och klappa händerna i takt med musiken. Både vi och flera med oss tyckte, att han bjussade på sig själv och lockade oss andra att också klappa i takt.

Snart stod mannen framför mig och försökte locka upp mig på golvet. Jo, jag tackar jag! Jag pekade på min rygg och lyckades undkomma – trodde jag. Mannen dansade vidare för sig själv, men snart stod han framför mig igen. Ingemar hade väldigt roligt. Han vet, att jag älskar att dansa. Jag gav med mig, gick upp och tänkte, att jag kunde ju alltid gå sakta runt golvet. Nu är det så, att jag är medveten om, att dans är mycket bra för onda ryggar. Efter en lång och välgörande behandling tidigare idag och ett par glas rödvin på puben, mådde min rygg tydligen betydligt bättre. Musik, rytmer, dans och glädje utlöser dessutom kroppens endorfiner, som nog är den bästa smärtlindring man kan få. Mina endorfiner hade tydligen väntat på att få göra en insats.

Oj, vad roligt det var att dansa! För några veckor sedan trodde jag, att jag skulle få tillbringa mitt återstående liv i rullstol och aldrig mer kunna dansa. Dessvärre var jag inte klädd för dans. Var iklädd en tjock fleecejacka och sportskor. Vi skulle ju bara gå över för att surfa ett tag! Vad gjorde det! Roligt var det! Tack för alla glädjande kommentarer!

Mot Costa Almeria och Agua Amarga

Lördag den 15 januari 2011
P.g.a. mina långvariga behandlingar har vi stått på samma ställplats under drygt sex veckor och det var nu hög tid att fortsätta vår resa. Tidigt på morgonen gick vi in på restaurangen för att kunna kolla posten, innan vi åkte. Jag fick en positiv kommentar beträffande gårdagens dans av den unga kvinnan, som serverade. Hon blev nog förvånad, för hon hade sett mig linka fram under flera veckor. Ungdomen idag vet nog inte heller, att dagens pensionärer är en dansande generation.

Även idag var det ypperligt sommarväder. Vi tog ett hastigt farväl av svenskarna, där jag fick en och annan positiv kommentar beträffande gårdagens ”dansuppvisning”. Roland kallade mig Travoltas danspartner. Säkert hade någon enstaka förväntat sig, att jag skulle ha ordentliga ryggsmärtor idag, men de var inte värre än vanligt. I fortsättningen hoppas jag Ingemar ställer upp som Travolta i en daglig motionsdans! Det är bra för onda ryggar.

Med en och annan paus inberäknad för att sträcka på benen åkte vi idag ca 20 mil österut i riktning mot Motril och Almería. Vi passerade ett flertal fina sandstränder, där människor passade på att sola och bada. Efter en liten sväng norrut körde vi vid avfart 494 ner mot kusten och kom fram till Agua Amarga, som ligger inom gränsen vid den stora Parque Natural Cabo de Gata. När man i en svagt lutande nedförsbacke närmar sig samhället Agua Amarga med dess låga, platta, vitkalkade byggnader, får man en känsla av att befinna sig i en arabstat.

När vi närmade oss Agua Amarga, tornade ovädersmolnen upp sig på himlen.

På den stora sandplanen nära havet, stod ett flertal husbilar från olika länder parkerade. Här fanns gott om plats. Den gulbruna sanden ger ett intryck av, att man befinner sig vid en lång sandstrand, men skenet bedrar. I vattenbrynet ligger en mängd ganska stora, runda stenar och det vore nog lite knaggligt, att försöka gå ut för att få sig ett bad.

På den här ställplatsen rådde en ljuvlig tystnad och redan vid ankomsten både såg och hörde vi ett otal småfåglar i den omgivande grönskan. I skymningen kunde vi njuta av stämningsfylld fågelsång.

Torrox Costa - Agua Amarga

Rundvandring i samhället Agua Amarga

Söndag den 16 januari 2011
Här i Agua Amarga finns det möjligheter både att tömma gråvatten och toa samt fylla på färskvatten.

Ställplatsen för husbilar

Det var molnigt och gråväder på förmiddagen

Skönt att solen lyser igen!

 

Byggnaderna runt sandplanen verkar mer eller mindre att bebos av sommargäster och ser i nuläget tämligen övergivna ut. Vi beslöt oss för att ta en promenad in i själva samhället. Efter en kort sträcka kom vi fram till ett hotell, ”miKasa”. På andra sidan vägen låg ett Spa, samt en tennisbana, som just då var upptagen av tre bollentusiaster. Tydligen hade man ont om gäster. Vi stannade till ett par minuter och genast kom ett par av hotellets anställda ut och erbjöd oss att få bada i deras Spa. Det skulle kosta 25Euro/person. Vi avböjde erbjudandet. Min kassa är inte så välfylld efter alla behandlingar och även Ingemar tyckte, att det var alltför dyrt.

Vackra blommor utanför hotellet

Ännu ett vackert exempel på nautrens egna konstverk

Mimosans knoppar blir större för varje dag.

Vi gick vidare och försökte lyssna oss till, var det var mer folk i rörelse. Snart befann vi oss på ett öppet torg i ljusa färger, där en hel del folk hade samlats. Här fanns ett kombinerat café och en barservering. Ett flertal män och även enstaka kvinnor stod sedvanligt framme vid den öppna luckan, där man drack öl och förmodligen diskuterade allt från politik till fotboll och dagens händelser.

Fräscha bord och stolar i blått stod utplacerade i grupper på torget. Inne i restaurangen fanns en stor skylt, som meddelade, att det var rökning förbjuden. Man håller hårt på förbudet, som trädde i kraft 1;a januari 2011 i Spanien.

Ute på torget satt kvinnor, par och familjer. Unga mammor kom promenerande med barnvagnar. Barn kom åkande på rullskridskor och sparkcyklar. Hundar fanns överallt. Man stannade upp för att prata med vänner, drack en öl, ett glas vin eller en dricka. Tapas serverades kostnadsfritt. Enstaka familjer satte sig ner för att äta en mindre måltid. Även vi satte oss vid ett bord för att dricka en öl och studera folklivet. Det var varmt och skönt i solen och riktigt trevligt, så vi blev sittande ett par timmar, innan vi började gå hemåt.

Varför kan vi inte mer spanska? På en låg mur utanför fiskarnas hus satt en äldre kvinna. Vi tittade på varandra och log. Hon sa, att det var varmt idag. Jag replikerade. Vi hade en kort konversation, som handlade om vädret idag, i år och även förra året. Vi talade om fjolårets regn och stormar och om årets myckna snö och kyla i Tyskland och Sverige. Jag önskar, att jag kunde så mycket spanska, att jag hade kunnat fråga henne om hennes liv, om hur hon har det idag m.m. Det blir tyvärr så ytlig konversation. Dessvärre är det så, att vardagsspråket lär man sig bäst på plats och inte i läroböcker.

Senare under eftermiddagen tog vi ännu en promenad vid bebyggelsen mot berget. Här ligger ett flertal praktfulla villor. Att gå uppåt gick ganska bra. Neråt var det värre, men skönt nog kunde jag stötta mig på Ingemar.

Lite disigt och svalare – rovfåglar

Måndag den 17 januari 2011
Solen var smått beslöjad och gömde sig mer eller mindre under hela dagen. Är inte solen framme, sjunker temperaturen och det gjorde den även idag. Människor satt visserligen ute och solade, men jag tyckte det var småruggigt. Under natten frös jag smått. Ingemar tyckte det var varmt. Det brukar vara tvärtom.

Ingemar tog en promenad upp till toppen på det närliggande berget för att fotografera och se på den magnifika utsikten. Leden går på en smal, slingrande och knagglig stig med ett och annat stup utmed dalsidan. Han kom tillbaka nöjd, men ganska svettig och öppnade både dörren och en taklucka i husbilen.

Utsikt över byn Agua Amarga och ställplatsen för husbilar

Utsikt västerut från berget

Nu blommar körsbärsträden i dalgångarna

Ännu en vacker vårblomning

Översiktsbild över Agua Amarga

Jag frös och försökte värma upp mig genom att ta en promenad och undersöka byn i de lägre belägna områdena på den andra sidan om sandplanen. I de här kvarteren har många sommargäster sina bostäder. Smala, stensatta gångar för mellan magnifika villor omgivna av praktfulla och välskötta trädgårdar.

 

 

Framåt kvällen satt vi länge ute med kikaren och studerade rovfåglar, som av allt att döma bor uppe på berget. De gled fram på ganska hög höjd och det var svårt att se teckningen. Det ska finnas gåsgamar inom området och förmodligen var det dessa fåglar vi såg. De kom glidande i slow motion från öster mot väster, där de landade högt uppe på berget. När vi senare gick ner på stranden, såg vi hur en hel flock på ca 25-30 stora rovfåglar gled fram över berget. Jag föreslog Ingemar, att han skulle gå upp på berget nästa dag igen för att leta efter skrevorna, där dessa stora fåglar hade sina bon, men det var han inte alls pigg på.

Ännu en dag i Agua Amarga

Tisdag den 18 januari 2011
Himlen var belagd med ett grått, ulligt täcke under större delen av dagen. Solen kurade ihop sig i det grå mjuka och beslöt sig tydligen för att ta en återhämtningspaus. Även solar kan behöva vila. Först vid 15.00-tiden löstes den grå massan upp och den livsbejakande solen vågade åter öppna ögonen och kika ner på jorden.

Det blev en lugn dag utan några större sensationer. Ingemar läste en hel del och löste sudoku. Jag behövde fortfarande vila och sova mycket. Senare under eftermiddagen tog vi en promenad in i byn för att leta upp en affär. Brödet började ta slut. Ett kombinerat bageri och diverseaffär var öppet. Bagaren hade även nybakade croissanter, ett rent elände för figuren, men vi kom överens om att dela på en.

Ikväll började vi tala om, att vi nog skulle åka vidare mot nya mål under morgondagen.

En fortsatt resa till Bulnuevo

Onsdag den 19 januari 2011
Idag lämnade vi den lilla fiskebyn Agua Amarga med dess annorlunda bebyggelse, som har stark morisk influens. I Agua Amarga antyder flera gatunamn om gruvdriften i trakten.

Snabbast möjligt passerade vi Carboneras med alla dess industrier. Vi trodde, att vägen enligt kartan skulle ha fortsatt utefter kusten, men en bit från Carboneras förde en slingrande väg mycket högt upp i bergen. Vi följde vägen, som vindlade sig allt högre upp utefter bergskammarna och kom till slut upp till en utsiktspunkt, där vi stannade till ett tag för att fotografera. Jag passade på, att prata en stund med en tysk husbilsägare. När vi var på väg därifrån, kom en hel karavan med husbilar, en svensk och resten norrmän.

Tralala....högt uppe på berget finns ingen polis

Ett rikligt blommande mandelträd uppe i berg

Vi fortsatte vår färd genom Mojácar, som mest liknade en långsträckt turistgata med en radda av restauranger och hotell. En gasolbil var ute med leverans. Det passade oss utmärkt, för vår gasol var i det närmaste slut, så Ingemar gick ut och bytte flaska. Vi fortsatte mot Garrucha, där vi tidigare hade stått i hamnen, men nu passerade i utkanten.

Vi åkte även förbi Vera Playa, där vi också stod förra året. Det var tänkt, att vi skulle ha testat en annan ställplats, Enterwista Terror, men efter vägen var det full aktivitet med byggnation, så vi förmodade, att ställplatsen var borta och åkte därför vidare några hundratal meter. Till höger om vägen stod en hel del husbilar parkerade inne i bushen. Vi stannade till och tog en promenad. Vi tyckte, att området gav ett lite stökigt intryck med fulla papperskorgar och en del diverse slängt på marken. När vi gick ner till stranden, såg vi, att det stod några husbilar längre bort vid en plats, som förmodligen var Enterwista Terror.

Det var sent på eftermiddagen och vi beslöt oss snabbt för att fortsätta till Bulnuevo nära Mazzarón, där vi varit ett antal gånger tidigare. Snart passerade vi Aguilas, där vi åkte upp på motorvägen mot Mazzarón. Vid en rondell, åkte vi in på en mindre väg. Den lantliga bebyggelsen blev alltmer påtaglig ju längre vi åkte. Det var bara att konstatera, att vi var på fel väg och var på väg åt fel håll. Vi hade missat avtagsvägen mot Puerto de Mazzarón och det var bara att vända för att åka tillbaka. Den här gången missade vi inte avfarten och snart närmade vi oss de välkända av naturen skulpterade sandbergen i Bolnuevo. Bilar stod utmed gatan och ner mot stranden. Förvånande var att det även stod en hel del husbilar parkerade på den stora sandplanen, där ingen hade fått stå tidigare. Why not? Vi åkte också ner på sandplanen och parkerade för natten.

Agua Amarga - Bolnuevo

En solig dag i Bulnuevo

Torsdag den 20 januari 2011
Nattsömnen var god på den stora sandplanen i Bulnuevo och vi vaknade till en solig dag, då vi passade på att sitta ute en del. Christer, en svensk som stod parkerad med sin husbil nere på stranden, kom förbi och pratade en stund.

Vår övernattningsplats

 

 

Vi stod parkerade nära de stora sandskulpturerna och kunde konstatera att vind och vatten hade eroderat dessa ytterligare sedan förra året. Ingemar promenerade in till centrum, medan jag lade mig för att sova. Jag är fortfarande trött, mycket trött. Normalt brukar jag gå ett par gånger/dag utefter den här stranden för att titta på stenar, men inte idag. När Ingemar kom tillbaka och jag vaknade, konstaterade vi, att det bara var en bil till och vi kvar på den stora sandplanen. Vad hade hänt? Ytterligare bilar stod parkerade utefter gatan.

En inköpsdag

Fredag den 21 januari 2011
Idag såg vi, att det fanns en bra plats ledig för husbilen nere vid stranden, så vi flyttade. Christer och hans fru Kristina berättade hemligheten bakom, att vi hade blivit så gott som ensamma kvar på sandplanen igår. När Ingemar hade gått in till staden och jag låg och sov, hade samtidigt polisen kommit till sandplanen och kört bort alla husbilar. Polisen hade stått framför vår bil, men mig fick de nog inte liv i så lätt!

I lördags åkte vi från Torrox Costa och sedan dess har vi inte haft någon Internetuppkoppling. Livsmedelsförrådet började också krympa, så det var hög tid att åka och handla. Vi åkte in till Puerto de Mazzarón, där vi hittade en hel del ätbart både i LIDL och i Mercadona. Ingemar gick till Vodafone för att fylla på vårt tidigare Internetabonnemang. Vi hade tänkt gå in på en Chinarestaurang för att äta, men det visade sig, att den var stängd. En mindre engelsk restaurang var däremot öppen. Ingemar fick fria händer att beställa. Det blev en köttpaj.

Det var roligt att kunna komma ut på nätet igen. Vänner i Conil, där vi campat ett antal gånger, meddelade att där var det kallt, full orkan och meterhöga vågor på Atlanten. Vi minns nog hur det var förra året. Flera hade hört av sig och undrat, varför det inte hade kommit några blogginlägg på sistone.

Mot Murcia och IKEA -åter sjuk

Lördag den 22 januari 2011
Det har varit kylslaget den senaste tiden. Idag på morgonen var det blåsigt, +5 grader utomhus på morgonen och + 10 grader inomhus. Vid 11.00-tiden var det + 8 grader utomhus, med andra ord kyligt. Det var inte längre skönt att sitta i solen på stranden för att sola. Igår gick jag för första gången på många veckor en strandpromenad, utan att behöva stötta mig på någonting och utan att det gjorde ont i ryggen. Vilken skön upplevelse! Passade på att plocka några mindre stenar.

Vi hade beslutat oss för att åka vidare i riktning mot Torrevieja och idag i första hand mot Murcia, så vi följde RM3 tills vi kom fram till inköpscentrat och IKEA. Vi hade Kalles kaviar, lingonsylt och värmeljus i blicken, när vi gick in.

Innanför ingången väntade en sagoprinsessa. Det var ”Prinsessan på ärten” som i en säng vilade på en hög tjocka madrasser till allmänt beskådande för en massa uppskattande barn. IKEA är mycket populärt i Spanien, men man bör helst inte besöka affären en lördag, för det var otroligt mycket folk. Vi hittade ganska snabbt det vi sökte. Jag tog en tur bland kökstillbehören, där jag märkte att IKEA;s kokkärl var mycket populära. Ännu roligare var det att se hur ett par spanjorskor plockade ner ett flertal sillburkar. Vi passade på att dricka en kopp kaffe i den fullsatta restaurangen, innan vi fortsatte mot utgången för att åka vidare. Jag hade tänkt gå en tur till en närbelägen sportaffär, men orkade inte ta mig ur bilen.

Vi hade räknat med att gå en del vandringsleder den här vintern, men det har kommit en käpp i hjulet. Jag har ingen tur med min hälsa den här övervintringen. Det började tidigt med ryggproblemen och den oerhörda tröttheten, som kom efter alla behandlingar. Dessutom dras jag med min plågsamma fibromyalgi, som inte blir bättre med åren. Idag tillkom ytterligare något. Den senaste tiden hade jag haft huvudvärk av och till. När vi startade bilen för att åka vidare, fick jag en sprängande huvudvärk, som omfattade hela huvudet ända ner till axlarna. Dessutom rena sjösjukeillamåendet.

Ingemar körde vidare på motorvägen och tog så småningom av ner mot kusten och La Marina. Jag var inget trevligt sällskap, för jag slumrade mest hela tiden. Vi har varit i La Marina tidigare, men idag kom vi av någon anledning in på en annorlunda väg. Vi har under våra resor åkt genom många odlingar av olika slag, men den här vägen gick kilometervis genom täta palmodlingar. Så många palmer har jag inte sett i hela mitt liv. Det var bara aporna och elefanterna som saknades.

Vi kom fram till fricampingen vid stranden i La Marina. Här var det mängder av husbilar idag, men Ingemar lyckades hitta en plats. Nu var jag så dålig, att jag bara sov. Orkade inte ens läsa. Ytterligare ett svårt symptom, som jag inte ens vill berätta om, hade tillkommit. Jag gick bara upp för att dricka vatten och gå på toaletten. Ingemar kom löpande med ett vattenglas, för att jag skulle dricka tillräckligt. Tack min vän för den fina servicen! Sin kvällsmat fick han tråkigt nog ordna själv.

Till La Marina Camping – ännu en sjukdag

Söndag den 23 januari 2011
Igår var himlen blå och solen lyste tidigt på morgonen och även idag försökte den förgylla tillvaron för allt levande. Men det var kallt +4,4 grader utomhus och +9,8 grader inomhus. Vi hade inte satt på någon värme och jag som låg halvt i dvala, märkte inte ens att det var kallt. Ingemar hade t o m fått överta mitt tjocka överkast.

Jag hade fortfarande en sprängande huvudvärk och mådde lika illa. Ingemar hade varit omtänksam och vevat ner stödbenen, för att det inte skulle gunga så mycket. Vid middagstid tyckte han att det dels skulle kännas tryggare och dels vore varmare att åka över till den närbelägna Camping La Marina. Det är bara några få kilometer mellan de två platserna. Till en början försökte jag ligga kvar i sängen, medan Ingemar sakta åkte grusvägen upp till den stora vägen, men det var en mardröm. Jag vet, att man inte får ligga i sängen och det gick inte heller, utan jag satte mig i framsätet och det gick lite bättre.

Det fanns en trång plats nära receptionen, där Ingemar genom att baxa bilen fram och tillbaka, lyckades få in den skapligt. Det var tufft, för han hade ingen som helst hjälp av mig, eftersom jag inte ens kunde ta mig ut ur bilen.

I kylen låg färsk fisk, som behövde tas omhand och Ingemar var i behov av mat. Jag hade tänkt göra en god fisksoppa, men det var bara att glömma. Jag tålde inte ens höra talas om mat och ännu mindre känna lukten av den. Jag bad Ingemar att både sätta på fläkten och öppna takluckorna och på något sätt lyckades jag förklara, hur han skulle koka fisken. Det viktiga var, att han fick riktig mat i sig. Själv fortsatte jag att sova djupt under resten av dagen. Vaknade bara emellanåt, när Ingemar stod bredvid mig med ett vattenglas och påminde mig om att jag måste dricka.

Bolnuevo - La Marina

En dag, som bara försvann

Måndag den 24 januari 2011
Vi stod kvar på Camping La Marina. Även den här dagen försvann som i en dvala för min del. Jag mådde urdåligt. Det var bara sömn och vatten som gällde. Pepparmyntste och färdigrostat bröd, som man kan köpa i affärerna, fungerade också bra. Det fanns fisk kvar från gårdagen, som Ingemar åt.

Han ägnade sig åt att läsa, lösa sudoku och surfa en del på datorn. Dessutom var han tvungen att göra något nytt idag, nämligen att stycka en kyckling. Vi hade en kyckling liggande, som behövde tas omhand och han har ju sett på tidigare, när jag har styckat. Det gick bra, mycket bra! Män kan! Att koka den gick också bra. Jag låg i sängen och förklarade vad han skulle ha mer i grytan.

En svensk kvinna kom förbi och lämnade några svenska tidningar, som de hade läst. Tack för vänligheten!

Kvar på Camping La Marina

Tisdag den 25 januari 2011
Det var fortfarande mulet och tämligen kallt. Vi kände oss inklämda på den här trånga platsen, men under morgondagen skulle det bli en större plats ledig helt nära oss.

Illamåendet och huvudvärken hade minskat något för min del. Även det tredje symptomet hade avtagit en del och jag orkade sitta uppe ett par timmar. Personligen tror jag närmast, att det handlar om en mindre förgiftning. Tur nog tycks det i alla fall inte vara smittosamt, för Ingemar är fullt frisk.

Ingemar hade kokat kycklingen igår, så grunden till en currysås fanns. Fortfarande har jag svårt för lukter, med kyckling- och currydoft gick bra. Ingemar började kasta längtande blickar mot spisen och tur nog lyckades jag stå så länge, att jag kunde laga currysås. Snart satt vi båda vid lunchbordet och jag måste erkänna att en liten portion kyckling och ris med currysås smakade bra. Jag behöver ju få näring i mig.

Min dagbok har legat färdig, men jag har inte orkat göra några blogginlägg tidigare. Idag, när jag var uppe ett par timmar, passade jag på att föra över en del till bloggen. Orkar dock inte ta kontakt med några människor än.

Grått, men uppehållsväder

Onsdag den 26 januari 2011
Idag blev den större platsen på Camping La Marina ledig. Det var ingen längre flytt, men bilen måste i alla fall först baxas ut från den trånga platsen och därefter in på den nya, lite större. Om än på mycket vingliga ben, kunde jag i alla fall ta mig ut ur bilen idag och därmed vara lite behjälplig med omflyttningen.

Våra jeans och tjocka fleecejackor behövde tvättas. Här har vi tillgång till både tvättmaskin och tumlare. Ingemar tog in tvättsäcken. Jag packade ner tvätten och Ingemar gick till tvättstugan. Jag hade absolut inte klarat av att gå dit, utan var så trött och kraftlös, att jag hade fullt upp med att klara av att gå inne i husbilen. Lyckades i alla fall vara uppe ett par timmar i två omgångar idag.

Det blev kyckling idag också och den kommer t o m att räcka i morgon.

Ingen sol idag heller

Torsdag den 27 januari 2011
Himlen hade fortfarande samma askgråa färg som igår och fram på eftermiddagen fällde änglarna några tårar över jorden.

Idag tog kycklingen äntligen slut, men den har varit en räddning, när kokerskan inte har varit intakt. *L* Ingemar har påbörjat ett jobb, som tar åtskilliga timmar i anspråk. Alla våra tidigare resor finns inlagda på vår hemsida och nu lägger Ingemar vartefter in den här övervintringens blogginlägg och bilder.

Illamåendet och min huvudvärk har nästan släppt helt nu, men jag är fortfarande mycket trött och sover flera ggr/dag.

Vårregn

Fredag den 28 januari 2011
Även idag var himlen täckt av en brokig grå molnmassa och ett kortvarigt stilla vårregn fuktade marken. Luften var fortfarande kylslagen.

Jag börjar känna mig allt piggare, även om benen fortfarande är darriga. Drack idag det första kaffet på länge, en klar framgång. Det var dags att ta en kortare promenad. Ingemar fick bli mitt stöd och vi gick sakta några hundra meter inom området. Jippi! Behöver få en och annan framgång, för de senaste 2-2½ månaderna har varit tuffa, mycket tuffa. Tack Ingemar för att du stöttar mig! Du får nog snart kalla dig för diversearbetare. *L*

Här i Spanien kan man på rätt ställe köpa den goda ostronskivlingen till ett bra pris och i vår kyl låg en förpackning svamp, som behövde tas omhand. Vad gör man, när det är besvärligt att stå och arbeta längre stunder? Då sätter man sig. Det gick alldeles utmärkt bra att sitta och hacka lök, samt fördela svamparna i små bitar. Snart doftade det svampsås i hela husbilen. Tillsammans med pasta blev det en god måltid.

Tack alla vänner för välkomna hälsningar och ert stöd, både genom blogg, Outlook, Facebook, SMS, Skype och även telefon!

Efter regn kommer solsken

Lördag den 29 januari 2011
Nu hade den varma, goa solen lyckats knuffa sig igenom molnmassorna, så den kunde visa sig i all sin glänsande prakt. Däremot varslar den kylslagna vinden om att det förmodligen snöar längre norrut i de spanska bergen.

Stolar och bord togs ut och vi passade på att sitta en stund i solen. En del satt ute i sollinnen och shorts, men vi var tydligen lite frusna och föredrog att vara lite mer påklädda.

Idag smakade det äntligen med en liten kopp kaffe med mjölk, men det får allt dröja ett tag med vin, kakor och sötsaker. Jag sover fortfarande flera ggr/dag, men känner mig betydligt piggare och är inte alla så kraftlös längre. Däremot har jag smärtor i ryggen, när jag går och benen känns som stenstoder. Men …… det blir nog bättre! Vi tog i alla fall ett par kortare promenader.

Ännu en helt solig dag

Söndag den 30 januari 2011
Molnen som seglade fram på himlen idag liknade mest små lätta bomullstussar och störde ingen. Solen lyste med all sin glans och vi kunde konstatera att det som mest var +20 grader ute idag.

Idag har jag tänkt en hel del på Örebro, staden som jag bodde i under många år och mina/våra vänner där. Det har nämligen varit Hindersmässa under hela helgen och då brukar det vara liv och rörelse. Något som alltid återkommer under Hindersmässan är kylan och enligt vad vi har hört från flera håll, har det varit ordentligt kallt även i år. Det brukar även vara halt. Hoppas i alla fall att ni alla ni, som besökte mässan hade några trevliga timmar! Om allt är som det ska, var väl även Vild-Hasse sedvanligt på plats.

Kvar i La Marina

Måndag den 31 januari 2011
Med några få undantag lyste solen hela dagen. Den svaga vinden var något svalare.

Ingemar var helt försjunken i en ny spionroman, medan jag har börjat läsa Ann Rosmans debutdeckare ”Fyrvaktarens dotter” som jag än så länge anser är helt OK. Har försökt få ordning på mina bankärenden efter att ha varit krasslig en längre tid. Ligger efter med det mesta. Har inte ens orkat läsa andra bloggar eller nyheter, men det kommer.

Fortfarande kvar i La Marina.

Tisdag den 1 februari 2011
Det var nästan helt vindstilla idag. Solen strålade från en klarblå himmel och det var ca 20 grader mitt på dagen. En sen lunch intogs utomhus.

Idag tog jag mig samman och skummade igenom länsnyheterna. Det var drygt 700 olästa inlägg, så det blev mest att jag läste rubrikerna. Det är alltid intressant att läsa andras bloggar och kunna följa olika resrutter, men även den biten har legat nere. Jag har bara inte orkat. Ibland har Ingemar berättat, men jag vill ju gärna läsa själv också. Idag ögnade jag igenom ett par bloggar. Noterade att flera varit rejält förkylda, bl. a våra husbilsvänner i Roquetas del Mar. Hoppas ni kryat på er!

Vi brukar ha med en hel del filmer, och ikväll beslöt vi oss för att ha en filmafton. Riktigt skönt.

Till campingens sjukmottagning

Onsdag den 2 februari 2011
Solen lyste hela dagen, +20-strecket passerades och det var vindstilla. Det var en bra dag för torkning av tvätt.

Idag gick jag upp till campingens sjukmottagning. Sjuksköterskan talade spanska och delvis engelska. Jag hade hoppats på att hon skulle ta några prover, men icke. Hon trodde närmast att det var kroppens reaktion på allt kortison, som jag fått eller en infektion. Jag förklarade, att jag varit så enormt trött under en mycket lång tid, men det menade hon var en vanlig reaktion efter allt jag genomgått. Det var bara att vila och dricka vatten. Det är precis vad jag gör. Om det skulle fortsätta ännu längre, var hon villig att ta prover. PUH! Nu vill jag bli bra!

Huvudvärken hade legat lite latent under några dagar, men senare under eftermiddagen tilltog både den och illamåendet i styrka igen. Fy, vad trött jag är på det här tillståndet! Jag är trött på att ha huvudvärk, är trött på att må illa, är trött på att nästan alltid sova, är trött på att inte kunna gå ordentligt och är trött på att inte orka prata och umgås med människor. Nu får min kropp faktiskt skärpa sig! Basta!

Stackars Ingemar, som har en ständigt sovande sambo! Han hinner läsa många böcker. *L* Han har fortsatt att lägga in det dagliga bloggskrivandet på vår hemsida, där vi samlar alla våra reseberättelser. Dessutom har han suttit med en Photoshopkurs, så han är i varje fall inte sysslolös.

Jag tog mig samman och läste ytterligare ett par bloggar idag. Det var åtskilliga blogginlägg, som var olästa. Alltid något!

Sol över Spanien

Torsdag den 3 februari 2011
Nu är vi inne i en riktigt solig period och den lite aggressiva kylan i vinden har mildrats något. Nätter och tidiga morgnar är det fortfarande kallt, ca + 6-8 grader, men dagtid stiger temperaturen avsevärt.

Läget i Egypten är oroväckande. Det är inga trevliga bilder som manglas ut på nätet. Journalister attackeras och fängslas. SVT:s reporter blev knivskuren. Att det aldrig får vara fred i denna värld!

Ingemar fick sköta hushållssysslorna även idag och det gör han bra. Växer med sin uppgift! *L* Jag låg mest för ankar och sov större delen av dagen.

Ett brev betyder så mycket. Ja, visst gör det! I kväll fick jag ett långt och mycket trevligt e-mail från min son. Tack Peter! Jag blev mycket glad.

Bättre och bättre dag för dag

Fredag den 4 februari 2011
Nu börjar det bli tråkigt, riktigt tråkigt! Vi är inte vana att ligga någon längre tid på camping, utan vill ständigt utforska nya områden. Förutom att hälsa på vänner, har vi några nya objekt, som vi är nyfikna på. Så fort jag blir bra, ger vi oss ut på nya äventyr.

Framåt kvällen avtog illamåendet och huvudvärken och jag tyckte, att jag började känna mig piggare. Hoppas det håller i sig. Att jag sedan får gå-träna, är en annan sak, men det kan jag göra överallt.

Hemma tycks det vara en otäck halka på många platser och ortopedklinikerna har fullt upp att göra. Ingemar pratade med en av våra vänner på Skype, som också hade halkat omkull, men lyckligtvis klarat sig utan benbrott.

Här på Camping La Marina är platserna mycket trånga och även gångarna/gatorna är smala. Att köra in med en stor husbil är inte lätt. Idag fick vi nya spanska grannar mitt emot oss. De kom med en husvagn. Till slut hade de lyckats tråckla in husvagnen på plats. Därefter skulle bilen baxas in. Då fick frun sätta sig i bilen. Det var trångt, mycket trångt. Mannen dirigerade och till slut stod bilen på plats. Vi applåderade. Mannen skrattade och sa: ”Mycket bra! Min fru är duktig att köra. Inte jag!” Tala om att uppskatta sin kvinna!

Sole, sole, sole………….

Lördag den 5 februari 2011
Så lät en italiensk schlager för åtskilliga år sedan. Den kan man med all rätt sjunga nu, för det ligger ett stadigt högtryck över den Iberiska halvön. Tänk vilken skillnad det är på vädret, när man jämför med de två föregående vintrarna, då vi kämpade med ihållande skyfall, kraftiga stormar och svåra åskväder!

Ingemar är en pärla. Han har fått göra det mesta, när jag har varit helt utslagen. Jag har förklarat och han har verkligen gjort sitt bästa. Förresten gör han de godaste pannkakorna! Inte har han klagat heller över att vi varit tvungna att ligga stilla på en plats så länge, men nu börjar vi båda längta efter att få röra på oss.

Jag mår betydligt bättre nu, även om det värker i ryggen och benen känns som stenstoder. Idag gick vi fram- och tillbaka till affären och jag klarade av att gå utan stöd. På kvällen gick vi t o m en tur till baren i restaurangen för att lyssna på den spanska musiken. Det är svårt att sitta still till de rytmerna och jag älskar att dansa till spansk/sydamerikansk musik, men man kan inte få allt. Vi njöt i st. av att se hur rytmiskt och sirligt de spanska paren rörde sig i dansen. Underbart!

Sista dagen på Camping La Marina

Söndag den 6 februari 2011
Idag är det förhoppningsvis den sista dagen för den här gången på Camping La Marina. Jag börjar känna mig så pass stark, att vi gör ett försök att åka. Visserligen har jag svårt att gå, men det ordnar sig på något sätt.

Vi tar det mycket försiktigt med solandet och det tror jag, att man ska göra. Idag var det speciellt mysigt att sitta ute för att äta och dricka kaffe på eftermiddagen. Hela campingen fylldes av skön musik. Det visade sig vara en man med enmansorkester, som underhöll. Mängder av människor dansade. När vi gick dit, dansade man just då linedance. Ojojoj, vad det såg roligt ut. Det tyckte vi nog båda, men det var bara att gå hem igen och lyssna på musiken därifrån.

Idag länsades nästan kylen och det blev en del matlagning. Ingemar hjälpte mig med en hel del. Till lunch åt vi strömmingsflundror med potatismos. En ”Janssons Frestelse” tillagades. En gurka förvandlades till tzatsiki. Jag lagade en chorizogryta efter min f d svärmors recept. Det går snabbt och den blir både fyllig och god. Av resterande mjöl och ägg vispade jag en pannkakssmet. Ingemar förbarmade sig och stekte dem. Skönt att ha lite färdig mat, när vi åker.

Jag läste ut ”Fyrvaktarens dotter” för några dagar sedan. Den blev lite jobbig med sitt omfattande persongalleri och många ovidkommande händelser. Läser nu ”Med mod och hjärta” av Karla Schefer, en mycket intressant bok, som tar oss med till det inre av ett svårt härjat och sårat Afganistan. Karla är läkare, som arbetar både med utbildning och hjälp till sjuka och sårade människor i Afganistan..

Släpp fångarna loss....

Måndag den 7 februari 2011
Framåt middagstiden var vi färdiga att åka från camping La Marina. P. g. a. att jag blev sjuk, hade vi varit drygt två veckor på campingen. Det kändes befriande, att ge sig ut på vägarna igen. Navigatorn var inställd på skostaden Elche, som ligger mer in mot landet.

Det var +17 grader ute, men i skuggan kändes vinden smått kylig. Ut mot havet var himlen klarblå, men över marken in mot land låg lätta dimmoln. Vi åkte norrut på N332. I de grunda saltsjöarna på vår vänstra sida stod mängder av graciösa flamingofåglar. På den högra sidan tornade höga saltberg upp sig. I köket använder vi teskedar, för att mäta salt. Här öser man salt med grävskopor. Det är inte första gången vi åker den här vägen, men det är alltid lika mäktigt med alla fåglar i saltsjöarna. De vackra mandelträden blommade fortfarande.

I Sta Pola, pågick veckomarknaden. Vi åkte ner för att se på ställplatsen i hamnen, innan vi for vidare. Nära Elche var vägen kantad av palmer, vackra kaktusar, apelsin- och citruslundar. Vi åkte förbi praktfulla villor med magnifika trädgårdar. Jag önskar, att det hade gått att stanna för att fotografera. Dessa trädgårdar var något av det vackraste, jag har sett i Spanien.

I trakten runt Elche är det riktig palmfrossa. I en rondell, som vi åkte förbi, växte palmer, som hade 8-10 stammar. Överallt växer det palmer, massor av palmer och här känner man historiens vingslag. De ca 300 000 dadelpalmerna, som finns i och runt staden, fördes från början hit av fenicierna ca 300 år f.Kr. Hela området är utnämnt till världsarv av UNESCO. Jag hade länge önskat att få komma hit och då framför allt till den del av skogen, som är omgjord till park, Huerto del Cura eller prästträdgården, som den också kallas. Förutom ca 1000 palmer finns här bl.a mängder av andra subtropiska växter.

Man skulle ju tro, att en sådan trädgård befinner sig i utkanten av staden, med det stämde inte. Vi följde skyltar och navigator och fördes runt i staden på mer eller mindre smala och trafikerade gator. Två gånger körde vi förbi ingången till parken, när vi förgäves letade efter en parkeringsplats. Den enda parkeringsplats vi hittade i närheten var privatägd. Till slut gav vi upp och beslöt oss för att åka tillbaka genom La Marina till La Mata, där vi hade tänkt övernatta. Jag hade ett önskemål, nämligen att vi skulle åka samma väg mot La Marina, som för 2½ vecka sedan. Det var en smalare väg, som förde genom en mycket tät och stor palmskog. Tyvärr hittade vi den inte och när vi åkte där förra gången, var jag så sjuk att jag mest sov hela tiden.

Gatorna kantas av en mängd palmer
 Bilderna är lite suddiga, eftersom jag tog dem genom rutan, medan vi åkte.

En del av en palmskog, men inte alls så tät, som den vi missade idag

Vi for nu raka vägen till La Mata, där vi stått tidigare på en ställplats nära havet. Här stod ett flertal tyska bilar, med även ett par holländska och en belgisk. Vi pratade ett bra tag med två par tyskar, innan vi gick in för att äta en färdiglagad ”Janssons Frestelse”, som stod på uppvärmning i ugnen. Vi diskuterade förra årets fasansfulla oväder. Tydligen hade vi legat samtidigt vid Manta Rota, när det var översvämning. Tyskarna berättade, att polisen hade kört bort husbilarna på båda ställplatserna i La Marina. Även här åkte polisen förbi, men de nonchalerade oss.

 

Dags för en frissa igen

Tisdag den 8 februari 2011
Himlen täcktes av ett grått morgondis, som bredde ut sig över både land och hav. Efter hand torkade solens strålar upp den tunna slöjan. Ljus och värme spred sig över nejden och temperaturen steg. Den svala vinden viskade om snö och kyla bortom bergen.

Ingemar tog en promenad till Supermercadon för att köpa vatten och bröd. Jag har fortfarande ett stort sömnbehov och sov en hel del. Skype är bra, när man är söderut och vill prata med någon, utan att det blir för dyrt. Pratade idag med en trevlig väninna, som periodvis övervintrar härnere i La Mata. Drygt 100 meter från vår nuvarande ställplats är det veckomarknad i morgon. Vi ska försöka knalla runt där ett tag. Hoppas jag kommer att klara det, men å andra sidan måste jag träna mig att gå.

Mitt hår var i stort behov av att klippas och på eftermiddagen knallade Ingemar och jag sakta bort till en frissa, som har sin salong på Calle Major. Utan stöd av Ingemar hade det varit mycket svårt. Tur nog fick jag tid direkt. Egentligen har jag inte mycket bekymmer med mitt hår. Har slutat att färga det, permanentar det aldrig och rullar inte heller håret. Det behöver bara klippas och idag var det kortklippt som gällde. Frissan tyckte, att jag har ett bra hår och att det är både snyggt och personligt med vitt hår. Hon menade att det vore synd att färga det. Den trevliga kvinnan ansträngde sig att prata enkel och lättförståelig spanska, så vi kunde utbyta lite alldagliga tankar. Det går bra att komplettera med kroppsspråk, när orden fattas. Hon blev mycket förvånad, när hon fick höra, att ett av mina barnbarn är mycket längre än mig. Spanjorskorna är ju ganska småväxta.

Apropå språk konstaterade vi för ett par dagar sedan, att vi känner till tre ord för strand, som gäller på Iberiska halvön, nämligen playa, praia och platja.

När jag var färdig hos frissan, fortsatte vi till en närbelägen restaurang för att äta några tapas. Spanska köttbullar, lite kanindelar, friterad tonfisk och mycket god chorizo hamnade på tallrikarna.

Marknadsdag

Onsdag den 9 februari 2011
Det var soligt, klarblå himmel men kyligt på morgonen. Kvällar, nätter och morgnar är kylslagna och dagtid får man hålla sig i lä, för att solstrålarna ska värma.

Tidigt på morgonen började marknadsbilarna passera förbi vår övernattningsplats på sin väg mot marknadsgatan intill. Vi har i varje fall inte långt att gå till marknaden, bara ca 100 – 150 m.

Vår ställplats. Nu börjar marknadsbesökarna anlända.

Klockan 10.30 kom vår vän Gunborg hurtigt travande med rödblommiga kinder och ett strålande leende över hela ansiktet. Hon såg sannerligen både frisk och fräsch ut. Det var en utmaning för min del att gå på marknaden idag. För säkerhets skull bad jag Ingemar att gå med som stöd. Dessutom behövdes ju en ”packåsna”, eftersom vi behövde köpa både frukt och grönt. *L* Marknaden här är inte stor, men man har som vanligt ett flertal frukt- och grönsaksstånd. Mycket fräscha grönsaker och frukter överallt. Vi köpte bl. a nyskördade kronärtskockor. 2 kilo mycket god, röd paprika inhandlades för 1 Euro. Det priset kan man inte klaga på! Gunborg, som tänkte lägga sig i lä på stranden en stund, köpte två stora apelsiner till lunch.

Ingemar och Gunborg i glatt samtal

Hon gick till stranden för att vila ett par timmar. Ingemar pratade lite med en nyanländ norrman, medan jag sov en stund. Med lite stöd av och till hade det gått riktigt bra att gå. Det var den längsta promenaden på flera veckor. När jag vaknade, var jag så stolt över att ha kunnat gå, så vi tog ännu en kort promenad till marknaden för att köpa potatis. Sedan blev det en sovstund till.

Klockan 15.00 kom Gunborg tillbaka och vi satte oss i solen för att prata, äta mandariner och dricka kaffe.

Thalassobad – rekommenderas

Torsdag den 10 februari 2011
Igår morse fick vi ett tråkigt besked via mail. En äldre granne hade gått bort under natten. När vi för några år sedan flyttade till vårt nuvarande bostadsområde, var den här mannen och hans fru ett par av de första, som hälsade oss välkomna. Sedan dess har vi haft många trevliga och givande stunder tillsammans. Många tankar har både igår och idag gått till Erik och hans kvarlevande fru. På kvällen hedrade vi hans minne med ett tänt ljus.

Igår tyckte Gunborg att jag såg trött ut och skulle behöva omväxling. Hon talade sig varm för att vi skulle följa med till thalassobadet i San Pedro del Pinatar. För några år sedan gjorde vi lerinpackning i det fria vid saltsjöarna där. Härligt, men i år är det än så länge lite för kallt.

Vid 11.00-tiden åkte vi och hämtade Gunborg och ännu en vän, Åke. Med god guidning kom vi snart fram till thalassobadet i San Pedro del Pinatar. Här väntade oss en stor bassäng med 34-gradigt havsvatten. Underbart skönt! Här fanns många olika stationer, som man kunde flyta eller simma runt till. Det var bara att välja och njuta av olika former hydromassage och jetstrålar. Bl. a gott för onda ryggar! Jag är fortfarande ostadig och har dålig balans efter den senaste tidens problem med min kropp. Bubbelpolen såg lockande ut med sitt 37 – 38-gradiga vatten. Med hjälp av två starka män, lyckades även jag komma ner. Tack Ingemar och Åke! Man brukar säga, att ner kommer man alltid, men i det här fallet gällde – upp kommer man alltid. Vi kan varmt rekommendera thalassobad.

Efter en kort visit i cafeterian för att höja blodsockerhalten, åkte vi vidare för att först byta en gasolflaska vid en Repsolmack och därefter åka till Playa Flamenca och Mercadonas parkeringsplats, som används som ställplats för husbilar. Efter att ha pratat lite med ett par schweizare och ett par svenskar, tömde Ingemar toan, medan Gunborg och Åke gick för att köpa ett par färdiggrillade kycklingar.

Nu var alla hungriga och vi fortsatte direkt hem till Gunborg, där jag sträckte ut mig en stund på hennes säng, innan vi bänkade oss på den stora balkongen. Solen lyste och värmde oss gott, där vi njöt av god grillad kyckling, färskt bröd, sallad och vin. Jippi! För första gången på flera veckor klarade jag av att dricka vin utan att bli dålig. Vad är grillad kyckling utan ett glas vin? Tack Gunborg, och även Åke, som gav mig värdefull assistans, för en både skön och trevlig dag!

En återhämtningsdag

Fredag den 11 februari 2011
Idag tog vi det lugnt. Vädret är fortfarande mycket bra med sol och helt blå himmel. Jag har nog glömt berätta, att det inte finns någon som helst service här, men vi liksom de flesta andra hade både fyllt vatten och tömt toa och gråvatten, innan vi åkte hit. Ingemar promenerade ett par gånger, medan jag som vanligt passade på att sova. Ryggen kändes lite bättre idag. Måste bero på thalassobadet igår. Säkert hjälper även mina egna ryggövningar till.

I Sverige öste snön ner igen och på flera platser har det kommit upp till 3 dm. I Stockholm var det snökaos, mängder av olyckor och bussarna stod stilla. Våra vänner i Färna berättade också om mängder av snö. Även de hade fått ca 3 dm och det var svårframkomligt på vägarna.

Världen är på flera håll tämligen kaosartad. I Egypten har Mobarak avgått efter en period av omvälvande oroligheter. Folket jublar, men än vet vi inte, vad som kommer efter detta. Ca 350 miljarder har den mannen lyckats få ut ur landet under ett antal år. Borde inte sådant kunna konfiskeras? Även vår tids folkvandring fortsätter och Italien tycks ha stora problem med flyktingar från Tunisien.

Nåväl! Vi kunde inte lösa världsproblemen, utan kokade i st. kronärtskockorna, som vi köpte på marknaden i onsdags. Kronärtskockorna var både matiga och mycket smakfulla.

Det vackra vädret består

Lördag den12 februari 2011
Dagarna blir allt längre. Underbart med ljuset! Eftersom vi sover ganska länge på morgnarna, åtminstone jag, blir det inga levande ljus på frukostbordet. Det går åt allt färre värmeljus.

Vädret är oförändrat med ett gyllene strålande klot på det klarblå himlavalvet. Tack och lov att solen värmer oss dagtid, för kvällar, nätter och morgnar är fortfarande kyliga. Enligt prognosen, som Ingemar kollade, kommer det att bli mulet under morgondagen. Det hinner säkert ändra sig tills i morgon.

Nära oss står några tyska bilar. En man brukar komma förbi mest varje dag och växla några ord. Varje gång frågar han, om vi pratar engelska, tyska eller franska. Dessutom kollar han varje gång varifrån vi kommer. Han konstaterar, att det anländer nya husbilar varje dag. Inte lätt detta med minnet, men våra minnesfunktioner fungerar minsann inte heller perfekt.

På eftermiddagen tittade våra vänner Gunborg och Åke in efter en promenad. Jag var visserligen yrvaken efter en tupplur, men kvicknade snart till i trevligt sällskap.

Nedan ett par bilder från trevlig samvaro efter badet i förrgår.

Omslag i vädret

Söndag den 13 februari 2011
I natt kom det en liten, knappt märkbar regnskur, men när det dagades, makade solen sig fram mellan de grå skyarna och molnen skingrades.

Jag kopplade på Skype för att kunna ringa vår vänliga granne hemma, som hade blivit änka. Otroligt så väl det hörs med Skypetelefon. En väninna i Örebro ringde också och beklagade sig över vintervädret därhemma, detta med all rätt.

På eftermiddagen kom vår norske granne över för en pratstund i solen.

Lunchen delas med vår norske granne

Något senare kom ett svenskt par knallande med sin hund. Det var Gunilla och Bjarne, som vi har haft en del kontakt med på nätet, men aldrig träffat.

Nu har Gunilla och Bjarne anslutit sig

Gunilla ser ut att trivas i solen

Det dröjde inte lång stund förrän vännerna Gunborg och Åke också kom vandrande. Trevligt med många besök! Dessutom var samtliga både trevliga och pratsamma. Det var bara en nackdel. Jag hade först stått vid spisen ett bra tag och sedan suttit ute länge. Min rygg hade fått nog, så jag var tvungen att lägga mig en liten stund. Alla hade lyckligtvis förståelse för att jag behövde en kort vilopaus.

"Herrarnas hörna" Ingemar och Åke

Skönt med en vilopaus tycker Gunborg och Åke

När solen var på väg ner, fick de sista gästerna, Gunborg och Åke, bråttom med att gå hemåt. Det började blåsa och det blåste kallt. Brrr! Tro inte att man kan ligga i solen hela tiden i Spanien! Tack alla vänner för att ni kom förbi och förgyllde vår dag!

Alla Hjärtans Dag

Måndag den 14 februari 2011
Den kyliga vinden svepte fram även idag och fick all växtlighet att ödmjukt böja sig i kastbyarna. Vår norske granne knackade på för att tala om, att han skulle åka bort ett par dagar, men tänkte komma tillbaka till marknaden på onsdag.

Även vi gjorde en utflykt till campingen i La Marina för att tömma toa och gråvatten, samt fylla på färskvatten i tanken. För detta betalar man 4 Euro.

 

Det var Alla Hjärtans Dag och Ingemar ville bjuda på lunch. Jag hade önskemål om, att vi kanske skulle kunna äta Wokbuffé. Vi svängde av mot Guardamar, som ligger strax före Torrevieja och ganska snart hittade vi två wokrestauranger. Tyvärr var båda stängda p.g.a. semester. Det föreföll som om mycket var semesterstängt, för stora delar av staden verkade mer eller mindre död.

Till slut hittade vi en öppen kinarestaurang. Visserligen hade de ingen buffé, men det fanns mycket att välja på. Vi fastnade för en meny bestående av vårrullar med blandad sallad, friterad kyckling med nudlar, som var blandade med lite grönsaker och skuren skinka. Till efterrätt valde vi glass. Medan vi väntade serverades vi en alkoholsvag drink och rischips. Till maten serverades vi en hel flaska rödvin. Jag fick en tunn sjal som present. Allt detta kostade 11.90 Euro för två personer. Det priset kan man verkligen inte klaga på. Mätta och belåtna åkte vi tillbaka till La Mata för att campa intill stranden.

På besök i Torrevieja

Tisdag den 15 februari 2011
Växtligheten behövde vatten och de grå molnen samlade ihop sig för att ge marken en strilande, kortvarig dusch.

Idag var vi bjudna på kaffe hos Gunilla och Bjarne. Vid 13.00-tiden kom Bjarne och hämtade oss för att åka till deras hyrda lägenhet i Torrevieja. Här fanns även ett par andra svenskar, Karin och Lennart, som bor grannar med Gunilla och Bjarne. Gunilla bjöd på en god hembakad kaka, som blev mycket uppskattad. Vi tillbringade några trivsamma timmar i trevligt sällskap, innan Bjarne skjutsade hem oss igen. Tack Gunilla och Bjarne för att vi fick komma och hälsa på er!

 

När vi kom tillbaka till ställplatsen i La Mata var det nästan helt fullt med husbilar. Vi lyckades nog få den sista platsen. Det har på det hela taget blivit avsevärt många fler husbilar i Spanien efter jul – nyår.

Marknadsdag i La Mata

Onsdag den 16 februari 2011
Idag var det veckomarknad i La Mata igen och redan tidigt på morgonen körde åtskilliga skåpbilar genom parkeringen för att i god tid kunna sätta upp sina stånd och plocka fram alla varor. Vad jag beundrar dessa försäljare! Det är ett krävande arbete att varje dag plocka upp och ner alla varor och dessutom exponera dem, så att det blir intressant för eventuella kunder. Frukt- och grönsaksstånden är många och konkurrensen är hård. Det är en fröjd att botanisera bland allt nyskördat.

Vi var lite sega på morgonen och var med nöd och näppe färdiga med frukosten, när det knackade på dörren. Utanför stod ett morgonpiggt par, Gunborg och Åke, som också tänkte gå på marknaden. Eftersom vi gick olika snabbt och hade lite skilda ärenden, delade vi ett tag på oss. Det går inte så fort för mig att gå efter alla strapatser, men idag gick jag för första gången utan stöd, en klar framgång! Vi gick förbi en levande, silverfärgad staty, som vaggade sitt lilla likaledes silverfärgade, konstgjorda barn och kom fram till frukt och grönt, där vi bl.a. handlade nyskördade kronärtskockor.

Tillsammans med Gunborg och Åke avslutades marknadsdagen med en kopp kaffe vid en strandservering, där man varje marknadsdag har levande musik. Idag gällde det att klä sig i såväl fleecetröjor som vindtäta jackor, för blåsten var kylig, trots att solen lyste.

Vi åkte vidare till ”kinesen” för att äta lunch och samtidigt handla kycklingfiléer och hård getost på LIDL, där det är lätt att parkera en husbil. Vår naturella, grekiska yoghurt var slut, men det var den tydligen även här. Naturell yoghurt är användbar till så mycket, så den har blivit ett ”måste” både här och hemma.

Vacker inramning till park

Så kan man också bo

Marknad i La Marina – till Agua Amarga

Torsdag den 17 februari 2011
Det var en solig morgon idag, men lite oroväckande molnbankar vilade vid horisonten. Idag tänkte vi så småningom vända tillbaka mot Torrox Costa, men först gällde ett besök på den stora veckomarknaden i La Marina. När vi var färdiga att starta, landade ett par små vackra fåglar i gräset, där de började söka efter något ätbart. Det var ett par färggranna härfåglar. Vilka små skönheter med sina skira plymer på huvudet! Även undersidan är vacker och färgrik. Det soliga vädret under en längre tid har gjort att många blommor har slagit ut.

Härfågel -bilden lånad från Wikipedia

Vår första anhalt idag var marknaden i La Marina, där jag förra året köpte ett par mycket sköna anatomiska sandaler, som var bra att ha inomhus. Hade tänkt köpa ett par nya, men i år fanns de inte i min storlek. Ingemar köpte en engelsk bok och var nöjd med det, medan jag hittade en vacker tröja och fin sjal hos peruanerna. Priserna är ju helt andra än hemma.

Efter en kopp kaffe åkte vi vidare på AP7 mot Alicante/Elche. I en apelsinlund låg apelsinerna som fallfrukt. Tydligen hade man skakat ner frukten och höll nu på att plocka upp den. I kronärtskocksodlingarna gick arbetarna med stora korgar på ryggen, där de med van hand kastade upp de avskurna grönsakerna. Vi passerade även några enstaka risodlingar. Det är synd, att man inte kan stanna, där man önskar. Det är många intressanta fotomotiv som passeras.

Fruktodlingarna var som vackrast nu och fick mig att tänka på en färgpalett med milda pastellfärger. Trädstammarna var mörkbruna, där de bar upp stora fluffiga kronor med vita och rosafärgade blommor i olika nyanser. Mellan alla dessa blommor skymtade ljusgröna, nyutslagna blad. Det var vackert, mycket vackert.

Vid en avfart mot Murcia åkte vi in på A70/E115. Det hade börjat blåsa rejält och den starka vinden tilltog. Vi hade haft funderingar på att åka vägen över Granada ner mot kusten, men den tanken slog vi snart ur hågen. Mörka ovädersmoln tornade upp sig upp över bergen och till en del även framför oss. Vi beslöt oss för att övernatta i Agua Amarga.

Ingemar fick hålla hårt i ratten i den kraftiga blåsten. Av allt att döma passerade vi i utkanten av det värsta ovädret och klarade oss undan med bara några få regnstänk, innan solen på nytt pressade sig igenom ovädersmolnen. Det är ca en månad sedan vi åkte från Torrox Costa mot Torrevieja och det har hunnit hända mycket i naturen under den tiden. Nu blommar bl.a. mimosan och den vita ginsten överallt.

På båda sidor av sandplanen vid bebyggelsen i Agua Amarga var det tämligen fullt med husbilar, när vi anlände framåt kvällen, men vi lyckades hitta en lucka. Nu hade vinden mojnat och dessutom ger de omkringliggande bergen bra skydd.

Torrevieja . Agua Amarga

Tillbaka till Torrox Costa

Fredag den 18 februari 2011
Idag på morgonen syntes inte ett spår av gårdagens kortvariga oväder. På den vackert blåa himlen lyste solen och inte ett enda moln fanns inom synhåll, när vi startade dagens resa mot Torrox Costa. Ute på ängarna växte stora tuvor blommande timjan. På en mindre väg lyckades Ingemar stanna till en kort stund för att hämta en liten doftande kvist.

Vi fortsatte upp på A7/E15 i riktning västerut. Efter Almeria bredde det imponerande bergsmassivet Sierra del Gádor ut sig på vår högra sida. Jag hade svårt att ta ögonen från detta storslagna panorama med ett växlande landskap bestående av mjuka dalgångar, oregelbundna, djupa raviner och osymmetriska höjder. De olika bergarternas växlande färgspel är mycket fängslande. Här kan man studera jordfärger. Bergen bär överallt spår av mycket gamla boningar, terrassodlingar och inhägnader för boskap.

Motorväg A7/E15 är i de här trakterna inte färdigbyggd men är bitvis på flera håll under byggnation. Ett par mil väster om Adra upphör motorvägen och först vid Almuñecár är den helt klar. Mellan dessa båda städer finns kortare sträckor av motorväg och på flera ställen har man påbörjat viadukter och tunnlar. Vägen mellan de båda städerna är mycket kurvig, men bred, där den löper i bergen.

I Calahonda har ett otal mimosaträd slagit ut med sina små gula, ulliga bollar. Även den vita ginsten blommar efter vägarna. Våren har verkligen kommit. I den av jakarandaträd kantade staden Torrenueva har man spänt upp en stor banderoll över gatan, där man på spanska skrivit:” Torrenueva behöver motorväg nu!” Jag förstår dem, för den starkt trafikerade vägen går rakt genom staden. På vår väg ligger emellertid snön ganska nära på en och annan bergstopp.

Ganska tidigt på eftermiddagen nådde vi dagens mål, stranden i Torrox Costa. Här var det nästan köbildning med husbilar idag. Flera svenska bilar fanns på plats. På kvällen var vi nio svenskar, som samlades i puben på den närliggande engelska restaurangen för att lyssna på ”The Rivermen”, två mycket duktiga musiker.

Agua Amarga - Torrox Costa

En blåsig dag

Lördag den 19 februari
Det blåste rejält idag, även om solen lyste. Nu var det så fullt med husbilar, att en och annan var tvungen att parkera med bakhjulen i stora vattenpölar och därmed inte kunde komma in i sina garage/skuffar – om de inte hade stövlar förstås.

P.g.a. att det under några nätter hade varit kallt, när vi var i Torrevieja, hade det gått åt en hel del gasol och idag var den slut i den spanska flaskan. Vi begav oss av mot Nerja för att byta flaska. Lördagar är Repsols gasolförråd på väg mot Nerja stängt. Vi åkte vidare till Repsols bensinmack mittemot LIDL. Där var propanflaskorna slut. Lite längre upp på vägen ligger på samma sida som LIDL en mack, där man har såväl café som restaurang. Här hade man propanflaskor.

Ingemar gick ett par promenader, men satt sedan mest och sträckläste sitt marknadsfynd, en engelsk bok av Dean Koontz´s. Mina ben bar mig knappt. Jag är fortfarande mycket trött efter alla duster med min kropp under en längre tid och idag härjade fibromyalgin vilt i konkurrens med blåsten utomhus. Det blev flera små sovstunder. Framåt eftermiddagen kändes det i alla fall bättre. Dags att steka alla styckade kycklingfiléer, som legat i marinad. Ingemar bistod med handräckning. Egenhändigt plockade kantareller förgyllde såsen. Vinden ute hade mojnat. Dagen slutade bra. Slutet gott, allting gott.

Min kamera har fått pension

Söndag den 20 februari 2011
Ja, det är sant! Min digitalkamera har fått pension. Precis som sin innehavare börjar den bli till åren kommen och har tydligen tröttnat på att ständigt vara på resande fot. Av och till har följande meddelande visats: ”Fel i minneskortet”. Det har gått att rätta till några gånger och kameran har åter fungerat ett tag, men nu strejkar den helt och suddar tjurigt ut alla bilder, som jag tar. Den trogne vännen sedan många år fick ta i ordentligt med hårdhandskarna, innan jag insåg att den behövde pensioneras. Nu får vi klara oss med Ingemars nya systemkamera. Dessutom har jag min mobil, som tar bra närbilder.

Ingemar kollade väderleksutsikterna för ett par dagar sedan. Det skulle bli blåst och hittills har det stämt. I natt blåste det rejält. Ett tag kändes det nästan som att ligga i en båt. Nattsömnen blev lite orolig, men vad gjorde det! Det gick att ta en extra tupplur under dagen.

Det fortsatte att blåsa under dagen, men solen lättade upp med sina varma strålar.

Fortsatt färd till Punta Umbria

Måndag den 21 februari 2011

Det var fortfarande tätt mellan husbilarna vid stranden i utkanten av Torrox Costa. Vi åkte in till Torrox centrum, där vi parkerade bilen. Här fick vi en liten pratstund med det glada och trevliga paret Leif och Eva, som var på väg till veckomarknaden.

Vi gick först in till läkarmottagningen, där jag tidigare anlitat en ortoped och en sjukgymnast för mina ryggproblem. Jag behövde få en sammanställning på behandlingar och avgifter.

Därefter fortsatte även vi till marknaden, där Ingemar hittade ett par snygga skor, medan jag nöjde mig med ett par trosor för 1 Euro. Nu hade man plockat fram vårkollektionerna och många köplystna kunder trängdes framför stånden. Vi stannade bara till en stund hos flöjtspelande indianer, där vi köpte en skiva. De behöver också hjälp för att kunna leva och dessutom känner jag varmt för indianer. Det sista uppehållet gjorde vi vid en tysk restaurang för att äta deras specialitet, bratwurst med kålsallad.

Vi kom överens om att bryta upp från Torrox Costa, för att fortsätta i riktning mot Portugal och åkte därför E15/A7 i riktning mot Malaga/Almeria varefter vi svängde in på A45 mot Antequera. Bakom Antequera tornade det mäktiga bergsmassivet El Torcal upp sig, samtidigt som vi svängde in på A92 mot Sevilla. För den som inte har varit vid El Torcal tidigare, rekommenderar vi ett besök. Efter ca 2,5 mil på den här vägen, ligger till vänster fågelsjön Laguna de la Fuente de Piedra, som vi besökt flera gånger tidigare. Även den är väl värd ett besök.

Utefter den här sträckan ligger många olivlundar och det är intressant att iaktta hur olika långt man hade kommit med skötseln. Mestadels beskär man träden i januari. Grova grenar går till ved, medan kvistar och övrigt skräp eldas upp. I en del olivodlingar var man färdig med skötseln och hade hunnit harva mellan träden. På andra ställen hade man beskurit träden, men inte hunnit ta vara på avfallet. Här och var röken låg tät över nejden, där man höll på att elda upp kvistarna.

Något udda för våra förhållanden såg jag, när vi åkte över en mindre bro. På vägen som gick under bron, befann sig tre par oxspann. Varje par drog en stor skrinda med nyskördat saftigt gräs. Synen gav en djup och varm notalgisk känsla. Oxar i arbete har jag för min del inte sett sedan jag var 17 år.

I trakten runt Sevilla hade det regnat en hel del och åkrarna behövde torka upp, innan man kunde fortsätta med jordbruksarbetet. Av de blommande fruktträden återstår inte mycket. Den kraftiga blåsten har sett till, att blombladen ligger som snöflingor på marken. Det var en varm dag idag och det var fortfarande 23,7 grader, när vi vid 18.30-tiden svängde in på långa ringleden runt Sevilla. Trafiken var tät, men genomfartsleden var välskyltad och snart körde vi igenom Huelva och närmade oss badorten Punta Umbria, där vi åkte ut på udden för att övernatta. Här brukar det vara lugnt och idag stod redan en engelsk husbil parkerad utefter strandvägen, där många inhemska såväl joggade, som promenerade. Här åker polisen dessutom förbi ganska ofta.

Vår övernattningsplats i Punta Umbria

Torrox Costa - Punta Umbria

Tillbaka mot Columbusmuséet

Tisdag den 22 februari 2011
Skönt att vakna till fågelsång! Det var en solig, men något blåsig morgon vid Punta Umbria. Ingemar gick fram till båthamnen, medan jag mycket sakta knallade utefter stranden och ut på udden med dess förkrympta växtlighet. Doften från alla blommande ginstträd fyllde den syrerika luften. Träden var fulla av vita, väldoftande kvistar. Visst hade jag kunnat ta med ett par små kvistar, men inomhus vissnar de snart. Här växer ginst och mimosa i överflöd och hemma får vi betala mycket för en enda liten kvist. Det finns många olika sorters mimosa och en blommar sedan flera veckor tillbaka, medan andra fortfarande står i knopp.

Blommande ginst

Även om jag inte hade gått långt, hade jag överskattat min förmåga. Rygg och ben värkte ordentligt och en stol ute i naturen hade inte varit i vägen. Ingemar hade börjat undra, vart jag hade tagit vägen och kom vandrande, så jag fick ett gott stöd på tillbakavägen.

Snäckskal i överflöd

I år plockar jag bara några få snäckskal

Vi åkte tillbaka genom Huelva mot Columbusmuseet i La Rabida, där vi tänkte övernatta. Vägen var kantad av vit ginst och blommande rosmarin. Ute i saltsjöarna i marsklandet stod mängder av flamingofåglar. I storkbona höll de stora fåglarna som vanligt kontroll på trafiken.

Högt uppe på en höjd ligger det lilla franciskanerklostret med sina vackra freskmålningar, där Columbus blev välsignad före en av sina upptäcktsfärder. Den här gången hoppade vi över klostret och stannade i. st. till vid den stora botaniska trädgården, för att kolla deras öppettider. Vi beslöt oss för att åka dit nästa dag och for nu raka vägen fram till den stora parkeringsplatsen framför Columbusmuseet, som är omgivet av en artrik fågelsjö. Vi har både besökt museet och övernattat med husbilen här ett flertal gånger. Utanför själva byggnaden har man kopior av Columbus tre skepp liggande i den lilla hamnen. Dessutom har man byggt upp autentiska miljöer. Ingemar gick in i museet en stund för att fotografera, medan jag vilade och lagade lite mat.

Kopior av Columbus fartyg i den lilla hamnen

En av de genuina utomhusmiljöerna

I natt stod vi ensamma med husbilen på den stora planen. Förra året hade vi sällskap av en belgare, som också har övernattat här ett flertal gånger. Fågelsjön hyser inte bara fåglar, utan också mängder av grodor. Vi somnade ovaggade till en imponerande körsång framförd av våtmarkens alla grodor.

En ridskola finns i närheten

Punta Umbria - La Rabida

Till Alagua – portugisisk tid – dags att ställa tillbaka klockan en timme

Onsdag den 23 februari 2011
Det var ganska kallt i natt, men temperaturen steg snart till + 27 grader och det blev så småningom en solig och varm dag. Grodorna sov gott efter nattens idoga arbete.

Foro Iberoamerikano - varje sommar är här en festival, då man firar Columbus med latinamerikansk folkdans och musik

Columbusmuseet

Karta över biologiska trädgården

En vy från den biologiska trädgården

Vi åkte fram till den biologiska trädgården. Det var naturligtvis inte säsong den här årstiden, men det vore i alla fall roligt att få en överblick över anläggningen. Inträdet är gratis. Långa trappor med låga trappsteg för uppåt intill de konstgjorda vattenfallen, som av förståeliga skäl inte var igång. Jag stöttade mig mot Ingemar och vi gick sakta uppåt tills vi kom till en fyrkantig bassäng, där det såg mycket lugnt ut, men skenet bedrar. Plötsligt men långsamt reste sig en imponerande gestalt upp. En jättestor fågel påminnande om en kalkon stod mitt framför oss. Jag vände genast om, medan Ingemar passade på att föreviga den respektingivande varelsen. Med sin imponerande storlek vaktade han oss hela vägen, medan vi gick tillbaka ner.

En respektingivande vakt

Jag insåg, att jag inte skulle orka gå runt i parken, men fram till växthusen var det inga trappor. Vi knallade framåt, medan en trädgårdsarbetare sprang förbi oss för att öppna växthusen. Tyvärr klarade jag inte av att gå hela vägen, utan var tvungen att sätta mig en stund. Ingemar tyckte, att det kvittade och passade i. st. på att fotografera. Det får förhoppningsvis bli en annan gång.

Vi åkte nu tillbaka genom industristaden Huelva, där oljeraffinaderier m.m. ligger på rad, för att via den långa bron, som förbinder Spanien och Portugal, åka in i grannlandet Portugal. Under en lång sträcka kantades vägen av mängder av mimosaträd.

Ställplatsen i Castro Marim var fullbelagd med husbilar från olika länder. Även på torget stod åtskilliga bilar. Vi hade inte tänkt övernatta här, utan stannade bara till för att tömma toa och gråvatten, innan vi åkte vidare till Alagua. Här stod också mängder av bilar parkerade. Vi lyckades hitta en parkeringsplats. Det var nu ganska sent och vi beslöt oss för att gå ut och äta på en närbelägen restaurang. Det var skönt att slippa laga mat i kväll. Maten var god, även om tonfisken var något torr. Ett fult affärstrick är, att det alltid ställs fram en hel del annat på bordet, som man sedan får betala för, inte bara en s.k. kuvertavgift.

På hemväg passade jag på att beställa välbehövlig fotvård till nästa dag. Här på vår ställplats somnade vi inte till grodornas kväkande ikväll, utan till hundskall. Vi stod nära en del privata hus, där man oavsett om ägaren är närvarande eller inte, alltid har flera vakthundar innanför grindarna. Vi har aldrig vid tidigare tillfällen sett en enda människa. Hundarna vill helt klart ha sällskap och brukar bli tacksamma, om man går över och pratar med dem.

La Rabida - Alagoa

Fotvård

Torsdag den 24 februari 2011
Även idag var det varmt och soligt. Anita och Jyrki kom vandrande med sin stora, vackra hund Freddy. Vi slog oss ner utomhus en stund, innan det var dags för mig att gå till skönhetssalongen på fotvård. Ingemar följde mig, även om det bara var en kort sträcka att gå.

Även i Portugal är det lite ”por la mañana”. Tid har man gott om. Vad gör det, om man får vänta en halvtimme! Kvinnan, som har salongen är både glad och vänlig och är dessutom mycket duktig. Hon kan verkligen fotmassage. Mina fötter smordes in med fet kräm och blev omlindade, så jag såg ut, som om jag hade stukat båda fötterna. Därefter målades naglarna vackert röda. Att gå hem med egna skor var inte att tänka på. Jag fick ett par engångssandaler. Tur nog kom Ingemar, så jag fick hjälp att gå hem. Det är betydligt billigare att gå på fotvård här nere än hemma.

När vi kom tillbaka, slog vi oss ner i halvskuggan under en pinjetall, där Anita bjöd på kaffe med goda portugisiska kakor. Platsen gav nostalgikänslor och jag tänkte på min uppväxt, när mormor hade kaffekalas under äppelträden. Ingemar passade på att flytta fram bilen. Här blev vi sittande ganska länge i trevligt samspråk. Freddy, som kommer från en hundgård härnere, är en underbart lugn och trygg hund.

Kaffestund i tallens skugga

Två mysiga hundar

Fredag den 25 februari 2011
Idag kom även det svenska paret Eva och Bengt. De hade också skaffat en hund härnere, Alex, som de bara hade haft en månad. Alex är en mellanstor svart hund med rufsig päls. Han är livlig och nyfiken, men också mycket snäll.

Det var soligt och varmt och även idag blev det samling under pinjetallen, denna gång med två hundar som sällskap. Jag hade en ”dålig dag” och låg en hel del. Förutom att jag hade svårt att gå, hade jag åter huvudvärk och mådde illa. Skönt att Ingemar hade sällskap av de andra!

Sent på eftermiddagen försökte jag gå ner mot stranden. Trots att jag hade Ingemar som stöd, lyckades jag bara gå över bron. Sedan var det slut på orken. Det var bara att knalla hem igen.

Lymfdränage

Lördag den 26 februari 2011
Det var rena sommarvädret även idag och det blev en stunds samling under pinjetallen. Här är så skönt, så man har ingen större lust att åka vidare. Det var skönt att sitta i bikini ett tag. Vi är båda försiktiga med solen. Lagom är bäst och man blir solbränd även i skuggan.

Idag hade jag tid i skönhetssalongen för en behandling, lymfdränering ”Hidro Linfa”. Hur det går till? Svårt att förklara, men man sitter med fötterna i ett speciellt fotbad. Elektroder är kopplade mellan fotbadet och en maskin. En vätska och speciella droppar sätts till. Jag hade bett om hjälp med min smärtande rygg, mina fötter och tunga ben och även huvudvärken. Det är ju en utrensning, som i det här fallet går via akupunkturpunkter under fötterna, så både innan och efter behandlingen är det viktigt att dricka mycket vatten. Maskinen läser av en hel del. Ibland måste en del vatten bytas ut och fler droppar tillsättas. Kvinnan frågade mig två gånger, om jag hade ätit något salt kvällen innan. Salt? Nej! Jag hade bara ätit tonfisk och bröd (en varm smörgås). När jag kom hem, kom jag på, att vi hade ätit några salta mandlar kvällen innan.

Kände jag någon skillnad? Ja! Min huvudvärk var borta. Nacken kändes inte längre lika stel. Mina ben kändes lättare och energin började återvända. Ingemar märkte att jag rörde mig ledigare. När jag kom hem, tog jag fram dammsugaren och dammsög husbilen utan att det gjorde ont överallt. Ska beställa ännu en behandling. Hälsan är viktigast av allt.

Framåt kvällen fick vi underhållning. Det är en stor fotbollsplan nära oss. Här började man spela musik, skön musik. Därefter blev det ett par fotbollsmatcher och sedan började man spela igen. Et var lördagskväll och här samlades ortens ungdomar. Det var musik, prat och skratt. Inget bråk, som vi kunde upptäcka. Härligt!

I kväll visades i spansk TV ett program liknande vårt ”När och fjärran”. Det här programmet handlade om Stockholm och det både intressant och informativt.

Soligt och blåsigt

Söndag den 27 februari 2011
Tidigare övervintringar har jag ofta gått ner till stranden 07.15 – 07.30, när solen går upp. Soluppgångarna är så vackra vid Atlanten. Tyvärr har det inte gått i år. När vi vaknade vid 08.00-tiden, frågade jag Ingemar, om han ville följa med på mitt försök att gå ner till havet. Visst ville han det! Han är en pärla! Även om solen lyste, var blåsten kall, så det gällde att ta på sig varma kläder.

I förrgår hade jag lyckats gå över bron till stranden, men inte längre. Idag gick vi över stranden ner till havet. Det kändes underbart. Här mötte vi Eva och Bengt, som var ute på promenad med sin lilla jycke. De lyckönskade till framgången. Alex hoppade glatt upp och hälsade. Han tycker inte om havet och vill helst därifrån. Han vänjer sig nog.

Fram på dagen blev det varmare ute, men det var fortfarande blåsigt och vinden var kall. Satt man i lä, var det skönt. Tidigare har Ingemar och jag varit noga med att göra en genomgripande ryggymnastik varje dag, men det har inte blivit av på länge. Det är lite för trångt i bilen för att kunna utföra alla övningar. Idag gick vi ut och gjorde gympan. Det kändes skönt, mycket skönt. Jag gör visserligen mina övningar, som sjukgymnasten förmedlade, men den här omfattande ryggympan behövs mycket väl, även för Ingemar i förebyggande syfte.

Vi satt ute och åt lunch idag, men det blev en reducerad måltid. Det blåste rejält och den kraftiga virvelvinden norpade samvetslöst åt sig salladsbladen och kastade ner dem på marken. Mina nakna vader blev sandblästrade. Ingemars tomma ölflaska fångade jag upp i sista sekunden, innan den kraschade mot marken.

Idag har det kommit många personbilar, både portugisiska och spanskskyltade. Musiken har strömmat ur högtalarna och fotbollsmatcherna är åter igång. Vi anar, att det är någon form av utbytesmatcher mellan de båda länderna.

Vännerna Eila och Ingemar ringde och var lite oroliga för att de varken hade hört något från oss eller sett några nya blogginlägg på länge. Nu kommer de kära vänner! Tack för att ni bryr er! Det värmer! Nu önskar vi er en trevlig resa söderut och hoppas att allt går bra!

En kall natt och en kylig dag i Alagoa

Tisdag den 1 mars 201
Natten var kall, så kall att vi emellanåt blev tvungna att sätta på värmen. Även dagen var kylig med smått isiga vindar. Med största sannolikhet blev det nya snöfall norröver. Det brukar alltid finnas några soldyrkare, som trotsar vädrets makter och som lyckas hitta en liten vrå, där det är lä, men idag höll de flesta sig inomhus. De som vågade sig ut, gick med mer eller mindre uppskjutna axlar och var mer eller mindre vinterklädda.

Bortsett från de skällande och ylande vakthundarna blev det en lugn dag. Vi tillbringade större delen av dagen med att läsa. Vid middagstid följde Ingemar med mig till salongen, där jag skulle få en ny HidroLinfa -behandling. Resultatet blev unikt. Det är mycket slaggämnen, som behöver rensas ut.

Vila Real

Onsdag den 2 mars 2011
I natt var det tämligen kallt. Nu väntar vi på att värmen ska komma tillbaka.

Vi stod kvar nere på parkeringsplanen i Alagoa. Jag behövde ”gåträna” och hade en liten önskan, nämligen att få gå den största affärsgatan i Vila Real. Det är alltid roligt att titta in i en och annan av alla de små butikerna. Orten med dess affärsverksamhet är mycket populär bland spanjorerna, som bara har att åka färjan över floden, när de vill handla.

Förslaget blev godkänt och snart hade vi parkerat utmed gatan, där biljettkontoret för färjan ligger.

Ingemar var ett gott stöd, när vi lunkade iväg. Tur nog finns det bänkar, där man kan vila! Det blev ingen längre promenad. I början av gatan finns ett konditori med hembakat. På tillbakavägen blev det ett stopp där. Bakverken är goda, men precis som hemma har godsakerna blivit allt större och Ingemar fick förbarma sig över en del av min bakelse, men det gjorde han nog med glädje!

Jag var glad över, att jag hade klarat av promenaden, även om det blev fyra vilopauser på bänkar. Vi körde tillbaka till Alagoa, men nu var det trångt på parkeringsplanen. Vi beslöt oss för att ställa oss uppe på en stor plan i staden i st. Här stod redan två svenska bilar. Paret i den ena bilen kände vi sedan tidigare år. Nere vid strandparkeringen hade vi tidigare träffat tre andra par från tidigare år. Trevligt! Mycket trevligt!

Småkallt och ruggigt

Torsdag den 3 mars 2011

Idag tog gasolen slut igen och vi var tvungna att åka till Blå sälen (tidigare Blå elefanten) nära Vila Real, där de har en lpg/gpl – station för påfyllning. Här var vi inte långt från Inter marché. Vi åkte dit. Jag hade röjt i frysfacket och tänkte på den billiga kalkonfilén de hade haft i måndags. Då hade den kostat 3.19 Euro/kilo. Idag kostade den nästan 7 Euro/kilo! Var det ett lockpris inför karnevalen eller är det så, att de har specialpriser varje måndag? Kalkonfilén får vänta.

Vi åkte tillbaka till Alagoa och ställde oss bredvid de andra på den stora planen i staden. Strandparkeringen Alagua var säkert fortfarande lika fullbelagd. Med flera pauser, eftersom det fortfarande är svårt att stå länge, tillagade jag köttfärssås och en speciell, men lättlagad fisksoppa.

Idag åker våra vänner Ingemar och Eila söderut med husbilen. Vi önskar er en trevlig resa

Många portugisiska hus är mycket vackra med sina fönsterluckor, balustrader och takterasser

Nu grönskar det – till Olhão

Fredag den 4 mars 2011
I natt var skönt nog det inte så kallt som de senaste nätterna. Idag yrkade jag på, att vi skulle äta gröt på morgonen. Dels är det gott med lite varmt i magen förutom teet och kaffet och dessutom är det bra för matsmältningen. Visst är det färska vita brödet gott, men min mage kommer lätt i olag. Lingonen var slut, men för en tid sedan köpte vi en burk jordgubbssylt, som vi öppnade idag. Någon gång ska vara den första. Det var jättegott med jordgubbssylt till gröten!

Efter snabbstädning och dusch hade vi en kort planering av de närmaste dagarnas aktiviteter. Batterierna var fulladdade och gasol hade vi också. Vi beslöt att åka den korta sträckan till Castro Marin för att fylla vattentanken samt tömma toa och gråvatten vid ställplatsen.

För ovanlighetens skull åkte vi motorvägen till Castro Marin. Det har hänt mycket under några dagar i naturen. Nu grönskar det verkligen. Den vita ginsten, som växer som ogräs i markerna, börjar nu på flera håll skifta i gråvitt, vilket är ett tecken på att blomningen snart är slut. I stället kommer nu de olika arterna av mimosa med sina små ulliga, ljusgula bollar. Träden sträcker ut sina sirliga grenar med dess blomsterprakt mot den förbipasserande trafiken.

På vissa sträckor är vägkanter och sluttningar just nu fyllda av buskar med vita rosor. Har aldrig sett den sorten blomma så mycket som den här våren. Tillsammans med de kamomilliknande vita blommorna, som växer i stora sjok på ängarna, blommar fortfarande den i Spanien så vanliga gula blomman, som Ingemar har döpt till gulklocka. Den är en klöverart, som bildar omfattande mattor i naturen och som redan i december kan ta över all annan växtlighet. När det gäller mindre blommor, visar naturen just nu upp en omfattande artrikedom av blommade växter. Synd att det ska vara så svårt att stanna för att kunna fotografera. Det är en ynnest att kunna få uppleva så mycket vackert i livet.

Vi åkte nu vidare i riktning mot Olhão, som var dagens mål. När vi vid middagstid nådde fram till Cabanas, stannade vi för att lämna in tvätt vid en tvättinrättning, som vi anlitat flera gånger tidigare. Därefter åkte vi ner till camping Rio Formosa, där vi gick in till restaurangen för att dricka kaffe och surfa en stund. Personalen log glatt igenkännande och vi fick även en liten pratstund med den svenske mannen, som bor året runt här.

Vi åkte nu vidare till infarten mot Tavira, där vi stannade till för att uträtta ett par ärenden i det stora varuhuset. Husbilen parkerades som vanligt på den stora planen intill, vilket kändes skönt för min del, som fortfarande har svårt att gå. Varuhusets hiss ligger alldeles vid trottoaren. Det blev bara en kort visit här, innan vi fortsatte mot Olhão. Himlen var belamrad med oroväckande stora grå molnmassor, som såg ut att förvarna om regnväder. Vi körde in till vänster i staden och följde vägen, tills vi kom fram till den stora hamnplanen nära polishuset, där vi parkerat flera gånger tidigare. Här står det visserligen skyltar som visar att man inte får parkera husvagnar eller husbilar, men vi har aldrig varit med om att bli bortkörda. Här stod redan tämligen många husbilar parkerade. Någon svensk bil såg vi inte till. I morgon är det de lokala odlarnas frukt- och grönsaksmarknad.

Alagoa - Olhao

En ovädersnatt i Olhão – jag går utan stöd – mot Sagres

Lördag den 5 mars 2011
Idag har mitt yngsta barnbarn namnsdag. Grattis Tove! Hoppas du får en riktigt bra dag!

Meteorologerna hade förutspått regn under lördagen. Redan natten till lördag startade ett oväder med hällregn, åska och blåst under flera timmar. Det fortsatte att regna oavbrutet under hela förmiddagen. Nästan alla satt avvaktande och kurade i sina husbilar i väntan på att solen skulle titta fram.

I Olhão finns en stor fiskhall och bredvid den ligger en lika stor marknadshall för kött, grönsaker och frukt. Ett besök i de här hallarna är en härlig upplevelse, som vi aldrig missar, när vi befinner oss i den här trakten. Kan man dessutom gå dit en lördag, finns det ännu mer att uppleva. Då är det ”bondens marknad”. Området mellan hallarna och kajen är då fyllda av små stånd. Utifrån landet kommer äldre män och kvinnor för att sälja sina egenhändigt odlade grönsaker, frukter och blommor. Här pågår alltid en livlig kommers och priserna är låga.

Vi satt alltså i husbilen och väntade på, att regnet skulle sluta ösa ner. Då hade vi nog fått vänta länge och klockan var redan 11.30. Fram med paraplyer och på med fleecetröjor och de vattenavvisande vindtäta jackorna! Det var bara +12 grader ute och regnet förvandlade marken, de stensatta trottoarerna och gatorna till ett sjölandskap, men luften var frisk. Jag hade tagit en smärtstillande tablett i hopp om att kunna gå.

Det gäller att se upp, när man går, för de vackert stensatta trottoarerna ser ofta ut som kuperad terräng och påminner närmast om en berg- och dalbana, där dalarna är vattendränkta. Vi kom fram till slut och kunde konstatera, att de portugisiska bönderna är ett segt släkte, som inte ger upp för vädrets makter. Man hade helt enkelt spänt upp stora paraplyer över stånden.

Vi köpte oliver hos en liten kvinna, som hade lagt in dem själv. Under flera dagar hade jag längtat efter jordgubbar, som man kunde köpa i lösvikt. Här fanns de! Vi betalade 1 Euro för ett helt kilo. Jag frågade, om de var från Huelva. Den äldre mannen förklarade stolt, att jordgubbarna var från hans egen odling. Små broccolibuketter och ett nyskördat salladshuvud inhandlades vid andra stånd, innan vi gick in i den stora fiskhallen. Här var det mycket folk. Det pratades och skrattades överallt. Till slut hittade vi det vi sökte, färsk tonfisk.

Nu var vi kaffesugna och på utsidan av hallarna finns många små caféer. Vi slog oss lättade ner i ett par sköna korgstolar och beställde varsin café con leche. Här fanns bara drycker av allehanda slag. Jag gick ut igen och letade upp ståndet, som sålde färska munkar. De är inte nyttiga, men underbart goda! Doppas dessutom i råsocker. Nu skulle jag egentligen ha gått raka vägen tillbaka, men inte gjorde jag det! Fick syn på hemodlade fina tomater hos en gumma. Inte nog med det. Hon hade dessutom vackra buketter med nyplockade, lysande gula fresior. Jag kunde inte slita ögonen från dem, utan gick därifrån med två buketter av de vackra, väldoftande blommorna. Att de var plockade med kärlek kändes.

Kaffet stod på bordet, när jag kom tillbaka. Ingemar hade börjat fundera över vart jag tagit vägen och det förstår jag mer än väl. Kaffet var mycket gott och smaken förhöjdes ytterligare av den nybakade munken. Vi knallade nu sakta tillbaka till husbilen. Kvinnor gick hem med dagens inköp i ”dramaten”, medan en och annan äldre man körde hemåt på en gammaldags moped, där dagens inköp låg bakpå cyklarna i kartonger eller lådor. Skönt att allt inte behöver vara supermodernt!

Personligen var jag mycket nöjd med dagens utflykt. Det var första gången jag hade kunnat gå drygt två kilometer utan stöd och utan annan vilopaus än kafferasten. Visserligen gick jag sakta och försiktigt, men jag gick! Hidro Linfa – behandlingen har absolut gjort verkan. Benen känns inte som stora stenstatyer längre. Visst har jag fortfarande besvär med ryggen, men det är hanterbart. Nu har jag ”bara” det dagliga illamåendet och den lätta huvudvärken att ta itu med. Skam den som ger sig!

Efter att ha ätit mat fortsatte vi resan mot Sagres. På morgonen var det bara +12 grader, men framåt eftermiddagen steg temperaturen till +18,2 grader. Efter det uppfriskande regnet lyste eukalyptusbuskarnas flikiga blad vackert rödgröna. Kohägrarna klev stolt omkring i markerna, där de letade efter något ätbart. Man ser inte många vildhundar numera i Portugal, men idag såg vi ett par.

Naturen fullkomligt badar i frisk grönska och infarten till Sagres var kantad av olika arter vackert blommande mimosa. Vi parkerade på platån nedanför turistinformationen. Vi har stått här ett flertal gånger tidigare, men idag var det ont om plats. När bilen lagom var parkerad, kom regnet.

Olhao - Sagres