Spanienresan 20110921 - 20120403
Del 1 Askersund-Alagoa
Från Inger's Blogg
Avfärd söderut – femte övervintringsresan
Fukttest och besök på Ekerö
Tisdag den 20 september 2011
Klockan 09.30 var vi färdiga för avfärd. Det hade regnat under natten och
himlen var fortfarande till största delen täckt av en grå molnmassa, vilket gjorde
att det i varje fall inte var kallt. Termometern visade på + 13,4 grader. Vi åkte
raka vägen till Torshälla, där det årliga fukttestet gjordes utan anmärkning. Det
hade varit lite trassel med låsningen av bodelsdörren, men även den fick vi hjälp
med. Därefter hade vi ett ärende att uträtta vid försäkringskassan i Eskilstuna,
innan vi kunde åka vidare mot Stockholm för att träffa våra respektive barn och
barnbarn. På försäkringskassan var det bra och snabb service, så vi var snart på
väg igen. Temperaturen hade nu stigit till +20,8 grader, även om solen gömde sig.
Efter ytterligare några mil körde vi ombord på färjan mot Ekerö, där vi välkomnades
hos min dotters familj. Min hemlagade kycklinggryta blev bra som kvällsmat.
Kvar på Ekerö
Onsdag den 21 september 2011
Det regnade ordentligt under natten, men var uppehåll på morgonen. Barnen
var i skolan och deras föräldrar arbetade. Vi beslöt oss för att åka till Tyresta
nationalpark för att få en skön promenad och även kunna plocka lite svamp. Redan
på väg började det regna och när vi kom fram till nationalparken ösregnade det.
Inget väder för svampplockning! Vi kunde glömma svamplockningen och åkte i
stället till skolan för att hämta Moa, som inom kort skulle iväg på simträning.
Svamp, som låg och torkade, fanns det ändå tillräckligt av i huset. Tove och jag
ägnade oss en stund åt pianospelning. Hon har blivit mycket duktig och eftersom
jag kommer från en musikalisk släkt, är jag mycket glad över att hon för musikintresset
vidare. Det kommer hon att få mycket glädje av. Min dotter, Tove och jag hjälptes
åt att rensa en korg med trattkantareller, som plockats dagen innan. Jag gjorde
svampstuvning, medan min dotter lagade en äppelpaj. Vi fick alla en mycket trevlig
kväll tillsammans medan vi åt varma svampsmörgåsar och äppelpaj med vaniljsås.
Fortsatt besök i Stockholm och påbörjad resa söderut
Torsdag den 22 september 2011
Även i natt regnade det ordentligt. Min dotter och jag åkte ett par timmar
till Barkarby Handelsby, där vi passade på att äta en lätt lunch på Plantagen.
Därefter åkte vi till skolan för att hämta Moa och Tove. Moa var inte speciellt
trött, trots att hon hade åkt hemifrån strax efter kl 05.00 på morgonen för att
simma 3000 meter, innan hon åkte till skolan. Vilket energiknippe, som tränar
fem ggr/vecka! Det är en verkligt målinriktad tjej. På eftermiddagen var det dags
att efter flera goa kramar lämna
Ekerö för att åka vidare till Årsta. Där väntade Ingemars dotters familj med
middag. Stella, 1 år, hade fullt upp med att klättra runt i våra knän för att
bli matad med ärtor. De är goa de små! Mitt kaffe gillade hon inte lukten på
och det förstår jag. Det blev en liten rynkad näsa.
Att stanna på en gata i Årsta för att övernatta kändes inte
bra, utan vi åkte till parkeringsplatsen vid Saltå Kvarn, där vi sovit flera
gånger tidigare. Här fick vi sova ostört.
Den här trippen till Stockholm var mycket värd för oss,
innan vi fortsätter vår resa söderut. Ett stort och varmt tack till Pia, Tomas,
Moa, Tove, Elisabeth, Mattias och Stella för att vi fick träffa er alla!
Mot Västervik
Fredag den 23 september 2011
Vi lyckades komma iväg ganska tidigt på morgonen. Det var en vacker höstdag
och temperaturen steg till närmare +20 grader under dagen, när vi nu åkte
söderut på E4, för att i Norrköping fara vidare på E22.
Vid Göta kanal i Söderköping tog vi rast.
Kanalbåten Diana vid Göta kanal i Söderköping
Minnesmonument från grävningen av Göta kanal
Sent på eftermiddagen anlände vi till Västervik, där vännerna Iris och Styrbjörn
väntade med en mycket god middag bestående av fläskfilégryta och potatisgratäng.
Om det smakade? Ja, mycket gott! Inte nog
med detta, utan därefter fick vi äppelkaka med vaniljvisp. Behöver jag tala om,
att jag under de senaste dagarna helt har spräckt mina ambitioner att följa LCHF-kost?
Det fanns mycket att prata om och skratta åt, så kvällen blev sen.
Fortsatt resa söderut
Lördag den 24 september 2011
Det blev en lång och mysig frukost inne hos Iris och Styrbjörn, innan vi
åkte vidare söderut på E22. Tack kära vänner för er gästfrihet, god mat och
trevlig samvaro! Vi önskar er en skön vinter!
Idag lyssnade vi via bilradion på en ljudbok, Mankells ”Kinesen”,
medan vi åkte. Efter ett par kortare kafferaster svängde vi slutligen in till
Norjes båthamn, där vi övernattade.
Utsikt från vår övernattningsplats vid båthamnen i Norje.
Motiv från strandpromenaden i Norje
Höstmotiv vid strandkanten
56 7 21.46 N 14 40 41.56 E
Norje Havsbad
Till Farö i Danmark
Söndag den 25 september 2011
På morgonen lämnade vi ett dimhöljt Norje och därmed även Hanöbukten, då
vi
fortsatte E22 i riktning mot Malmö. Vi fortsatte att lyssna på Makells
”Kinesen”.
Vid bron, som förbinder Malmö och Köpenhamn, var det första
gången vi använde oss av vårt Brobizz. Lite spännande var det, innan vi såg att
det fungerade. Brobizzen satt bakom backspegeln på framrutan. Ja! Vi fick grönt
ljus och bommen svängde villigt upp, så vi kunde passera. Jag lyckades hålla
den värsta panikkänslan borta, när vi efter bron fortsatte genom den långa
tunneln.
Det blev en solig dag och temperaturen steg till närmare +23
grader. E20/E47/E55 är sammanslagna en längre sträcka, innan vägarna fortsätter
åt varsitt håll. Vi fortsatte på E47 fram till Farö, där vi stannade för att
övernatta. Vid den större parkeringsplatsen, där husbilar alltid brukar stå,
har man nu en tidsbegränsning på 2 timmar, men det går att åka en bit längre
bort. Eftersom det fortfarande var varmt ute, passade vi på att sitta i solen
ett tag, innan vi tog en promenad. Här träffade vi ett annat svenskt par på väg
söderut, Madelaine och Malte. Världen är som vanligt liten. Vi hade gemensamma
bekanta.
54 57 2.71 N 11 58 59.38 E
Farö i Danmark
Fortsatt resa till Tyskland
Måndag den 26 september
Vi hade somnat tidigt igår kväll och vaknade även tidigt idag på morgonen.
Morgondaggen låg som ett tjockt täcke av duggregn på all växtlighet. Det såg ut
att bli en vacker dag. Efter de vanliga morgonbestyren, slängde jag soporna och
dammsög, medan Ingemar tömde toan. Vi kom iväg strax före klockan 09.00 och
körde nu i första hand mot färjeläget i Rödby. Inom ett litet område ute i
vattnet flöt hundratals svanar omkring. Samlas de för vidare färd söderut? På
en åker höll en massa vildgäss på att äta upp sig inför flygfärden mot söder.
Efter en knapp timme var vi framme i Rödby. Överfärden till
Puttgarden i Tyskland tar ca 45 minuter och den här gången hade vi trevligt
sällskap vid bordet av husbilsåkarna från gårdagen.
Vi åkte vidare till Burg för att först åka ner till hamnen och där fylla gasol vid
Johannesens Autogas.
Förmiddagskaffet intogs längst nere i hamnen, innan vi åkte till Calles för att
köpa lite vin. Ingemar sökte upp en Vodafonebutik för att sätta in pengar på
vårt konto, så vi kan få Internetuppkoppling i Tyskland.
En Bratwurst med bröd kändes lagom som lunch, innan vi
fortsatte motorvägen förbi Hamburg. Den här nerresan tänkte vi i möjligaste mån
åka mindre vägar, så efter Hamburg fortsatte vi väg 75 mot Rothenburg. Vi hade
bästa tänkbara resväder. Solen lyste från en klarblå himmel och temperaturen
steg ett tag under dagen till närmare +30 grader. Vägen slingrade sig genom små
byar, stora fodermajsfält och gröna bokskogar, där man varnade för såväl hjort
som vildsvin.
Vid Rothenburg svängde vi in på väg 215 mot Verden och Nienburg. En bit från oss
på vår högra sida slingrade sig nu floden Weser. Två mil från Verden kom vi
fram till den lilla orten Eystrup, där det finns en ställplats mellan en
bondgård och en mindre matservering. Här står man kostnadsfritt. Vill man
däremot ha vatten och el, kostar det en liten slant. Här kändes det tryggt att
stå.
52 46 49.27 N 9 13 5.48 E
Buchengrill Eystrup
Till Eystrup (Klicka för större karta)
På mindre vägar i riktning mot Moseldalen
Tisdag den 27 september
Visst stod vi tryggt igår kväll, men ett par flygplan, som kom farande
på
låg höjd, skrämde oss ordentligt. Därefter började något dunsa hårt emot taket.
Kottar trodde jag, men senare visade det sig vara ekollon från de stora träden,
som omgav oss. Vi fick alltså trots värmen sova med takluckorna stängda, för
vem vill ha ekollon i ansiktet nattetid!
När vi på morgonen fortsatte väg 215 mot Nienburg, visade
termometern på +20, 8 grader, trots att det var mulet. Under dagen tittade
solen åter fram. Vid flera bondgårdar på väg saluförde man sina pumpor och
grönsaker på ett mycket smakfullt sätt. Det var ett vackert blickfång, som jag
tyvärr inte kunde föreviga, eftersom det mestadels är svårt att stanna under
färd för att fotografera.
I Leese fortsatte vi på väg 482 mot Minden. Där åkte vi sedan
vidare på motorväg 2 i riktning mot Dortmund, där vi vid avfart 23 höll mot
Wiederbrück på väg 64, för att strax därefter åka väg 55 söderut mot Lippstadt/Merschede.
Vi åkte nu hela tiden på natursköna vägar, som slingrade sig fram i en kuperad
terräng med skogsklädda höjder. Efter Merschede låg på vår vänstra sida en
avlång sjö med omgivande promenadvägar, där det verkade både vackert och
rofyllt. I de högt belägna trakterna avlöste kurorterna varandra. Kurorten
Eslohe verkade speciellt mysig.
I Grevenbrück åkte vi in på väg 236 och sedan väg 517 som svängde
av söderut mot Siegen. Trots en och annan kafferast och lunchpaus var vi nu
ganska trötta och vid ställplatsen intill det stora friluftsbadet i Hamm
stannade vi för övernattning. Gissa om det var skönt med en skogspromenad,
innan vi åt kvällsmat!
50 45 25.55 N 7 40 27.91 E
Hamm Friluftsbad
Till Hamm (Klicka för större karta)
Till Moseldalen och Minheim
Onsdag 28 september 2011
Det var mycket lugnt vid Hamms stora friluftsbad, där vi övernattade igår.
Enligt en informationstavla är det ett djurrikt område. Det skulle bl. a.
finnas vildsvin och tvättbjörnar! Några
vildsvin såg vi tack och lov inte till. De enda djur som jag träffade på,
förutom ett par småfåglar, var några grodor, som kamouflagefärgade hoppade
omkring i skogskantens fjolårslöv. Vi vaggades lugnt till ro av en ugglas
hoande.
På morgonen, när vi vaknade, var hela naturen dold i höstens
täta morgondimma. Traktens älvor framförde under en lång stund sin graciösa
slöjdans, innan solens späda strålar fick nymferna att skingras.
Vi fortsatte vår resa på väg 256 mot Neuwied. Efter
gårdagens långa slingrande färd var vi lite trötta på de smalare vägarna och
föredrog idag att till stor del åka motorvägar. Navigatorn ställdes in på
Minheim i Moseldalen. Underhållning på väg fortsatte vi att få tack vare
Mankells ”Kinesen”.
Framme vid Moseldalen åkte vi panoramavägen, där man har en
fantastisk utsikt över dalen med dess slingrande flod, sluttningar som täcks av
vinodlingar, byar och små städer.
Ställplatsen i Minheim blev år 2002 utsedd till Tysklands
bästa ställplats. Här fanns redan många bilar, men vi lyckades få en plats med
el ca 25 meter från Mosel. Priset är 5.50 €/ natt. Vill man ha el kostar det
ytterligare 1.50 €. Vattenpåfyllning kostar 1 €.
Jag försökte komma in på Internet, men det var mycket svag
uppkoppling här. Lyckades under ca en timme bara läsa ett blogginlägg. Sedan
gick det inte längre. Däremot kom Ingemar in en stund på Facebook.
Det var vår första dag i Moseldalen och det ville vi fira.
Vi gick till en närbelägen restaurang, där vi åt wienerschnitzel och drack en
öl.
Till Minheim (Klicka för större karta)
En lat dag i Minheim
Torsdag den 29 september 2011
Allt var grått, vått och dimmigt, när vi vaknade tidigt på morgonen. Det var med
andra ord en typisk höstdag. Först vid 11.00-tiden bröt solen fram genom den täta
dimman. Under tiden satt vi och lyssnade på ”Kinesen”. Kan erkänna att jag tog en
och annan tupplur, men de var nog korta.
När solen började värma upp allt levande, gick vi en promenad upp genom staden.
Vi hade tänkt dricka en kopp kaffe någonstans, men allt var stängt. I vinkällarna
utefter Moselweinstrasse kunde man däremot få provsmaka vin, men det kände vi inte
för så tidigt på dagen.
Även idag försökte jag komma ut på Internet, när vi var inne i husbilen, men det
var stört omöjligt. Då tog jag med datorn ut och satte mig i skuggan. Här lyckades
jag få uppkoppling så lång stund, att jag kunde lägga in gårdagens blogginlägg.
Bilderna tog mycket lång tid att få in, så jag nöjde mig med några få. Hade tänkt
kunna läsa en del nyheter och även andra bloggar, men det var inte att tänka på.
Senare på kvällen hade Ingemar bättre tur med sin dator, även om allt gick i snigelfart.
Ingemar satt och löste en del sudoku i solen, medan jag pysslade med diverse kort,
innan det var dags att laga mat. Det var en angenäm värme ute idag och vi satt i
badkläder större delen av dagen. Underbart skönt att kunna sitta ute och äta, utan
att ha långärmat! Senare under kvällen gick vi en promenad längs Mosels strand.
Pråmar med kol och en och annan passagerarbåt trafikerar floden löpande.
Redan på eftermiddagen var det fullbelagt på ställplatsen idag. Det var åtskilliga
som fick vända, trots att det finns 90 platser.
Genom Luxemburg till Frankrike
Fredag 30 september 2011
Det var köbildning till ställplatserna idag på morgonen. Redan innan vi
åkte ut från vår övernattningsplats, hade en tysk markerat densamma med en
stol. Efter toa- och gråvattentömning samt påfyllning av färskvatten åkte vi
genom Klausen mot Trier. Vi hade tid kvar på vår tyska internetuppkoppling, så
innan vi for vidare mot Luxemburg, stannade vi till vid en rastplats för att
försöka surfa lite. Här lyckades jag komma ut en stund och kunde lägga in
gårdagens blogginlägg.
Dimmorna lättade och solen bröt igenom dimbalkarna. Under
dagen var det drygt +32 grader ute. I Luxemburg passade vi på att fylla tanken
med billigare diesel. Idag kostade den 1.18 €. Vid utfarten från Luxemburg kom
vi lite fel och hamnade i Esch och på några mindre vägar. Vi skulle i stället
ha åkt via Longwy i Frankrike och därefter in på väg D618. Vi kunde konstatera
att åkerarealerna i det här området är enormt stora. På flera ställen var
skörden bärgad, ”koäggen” hoprullade, marken både plogad och harvad, sådden
utförd och det nya gröna spirade redan.
Vi närmade oss Verdun i nordöstra Frankrike, som var ett av
de största slagfälten under första världskriget. Man räknar med att ca 1 miljon
män har dött här. Enligt uppskattningar ligger fortfarande cirka 12 miljoner
odetonerade granater i marken runt Verdun. Överallt på väg möts man av
krigsmuseer, vidsträckta krigskyrkogårdar och minnesmonument. Stora fotografiska
skyltar med autentiska bilder står utefter vägen.
Sådana här minnesmonument stod under en lång sträcka mot Verdun.
Från Verdun fortsatte vi på väg D 1916 till Bar le Duc, där
vi stannade för övernattning vid en ställplats mellan en kanal och en järnväg. Här
får bara husbilar stå och det finns både el, vatten och tömningsmöjligheter. Vi
satte oss på en parkbänk för att äta en lätt måltid, innan vi övernattade tillsammans
med några franska par.
Utsikt från vår ställplats
Idag har tankarna flera gånger gått till Stockholm och mina
gamla klasskamrater. Det var klassträff idag, men tyvärr kunde jag av
förståeliga skäl inte närvara. Jag hoppas i alla fall att det blev en lyckad
träff. Vet att jag kommer att få rapport från Titti.
Minheim - Bar le Duc (Klicka för större karta)
48 46 31.21 N 5 09 59.69 E
Bar le Duc
På väg söderut i Frankrike
Lördag den 1 oktober 2011
Oj då! Är det redan oktober! +11,6 grader
på morgonen och morgondimma.
Några ungdomar hade fest sent igår kväll vid bänkarna, där
vi hade ätit kvällsmat. Det blev lite stökigt ett tag, som det ofta blir, när
ungdomar dricker lite för mycket, men de försvann snart . Några minnen i form
av tomma plastpåsar och muggar lämnade de dock kvar. Tågen gick hela natten och
stannade gnisslande bredvid oss. Män måtte ha god sömn. Ingemar hade inte hört
några tåg. Nåja, mellan varven sov även jag gott.
Vi fortsatte gula D-vägar förbi St Dizier fram till Troyes, där vi åkte röd väg
N77 till Auxerre och N151 till Bourges och Châteauroux, där vi bytte till betalfri
motorväg A20 fram till Limoges. Här fortsatte vi åter på en röd väg N21 till Pageas,
som ligger några mil lite sydväst från Limoges. I Pageas finns en ställplats intill
en restaurang. Här har vi varit tidigare och det är en lugn ställplats, nära den
lilla byn.
Före Bourges åkte vi över Loirefloden
Loire
Här har den som vill nära till restaurangen
En lugn ställplats, som är betydligt större, än vad som framgår av bilden
Station för tömning och påfyllning. Även toaletter finns på platsen
Idag blev det en lång resdag, mycket lång. Alltför lång enligt mig, även om vi ofta
tog pauser. Vi hade åkt vid 09.00-tiden på morgonen och var framme vid dagens mål
först vid 20.00 -tiden på kvällen. Vägen var
mestadels rak och gick oftast genom böndernas oändliga majsfält. Nåja, här och där
fanns det även ännu oskördade solrosor, som började se molokna ut. Äppelodlingar
fanns det också åtskilliga och vi passerade även en och annan sparrisodling. Den
sista delen av Mankells ”Kinesen” gjorde sitt bästa för att förgylla tillvaron.
Ett stort plus var att vi nu befann oss i södra Frankrike, även om den här orten
befinner sig i utkanten av Centralmassivet.
Bar le Duc - Pageas (Klicka för större bild)
45 40 41.03 N 1 00 07.42 E
Till camping Le Perpetuum vid floden La Dordogne
Söndag den 2 oktober 2011
Idag blev resan inte alls lång och långt ifrån långtråkig
som under gårdagen. Vi fortsatte mot sydvästra Frankrike. Landskapet blev
alltmer omväxlande. Vi passerade åkrar omväxlande med vackra lövskogar.
Pittoreska byar dök upp, där husen verkade väl underhållna och inte alls såg så
slitna ut som ofta i de mer nordliga regionerna.
Ftån Pageas fortsatte vi på väg N21 mot Perigueux och
Bergerac, där vi svängde av österut utefter floden Dordogne mot Sarlat. Den här
vackra vägen kröker sig fram utmed floden och snart börjar borgar, slott och
vackra byar dyka upp.
Floden Dordogne
Dordogne
Utflyktsbåt på floden
Dordogne
I det här området finns några av Frankrikes vackraste
byar. Det var rena sagobyarna, så vi kommer att åka tillbaka. Vi stannade
ingenstans idag, eftersom vi ville komma fram till campingen. I Castelnaud
svängde vi av, för att så småningom på en smalare väg komma fram mot Domme ,
där camping Le Perpetuum ligger vid floden La Dordogne. Det är en liten trevlig
camping, som ligger luftigt i en lövträdsrik miljö.
Skönt med halvskugga, när det är varmt
Rent och snyggt i sanitära utrymmen. Stort poolområde. Väl tilltagna utrymmen för
husbilar och husvagnar.
Bungalows finns att hyra. Här kan man använda campingkort. Vi betalar 11.70 € /dygn
med el.
Campingen ligger intill floden
Det var kvävande varmt idag, så det var skönt att komma fram
och få doppa sig i poolen. Tyvärr fick min rygg sig en knäck igen, när jag
försökte simma några få simtag. Efter ca tio månader av huggsmärtor, hade den
börjat bli bättre, men nu är det bara att vara försiktig igen.
Till Camping Perpetum (klicka för större karta)
44 48 55.36 N 1 13 11.24 E
Valnötter
Måndag den 3 oktober 2011
Hade en skön start på dagen. Gick en promenad med stavar på morgonen och plockade
valnötter. Satt ute i ett milt klimat under fläktande lövträd och åt frukost.
Hälsade på en av campings små hundar, som både sökte kontakt och samtidigt försökte
sätta sig i respekt genom att morra försiktigt. I kylskåpet hittade jag en rest
keso och en
skvätt grädde, som var på upphällningen. Gjorde en ostkaka, som tillsammans med
lite hemmalagat äppelmos blev en god lunchrätt. Det blev så mycket, att det t o
m räcker till morgondagens lunch.
Ingemar satt ute i lugn och ro med sin sudokubok. Jag satt mycket
vid datorn och arbetade med de senaste dagarnas blogginlägg. Eftersom vi inte
hade haft något internet under några dagar, låg jag efter. Även bilder skulle
tas omhand och laddas in. Nyheter från den senaste tiden behövde läsas. Jag
brukar även läsa en del andra bloggar och det har jag inte heller kunnat göra
under en tid. Vi har båda Google Reader, men där lyckades jag inte få upp alla
bloggar. Inte heller lyckades jag skriva kommentarer överallt. Lena och Jan,
Alonsos matte och husse bl. a ska veta att tanken var god, men man kan inte
lyckas med allt. Förmodligen är der något fel med uppkopplingen.
Av och till gladde småfåglar oss med vacker sång. En ekorre
skuttade omkring i träden bredvid husbilen. Det finns en hel del duvor här och
de är vackra, mycket vackra. En av dem satte sig på husbilstaket och
inspekterade oss vänligt. Hon var en riktig skönhet.
Idag började man plocka ihop och köra iväg en del av
solstolarna vid poolen. Den 10 oktober stänger campingen. Här är rofyllt och en
skön atmosfär. Skulle kunna stanna här en längre tid.
Infarten till campingen
Floden sedd från campingen
Tack Vivianne och Solveig för rapport från skolträffen! Förstår att ni hade jättetrevligt!
Hoppas jag kan vara med nästa gång!
Städ- och tvättdag
Tisdag den 4 oktober 2011
Efter en morgonpromenad, åter med valnötsplockning, intog vi frukost
utomhus i vår sköna miljö. Vi har båda konstaterat, att vi behövde de här
dagarna i lugn och ro.
Min rygg, som hade fått en rejäl knäck under
simningsförsöket för ett par dagar sedan, rättade i natt överraskande till sig.
Jag låg och tänkte enligt bl a Deepak Chopra: ”Vill du vara glad, var glad!” Jippi!
Glad är jag! Detta hade emellertid sina för Ingemar överraskande konsekvenser.
Jag hade nämligen planerat att idag skulle det städas och tvättas. Det var
välbehövligt.
Vi hjälptes åt. Det tvättades. Täcken, kuddar och överkast
hängdes ut på vädring. Ingemar tog ut mattorna och piskade dem. Jag dammsög
sängar och golv, samt tvättade golven. Toalett och duschutrymme rengjordes
grundligt. Ingemar tvättade bilen utvändigt, medan jag rengjorde alla dörröppningar
och tvättade fönstren invändigt. Spisen fick sig en grundlig rengöring. Allt
detta plus lite till. Vi var mycket nöjda med resultatet och kunde slappa
resten av dagen.
Internet har inte fungerat idag. Sent på eftermiddagen gick
Ingemar till receptionen för att betala och höra efter, vad det var för fel.
Man gjorde en liten omkoppling och vips hade vi internet. Ikväll ska vi fira
vår arbetsdag med gravad lax. Mums! Ha det gott alla ni därute, var ni än är!
Övernattning vid ett slott
Onsdag den 5 oktober 2011
Våra engelska grannar lämnade campingen igår och idag reste allt fler. Som vanligt
vaknade jag mycket tidigt och gick upp för att läsa nyheterna på datorn. Kunde konstatera
att det fortfarande är vissa begränsningar med campingens internet, för vissa bloggar
kom jag inte in på och kommentarer gick inte att skriva i alla. Ute låg för första
gången en tät morgondimma. Höstlöven dalade ner på marken i allt snabbare takt och
det gjorde även valnötterna. Ingemar sov fortfarande och jag kröp ner i min säng
för att sova ett par timmar till.
När vi några timmar senare var färdiga med alla förberedelser för avfärd, åkte vi
tillbaka längs floden Dordogne mot ett par av de äldsta och vackraste av Frankrikes
byar. För att bli utnämnd till Frankrikes vackraste by, får det inte bo mer än högst
2000 invånare där. Vi åkte nu en betydligt bättre väg, än när vi anlände till campingen
för ett par dagar sedan. Hela den här dalen är fylld av valnötsodlingar.
Vy från La Roque Gageac
Det lilla postkontoret i La Roque Gageac
Ingemar letar efter ett bageri i La Roque Gageac
Ett av de vackra husen i La Roque Gageac
Vy från Beynac
Efter att ha strövat omkring en stund först i La Roque Gageac och därefter i Beynac,
åkte vi på N21 vidare i riktning mot Bergerac och Mont de Marsan. Vi kände båda,
att hit vill vi gärna komma tillbaka. Det finns så otroligt mycket att se och uppleva
i sydvästra Frankrike, som har bebotts av människor sedan tiotusentals år tillbaka.
Förutom de gamla, vackra byarna finns här massor av grottor, en del med förhistoriska
målningar, vackra trädgårdar, borgar och slott. Även Josephine Bakers berömda slott,
Chateau des Milandes, ligger här. Matmarknaderna skulle jag också vilja uppleva.
Ja, listan kan göras lång.
Några mil från Marmande och nära Casteljaloux svängde vi med navigatorns hjälp av,
för att leta oss fram till Château Moncassin och vingården Le Mas d´Agenais, där
vi tänkte övernatta. Vi är med i France Passion och man kan då övernatta vid en
del vin- och bondgårdar. Vi irrade runt lite ute på landet, innan vi till slut hittade
rätt. France Passionmärket fanns där med hänvisning till var husbilar kunde parkera.
Grevinnan (slottsfrun) hon satt i sitt fönster och här kommer trubaduren *L*
Vacker utsikt över vingården
Den vackra infarten till slottet från mitten av 1500-talet
Del av slottsträdgården
Vi gick en tur upp mot slottet, där slottsfrun snart öppnade ett fönster och hälsade
oss välkomna, för att därefter komma ut och guida oss runt slottets omgivningar.
Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans med denna förtjusande 82-åriga fransyska,
innan vi gick ner till husbilen för att äta och sova.
Till Château Moncassin (Klicka för större bild)
44 19 35.89 N 0 9 44.33 E
Till Spanien – Årets Nobelpris i litteratur går till Tomas Tranströmer
Torsdag den 6 oktober 2011
Ett stort grattis till Tomas Tranströmer! Du har gett många goda lässtunder
och har skänkt mycket glädje till dina medmänniskor under många år. Här nedan en
av mina favoritdikter.
I den forsande stäven är vila
En vintermorgon förnimmes hur denna jord
vältrar sig fram. Mot husets väggar
smattrar ett luftdrag
ur det fördolda.
Omflutet av rörelse: stillhetens tält.
Och det hemliga rodret i flyttfågelsflocken.
Ur vinterdunklet
stiger ett tremulo.
från dolda instrument. Det är som att stå
under sommarens höga lind, med tiotusen
insektvingars
dån över sitt huvud.
Idag uteblev morgondimman, men det kändes som om det var en väderförändring
på gång. Det var klart ute, men bara +16,5 grader. Senare under dagen mulnade det
på och det blev växlande molnighet.
Rondellerna är oftast vackert prydda med växter
Efter morgonbestyren åkte vi nu ”den rätta vägen” från vingården och kom snart fram
till Casteljaloux, där vi på väg D810 fortsatte mot Mont-de-Marsan och Dax. Vi närmade
oss nu Spanien och passerade Bayonne och Biarritz. Vi befann oss vid foten av Pyrenéerna
och hade snart Biscayabukten och därmed Atlanten på vår högra sida. Gränsövergången
var i det närmaste obefintlig. Här heter vägen plötsligt GI 636, för att snart åter
byta namn till N1. Vi höll slutligen N634 mot Lasate/Orio, där vi snart kom till
Zarautz och på en ringlande väg uppåt anlände till Gran Camping Zarautz. Här hade
vi en fin utsikt över Biscayabukten. Någon timme efter vår ankomst började det regna
och blåsa. Det var väntat.
Över Biscayabukten drar regnmolnen ihop sig
Till Zarautz (Klicka för större bild)
Kvar i Gran Camping Zarautz
Fredag den 7 oktober 2011
Sent igår kväll öste regnet ner, men lugnade så småningom ner sig. Spridda
regnskurar under natten. Under dagen fortsatte skvättandet omväxlande med störtskurar.
Kraftig blåst. Vita gäss på Atlantens vågor. Bambubuskaget vid klippbranten framför
oss svajade som en klunga akrobater. Biscayabukten skymdes i ett grått töcken. +
17,7 grader, så vi fryser inte.
Vi hade haft funderingar på att köra ner till stadens centrum och därifrån åka buss
eller tåg in till Bilbao, men väderförhållandena inbjöd inte till några längre utflykter.
Vi nöjde oss med en promenad i omgivningen. Campingområdet är ganska kuperat, där
det ligger högt uppe på en klipphylla. Långt nere finns en sandstrand. Vi befinner
oss i ett av surfarnas paradis och här och var hänger våtdräkter. Många har sina
campingvagnar stående permanent.
Lunchen bestod av varsin tallrik calamares på restaurangen. Ingemar lade in en del
av bloggavsnitten på vår hemsida, där vi samlar våra reseberättelser. Där lägger
han även in en karta, så man kan se, var vi befinner oss dag för dag. Jag läste
en del av Tomas Tranströmers dikter. PlayTV är verkligen ett mycket bra påfund,
speciellt när man är långt ifrån Sverige. Igår satt jag en hel timme och tittade
på Babel, som var ägnat åt årets Nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer.
Bl. a läste Rikard Wolff några av Tranströmers dikter med stor inlevelse.
Ett holländskt par stod intill oss. Framåt kvällen anlände även en ung spansk familj
med sin lilla husbil, en s.k. ”Kastenwagen”. Ut skuttade en glatt pladdrande liten
tös iförd regnjacka och stövlar. Snart for hon iväg på sin lilla cykel. Vad gör
det, att det regnar?
Jag hämtade in ett par nävar valnötter, plockade fram kex, oliver och några i Frankrike
inköpta ostar. Tillsammans med varsitt glas rödvin blev det en liten god kvällssupé.
Nötknäckare hade vi ingen, men det gick lika bra med en vitlökspress
Något bättre väder
Lördag den 8 oktober 2011
Regnet och blåsten fortsatte under natten. Bukten ut i Atlanten var fortfarande
gömd i mörka dimmoln när vi tittade ut på morgonen. Genom väderrapporter visste
vi att bättre väder var i antågande. Eftersom vår nästa etapp på resan består av
att åka över Pyrenéerna ner mot Rioja, vill vi gärna ha bättre väder för att kunna
njuta av dessa natursköna områden. Dessutom är det inte speciellt skönt att köra
i regn och dimma. Vi beslöt oss för att avvakta ännu en dag. Vi har ju tid.
Det börjar klarna upp
Hortensiorna blommar vackert intill klippkanten
En ung surfare på väg...............................
................ner till stranden
Bakom Zarautz tornar Pyrenéerna upp sig
Dagen försvann förvånansvärt snabbt. Regnmolnen lättade emellanåt, så vi tog flera
promenader. Nere vid stranden höll surfarna till. Idag hade det varit tävling.
Nu tittar solen fram
Det är helg och alltfler spanska familjer anlände till sina husvagnar. De flesta
vagnarna står tydligen kvar året runt och har fasta grunder.
Vi befinner oss ju i Baskien. Här skrivs det mesta på baskiska. Nästan samtliga
TV-program är också på baskiska. Baskiskan förstår vi ingenting av, varken i tal
eller text. I morgon åker vi mot Rioja. Där talar man spanska, så det så!
Över Pyrenéerna till vinets huvudstad Haro i La Rioja
Söndag den 9 oktober 2011
Det hade åter regnat under större delen av natten och på morgonen var det
fortfarande mulet. Fåglarna kvittrade emellertid och det tydde på, att bättre väder
var på gång. Av och till landade små rödhakesångare i bambusnåren framför oss. Jag
har en fråga till alla fågelkännare. Kan en rödhake ha en starkt limefärgad rygg
eller är det någon annan fågel? Idag tänkte vi åka söderut mot Riojadistriktet och
var då tvungna att åka över/genom Pyrenéerna. Vill man njuta av de mycket vackra
och pampiga bergen och dalgångarna, bör man åka en vanlig väg. Vädret var emellertid
dåligt tidigt på dagen och dessutom är det jobbigt att köra de krokiga vägarna i
bergen. Vi beslöt oss för att åka betalmotorväg och följde AP8 i riktning mot Vitoria
Gasteiz.
Här befann vi oss uppe bland molnen
Tjocka tussar av regnmoln svävade fram över bergen ner mot dalarna. Vi fortsatte
huvudsakligen på AP1 mot Rioja och närmare bestämt staden Haro. Pyrenéerna omspänner
ett brett område och den ena tunneln avlöser den andra. Den längsta var drygt 3,5
km. Jag försöker behärska min rädsla genom att blunda och ha nerräkning på var hundrade
meter. Räknandet brukar stämma ganska bra.
Tunnlarna tog slut och vi hade kommit igenom den största delen av bergen. Vi kom
plötsligt in i Riojadistriktet och ett stort slättland, till stor del bestående
av vinodlingar, bredde ut sig framför oss. Vår navigator var inställd på Haro och
campingen där.
Många spanska familjer använder av allt att döma den här campingen för sommar- och
helgboende. Det är så på många campingar. Man sätter en husvagn på en fast grund
och spänner sedan upp stabila förtält, kökstält m.m. En och annan har portal framför
boendet och krukväxter finns på plats. Skulle tro att åtskilliga bor trångt i hyreshus
och då är det en frihet att komma till campingarna, när man är ledig.
Ett året-runt-boende på campingen
Vintunnor kan man använda till mycket................De kan vara askkopp
........eller användas som blomkrukor
Vi gick in på restaurangen för att dricka ett litet glas Riojavin, innan vi gick
upp till staden. Restaurangen är rymlig och atmosfären kändes bra. Här finns både
TV, spelautomater och ett biljardbord. Vi kom in lagom för att få se sista varven
på Formel 1, som idag gick i Japan. Favoriten Alonso kom god tvåa.
Staden Haro är centrum för vinhanteringen i Riojaregionen. Staden är inte speciellt
stor, men här finns både ett vinmuseum och många bodegor. Haro var den första spanska
staden, som fick elektricitet. Camino de Santiago går fram här och det finns även
ett härbärge för pilgrimerna.
Vi tog en promenad upp till staden, som på vissa håll ger ett tämligen ruffigt och
slitet intryck. Stadens torg är tydligen en samlingsplats på söndagskvällarna. Här
flanerade par och familjer och en del satt vid de små serveringarna för att dricka
ett glas öl, vin eller en kopp kaffe. Även vi satte oss vid ett bord, där Ingemar
bjöd på en kopp cappuccino, eftersom det var min namnsdag. När klockan närmade sig
17.30, var det fortfarande drygt +22 grader. Skönt att slippa frysa!
En del av torget och stadens rådhus
Här tappas vinet upp
Andra länder, andra seder, säger man på tyska. Den smala gatan, som löper mellan
serveringen och torget, är enkelriktad. Här körde man friskt åt båda håll. En och
anan försökte undvika enkelriktningen genom att backa i full fart och det gick också
bra. En ung man parkerade i fel riktning mitt i gatan och dessutom till hälften
på övergångsstället. Han lät motorn gå och gick lugnt in till serveringen för att
köpa en glass. Det gick också bra.
Här får man helt klart inte parkera, men vad då! Bärgaren kommer väl inte i natt!
Vi var nöjda med dagens promenad. Även om det inte går fort, kan jag gå bättre och
bättre. Idag klarade jag mig dessutom utan inflammationsdämpande/smärtstillande
tabletter. Skam den som ger sig! Ikväll blev det rester från gårdagen till kvällsmat.
Till Haro (Klicka för större bild)
En rundtur i La Rioja
Måndag den 10 oktober 2011
Nu hade det vackra vädret återvänt och på eftermiddagen var det drygt +30
grader. Vi tänkte åka en rundtur i La Rioja och då främst nära floden Ebro. Att
större delen av befolkningen livnär sig på vinhantering i den här regionen, är det
ingen tvekan om. Bodegor och vinfabriker avlöser varandra på löpande band.
Vi åkte till Briones, där ett av landets största vinmuseer, Dinastia Vivanco, Museo
de la Cultura del vino, ligger. Byggnaden är såväl in- som utvändigt mycket imponerande.
Detta är något för finsmakare och vinkännare. Vinsmakning, guidade turer och kurser
m.m. sker på beställning och i grupper. Här finns även en liten exklusiv restaurang,
där disken är fylld med prover på kockarnas och konditorernas konstverk. Byggnaden
inrymmer även en butik, där vi passade på att köpa en praktisk vinkylare, som även
är bra till vattenflaskor. I trädgården har man bl.a. en unik samling olika sorters
vinplantor. Jag gjorde ett överslag och fick det till ca 200 olika sorter.
Vinguden tar emot oss
Konstverk vid vinmuseet
Vy på väg
Spegling
Vår fortsatta färdväg ringlade sig uppåt höjderna till en vackert belägen ort, San
Vicente de la Sonsierra. Ingemar hade på internet hittat en bodega i den här staden,
Garcia Carrion, som tillverkar ett av våra favoritviner. Här var det som på många
ställen stängt för visning. När en man såg, att vi var från Sverige och jag dessutom
försökte förklara, att vi brukar köpa deras vin Antaño i Spanien, släppte han in
oss. Vi åkte därifrån med en annan variant av deras viner.
"Vår" bodega
Vi återvände nu till Haro, där vi hann besöka ännu en bodega, Muga. Tro inte att
vi åkte runt och drack vin överallt! Vi hade faktiskt inte smakat en enda droppe.
Här i Muga bad jag emellertid en av kvinnorna vid försäljningen att vi skulle få
provsmaka deras rosévin, trots att avsmakningen var stängd. Det lyckades och vi
gick därifrån med en förpackning välsmakande rosévin.
Hemma igen var vi ganska trötta. Efter ett lätt mellanmål lade jag mig att sova
en stund, medan Ingemar löste sudoku. Det blev även en stund i solen, innan vi senare
under eftermiddagen började en lång vandring upp mot staden. Vi var överens om,
att vi skulle leta upp gatan La Herradura, där barer och restauranger ligger tätt.
Vi började bli hungriga och hade tänkt äta några tapas och dricka ett par små glas
av traktens goda rödvin. Det visade sig bli en total miss. Trots att klockan var
närmare 18.00, var inte en enda restaurang eller bar öppen. Även kyrkan, som lär
vara mycket vacker, var stängd. Runt torget finns ett flertal mindre serveringar,
men dem kände vi inte riktigt för. I ett mer modernt kvarter hittade vi till slut
en bar, som ägs av en pakistansk familj. Aldrig har väl kyckling med pommes frites
och massor av sallad smakat så bra! Den unge mannen bakom disken och jag hade ett
trevligt samtal. Han hade kommit hit för åtta månader sedan och kunde redan en del
både engelska och spanska.
Den omtalade "Herradura"
Nu korkas vinflaskorna igen
Tisdag den 11 oktober 2011
En ny dag med nya resrutter. Vi startade på N126 mot Pancorbo och fortsatte
sedan på N232, där vi möttes av vackra berg. LIDL har bra parkeringsmöjligheter
för husbilar, så vi stannade till vid första bästa affär, där jag kompletterade
livsmedelsförrådet med lite frukt och grönsaker. Köpte ett par efterlängtade chirimoya.
På förmiddagen gjorde vi en avstickare till Monumento al Pastor, där ett flertal
skulpturer blickar ner på förbipasserande trafikanter.
Men är det inte "Hattstugan"?
På förmiddagen gjorde vi en avstickare till Monumento al Pastor, där ett flertal
skulpturer blickar ner på förbipasserande trafikanter. Vi fick vända tillbaka några
få km, innan vi körde på N1 mot Burgus. Här och var blommade små minisolrosor mitt
i de skördade vetefälten. Vackert! Vi befann oss nu på Centrala Spaniens högplatå
och kunde konstatera att N1 är livligt trafikerad av långtradare. Framme i Burgus
åkte vi in på A231 mot Léon. Det var nu + 33 grader ute och vi befann oss regionen
Castilla y León.
Två pilgrimer på väg
Kanske lämplig klädsel för en pilgrimsvandring?
Pilgrimernas härbärge
Den lilla staden Carrion de los Condes hade vi gästat under ett tidigare år. Här
finns en lugn ställplats bakom idrottsanläggningen nära stadens centrum vid floden
Carrión. Det är kostnadsfritt och här finns tömningsanordningar, vatten och en sopcontainer.
En holländsk bil fanns redan på plats, så vi behövde inte känna oss ensamma. Carrion
de los Condes ligger i mitten av pilgrimsleden. Kvällen var varm. Vi tog en promenad
upp till stadens centrum och satte oss en stund vid en servering. Föräldrar var
ute med sina småbarn, som lekte på torget. Rop och glada skratt fyllde luften.
Haro - Carrion de los Condes (Klicka för större bild)
Carrion de los Condes SP
N 42 20 17.29 W 4 36 28.22
Onsdag den 12 oktober 2011111
På morgonen var det bara +12,5 grader inomhus. Ute var det en temperatur
på +9,1 grader. Efter sedvanliga morgonsysslor gav vi oss av på A 231, Autovia Camino
de Santiago, mot León. Vi befann oss fortfarande på den Spanska släta högplatån.
Vinodlingarna lyste här till stor del med sin frånvaro. Däremot var det stora arealer
åkermark, där man av allt att döma till största delen hade odlat vete. Av och till
roade vi oss med att lyssna på en ljudbok, ”Paradisets fångar” av Arto Paasilinna.
Idag har vi studerat moderna tiders pilgrimer. Den här vägen löper nämligen delvis
jämsides med vandringsleden Camino de Santiago. Många pilgrimer av båda könen och
i skilda åldrar var på väg mot Santiago de Compostela, de flesta till fots med tunga
ryggsäckar. Ett fåtal cyklade. En och annan satt faktiskt vid en busshållplats.
Här och var såg vi härbärgen och speciella rastplatser för pilgrimer. Värmen steg
under dagen till drygt +35 grader, så det gällde nog att vara försedd med både huvudbonad
och vattenflaska. Några hade t o m ansiktsskydd.
Efter Leon fortsatte vi på N120 mot Astorga, där vi åkte vidare på den betalfria
motorvägen A 6 förbi Ponferrada. Här körde vi åter in på N 120 för att göra en avstickare
till ett världsarv, det stora området runt byn Las Médulas, där man under romartiden
utvann guld. Här blev landskapet alltmer kuperat. Bergsidorna skiftade i allt från
skiffergrått till ockrafärgat och nästan rött. Otroligt vackert! Jag skulle vilja
ha en färgpalett med alla dessa naturfärger.
Undrar om romarna har glömt några guldkorn?
Mysigt hus med restaurang
Inte fullt så mysigt!
Blomsterprakt utanför en restaurang
Vi var nu inne i Galicien och snart visade bruna kulturskyltar vägen mot Las Médulas.
Vår navigator, ”Astrid” hittade förstås en genväg genom en större kastanjeplantering,
men det gick bra. Det var förvånansvärt många människor häruppe vid byn, framför
allt många ungdomar. Det fick snart sin förklaring, när vi såg, att flera vandringsleder
går fram här. Det här området är mycket stort och man skulle behöva flera dagar
att gå runt. Det var kvävande varmt, när vi gick vår rundtur i byn. Sällan har en
Coca Coola varit så läskande! I det här området växer mängder av kastanjeträd, men
även höga fikon- och valnötsträd. Jag tittade avundsjukt på de små privata odlingarna
med paprika, tomater, bönor och fruktträd.
Från Las Médulas körde vi in på en på kartan grönmarkerad väg, d v s speciellt vacker
väg, som leder till O Barco. Den kurviga vägen slingrar sig utmed en flod, Rio Sil,
med höga skogsklädda höjder på den högra sidan och mestadels branta bergssidor på
den vänstra. Här handlar allt om skiffer. Det ena skifferverket avlöser det andra.
Alla hustak utmed sträckan är belagda med mörka skifferplattor. De flesta husen
har en enklare variant av plattor, medan de med påkostade husen har vackert uthuggna
plattor lagda i konstnärliga mönster.
Skifferhantering
I O Barco åkte vi åter upp på N120 för att bege oss till staden Monforte de Lemos,
där det finns en ställplats för husbilar. Platsen är väl markerad och rymlig. Här
stod redan en spansk och en tysk husbil.
Carrion de los Condes - Monforte de Lemos (Klicka för större bild)
Monforte de Lemos
N 42 31 39.21 W 7 30 42.79
Värsta värmeböljan i Portugal i oktober på 70 år
Torsdag den 13 oktober 2011
Morgontemperaturen var bara +10,1 grader utomhus, medan termometern inomhus
visade på +14 grader. Himlen var klarblå. Jag svalkade mig med en iskall dusch inför
dagens kommande hetta. Ingemar avvaktade varmvattnet.
Min mamma och min son är födda samma dag. Mamma dog tragiskt efter en trafikolycka,
när jag var ung och nyss hade bildat familj. Sonen passade jag på att gratulera
på morgonen. Åren går och även barnen blir äldre. Grattis än en gång Peter!
Även Galicien har sitt eget språk och det märks inte minst på skyltar. Idag hade
vi tänkt försöka åka till en stor nationalpark, som ligger i norra delen av Portugal.
Till en början följde vi N 120 mot Ourense. Vägen är bred och normalt mycket vacker,
där den klättrar på bergskammarna med djupa dalar och raviner på den ena sidan.
Idag låg det emellertid en mycket tjock, vit dimridå över naturen och rekommenderade
utsiktspunkter kunde vi glömma. Det kändes som att flyga ovan molnen. Färden fortsatte
på den betalfria motorvägen A52 mot Verin, samtidigt som vi lyssnade på en ny ljudbok,
”Livets skafferi”.
Man såg inte mycket av den annars så storslagna dalen
Så småningom blev sikten bättre
Ett märkligt blått sken vilade över skogarna
Vi kom snart in i Portugal och därmed en annan tidszon. Det var dags att ställa
tillbaka klockan ännu en timme. Vid avfarten mot Chaves åkte vi en bit på A75, innan
vi kom in på dagens huvudsakliga väg, nämligen N103 mot Braga. Vi insåg snart att
det skulle ta större delen av dagen att köra den här sträckan. Vi har åkt den ett
tidigare år, när vi besökte Bom Jesus. Vägen är nu till stor del nyasfalterad. Det
är en trevlig och bra väg, där den ringlar sig fram mellan små byar i skogsklädd
terräng, men den är till vissa delar mycket kurvig med många skymda vägkrökar, så
det gäller att ta det lugnt.
Barrträd och ek med en hel del inslag av björk dominerar i naturen. Även eukalyptus
förekommer. På flera håll syns spår av större och mindre skogsbränder. Ingemar noterade,
att det inte kan vara lätt att vara brandman i den här terrängen. En stor uppdämd
damm passerades. På väg åker man även förbi flera stenbrott och krossverk. Hemma
behöver vi inte krossa stenblock för att få grus, eftersom vi har våra naturliga
rullstensåsar.
Det började bli sen eftermiddag och vi insåg, att det dels började bli sent, men
även att vi skulle bli tvungna att välja en annan väg till nationalparken, än den
från början tänkta. Det var drygt +36 grader, när vi framme i Braga började åka
upp till det högt belägna Bom Jesus i ett försök att övernatta på parkeringen. Bom
Jesus är väl värd ett besök, men vi var där för två år sedan och kände att i den
här värmeböljan var det bara ett för mycket. Vi ångrade oss, körde tillbaka ner
mot stadens centrum och sökte upp en camping, Parque Municipal de Capismo de Braga,
där vi parkerade i mesta möjliga skugga. Vatten, både in- och utvändigt var det
första som gällde. Så varmt som nu, har det inte varit i oktober i Portugal på 70
år.
Monforte de Lomos - Braga (Klicka för större bild)
N 41 32 17.31 W 8 25 19.45 (Braga Camping)
Ännu en varm dag
Fredag den 14 oktober 2011
Det har varit mycket varmt de senaste dagarna, men det finns ju vatten
och det går att hålla sig i skuggan. Nätterna är värre tycker jag, som gärna vill
ha lite svalt, när jag sover. I natt blev det en orolig sömn. Takluckorna var öppna,
men det var ändå alldeles för varmt. Trots smärtstillande värkte även både rygg
och ben. Ingemar sov djupt, Jag satte mig vid datorn en stund. Vi har haft en del
strul med internetuppkopplingen. Ingemar kom på det hela taget inte in här på campingen.
John Blund segrade till slut och jag somnade fram på morgonsidan och sov djupt.
När jag vaknade på morgonen, hade Ingemar redan varit uppe ett bra tag. Vi hade
några ärenden att uträtta idag. Livsmedel behövde kompletteras. Portugisiskt SIM-kort
skulle fyllas på. Ingemars 12-voltsadapter till datorn hade gått sönder och behövde
ersättas. Livsmedel gick ju lätt att inhandla. SIM-kort fylldes på vid MediaMarkt.
Värre var det med Ingemars adapter. Det fanns ingen som passade vare sig hos MediaMarkt
eller Worten.
Det var nu eftermiddag och vi beslöt att stanna ännu en dag på campingen. Nu strömmade
weekendgästerna till. Mittemot oss stod en holländsk bil. Två portugisiska bilar
parkerade bredvid oss. Även två italienska bilar anlände. Nu var det internationellt
på den lilla campingen. Ikväll åt vi matjesill, passande mat i värmen. Till efterrätt
blev det traktens jordgubbar och ett glas Vihno Verde. Vinet kostade bara ca 12
svenska kronor och det var gott. En av de portugisiska männen kom över med en flaska
vitt vin. Vinet kom från en väns vinodling. Jag ville bjuda mannen och hans fru
på ett glas Vihno Verde, men de väntade på ett annat par och skulle äta. Nåja, han
hade en hel låda vin med i bilen, så det blev nog några glas av den ädla drycken
också. Kvällen var varm. Människor satt ute. Atmosfären var skön. Jag sände många
tacksamma tankar till den portugisiske mannen för hans fina gest.
Vill även passa på att tacka alla er, som följer vår resa. Det är skönt att veta,
att vi har vänner med på färden. Vi uppskattar era kommentarer och hälsningar både
i bloggen, i hemsidans gästbok, på Facebook och via e-mail och SMS. Tack vare er
får vi många fina tips. Hoppas vi får möta flera av er under de närmaste månaderna!
Till Parque National da Pineda Gerés
Lördag den 15 oktober 2011
Det var en märklig kväll med tropisk värme igår. Strax före klockan 24.00
(01.00 svensk tid) gick vi ut för att ta en promenad runt området. Ingen tycktes
vilja gå och sova. Det holländska paret satt under sin markis och spelade något
spel. De portugisiska paren satt fortfarande ute och pratade. Utanför receptionen
satt personalen glatt samspråkande. På trappan satt en ung kvinna med sin dator
och surfade. Italienarna tycktes sova. Även vid en nyanländ fransk bil var det tyst.
Även idag var himlen klarblå. Det var varmt, fastän temperaturen hade gått ner några
grader. Idag skulle vi försöka ta oss till den efterlängtade nationalparken. Ingemar
hade fått en bra vägbeskrivning av receptionisten. Mitt i centrum blev vi stående
ett tag. Det var lördag och den ena filen på en av huvudgatorna var upptagen av
parkerade bilar.
Vi följde N101 mot Vila Verde, där vi tog av mot Caldelas. Fram emot middagstid
låg dimman fortfarande ganska tät i omgivningen, innan den sakta lättade. Den här
vägen, som leder upp till det höga bergslandskapet, går genom åtskilliga vackra
samhällen, där välvårdade, många gånger exklusiva villor, kantar vägen. Det är rent
och snyggt överallt. Här ligger inga soppåsar slängda, utan det finns ordentlig
sopsortering. Mindre vinodlingar avlöser varandra. Ibland har vinrankorna fått klättra
upp i träden utmed vägkanten. Mycket dekorativt! Lite vilsna såg ett par bananpalmer
ut, som stod utmed vägen. ”Edens lustgård” sa Ingemar och det instämmer jag i.
En av de små kyrkorna på väg
Är de också på väg till campingen?
Högt uppe på höjderna kom vi så småningom fram till Parque de Capsmo de Cerdeira,
som ligger i nationalparken Parque National da Pineda Gerés. Området påminner om
Kilsbergen i Närke. Det är ett naturskönt skogsområde. Inom campingen är de flesta
vägarna stensatta. Vi konstaterade snabbt att de flesta campinggästerna var ungdomar
samt en del yngre familjer med småbarn. Några medelålders eller äldre såg vi inte
till. De flesta kommer i nya, snygga bilar och bor i tält och i enstaka fall husvagnar.
Vi var till en början ensamma med husbil, med senare anlände en portugisisk bil
med en yngre man vid ratten.
Det fanns gott om utrymme. Vi parkerade på en stor öppen plats, väl skuggad av stora
ekar och cederträd. Ingemar fällde ut markisen, vilket var nödvändigt. Hårda ekollon
studsade ner på husbilstaket. Vi tog en promenad runt området, där blå tidlösa blommade
på många håll. Vid grillplatserna höll ungdomar på att laga mat. Tur nog finns det
många brandsprutor och brandslangar inom området. Jag hade tidigare under dagen
lagt kycklingfiléer i marinad. Nu var det bara att steka dem. Man har lanserat en
mycket god grädde med svampsmak. Lite utspädd blev det en god sås till kycklingen.
Kokade lite bulgur till Ingemar, samt fräste rivna morötter i smör och vitlök. Jättegott!
Det sistnämnda lärde jag mig för många år sedan av en kinesiska, när jag hade undervisning
för invandrare. Hon hade många års studier i kinesisk medicin och hon berättade
vid ett tillfälle, att vitaminer och mineraler i morötter kommer mycket mer till
sin rätt, om man fräser dem i smör och vitlök.
En av bungalowerna på campingen
Många ungdomar bor i tält
En annan sorts bungalower med en underbar utsikt över bergen
Braga - Campo de Geres
N 41°45'47" W 8°11'27" (Parque de Cerdeira)
Söndag den 16 oktober 2011
Natten var lugn, mycket lugn. Temperaturen sjönk avsevärt under natten,
men takluckan i husbilens sovavdelning fick vara öppen en liten spalt. Här i bergen
lär det finnas vargar och ljud i bergsområden fortplantas och blir till ekon. Jag
lyssnade med öronen på helspänn och hade hoppats på att få höra en varg yla i nattens
mörker. Någon varg hörde jag inte och till slut lyckades John Blund få mig att somna
och sova djupt.
På morgonen var det ganska kallt inomhus, när vi vaknade. Utomhus var det bara drygt
+9 grader. Att det var extra kallt inomhus hade sin förklaring. Vi hade glömt att
stänga fönstret bakom spisen! Med fönstret stängt och värmen påkopplad blev det
snart varmt. Dessutom kopplade Ingemar på golvvärmen, som vi hade stängt av, när
det tidigare var värmebölja. Under dagen steg värmen även utomhus och det var åter
kortärmat som gällde.
Vår plats på campingen
Del av campingen
Vi tog det lugnt idag och bara njöt av omgivningen. Eftersom det är måndag i morgon,
ska barnen till skolan och många säkert till sina arbeten. Barnens lek och stoj
stillnade och campingen avfolkades under några förmiddagstimmar. Bara några få par
fanns kvar. Lugnet sänkte sig åter över naturen och småfåglarna vågade sig fram.
Överallt hördes ett kvittrande i de lummiga träden.
På eftermiddagen tog vi en promenad till närmaste by, där vi drack en ”latte” vid
en servering. Tur att vi hann sätta oss, för snart kom en klunga kor med ett flertal
kofösare. Ett par av de långhorniga korna gjorde ett försök att få komma till serveringen,
men hölls tillbaka av kofösarnas påkar. Nu undrar jag, om det åter är inne att vara
hippie? Det anlände nämligen ett sällskap med två unga par, ett mindre barn och
en hund. De påminde helt klart om forna tiders hippies. Tyvärr lyckades jag inte
ta några bra bilder i smyg.
Senare under kvällen idag anlände ännu en husbil, Det var ett par äldre fransmän,
som parkerade i närheten av oss. ”Här är gudagott att vara, oh vad livet dock är
skönt!”
Ett av de vackra bostadshusen i granit
Utmed vår promenadväg
Vackert bostadsläge
Inte heller så illa..............
Dagens resa från norra Portugal till kusten
Måndag den 17 oktober 2011
Luften uppe i bergsområdet var hög och ren. Det var lätt att andas. Idag
körde vi tillbaka ner till Braga på de ringlande vägarna. Vi hade glömt kvar campingkortet
i campingens reception, så vi hade ett litet ärende, innan vi åkte vidare på N14
i riktning mot Porto. Nu var inte luften så hög längre. Det mesta under dagens färd
bestod av en tät dimma, nästan som smog.
En av de små vackra kyrkorna på väg
Lite blomsterprakt
Det var ganska kyligt på morgonen uppe i nationalparken, men vid middagstiden, när
vi var längre söderut, hade temperaturen stigit till + 28,6 grader. Resan fortsatte
på IC23, där vi tog av mot Maceda. På N109 åkte vi mot Ovar. Strax före Ovar fyllde
vi vår tyska gazolflaska. Under fyra veckor hade det bara gått åt 3,5 kg. Dagens
rutt gick genom många små samhällen och industriområden på en äldre väg med tät
trafik. Ingemar hade fullt upp vid ratten.
Vår navigator var inställd på Costa Nova nedanför Avieros deltaområde. Staden, som
ligger vid havet, är känd för sina randiga hus, vars mönster förr hjälpte fiskarna
att navigera hem.
Några av de randiga husen. Bilden tagen förra året.
Campo de Geres - Costa Nova
Gasolfyllning i Ovar: N 40 53 46.67 W 8 36 52.66
Tisdag den 18 oktober 2011
I Costa Nova har vi tidigare fricampat bakom de randiga husen på en parallellgata
till huvudgatan. Så gjorde vi även igår. Där går det bra att stå och det är tyst
och lugnt.
Det såg ut att bli en härlig dag, för när vi vaknade, var himlen blå och det mesta
av gårdagens smog var borta. Frukosten avnjöts i lugn och ro, innan vi körde ner
till parkeringsplatserna vid huvudgatan för att ta en promenad. Slaktaren hade sin
dörr öppen ut mot gatan. I saluhallen finns fiskarna och grönsakshandlarna. Vi gick
först till stadens bageri/konditori för att dricka en latte och köpa matbröd. Missa
inte det här konditoriet, om du har vägarna förbi Costa Nova! De har utsökt gott
bröd och det är billigt att dricka kaffe. Hemma får vi inte en stor latte för 0,90
€.
I den här orten är det för oss även ”ett måste” att besöka fiskhallen. Fisken är
purfärsk, eftersom fiskebåtarna ligger i fiskhamnen tvärs över huvudgatan. Idag
köpte jag en påse mixade fiskbitar av allehanda slag till fisksoppa. Storbladig
persilja till soppan inhandlades hos en kvinna i grönsaksavdelningen. Kvinnan mittemot,
som också sålde grönsaker och frukt, blev mycket förnärmad över att vi inte handlade
av henne. Konkurrensen är hård!
Vi åkte kustvägen mot Mira. I vattendragen inom det här området trivs sjöfåglarna.
Här och var stod en gråhäger. Ute på en åker höll en bonde på att skörda fodermajsen,
som hackades maskinellt direkt till förvaring. Vid kanalen i Mira låg några kvinnor
på knä och skurade mattor. Ett par andra kvinnor sköt stora kärror framför sig med
hopsamlade kvistar för eldning, medan andra åter bar stora knippen bladgrönsaker
av okänt slag på huvudet. Här fanns en mycket lång strand med finkornig, vit sand.
Vi åkte vidare förbi Figuera da Foz till Costa de Lavos, där det skulle finnas en
ställplats. Någon dylik hittade vi inte, utan åkte vidare några mil söderut till
Sao Pedro de Moet och Camping Orbitor, där vi beslöt oss för att övernatta. Vad
vi åt? Fisksoppa så klart! Betydligt svalare nu – +16,8 grader kl 22.15 svensk tid.
Costa Nova - Sao Pedro de Moet (Klicka för större karta)
En åktur från väster till öster i Portugal
Onsdag den 19 oktober 2011
På morgonen var det ca +17 grader ute och snålblåsten från havet hade avtagit,
så det var skönt att sitta ute och äta frukost. Det var idag ingen större förlust
att lämna Camping Orbitor i Sao Pedro de Moet. Här finns inga speciellt utmärkta
eller anlagda husbilsplatser, utan man får köra in i den lösa sanden mellan tallarna
och parkera, där det finns plats. Förutom den ljusa sanden, är marken täckt av 7-8
cm långa tallbarr. Överallt ligger dessutom cigarrettfimpar och annat skräp slängt.
Tallarna är höga, långt ifrån så raka som våra svenska furor och kottarna, som trillar
ner allt emellanåt är tämligen stora. Nej, det är inte pinjetallar!
Visst går det bra att parkera en bit ut på gatan!
Vi körde idag mot Leiria, där vi fortsatte en vacker sträcka på N113 mot Ourém och
Tomar. I Ourém går en avtagsväg till vallfartsorten Fátima. Vi besökte Fátima för
två år sedan och tyckte att det räckte. Har man inte varit i vallfartsorten, är
den väl värd ett besök, för det är en unik upplevelse.
Bra markering i en allé
Efter en kort tur på IC3, fortsatte vi på den betalningsfria A23. Vi lyssnade på
”Livets skafferi”, samtidigt som vi kunde njuta av de vackra, flerfärgade neriumbuskarna,
som lyste upp mittremsan på motorvägen. Även idag steg temperaturen och på eftermiddagen
var det som mest +32,4 grader. Vid avfart 15 körde vi in på IP2/E802, där vi åkte
ett stycke mot Portalegre, för att därefter följa N245 (N246 enligt kartan) mot
Castelo de Vide och den gamla borgstaden Marvão.
Förra året besökte vi Marvão i samband med kastanjefestivalen. I den här trakten
finns ett flertal vandringsvägar, om man nu hittar dem. Vi stannade i Portagem,
för att övernatta och passa på att plocka kastanjer vid en led. Alla traktens lösspringande
hundar kom skällande för att hälsa på oss. Jag tittade lite oroligt ner på mina
halvnakna ben, men blev bara slickad av en av de små hundarna. Kastanjer kunde vi
plocka på marken innan vi begav oss till ett av ortens caféer för en kopp kaffe.
Sommarens sista ros?
Lite kvällssällskap
Sao Pedro de Moet - Portagem (Klicka för större bild)
Till Évora i Alentejo
Torsdag den 20 oktober 2011
Bortsett från kyrkklockorna, som ringer varje kvart, var
natten lugn. Några timmar mitt under nattens mörkaste timmar ringer de förresten
inte. Vi vaknade av mansröster och en och annan bil, som stannade på parkeringen
bredvid oss. Männen höll på med beläggningsarbete och precis som förra året stod
de med hacka och spade, för att försöka få lite ordning på området nära en vandringsväg
vid den gamla, vackra romerska bron. Vi beslöt oss för att ge arbetarna lite mer
utrymme och gav oss genast iväg. Frukost kunde vi äta på väg.
Den lilla portugisiska kyrkan intill vår övernattningsplats
Vi tänkte åka till Évora idag och körde först mot Portalegre. Det är inne med vinvägar
överallt i Europa och snart syntes ett flertal skyltar med texten ” Rota dos Vihnos
do Alentejo”. Vi var alltså inne i Alentejos vindistrikt. Här tilltar även olivlundarna
och korkekarna. I betesmarkerna började också de sympatiska, vita kohägrarna dyka
upp. De jobbar som renhållningsarbetare genom att hålla kornas klövar rena. Från
Portelegre via Estremoz till Èvora åkte vi IP2/E802, även den en mindre väg, som
för genom ett otal mindre samhällen och diverse åkermarker. Det kan bli för mycket
av allt och vi började båda känna att det snart räckte med den här typen av vägförbindelser.
I utkanten av Évora hade vi bott på en Orbiturcamping tidigare, så ”Astrid”, vår
kära navigatordam hittade nästan dit på egen hand. Skönt att komma fram, tyckte
vi.
Det har visat sig att våra husbilsvänner, Eila och Ingemar, har lyckats övervinna
vissa hinder och nu snart ger sig av mot den Iberiska halvön. Vi välkomnar den nyheten
och ser fram emot att träffas igen.
Tvättdag och trevligt besök
Fredag den 21 oktober 2011
Vi vaknade till ännu en varm dag. Det var skönt att få sova länge idag
på morgonen, för vi var ganska trötta båda två efter alla våra ”forskningsresor”
den senaste tiden. Våra vänner Anna och Jan, som bor i Éguas skulle till Évora för
att handla idag. Ett SMS annonserade, att de skulle dyka upp som hastigast hos oss
vid 11.00 – 11.30-tiden.
Mycket riktigt kom ett leende par gående till oss på förmiddagen. De hade inte mycket
tid, för det var många ärenden på inköpslistan, men en kopp kaffe och en liten pratstund
hann de med. Jan hade problem med sin gylf, vilket han demonstrerade på olika sätt.
*L* Dilemmat löstes dock med hjälp av en säkerhetsnål, som äntligen fann sin livsuppgift.
Tack kära vänner för att ni kom och hälsade på! Vi ses snart i Éguas!
Idag blev det en arbetsdag för vår del. Massor av tvätt behövde tas om hand. Tur
nog var det glest mellan bilarna på campingen, så det var ingen kö till de två tvättmaskinerna.
Efter lite strul med den ena tvättmaskinen löste sig problemet så småningom och
snart hängde tvätten på tork. En del handtvätt blev det också. Den svaga vinden
och höga värmen gjorde att tvätten torkade snabbt. Skönt att ha allt rent!
Jag lagade en improviserad gryta på färsk kalkonfilé, som avnjöts utomhus tillsammans
med ett glas rött. Det är lugnt här på campingen, åtminstone den här årstiden. Alla
har gott om plats. För tillfället campar både engelsmän, fransmän, holländare och
tyskar här.
Äntligen hårklippning – regn
Lördag 22 oktober 2011
Någon värme behövs inte nattetid, även om det kan bli något svalare under
de senare morgontimmarna. Dagtid håller fuktiga värmen i sig. Inget väder för långbyxor
alltså. Skönt att kunna sitta ute och äta frukost! Det skulle nog bli i kallaste
laget hemma. Enligt alla prognoser skulle det dock bli regn idag.
Mitt hår har blivit totalt vildvuxet. Det går bra en tid, men nu hade det nått smärtgränsen.
Igår cyklade Ingemar bort till Intermarché för att se, om det fanns någon frisersalong
där. Det gjorde det. Idag tog vi bilen och åkte dit. En villig frissa antog utmaningen
att försöka få ordning på mitt hår, som hon tyckte hade mycket bra kvalitet. Den
unga kvinnan, som hade bott i Schweiz under femton år, talade flytande tyska. Vi
hade en riktigt trevlig pratstund, medan hon tog sig an min yviga man. Jag blev
nöjd med resultatet och frissan skojade, att jag hade tappat ett kilo. Långt ifrån
var det inte! Hela kalaset inkluderat två tvättningar, en före och en efter klippningen,
kostade 11 €.
Vi passade på att dricka förmiddagskaffe i en av serveringarna, innan vi gick in
till Intermarché för att handla lite. Det är kålpuddingarnas tid i Sverige. Den
konformade vitkålen härnere är både mjäll och sagolikt god. Dessutom var den billig,
0,55 €/kg. Hel spenat till laxen i husbilens frys hittade jag också.
Igår var det tvättdag med massor av tvätt. Idag tyckte vi, att vi kunde bli arbetsbefriade.
Dessutom klagade min rygg ordentligt. Ingemar satte sig ute för att lösa sudoku,
medan jag la mig i halvskuggan i en av vilstolarna. Skönt!
Helt arbetsbefriade var vi inte. Ingemar bytte filter till sogen i toan och fortsatte
därefter att lägga över mitt bloggskrivande med bilder till vår hemsida. Där lägger
han även löpande in kartor, så man kan se vår resrutt. Jag satte igång att laga
kålpudding. Någon sirap hade jag inte, men vem har sagt, att man inte kan använda
lavendelhonung i stället? Grädde i kålpuddingen? Japp! Den blev god. Jag hade trott,
att den skulle räcka till två måltider, men det gjorde den inte. Den är slut, helt
slut.
Lite senare mullrade det på långt håll och regndropparna började falla. Alla fick
bråttom med att ta in solstolar och annat löst. Det var ett välbehövligt, mjukt
och uppfriskande regn som föll.
På en camping ser man många olika sorters boenden
Oh, regniga dag!
Söndag den 23 oktober 2011
Det hade regnat under natten, men det var fortfarande ett mjukt regn, som
molngubbarna släppte ner. På morgonen var det uppehållsväder så pass länge, att
vi kunde plocka fram stolarna för att äta frukost utomhus. Det var tur att vi tvättade
i fredags, för nu var det slut med torkvädret. Det var ett skvättande under hela
dagen.
Ibland fungerar internetuppkopplingen, där vi står parkerade på campingen, men mestadels
är den dålig. Idag tröttnade vi, tog våra bärbara datorer och gick till det gemensamma
TV-rummet på campingen. Där var det mycket bra anslutning. På väg tillbaka såg vi
ett svenskt par, som hade kört in för att sköta en del service. De hade varit nere
på en 4-veckorstur och var nu på väg tillbaka till Sverige.
Jag tog en promenad inom området mellan skurarna. Runt campingen löper ett ståltrådsstängsel
med taggtråd överst. Utanför breder ängsmark ut sig. Flera gånger har vi sett någon,
som rider eller leder en häst. Idag såg jag en mindre eld ett par hundra meter bort.
Där var en stor öppen tältduk/presenning uppspänd. Tydligen hade man sett mig under
min lilla gångtur, för en yngre man kom raskt gående över ängen i riktning mot mig.
Han gick fram emot stängslet och pekade på handleden. Jag trodde, att han frågade
hur mycket klockan var och meddelade att den var ca 17.00. Då räckte han i. st.
fram handen och sa: ”Money”. Det blev inga pengar, men mitt samvete gnagde en del
under resten av dagen. Det var många andra synintryck och minnen, som dök upp.
Bilden tog jag i smyg lite senare
Regnandet tilltog alltmer och det gjorde även blåsten. Under ett uppehåll lyckades
Ingemar tvätta bilen. Sköljd blev den ju flera gånger om, tack vare de skvättande
molngubbarna. När Ingemar kom in, var kalkonschnitzlarna med tillbehör nästan färdiga.
Vad gjorde det, att det regnade ute? Naturen behövde vatten. Lite synd tyckte vi
om det par, som kom cyklande med full packning och tänkte tälta.
Ett vackert rosépepparträd nära oss
Regnigt – blåsigt – soligt
Måndag den 24 oktober 2011
Med varierande styrka smattrade regnet mot husbilstaket under hela natten.
Den svaga men oroliga blåsten gjorde att lövklädda kvistar bidrog till orkestern
med sitt gnisslande. Sova? Nej, inte om man som jag är lättväckt och fibromyalgin
härjar vilt i kroppen. Det blev ett par turer till datorn under natten.
När det var dags för frukost kunde vi sitta ute. Det var tillfälligt uppehåll, men
det varade inte länge. Snart rullade mörka moln fram på himlen och det kom kortvariga
regnskurar. Så fortsatte det tills långt fram på eftermiddagen. Ingemar gick till
TV-rummet på campingen, där det är bättre internetanslutning. Min kropp var i totalt
uppror, så det fick bli horisontalläge ett par omgångar. Rester i kylskåpet fick
duga som lunch.
Sent under eftermiddagen såg det mycket hoppfullare ut på himlavalvet. Vi beslöt
oss för att lämna campingen och bege oss in till den gamla stadsdelen i världsarvsstaden
Évora. Trots att vi varit i Évora flera gånger, har vi aldrig besökt i den äldsta
stadsdelen, som är rik på lämningar från bl.a. romartiden och medeltiden. Däremot
har vi tidigare åkt runt i trakten för att se fornlämningar, som området runt Évora
är mycket rikt på.
Vi lyckades få en parkeringsplats på ett stort parkeringsområde utanför den gamla
stadsmuren och började sakta gå upp mot staden. Egentligen omges den gamla stadsdelen
av två rester ringmurar från olika tidsperioder. Snart kom vi fram till återstoden
av det romerska templet, rest ett par århundraden efter Kristus och förmodligen
tillägnat gudinnan Diana. Man möts ständigt av mycket gamla historiska lämningar
på den Iberiska halvön.
Under vår vandring i gränderna bakom den stora katedralen Sé, som är helt byggd
i granit, fann vi små kattvakter i en av kyrkans nischer. Någon godhjärtad människa
hade gjort en fin matplats åt de små kattungarna. Vi nöjde oss med att se den mäktiga
kyrkan från utsidan. Två helt omaka torn reser sig mot höjden och bredvid portalen
ser man suveräna skulpturer av de tolv apostlarna.
Kyrkans två mycket omaka torn
Portalen med de tolv skulpterade apostlarna
Promenaden fortsatte ner mot Rua 5 de Outubro, där de små butikerna saluför ett
stort utbud av traktens hantverk. Jag fastnade för alla korkarbeten och här kunde
man finna vackra väskor och t.o.m. paraplyer i fint arbetad kork.
Det började bli sen eftermiddag, när vi begav oss tillbaka till husbilen för att
åka vidare. Vi hade ett par timmars färd kvar, innan vi kom fram till den lilla
orten Luz, där vi tänkte övernatta. Vi körde igenom det mycket stora skolområdet
i utkanten av Évora och passerade den pampiga 1500-talsakvedukten, innan vi på IP2
åkte vi i riktning mot Beja.
Strax utanför staden brer stora arealer med vinodlingar ut sig. Vid Reguengos tog
vi avfarten. I den här trakten är det helt tydligt åkerbruk och boskapsskötsel som
är huvudnäringen. Stora vetefält, majs- och solrosodlingar varvas med enorma olivlundar.
På de gulbruna stubbåkrarna efter det skördade vetet gick kor och betade. Knotiga
korkekar, stora agaveplantor och taggiga fikonkaktusar samt enstaka cypresser och
fikonbuskar kantar vägen.
Det hann bli mörkt innan vi kom fram till Luz, men det var lite trafik och vägen
är både bred och tämligen rak. I Luz har vi varit ett flertal gånger, så bilen hittar
nästan själv till ställplatsen mellan skolan och tjurfäktningsarenan. Det fanns
tre bilar på plats, när vi anlände och på planen ovanför stod ytterligare fyra bilar,
alla engelsmän och holländare.
Evora - Luz (Klicka för större bild)
Luz SP
N 38 20 35.15 W 7 22 26.61
Vi åker på visit till Éguas
Tisdag den 25 oktober 2011
I natt kom åter en regnskur och tidigt under nattens mörka timmar var det
ca 5 grader kallare än nattetid den senaste tiden. Det går inte att förneka – hösten
har gjort sitt intåg även i Portugal. Löven faller, regn och blåst. Det påminner
om hösten i Sverige. På morgonen hade det klarnat upp och vädret såg lovande ut.
Idag skulle vi åka på visit till Anna och Jan i Éguas. Vi har varit där flera gånger
tidigare, men aldrig sedan de hade flyttat in i huset. Spännande!
Efter ett par SMS, kom vi överens med Jan om att träffas i Pavoa, för vidare transport
med Selma, Anna och Jans bil, till deras hus långt ute i den portugisiska landsbygden.
De har byggt sitt hus vid världens ände, dit varken bussar eller tåg hittar. P.
g. a. väglaget är det tyvärr fortfarande svårt att ta sig upp med husbil. Enligt
överenskommelse anlände Jan till det stora magasinet, där bönderna lämnar sina olivskördar
och där vi hade parkerat husbilen. En hund, vars husse arbetar i magasinet, kom
fram och bekantade sig med oss.
Snart for vi iväg på den knaggliga vägen, som dock tack vare kommunens insats hade
förbättrats något. Ingemar fick vara grindpojke och öppna elstängslen, som såg till
att korna höll sig inom rätt områden. De stora, lurviga korna tittade lite ointresserat
på oss, när vi sakta åkte förbi. Den enda människa vi mötte var en jordägare, Francisco,
som kom ridande på sin nya häst. När vi närmade oss Annas och Jans domäner, tutade
Jan och en småleende Anna kom ut och mötte oss. Roligt att ses igen!
Välkomstdryck serverades och huset med omgivning inspekterades. Allt blev klart
godkänt! *L* Köket är en pärla. Väggfärgen, som vi var med och valde, ger en behaglig
framtoning åt rummet. Ett stort plus är det krackelerade teglet ovanpå kakelugnen
Sonja, som gör att hela rummet ser mjukare ut. Vi gratulerar till ett vackert resultat
beträffande hela huset. Ett stort GRATTIS Anna och Jan!
Tiden gick fort. Männen inspekterade omgivningarna, medan Anna och jag småpratade
under det att hon påbörjade dagens matlagning. Skönt att vi inte är ensamma om att
tycka om curry och tonfisk! Maten blev mycket god och hade en strykande åtgång.
Vi kände oss mycket hedrade, när Anna under måltidens avslöjade, att vi var de första
gästerna, som hon lagade mat åt i det färdiga köket.
Så småningom var det åter dags för Jan att köra oss tillbaka till husbilen, innan
det blev alltför mörkt. Tjuren i haremet av betande kossor inspekterade oss på nära
håll. Nära Pavoa körde vi om en nära granne till Anna och Jan, den gamle Baptista,
som åkande i en kärra efter sin åsna, var på hemväg från sin egendom och sina getter.
Den gamle mannen, som enligt Jan är drygt 90 år, åker varje dag ut till sina marker
för att se till getterna. Vi återvände till Luz för att övernatta. Tack Anna och
Jan för god mat och en mycket trevlig dag! På väg mot Luz åkte vi in för att se
Estrela, som ligger vackert vid den uppdämda sjön. Vid ställplatsen i Luz var det
lugnt och endast ett fåtal bilar stod parkerade för natten.
Den lilla kyrkan i Pavoa
Utsikt över den uppdämda sjön nära Estrela
En grå, trist och regnig dag
Onsdag den 26 oktober 2011
Natten vid ställplatsen i Luz var sedvanligt lugn. Regnet har tydligen
kommit för att stanna och under natten kom det åter en och annan skur. Framåt morgonen
började det dessutom blåsa rejält en kort stund. Min sömn har varit orolig de senaste
nätterna. Idag somnade jag om, sov länge på morgonen och hörde inte ens, när Ingemar
gick upp.
Vi beslöt oss för att åka till den gamla kopparstaden Mina de São Domingos för nästa
övernattning. Himlen var täckt av orosmoln i olika grå nyanser, som emellanåt hade
svårt att hålla tätt. Även på den iberiska halvön skiftar bladverket på många av
de lövbärande träden färg och faller så småningom av. Det är dock betydligt mildare
färger än i Sverige. Kan erkänna att jag emellanåt saknar den färgsprakande hösten
där hemma.
Vägen slingrade sig fram genom små typiska portugisiska byar, som till stor del
är befolkade av äldre, männen mestadels iförda kepsar och kvinnorna klänningsförkläden.
Männen sitter ofta på en ”ljugarbänk” eller i ett av de små caféerna. Plötsligt
möttes vi av en stor varningsskylt, där man uppmanade större lastfordon att åka
en annan väg. Vi fortsatte sakta framåt. Oj då! Snart stod vi framför en stor ombyggnation
av en bro. En liten smal väg förde nedför en brant backe. En av arbetarna vinkade
åt oss och visade, att det skulle gå att köra runt. Det gick, även om backen var
både krokig och brant.
Typisk portugisisk bygata
Inte lätt att köra på den bron!
Vi anlände till Mina de São Domingos, som har en fin ställplats nere vid sjön. Vi
har stått här flera gånger tidigare och här brukar det vara lugnt. Smultronträden,
som kantar ställplatsen, hade vuxit betydligt sedan i våras. Smultronen var emellertid
inte riktigt mogna. När vi kom hit i våras gick det inte att få en enda parkeringsplats.
Nu var det glest mellan bilarna. Alla har inte påbörjat sin övervintring än.
Regnandet fortsatte och åskan mullrade ibland, så det fick bli hemmakväll. *L*
Luz - Minas de Sao Domingos (Klicka för större karta)
Genom Alentejo till Vila Real de Sto Antonio
Torsdag den 27 oktober 2011
Vädret var fortfarande osäkert, men det var milt, runt +17 grader, även
nattetid. Byns bagare tyckte tydligen, att det var för få husbilar
vid sjön, för vi hörde inget tutande. När det är säsong, levererar han färskt bröd
varje morgon.
Idag tänkte vi åka vidare genom Alentejo mot kusten. På väg från ställplatsen bor
en man, som har hundar i en bur utmed vägen. Det ser ovårdat ut och hundarna får
gå runt i sin egen avföring. Jag mår dåligt varje gång, vi passerar de stackars
djuren.
Den fortsatta vägen kantades till en början av de här så vanliga eukalyptusträden.
När det regnar, doftar det gott. Minns hur man som barn fick en kur mot förkylning.
Ett handfat av emalj fylldes med kokande vatten. Några droppar eukalyptus hälldes
i och sedan fick jag sitta nerböjd över handfatet med en stor täckande handduk över
huvudet. Visst rensade det andningsorganen!
Tydligen var det jaktdag idag. Ute i markerna syntes män med hundar och gevär. Det
finns oss veterligen inte mycket att jaga bortsett från kaniner, diverse fåglar
och ett och annat vildsvin.
De asfalterade vägarna är många gånger dåliga ute på landsbygden. Det påminner mig
om 60 -70-talet, när vi ofta åkte genom öststaterna på väg till min dåvarande svärmor
i Österrike. I Östtyskland såg man då ibland kvinnor, som stod med kärror fyllda
med asfalt. Med hjälp av spadar reparerade de vägar. Det är så många minnen som
dyker upp, när man är på väg.
Förutom att man har planterat pinjetallar på stora områden, ligger det mesta av
den kuperade, ofta snåriga och vilda terrängen obrukad. Mycket av marken är totalt
outnyttjad.
Snart syntes en högt belägen, praktfull borg omgiven av en mängd hus, som ligger
som vita, olikformade sockerbitar på sluttningarna. Framför oss låg den vackra staden
Mertola, där vi stannade på en platå för att koka förmiddagskaffe. Här skulle vi
inte bara koka kaffe. Ingemar startade även elverket för att ladda sin dator. Han
har haft maximal otur ett tag. Först gick hans anslutningssladd mellan dator och
12- voltsuttag sönder. En dag, när han plockade fram sin dator, visade det sig att
batteriet var urladdat. Han brukar vara noggrann med att stänga av datorn. Vid ett
senare tillfälle signalerades det, att batteridriften var så låg, att batteriet
borde bytas ut. Dessutom har han fått punktering på cykeln, men den ska få skjuts
till en cykelverkstad i Vila Real.
Rondell i Mertola. Snart är det Holloween!
Efter kafferast och uppladdning åkte vi genom Mertolas smala genomfart och vidare
mot Castro Marim för att göra en del service vid ställplatsen där. Här fanns en
och annan lucka mellan de parkerade bilarna. För alla, som befinner sig i den här
trakten, är det populärt att tömma toa och gråvatten samt fylla vattentankarna med
friskt vatten här. Tidigare har allt varit kostnadsfritt. Som ett litet led i att
förbättra Portugals dåliga ekonomi, har man nu infört en avgift för vattnet. Mycket
bra, anser jag. Lite sämre är det att man inte kan betala med euro, utan att man
måste köpa poletter. På en informationstavla finns ett anslag med en adress. Ingemar
gick till turistinformationen för att fortare hitta till rätt lokal. Han kom tillbaka
med några poletter, som är bra att ha i beredskap. Varje pollett kostar 2 € och
då får man 100 liter vatten. Vi anser nog, att det vore bättre, om man kunde fylla
50 liter åt gången. Vår tank rymmer 100 liter och som det nu är måste man vänta
tills tanken nästan är tom.
Kylskåpet började bli ganska tomt. Vi fortsatte till Intermarché i närbelägna Vila
Real de Sto Antonio för att handla mat inför helgen. Kön framför köttdisken var
mer än lång. Jag gick till fiskdisken i stället, där jag köpte fileade sardiner
och bläckfisk. Det blev en kort tur även till närbelägna LIDL, innan vi åkte den
korta sträckan till Altura för att övernatta. I centrum är det WiFi. Vi stannade
på den stora planen framför hotellet för att surfa en stund och även övernatta.
Vädret hade under dagen blivit allt bättre och till slut var himlen helt molfri.
Minas de Sao Domingos - Alagoa (Klicka för större bild)
Till Del 2