Spanienresan 20110921 -  20120403

Del 2 Alagoa - Fuengirola

Från Inger's Blogg

Alla Helgons dag och Halloween

Fredag den 28 oktober 2011
Det blev en varm, men lugn natt. Idag på morgonen kom jag på, varför det var så mycket folk i livsmedelsaffärerna igår och varför det var så utplockat i diskarna. Det är en helg för Halloweenfirande och dessutom högtidlighålls Alla Helgons Dag den 1 november, alltså på tisdag. Hur slaviskt man följer detta och inte firar det sistnämnda redan under helgen, vet jag inte.

Idag var himlen helt molnfri och det kändes att det skulle bli varmt. Man kopplar inte upp Wifi i centrum förrän klockan 12.00, så vi åkte ner till parkeringen vid stranden, där massor av husbilar brukar stanna. Här träffade vi ett svenskt par, Ulla-Britt och Åke, samt en ensamåkande kvinna ”Hanna med katterna”. De var på väg till ett café för att dricka en kopp kaffe och undrade, om inte vi ville följa med. Visst följde vi med! Jag passade samtidigt på att uträtta ett ärende på det närbelägna apoteket. På det lilla caféet får man också koppla upp sig mot internet. Vi satt kvar ett bra tag, pratade och skrattade. Som dalmas bidrog Åke med ett flertal historier, innan vi gick vidare till caféet vid det lilla torget, där vi smuttade på varsitt glas vitt vin i solen. Efter allt regnande var det sannerligen skönt med solstrålarna.

Ulla-Britt och Åke ska ut på en cykeltur

Det märktes att många människor var lediga, för under dagen kom en ständig ström med personbilar, som parkerade på strandparkeringen. Många gick till restaurangerna för att äta och dricka, men åtskilliga låg på stranden och solade eller badade i havet. Även vi tog en promenad till den närbelägna stranden, men för övrigt tog vi det lugnt, njöt av värmen och lugnet. Här har vi varit många gånger, så det kändes som hemma.

Idag gjorde jag i ordning grönsaker, som tillagades i ugn. Det blev gott tillsammans med bläckfisk och crème fraiché. Under den sena kvällspromenaden träffade vi på Ulla-Britt och Åke, som hade varit på en restaurang för att i efterskott fira Ulla-Britts 70-årsdag. Vi gratulerar och önskar henne ett lyckosamt kommande år!

Den 28 oktober brukar jag alltid ringa till min f.d. grannfru i Örebro. I år gjorde jag inte det. Hon fyller 106 år idag. När jag kontaktade henne innan vi åkte söderut, var hon påtagligt sämre, hörde inte vad jag sa m.m. Känns lite sorgligt.

Strålande sol och skön värme

Lördag den 29 oktober 2011
Även idag var himlen molnfri och solen strålade på allt och alla. Vi kom att tänka på, att sedan vi åkte hemifrån den 20 september har vi inte använt våra jackor en enda gång. Ett par gånger har jag dragit på mig min mjuka munkjacka.

Under inköpsrundan i fredags, handlade jag även en liter jordgubbar för 1,90 €, mycket gott bl.a. tillsammans med hemmalagad müsli. Det fick bli vår lunch idag.

Luften var varm och vattnet kunde inte heller vara speciellt kallt, så på eftermiddagen följde vi med ner till havet för att bada. Vattnet i havet var uppfriskande och inte alls kallt. P.g.a. mina ryggproblem är jag lite osäker, men med stöd av Ingemar gick det bra att gå ut en bit. Skönt! Efter att ha torkat en stund i solen, började vi gå hemåt, men Åke och Ulla-Britt ville något annat. De ville bjuda på ett glas vitt vin i solen vid en av strandrestaurangerna. Behagligt att sitta och bara vara en stund! Vi tackar!

Här kommer badgossarna!

När vi kom tillbaka från stranden var både Ingemar och jag hungriga och kom överens om att gå till en närbelägen restaurang för att äta pizza. Matlagningen kunde jag spara tills nästa dag. Lamporna började tändas. Det var skönt att sitta vid trottoarserveringen i den mjuka kvällsskymningen och njuta av den resterande dagen.

 

Slut på sommartiden, men fortfarande badväder

Söndag den 30 oktober 2011
Nu var det slut med sommartiden för den här gången. I natt ställdes klockan tillbaka en timme igen. Klockan i datorn ställs om automatiskt. I Portugal är vi ytterligare en timme back. När jag försökte ändra tidszon, blev mina kalenderanteckningar helt vilsna, så det var bara att gå tillbaka.

Det var rena sommarvädret även idag. Stranden fylldes snabbt av solande och badande, såväl portugiser som turister. Restaurangerna ner mot stranden var fullsatta. Även vi knallade ner till stranden för ett dopp. Jag fick nöja mig med ett skönt fotbad idag, eftersom ihållande fibromyalgismärta hade gjort min kropp helt stel. Man kan inte alltid få allt och det är då väl. Förmodligen är det väderomslag på gång.

Idag var jag tvungen att ta hand om råvarorna i kylskåpet. Med tillsats av tomatpuré, dill, rester av pepparrot och en massa tjock grädde förvandlades sardinerna till något som påminde om en strömmingslåda. Den blev riktigt god. Synd bara att sardinerna har så många små ben! Kycklingfiléerna hamnade tillsammans med mycket curry, vitlök, paprika och purjolök i en gryta. Den blir bra som lunchmat i morgon.

En granne kom och berättade att han hade köpt Euro för 9.02 på banken idag. Inte illa!

Ingemar hämtade vatten och tömde toan, medan jag redigerade bilder och skrev ner dagsanteckningar, som jag låg efter med. Ingemars dator fungerar fortfarande inte. Senare under kvällen gick vi till ett närbeläget café, där man kan koppla upp sig mot internet. Det har varit dåligt med uppkopplingar under några dagar, men nu kunde jag äntligen göra klart några blogginlägg. Nyheter och några bloggar läste vi tillsammans. Försökte få kontakt med vännerna Titti och Håkan, som vi såg var uppkopplade på Skype, men utan resultat. Jag kollade Outlook och Facebook som hastigast.

Jag hade fått ett meddelande från Stayfriends. Här har jag hittat en gammal barndomsvän, Margareta. Hon bodde i den stora bondgården, som fanns bakom mitt föräldrahem, när jag växte upp. Hennes morbror plöjde alltid vår stora potatisåker. Han visslade så vackert.

På Stayfriends hittade jag ännu ett välkänt namn på en betydligt yngre kvinna, Jessica. Hon var med på mina sagostunder, när hon var mycket liten och vi hade även en del kontakt med hennes mamma och pappa. Världen är bra liten! På den tiden var min väninna/skolkamrat Titti barnbibliotekarie i Köping och jag är henne fortfarande djupt tacksam för att jag fick ha hand om sagostunderna under 10 år. Det var en oförglömlig tid.

Ikväll kom några svenska husbilar åkande till Altura. De berättade, att de blivit bortkörda från Manta Rota av polisen. Dessutom hade de fått betala 60 € i böter. Det står visserligen en skylt vid strandparkeringen, men varför låta den stå outnyttjad under vinterhalvåret? Såväl näringsidkarna som borgmästaren vill att husbilar ska få parkera under vintersäsongen. Det här påfundet kommer från någon av polismyndigheterna. Inte undra på att Portugals ekonomi är dålig, när man är så fyrkantig!

Våra husbilsvänner Eila och Ingemar är på väg söderut. Vi har inte hört något på ett tag, men hoppas att allt hittills har gått bra!

Idag hände något nytt. Tro´t eller inte, men vi glömde äta kvällsmat! Ingen av oss hade en tanke på mat.

Halloweenfirande

Måndag den 31 oktober 2011
Himlen var blå även idag och klockan 10.00 var det redan +22 grader. Många människor, både yngre och äldre, kom gående ner mot stranden. Åtskilliga kom även åkandes med cykel eller bil. De flesta caféer och restauranger hade stängt i den lilla orten. Det var inte under den gångna helgen utan idag, som Halloweenfirandet skulle äga rum. Många var därför lediga.

Vi beslöt oss för att åka en tur in till Vila Real för att söka upp cykelreparatören. Det var ganska trångt på gatan i verkstadskvarteren och lite bökigt att baxa ut en massa ur skuffen för att få ut cykeln. Ingemar fick cykeln reparerad direkt. Det var punktering både på bak- och framhjulet. För två nya slangar och arbete betalade han 8 €. Undrar vad det skulle ha kostat hemma?

Här var det trångt!

Nere i hamnområdet stod åtskilliga husbilar. Vi parkerade utmed gatan för att gå en tur upp i staden. Min kropp protesterade en del, men så småningom gick det ganska bra. Så mycket folk som idag har vi nog aldrig sett på affärsgatan. Det är populärt att åka hit från det närbelägna Spanien för att handla.

Vi hann fram till saluhallen, innan de stängde. Där finns en fiskare, som alltid säljer färsk tonfisk. Vi köpte ett par skivor, innan vi återvände. På väg inhandlade jag också ett välbehövligt förkläde i klatschiga färger för 3 €. Det priset kan man inte klaga på. Det pågick en tävling i pumpadekorationer, så vi passade på att föreviga några av tävlingsobjekten, innan vi slog oss ner vid konditoriets trottoarservering en stund.

På eftermiddagen gick vi upp till en liten närbelägen servering för att dricka en ”latte” och surfa en stund. Det unga paret, som sköter serveringen, hade klätt sig för Halloweenfirande.

Snyggt eller hur? Näsan blinkade..........

Senare under kvällen tog vi tillsammans med Ulla-Britt och Åke en promenad upp mot centrum i tron att det skulle vara lite festligheter. Det var helt tyst överallt. Vi stannade vid det unga parets servering för att dricka ett glas vin. Det blev en mycket trevlig kväll. Vi var de enda gästerna. Värden tog fram sin gitarr, började spela och sjunga. På storbildsteve fick vi se Algarvedanser och kvinnan berättade om turer och kläder. Lite flamencoklappningar blev det också. *L* Med hjälp av Your Tube visade vi en del från Sverige, bl.a. ishotellet i Jukkasjärvi, ABBA, Baos orkester m.m. Vi dansade t.o.m. lite och jag försökte lära kvinnan vals. Vilken lyckad kväll!

Ägaren tog fram gitarren, spelade och sjöng

Ulla-Britt tar sig en svängom med ägarinnan till caféet, medan Helen Sjöblom sjunger "Du är min man" *L*

Alla Helgons Dag

Tisdag den 1 november 2011
Bortsett från några lätta, vita moln var himlen klarblå även idag. Inte ens nattetid understiger temperaturen tjugostrecket. Det var Alla Helgons Dag och flera av serveringarna och de mindre affärerna hade stängt.

Min kropp och framför allt benen hade under natten signalerat att det är väderomslag på gång. Undrar när jag ska få pension från SMHI!

Efter morgonens dusch insåg vi att det var dags att åka till ställplatsen i Castro Marim för att fylla vattentanken. Ingemar hade för några dagar sedan försett oss med poletter. När vi kom fram till ställplatsen, stod både en portugis och en holländare och försökte fylla vatten, innan de insåg, att de var tvungna att leta upp ett kontor för att köpa nyssnämnda poletter. Lite omständigt system. Det hade varit bättre att kunna stoppa in pengar direkt i automaten, men det kanske är en säkerhetsåtgärd.

Det här ekipaget mötte vi på väg

På tillbakavägen åkte vi in en annan väg till Altura. Jag ville gå in i den lilla kyrkan, som skulle vara öppen idag. Det var den också, så jag tände fem ljus och fick en uppskattad stund i stillhet.

På den stora öppna planen mitt i staden stannade vi för att koppla upp oss mot det trådlösa nätet en stund. Ingemar forskade vidare om tillbehör till sin dator, medan jag bl.a. gick igenom inkommande post och kollade banken.

Det blev en lättlunch bestående av müsli och yoghurt, innan vi tog en liten tupplur. Senare under eftermiddagen gick vi till en av serveringarna föra att dricka en ”latte” och surfa en stund. Under eftermiddagen hade himlen börjat anta en allt gråare nyans och man kunde ana, att det var slut på det fina badvädret.

Stormy weather

Onsdag den 2 november 2011
Det var fortfarande drygt 20 grader utomhus, men på morgonen idag var himlen helt grå och över horisonten hängde tjocka, mycket mörka molnsjok, som såg ut att vilja införliva sig med havet. Snart kom en liten regnskur som en förvarning om vad som skulle komma senare.

Ingemar har fortfarande inte lyckats få kontakt med Dells representanter i Portugal för att få hjälp med sina datorproblem. En telefonsvarare, där en anonym röst rabblar portugisiska, är inte till mycket hjälp. Idag åkte vi in till inköpscentrat Gran Plaza i Tavira, där Ingemar gick in till Worten. Under tiden botaniserade jag inom C & A i hopp om att hitta något trevligt, men jag kom ut tomhänt. Ingemar hade köpt en Kensington Power adapter i hopp om att den skulle gå att använda, men det fungerade inte, så den blev tillbakalämnad. Vi åkte i. st. upp till den lilla mexikanska matserveringen för att äta en lätt lunch.

På hemväg åkte vi upp till den s.k. ”Polisens Camping” i utkanten av Tavira. Medan jag kokade kaffe gick Ingemar ut för att utforska området. Han träffade ett par svenskar, som han fick en del positiv information av. Det blev inte så mycket rundvandring, eftersom regnet öste ner.

Vi gjorde ännu en avstickare, för att se hur det såg ut. Vi åkte ner till den mycket stora strandparkeringen vid Manta Rota, som nu låg helt öde. Det var en sorglig syn. Skyltar annonserade, att husbilar och husvagnar inte är välkomna. Den här stranden är en av mina favoriter. Här har vi träffat många gemytliga människor och har haft åtskilliga trevliga stunder. Caféer, barer, restauranger och mindre affärer var stängda. Affärsidkare och ortens borgmästare vill ha vinterturisterna, men polisen har en annan åsikt. Många kommer med största sannolikhet att gå i konkurs. Det var med sorg i hjärtat vi åkte därifrån.

När vi kom tillbaka till Altura, regnade det oavbrutet, åskan mullrade av och till och den kraftiga blåsten skakade om allt i dess väg. Senare under kvällen lugnade det ner sig, för att åter börja regna under natten.

Ingemar hade lyckats få telefonnumret till Portugisiska Dell och gjorde nu som i Sverige, när det är automatiska telefonsvarare. Han tryckte på en siffra, i det här fallet 2. Hokus, pokus! Nu hände det något. En mänsklig röst, som dessutom kunde engelska, svarade. Här lyckades Ingemar få en adress till en firma i Faro, som för reservdelar till Dell´s datorer. Nu är det bara att hoppas. I morgon åker vi till Faro.

En tur till Faro

Torsdag den 3 november 2011
Det regnade av och till under natten och stora vattenpölar hade samlats på strandparkeringen i Altura. Tidigt under förmiddagen var det uppklarnande, även om det såg lite osäkert ut vid horisonten.

Idag åkte vi motorvägen in till Faro, som är en av de större städerna i Portugal. Det mulnade på och började åter regna. Navigatorn ställdes in på den elektronikaffär, som enligt uppgift skulle ha vissa tillbehör till Dells datorer. Efter nära en timme parkerade vi i närheten av affären ifråga. Ingemar knallade iväg, medan jag uppsökte en för mig mer intressant affär helt nära husbilen, ”Espaco Casa”. Här fanns många både trevliga och bra tillbehör till ett hem till vettiga priser. Jag hittade bl.a. nya fina ståltrådskorgar till duschutrymmet, en hållare till hushållsrullen och en diskhandduk i klatschig färg.

Ingemar hade mindre tur. Något batteri till hans dator kunde de inte skaffa fram och den Power adapter, som de hade här, passade inte heller. Nu finns det bara en chans, nämligen att någon i Sverige beställer reservdelarna från svenska Dell och skickar dem till en camping här. PUH! Dell i Sverige får nämligen inte leverera utomlands. SUCK! Ingemar kontaktade sin dotter i ett försök att få hjälp.

När vi nu en gång för alla var inne i Faro, hade jag ett önskemål, nämligen att få besöka São Francisco, 1700-talskyrkan, som byggts till Den Helige Franciscus ära. Där ska finna ”azulejos” kakeldekorationer, som berättar om hans liv. Jag har alltid känt varmt för Franciscus, fattigmunken, som levde naturnära och var en stor vän av allt levande. Allt i skapelsen besjälades och han hade många ”systrar och bröder”. Hans solsång är mycket vacker.

Den här vackra byggnaden åkte vi förbi

Detaljer från det vackra byggnadsverket

Vi åkte fram till den mycket stora parkeringen nära vattnet i Faro, där det får rum många hundra bilar. Det tog en stund innan vi hittade en godtagbar parkering, men så småningom parkerade Ingemar helt enkelt utmed en väg bakom en buss. Vi lyckades leta oss fram till den tämligen oansenliga kyrkan, men längre än till fasaden kom vi inte. Den öppnades först kl. 17.30.

Fasaden var det enda vi fick se av São Francisco

I Faro finns det också en gammal stadsdel, som är omgiven av en ringmur. Vi gick en promenad in, men blev ganska besvikna. Den gamla stadsdelen i Evora ligger många steg före. Här var det ganska ruffigt på flera håll. Jag såg en skylt, som visade mot ett konstgalleri. Dit ville jag förstås gå och vi begav oss in i gränderna. Något konstgalleri hittade vi inte, men mycket annat på vår väg.

Här skulle det finnas ett konstgalleri, men icke sa Nicke!

Hör de små katterna kanske till konstgalleriet?

Sista möjligheten...här måsta galleriet ligga...

Inget konstgalleri här heller, men utsikten var i alla fall vacker

Det här huset i den gamla stadsdelen var säkert vackert en gång i tiden

Inte speciellt lockande som bostad......

Nu vet jag i alla fall var Casanova bor......*L*

Under våra timmar i Faro hade vi trots allt tur med vädret. Det var mulet, men regnet kom först på hemvägen.

Jag fick en video via e-mail, där jag kunde se, när mitt näst yngsta barnbarn tävlingssimmade och slog sitt personliga rekord på 100 m fritt. Grattis Moa! Barnen har höstlov nu och Moa är bortrest ett par dagar tillsammans med en kompis. Lärarna har inget längre höstlov. Min väninna/f d kollega Irene talade om, att de bara har två dagar, inte mycket. Resten är studiedagar. Jag ringde min dotter senare under kvällen. Moas två år yngre syster Tove lät sorgsen på rösten. Det var inte svårt att räkna ut varför. Hon saknade Moa. Åh, vad det gjorde ont i hjärtat!

Och regnet det bara öser ner……..

Fredag den 4 november 2011
Ja, regnet har öst ner hela natten och har fortsatt även under morgontimmarna. En ostyrig blåst sopade rent på marken. Temperaturen har sjunkit avsevärt och på förmiddagen var det bara 15,4 grader. Det är inte länge sedan, det var mer än det dubbla. Vintern börjar knacka på dörren här i Portugal.

Skurarna avlöste varandra under hela dagen. Det blev en grå och trist dag, då man kände sig instängd. Under ett regnuppehåll gick Ingemar till serveringen för att surfa. För att få kontakt med yttervärlden bar jag senare min dator ca 100 meter till samma servering. Detta, samt att jag senare bar hem datorn, fick jag senare ångra.

Idag hade min dotter skickat en videoinspelning, där mitt yngsta barnbarn spelade piano under en uppspelning på kulturskolan. Du är duktig Tove! Fortsätt med ditt pianospelande! Det kommer du att ha glädje av under många år, tycker din mormor, som är uppvuxen med sång och spel. Min dotter gläds åt, att fortfarande kunna vandra i skogen under de soliga höstdagarna. Förstår nu, varför gullvivorna blommade i en rabatt hemma. De trodde väl att det var vår.

Jag fick en välkommen hälsning från en gammal skolkamrat, samtidigt som jag passade på att gratulera två vänner, som fyller år. För några dagar sedan fick jag ett brev från min skolkamrat/väninna Titti, som berättade om de milda höstdagarna i Sverige. Lite avundsjuk blir jag på deras deltagande i konstvisningar. Det är något jag saknar. Väninnan/ f d kollegan Irene i Örebro skulle till Stockholm under höstlovet för att se utställningen om inkaguldet. Tyvärr slutar den redan i februari.

En ljusglimt under dagen var en inbjudan till Ulla-Britt och Åke, där vi bjöds på Vinho Verde. Åke underhöll oss med minnen från deras tidigare resor. Ingemar hade kryssat och jag rostat kastanjer, som vi tog med. Tyvärr är värdfolket allergiker, så vi fick äta den medförda kosten själva. Tack för att vi fick komma på visit hos er, Ulla-Britt och Åke!

Att bära tungt går inte längre med min rygg. Ingemar är snäll och bär det mesta, men jag tycker att jag borde klara någonting själv, som t.ex. detta med att transportera datorn tidigare under dagen. Det kom surt efter och jag grät av vanmakt, när det skar som knivar i kroppen, när jag skulle lägga mig. Enligt röntgenplåtarna i Sverige finns det inget påtagligt fel och ändå får jag hasa mig runt i snigelfart i sängen. Så fort jag inte har belastning på högerbenet, som vid försök till försiktig simning, skär det fruktansvärt vid minsta rörelse. Dessutom härjar ”fibron” i kroppen. Nåja, det finns de, som har det mycket värre.

Besök på frukt- och grönsaksmarknaden i Olhão

Lördag den 5 november 2011
De värsta regnmolnen hade skingrats och solglimtarna avlöste varandra för att så småningom ta överhand. Värmen steg under dagen till ca +20 grader. Nattemperaturen håller sig de senare dagarna på 14-15 grader, något kallare med andra ord.

Idag åkte vi västerut till fiskestaden Olhão, där det alltid är frukt- och grönsaksmarknad på lördagarna. Hit kommer många äldre från landet för att sälja sina hemmaodlade grönsaker, frukter, bakade kakor, olivinläggningar m.m. Marknaden hålls alltid utanför de stora saluhallarna intill hamnen. Det här är inget turistjippo, utan det verkar som om man går ”man ur huse” för att inhandla veckans grönsaker.

Här handlas det grönsaker

Bönor, frön och pasta av allehanda slag............

Man blir trött av att gå på marknad.............

En ung kvinna vandrade runt med en stor ara på axeln

Här är det skönt att strosa runt och titta på folklivet. Idag hade jag lite svårare att gå, men det finns många bänkar att rasta på. Solen lyste, så det gick ingen nöd på oss. Ett och annat fylldes på i förråden, några avokados, ett par chirimoya, lite grönsaker och en liten påse inlagda oliver. I fiskhallen lyckades jag få en fiskare att förstå min turistportugisiska och jag kunde köpa en fin bit fisk, som han ansåg skulle vara bra till fisksoppa.

Peixe Espada = Dolkfisk. Den tillagade jag för ett par år sedan. Var riktigt god.

Fikon- och mandelgodis i en av saluhallarna

Förra helgen, när det firades Alla Helgons Dag i Portugal, tände jag ljus i kyrkan. Den här helgen är det Allhelgonahelgen i Sverige. Ljus brinner ikväll på vårt bord.

 

Söndag den 6 november 2011
Nu har Sverige och Algarvekusten nästan samma temperatur. I morse var det bara 14,1 grader, men himlen var helt molnfri och solen lyste. Jag hade haft flera smärtfyllda vakentimmar och tycker synd om Ingemar, som får lyssna på mitt gnäll. Han gör verkligen sitt bästa för att stötta mig.

Skam den som ger sig! På morgonen tog vi på oss någorlunda varma kläder och jag plockade fram gångstavarna. Vi promenerade ner till stranden och gick en stund utmed vattnet. Högvattnet var på väg in. De långbenta styltlöparna hade fullt upp med att hitta något ätbart i vattnet. Lägre bort intill vattenbrynet stod en stor samling resliga sjöfåglar i givakt. Hade de rådslag? Väntade de på havets mat? Vaktade de sitt revir? Om det var det sistnämnda, var det bara den medeltida borgen, som fattades. Det blev ingen längre promenad, för det blåste kallt, mycket kallt och på hemvägen hade vi motvind.

Det blev en dag i lathetens tecken. Efter lite småprat med ett par grannar, åkte vi till en närbelägen mindre ort. Jag hade för mig, att det brukade vara marknad där på söndagarna. Vilken söndag kom jag förstås inte ihåg och den här söndagen var det definitivt inte. Marknadsplatsen stod tom. Vi åker runt kvarteret, sa Ingemar. Visst! Det gjorde vi, men hamnade i en återvändsgränd. Det var bara att backa tillbaka mellan bilarna. Tur att Ingemar är duktig bilförare!

Det här ambulerande sällskapet mötte vi på väg idag......

Förmodligen är det försäljning av en av de fyra hästarna på gång, för bilen man mötte var en djurtransportbil

Vi gick upp till ”vår” servering för att surfa en stund. Idag var jag glad över att Ingemar bar datorn. Vi hade en hel del olästa nyheter, som tog tid att gå igenom. Ingemar ringde våra grannar, som ser till vår lägenhet. Allt verkade vara under kontroll.

Ingemar ordnade en del service på bilen och reparerade sogen till toakassetten, som åter hade strulat en del de sista dagarna. Jag rensade fisken vi köpt i Olhão igår och kokade fisksoppa. Fisken, som heter ”Xahuda” eller något liknande, var matig och mycket god. Det är roligt att våga sig på något nytt emellanåt.

Vi har uppehållit oss här i Altura under några dagar i hopp om att kunna få ordning på de felande länkarna till Ingemars dator. Nu börjar vi tröttna, för det verkar inte gå att få hjälp här i Portugal. Vi ska försöka kontakta en dataaffär i Fuengirola, som vi har fått tips om. Dessförinnan kommer vi att hälsa på Ingemars kusin med fru i Marbella, något vi ser fram emot. Det tar ett par dagar innan vi kommer dit, men i morgon startar vi mot Dos Hermanos utanför Sevilla.

Även ikväll brinner ljus på vårt bord med anledning av Allhelgonahelgen i Sverige.

Från Portugal till Spanien

Måndag den 7 november 2011
Vid 04.00-tiden på morgonen var det bara 13,1 grader ute. Ingemar sov. Jag kröp ner i min säng igen och vaknade inte förrän framåt 09.30. Efter att ha ätit frukost, var vi i stort sett färdiga att åka. Vi behövde tanka diesel. Vi befann oss i Altura och därifrån till den spanska gränsen är det bara ca en mil. I Spanien är det billigare att tanka, så vi väntade tills vi kom till en mack innanför gränsen, där vi betalade 1,302€/liter.

Bron över gränsfloden Guadiana mellan Portugal och Spanien

Bilen rullade vidare på E1 mot Huelva, Spaniens största jordgubbsdistrikt. Här brer stora, välskötta jordgubbsodlingar ut sig. Än så länge ligger svart plast över raderna, men det är förberett med plastförsedda högre bågar. I apelsinlundarna arbetade apelsinplockarna. Lådor och bilar stod beredda för vidare transport. Vi fortsatte att lyssna på ljudboken ”Livets skafferi” av Alexander McCall Smith, medan vi rullade vidare på motorvägen i riktning mot Sevilla.

Huelva är inte bara jordgubbar. Mindre vackert, men nödvändigt. är det stora oljeraffinaderiet

Vid infarten mot IKEA svängde Ingemar av. Vår svenska lingonsylt är på upphällningen och på IKEA kan man fylla på förrådet. Vi behövde fylla på något annat också, vårt spanska Vodafonekort, så att vi kan komma ut på Internet, när vi vill. Ett större varuhus är sammanbyggt med IKEA. Här finns även en Vodafoneaffär. Medan Ingemar ordnade med kortet, passade jag på att gå runt lite i affärerna, dock utan att handla något. Det var ganska sent på eftermiddagen och vi hade inte ätit än. I varuhuset finns bl.a. en kinesisk Wokrestaurang. Det passade oss perfekt. Medan Ingemar mest åt kött och grönsaker, frossade jag i allehanda skaldjur, som den kinesiske kocken hade grillat.

Den långa bron mitt i Sevilla är tätt trafikerad

Mätta och belåtna åkte vi nu vidare till Villsom Camping, som ligger i Las Hermanas i utkanten av Sevilla. Den här gången kommer vi bara att övernatta. Campingen är en utmärkt utgångspunkt, om man vill åka in till Sevilla. För några år sedan åkte vi buss in till centrum. Bussen stannar nära Spanska torget och sedan har man de flesta sevärdheterna i närheten.

Alagoa - Camping Villsom (Klicka för större bild)

En vacker väg mot Ronda

Tisdag den 8 november 2011
När jag vaknade vid 07.00-tiden i morse, var det bara 12,1 grader. Jag fortsatte att sova och var tydligen mycket trött, för klockan var närmare 11.00, innan jag vaknade. Nu blev det full fart, för vi skulle åka från campingen före klockan 12.00.

Snart var ”Astrid” vår navigator inställd på Ronda, där vi tänkte tillbringa nästa natt. Solen lyste från en himmel med lätta vita moltussar. Vi for genom ett mjukt böljande landskap med stora åkerarealer. Bönder arbetade här och var med att plöja och harva sina stora egendomar. I olivlundarna låg stora nät på marken. Olivskörden var på gång.

Vi kom så småningom in på väg A374, som för mot tjurfäktningsstaden nummer ett, Ronda. Vi har under en tidigare resa vandrat runt och tittat ordentligt på den sevärda staden, som ligger högt uppe bland bergen. Idag skulle vi bara övernatta på vår resa mot Marbella, där vi skulle besöka Ingemars kusin men fru. När vi närmade oss staden hade det efterhand mulnat på, men regnet höll sig på avstånd. Väg A374 mot Ronda kan verkligen rekommenderas. Den är mycket vacker med sina hisnande vyer över landskapet.

De flesta av bilderna nedan är tagna genom bilrutan under färd.

 

Efter en liten felkörning kom vi fram till camping ”El Sur”, där vi övernattat tidigare. Medan vi väntade på att campingen skulle öppna efter en kortare siesta, lagade jag en varm sallad, som vi hann äta, innan det var dags att köra in. Tvättpolletter köptes, tvätten packades ihop och snart snurrade en tvättmaskin. Egentligen vill jag lufttorka tvätt, men idag var det så pass sent, så torktumlaren kom väl till pass.

Några bilder från entrén vid campingen

Dos Hermanos - Ronda(Klicka för större bild)

Fortsatt tur från Ronda till Marbella vid Costa del Sol

Onsdag den 9 november 2011
Vi befann oss högt uppe bland bergen, när vi övernattade på camping ”El Sur” i Ronda. Här sjönk temperaturen avsevärt och under natten var det bara 11,1 grader. Idag fortsatte vi de få milen ner till Medelhavet och Marbella. Vägen, som slingrar sig fram på bergkammarna är kurvig, men bred och asfalterad. Vyerna över det skiftande bergslandskapet är mäktiga och fascinerande. Snart skymtade vi Medelhavet.

 

När vi kom fram till Nueva Andalucia, där Lasse och Britt-Marie har sin lägenhet, lyste solen från en helt klarblå himmel och det var 20,1 grader ute. Värdparet stod på terrassen och vinkade glatt, när vi närmade oss. Vi var inte hungriga, när vi anlände, men när Britt-Marie dukade fram grillad kyckling och en fräsch sallad ute på terrassen, fick vi plötsligt en glupande aptit. Timmarna gick fort. Vi tillbringade en trivsam dag tillsammans och det fanns mycket att ventilera. I det här huset går det inte att banta. Värdinnan är en utomordentligt duktig kocka och när kvällen kom, dukade hon fram ännu mer mat, den här gången ugnsstekt potatis med fläskfilé och champinjonsås. Utan tvekan smakade även detta gott.

Utsikten över Medelhavet mot Afrika var mycket bra vid solnedgången. Längst till höger syns Gibraltar. I mitten skymtar Atlasbergen.

Ronda - Nueva Andalucia(Klicka för större bild)

Från Marbella till Sotogrande

Torsdag den 10 november 2011
Vi sov gott i husbilen, parkerad framför huset, där Lasse och Britt-Marie bor. Klockan 09.30 begav vi oss in för att äta frukost ute på terrassen, där solens strålar just hade letat sig in. Det var varmt och skönt även idag. Nu var det dags för oss att åka vidare. Ett varmt tack Lasse och Britt-Marie för er gästfrihet! Vi önskar er en fortsatt skön vistelse.

Vi hade egentligen tänkt åka österut utmed den spanska kusten, men beslöt oss på morgonen för att först åka de få milen västerut till Torreguadiario och Sotogrande, för att se om något hade förändrats. Det blev en promenad både runt hamnen i Sotogrande och till den lilla fågelsjön. Tyvärr visade det sig att det var ganska igenvuxet vid träspångarna utmed sjön och informationstavlan med områdets fåglar var borttagen. Vi åkte sakta tillbaka mot Estepona, där vi checkade in på camping Parque Botánico Tropical.

Vy från Sotogrande

Skype är en tillgång. Man både kan ringa och chatta utan någon större kostnad. Ringer man till en annan Skypetelefon kostar det ingenting. I förrgår satt jag länge och pratade med en av mina barns kusiner i Österrike. Igår chattade jag på Facebook med en annan släkting. Fick samtidigt ett sorgebesked. En väninna i Kumla, talade om att en av hennes bästa vänner, en man som vi också träffat flera gånger, hade avlidit. Livet förändras, när man minst anar det.

Nueva Andalucia - Parqu Tropical Camping(Klicka för större bild)

Min dator och trogne följeslagare har lagt av

Fredag den 11 november 2011
Vi hade övernattat på Camping Parque Botánico Tropical vid Costa Tropical. Redan på morgonen, när vi lämnade campingen, var det 26 grader. Det blev en varm och solig dag. Efter en liten tur till Lidl närmare Nerja, åkte vi till Torrox Costa, där vi varit åtskilliga gånger tidigare under våra övervintringar. Att besöka ”Engelsmannens restaurang”, som under tidigare år varit en gemytlig samlingspunkt både dag- och kvällstid, var nu omöjligt. Här har det nu satts upp en stor stoppskylt för såväl husbilar som husvagnar. Vi har hört att innehavarna är mycket missnöjda och det förstår både vi och många med oss.

Långt borta ligger snö på bergen

Blå himmel - blått hav - Nerja skymtas

Vi parkerade utmed gatan intill den stora parkeringsplatsen vid det stora hotellet för att ta en promenad på strandvägen och samtidigt dricka en ”latte”. Hotellet har under sommarmånaderna övergått i annan regi och bebos nu huvudsakligen av spanjorer. Av de spanska resebolagens bussar att döma går många weekendresor hit.

När vi kom tillbaka till vår husbil, väntade en glad överraskning. Framför oss stod en norsk och en svensk husbil parkerade. Det visade sig vara ett par
husbilsvänner, Eva och Leif, som vi träffade en del förra året. Det blev en glad pratstund tillsammans med norske Arvid.

Vi letar smått efter en trevlig camping, där vi kan stanna under den värsta vinterperioden och de kommande större helgerna. Under tidigare år har vi flera
gånger övervintrat i Conil, men nackdelen är att det ofta är svåra oväder i den trakten, annars är camping ”La Rosaleda” där trivsam.

Vi åkte nu västerut till Torre del Mar. Intill en stor park och nära ”Camping Torre del Mar” går det att stå på gatan över natten. Här stod redan ett flertal husbilar, varav en svensk. Längre bort finns en större grusplan, där man också kan fricampa. Ingemar gick in för att titta på den närliggande campingen, medan jag lagade mat.

Vi har snurrat runt en hel del under den senare tiden, mycket p.g.a. problem med Ingemars dator. Hans sladd, som förbinder datorn med ett 12-voltsuttag gick sönder för en tid sedan, samtidigt som batteriet behöver bytas. Det går inte att skicka efter de felande länkarna från Dell i Sverige. I Portugal gick det
inte att få hjälp. Tack vare ett annat husbilspar fick vi via bloggen tips om en dataaffär ”Daytona” i Fuengirola. De håller nu på att ordna med reservdelarna,
men det kan ta några veckor. Har vi tillgång till ström, fungerar ju datorn.

När vi har varit strömlösa, har min dator hittills fungerat bra. Idag hände det, som bara inte får hända. Min dator bara svartnade. Tydligen har den tröttnat på min flitiga användning. Jag skriver en hel del, fotograferar och redigerar kort. Nu var det slut med det. Dags att relaxa Inger!

Till camping ”El Pino”

Lördag den 12 november 2011
Natten var lugn bland husbilarna på gatan i Torre del Mar. Det var fortfarande vackert väder. Föräldrar anlände löpande till den intilliggande lekparken med sina små barn. Ingemar stannade i bilen, medan jag gick bort till en salong för att få mina ögonbryn färgade. Kalaset kostade 4€ och bortsett från att den unga
kvinnan lyckades sätta en liten mörk fläck på mina byxor, var jag nöjd med resultatet. Fläcken går nog bort i tvätten.

Vi beslöt oss för att checka in ett par dagar på ”Camping El Pino” strax utanför Torrox Costa. Vi fick en plats nära receptionen, där det visade sig vara bra internetuppkoppling.
Vi hade tänkt äta på en närliggande restaurang, som lär ha mycket bra mat. Det visade sig, att den var stängd för semester, så det blev matlagning hemma i stället.

Ingemar ägnade mycket tid åt att försöka lösa problemen med min dator. Han körde ett diagnosprogram, som visade felkoder, som tyvärr inte gick att åtgärda. På måndag får vi åka till datadoktorn i Fuengirola med min dator.

Den här trakten är avocadoodlingarnas högborg. Även på campingen finns en hel del avocadoträd, som för tillfället var tämligen rensade på de läckra frukterna.

Estepona - Torre del Mar - El Pino (Klicka för större bild)

Den stora tvätt- och städdagen

Söndag den 13 november 2011
Om Ingemar hade anat mina planer för dagen, undrar jag, om han hade velat åka till campingen. Även om vi nyss hade tvättat en hel del, fanns det 40-graderstvätt kvar i tvättsäcken. Tvättpolletterna var slut i receptionen, men det skulle komma in nya på eftermiddagen.

Så bra! Då är vi lediga till dess. Trodde han ja! Sängkläderna åkte ut på vädring. Dusch och toalett fick minutiös rengöring. Ingemar tog ut mattorna, piskade dem, samt hängde dem på vädring. Det är otroligt så mycket damm och smulor som samlas, trots vanlig städning. Alla skrymslen gjordes rena med vanlig svensk såpa, det bästa som finns.

Tvättpolletten hämtades. Jag hade räknat med att kunna hänga tvätten utomhus, men eftermiddagstimmarna går fort och framåt kvällen kommer den råa luften. Bäst att tumla kläderna! En del handtvätt hängde redan ute. Nu visade det sig, att tumlaren fungerade dåligt, så kläderna var nästan lika våta efter som före tumlingen. Klädstrecket nästa! Det började blåsa lite, så kläderna blev nästan torra. Resten fick torka klart inomhus.

Marknad i Torrox Costa – till Fuengirola

Måndag den 14 november 2011
Efter sedvanlig husbilsservice vid camping ”El Pino” åkte vi ner till Torrox Costa, där vi parkerade utmed gatan nära hotellet. Här stod Eva och Leif, Arvid och ytterligare två svenska par med sina husbilar. Det blev ett skandinaviskt gatumöte med många glada skratt, innan vi fortsatte till marknaden. Förutom en del frukt och grönsaker köpte Ingemar ett par T-shirt i bra bomullskvalitet.

Några av fötterna vid det skandinaviska mötet *L*

En av de många afrikanerna hade ett vackert stånd med skulpturer från den närliggande kontinenten

En av sandskulpturerna utefter strandpromenaden

Solen lyste, men den svaga vinden började bli svalare. Nu var vi hungriga och gick raka vägen till kinesrestaurangen utmed strandpromenaden för att äta apelsinanka. Ingemar fick äta allt riset själv, medan jag, som försöker hålla mig till LCHF-kost, enbart gottade mig med den goda ankan.

Nu gick den fortsatta resan raka vägen till Fuengirola och databutiken ”Daytona”, som vår navigator var inställd på. Den svenske mannen där skulle försöka hinna titta på min dator under veckan. Nu är det bara att hoppas på att det är ett fel, som går att åtgärda.

Det börjar bli mulet på himlen

Orosmolnen hopar sig

Det var ganska sent, när vi åkte till ”Camping Fuengirola”, där vi parkerade för natten. Bredvid oss stod en annan svensk husbil. Snart kom ett trevligt, leende par och hälsade. Det var Maj och Åke, som är nere på sin första övervintringsresa. Husbilsplatserna här är väl tilltagna. Hela campingen är planterad med plataner, som säkert ger en skön svalka sommartid. Nu är det höst och bladen fälls. Intensiv grodsång har jag hört tidigare vid några tillfällen, men här var det ett öronbedövande sorl från mängder av småfåglar. Härligt!

Efter gårdagens tvätt och städning gick det åt en del smärtstillande, men det kunde ha varit mycket värre. Undrar om jag inte kunde börja arbeta som nattvakt? *L*

Vilodag – kvar på Camping Fuengirola

Tisdag den 15 november 2011

Så här ser "taket" ovanför vår campingplats ut. Nu fäller platanerna de läderartade löven.

Tänk vad livet förändras! Nu gör jag en liten avvikelse från husbilslivet, för idag kom jag att tänka på ett barndomsminne. När jag växte upp, hade jag och många med mig inte så många leksaker. Vi hade vedspisar och kakelugnar i vårt hus och då gick det åt många tändstickor. Tomma tändsticksaskar kunde man göra mycket av. Satte man ihop dem till en stor ring, fick man ett eget rum. Med hjälp av klister förvandlades tändsticksaskarna till dockmöbler.

Jag ägde några dockor, Lisa, Pelle och Gunilla. Lisa var en fin gammal docka, som jag hade ärvt från min mamma. Ibland hände det att någon av dockorna gick sönder. Då fick dockan åka tåg till Stockholm. Min mormor hade flera kusiner där, som vi hälsade på ibland. En av hennes kusiner var föreståndare på NK;s möbelavdelning och han ordnade, så att min trasiga docka fick komma till dockdoktorn på NK.

Jag tvivlar på att så många vänder sig till dockdoktorn numera. Det är nog snarare datadoktorn som får besök av barnen och deras föräldrar. Som sagt, tiderna förändras.

Min dator är, som jag tidigare nämnt, hos datadoktorn här i Fuengirola i väntan på att få sina krämpor översedda. Ingemar lade in mig som användare på sin dator. Det är en ren sorgebearbetning att vara utan den egna datorn och försöka hitta tillrätta och känna sig som hemma på en annan. Tack vare Ingemars tålamod går det någorlunda bra nu. En dator blir en del av en själv, så är det bara!

Jag höll mig lugn idag och nöjde mig med att inspektera campingområdet. Ingemar gick över gångbron, som löper över den stora genomfartsleden, för att komma ner till stranden. Han tog några kort och passade bl.a. på att titta på muddringen, som pågår en bit ute i vattnet.

Här pågår muddringen

På en parkeringsplan nära strandpromenaden står några husbilar parkerade

Alldeles intill genomfarten ligger den stora campingen under träden till vänster

På marknaden igår hade vi köpt några avokadon, som var ”para comer ahora”. Det var de verkligen. Så mogna, goda avokadon får vi bara inte i Sverige. Nu gjorde vi slut på den sista resten av ”Kalles Randiga”. Vi åt under tystnad och bara njöt av läckerheterna.

Min första långpromenad på ett år! Shoppingcentrat Miramar

Onsdag den 16 november 2011
På förmiddagen hjälpte Ingemar våra grannar med bl.a. e-mailuppkoppling. Det var fortfarande strålande vackert väder och vi beslöt oss för att ta en promenad.

I Fuengirola finns ett shoppingcenter, som heter Miramar och där ligger min favoritbutik C&A. Det hör till saken, att jag under två månader har tjatat om att få komma till en C&A – butik. Varför? De har ju rea på sommarkläderna under hösten! Varför finns det ingen broms på passagerarsidan i en husbil?

Enligt vad vi förstår, går det ingen buss från campingen direkt till shoppingcentrat och ska man åka buss, måste man i vilket fall som helst gå över gångbron för att komma på rätt sida. Vad gör man då? Man går! Det är långt att gå, påstod någon. Orkar du gå, undrade Ingemar, detta med tanke på att min rörelseapparat varit i bedrövligt skick efter en ryggskada för ett år sedan. Jag ska gå, svarade jag. Detta med C&A fungerar för min del som när man lockar en åsna med en morot. Båda är lika envisa.

Vi började gå på en trottoar vid sidan om genomfartsleden. Bullrigt förstås, men man vande sig. Jag koncentrerade mig på den vackra grönskan på vår vänstra sida. När vi kom fram till bron, som för över floden, gick det att gå ner en liten väg genom ett grönområde. Framför oss låg snart en stor rödfärgad byggnad, som har en kinarestaurang på bottenvåningen.

På vår högra sida låg floden. Någonstans inom det här området skulle Miramar ligga, men var? Långt borta på andra sidan floden såg vi en stor vit byggnad, där det stod ”Miramar”! Det var som en hägring i en öken med andra ord. Min kropp började bli trött, men skötte sig ändå ganska hyfsat. Den hade inget annat val, än att hänga med. Hur skulle vi nu komma över på den andra sidan floden? Det måste gå att gå över bron, tyckte Ingemar. Vi gick tillbaka upp mot genomfartsleden.

Visst gick det att gå, om man inte är höjdrädd. En trång betongremsa förde mellan vägen och broräcket. Jag såg en inre bild av C&A framför mig, riktade blicken framåt och gick. Ingemar kom efter. Vi kom över floden. Det var bara det att när bron tog slut, tog också den gångbara delen slut. På höger sida rusade trafiken fram. Där kunde vi inte gå. Den vänstra sidan, där man hade öst ner resterande betong och jord, var ojämn och i mina ögon brant. Mina ben blir som kokta spagetti i sådana här situationer. Håll i mig, sa Ingemar. Vi kom ner och stod nu i grönområdet på den andra sidan om floden.

Nu skulle snart Mirador vara inom räckhåll trodde vi, men nu kom nästa hinder. När vi tittade på den motsatta sidan av floden, där vi nyss hade varit, såg vi nu fortsättningen på den röda byggnaden. Med stora bokstäver stod det ”Mirador”. Vi hade alltså varit helt nära köpcentrat! Min kropp började jämra sig och protestera, men jag talade om, att den inte hade något val. Med floden på vår vänstra sida fortsatte vi rakt fram genom den grönskande parken mot en annan betydligt trevligare bro, som förde rakt fram mot ingången till shoppingcentrat. Via en bred trottoar på bron vandrade vi rakt in i paradiset. Ingemar besökte lite mer tekniska affärer, medan jag med ett saligt leende på läpparna begav mig in i den åtråvärda C&A – butiken, där jag botaniserade ett bra tag. Sommarkläder var inte att tala om så här sent, men jag köpte en snygg stickad tröja med skorstenskrage, som jag blev mycket nöjd med.

Julskyltningen är i full gång - det räcker med att titta för min del *L*

Nu var vi både hungriga och törstiga. Ingemar föreslog att vi skulle gå till ”KFC” = Kentucky fried chicken, som var något nytt för mig. I Amerika är denna kedja tydligen vanlig. Mina fötter brände, men jag tog av mig skorna och det var välgörande. Maten smakade bra och vi blev ordentligt mätta.

Orkar du gå hem, undrade Ingemar. Visst gjorde jag det! Fötterna hade fått vila och hemvägen var betydligt kortare, när vi inte behövde gå en lång omväg. Den här promenaden var en prestation för min del. Jag har inte kunnat gå så här långt på ett år och kände mig mycket nöjd. Att bära något en längre sträcka går fortfarande inte, men Ingemar bar snällt min lätta handväska. Tack för hjälpen min vän!

Ännu en långpromenad

Torsdag den 17 november 2011
Solen lyste och himlen var fortfarande blå. Om ett par dagar skulle det förmodligen bli sämre väder, så det var bäst att njuta av utomhusvistelse så länge vädergudarna var på bra humör. Vi vet av erfarenhet att det kan växla mycket snabbt. Våra grannar ville bjuda på kaffe och kom över till oss med sina stolar, en termos med den uppiggande drycken och ett par kakor.

Nu hade jag fått blodad tand. Skulle vi inte ta en promenad in till centrum idag? Jo visst! Efter lunch travade vi iväg. Första hindret som skulle passeras var gångbron över genomfartsleden. Det gick bra, även om det inte gick så fort. Utmed den långa strandpromenaden fanns det gott om bänkar, så där gick det också bra att gå.

Jag passade på att fotografera några vackra vildväxande blommor

Som små solar lyser de gula blommorna upp vägen

På stranden hade en mängd sjöfåglar stormöte, vilket ogillades av en liten hund, som glatt gläfsande rusade runt och efter idogt arbete lyckades skrämma bort samtliga bevingade varelser. Vi mellanlandade på ett café, där vi serverades ett par koppar välsmakande café con leche.

Här pågick fåglarnas stormöte

"Gym" i det fria ser man ofta i Spaniens parker

Vi behövde fylla på livsmedelsförrådet inför helgen. Nu visste vi var inköpscentrat låg. Det var inte långt dit och där fanns Eroski. Vederkvickta av kaffet travade vi iväg. Efter lite irrande hittade vi ingången till Eroski och kunde snart börja fylla en vagn med diverse varor. Att köpa ost är en konst. Utbudet är enormt stort. När jag köpte bröd¸ såg jag något nytt, nämligen ströbröd med persilja och vitlök. Det går inte åt så mycket bröd hos oss längre, eftersom bröd inte ingår i min LCHF – kost. Vi hade varken bil eller cykel med, utan skulle bli tvungna att åka taxi den korta sträckan. Det var alltså lika bra att handla så mycket som möjligt.

Taxichauffören var en glatt språkande man, som växlade mellan spanska och engelska. När bilen stannade framför ingången till campingen, var det skymning. Solskivan försvann vid horisonten. Som på en given signal lyfte tusentals starar från taket på det intilliggande hotellet för att flyga in till campingen och under öronbedövande kvittrande slå sig ner i trädtopparna. Samma procedur upprepas varje kväll.

Vi var ganska trötta, när vi kom hem. Jag hade tidigare tagit fram lax och ett stort paket spenat. Det blev en både god och lättlagad ugnsrätt tillsammans med grädde och mozarella. Under kvällen började enstaka tunga regndroppar falla mot husbilstaket. Det sämre vädret var på gång.

Vi är kvar på camping Fuengirola. Fortfarande har vi inte hört något beträffande min dator. Jag får vara ”inneboende” på Ingemars dator så länge. Har konstaterat att WordPress har gjort om en del. Det går mycket snabbare att ladda in bilder nu mot tidigare.

Mulet, regn och lite åska

Fredag den 18 november 2011
 Regnet föll i strida strömmar ett tag under natten, men minskade något framåt morgonsidan. Att sova, när regnet smattrar mot husbilstaket är svårt. Jag gick upp, laddade in bilder på datorn och redigerade dem. Passade på att skicka ett e-mail till mitt barnbarn Moa, som har namnsdag idag.

 Ingemar gick upp lite tidigare än mig på morgonen. Jag sov länge med gott samvete. Benen var ömma och stela efter all ovan motion, men det var samtidigt en skön känsla. Idag fick det bli en vilodag.

Dagen förflöt utan några större äventyr. Den stora chirimoyan, som vi hade köpt på marknaden i måndags var nu mogen. Jag skar av en bit och gav till grannarna, som är nere på övervintring för första gången och aldrig hade ätit den läckra frukten. De hade varit till ”Daytona” för att eventuellt få hjälp men en telefon, som inte fungerade och hade då fått veta att mannen, som skulle undersöka min dator hade haft influensa. Det lär alltså dröja några dagar än, innan min dator får hjälp med sina skavanker.

Det kommer rapporter från Sverige om att man plockat enstaka jordgubbar och smultron. Någon hade plockat några vitsippor och andra talade om bellis och stockrosor, som blommar. Innan vi åkte i mitten av september, blommade gullvivor i en av våra rabatter.

På söndag är det val i Spanien. Det verkar blåsa högervindar och lutar år att det kan bli regimskifte. Vi får se vad som händer. Spännande är det i alla fall.

Idag blev det diverse rester till lunch. Spenat och grädde, som fanns kvar efter gårdagens laxrätt, förvandlades till soppa. Resterna från kycklinggrytan och köttfärssåsen delade vi på. Riset fick Ingemar äta själv. Det sistnämnda ingår inte i min LCHF-kost. På kvällen njöt vi av de sista små kronärtskockorna.

På eftermiddagen tog jag med kameran, när jag gick runt campingområdet. Många, speciellt engelsmän och finnar, bor här permanent. I en backe i slutet av området står parobolerna på rad. Stora knippen TV-kablar löper genom luften. I campingens elskåp kan man koppla in såväl elsladdar, som kablar för internet och satellit-TV. Går man till receptionen för att köpa internetanslutning, blir man hänvisad till en campinggäst, som har en privat internetanläggning, där man kan köpa in sig. Det lär förekomma ännu ett privat nätverk.

Inget internet – inget ljud på SVT World

Lördag den 19 november 2011
Solen kan inte alltid lysa och idag blev det åter en grå och regnig dag. Vid middagstid var det 18,2 grader. Det är tämligen jämn temperatur dygnet runt just nu, bortsett från att det ibland sjunker 3-4 grader nattetid.

I natt blev det dålig nattsömn för min del. Jag har under flera dagar känt, att det började sticka i halsen, så en förkylning med snuva, hosta och lite feber kom inte oväntat. Dessutom passade ryggen på att jämra sig mer än vanligt. Det är bara att vara lugn ett par dagar, så går det nog över. Ger man kroppen tillräcklig vila, tar självläkningsprocessen hand om det mesta. Hoppas bara att jag inte smittar Ingemar!

Idag på morgonen tog vår spanska internetuppkoppling slut. Vodafone ska via SMS varna i tid, men vi hade inte sett till något meddelande. Enligt uppgift ska man även kunna fylla på kontot via internet, men det visade sig vara omöjligt. På eftermiddagen gav Ingemar upp alla försök och gick till Vodafonebutiken i Miramar för att fylla på vårt konto. Påfyllningen lyckades, men uppkopplingen misslyckades. Vi försökte åtskilliga gånger under kvällen, men utan resultat. Det får bli ett nytt besök hos Vodafone på måndag.

När vi skulle se på Rapport via SVT Word, som vi har här på campingen via satellit-TV, var det inget ljud.

Här hänger knippen av antennsladdar

En del av "parabolbacken"

Det är nära till vatten och avlopp på alla husbilsplatser

Intet är som väntans tider!

Söndag den 20 november 2011
Vad väntar vi på? Jo, vi väntar på att min dator ska bli färdig och att reservdelarna till Ingemars dator ska anlända till dataaffären. Vi börjar bli ordentligt trötta på att ligga still på en camping och bara vänta. I morgon är det emellertid måndag och då kanske det händer något.

Det är ett tätt regnområde, som ligger över den Iberiska halvön och även den här dagen kom regnkläder och paraplyn väl till pass. Temperaturen ligger fortfarande på 17-18 grader. Det är nu två månader sedan vi åkte från Sverige. Vi har ett par vind- och vattentäta jackor med oss som vi bortsett från igår, när Ingemar gick till shoppingcentrat, inte har haft användning för på hela tiden.

Med hopp om att kunna få ordning på vår internetuppkoppling via Vodafone chansade Ingemar på att affärerna hade öppet i det stora shoppingcentrat trots att det var söndag. Han satte på sig regnjacka, tog med paraply och travade iväg. Eftersom jag fortfarande är förkyld och har hostat mig igenom den gångna natten, föredrog jag att stanna hemma. Ingemar var snart tillbaka. Affärerna var i sedvanlig ordning stängda.

Idag kokade jag hönsfrikassé för första gången på många år. Det blev riktigt gott. Kycklingarna härnere är både saftiga och smakrika. Det blev t.o.m. lite kvar till morgondagens lunch.

Först sent på eftermiddagen blev det uppehåll i regnandet och människor började titta fram ur sina gömslen. Platanerna hade nu släppt ner mängder av sina stora, bruna, läderartade blad och det börjar se glest ut uppe bland trädtopparna. Mängden av starar anlände i sedvanlig ordning. Skränandet påminner om ljudet i Hitchcocks film ”Fåglarna”.

Idag fungerade åter ljudet på SVT World. I Spanien hade man haft val idag och att se på nyheterna i en spansk kanal var ett måste. Som väntat blev det regimskifte. Partido Popular vann överlägset och Mariano Rajoy blir landets nya premiärminister. När vi tittade på spansk TV, såg vi att det var närmast feststämning på gatorna. Det finns mycket att ta tag i, inte minst den höga arbetslösheten och bostadskrisen.

Oroväckande är vad som händer i oroshärdarna Syrien och Egypten med alla upplopp och demonstrationer.

Vi passade på att få lite träning i spanska. I en spansk kanal sände man en textad version av ”Sagan om ringen”. Vi har dessutom kommit underfund med att det är bra att se barnprogram, när man vill träna enkel spanska.

Nedan några av boendeformerna på camping Fuengirola.

Här har t.o.m. bilen fått ett eget rum

Min dator är lagad och Ingemars batteri har kommit!

Måndag den 21 november 2011
Idag var det uppehåll i regnandet. Solen tittade åter fram. Helt blå var inte himlen, men näst intill. Det hade blivit ett par grader svalare. Våra engelska grannar var ute och räfsade löv, som lades i stora plastsäckar. När jag pratade med dem för ett par dagar sedan, berättade de, att de bott här under fem år. Utanför ett av de permanenta boendena hade man idag ordnat med ett loppis.

Idag var det måndag och Ingemar gick ännu en gång till Vodafoneaffären. Där insåg man att något hade gått fel med påfyllningen av kontot. För att få det att fungera, var han tvungen att betala ytterligare 5€!

Nu gick det i varje fall att komma ut på internet igen. Ingemar mailade genast till databutiken ”Daytona”, som svarade att min dator skulle bli färdig till kvällen och att Ingemars batteri dessutom hade kommit. Vilken framgång! Nu fattas bara sladden till 12-voltsuttaget. Tålamod är en dygd!

När jag gick in på Outlooken hade jag inte fått ett enda e-mail under flera dagar. Något måste vara fel. Om inte annat, så brukar det ramla in en del skräppost. Ingemar gick in på webbmailen. Där låg de! Får ta itu med det i morgon, när jag har min egen dator. Där ligger nämligen drygt 110 mail, mer skräpmail än vanligt har kommit in!

Jag plockade ihop 40-graderstvätt till en maskin. Skönt att få allt rent, innan vi åker! Idag var det bra torkväder, så jag hängde kläderna utomhus. Ingemar satt ute och knäckte valnötter, som vi plockat i Frankrike.

Jag passade på att laga lite mat att ha i beredskap. Kycklingfiléerna förvandlades tillsammans med diverse andra tillbehör till en gratäng. Keso med den konsistens som vi har i Sverige har jag inte sett här nere, men när vi handlade för några dagar sedan, köpte jag en stor bytta färskost. I Sverige brukar jag göra ostkaka med keso. Den här färskosten borde gå att använda. Jag tyckte den hade tillräckligt fast konsistens och gjorde ett försök. Den blev fullt ätbar. Visserligen blev det mer vätska i formen än med vanlig keso, men smaken blev mycket god. Det kommer nog att bli flera ostkakor! Min LCHF-müsli var nästan slut. Jag hade ingredienser kvar och ugnen var varm. Den ska nämligen rostas och det passade bra.

Klockan är snart 01.45 och i skrivandets stund kan jag nog konstatera, att det blev för mycket stående i köksdelen idag. Min rygg smärtar. Det är svårt att ligga, men det blir nog snart bättre, för jag har tagit hela batteriet smärtstillande. God natt alla vänner och sov gott!

Fågelparken i Benalmadena

Tisdag den 22 november 2011
Även idag fick solen tillfälle att lysa över vår jord och redan på förmiddagen steg värmen till 16,8 grader. Vi packade ihop, önskade våra grannar en fortsatt trevlig övervintring och betalade för våra 8 dagar på campingen. Här är det dyrt att stå bara några få dagar, men ibland får man bita i det sura äpplet.

Vi åkte raka vägen till dataaffären. Jag satt kvar och ”vaktade bilen”, medan Ingemar gick för att hämta min dator och sitt nya batteri. Han kom snart tillbaka med datorn. Man hade gjort fullständig diskkontroll ett par gånger och funnit virus. Det har aldrig hänt tidigare och vi gör viruskontroll varje vecka. Dessutom hade man gjort stabiliseringstest och något mer. Jag blev 80€ fattigare, men nu hoppas jag att kompisen fungerar!

Ingemar hade fått sitt batteri, men den felande sladden skulle dröja ytterligare 2 veckor. I affären ville man testa en annan lösning, så han gick tillbaka med sin dator. Tyvärr fungerade inte det tänkta. Sladden avbeställdes. Nu får vi försöka klara oss, som det är. I morgon ska jag testa min dator för att se, om den fungerar tillfredsställande.

Vi beslöt oss för att åka en liten rundtur i Fuengirola. Vi har aldrig undersökt staden under tidigare övervintringar, men kunde konstatera att den verkar trevlig med sitt intensiva folkliv. Som så många andra orter i Spanien var Fuengirola från början en liten fiskeby, som har utvecklats till en stor turistort. Caféer och restauranger finns det gott om framför allt utmed den trädkantade genomfartsgatan och den 8 km långa, vackra strandpromenaden, som löper längs hela staden. Vi hittade en parkeringsplats långt nere vid stranden och beslöt oss för att försöka gå mot den stora veckomarknaden. Det blev en kopp kaffe vid en servering i. st. f. marknad. Det var för långt att gå.

På stranden gympade en del, andra ägnade sig åt bollspel, solade eller badade

Här grillas det sardiner

Dags att komma i hamn...........

Är det redan dags för julbadet?

Vi hade fått veta, att skulle vara svårt att parkera vid Plaza de Ferias, där marknaden hålls, men Ingemar föreslog att vi kunde försöka åka mot det lukrativa evenemanget. Klockan hade passerat middagstid och vi lyckades få en parkeringsplats. Man skulle stänga klockan 14.00, men vi hann gå en kort sväng på den enormt stora marknaden, som lär vara den största på Costa del Sol. Ingemar behövde en ny plånbok och hittade snart ett stånd med fina spanska lädervaror. Försäljarna var trevliga, så det blev lite träning på turistspanska. Ingemar hittade en mjuk och praktisk plånbok. Lite frukt handlade vi också på väg bl.a. 2 kilo mandariner, som Ingemar älskar. Granatäpplena är som bäst nu och dem har jag svårt att motstå. Fem stycken saftiga frukter hamnade i en påse. 2 kilo nyplockade chirimoya och några avokadon inhandlades vid en annan disk. Försäljarna var skojfriska, så här blev det ytterligare övning i ”på lätt spanska”!

Lite av folkvimlet på den stora marknaden

Ibland slås jag av, hur vackra namn man ibland har gett olika platser, som det vi såg idag ”honungsbäcken”.

Vi åkte ner mot Benalmadena Costa, handlade lite på Lidl och rullade vidare mot fågelparken, ” Parque La Paloma”, där åtskilliga svenska husbilar har stått under tidigare år. Vi hade aldrig varit där, så det skulle bli en ny upplevelse. Tidigare kunde bilarna stå på den stora marknadsplatsen, men nu var husbilarna parkerade här och var på de många parkeringsplatserna intill fågelparken och marknadsplatsen. Även vi parkerade där. Lite buller var det från förbipasserande trafik, men man vande sig.

Nu var det dags att se sig om i den stora, välordnade fågelparken, som ligger i ett småkuperat, öppet område. Parken är mycket välskött. Stora, gröna gräsytor täcker kullarna, som är rikt försedda med gröna träd, palmer, buskar av olika slag och blommor. Här och var finns små sjöar och vattenfall, mindre lekplatser för barn och även en liten servering. Överallt möter man fritt kringströvande fåglar, allt från svanar, gäss och flera sorters ankor till färggranna höns av diverse slag. Det märks att fåglarna är vana vid människor, för kastar du bara en blick på dem, kommer de glatt trippande/vankande i hopp om att få mat. Här såg vi något, som vi aldrig sett tidigare, nämligen flera tuppar som satt uppe i träden. Det såg ganska festligt ut, när en tupp, som försökte para sig med en höna högt uppe på en gren, höll på att ramla ner. Försök gör om det ni herrar! Det är inte bara fåglar, som lever i parken. Här finns även massor av kaniner, som är lika orädda som fåglarna. Även katter lever här. Getter finns i en inhägnad, men annars är alla djur fria.

Är det inte kärlek säg?

 

Idag hade vi ingen SVT World. Vi tittade däremot lite på en spansk kanal. I Alicante har man haft oväder och i Galicien likaså med stora översvämningar. Nyhetsuppläsaren idag pratade mycket fort, för fort för vår del. I Sverige har vi ”På lätt svenska”. Man skulle kanske kunna ha ”På lätt spanska” här. Jag kunde kanske lägga in en motion till den nye premiärministern! *L*

Det är roligt att flera av våra vänner följer bloggen och även ger kommentarer, både här, via e-mail och i Facebook.. Vi har också fått en hel del tips och råd av er. Tack för det! Varmt tack till min kusin Monica, som berättat om sitt besök härnere för en del år sedan!

Huga, vilken stor bakluckeloppis!

Onsdag den 23 november 2011
Tidigt på morgonen började en intensiv trafik utanför vår tillfälliga hemvist. Här finns många parkeringsplatser, men snart var varenda parkeringsruta uppfylld av diverse fordon. Nära parkeringsplatserna och bredvid fågelparken finns en mycket stor plan, som används vid marknader och enligt uppgift även vid cirkusbesök.

Marknad? Nej, det var ingen vanlig marknad. Det var en största bakluckeloppis jag någonsin sett. Det är svårt att säga hur många hundra bilar, som stod på planen. Hörde bara att det var drygt 200 loppisförsäljare, som inte fick plats. Vi gick runt en stund. En del hade bord, där man lagt fram sina försäljningsobjekt. De flesta hade dock brett ut stora skynken på marken, där man förevisade de saker man ville sälja. En del hade snyggt hängt upp kläder på stänger. Övervägande var det dock stora högar med begagnade kläder, som låg på skynken. Otroligt mycket folk, varav många engelsmän, var på plats, både som försäljare och tilltänkta kunder. Enligt vad vi läste senare, är det många som lever på bakluckeloppis och stämningen hade varit mycket upprörd bland dem, som inte hade fått plats.

Ingemar gick till biblioteket och surfade, där det finns kostnadsfri Wifi. Jag satt kvar i husbilen, där jag kopplade upp mig en stund med vårt SIM-kort. Det strulade med internetuppkopplingen och jag kunde inte göra något blogginlägg eller läsa.

Vädret var vackert och senare under dagen tog vi en promenad till den närbelägna, idylliska fågelparken. Idag tog jag med en påse bröd. Man förstår, att parken är populär bland barnfamiljer. Djuren, som strövar fritt, är mycket tama. Kaninerna äter direkt ur handen.

Här klättrar tupparna helst i träden!

Fågelparken

Visst är parken vacker!

Här kommer mottagningskommitén

En mulen dag

Torsdag den 24 november 20111
Nära oss står åtta andra husbilar på parkeringsplatserna vid fågelparken i Benalmadena, två tyskar och resten engelsmän. En ganska ung tyska åker ensam med sina två hundar i en mindre ombyggd buss. En tysk man i den yngre medelåldern åker också ensam med sin hund. Han är nere för sjunde året i rad.

På förmiddagen promenerade vi en bit upp i staden. Människor, som bor här, får naturlig motion, för backarna är ganska branta. Skyltar visar att här finns terapeuter av skilda slag och utbudet är stort. Frissor är det också gott om. Jag behöver klippas igen, men ska nog vänta tills vi kommer till Torrox Costa, där jag har en både trevlig och duktig portugisisk frissa.

Ovanför parkeringarna ligger en skola och när vi kom tillbaka till husbilen, stod en flicka i 8-9-årsåldern och ropade på spanska ”Vad heter du?” ”Vad heter du señora?” Dessa spontana lågstadiebarn är härliga! Vad jag saknar dem!!!!

Det blev en lugn dag. Vi hade börjat tröttnat på att stå uppe vid parken och funderade på att åka vidare nästa dag. Jag ville gärna ta farväl av fågelparken, ”La Paloma” som den heter, och det fanns fortfarande en del att utforska. Vi hade inte sett kaktusplanteringarna. De visade sig vara samma lysande överraskning som de övriga delarna av parken. Trädgårdsarkitekten har gjort ett gigantiskt arbete med denna mångfald av vegetation.

Jag kämpar för att komma överens med min nya digitalkamera. Till fördelarna hör, att den är liten och lätt. Måste trots allt erkänna, att jag saknar min gamla digitalkamera, som föredrog att gå i pension förra vintern. Bilderna blev tydligare och det var lättare at ta in detaljer att jobba med. Men det är kanske en vanesak och dessutom finns det mycket att lära.

Vännerna Vivianne och Håkan, som tillbringar några veckor i en släktings lägenhet i Las Palmas, önskar vi många soliga och sköna dagar..

 

Från Benalmadena till Torrox Costa

Fredag den 25 november 2011
Idag sken solen igen och under dagen steg temperaturen till drygt 25 grader. Rena sommarvärmen med andra ord. På flera andra håll i Spanien regnade det.

Det är tur att Ingemar har god nattsömn, annars hade han blivit ordentligt störd i natt. Min förkylning vägrar nämligen att ge sig och jag hostade mig genom större delen av natten. Till saken hör, att det var flera år sedan jag var förkyld. Skönt nog har jag inte smittat Ingemar ännu.

Idag kände vi, att det var dags att bryta upp. Vi började bli trötta på trafiken och avgaserna. De båda tyska bilarna hade också åkt vidare. Idag var det vanlig veckomarknad på planen intill oss. Marknaden var inte stor, så vi gick en liten tur. Nyskördade kronärtskockor inhandlades, innan vi åkte vidare.

En liten del av de dignande frukt- och grönsaksstånden

Vi åkte motorväg A7 västerut och stannade till vid den stora grusplanen vid Torre del Mar för att se, om det fanns några husbilsvänner där. En del bilar stod parkerade, varav en svensk, men ingen vi kände. Här och var på sidogatorna stod också enstaka bilar.

Vi passade på att handla vid Mercadona, där det är lätt att stanna i Torre del Mar. Här köpte jag färsk lax för ca 55:-/kg. Vi älskar fisk, så det blir nog lax några dagar nu. *L* Genom åren har vi märkt, att just Mercadona ibland har bra pris på färsk lax.

Det lutade åt, att vi ville ta in på camping idag, framför allt för att göra service, men även för att komma åt bra internetanslutning. Ingemar måste ju dessutom ha elanslutning för att kunna arbeta vid sin dator.

Vi åkte fram till Torrox Costa och camping ”El Pino”, som ligger strax utanför. Som jag nämnt tidigare är den här trakten rik på avokadoodlingar och även inom campingområdet växer de läckra frukterna. Den här trakten trivs vi i och under tidigare år har vi fricampat en hel del vid Torrox Costa.

När det gäller fricamping var det först den stora parkeringsplanen intill hotellet, som var välbesökt av husbilar. Här fanns ofta en hel del svenskar. Stämningen var god och här hade vi många trevliga stunder. Det hände att vi samlades ett stort gäng, spelade och sjöng. På eftermiddagarna promenerade vi ibland till hotellet för att surfa, dricka en kopp kaffe eller ett glas vin. På kvällarna gick vi flera gånger en trappa ner, där man hade mycket bra underhållning. På strandpromenaden kunde vi flanera, handla, dricka en kopp kaffe eller äta mat i någon av de många restaurangerna. En vacker dag sattes en hemmagjord skylt med parkeringsförbud för husbilar upp. Slut med det roliga!

Förra året stod vi länge vid ”engelsmannens restaurang”, som den så populärt kalls. Detta ställe ligger i utkanten av Torrox Costa. Här trivdes både engelsmän, tyskar och svenskar. Vi stod nära havet, kunde höra vinden och vågornas brus. Inne hos ”engelsmannen” kunde vi surfa, äta och dricka något gott, leka med hundar och även småprata med människor av olika nationaliteter. Det är en typisk engelsk pub med stämning därefter. Vi stortrivdes. Här finns det också en skylt numera, som visar att det är förbjudet för husbilar att köra in. Människor med husbil kan alltså inte ens gå in till ”engelsmannen” för att äta. Sorgligt! Slut på det roliga även här!

Tyvärr var jag nog inte alltid så sällskaplig förra året, eftersom min havererade rygg tog det mesta av min kraft. Det innebar sju veckors besök hos ortoped och sjukgymnast. Vad som därefter hände är oklart. Antingen var det en följd av all tuff kortisonbehandling eller en rejäl maginfektion. Sjuksköterskan jag sökte upp på en camping visste inte. I varje fall var jag helt däckad under fjorton dagar. Att kortison gör huden tunn, är ju bekant. Fick så djupa sår på benen, att jag blev ordinerad antibiotika. Som nummer fyra började jag tappa allt hår under hemresan. PUH!

Men allt detta är historia. Idag mår jag bra, även om min rygg inte är som förr. Det hjälper dock en hel del med inflammationshämmande/smärtstillande. Jag är mycket glad över, att ha fått tillbaka hälsan, även om jag får vara försiktig med rörelseapparaten. Det är en värdefull gåva att åter kunna njuta av livet.

Vi checkade in på camping ”El Pino” och etablerade oss uppe på en avsats bland idel holländare. Lite trångt, men lugnt och sol under en stor del av dagen.

En dag att bara vara

Lördag den 26 november 2011
Här lyste solen hela dagen och det var inte ett enda moln på himlen. Den här delen av Spanien har haft ovanligt bra väder den senaste tiden. Hemifrån kommer rapporter om ruskväder. Norge och Norrland har haft en mycket svår storm och vid norska kusten har minst 3 man omkommit.

När vi något tidigare var på camping ”El Pino”, stod vi nästan vid infarten, där man har chans till bra internetuppkoppling. Vi konstaterade att den ensamåkande finska kvinnan fortfarande stod kvar. Det gjorde även det irländska paret. Det är lite skuggigare där, så den här gången hade Ingemar hittat en soligare plats ett etage högre upp.

Igår när vi checkade in på campingen hade Ingemar bett om lösenord till våra datorer. Han fick bara ett. Lösenorden går här på IP-adresserna, som man får upp, när man försöker gå in på campingens nät. Vi hade ju vårt SIM-kort, så det gick bra ändå.

Idag gick jag ner till receptionen, låtsades inte om någonting, utan bad om ett lösenord till min dator. IP-adressen hade jag med. För att receptionisten inte skulle komma på, att vi redan hade fått ett lösenord, försökte jag villa bort henne lite och frågade varför man hade engelsk musik på restaurangen. Jag fick mitt lösenord, medan hon berättade att restaurangägaren är engelsman. Hon blev glad, när jag sa, att det vore trevligare med spansk musik.

Ingemar satt vid sin dator och plockade in skriverier och bilder från min blogg till vår hemsida. Dessutom lägger han löpande in kartor över våra turer. Det blir riktigt bra och dessutom blir bilderna bättre, när de får större format. Jag satt och slappade i solen en hel del under dagen, samt försökte ägna mig åt lite sociala aktiviteter via dator och mobil.

Har idag gått och nynnat på två melodier, ”Ta mig till havet” och ”Jag trivs bäst i öppna landskap”. Ja, visst är det så för oss båda! Jag känner mig alltid lite instängd på campingar.

Laxfiléerna jag hade köpt var både tjocka, saftiga och stora. Jag lagade dem direkt i ugnen. Tillsammans med spenat, en blandad sallad och lite annat smått och gott blev det en god och nyttig måltid.

Vi önskar alla en stämningsfull Första Advent!

Söndag den 27 november 2011
Det är lite svårt att få adventsstämning, när solen lyser och det är närmare 20 grader varmt. Frukosten intogs utomhus och då värmde redan solens strålar. Ingen idé att tända ljus alltså. Kaffe med pepparkakor blev det också utomhus. Däremot gick det att tända ljus till kvällens laxmiddag. Med vacker körsång i bakgrunden, bl.a. Hallelujakören, blev det lite av adventsstämning.

Det var Formel 1 idag. Ingemar försökte få in loppet både på datorn och TV; n, men utan bra resultat. Vid 17.00-tiden gick vi ”på lokal”, som vännen Ingemar B. brukar säga, där vi beställde varsitt glas rödvin. Här fick vi se Formel 1 i storformat. Min favorit, spanjoren Alonso, kom fyra, medan Ingemars favorit Webber vann.

Solen har som sagt lyst även idag, men vi har fått rapporter om kraftig blåst bl.a. i Blekinge, där man fått surra fast allting ordentligt. Framåt kvällen drog stormbyar på upp emot 30 meter per sekund fram i södra Sverige. Mängder av hushåll blev som vanligt utan ström. Hoppas emellertid, att inga människor kom till skada! Jag pratade via Skype med en granne i Askersund. Där var det regnigt och ovanligt varmt, men för övrigt ganska lugnt. Framåt kvällen var min dotters familj åter samlad efter veckoslutets simtävlingar och kurser. Jag pratade med den äldsta tösen, som var mycket nöjd med sina resultat. Ingemar pratade med sin dotter, som befinner sig på Lanzarote med sin familj.

Till vänner i Torre del Mar

Måndag den 28 november 2011

Det här var vår utsikt, när vi öppnade husbilsdörren igår. Är det att undra på att jag sjöng"Jag trivs bäst i öppna landskap"?

Idag sov jag länge, mycket länge. När det är lite si och så med nattsömnen, är det skönt att få sova ut på morgonen. När jag vaknade, satt Ingemar vid datorn och arbetade.

Fortfarande kommer det rapporter om kraftiga regnoväder och översvämningar i vissa delar av Spanien. Än så länge har vi haft tur och lyckats undvika det värsta. Temperaturen är på väg att sjunka och vid 06.00-tiden i morse var det bara 12,2 grader.

Idag tänkte vi göra en liten utflykt med bilen. Här var det emellertid mycket svårt att komma ut p.g.a. utskjutande grenar från de stora träden. En holländare kom som en räddande ängel och hjälpte till att vinka fram bilen. Häruppe ska man absolut inte stå med en större bil. Det insåg vi nu.

Första stoppet var på gatan utmed parkeringsplanen i Torrox Costa. Det var måndagsmarknad. Här brukar det mestadels stå flera svenskar, men idag var vi ensamma. Det tog inte lång tid att gå igenom marknaden. Inköp av lite grönt, bl.a. fin blomkål och brocoli. Sedan var vi färdiga och gick ner till ”tysken” för att äta den sedvanliga marknadsmaten, ”Bockwurst” med kålsallad eller potatissallad. Det var inte så mycket folk idag på marknaden, vad det nu kunde bero på. Vi gick tillbaka på strandpromenaden och när vi kom fram till vår bil, stod en bekant husbil parkerad bakom vår. Ägarna, Eva och Leif, var tydligen på marknaden.

Vi åkte vidare till Torre del Mar och camping Playa Laguna. Idag fyllde nämligen vännen Eila år och vi var bjudna på kaffe på eftermiddagen. Vi passerade den stora grusplanen, där många husbilar stod och fricampade. När vi parkerade utanför campingområdet, såg vi en kvinna med en hund. Det var Lena, som vi träffade på La Roseleda för flera år sedan. Det blev glada kramar och presentation av de en av de nya hundarna, som hon och hennes man hade tagit hand om från stranden för ca ett år sedan. På väg stannade vi upp för att hälsa även på Lasse och den andra hunden.

Eila och Ingemar med sin lilla hund Falco bor granne med Lena och Lasse. Det blev ett kärt återseende. Det var ett tag sedan vi träffades. Männen gick runt på campingområdet och slog sig sedan ner utomhus för att diskutera husbilar, medan Eila och jag hade mycket att ventilera inomhus. Eila hade bakat tårtbottnar, som hon skickligt förvandlade till en läcker tårta. Skulle vi sitta ute eller inne? Det började bli svalare utomhus, så valet föll på kaffedrickning inomhus. Snart satt vi runt det dukade kaffebordet, där den goda tårtan och annat kaffebröd hade en strykande åtgång. Där försvann de goda föresatserna med LCHF-kost, men vad gjorde det! Gott var det! Eila och Ingemar gjorde sitt bästa för att övertyga oss, om att vi borde flytta till camping Playa Laguna. Tja, vi får se framöver! Tack kära vänner för några trevliga timmar och allt gott! Vi ses snart igen!

Det började skymma, när vi återvände till camping El Pino utanför Torrox Costa. På planen framför receptionen var en större plats ledig. Ska vi inte parkera här i. st. f. att köra in på den trånga parkeringen ett etage högre upp, undrade Ingemar. Det behövde han inte fråga två gånger. I receptionen hade man inte heller något att invända, så vi parkerade och gick därefter upp för att hämta våra stolar och bord. Det kändes skönt. Under kvällen lyssnade vi en stund på P1-programmet ”Karlavagen”, som ikväll handlade om skyddsänglar.

Städ- och tvättdag

Tisdag den 29 november 2011
Vädret var fortfarande fullt godtagbart. Sedan igår kväll stod vi på markplan, mot tidigare på en hylla inom campingen. Här är det betydligt lättare att ta sig in och ut.

Min förkylning har gett sig helt nu. Skönt nog var inte Ingemar mottaglig för mina baciller. Ni vet, hur det känns, när man har varit lite krasslig. Då vill man vädra och tvätta. Det var precis vad som hände idag. Ingemar såg lite oförstående ut, när jag bad honom spänna upp den kraftiga linan, men med lite övertalning gick det bra.

Vi hjälptes åt att ta ut täcken och överkast på vädring. Jag tog av lakanen och samlade ihop tvätten. Ingemar hämtade en tvättpollett och satte igång tvättmaskinen. Sedan fick han ledigt ett tag. *L* Han plockade fram cykeln och gav sig ut på en rekognoseringstur. Nu hade jag gott om plats för att kunna städa ordentligt. Dammsugaren fick tjänstgöra ett bra tag. Låg med tops – en tandborste var för stor – för att komma åt alla skrymslen, som samlar massor av damm och sand. Bord, speglar och andra ytor putsades med specialdukar, så de blev riktigt blanka, så länge det håller.

När det var dags att hämta tvätten, fick jag gå flera omgångar för att skona ryggen, men det gick. Är man envis, så är man! Tvättställningen ut och småtvätten upp. När Ingemar kom tillbaka, hjälptes vi åt att ta in sängkläderna och hänga lakanen. Insidan av fönstren torkades med specialservetter, så nu ser vi ut igen.

Ugnsstekta grönsaker och fisk fick avsluta dagen. Min rygg värkte visserligen, men inte värre, än att jag stod ut. Jippi! Även ikväll lyssnade vi på ”Karlavagnen”, medan vi spelade ett parti SkipBo. Jag fick en plötslig längtan efter en bakelse! Ja, jag vet! Det passar inte ihop med LCHF, men ingen regel utan undantag. Det fanns inte mycket hemma att göra en bakelse av, men med fantasins hjälp knåpade jag ihop något godtagbart. Vanliga Mariekex fanns i skåpet. I kylen låg ”nödproviant”, en 70 %-ig chokladkaka. På varje kex la jag en liten bit choklad, dekorerade med sprutgrädde och la en valnötskärna på toppen. Fiffigt va! *L*

Sista november – vad tiden går fort

Onsdag den 30 november 2011
I natt var det varmt inne, trots att takluckan i sovutrymmet var öppen. När jag tittade på termometern visade den 26 grader, alltså i det mesta laget. Utomhus var det drygt 18 grader hela dagen. Vi stod lite i halvskugga, så säkert var det varmare direkt i solen.

Igår var det arbetsdag. Idag var det latmansdag, åtminstone för min del. Det var ungefär som i visan ”Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting,………..”. Nåja, det var visserligen onsdag, men vad då? *L* Min kropp var inte speciellt glad idag, så den behövde vila. Ingemar däremot, pigg som alltid, passade på att tvätta av bilen.

Något som är mycket irriterande här på campingen är alla flugor i diverse storlekar. Det finns massor av dem. Sitter man ute, kommer de som utomjordingar från när och fjärran och anfaller. De spatserar orädda omkring på kläder, armar, ben och ansikte och de kittlas. Inte ens kaffekoppen får man ha ifred. Jag ber snällt, slår och skriker åt dem, men ingenting hjälper. De nonchalerar totalt mina åtgärder. Nog för att jag är djurvän, men här går gränsen.

Trots att vi alltid stänger för myggnätsdörren, när vi har dörren öppen, finns de i mängder även inomhus. Ingemar har efter lång träning blivit specialist på att slå ihjäl flugor, men ibland verkar det, som om de hinner föröka sig snabbare, än han slår ihjäl dem. Hur lär man sig att älska flugor? Någon som vet?

Anita och Jyrki är nere i trakten under en vecka. Hoppas vi hinner ses en stund, innan ni återvänder till Sverige! F.d. Köpingsbon Inger och hennes man Leif har mejlat, att de som beräknat kommer ner efter helgerna. Roligt!

Vår vän Håkan flyger till Las Palmas idag. Titti kommer efter om ett par dagar. Se till att du städar och lagar god mat tills hon kommer Håkan! *L* Glöm inte att lufta vinet! *L*

Ikväll fick Ingemar meddelande om att hans 12-voltsladdare har kommit till Fuengirola. Äntligen! Skönt! Nu är vi inte bundna vid att stå på camping för att ha internetuppkoppling.

Nu är det julmånad

Torsdag den 1 december 2011
Det blev en lång sovmorgon idag. Min nattsömn hade varit mycket dålig, så det behövdes. När jag vaknade, satt Ingemar vid sin dator och läste nyheter i väntan på att vi skulle äta frukost. Därefter plockade vi ihop för att lämna camping El Pino.

Det började bli tomt här och var i kylskåpet, vilket betydde, att ett och annat behövde fyllas på. Vi beslöt oss för att unna oss en skönhetsupplevelse och följde den vackra kustvägen österut från Torrox Costa mot Nerja, där LIDL ligger strax före infarten till staden. Här är det lätt att köra in och vi skulle kunna fylla på basförrådet. Det var bara så, att det var torsdag och massor av människor, som tydligen också behövde ladda livsmedelsförrådet.

Trött som jag var, hade jag svårt att koncentrera mig bland skrikande småbarn och ännu mer högröstade spanska föräldrar. Nåja, så farligt var det nog inte. Felet låg säkert hos mig och att jag inte var utsövd. Ingemar blev en räddningsplanka, som letade efter ägg, färsk mjölk m.m. Att fylla på vinförrådet föll också på hans lott. Till slut var vi färdiga med inköpen och drog en suck av lättnad, när vi kunde lämna affären.

Jag konstaterade, att när det gäller matlagning bland de unga är tendensen densamma som i Sverige. Man handlar mycket halvfabrikat, djupfrysta pizzor, söta drycker och chips.

Efter en kopp kaffe åkte vi till Torrox Costa, där vi ställde oss på gatan utmed den stora parkeringen. Vi var den enda husbilen här idag. Jag stekte hamburgare och potatis till Ingemar och gjorde blomkålsmos till mig. En god salladstomat och ketchup förgyllde lunchen. Vi kände båda för en lässtund och en liten tupplur och så fick det bli. Efter ett mycket kort rådslag beslöt vi att åka till Fuengirola först i morgon. Idag åkte vi in till Torre del Mar, där vi parkerade utmed en gata bland ett tiotal andra husbilar. Här fanns flera svenskar, så det blev ett svenskt gatumöte.

Medan jag satte mig att skriva, gick Ingemar en runda och hälsade bl.a. på Ingemar och Eila, Lena och Lasse inne på en av campingarna.

Fick ett mail från en av mina vänner i Örebro, som sedan länge har stora problem med sin ena höft. Jag kryper undan som de gamla indianerna, menade hon. Jag förstår och känner igen det. Hoppas att utredningen snart är färdig och att du får hjälp min vän!

Det är roligt att få mail, men ibland blir man sorgsen. Det är bara att inse, att sjukdomar drabbar många av oss och att vi alla blir äldre med allt vad det innebär. Idag fick jag ett mail från en av mina äldsta internetvänner, som har betytt mycket för mig. För många år sedan ledde hon en grupp, där vi arbetade med att utveckla vårt skrivande i såväl prosa som poesi. Flera ur gruppen gjorde även en konstresa tillsammans. Det var en mycket värdefull tid, som jag saknar än idag. Kvinnan har drabbats av en svårbotad sjukdom och idag hade jag svårt att förstå det skrivna. Livet är en ständigt pågående utveckling på gott och ont. Bevara de goda minnena och var rädda om varandra! Ofta inser vi det för sent.

En av dagens nyheter var att ett äldre par hade blivit inlåsta och rånade i sin ödsligt belägna bostad. Det är lika upprörande varje gång man läser något liknande. Vart är världen på väg? Varför har det blivit så rått? Förra gången var det i Alingsås. Nu var det i Köping, min barndomsstad. När jag läste, upptäckte jag, att jag kände mannen sedan gammalt. När mina barn var små, köpte man ofta en halv gris, som styckades, tillagades och lades i en frys. Den här mannen hade grisuppfödning och varje höst köpte vi kött av honom. Av hans föräldrar köpte vi kaniner. På den här tiden hade jag vid sidan av mitt ordinarie arbete en egen verksamhet. Mannens syster kom ofta till mig för att sola och få klassisk massage. Världen är allt bra liten!

Ett välkommet besök

Fredag den 2 december 2011
Idag hade vi 1½ timmes bilfärd framför oss. Från Torre del Mar skulle vi åka till Fuengirola och dataaffären Daytona för att äntligen hämta den eftertraktade laddaren till Ingemars dator. I Torre del Mar lyste solen från en klarblå himmel, men när vi närmade oss Fuengirola började de grå dra ihop sig ovanför oss. Långt borta på bergstopparna syntes den första snön.

Det var fredag idag, vilket innebar att det var en hård kamp om parkeringsplatserna. Gatan, där vi tidigare parkerat, var knökfull med bilar. Vad då gulmarkerat! Nu är vi i Spanien och här parkerar man där det finns plats, ofta mitt i gatan. En enda liten plats vid en gulmarkering fanns kvar. Den tog vi i beslag. Jag fick sitta som en orolig vakthund, medan Ingemar sprang iväg för att hämta den åtråvärda laddaren. Han kom snart tillbaka. Fram med datorn. Lite nervöst var det. Skulle sladden passa? Japp! Det gjorde den. Äntligen slut på det problemet!

Rondellerna är nu vackert dekorerade med julstjärnor

Vilken vacker staty! Påminner om de gamla franska mästarnas alster.

Nu var vi kaffesugna, men här kunde vi inte stå kvar. Var i Fuengirola kunde vi hitta en lämplig rastplats? Jag kom att tänka på den stora planen Plaza de Ferias, där marknaderna hålls. Där borde det finnas en parkeringsplats. Det visade sig vara ett lyckokast. Här stod husbilarna på rad. Detta var något nytt för oss. Under våra fem övervintringsresor har vi aldrig ”gjort” Fuengirola, bortsett från några dagar på campingen för en tid sedan, när vi väntade på min dator, som var inlämnad för reparation. Här på planen stod redan flera andra svenskar och vi backade snällt in i ett litet tomrum mellan ett par husbilar.

Den pampiga infarten till Plaza de Ferias

Här stod husbilar på rad

Här kändes det tryggt och skönt. Vi beslöt oss för att ta en promenad runt torget för att bl.a. se, om vi kunde hitta ”Casa Nordica” som en av våra bloggläsare hade rekommenderat. Idag, när inte den stora planen var belamrad med marknadsstånd, var det lätt att hitta affären, som har det mesta av svenska varor, om man skulle sakna något. Vi saknade ”något”, nämligen Kalles Randiga, som är så god till avokado. Här fanns den. Jag köpte även kanel och nejlikor, för att kunna värma ”Glühwein”.

Under den här korta turen hittade vi ingen bra tapasbar, utan gick hem igen. Ärligt talat var vi nog lite trötta, men vi behövde också äta lite och det ganska fort. Matlagningen fick inte ta lång tid. Vid en kylskåpsinventering visade det sig finnas tre hamburgare. Wow! Det skulle nog ordna sig med mat. Ingemar rev morötter, medan jag kokade pasta, värmde blomkålsmos och stekte en röra av skivad gullök och champinjoner. Mätta och belåtna unnade vi oss sedan en läs- och sovstund. Under tiden hade de grå molnen tätnat betydligt och vid 14.00-tiden öste regnet ner. Det blev emellertid kortvarigt och snart lyste solen igen.

Ingemars tallrik med pasta

Min tallrik med blomkålsmos

Lite senare tog vi en kort promenad utefter den s.k. ”tåggatan”, där vi drack en kopp kaffe vid en mindre servering. Nu hade det börjat blåsa och jag kände, att det snart var dags att klä sig lite varmare.

En underbart vacker blomma, som lyste upp vår väg

Vi hann lagom komma tillbaka och gå in i husbilen, när det knackade på dörren. Vilken trevlig överraskning! Utanför stod Anita och Jyrki, som för tillfället bara var nere i Spanien och Fuengirola under en vecka. Trots att de skulle flyga tillbaka till Sverige tidigt nästa morgon, kom de över för att träffa oss en stund. Mina ord känns futtiga, men jag hoppas ni känner hjärtevärmen!

Det blev en trevlig samvaro i all enkelhet med en bit mandeltårta från Galicien. Det var Anita och Jyrki, som lärde oss, att det finns tre gator, som går parallellt rakt genom Fuengirola, nämligen tåggatan, bussgatan och strandgatan. Vi hade en del planer på att utforska några platser i den här trakten och nu fick vi många bra tips av Anita och Jyrki, som känner området sedan åtskilliga år tillbaka. Varmt tack för all värdefull information och för att ni gav oss av er tid! Vi önskar er båda allt gott under tiden i Sverige och ser fram emot att få träffa er, när ni kommer tillbaka ner i januari!ri!

Ingemar och jag avslutade kvällen med ett parti SkipBo. Nu blåste det ordentligt ute och det hade blivit ganska svalt inomhus. Jag gjorde i ordning varsin kopp värmande Glühwein. Anita och jag hade diskuterat, om man skulle kunna använda hackade aprikoser i. st. f. socker. Jag testade och fick två koppar Glühwein! Varför? Ingemar föredrog ett glas vanligt vin, trots att jag sa, att jag kunde hälla i socker hans varma vin. Man kan inte alltid lyckas! *L*

Marknadsplatsen i Fuengirola - N 36 32 56.05 W 4 37 11.14

Stort loppis i Fuengirola

Lördag den 3 december 2011
I natt var det betydligt kallare än tidigare och vid halvsextiden var det bara drygt 12 grader. Sakta värmde solen upp luften under förmiddagen.

Idag var det åter marknad och vi stod tillsammans med åtskilliga andra husbilar på första parkett. Den stora planen hade åter fyllts med bilar, människor och mängder av diverse föremål. Det var nämligen något av ”Tjuvarnas marknad”/stort loppis. Anita hade berättat, att det var stor skillnad på den här marknaden jämfört med den vid Fågelparken och det kan vi verkligen instämma i.

Undrar om Freedom i Sverige har bytt bil?

Nej, det var en engelsk variant, som såg ut så här, när de öppnade den

Här salufördes nästan allt och det fanns mycket intressant att se på. Gamla jordbruksredskap, tomma gasflaskor, ormskinn, möbler, fotoapparater, trattgrammofoner, stenar och fluster m.m. Vi tittade nog bara på en bråkdel. Jag fastnade för en fågel, som kunde ha blivit en fin kompis med vår sjöfågel på altanräcket hemma. Vi tvekade lite, men efter några steg hade jag lyckats övertala Ingemar, som gick tillbaka för att köpa fågeln. Då var den redan borta! Synd!

Vad sägs om en koskälla till boskapen därhemma?

Kanske en plog till potatisåkern?

Varför inte en trattgrammofon? Här hittade jag en kopia av min mormors klocka.

Ordningsman på marknaden

Den här unge mannen var helt suverän med sina ståltrådsarbeten

Det är roligt att vara på marknad!

På marknader får man se upp för ficktjuvar och så även här. Jag försökte ha lite koll på människor runt omkring mig och bad även Ingemar att se efter min lilla ryggsäcksväska. Ja, jag vet, att det är det sämsta man kan ha, men min kropp tål inget annat och knappast den heller. Dessutom har jag värdesaker på andra ställen. Rätt som det var, sa Ingemar att ett av facken på min väska var öppet. Tydligen hade man tänkt göra kuppen i två steg, först öppna och senare stjäla. Jag hade både pappersnäsduk och cerat kvar! Pengarna låg i ett säkerhetsfack, som nog hade varit svårt att komma åt. Smidigt jobbat tjuven, men tyvärr! Jag hade länge haft ögonen på en yngre man, som strök runt omkring mig överallt. Han var sedan försvunnen.

Är den här bilen körduglig?

Marknaden är mycket stor och vi såg nog bara en bråkdel. Vi gick i stället till en Churreria för att dricka en kopp kaffe. En spanjorska satt ensam vid ett bord och det fick vi gärna dela med henne. När hon skulle gå, varnade hon oss just för ficktjuvar och menade att det fanns många här under marknadsdagarna. Kanske inte att undra på med den stora arbetslöshet, som är i Spanien. Minns jag rätt, talar man om 30 %. Tiggare finns det också gott om.

För övrigt kan man nästan tro, att man har hamnat i Skandinavien eller England, när man är i den här trakten. Efter lite småprat med andra svenskar la vi oss för att läsa och ta en tupplur, när vi kom tillbaka till husbilen. Jag låg länge och njöt av den mjuka indianmusiken på distans. Visst har vi det bra!

Senare under kvällen tog vi en promenad. Ingemar har använt sin jacka ett par gånger, men för min del var det första gången, sedan vi åkte hemifrån i mitten av september, som jag använde min vind- och vattentäta jacka.

Från tåggatan gick vi under järnvägen till bussgatan. Här ligger Mercadona rakt fram. Helt nära finns även en stor Repsolmack, där man kan passa på att tvätta i någon av de många tvättmaskinerna. Här finns maskiner både för 7 och 14 kg, samt tumlare. Det var rent och snyggt, vilket det inte alltid är på campingar. En spanjor, som höll på att tvätta, tyckte den här inrättningen var bra. Under tiden som man tvättade, kunde man dricka en kopp kaffe inne i macken. Mitt emot macken finns ett hembageri. Lyxigt!

Idag bör min väninna Titti ha anlänt till Gran Canaria. Hoppas du och Håkan får några härliga veckor! Ibland funderar jag över, hur livet hade varit, om jag inte hade sålt bungalowen på Gran Canaria i mitten på 90-talet. Å andra sidan, hur hade det varit att åka husbil på Gran Canaria? En gång drömde jag smått om, att bosätta mig i en vacker dalgång, vars namn jag idag inte minns, för att odla grönsaker och njuta av att bara vara. Ja, ja, detta var bara lite reflektioner över de korsvägar vi alltid kommer till i livet.

Andra advent

Söndag den 4 december 2011
Det är lite svårt att känna adventsstämning, när solen lyser. Tända ljus finns det i alla fall alltid på bordet, när skymningen faller.

Det är betydligt kallare nu under nätterna och så fort solen har gått ner, faller temperaturen. En långärmad bomullströja och väst räckte i alla fall under dagtid. När vi kom ut från husbilen, kom ett par pratgala norrmän, som bor i närheten.

Idag ville Ingemar bjuda på tapas. Trevligt! Igår hade vi sett en tapasbar nere på bussgatan, som verkade bra. Den hade stängt idag. Vi gick vidare och klev in i en mindre servering, där sändningen av Davis Cup pågick för fullt. En tapas+ ett glas vin kostade 1,2 €. Inte speciellt gott någotdera.

Vi gick vidare och hittade en verkligt mysig liten restaurang. Vi slog oss ner vid bardisken. Här fanns ett tjugotal tapas framför oss på disken. Bara att välja! Både smårätterna och vinet var gott. Vi bjöds på paella. Dessutom var personalen mycket trevlig. Hit återvänder vi gärna.

Kaffe borde vi ha, tyckte Ingemar. Vi stannade till en stund vid ett engelskt café, innan vi vandrade hemåt. Vår svenske granne knackade på och undrade, om hans elverk störde. Inte alls! Jag hade inte ens hört det. Ingemar fortsatte att titta på tennismatchen, medan jag la mig för att läsa vidare i Alberto Villoldo´s bok om Schamansk healing. Jag somnade snart.

Fick idag ett mail från vänner på västkusten, som berättade om hagelskurar. Brrr! De kommer ner till Spanien i januari och undrar, om det är något de kan ta med ner. Tack Inger och Leif för omtanken! Svar kommer!

I skrivandets stund har de två adventsljusen brunnit ut. Klockan är 23.20 och det börjar kännas svalt inomhus. Termometern visar på 18,4 grader inne och 12,3 grader ute. Dags att plocka fram boken igen och inta horisontalläge. Ingemar ligger sedan länge och läser. Natti alla!

Dags att leta gasol

Måndag den 5 december 2011
Temperaturen växlar och i natt var det så varmt, att man inte behövde någon extra värme. Tur det, för när vi tittade ut denna soliga morgon, konstaterade Ingemar, att gasolen i den spanska flaskan var slut. Den tyska flaskan hade börjat sin jourtjänst.

Nu visste vi alltså, vad vi hade att göra den här förmiddagen. Ombyte förnöjer och idag skulle vi leta efter gasol. Butan är lätt att få tag på. Svårare är det med propan. I vår navigator fanns adressen till ett lager inlagt. Det skulle ligga mitt i Fuengirola, men det hittade vi inte. I den stora Repsolmacken fick vi adressen till ett lager i utkanten av stan, ”Almacen de Butano”. Vägen ”Camino de Coin” som skulle föra i rätt riktning, hittade vi snart och kunde följa. Vägen var lång och nu gällde det att hitta industriområdet ”Moreno Rivera”. På en smal och knagglig väg hittade vi till slut gasollagret. Vilken lycka! Bytet gick snabbt. Vi betalade 13.30 €, lite mer än förra året. Koordinaterna till lagret lades in i navigatorn, N36 32 00 W 4 38 57.

Nu var det frid och fröjd på gasolfronten. Jag talade om för Ingemar, att snart skulle det bli ännu ett stopp. Strax före gasollagret på den mindre vägen hade jag nämligen sett en stor handelsträdgård. Vilket blomsterhav! Här frossade jag ett bra tag, innan jag bestämde mig för en stor, vacker julstjärna i mörkt rosa för 4.50 €. Den hade jag nog fått betala betydligt mer för i Sverige.

Mycket kraftiga exemplar av cyklamen

Den här julstjärnan får pryda bordet i husbilen

Visst är den här klätterväxten vacker! Namnet? Vet inte!

Vi åkte tillbaka till Plaza de Feiras, där det blev lite småprat med några svenskar. Jag ordnade med lite mat, innan vi tog en vilostund. Efter ett tag stannade en polisbil utanför vår danske granne. Två av poliserna gick ur och pratade med dansken. Oss andra brydde de sig inte om. Dansken kom senare och berättade, att polisen ville ha bort samtliga husbilar nästa morgon, annars skulle det bli böter. Han hade stått där under tre veckor och det är kanske i mesta laget.

För stor husbil, tycker vi, men den lär ha mycket flott inredning.

Själva tog vi en promenad på järnvägsgatan mot Los Boliches, som numera är sammanbyggt med Fuengirola. Floden, som flyter mellan de båda orterna, var tämligen uttorkad. Vi gick in i en mindre servering, som ägs av två iranier, för att dricka ett glas vin, innan vi gick hemåt. De är båda högutbildade, talar flytande svenska och har bott i Sverige ett antal år. Nu var jag i mitt esse. Som f.d. invandrarlärare lyssnade jag gärna till deras olika livsöden. Kvinnan, som satt bakom mig med sin dator och som pratade persiska med innehavarna, föll snart in i samtalet och berättade om halva sin släkt, som under århundraden hade bott i olika länder. Själv var hon född i Azerbejan. Trevlig kväll!

Spanska konstitutionsdagen och Finlands nationaldag

Tisdag den 6 december 2011

Det har åter varit en varm natt, när det inte behövdes någon värme i bilen. Inte ett enda moln syntes på den djupblå himlen. Hemifrån kom rapporter om både svår halka och snö. Visst är det vackert, mycket vackert, när den första snön faller, men halkan och kylan är jag mycket tacksam över att få slippa.

Idag var det både den spanska konstitutionsdagen – nationaldagen – och den finska nationaldagen. Flera firanden för många och affärerna hade stängt. Caféer, barer och restauranger var däremot öppna.

Vi tänkte passa på att åka upp i bergen, medan vädret var bra. Vårt mål för dagen var Àlora, som ligger ganska högt uppe bland bergen. Från Fuengirola åkte vi A368 mot Mijas. Vägen, som löper högt utefter bergskanten, är asfalterad och bjuder på en fantastiskt vacker utsikt över landskapet. Efter Mijas åkte vi vidare på A287, som delvis är i lite sämre skick och ganska lappad. Här brer Sierra Mijas´ pampiga bergslandskap ut sig.

Mijas

Vägen slingrar sig fram på bergskammen

Vi passerade bl.a. Alhaurins högt belägna golfbana. Efter korsningen Alhaurin/Marbella åkte vi åter på en bred och fin asfaltväg, där vi mötte både många mountinbikecyklister, som tydligen hade någon form av tävling. Vid sidan av vägen sprängde en ryttare fram på sin galopperande häst.

När vi kom fram till vägkorset Cártama/Alhaurin, visade det sig, att vägen vi skulle in på var avstängd p.g.a. vägarbeten. Det var vägomläggning med dålig skyltning. Ingemar satt och studerade trafiken långt borta och kom fram till, att vi borde kunna åka en mindre väg för att komma fram till A357. Vi försöker, kom vi överens om. Det visade sig vara en lantlig väg, som gick genom stora oliv- och apelsinodlingar. Den här vägen var ingalunda asfalterad. Den var ganska gropig och det fanns ett och annat större vattenhål. Varför? Man hade helt enkelt grävt en bred kanal genom en odling, för att leda bort regnvattnet, som hade samlats där. Det går nog bra, menade Ingemar, trots att jag klagade över, att jag började bli sjösjuk.

Ingen asfalterad väg precis

Möte på väg

Ibland ingriper högre makter. Här tog vägen åter slut och vi stod framför stoppskyltar och vägbockar. Det var bara att vända. En vänlig spanjor, som var ute på sina marker, förklarade hur vi skulle komma fram till rätt väg. Det stämde bra och snart åkte vi A357 mot Campillos. En avtagsväg ledde fram till dagens mål, den vita bergsstaden Álora. Efter att husbilen hade kämpat uppför en backe med drygt 20 % lutning, stannade vi på en parkeringsplats för att studera kartan. Ingemar gick en rekognoseringstur upp i staden, kom tillbaka och förklarade att det bara var smala gränder. Inget för oss alltså! Vi åkte ner en annan väg och letade oss fram till järnvägsstationen, där vi ställde oss på en större plan. Tågen verkade inte gå så ofta och här var det lugnt. Bra plats för övernattning med andra ord.

En del av Álora med sin moriska borg

Trafikanter på väg

En del av staden sedd från parkeringen

Den lilla vackra kyrkan i Álora

Norrut mot El Chorro och Garganta del Chorro

Onsdag den 7 december 2011
Trots att solstrålarna flödade över oss, var det bara 8,8 grader på morgonen, men allt tydde på att det skulle bli en strålande dag. Idag tänkte vi bege oss norrut från Álora till byn El Chorro och Garganta del Chorro, som är ett naturens underverk långt uppe bland bergen.

Vi åkte idag en väg på den andra sidan av bergssluttningen. Även här brer Álora ut sig och visade sig nu vara en stor stad. I stället för att bo i dalgångarna, byggde människor för länge sedan sina byar uppe i bergen för att vara bättre skyddade för inkräktare.

Precis som i Sverige finns här i Spanien handlare, som efterlyser det i dagsläget så eftertraktansvärda guldet. En och annan skylt sitter på stolpar även inne i Álora.

Vägen mellan Álora och El Chorro är mycket trevlig och omväxlande, där den slingrar sig fram mellan mindre odlingar och lantlig bebyggelse. Hus och trädgårdar är välskötta och allt ger ett idylliskt intryck. Genom lövverket i trädgårdarna lyser både orangefärgade apelsiner och gula citroner. Granatäppelträd, stora fikonbuskar och olivträd växer nära vägen. Den här omgivningen påminner lite om Portugal.

I olivlundarna håller man på många håll på att skörda dyrgriparna. Nät ligger utlagda på marken, korgar och vagnar står beredda att ta emot fångsten. En och annan passar även på att beskära träden och här och var stiger röken från små eldar. Bland några avlägset belägna olivträd gick en ung man med en stor ryggsäck omkring. Undrar om det inte var en olivtjuv?

Vi passerade över flera gamla vackra stenbroar, där duvor har sökt sin tillflykt. Den här trakten är oerhört vacker och en av de mest naturligt trivsamma delar av Spanien vi sett. Bergslandskapet med alla sina färgnyanser tornade upp sig runt oss och gav ett mäktigt intryck. De kraftiga bevattningskanalerna i sten, som löper genom området, är säkert från romartiden och det misstänker jag att även stenbroarna är.

Vägen löper utmed Rio Guadalhorce. Via en bro över floden anlände vi till den byn El Chorro, där en yngre dansk man, som åker ensam, stoppade oss för att diskutera området och möjligheten att campa. Det finns en camping längre fram, men vi undersökte aldrig, om den var öppen.

Enligt uppgift lär bergen här vara ett av Europas bästa bergsklättringsområden och här finns även flera vandringsleder. Har man inte tillräcklig utrustning, finns det att köpa i en liten specialaffär. Ett par grupper unga män med stora ryggsäckar travade målmedvetet iväg inför nya äventyr. En hippie med rastaflätor kom gående med sin hund.

Här fanns även två finska par, som vi pratade med en stund. En av männen imponerade på oss genom att berätta om sina bravader. Han hade sprungit maraton många gånger i ett flertal länder. Fem gånger hade han gått en av vandringslederna till Santiago de Compostela och varje dag avverkat ca 4,3 mil. Där ligger man i lä!

Bergsområdet här i floddalen är imponerande naturskönt. Tyvärr störs de vackra vyerna till viss del av det nödvändiga elektriska kraftverket och dess damm.

Vi åkte åter över bron för att nu följa vägen åt höger mot sjöarna. Strax efter bron har man en imponerande utsikt över Garganta del Chorro, en ca 180 m djup klyfta, ravin, som bildats genom att floden under lång tidsrymd har grävt ur berget. Längs en av klippväggarna leder en mycket farlig spång, Camino del Rey, som utan skyddsräcken fram till en bro över ravinen. Vägen byggdes på 1920-talet för att transportera material till vattenkraftverket. Jag undrar hur många, som förolyckades under de transporterna. Enligt uppgift stängdes vägen av p.g.a. en olycka för drygt 10 år sedan och numera är det bara bergsklättrare som har tillträde till spången.

Missa inte spången, som går utefter berget!

Den här bilden har jag lånat på nätet. Någon, som vågar sig på promenaden?

En liten kyrka långt uppe bland bergen

Om man viker av på en väg till vänster, kommer man högt upp på en bergstopp, där man lär ha en fantastisk utsikt. Vi avstod från den utflykten och fortsatte i. st. vägen fram till en sjö med en betydligt lugnare vy. Vi tänkte komma tillbaka till Plaza del Feiras i Fuengirola ganska fort idag och åkte därför väg A357 för att senare komma in på motorvägen, som för förbi Malaga och vidare till Fuengirola. Den här turen kan verkligen rekommenderas, men åk den natursköna vägen från Fuengirola, över Mijas mot Álora!

Vi kom tillbaka till den stora marknadsplanen i Fuengirola, där samtliga husbilar stod kvar. Ingen polis hade varit där.

Den obefläckade avlelsens dag

Torsdag den 8 december 2011
Idag var det åter helgdag i Spanien, nämligen den årligen återkommande ”Den obefläckade avlelsens dag”. Samtliga affärer var stängda även idag. Det blev en varm och skön dag, även om små lätta moln börjar ge en antydan om viss väderförändring.

Många var lediga idag och hit kom åtskilliga unga spanska familjer med sina barn. Här finns det plats att cykla och kasta boll. En och annan pappa hade av allt att döma redan köpt julklappar till sina söner. Naturligtvis måste de ut och prova de fjärrstyrda leksakerna! Mammorna kollade sina mobiler och sönerna cyklade, medan papporna hade fullt upp med att köra fjärrstyrda flygplan och jeepar. En av jeeparna förde ett förfärligt oväsen och spydde ut en massa avgaser. Pappan skrek ännu högre i sin förtvivlan, medan mamman lade armarna i kors och såg allmänt uttråkad ut. Till slut lade fordonet av helt och friden sänkte sig så småningom åter över området. Det var den julklappen!

Vi var nog lite smått trötta efter vår utfärd under de två senaste dagarna och tog det lugnt. Det blev en hel del läsning och lösande av sudokun. Ett gatumöte hölls av närvarande svenskar. Tidigt på eftermiddagen promenerade vi bort till ”vår tapasbar” för att få en liten förrätt och framför allt för att få röra på oss. För övrigt var maten färdig att värma.

På kvällen roade en ambulans med personal oss. På den stora planen testade man belysning, bromsar och körskicklighet under videoinspelning. Full fart!

Inköpsdag

Fredag den 9 december 2011
Ett tunt grått töcken hade brett ut sig på himlen idag, men det fanns inga tecken på eventuellt kommande regnväder. Vid middagstid var temperaturen uppe i 17,5 grader.

Igår kväll tog vår internetuppkoppling slut, så idag var det dags att fylla på vårt Vodafonekort. Tidigt på förmiddagen gick Ingemar till den närbelägna Vodafoneaffären och snart var allt frid och fröjd på den fronten.

Igår hade ännu en svensk husbil anlänt, så nu är vi ganska många. Trevligt är, att även ett par spanska husbilar står i vår rad. På hundfronten förekommer ett visst EU-samarbete, har jag förstått. En spansk och en dansk hund lekte länge tillsammans och verkade stortrivas. Något för politikerna att ta efter.

Det var inte bara internetuppkopplingen som var slut idag. Vattnet sinade och batterierna i bilen skulle snart behöva laddas. Vi behövde bensin till elverket. Även kylskåpet började se lite tomt ut. Dessutom var det hög tid för mig att få håret klippt.

Det var med andra ord dags att göra en liten inköpsrunda i Fuengirola. Vi startade vid den närbelägna Repsolmacken för att fylla bensindunken. Efter en snäll förfrågan fick vi gärna fylla vattentanken och vi drog en suck av lättnad. Medan Ingemar fyllde på vatten, satt jag och studerade folklivet. Det märktes att många var lediga idag, för ljudnivån var hög och bilister, cyklister och gångtrafikanter snirklade sig fram i vimlet på de trånga gatorna.

Vi fortsatte till inköpscentrat Miramar, där det gick lätt att parkera. Vi tittade runt för att se, om det fanns någon bekant husbil. Den spanskfödda hunden Alex och hans husse och matte lär ha stått här för några dagar sedan, men idag var de borta.

Jag gick in till en frisör, medan Ingemar satte sig att läsa en tidning vid en servering. Kvinnan, som klippte mig, tog god tid på sig och berömde hela tiden min hårkvalitet. Även en manlig frisör kom förbi och tyckte jag såg ut som en ängel med mitt vita hår. Jo, jag tackar! Här finns inga änglavingar! Jag hade haft funderingar på att göra slingor i håret, men blev avrådd. Klippningen blev i varje fall bra, men den var dyr.

I Miramar visades den här vackra julkrubban

Efter att ha handlat vid Eroski, åkte vi tillbaka till Plaza de Feiras, där ett par nyanlända svenskar från Falköping kom och hälsade.

Nobeldagen

Lördag den 10 december 2011
Ja, så har årets fredspris delats ut i Oslo och Tomas Tranströmer fick under rungande applåder ta emot Nobelpriset i Konserthuset. Nobelfesten fick vi inte vara med på i år heller. Synd, jag som hade sett ut en festblåsa i en affär! *L*

Man måste ju röra på sig och eftersom det inte blev någon dans på Nobelfesten, fick vi i stället nöja oss med att gå ett par rundor på den stora loppismarknaden/tjuvarnas marknad. Här kunde man också hitta kreationer av olika slag.

Kanske en ny Barbiedocka?

Här var det gamla skrivmaskiner! Uppe till vänster symaskiner för små töser från tidigt 1900-tal.

Solen lyste och det räckte att ha en väst utanpå den långärmade tröjan, när vi gick. Små lätta moln, som verkade tätna upp mot bergen, dök upp på himlen. I övrigt blev det en lugn dag med en hel del läsning.

Så här ser min nya frisyr ut - inte mycket att kamma!

Ingemar fördjupade sig i en gratistidning

Idag tillagades det kålpudding igen. Män kan! Ingemar var en mästare på att skära kålhuvudet i små bitar. Även idag gjordes maten med honung i st.f. sirap. Den här gången var det en blandning av lavendelhonung och honung från ”tusen blommor”, vem som nu har räknat dem. Gott blev det i varje fall.

Tre par husbilsvänner har meddelat, att de kommer ner till Spanien efter helgerna. Trevligt!

Till Del 3