Spanienresan 20110921 - 20120403 

Del 3 Fuengirola - Torre del Mar

Från Inger's Blogg

En vanlig dag på marknadsplanen i Fuengirola

Söndag den 11 december 2011
Sent igår kväll landade några små regndroppar på husbilstaket och även i natt kom ett par mindre skurar. Det var emellertid varmt under nattens mörka timmar. På morgonen sken åter solen och under dagen steg temperaturen till ca 20 grader. Den svaga vinden kändes lite isig, så säkert blir bergslandskapen nypudrade.

Vi satt ute i solen en hel del idag. Högt uppe på en balkong i ett av hyreshusen finns en papegoja, som är en fantastisk härmfågel. Ibland kan man tro, att hon spelar alla instrument i fåglarnas symfoniorkester. Hon underhöll oss med örongodis.

Ett par holländare i närheten av oss, satt också ute och jag tog en promenad dit för en liten pratstund. De talade frisiska blandat med tyska. Språkförbistringar? J Säkert!

Längre bort stod en spanskregistrerad husbil med en kvinna, som åkte ensam. Kvinnan ifråga satt ute och läste. Bredvid stolen låg hennes hund. Jag beslöt mig för att testa mina minimala spanska språkkunskaper och knallade fram. Tji, vad jag bedrog mig! Kvinnan var inte spanjorska, utan engelska. Hon visade på sin fotpall och jag slog mig ner. Vi hade en lång pratstund. Så många intressanta och udda människor man träffar på väg! Kvinnan, som jag tror är i 70-årsåldern hade sålt allt hon ägde för tio år sedan och bor numera året runt i sin husbil. Under dessa år har hon endast bott tre gånger på camping. Bortsett från Italien har hon besökt de flesta av Europas länder med sin husbil. Sommartid reser hon runt i de nordiska länderna.

Vi avslutade dagen med att börja titta på den tyska filmatiseringen av ”Den vita massajen”. Det var några år sedan jag läste böckerna.

Pratglada skandinaver

Måndag den 12 december 2011
Även den här dagen skänkte oss sol och skön värme. En svag, lite isig vind drog fram över nejden. Säkert faller snön i Sierra Nevada.

Här på den öppna marknadsplanen i Fuengirola kommer ofta skandinaver förbi för en liten pratstund. Mycket trevligt, tycker jag! På förmiddagen körde en danskregistrerad personbil in och parkerade intill vår husbil. Ur bilen klev en glad dansk i övre medelåldern, bosatt härnere. Han har även en husbil stående här, som han funderar på att sälja och undrade lite över, om det är lätt att sälja i Sverige. Han gör tvärtemot oss övervintrare. Han åker norrut med sin husbil under sommaren för att vistas i Danmark, där han även har ett mindre boende. Några avstickare till Sverige blir det också av och till. Vad kallas man då för? Översomrare kanske? J Det blev en hel del prat om de allför varma månaderna juni och juli, då det är en plåga för de flesta av oss nordbor att vistas söderut. Ett alternativ vore, enligt ett förslag från dansken, att under de heta månaderna vistas i Sierra Nevada med husbil. Kanske något att fundera på!J

Efter dansken kom snart en svensk kvinna, L., cyklande, som letade efter ett par husbilsvänner, vilka hon hoppades på att kunna slå följe med till Teneriffa något senare. Hon berättade, att de hade funderat på att åka till Teneriffa från Huelva. Kvinnan ifråga åker ensam i sin husbil och bor en längre tid på Camping Fuengirola. Det här besöket medförde ett längre samtal på vårt modersmål svenska. Vart tog esperanton vägen? Det språket vore välbehövligt i dagens Europa. Vi hade träffat kvinnans vänner tidigare, men de hade för tillfället åkt vidare. Tack för pratstunden L.! Hoppas du hittar dina vänner snart och att ni får en skön vistelse på Teneriffa!

Den engelska kvinnan i den spanskregistrerade husbilen promenerade förbi med sin hund flera gånger. Vi avvek ett tag från vårt natthärbärge för att åka en tur utmed stranden, där en och annan badade. Jag funderar över, om man kanske skulle döpa om husbilsfolket till resandefolket. Vad sägs?

En stor kyckling väntade på att bli omhändertagen. Kycklingarna är stora här, mycket stora. Jag kände mig ganska mordisk, när jag med en välvässad förskärare började angripa den stackaren, men snart puttrade en del av den i en gryta och det dåliga samvetet försvann. Dessförinnan var jag förresten tvungen att göra en mindre utflykt. Det saknades morötter.

Min otillförlitliga rörelseapparat var på ganska gott humör idag, så jag travade iväg till det närbelägna Mercadona och var stolt, när jag lyckades bära hem ett kilo morötter, mozarella och några småförpackningar grekisk osötad yoghurt. Jag har om och om igen försökt att med tankekraft tala om för min rygg, att den är frisk och stark. Den kunde väl inte annat än ställa upp!

Idag flög min dotters familj till Fuerteventura för en veckas välbehövlig sol- och badsemester. Jag vet, att ni alla fyra har slitit hårt den här hösten och önskar er en riktigt skön återhämtningsvecka!

Besök vid den buddistiska stupan i Benalmadena

Tisdag den 13 december 2011
Enligt gammal svensk tradition firades idag Lucia på många håll. Vi nöjde oss med att tända ljus och lyssna på vacker sång framförd av Jan Malmsjö.

Här i Fuengirola var det den sedvanliga stora veckomarknaden idag. Jag hittade äntligen en ny ryggsäcksväska i skinn. Som vanligt inhandlade vi lite frukt och grönt. Torkade fikon och mandel behövde också fyllas på.

Det här tycker jag inte om - pälshandel

På eftermiddagen åkte vi förbi inköpscentrat Miramar för att se, om vi skulle få se en skymt av Alex med husse och matte. De hade redan åkt bort för dagen.

Vi fortsatte till Benalmadena och den buddistiska stupan uppe på höjden. Jag hade länge talat om, att jag gärna ville vara med på en guidad meditation ”The Three Lights Meditation”. Enligt uppgift skulle det vara en meditation kl 20.00 idag. Häruppe stormade det fullkomligt. Ingemar stannade i bilen, medan jag gick ut. Jag hade gott om tid, tyckte jag och gick in i den lilla butiken, som ligger framför stupan. Den tibetanska kvinnan, som satt i butiken, var mycket vänlig och förklarade att vintertid hade man ljusmeditationen redan klockan 18.00. Något snopet! Jag gick i alla fall uppför den vita trappan och in i stupan. Här satt bara två ungdomar i lotusställning. Jag stannade en stund i stillhet.

Den här bilden på den vackra stupan tog jag för några år sedan

Det heliga rummet inne i stupan

Utsikt över Benalmadena

En halvtimme senare gick solen ner över den vackra trakten

När vi kommit tillbaka till vår övernattningsplats på den stora planen, gick vi till det lilla kapellet, som ligger helt nära. Här har man en av de vackraste julkrubbor jag har sett i Spanien. Jag var här för andra gången och var lika fylld av förundran idag. I den stora julkrubban återspeglas inte bara det religiösa skeendet, utan även det traditionella livet i nejden. Krubban är ett mycket fint konstnärligt hantverk, där man har lagt ner massor av både arbete och pengar.

Till inköpscentrat Miramar

Onsdag den 14 december 2011
 I morgon tänkte vi lämna Fuengirola för ett tag. Det började bli dags att ta in på camping La Laguna för att fira jul. Vi åkte ännu en tur till inköpscentrat Miramar, där jag för tredje gången provade en tröja, som jag blivit förtjust i för ett tag sedan. Jag provade som sagt bara.

Det hör till saken, att jag förra övervintringen gick upp många kilo i vikt, dels p. g. a. felaktig kost, men framför allt p. g. a. höga doser cortison, som jag fick både som sprutor och tabletter. Sedan försommaren har jag ätit LCHF – kost och känner att jag mår bra av det. Jag kommer i tröjor och byxor, som jag inte alls kunde ha i våras. Det är bara det att den här tröjan är hela två storlekar mindre, än vad jag hade i våras. Den sitter ganska tajt, men jag kan ha den och jag tänker inte gå upp en massa kilon igen. Får tänka på saken!

Vi gick för att äta en liten lunch. En rejäl middag hade jag tänkt laga till kvällen. På det övre planet i Miramar hittade vi en Cerviceria, som serverade Montaditos, inte mindre än 300 olika! Här var det fullt med gäster. En liten öl kan man dricka ibland, även om man försöker hålla LCH – diet och så skulle det få bli idag. Utanför lokalen annonserade man på ett stort plakat, att onsdagar kunde man äta kyckling för 1€ . Jag såg ett stekt kycklingben framför mig. Alldeles lagom till ölen och före en mer bastant middag.

Jag satt kvar vid bordet, medan Ingemar gick fram till disken för att beställa. Nej, minsann! Det gick inte alls! Ungdomarna bakom disken förklarade för Ingemar, hur det skulle gå till. Vi fick oss ett gott skratt. Här fick vi lära något nytt. På bordet stod de sedvanliga ställen med matsedlar, men där fanns även något annat. Förutom ett par smala pennor fanns det noteringsblock, med massor av minimal text. Där skulle man skriva ner sin beställning och sedan lämna framme vid disken. Jag hade inga läsglasögon med, utan Ingemar fick förbarma sig att försöka tyda det småstilta. Inget för pensionärer alltså! Vi lyckades hitta några förslag till kycklingrätter. Ingemar noterade våra önskemål med mycket små bokstäver. Något annat fick inte rum.

Därefter gick han fram och lämnade den lilla lappen. De två små ölglasen fick han med direkt. Resten dröjde och det dröjde länge. Gästerna runt omkring oss fick sin mat, som mest bestod av stora ölglas, många fyllda små baguetter och skålar med oliver. Till slut gick Ingemar fram till disken. Hade de glömt bort oss? Nej, han var tvungen att ta med kvittot. Han kom tillbaka. Drömmen om ett knaperstekt kycklingben försvann som en hägring. Måltiden bestod av en liten baguette med ett par små kycklingbitar och någon form av dressing. Dagens andra skratt!

Nu hade jag i alla fall inte gått upp i vikt av lunchen. Det blev ett andra besök i C&A – affären. Nu provade jag åter den åtråvärda tröjan och visade Ingemar. Den blev godkänd. Säkert hade han tröttnat på mitt eviga provande av samma tröja! Slutet gott, allting gott!

När vi kom ut på parkeringen, såg vi en nyparkerad husbil och en leende Björn som kom fram till oss. Nu är vi här, sa han. Snart kom även Eva med deras hund Alex, som blev förtjust över att hitta ännu ett par vänner, som ville kela med honom. Efter en lång pratstund skildes vi åt. Trevligt att ses Eva och Björn! Vi träffas säkert flera gånger i vinter.

T

Trevligt möte med Eva, Björn och Alex

Är det ingen, som vill kela med mig, undrar Alex

Vi åkte vidare till LIDL för att köpa en del basvaror inför vår campingvistelse. Det hade varit en del stölder i området under den senare tiden, så för säkerhets skull satt Ingemar kvar i bilen, medan jag handlade. Skönt nog kom han in för att hjälpa till, när jag var så gott som färdig.

Vi åkte tillbaka till den stora planen, där vi har trivts mycket bra. Nu hade det anlänt flera nya husbilar, bl.a. några svenskar. Det började bli ont om plats i husbilsraden. Jag gick bort till Casa Nordica för att handla mer sill och lingonsylt. Eila hade också efterlyst kaviar.

Jag hade tänkt laga ordentlig mat ikväll, men det hade blivit ganska sent, så vi beslöt oss för att gå ut och äta på en mindre restaurang. Det blev god fisk med grönsaker.

Till Torre del Mar och camping Laguna Playa

Torsdag den 15 december 2011
Mycket tidigt under morgontimmarna vaknade jag av att termostaten för värmen, som sitter i sovavdelningen, lyste rött. Även kylskåpet blinkade oroväckande. Gasolen är slut i den spanska flaskan, konstaterade Ingemar. Normalt ska automatiken sköta om detta och slå över till nästa flaska, som i det här fallet är en tysk dylik.

Ingemar tog med ficklampan och gick ut för att se vad som hade hänt. Att jag, iförd en gulorange morgonrock, gick ut i mörkret för att vara behjälplig med belysningen, hade han ingen förståelse för. Kanske någon skulle kunna ta mig för ett spöke, där jag sprang omkring med håret spretande åt alla håll! Det visade sig, att även reserven, d.v.s. den tyska flaskan, var tom. Vi konstaterade att vi var tvungna att sova utan värme resten av natten. Någon tidig frukost skulle vi inte heller kunna få.

Det här lilla missödet var inget större problem, bara vi höll kylskåpet stängt. Vi sov lugnt vidare och när det hade ljusnat, åkte vi till gasoldepån i utkanten av Fuengirola, där vi hade bytt flaska tidigare. Lite konstigt tyckte vi det var, att gasolen redan var slut, men å andra sidan hade vi varit i bergstrakter ett par dagar och där är det ju betydligt kallare under nattetid. Problemet löstes snabbt och vi kunde snart äta vår frukost, innan vi åkte vidare.

Idag skulle vi åka västerut till Torre del Mar och camping Laguna Playa. Vännerna Eila och Ingemar fanns redan på plats och vi hade kommit överens om att fira jul tillsammans. Resan på motorvägen gick bra. I år är även ”den felande länken” d v s den del av motorvägen som löper norr om Malaga, färdig. Den nya tunneln är både rymlig och ljus.

Husbilsplatsen bredvid våra vänner var ledig och där etablerade vi oss. Snart satt vi i solen utanför Eilas och Ingemars husbil, för att äta ärtsoppa och nygräddade våfflor tillsammans med ett annat svenskt par, Lena och Lasse, som vi träffade för några år sedan i Conil. Ingen LCHF-mat precis, men ack så gott! Tack för god mat och en trevlig eftermiddag!

Ärtsoppan inmundigas under högtidlig tystnad

En pratglad Lena med Ingemar som lyssnare

Ett välkommet mail anlände från vännerna Titti och Håkan, som befinner sig i Las Palmas under några veckor. Ni kan behöva vila ut efter all turbulens under hösten. Ha det riktigt gott i värmen kära vänner!!

För ett par dagar sedan berättade min son om sina döttrars inköp av nya skor och långklänningar inför äldsta tösens bröllop i januari. Temat blir ”Red Carpet”, alltså glitter och glamour.

En blåsig dag

Fredag den 16 december 2011
Oftast har jag som så många andra ett par timmar mitt i natten, när jag inte kan sova. Mestadels tillbringar jag den tiden med att läsa eller sitta vid datorn. Under nattens mörka, tysta timmar är det lättare att samla tankarna och i natt satt jag och skrev ett mail till en av våra vänner, som just nu genomgår en besvärlig behandling. Våra tankar finns hos dig och vi önskar dig ett snart återfrisknande!

Man brukar tala om vårtecken, men jag känner att man också kan tala om jultecken, även om vi är många, som har rest bort, delvis för att slippa julbestyr. De jultecken som vi upplever just nu är av den trevliga sorten. De välkomna julhälsningarna börjar nämligen trilla in i datorns postlåda. Det är lika spännande varje dag att öppna brevlådan.

Idag var det blåsigt ute och vädret inspirerade inte till några längre utflykter. Vinden ruskade om i trädtopparna och delar av resterande bruna löv och frökapslar virvlade i en yster dans ner på marken. Allt för att campinggästerna skulle få naturlig motion med räfsor och kvastar.

Vi var båda ganska trötta idag, latade oss, läste och unnade oss en välbehövlig middagslur.

Ikväll tog jag fram resterande sky efter tillagningen av en kyckling, som fick bli grund till en soppa. I grönsakslådan låg lite broccolirester och en halv purjolök, som jag skar i mindre bitar och kokade tillsammans med ett par vitlöksklyftor och en buljongtärning. Mosade allt när det var färdigkokt och spädde med grädde. Hokus, pokus, soppan var färdig och den blev riktigt god. Svårare än så behöver det inte vara!

Så här i juletid far mina tankar ofta på nostalgitripper. Det känns som om de har högsäsong i sitt resande. Jag tänker, minns, reflekterar, värderar, omvärderar, drar slutsatser, och funderar på livet i stort. Jag har förstått, att jag inte är ensam om dessa tankeutflykter.

Mitt i den mest aktiva delen av livet finns det många människor, som ”är” sina utbildningar och yrken. När livet efter en arbetsfas går in i ett lugnare tempo, trillar ”förklädnaden” ofta av och vi får träffa den verkliga människan bakom teaterridån. En del försöker behålla sin mask livet ut genom att framhålla vem man ”är”, vilka egendomar och andra materiella tillgångar man äger. Till vilken nytta vet jag inte. Oftast är det nog rädsla. Det viktigaste på livets stig är inte vad vi har för utbildning, yrke eller vad vi äger. Min enkla uppfattning är att den mest värdefulla rikedomen är den andliga levnadsvisdom vi lyckas ta till oss under vår vandring genom livet. Men det är som sagt min uppfattning.

De här reflektionerna har jag speciellt haft av och till, när vi under de senaste årens övervintringar rest runt mycket i Frankrike, Portugal och Spanien. Det är både intressant och spännande med alla människor vi träffar i olika sammanhang, människor som vi under andra omständigheter aldrig skulle ha mött. Livet har ständigt något nytt att lära oss oavsett ålder och våra tidigare erfarenheter

Ingemars födelsedag

Lördag den 17 december 2011
Igår kväll låg vi sent och läste. Strax efter klockan 24.00 stämde jag upp: ”Ja, må han leva….”. Det var Ingemars födelsedag. Han vill inte alls bli firad, med en liten sång får han allt stå ut med.

Även idag svepte en mindre behaglig blåst fram. Inget skönt väder att sitta ute i precis. Klockan 13.00 hade vi bjudit över Eila och Ingemar till vår husbil på ett glas Cava och lite tapas. Jag gjorde i ordning dryck och lite plockmat. Vi föredrog alla fyra att sitta inomhus i värmen.

Jag hade tänkt bjuda ut Ingemar på middag under kvällen, men vi beslöt att vänta tills en annan dag, när vädret var bättre.

Dagen förflöt utan några större äventyrligheter. En av våra grannar på hemmaplan hade hittat mitt namn på Facebook och bett att få vara min vän. Trevligt att få lite rapporter hemifrån!

Från Stayfriends fick jag ett meddelande från en kvinna, som jag bodde granne med som barn. Världen är bra liten. Dessutom bor även hon i Närke numera. I Stayfriends hade jag tidigare även fått ett namn på en man. Idag fanns där även ett foto. Jag skrev och frågade, om han möjligen var en av mina f d spelkamrater i Köpings Ungdomsorkester.

Det blev som sagt en stillsam dag. Sådana här dagar är det skönt att ha bra böcker att läsa.

En trevlig julkonsert

Söndag den 18 december 2011
Förr föregicks alltid julen av en eller flera julkonserter, som jag tyckte var något av det bästa med julfirandet. Det har emellertid varit lite dåligt med konserterna under de senare åren, när vi har varit på resande fot. Idag skulle det vara julkonsert i en av kyrkorna i Torre del Mar.

Konserten skulle börja klockan 13.00. Bäst att vara ute i tid! Klockan 11.40 knallade vi iväg tillsammans med våra grannar. Lite småtrevligt på strandpromenaden var det med alla förvildade papegojor, som under flaxanden och skränanden flög fram och tillbaka mellan palmerna, där de har sina bon. Just nu var det riktig byggrusch, så förmodligen väntar många av paren tillökning framöver. Jag hade lämnat min kamera hemma, men Ingemar hade sin systemkamera med, så han passade på att ta några bilder.

Här hämtas material till bobygget

Här ligger förmodligen honan och ruvar på ägg uppe i boet

Vi kom fram till den nybyggda, vackra kyrkan i god tid. I Spaniens katolska kyrkor avlöser ofta gudstjänsterna varandra och så var det även här. Vi kom in i kyrkorummet strax före klockan 12.30, lagom när den sista gudstjänsten före den utannonserade konserten skulle börja. Bakom det vackert belysta altaret fanns på väggen ord, som påminde om: advent, tillkännagivande, fred, ankomst, glädje och väntan. Gudtjänsten förflöt med alla dess ritualer. På slutet kunde församlingens medlemmar gå fram för att motta nattvardenHär gick det snabbt, mycket snabbt! Alla prästens medhjälpare ställde upp.

I väntan på högmässan

En kvart försenat var det dags för konserten och blåsorkesterns ca 45 medlemmar kom in och satte sig tillrätta på sina platser med välputsade instrument. Det fanns några enstaka äldre, men för övrigt bestod orkestern glädjande nog av ungdomar. Under en dryg halvtimme bjöds vi på välljudande och stämningsfull julmusik. Radetzkymarschen framfördes med bravur och potpurriet på julmusik utlöste rungande applåder.

Blåsorkestern redo att börja konserten

När vi kom ut ur kyrkan var vi kaffesugna och slog oss snarast möjligt ner i solen vid en uteservering för att njuta av en kopp kaffe. Våra grannar gick sedan hemåt, medan Ingemar och jag letade upp en restaurang för att äta en försenad födelsedagsmiddag. Vi satt så länge som möjligt för att njuta av mat och sol, men när solen dalar blir det snabbt kallare. Så var det även den här eftermiddagen och då var det dags att vandra hemåt.

På den öppna planen utanför campimgen mot havet står många fricampare

Jag var glad över, att jag hade lyckats gå så långt idag, även om det tog lite tid. För ett år sedan hade jag mycket svårt att röra mig och hade order om att endast gå högst 5 minuter varje gång och då gick det mycket långsamt. En klar framgång alltså!

Vi kunde förstås ha tagit hästdroska hem!

När vi kom hem fick vi veta, att vi var bortbjudna till ett annat svenskt par om ett par dagar. Dessutom hade en bekant kvinna från en tidigare övervintring sökt oss. Roligt att vi inte är helt bortglömda av världen! Ingemar satte sig att lösa en sudoku, medan jag gick igenom inkommande post i datorbrevlådan. I största allmänhet var det trevliga julhälsningar, men tråkigt nog även ett meddelande från en väninna E. i Örebro, som inte mår så bra. I ett annat mail fick jag bekräftat, att mannen G. från Stayfriends är min gamla spelkamrat från tidiga ungdomsår. Ännu en bekräftelse på att världen är liten.

En vanlig dag

Måndag den 19 december 2011
Alla dagar händer det inte speciellt mycket uppseendeväckande i vår lilla värld. Så är det nog hos de flesta. Bortsett från små detaljskillnader är den ena dagen den andra lik, oavsett vad vi sysslar med, eller var vi befinner oss. Även om vi behöver avbrott och AHA-upplevelser emellanåt, är det kanske lugnast så. Kropp och själ behöver vila ibland. Jag skulle tro, att de gamla indianerna håller med mig.

Vi brukar föredra, att duscha i husbilen, och jag är tämligen skeptisk inför campingarnas sanitetsutrymmen, men camping Laguna Playa får verkligen högsta betyg, när det gäller hygien. Det är rent och snyggt överallt. Det brukar vara si och så med duschutrymmena, med här är det superrent, duschstrålen är lätt att reglera och det finns gott om varmvatten. Även tvättutrymmet får högsta betyg. Tvättmaskinerna är nya och en maskintvätt tar bara en halvtimme. Varje tvätt kostar 3€ och det finns även torktumlare, om man inte vill hänga tvätten utomhus.

Himlen var så gott som molnfri och solen lyste över både goda och onda även idag. Det var skönt att sitta utomhus för att äta, även om et är ganska skuggigt.

På förmiddagen tog jag bort alla lakan, som tillsammans med övrig samlad tvätt fick en rengöringsomgång i en av tvättmaskinerna. Snart hängde allt på tork och hann t o m torka innan kvällen.

Sent under kvällen fick jag via ett SMS veta, att min dotters familj hade landat på Arlanda och att de var nöjda med sin semestervecka på Fuerteventura. Tankarna går ju alltid till barn, barnbarn och vänner. Nu kunde jag andas ut och sova lugnt.

Eftermiddagsparty med svenskar

Tisdag den 20 december 2011
Vi ägnade en hel del tid åt att plocka om i husbilsförråden idag. Det behövs emellanåt. Saker som p. g. a. årstid eller andra orsaker inte längre behöver vara så tillgängliga, kan stuvas längre in i gömslena. Badkläderna använder vi t.ex. inte varje dag just nu. Ja, de här sysslorna känner ju varje husbilsägare väl till.

Den lilla kartongen med juldekorationer togs fram. Vi kunde snabbt konstatera att både julgran och ljusslinga är kvar hemma i förrådet. Å andra sidan är jag inte mycket för juldekorationer numera. Det var roligt, mycket roligt t.o.m., när barnen växte upp, men numera fyller de ingen funktion, känns det som. Innan vi började åka söderut under vintrarna, firade jag även underbart trevliga jular hos min dotters familj. Minns bl.a. hur vi spelade och sjöng julsånger tillsammans. Varför går tiden så fort? Vissa upplevelser skulle man vilja hålla fast, men numera är de bara minnen. Ibland känns det, som om man inte hinner med. Hjulet snurrar allt fortare.

På eftermiddagen var vi bjudna på ett glas sangria med drinktilltugg hos ett par svenskar från Fellingsbro, Siv och Stig. Vi var sammanlagt 12 svenskar från campingen som under glatt samspråk samlades på deras stora, väl skyddade uteplats. Den hemmagjorda sangrian smakade mycket gott tillsammans med tilltugg. Varmt tack säger vi till Siv och Stig!

Värden - Stig - förser sig med lite tilltugg till sangrian

Ingemar och jag fortsatte gemenskapen under ännu ett par timmar hos våra grannar. Kram och tack säger vi även till er!

Som vanligt var det ganska kallt kvällstid och när jag tittade på termometern klockan 23.45 var det bara 12,5 grader. Fram på småtimmarna föll förstås gradantalet ytterligare.

Dan före dan före dan före dan

Onsdag den 21 december 2011
Det närmar sig jul och det känns skönt att slippa all julstress. Samtidigt blir jag alltid vemodig den här tiden och det är jag med största sannolikhet inte ensam om. Jultiden väcker så många slumrande minnen till liv. Glädje, skratt, kärlek, värme, vemod, sorg, saknad och förväntningar m.m. går hand i hand. Ja, så är det nog för många av oss, om vi börjar skrapa på ytan.

Idag hade det börjat sina i livsmedelsförrådet. Nackdelen med campingar är ibland, att det kan var ganska långt att gå, när man vill handla. Kan man cykla, går det förstås lättare. Känselbortfallen i mina fötter gör, att jag inte törs cykla längre. Ingemar har däremot cykel med, men han föredrog att bära hem varorna. Är man stark, så är man!

Vi knallade iväg en genväg över ett vildvuxet område för att komma till Mercadona, som låg närmast. Först blev det eftermiddagskaffe på det intilliggande caféet. Man måste ju stärka sig inför styrkeprovet! Inköpen gick relativt fort och vi var snart på hemväg igen. Växterna i det vildvuxna området var betydligt kortare på hemvägen. Vi mötte nämligen en stor skara betande getter, som såg ut att hitta mycket smått och gott i terrängen.

Strax utanför campingen mötte vi en glad vandringsman och gammal bekant från förra året, Jalle. Det blev glada skratt och en trevlig pratstund, som från hans sida startade med: ”Jaha, och här har vi spanjorskan!” Min dans på en pub förra året, när jag hade svårt att röra mig, har tydligen fastnat i minnet hos en och annan!

Kvällen var skön och jag satte mig ute en stund med datorn. Det var betydligt skönare att sitta utomhus i skymningen än inomhus.

Svårt med internetuppkoppling

Torsdag den 22 december 2011
Ja, så var det! Dålig internetuppkoppling alltså. Under hela dagen var det bl.a. omöjligt att ladda in bilder. Framåt kvällen blev det totalt stopp och det gick inte alls att komma ut på internet. Ingemar gick till receptionen, där man lovade att åtgärda felet under morgondagen. Det hoppas jag verkligen! Jag skulle behöva in på internetbanken. Har dessutom åtskilliga julhälsningar, som är färdiga att skickas iväg och i morgon är det dagen före julafton. Förmodligen är det överbelastning, eftersom det är helt fullbelagt på campingen.

40-graderstvätten låg i en stor hög och väntade på jultvätten. Tur nog var det inte köbildning vid tvättmaskinerna, utan här gick det undan och snart hängde kläderna på tork. För andra gången i år hände det att jag fått en sorts småkladdigt ludd kvar på kläderna. Har även hört andra, som råkat ut för samma elände. Torkningen var det också si och så med. Platsen, där vi står, är tämligen skuggig, så det tar sin tid. Nåja, kläderna torkar nog under morgondagen och luddet går att borsta bort.

Jag har en hel del sömnstörningar p.g.a. smärtor. Under de tidiga morgontimmarna somnar jag däremot lätt om och sover då både djupt och länge. Så var det även idag. Ingemar sov också länge. Det blev med andra ord sen frukost. Våra vänner hade redan gått in till staden, där det var marknad idag. Ingemar cyklade iväg för att uträtta några ärenden.

Jag hängde tvätten. Skulle jag stanna hemma ensam och bara ta det lugnt? Nej! Visserligen protesterade kroppen, efter vad den ansåg vara för mycket motion, men jag hade inte samma åsikt och är dessutom envis. Om jag gick sakta och gjorde flera pauser, skulle jag säkert kunna gå strandpromenaden in till staden.

Alldeles utanför campingen träffade jag på ett cyklande par från Sollefteå, som var med på svenskträffen för ett par dagar sedan. Tillsammans med dem var ett annat par, som inte hade fått plats på campingen, utan fricampade på den stora planen utanför. Det visade sig att dessa två är från Åmmeberg och alltså nästan bor grannar med oss på hemmaplan. Som jag sagt tidigare, världen är liten.

Det vackra vädret har hållit i sig och även idag var himlen klarblå. Flera soldyrkare låg på stranden. Jag knallade in mot staden och kom efter några pauser fram till torsdagsmarknaden i Torre del Mar, där jag gick runt en liten stund. Det kändes ovant att gå ensam, men samtidigt var det skönt för en gångs skull.

I ett stånd sålde man teer och kryddor av allehanda slag. Det var utomordentlig ordning och allt var vackert exponerat. Jag tyckte nog att teerna i lösvikt var väl dyra, 4€ för 100 gram. Grönsaksstånden lockade, men jag varken kan eller får bära, så det fick bli ögonfröjd idag. I stället stannade jag en stund vid en uteservering för att dricka en kopp kaffe. Det kan ha sina fördelar att vara ensam kvinna ibland. Förmodligen var ägaren till caféet på sitt allra bästa julhumör, för förutom kaffet fick jag en liten glasskål med en skvätt konjak och en stor gräddklick. Tack för den omtänksamheten!

Svårt att välja bland alla kryddor!

Ingemar satt ute med sin sudokubok, medan jag utan internetuppkoppling, ägnade mig åt att skriva resterande julhälsningar till gamla klasskamrater och släkt och vänner i Österrike. Förutom lite småprat med våra grannar förflöt dagen utan några större eskapader. Laxskivorna, jag tidigare hade tagit fram ur frysen, hade tinat och tillagades i ugnen tillsammans med en massa spenat, grädde och parmesan.

Dan före julafton och ingen julkänsla

Fredag den 23 december 2011
Hur ska man kunna få julkänsla, när solen lyser från en sommarblå himmel? Tja, inte är det lätt, men det blir nog jul ändå och snart är den också över för den här gången. Förr var det viktigt att följa jultraditionerna, men för många har sederna ändrats med tiden. Nu ska jag inte falla för frestelsen att börja fundera över detta ämne.

Dagen har medfört de vanliga rutinerna och det har inte varit några större sensationer. Ingemar och jag gick en tur ner till stranden på middagen. Här var det skönt. Vinden smekte huden och här såg vi havets speglingar och kunde höra bruset av vågorna, som slog mot land. Vattnet börjar åter sakta att stiga. En och annan fiskare försökte fånga något ätbart. I den här miljön trivs vi som bäst. Ingemar stod och spejade ut över havet. Jag satte mig på en sten för att bara in naturens energier.

Senare på eftermiddagen kom våra grannar över för att dricka kaffe. Det blev lite småprat till de svarta stararnas betagande fågelsång. Dessa härliga härmfåglar håller hela konserter. Även om termometern visade på 16-17 grader, blev det snabbt kallare, när solen dalade vid horisonten och då var det dags att dra sig tillbaka in i husbilarna.

Julhälsningar trillar glädjande nog fortfarande in i datorns brevlåda. Bl. a. har flera skolkamrater hört av sig. Våra vänner i Tjällmo, som vi inte har pratat med på ett tag, har tydligen varit i Sydafrika. Min son, som ovanligt nog firar jul på hemmaplan, har berättat om julplanering och flyttbestyr. Min dotter och jag har småpratat flera gånger under kvällen. Nyss hemkomna från en semestervecka, firar de jul i lugn och ro på hemmaplan. Alla människor behöver varva ner ibland.

Kvällen börjar bli sen och det är bara ett par timmar kvar till julafton. Dags att krypa till kojs! God natt alla!

 

Lördag den 24 december 2011

♥♥♥ GOD JUL ♥♥♥
önskar vi alla våra bloggläsare!

Många varma tankar till er alla!

Nu är det redan julaftonskväll. Vi har firat dagen i all enkelhet och startade med att göra i ordning frukost och se till att det var så mörkt som möjligt inomhus. Därefter tände vi många ljus på bordet och samtidigt som vi åt frukost, lyssnade vi på Carolas och Christer Sjögrens julskiva. När de sjöng ”Stilla Natt”, fick de stå ut med att vi medverkade i kören. Vi satt en bra stund och fortsatte att lyssna på kustradion. Det är skönt att bara sitta lugnt, lyssna på vacker musik och låta tankarna gå en sån här dag.

På eftermiddagen hade vi knytkalas med Ingemar och Eila. Det var mycket smått och gott, som från båda håll dukades fram i solen, men skönt nog blev det inga överdrifter i matväg. Även om termometern visade på ganska många varmgrader, var den svaga vinden isig. Det var långärmat och så småningom en varm pläd som gällde. Tack för trevlig samvaro kära vänner!

Även idag anlände många välkomna hälsningar, från både vänner, barn och barnbarn. Ett par glada husbilsvänner berättade glatt, att nu hade de hämtat sin nya husbil och skulle hem och packa. Grattis säger vi!

Nu är det dags för nyhetssändning. Om vi fortfarande är vakna, kommer vi att se midnattsmässan från Rom. Vi önskar er alla en fortsatt trevlig jul! Var rädda om varandra!

Tillfogas kan, att när vi slog på TV;n vid 22.00-tiden, hann vi i lagom tid för att se midnattsmässan från Rom, som p.g.a. påvens kvällströtthet sändes tidigare. Vi blev sittande under hela mässan, som varade två timmar. Det var en mycket fin sändning och nu kände vi, att det var jul.

Juldagen

Söndag den 25 december 2011
Den här dagen har förflutit i stillhet. Vi satt uppe länge i natt och tittade på den tidigarelagda, högtidliga midnattsmässan från Rom, som pågick under två timmar. Sedan kikade vi lite på ett efterföljande spanskt program, innan vi la oss för att läsa och sova. Det blev alltså ganska sent.

Även idag på morgonen tände vi många ljus på frukostbordet. Jan Malmsjö fick underhålla oss.

Även om det har varit ca 16° dagtid, var den tilltagande vinden isig. Ingen dag för kortärmat alltså. Vi tog en promenad ner till stranden, men det blev bara ett kort uppehåll. Vågorna rullade fräsande in mot stranden och skummet yrde, när vattnet slog mot de svarta, höga stenarna. Jag hade kameran med och försökte fånga vattenkonsterna. Det är alltid lika intressant att sedan ladda in bilderna, för att se, om några foton blev lyckade.

Idag är det svårt att infoga bilder igen. Återkommer med havsbilderna!

För övrigt har vi tillbringat dagen med att läsa, skicka små meddelanden och besvara en del mail. Ingemar har arbetat med att lägga över bloggtexter och bilder till vår hemsida.

Idag fattade jag ett svårt beslut. Mitt äldsta barnbarn kommer att gifta sig i mitten av januari och naturligtvis skulle jag under normala förhållanden mer än gärna vilja vara med. Hade bröllopet varit sommartid, hade det varit lättare. Det är med sorg i hjärtat, som jag av flera orsaker säger nej tack.

Tack kära vänner för trevliga kommentarer! Det är alltid roligt att få respons. Efter två snörika vintrar är det tydligen en grön vinter med blomning av diverse slag på flera håll i Sverige. I Kilsbergen plockar man kantareller. Hoppas stormen Dagmar blir på vänligare humör, när den når er!

♥♥♥ Vi önskar er alla en god fortsättning på julen! ♥♥♥

Annandag Jul

Måndag den 26 december 2011
Idag får ni fortsätta att sjunga julsånger och dansa kring granen! I morgon är det arbetsdag igen för många. Det är inte utan att jag smått saknar tiden, när barn och barnbarn var små. Då var det liv och rörelse!

Det var fortfarande julstämning vid frukostbordet. Plácido Domingo, José Carreras och Diana Ross underhöll tillsammans med Wiens symfoniorkester. Inte dåligt eller hur!

Här i Torre del Mar har det varit växlande molnighet och lite kylig blåst idag, trots att termometern växlande visat på 15 – 17 °. På många håll i Sverige har man talat om temperaturer på 10 – 12°, så det är nästan som i Spanien. Stormen Dagmar har härjat ordentligt och gjort att trädbeståndet minskat en del. I Norrland ställde man av förståeliga skäl in tågtrafiken och många tusen har varit strömlösa i vårt avlånga land. Vi är små mot naturens krafter.

En glädjande nyhet, som man härnere kunde ta del av, är att den första januari 2012 förbjuds tjurfäktning i Katalonien.

Även om det är bekvämt, börjar vi tröttna på campinglivet och har packat ihop det mesta idag. Om blåsten lugnar ner sig, bryter vi nog upp i morgon och åker vidare. Vi längtar efter att se mer av berg och hav igen.

För övrigt har vi varit lata och ägnat större delen av dagen åt att läsa. Vi har flera gånger försökt att komma i kontakt med ett par husbilsvänner, A. och A., på den andra campingen här i Torre del Mar, men det visade sig, att de var helt oanträffbara. Inte heller behövde jag laga mat idag. Den var bara att värma.

På kvällen kom våra grannar Eila och Ingemar in på en liten kvällssmörgås i stearinljusens sken. Tack för ett par trevliga timmar med mycket prat och många skratt kära vänner!

Från Torre del Mar till paradiset La Herradura

Tisdag den 27 december 2011
Idag hade vinden mojnat och det kändes betydligt varmare ute. Under dagen steg temperaturen till drygt 20 grader i solen. Vi behövde få luft under vingarna och det var med andra ord dags att åka vidare. Vi tackar våra vänner Eila och Ingemar för trevligt sällskap under några dagar. Vi kommer att sakna er, men när vi har luftat oss ett tag, kommer vi säkert att träffas igen. Var rädda om varandra och krama om Falco från oss!

Först stannade vi till vid camping ”Torre del Mar” för att se, om ett par bekanta, Anita och Arne, var hemma, men det visade sig, att de var ute på promenad. På ”fricampingsgatan” fick vi en liten pratstund med Eva och Leif, innan vi parkerade en stund för att gå till en tapasbar. Här satt mycket folk i solen och även vi bänkade oss vid ett bord. Maten var god och priset kunde vi inte klaga på, 1,70 € /person för en tapas och ett glas öl.

Vår spanska Vodafoneuppkoppling var slut och behövde förnyas. I utkanten av Torre del Mar ligger ett stort, modernt och trevligt shoppingcenter. Vi fick leta ett tag, innan vi hittade en plats, som var tillräckligt stor att parkera en husbil. Jag springer in, sa Ingemar. Det var mellandagsrea och då var jag också intresserad av att ”springa in”. På informationstavlan hittade Ingemar snart Phone House. Jag hittade något annat, nämligen C&A, där man hade rea.

Mina långärmade tunna bomullströjor börjar ta slut, men här hittade jag snart en som passade. När jag kom tillbaka till Phone House stod Ingemar fortfarande i kö. Säg sedan att inte kvinnor kan vara snabba på rea! På Phone House gick det inte att få hjälp. De hänvisade till en Vodafoneaffär i centrat, men när Ingemar kom dit, hade man fel i systemet, så någon hjälp med Internet fick vi inte idag.

Vi fortsatte motorvägen förbi Nerja mot La Herradura. Från motorvägen åkte vi ner till den gamla vägen, N340, där vi passerade de luriga nerfarterna mot staden. En skylt visade därefter ner till Puerto de Deportivo. Här svängde vi av och följde den kurviga vägen, som för ner till stranden och hamnen för fritidsbåtar. Lummig grönska och vackra hus kantade vägen, där blå himmel och ett blått Medelhav glittrande inbjudande mellan träd och buskar.

Motorvägen mot La Herradura

Vi kom ner till en parkeringsplats helt nära den lilla stranden intill havet, där det inte fanns någon förbudsskylt för husbilar och husvagnar. Här parkerade vi framför en tysk husbil. Den åkte senare bort, men i st. kom det ett par skåpbilar med övernattningsgäster, så vi stod inte ensamma.

Längs hela kustremsan löper en granitgrå berggrund, som på många håll ser ut som om berget för många år sedan krossats för att senare åter ha sammanfogats till en enhet. Denna vackra bergart har man på ett konstnärligt sätt använt till stenmurar och gångar, som löper nära stranden.

Vackra murar och stenlagda gångar löper utefter hela stranden

Fiskarna står på rad

Närbild på bergarten

Vid den här viken står vi med husbilen

Jag kunde inte låta bli att fotografera en av de vackra blommorna på väg

Vi tog en promenad ner till den lilla skyddade hamnen för fritidsbåtar, där flera restauranger och några mindre affärer ligger på rad. En enda restaurang var öppen. Övriga skulle öppna under morgondagen. Vi satte oss vid ett bord utmed kajen för att dricka ett glas vin och njuta av de sista solstrålarna i den sköna atmosfären. Här lärde vi oss något nytt. De små mulliga sparvarna, som finns här nere, älskar oliver! Oblygt kom de fram till fatet på bordet för att hämta olivkärnorna. Bredvid oss gungade fritidsbåtarna sakta i den svaga brisen. Här finns ett lugn och en skön frihet.

Del av båthamnen - en segelbåt på väg ut

Olivkärnorna var populära bland småfåglarna

Solen går ner - dags att gå tillbaka hem

En härlig dag i La Herradura

Onsdag den 28 december 2011
Strax efter klockan sju vaknade jag, inställd på att få se det första gryningsljuset. Ingemar sov fortfarande lugnt. Jag drog ner fönsterjalusin till dörren en bit. På den mörka himlen syntes fortfarande den ljusa månskäran och enstaka glimmande stjärnor. Ute på havet lyste lanternorna från tre fiskebåtar. Det enda ljud som hördes var vågorna, som mjukt smekte stranden. Naturen vilade i en andlös förväntan.

Sakta avtog glansen från måne och stjärnor, medan den svaga morgonrodnaden borta i öster långsamt färgade himlen i blekt gulorange. Mot himlen tecknade sig palmer och agave som svarta siluetter. En ny dag randades.

Nattens mörker drog sakta bort och himlen ljusnade alltmer. Stranden och de mörka bergsformationerna blev allt tydligare. Sjöfåglarna började vakna till liv. Långt borta vid horisonten låg tyvärr en tjock molnbank, som förhindrade upplevelsen av den annars så vackra soluppgången. När solen blev synlig, var det redan full dager.

Den nya dagen randas

Snart intog fiskarna sina positioner på de branta klipporna och allt fler fiskespön riktades mot skyn. Under hela dagen anlände bilar med människor. Dykare, både manliga och kvinnliga, drog på sig sina grodmansdräkter och kollade syrgastuberna, innan de baxade upp dem på ryggen och begav sig ut i havet. Flera gummibåtar följde deras förehavanden.

En av dykarna kollar sin utrustning

Dykarna kommer iland

Utrustningen är tung

Även ett par skärmflygare anlände och försvann snart upp ovan bergen, där de svävade omkring bland sjöfåglarna. Människor slog sig ner på stranden med väskor fyllda för en picknick. Några solade och en och annan vågade sig ut i havet för ett bad. För lekande hundar utgjorde badet ett stort nöje för både hundägare och jyckar. På eftermiddagen kom en man, som med minutiös noggrannhet genomsökte stranden med metalldetektor och en kombinerad mindre spade/kratta.

Skärmflygare bland de andra fåglarna

Enstaka badare ....verkar lite kallt

Ett par pojkar i 10 – 12-årsåldern var fullt sysselsatta med att såga av de torra grenarna på ett nedfallet mimosaträd. Veden lades i kassar, som pappan bar till bilen. De grövsta grenarna tog pappan itu med. Familjen fick ett bra tillskott med bränsle, som säkert behövs i de ofta mycket kalla husen och lägenheterna. Kvar låg bara en massa ris, men det såg betydligt bättre ut i mimosadungen. Bra med återvinning! Mimosan knoppas, men det dröjer nog några veckor, innan den slår ut.

Solen lyste hela dagen och det var en angenäm temperatur. Vi tog ner våra solstolar på stranden, där vi satt och drack kaffe, läste och löste sudokun. Här är ett rofyllt paradis.

På stranden finns en restaurang, som för tillfället är stängd. Ingemar, som hade gått en promenad, kom hem och berättade, att det stod tomma skålar och att det fanns katter i buskagen bakom restaurangen. Det behövde han inte säga två gånger. Jag tog med torrfoder och vatten och gick ner. Där möttes jag av ett tjugotal katter, rena och välskötta, men hungriga och törstiga. Lyckan var ömsesidig!

Ännu en skön dag i La Herradura

Torsdag den 29 december 2011
Idag sov jag över soluppgången och när vi vaknade vid 09.00-tiden var det lätta, vita moln på himlen. Termometern visade 12,4 grader. Det var nästan vindstilla och kändes milt. Under dagen steg temperaturen till drygt 19 grader.

Underhållningsmusiken vid frukostbordet bestod idag av den svarta starens melodiska sång, ackompanjerad av det mjuka ljudet från vågorna, som hela tiden rullar in mot stranden. Kan man ha det bättre? I den här miljön finner själen ro. Än så länge har vi inte blivit bortkörda. Polisen åker förbi regelbundet, även mitt i natten, men de har inte sagt något.

Ryktet går och jag har redan blivit en kändis. Ja, bland katterna förstås! Tanten med vatten och torrfoder välkomnades på långt håll med jamanden och snart flockades hela släkten runt matskålarna. Ingemar konstaterade, att man håller på att ställa i ordning restaurangen, så snart får de nog andra delikatesser.

Idag har vi varit på elementär teoretisk utbildning i dykandets svåra konst. Nåja, det är väl att ta i lite! Lektionen hölls på spanska och jag tror inte att vi hade blivit antagna, i varje fall inte jag. Däremot hade bl.a. ortens brandmän, iförda full grodmansutrustning, såväl teoretisk som praktisk utbildning.

Vid lunchtid gick vi ner till hamnen. Idag hade ytterligare ett par restauranger öppnat. Vi slog oss ner i solen utmed kajkanten och beställde in varsin salladstallrik och en flaska mineralvatten. Det var både fräscht och gott.

När vi kom tillbaka, hade vi fått sällskap av en fransk husbil. Idag är det den tredje dagen, som vi är utan internet. Än har inte abstinensbesvären varit alltför svåra.

La Herradura och en kort internetuppkoppling

Fredag den 30 december 2011
Här trivs vi så gott, så vi blev kvar även idag. Förutom den franska husbilen, som kom igår, anlände idag en husbil med ett par från Schweiz. Tro det eller inte, men vi har fått in en och annan mygga i bilen. Tidiga morgnar har vi en utomhustemperatur på runt 12 – 13°. Under dagen är det ca 6 – 7° varmare. Kvällarna känns svala, även om termometern vid 20.30-tiden fortfarande visar på närmare 15°.

För övrigt har det varit full aktivitet här i havsviken. Fiskarna står på klippavsatserna. En och annan fiskare försöker få napp från en mindre roddbåt. Enstaka trålare åker förbi. En del människor ligger och läser på stranden. Andra åter äter medförd picknick. Dykskolor var åter på plats och idag lockade man med ”lätt dykning”, men det är nog ändå inget för oss. Vi har nog passerat bäst – före – datum.

Pojkarna, som med stor iver sågade ved av torra delar från ett mimosaträd för ett par dagar sedan, var åter på plats med sina föräldrar. Även idag bar de kassar och en såg. Nu hade de utökat verktygsförrådet med en hammare och började spika i ett friskt mimosaträd. En av pojkarna klättrade upp i trädet med sågen och tänkte såga i en tjock gren. Snart är nog mimosaträden borta, om de får hålla på.

Synd att inte Eila och Ingemar följde med hit! Jag tror att de skulle ha trivts bra. Säkert hade de tagit fram fiskespöet. Vi höll till på stranden under en stor del av dagen och hade det riktigt bra.

Sent på eftermiddagen tog Ingemar med min dator och vi gick ner till hamnen, där man har WIFI vid en restaurang. Vi hade inte varit uppkopplade mot internet sedan i tisdags morse. Trots varmt kaffe blev det ganska kallt att sitta vid uteserveringen, så det blev en mycket kort visit. Vi tog bara upp mailen och läste de mest väsentliga nyheterna. I morgon kommer vi att gå till restaurangen betydligt tidigare för att surfa.

 

Lördag den 31 december 2011

Vi vill tacka alla våra bloggläsare för det gångna året!

Vi önskar er alla en fin nyårsafton
och ett Gott Nytt År!

Nyårsafton startade med strålande vackert väder d.v.s. sol och klarblå himmel. Soluppgången var helt underbar.

Vid 09.30-tiden anlände en hel del bilar, vars passagerare snabbt krängde på sig dykutrustning. Idag var det en stor samling grodmän, som mödosamt knallade ner mot vattnet med sina tunga utrustningar. En del hade dagen till ära tagit på sig tomteluvor. Utanför den rofyllda viken gled en och annan segelbåt fram. Här är ett paradis på jorden!

Här är dykarna på väg mot äventyr i havets djup

Ett par av grodmännens gummibåtar

Ett spanskt par satte sig på den låga muren snett framför vår husbil för att äta sin medhavda picknick. Att kvinnan var djurvän märktes, för snart kom ett par katter knallande. Vi log i samförstånd, när vi båda matade de små liven.

Vi hade trott att restaurangen på stranden skulle ha öppet nyårsafton, men det visade sig, att man skulle ha en privat fest. Att gå ner till restaurangerna vid båthamnen på kvällen hade vi inte lust till. Däremot gjorde vi ett kortare besök vid en av restaurangerna under eftermiddagen för att titta på inkommande post och lägga in den del hälsningar inför det nya året.

Vy från båthamnen

Både den franska och den schweiziska husbilen hade åkt under dagen och vi började smått undra, om vi skulle bli ensamma kvar. På eftermiddagen anlände emellertid ett belgiskt par i den övre medelåldern. Frun stod snart utanför bilen, beundrade utsikten och konstaterade att det var underbart vackert. Jag hade inget att invända.

Ingen av oss hade någon längtan efter större festligheter. Vi tyckte inte, att vi kunde ha det bättre, än att få tillbringa en nyårsafton i en vacker natur. Ovanför oss bredde ett oändligt universum ut sig med en fantastisk stjärnhimmel och en klart lysande, liggande halvmåne. Framför oss avtecknade sig de mörka bergsklipporna mot himmel och hav. I det glittrande vattnet gick svaga krusningar. Från restaurangen hördes svag musik. För övrigt var allt stilla och rofyllt.

Vi beslöt oss för att inte invänta det nya året. Det kommer ändå! Tråkigt tycker säkert många, men för oss kändes det rätt just då. Efter att ha önskat våra barn ett Gott Nytt År och ätit en god fiskrätt med tillbehör och druckit ett glas vitt vin, la vi oss för att läsa. Jag var ganska trött efter kampen med min ibland så motsträviga kropp, så jag somnade redan vid 22.30-tiden. Vi vaknade av nyårssmällarna, men var så sömndruckna, att vi fortsatte att sova.

Nyårsdagen

Söndag den 1 januari 2012
Även nyårsdagen bjöd på rena sommarvädret. Jag gick ner till den stora kattfamiljen för att ge dem nyårsfrukost. Det var bara en del som sakta, lite småsömnigt och makligt sträckande på sig kom släntrande fram till skålarna. De hade tydligen firat ordentligt under nyårsnatten. Kycklingbenen i skålarna var ordentligt rensade.

Idag var de flesta lediga och många spanska familjer och par kom för att promenera på stranden. Dykarna uteblev idag. De hade nog varit på nyårsfest igår.

Det spanska paret från gårdagen kom tillbaka och kvinnan undrade, om hon kunde ställa resterna från deras lunch på marken. Hon lyckliggjorde en av de mindre svarta kissarna, som var ensam ute på promenad. Maten hade en strykande åtgång och snart var skålen tom.

Belgarna hade tagit ut stolar och bord och satt ute för att läsa och sola. En fin upplevelse var att se en ung kvinna, som sent på eftermiddagen kom gående med sin gamla farmor/mormor ner till stranden, där de länge stod böjda i snålblåsten för att plocka små stenar, som grundligt synades, innan de accepterades. Jag undrar hur många svenska barnbarn, som skulle göra något liknande?

Eftersom vi inte hade varit ”ute på lokal” igår, gick vi idag ner till en av restaurangerna vid hamnen för att äta nyårsmiddag. Vi beställde svärdfisk. Visst gick den att äta, men till det priset har jag ätit betydligt bättre.

Vägen från vår parkering till hamnen

Hamnområdets julkrubba

Juldekorerade palmer

Hamnområdet i kvällsbelysning

Idag har mina tankar ofta gått till nära och kära. Min dotters familj testades ordentligt under julhelgen. Stormen Dagmar orsakade ett strömavbrott på ca 12 timmar. Några timmar senare blev det vattenläcka på gatan och de var utan vatten ca ett dygn. Därefter grävdes telekabeln av, så att de var utan internet ca 1½ dygn. Vad sårbara vi är numera! I min barndom var vi också utan vatten ibland. Under kalla vintrar frös det i pump och vattenkastare. Minns hur mormor värmde vatten i en kanna på vedspisen för att sedan försöka tina upp isen. Ibland lyckades det, men emellanåt fick den närboende rörmokaren rycka in.

Det syns inte alltid på utsidan, hur människor mår inombords. Flera vänner har berättat hur trötta de är av olika skäl. Några har nyligen opererats eller väntar på operationer. Andra åter genomgår både besvärliga och plågsamma behandlingar. Jag hoppas att kroppens självläkningsförmåga hjälper er, så ni alla snart är friska! Många varma tankar till er med önskan om ett gott år 2012!

Kompensationsdag i Spanien – från La Herradura till Torre del Mar

Måndag den 2 januari 2012
Det kom en mindre svensk husbil till parkeringen på morgonen. Vi var tvungna att lämna La Herradura idag. Det var dags för allmän service. Vi behövde tömma och fylla både vatten och diesel. Gasolflaskan behövde bytas och Vodafonekortet fyllas på. Det mesta i livsmedelsväg var slut.

Vi åker in till ”sommarstället” i Torrox och tömmer, tyckte Ingemar. När vi kom dit, var förbudsskylten för husbilar borttagen och åtskilliga husbilar stod på grusplanen. Här fanns flera svenska husbilsbekanta och Eva vinkade in oss. Vi fick veta, att den här dagen har spanjorerna fått som kompensationsdag, eftersom helgerna infallit på sedvanliga veckohelger. Affärerna, bortsett från Eroski, hade stängt. Ingemar tömde. Vi stannade och pratade en stund. Vem som har tagit bort skylten är en gåta, som ingen behöver lösa! Den nye innehavaren av restaurangen är naturligtvis glad och nästa år tänker han bygga ut.

Vi hade mer att uträtta och åkte vidare till BP-macken nära Nerja. Här kunde vi både byta gasolflaska, fylla diesel och vatten. Vattnet rinner otroligt långsamt vid mackarna, så man får ta god tid på sig. Närbelägna LIDL var tidigare öppet, men hade nu precis stängt.

Vid klippan - (havets jungfru) - på väg mot Nerja satt överallt nya blommor. Om någon känner till historien kring detta, skriv gärna och berätta i bloggen!

Vi åkte vidare till inköpscentrat El Ingenio i utkanten av Torre del Mar för att fylla på vårt Vodafonekort. Det var mycket folk i hela centrat och vi tappade lusten att handla livsmedel. Har vi klarat oss så här långt, så klarar vi en dag till. I stället satte vi oss för att dricka en kopp kaffe och titta på alla människor, som var ute och shoppade.

Efter en kort överläggning beslöt vi att inte åka tillbaka till Torrox i nuläget, utan stanna i Torre del Mar. Vi åkte fram till camping La Laguna, tog med lite nyårsgodis och gick in för att önska Eila och Ingemar Gott Nytt År. De blev glatt överraskade över vårt besök, inte minst Falco, som inte visste hur han skulle visa sina glädjeyttringar.

Vi åkte nu tillbaka några kvarter och parkerade tillsammans med andra husbilar på gatan mellan en lekpark och en tennisbana. Livsmedel kan vi handla en annan dag!

Envisa myggor

Tisdag den 3 januari 2012
De spanska myggorna är besvärliga. Vi har myggnät för både bodelsdörr och alla fönster, men likväl finns de härinne. Dagtid ser vi dem inte, men kvällar och nätter härjar de runt och ger oss stora röda blemmor. I natt lyckades jag slå ihjäl två stycken. En satt på väggen bredvid min säng. Det blev en stor blodfläck på både väggen och gardinen av den bevingade varelsen. Det var bara att gå upp och hämta en våt trasa för att tvätta rent. Spåren försvann helt.

Varför var jag uppe på natten? Jo, min inflammationsbenägna kropp hade hittat en ny kroppsdel att ockupera, nämligen min mage. Det stack som nålar i hela buken. Det gick bara inte att sova och jag försökte fördriva tiden med att läsa – och jaga myggor. Med hjälp av Alvedon mildrades ockupationens verkningar framåt morgonsidan och gjorde att jag sov gott under förmiddagen. Någon ska väl sova då också! Speciellt om man har nattvaktstjänst som myggjagare!

Ingemar och Eila tittade förbi som hastigast på väg hem från sin inköpsrunda. Trevligt! Gör gärna om det, trots att vi nu inte står grannar på campingen! Vid lunchtid gick vi till den närbelägna tapasbaren för att äta en liten bit mat ute i solen. För övrigt försåg vi oss med rester från kylen. Det är lika bra att äta rent ordentligt.

Idag hade vi äntligen tillgång till internet igen. Vi turas om att använda Vodafonekortet i våra datorer. Det är alltid lika spännande att öppna datorn för att se, om det finns några livstecken från släkt och vänner. Här fanns åtskilliga trevliga hälsningar i Outlook, blogg, FB och gästbok. Tack snälla ni! Vi blir alltid lika glada, när ni hör av er. Skriv gärna ett par rader emellanåt och berätta hur ni har det!

Idag måste vi handla mat

Onsdag den 4 januari 2012

Ja, nu gick det snart inte att trolla längre! Potatis, pasta, ris och bröd var slut. Bulgur och röda linser fanns det fortfarande. Bortsett från en stor burk majs var grönsaker och frukt också slut. Det var med andra ord stora hål både i kylskåpet och i lådan med torrvaror. Dags att handla med andra ord!

Under de soliga timmarna har det har varit varmt ute de senaste dagarna, ofta ca 24°. I natt hade vi ingen värme på i bilen. När jag vaknade tidigt på morgonen var det bara 10° ute. Inne i husbilen visade termometern på 14,5°, lite i minsta laget med andra ord.

När Ingemar satte på värmen, slog den strax av och det började blinka rött vid termostaten och även vid kylskåpet. Spisen fungerade inte heller. Ingemar justerade knapparna vid gasolflaskorna. Kylskåpet kom igång, men för att få övrigt att fungera, fick han mixtra med knapparna flera gånger. Instruktionsboken togs fram. Vi har aldrig haft krångel med gasolen tidigare. Apropå gasol, så åkte gasolbilen förbi idag och tutade till husbilarna, precis som brödbilarna gör på vissa platser.

Idag följde vi den gamla vägen en bit mot Malaga. Riktigt trevligt! Där hade vi inte åkt tidigare. Stora välskötta grönsaksodlingar bredde ut sig, mest på den vänstra sidan om vägen. Här visade även en skylt ner till en nudistcamping. Säkert trevligt för de, som trivs med det, men det gör inte vi. Lite undanskymt på höger sida ligger en hel del provisoriska, lite ruffiga boenden.

Vi vände och åkte nu upp mot Veléz – Malaga, där vi körde jämsides med det regionala tåget, vars tågbana förbinder Malaga med Veléz – Malaga. Här finns ett stort LIDL, där vi gjorde en del inköp, innan vi åkte tillbaka till Mercadona i Torre del Mar för att handla resterande.

”Fikusgatan” mellan lekparken och tennisbanan blev åter vårt nattkvarter. Mina blogginlägg har blivit lite försenade p. g. a. att jag har varit mycket trött av alla smärtor. Idag har det känts bättre, så det är som man säger ”ont krut förgås inte så lätt”!

Grattis på din födelsedag min kära dotter ! Änglavakt!

Torsdag den 5 januari 2012
Även idag lyste solen från en medelhavsblå himmel och det blev en hel del varma timmar. I skuggan kan det emellertid vara svalt och kvällar och morgnar gäller det att ta på sig ett värmande plagg. Det sägs, att det är den varmaste vintern i Spanien på många år. Vi har ingenting att beklaga oss över – tvärtom. Vi har det gudagott skönt härnere.

Sent den här kvällen för en hel del år sedan föddes min älskade dotter, som har skänkt mig och många andra mycket glädje i livet. Den fina kontakt, som jag har med dig och din familj, är jag mycket tacksam över och i ert hem har jag alltid känt mig som hemma. Jag önskar dig allt gott och många lyckliga år!

Idag var det marknadsdag i Torre del Mar. Vi hade inte mycket på inköpslistan, bara lite frukt och grönt, men det är roligt att vandra runt. Försökte köpa ett par vitlökar vid ett stånd, men man sålde bara kilovis! Vad gör man med ett kilo vitlök i en husbil?

Däremot handlade jag några fräscha frukter till en fruktsallad och kunde heller inte motstå 2 kg nyskördade kronärtskockor för 2€. Jordgubbar? Javisst! 1 kg för 2.50€. Det blev så småningom både kronärtskockor och jordgubbar till lunch. På marknaden träffade vi på Eva och Leif med gäster.

Här säljs vitlöken kilovis!

Stor örtkunskap, vackra skyltar. Här finns teer mot de flesta krämpor.

Idag köpte vi oliver med mandel - gott!

Mandel, nötter, kryddor! Ljuvliga dofter! Rent och snyggt föpackat!

Fräscha grönsaker och frukter

En del av kronärtskockorna på föregående bild ligger här i grytan!

Många bilverksstäder ligger utmer trottoarerna

På väg tillbaka till husbilen kände vi oss kaffesugna och styrde stegen mot en uteservering. Steg och steg ja! Jag steg rakt ut i luften, gjorde en kort flygtur och innan jag visste ordet av, låg jag på marken. Precis som om det räckte! Bredvid mig landade strax efteråt Ingemar med alla påsar. Flera vänliga människor rusade fram för att hjälpa oss. Snart stod vi på fötterna igen, tack och lov utan vare sig brutna armar eller ben. Ingemar hade fått ett hål på sina jeans och mina skor behövde lite omvårdnad. Min ena axel och höft fick sig en smäll, men det går nog över. Tala om att vi hade änglavakt!

Kaffet smakade i alla fall bra! Ner till serveringen leder ett steg, ca 1 dm högt, och sista delen av trottoaren och marken vid serveringen är belagd med marmorerade plattor. Det är mycket förrädiskt, för det är svårt att se övergången. Vi är nog inte de enda, som har trillat här.

Jag hade en del mat att laga idag. Det blev både kålpudding och köttbullar av köttfärsen. Vi har ätit kålpudding flera gånger. Den blir så god på den mjälla kålen, som finns så här års. Kycklingfiléerna la jag i marinad.

Den 5 och 6 januari firas i Spanien los Reyes Magos, de tre vise männen, som alla barn väntar på. När det mörknar trettondagsafton kommer de tre vise männen, utklädda i färggranna, ståtliga kläder åkande på vagnar genom de flesta orter och på vissa platser anländer de i båt från havet. De tre vise männen kastar ut sina gåvor – mängder av karameller – till barnen. Tandläkarna jublar säkert! Vi har sett paraden flera gånger under tidigare år, men missade den det här året. Enligt en och annan var det ingen miss, eftersom det tydligen hade varit mycket oväsen.

Efter den här paraden går alla hem och barnen ställer fram sina skor i hopp om att tills nästa morgon ha fått de mer dyrbara presenterna, som de önskat sig.

Våra vänner Titti och Håkan har återvänt hem till Sverige efter en månad på Gran Canaria. Vi önskar er en god fortsättning på året och hoppas att ni kommit tillbaka med nya krafter i väntan på våren! Ett par husbilsvänner har nyligen kommit ner till Spanska kusten och ett annat par startar sin husbilsresa söderut idag. Lycka till, säger vi!

Ikväll fick jag ett förtvivlat samtal från en vän, som p.g.a. flera omständigheter inte mådde så bra. Ibland kan det bli för mycket belastning i livet. Förhoppningsvis kommer knutarna sakta att lösas upp!

För övrigt mår vi bra och fortsätter att jaga myggor! Ha det gott alla!

Barnens julklappar prövas

Fredag den 6 januari 2012
Idag märktes det att barnen hade fått sina ”julklappar”. Par och familjer kom fortlöpande till lekparken bredvid gatan, där vi står i Torre del Mar. Glatt skuttade de små ut ur bilarna, iförda sina för året nya kläder. Det riktigt strålade kring en liten tös, som kom springande i sin nya rosa, pälskantade jacka. Cyklar och vagnar i glada färger och av diverse slag kördes runt under skratt och glada tillrop. Hela lekparken sjöd av glädjeyttringar.

Bakom vår husbil står en spansk variant med paret Carmen och hennes man. Det blev en dryg timmes konversation idag. Mannen beklagade sig över att bagerierna var stängda. De fick hälften av vårt kvarvarande bröd. Strax därefter fick vi en påse spanska valnötter och mandlar. Så stora valnötter har vi aldrig sett tidigare och de var ganska svåra att knäcka.

Carmen och hennes man

En av de små spanska hundarna

Paret är från Fuerteventura, där de även har sin dotters familj boende. Mannen var förgrymmad över att den spanska polisen samarbetar med maffian och stoppar bötespengar i egen ficka. De hade tydligen varit mycket i Marocko tidigare, men ansåg att det inte gick att vara där längre p.g.a. olika orsaker. Han talade mycket om rånriskerna i Spanien. Carmen ansträngde sig att prata en enkel spanska, men mannens grötiga kanariska dialekt var betydligt svårare.

Carmen, som var sysselsatt med diverse inne i husbilen, sa ”Hombres!” och ansåg att kvinnor får göra det mesta av arbetet inomhus. Hennes man gör ingenting, sa hon. Så illa har inte jag det! Ingemar hjälper till med en hel del.

Sent på eftermiddagen gick vi mot den argentinska restaurangen, som ligger ett kvarter längre bort. Tyvärr stängde de just då. Vi satte oss i st. vid de närbelägna tapasbaren en stund. Bredvid oss satt ett holländskt par med sin hund. Nu var det tyska språket som gällde. Det visade sig, att de hyrde en stor lägenhet över vintern. Vi hade en trevlig pratstund tillsammans.

Idag hade flera svenskar, som har lägenhet härnere, kommit förbi och pratat. Mycket trevligt! Ingemar var trött och somnade tidigt ikväll. Jag satt uppe och skrev. Plötsligt knackade det på fönstret bredvid mig. Utanför stod en svenska, som just kommit tillsammans med sin man, Hon undrade, om det var ok att stanna här på gatan över natten. Dagen avslutades med en pratstund på svenska. Idag har vi verkligen varit internationella.

Ingen dålig motionsslinga vid Solkusten!

Fortfarande vackert väder

Lördag den 7 januari 2012
Jajamän! Det är just vad det är! Vackert väder alltså! Visst går många, speciellt spanjorer, klädda i vinterkläder, men inte vi. Våra vind- och vattentäta jackor är sedan länge undanpackade. Ska jag vara uppriktig, har jag bara använt min jacka en enda gång, sedan vi åkte hemifrån i mitten av september. Det räcker gott med en fleecejacka ibland.

Lite överdrivet optimistiska var vi kanske i torsdags, när vi gick runt på marknaden i kortärmade tröjor. Det var cirka 20 grader ute, men jag hade inte räknat med att det kan vara ganska skuggigt mellan försäljningsstånden. Ett par äldre romska säljare iförda tjocka vinterkläder skyndade skrattande fram till oss och menade att det var för kallt. Mannen kom med en tjock vinterjacka till Ingemar. Vi slog skrattande ifrån oss och förklarade att i Sverige är det kallt, men inte i Spanien. Lite stolthet har man väl, när man kommer från kung Bores högsäte! Apropå kyla berättade en god vän i Tärnaby, att de har -28 grader. Usch och fy, säger jag! Då går det inte att gå i kortärmat.

Vi står fortfarande på ”Fikusgatan” mellan lekparken och tennisbanorna. Här är det fridfullt, men ändå inte för tyst. Husbilar kommer och åker och det pratas överallt. Ibland är vi 3-4 bilar, men emellanåt kan det vara 10-15.

Hundägare strosar för jämnan runt med sina telningar. Hundar leker och busar med varandra. Vid ett tillfälle smet spanjorens två små jyckar iväg för att jaga en större svart hund. De små gläfste för full hals, medan den större hunden bara långsamt stannade upp och i stum förundran böjde huvudet ner mot småttingarna. Inte lätt att sätta sig i respekt!

Svenskar kom av och till förbi för en kort pratstund. Även I. och E. tittade förbi. Vi tog en promenad längs stranden, där vi försökte tyda de spanska poemen på väg, innan vi slog oss ner i solen vid ett café för att dricka en kopp kaffe.

Amerikanskt te! Nej tack! Nästa gång blir det kaffe igen för min del.

Teet till trots, trivs jag bra i solen..

Det är inte bara människor, som pratar och hundar, som skäller. Parken är fylld av både små- och storbladiga fikusträd, där det bor mängder av småfåglar, som underhåller oss med den ljuvligaste sång.

I de täta fikusträden bor mängder av små sångfåglar.

Under den gångna natten slog jag ihjäl en stor mygga i taket igen. Ikväll lyckades Ingemar fånga ännu en. De otäcka små odjuren kommer som små torpeder och stör kvällsfriden. Ja, jag vet! Jag är djurvän, men vissa begränsningar finns det!

Fåglarna har vårkänslor

Söndag den 8 januari 2012
Ja, fåglarna måste ha fått vårkänslor. Det är full fart på alla invånarna i de småbladiga fikusträden utmed parken vid Calle Infante i Torre del Mar. Det sjungs de vackraste arior och kvittras redan innan solen gått upp. Det var t.o.m. en pippi, som tränade sin solosång mitt i natten. Därefter är det lekdags, då de små liven oförskräckt kastar sig mellan de hängande luftrötterna. Undrar just, om de kanske har sett en film med Tarzan, som kastar sig mellan lianerna?

Vi tycker, det är ett bra exempel på europeiskt samarbete och kulturell mångfald här, eftersom både spanjorer, svenskar, italienare, fransmän, tyskar, engelsmän och belgare kommer väl överens. Nu skojade jag till det lite. Hoppas ingen tar illa upp!

Ett kvarter bortom oss ligger en argentinsk restaurang. Idag beslöt vi oss för att strunta i matlagningen hemma för att i. st. gå ut och äta. Är man köttälskare, kan entrecoten varmt rekommenderas. Den är både stor och saftig. Att jag inte är någon större konsument av rött kött, är en helt annan sak. Här är en trivsam atmosfär, trevlig personal, rent och snyggt. Att man har lite annorlunda tidsuppfattning är vi vana vid i Spanien. Por la mañana! Fem minuter blir gärna trekvart, men vad gör det? Vi har ju tid.

Vad vi gör under dagarna, när vi är inomhus? Det varierar naturligtvis. Vi läser båda mycket. Förresten, tack Eila för ett par mycket fängslande böcker! Ingemar är en hängiven sudokulösare och han fotograferar även av och till. Hans systemkamera är lite tung att bära, så den är inte alltid med under våra eskapader.

Själv skriver jag en hel del och fotograferar. Det är alltid lika spännande att ladda in nya bilder. Jag saknar fortfarande min gamla digitalkamera, som fick gå i pension förra övervintringen. Det var lätt att ta bra närbilder med den. Min nya digitalkamera passar mig egentligen bättre, för den är lätt att bära, men kvaliteten på bilderna tycker jag blir sämre. Min telefon tar i nuläget de bästa närbilderna. Apropå ladda in, så har jag ibland fyra apparater att ta hand om, två kameror och två telefoner. Min mamma hade en lådkamera, som togs fram vid högtidliga tillfällen. De bilderna blev också mycket tydliga, även om de var små.

Vad det är roligt att få mail, livstecken i FB och kommentarer i bloggen! Det är ljusglimtar, som är värdefulla. Tack min kära dotter för dina rader ikväll! Du har en jobbig, men intressant vecka framför dig. Lycka till med utbildningen under din kursvecka! Tack även mitt barnbarn Jennie för ditt mail! Du är duktig, som både jobbar och läser din sista termin före studenten. A & J & F! Om en dryg vecka startar ni färden söderut. Kör försiktigt! Vi ses!

I morgon är det äntligen vanlig vardag igen och alla som ska upp och arbeta, måste nog lägga sig tidigare ikväll. Vi som är fritidsforskare har inga måsten hängande över oss.

Åter vardag – En kort tur till Viñuela – mandelträden blommar

Måndag den 9 januari 2012
Idag var det åter arbetsdag för många. Efter alla helger brukar det kännas skönt, när allt återgår till vardag.

Ibland kan översättningar på nätet bli lite si och så. På ett ställe kunde man läsa följande: Vi rekommenderar parkering och camping i den stora smutsen norr om gränsövergången. I Ronda påstår man att det finns: sittpinnar bland fjälltopparna. Eller nästa: Periana är känd för sina grytor av barn och magar och fina svamp. Likaså detta: finns det ofta lokala spel på menyn såsom kanin (Conejo), barn (choto) eller vildsvin. Så det kan bli!

Vi står bara ett kvarter från Mercadona. Bekvämt när man vill handla. Till veckomarknaden är det bara ett par kvarter. Det är med andra ord centralt till det mesta. Några få meter bort ligger en tapasbar, som har mycket god hemlagad mat. Inget fusk här. En tapas och ett glas öl kostar 1,70 €.

Den lilla mysiga tapasbaren

En plats i solen....kan man ha det bättre?

Vi befinner oss i landskapet Axarquia. På eftermiddagen åkte vi en kort tur på ett par mil norrut till Etáng de laViñuela, som är en uppdämd sjö, reservoar. Den försörjer inte bara hushållen, utan även grödorna i omgivningen med vatten. Innan reservoaren skapades, gjorde man en hel del arkeologiska utgrävningar, som vore intressanta att se. Vi var sent ute, så vi fortsatte inte runt området, som säkert är värt att uppleva, utan nöjde oss med att beundra den vida utsikten.

Etang de la Viñuela

Den spanska ginsten blommar för fullt

Från det ena till det andra har mandelträdens små skira knoppar börjat slå ut på sluttningarna. Nu väntar en vacker tid.

Vi har en tysk och en spansk gasolflaska i bilen. Eftersom vi fricampar ganska mycket vore det bra med ännu en spansk flaska. I onsdags mötte vi gasolbilen och Ingemar pratade med föraren. Han hade då bara tomma propanflaskor, men hörde efter var vi stod och skulle komma förbi idag. Det gjorde han också och vi kunde köpa en helt ny flaska genom att ge en mellanskillnad på ca 20 € som pant. För några år sedan var det omöjligt.

Tvättdags vid Repsolmack

Tisdag den 10 januari 2012
Det är nästan ofattbart, att det fortfarande är vackert väder. På förmiddagen stannade Ingemar B. till en stund hos oss på väg till campingen från sin inköpsrunda. Strax därpå kom Anita och Arne, som var ute på stavgång. Vi har löpande missat varandra under åtskilliga dagar. Nu stämde vi träff.

Tvättsäcken började bli full, så det var dags att tvätta. En del Repsolmackar har både tvättmaskiner och tumlare och en sådan mack letade vi oss fram till idag. Här fanns både 8- kilos och 14-kilosmaskiner samt stora tumlare. 8-kilosmaskinen såg ut som en 5-kilosmaskin hemma. Tvätten tog 35 minuter och den blev helt ren. På de senaste två campingarna var kläderna fyllda med kladdigt ludd efter tvätten.

Tvättavdelningen vid Repsolmacken

Det gick även bra att tömma och fylla vid macken och här finns även lastbils-/husbilstvätt. Vi åkte tillbaka. Kaffe kokades och även Jalle kom till en parkbänk för en pratstund. Han berättade något, som vi missade vid tvätten idag. I Repsoltvätterierna finns broschyrer med adresser till samtliga mackar i Spanien som har tvättmaskiner. Något att tänka på nästa gång.

Idag hade jag köpt ett par tjock och saftiga laxfiléer på Mercadona. De förvandlades till kvällsmat. Samtidigt passade jag på att koka en stor sats köttsoppa, som räcker till flera måltider.

Ett långt trevligt mail anlände från min kusin Monica, som bl.a. berättade om deras jul- och nyårsfirande. Hon konstaterade också, att hennes mamma/min moster skulle ha fyllt 100 år, om hon levat idag. Tack Monica! Här tändes också ett par ljus på kvällen och mina tankar gick till din mamma.

Ett litet mysigt mail kom från min sons yngsta tös, som varit ordentligt förkyld, men nu var på bättringsvägen. Hoppas du snart är riktigt bra Elin!

Från sonens äldsta dotter Stephanie, som kommer att gifta sig nu på lördag, kom också ett långt trevligt mail, där hon ingående berättade om deras planer inför bröllopet. Hon är ledig de sista tre dagarna före bröllopet för att hinna förbereda allt. Jag fick veta en del hemlisar och även se en bild på något, jag inte får visa än. Kul med hemlisar! Tösen är så lycklig och ser med glädje fram emot den stora dagen. Farmorshjärtat är fyllt av varm glädje, ska du veta! Synd att jag inte kan vara med på bröllopet, men tankarna har kort väg! Tack mina kära barnbarn för era mail! Ni är oskattbara!

Halvmulet och något kyligare

Onsdag den 11 januari 2012
Ja, det är faktiskt sant! Vad då? Att det var halvmulet och det var länge sedan. Något regn i sikte var det inte.

I natt krånglade åter gasolen och Ingemar fick gå ut flera gånger för att försöka få igång värmen. Något är inte helt bra. Tur att det inte är köldgrader!

Idag kom Anita och Arne över till oss för en kaffe- och pratstund. Efter att inte ha setts på länge fanns det mycket att ventilera, så här pratades och skrattades det flera timmar. Härligt när hela kroppen bubblar av glada skratt! Enda gången våra vänner kom av sig var när kameran togs fram. Tack för att ni kom! Det var trevligt, tycker vi!

Marknadsdag – igen

Torsdag den 12 januari 2012
Även idag var det emellanåt halvmulet, men inget som störde. Det var rena svenskträffen på gatan idag. Riktigt trevligt med alla glada människor med skilda dialekter. Även ett par rumpmasar fanns representerade. Jag föreslog att vi snart kunde sjunga den svenska nationalsången. Även Eva och Björn anlände med en mycket glad vovve. Alex hade spejat in oss, redan när bilen bromsade in, så det blev ett glatt återseende. Djur är underbara! Vi har mycket att lära av våra fyrbenta varelser.

Ingemar och Benno funderar över något

Björn och Jalle i djup diskussion

Bennos fru Rita lyssnar med ett småleende

Tidigt på morgonen började som vanligt massor av bilar att anlända. Det var ju marknadsdag. Ingemar skulle ha behövt nya jeans, men hittade inga idag. För övrigt var det bara lite frukt och grönt vi behövde. Förr odlade jag mycket mangold och jag har länge tittat på de stora mangoldknippena i marknadsstånden. Idag köpte jag ett stort knippe för 1€. Ingemar hade aldrig ätit mangold. Jag kokade en del av stjälkarna, som vi åt tillsammans med lite majonnäs. Mums så gott! En del av bladen ska jag nog stuva i morgon.

En liten mellanlandning vid tapasbaren, där det är fönsterservering

Idag blev det en del korrespondens. Under dagen hade min f.d. svärdotter Consuelo och hennes syster Gladys tillsammans med Skansenkockarna lagat massor av god mat till det förestående bröllopet. De två kvinnorna har alltid varit mycket duktiga med matlagning och det har mestadels serverats internationell mat, när de har varit i köket. Jag vet, vad det kommer att bli på lördag, men ska inte avslöja något än. Den blivande bruden, Stephanie har varit iväg och fått vackra naglar till den stora dagen.

Trots arbete med en massa matlagning tog Consuelo min f.d. svärdotter sig tid med att skriva ett härligt mail till mig. Tack min vän! Visst måste vi snart ses igen, som du säger!

Lite malört blir det alltid i glädjebägaren. Det hör till livet. Jag har haft bekymmer med mitt vänstra knä sedan i julas. Ikväll började det göra rejält ont och jag hade svårt att stödja på och sträcka på benet. Det får jag ta itu med i morgon!

Ett sjukhusbesök

Fredag den 13 januari 2012
Jaha! Så var det dags för ett sjukhusbesök igen. Mitt vänstra knä behövde omvårdnad. ”Kan du gå till sjukhuset ” undrade Ingemar. ”Gå!” Jag kunde knappt stå och än mindre gå en längre sträcka. Vi åkte och den sista biten linkade jag fram, eftersom det inte fanns någon parkeringsplats. Innanför entrén var det mycket folk som väntade.

Först lyckades jag ta en nummerlapp till något, som förmodligen var influensavaccinering e.d. Hittade därefter en nummerlapp till informationen. Engelska? Nej det talade inte kvinnan jag kom fram till, men hon hade stort tålamod och på stapplande spanska förklarade jag att jag var turist, åkte husbil och hade stora besvär med ett knä. Hon förklarade och visade att jag skulle gå till ”urgencias”.

Där satt en annan kvinna, som ville skriva in mig. Hon kunde inte heller ett enda ord engelska. Var bor ni? I husbilen! Men var? Vi reser runt. Adress camping? Jag uppgav La Laguna och talade om, att vi nyss hade varit där. Adress i Sverige? Det var betydligt lättare. Hon undrade om numren på mitt körkort var mitt passnummer. Nix! En ung kvinna bakom mig ryckte in och förklarade på spanska detta med personnummer. Riktigt trodde den inskrivande kvinnan inte på detta, för strax frågade hon hur gammal jag var. Därefter var hon nöjd och jag fick sitta ner för att vänta på doktorn.

Så lätt kommer man inte in till läkaren. Först blev jag inkallad till en yngre gladlynt man, som ville ha en del medicinska fakta. Jag vill ju träna de få spanska ord jag kan, så när han frågade om allergi svarade jag stolt, att jag varken var allergiker eller diabetiker eller hade problem med hjärtat. Det är ju de frågorna, som brukar komma och han var nöjd. Jag också! Sedan var det bara att sitta ner och vänta. Doktorn hade tydligen lunch, så det dröjde lite, men vad gjorde det!

Den sympatiske äldre läkaren kunde bra engelska. Han behövde också lite omvårdnad, för han satt och smorde in sin brännskadade hand, när jag kom in. Vi var överens om, att det nog var artros i mitt knä. Jag opererade mitt högra knä för 7-8 år sedan och visste att det var på gång även i det andra. Läkaren skrev ut en tablettkur och en spray. Dessutom ville han ringa mig om några dagar, för jag behövde få en spruta i knäet. Begrep inte med vad, men det var inte cortison. När jag berättade för läkaren, att jag har fibromyalgi, som ställer till mycket oreda i min kropp, visade det sig, att han, om jag förstod honom rätt, forskade i detta. Ingemar kom med bilen och hämtade mig. Han åtog sig även att gå till apoteket, när de öppnade, eftersom jag inte kunde gå.

Parken med de många fikusträden har också fått en gedigen omvårdnad. Träd och buskar har ansats. Det redan korta gräset har klippts och vattnats grundligt. Alla kanter har trimmats ordentligt och trottoarerna har blåsts rena.

Det fanns fortfarande en hel del mangold kvar efter marknadsinköpet och idag blev det lättstuvad mangold till kycklingen. Riktigt gott.

Jag har haft ganska mycket korrespondens idag. Mitt äldsta barnbarn kommer att gifta sig i Sundbyberg i morgon. Det är med stor sorg jag inser, att jag inte kommer att kunna vara med. När kroppen är som den är, finns det vissa hinder. Allt blir omständigt och tar tid.

Idag kom det många nya husbilar hit till gatan. Även en och annan som bor i lägenhet kom förbi. När jag satt och skrev till barnbarnet framåt kvällen, knackade en kvinna, Elisabeth, på och undrade, om jag kom ihåg henne. Vi hade träffats för ett par år sedan, då hon fick några örttabletter mot urinvägsinfektion av mig. Nu ville hon gärna veta, vad de heter, för hon hade blivit av med sin infektion. Snart kom även hennes man, Ulf, båda läsare av min blogg, och vi blev alla fyra sittande ett bra tag inne hos oss. Tack Elisabeth och Ulf för en trivsam pratstund och alla goda tips!

Bröllop! Lite sämre väder.

Lördag den 14 januari 2012
Idag var vädergubbarna på lite misshumör. De hade puffat fram en del gråvita moln åt vårt håll, som gjorde att det var halvmulet. Dessutom pumpade de upp kinderna och blåste småkyliga vindpustar i vår riktning. De som hade valt att ligga på stranden idag kom snart småhuttrande tillbaka. Över bergen låg tunga regnmoln.

Om det är lite kulet, känns det skönt med några extra ljus

Idag var det dags för bröllop i Duvbo kyrka mellan barnbarnet Stephanie och hennes Joel. Eftersom jag kände till en del förberedelser och klockslag, kunde jag följa ceremonierna ganska bra i tankarna. När det var dags för brudparet att gå in i kyrkan, satt vi ute vid en tapasbar. Glädjetårar trillade sakta nerför min kind. Tösen hade själv designat sin vigselring, mycket vacker. Jag hade haft förmånen att få se den på bild för några dagar sedan. Jag önskar brudparet all lycka på deras gemensamma stig i livet!

Vi åkte mot Nerja, där det var betydligt mindre molnigt och solen lyste. Här fyllde vi vatten och bytte gasolflaska vid BP-macken. Efter lite inköp på närbelägna LIDL körde vi till Mercadona för att komplettera med ett och annat, innan vi åter parkerade på ”vår gata”. Ingemar styckade en stor kyckling. Filéerna sparades, medan jag kokade resten. I morgon blir det currysås till kycklingbitarna. Gott!

Idag var det åter lite besvärligare att gå p.g.a. mitt struliga knä, men det kan ju inte vända så snabbt. I morgon känns det säkert bättre.

Regn! Svenskarna kommer och svenskarna åker!

Söndag den 15 januari 2012
Ja, det är sant! Svenskarna, och alla andra också förstås, åker fram- och tillbaka hela tiden. Vi också! Det är lätt att göra små utflykter, när man inte står inkilad.

Vi har haft en del strul med gasoltillförseln på sistone, men har nu äntligen insett att vi inte alls behöver ha värmen påslagen nattetid. Med en liten extra filt, sover man skönt. Tänk att vi inte har insett det tidigare! I vilket fall som helst ska vi åka upp mot Granada på tisdag, där vi har tid i en verkstad.

Vi har inte gjort mycket nytta idag. Jag har sovit åtskilliga timmar, både i natt och under flera gånger på dagen. Säkert medicinen jag blir trött av. Idag gick det ganska bra att gå och jag kunde konstatera, att även min onda axel och rygg mådde betydligt bättre. Vad var det jag sa! Ont krut förgås inte så lätt! Ingemar hade inte mycket sällskap av mig, men han har legat och läst, så det gick nog ingen nöd på honom.

På eftermiddagen tänkte jag försöka fresta mitt knä med att gå en lite längre promenad. Då blev vädret sämre. I stället åkte vi till inköpscentrat El Ingenio och drack en kopp kaffe bland alla biobesökarna. Det var söndag, så affärerna var stängda. När vi kom ut, hade det börjat regna. Inget ösregn, utan bara ett stilla duggregn.

Regn – läkarbesök

Måndag den 16 januari 2012
Det regnade åter under förmiddagen, men klarnade så småningom upp, även om det såg osäkert ut. Det började blåsa och luften var tämligen kall. Säkert var det snö på gång i bergen.

Klockan 09.20 ringde min läkare och undrade, om jag kunde komma klockan 11.30 för att få ytterligare hjälp med mitt knä. Ingemar, som är bättre på engelska fick ta adressen, som han skrev upp. Tur nog fick vi ett telefonnummer. Medan jag gjorde mig i ordning, gick Ingemar till taxistationen och det närliggande hotellet, för att fråga om vägen. Lappen med adressen hade han med. Ingen visste var klinik Berdemar låg. Nära stadshuset och vinshopen hade läkaren sagt.

Vi åkte upp mot det stora sjukhuset, för att fråga vidare. Där var det fullpackat med bilar och det gick inte ens att stanna på gatan. Frågade i en ortopedisk affär, men fick även där ett nekande svar. Jag började känna mig desperat, eftersom klockan började gå alltför fort. Vi åkte tillbaka mot sjukhuset. Jag gick in i en närbelägen klinik och frågade. Där kunde kvinnan i receptionen ingen engelska, men jag bad henne på en ogrammatisk spanska, om hon ville vara snäll och ringa telefonnumret jag hade fått. Det gjorde hon gärna och det blev en kort diskussion. Därefter sken hon upp. Doktorn skulle komma och hämta mig!

Mycket riktigt! Han kom med sin personbil och körde före oss. Kliniken låg bara ett par kvarter bort. Kliniken heter Verdemar. Ingen av oss hade tänkt på att man i spanskan ofta uttalar v som b! Undra på att ingen visste vad vi letade efter!

Jag blev vänligt mottagen trots strulet och fick ”stötdämpare” insprutade under knäskålen på mitt vänstra knä. Han tittade på mina åderbråck och undrade, om jag inte ville spruta dem samtidigt. Jag har ju ofta mycket ont i mina ben, så det blev ett stort ja. Han åtgärdade mitt vänstra ben och lindade det idag. Det andra får behandling på torsdag. Resultatet syntes omgående och kändes även. Underbart!

Här blir vi lotsade av läkaren i regnet

Min vänlige läkare

Vi åkte till El Ingenio även idag. Vi tänkte köpa ännu ett Vodafonekort. Jag passade på att titta lite på reorna, men det var ingenting jag föll för. Däremot köpte vi fyra underbart vackra små skålar, som är handmålade i Andalucien.

Jag hade köpt en stor aubergine på marknaden i torsdags. I min receptsamling på nätet hade jag sedan länge ett recept på fylld aubergine liggande, som verkade gott. Det tog lite tid att göra i ordning, men var värt varje minut. Det blev mycket gott.

Ett glatt SMS meddelade idag att Inger och Leif har anlänt till Spanien. Skönt att resan gick bra! Hoppas vi ses så småningom!

I ett mail från min son, berättade han om ett lyckat bröllop för sin äldsta dotter. Tack för det Peter! Hoppas jag får se bilder så småningom!

Av någon konstig anledning har jag mycket svårt att komma in på bloggar, som använder sig av blogspot för att ge kommentarer. Om Anders och Birgitta med ”Vårt husbilsliv” läser detta, kan ni kika lite bakåt i min blogg. Jag har gett er en Award, men kommer som sagt inte in för att kommentera det hos er.

Till ” Caravanas Autostar” i Otura

Tisdag den 17 januari 2012
Som jag tidigare nämnt, har vi haft en del krångel med gasoltillförseln för uppvärmningen. I katalogen för Trumavärme fann Ingemar adressen till ” Caravanas Autostar” i Otura, som är den enda Trumarepresentanten i Andalucien. Otura ligger ca 1 mil från Granada och där hade vi fått lov om hjälp under dagen.

Kl 09.00 var vi klara för avfärd. Ovanför oss var himlen klarblå, men bortom Torre del Mar låg bergen vitpudrade, precis som man hade anat igår. Snömolnen skymde fortfarande bergstopparna och vid havets horisont också tät molnbank.

Vi åkte motorväg A7/E15 förbi Torrox – Nerja. De nya tunnlarna här är både ljusa, rymliga och väl upplysta, vilket tar bort en del av tunnelskräcken. Vid avfarten mot Salobrena /Almuñecár pågår det fortsatta motorvägsbygget. Nere vid odlingarna mot havet stod som vanligt åtskilliga husbilar. Efter en kort bit på E902 mot Granada, fortsatte vi på motorväg A44 mot Granada. Bergslandskapet utefter den här vägen är oerhört vackert med alla sina skiftningar i struktur och färg.

Efter ett par timmars bilfärd och någon mil före Granada anlände vi till husbilsfirman i Otura, där vi blev väl mottagna. Häruppe var det bara 11,8 grader och vinden var kylig. Igår hade man fått snö, men en senare regnskur hade smält bort den vita nederbörden.

En av kvinnorna vid firman kunde bra engelska. Hon följde med mekanikern till vår bil. Man hade anat att det var regulatorn, som hade krånglat och efter en del testningar byttes den ut. I nuläget fungerade värmen, samtidigt som kylskåp och spis kunde användas igen. Allt hade gått fort, så vi kunde återvända tillbaka.

Den felande länken på plats

Vi beslöt oss för att inte helt återvända till Torre del Mar, utan stanna i den rofyllda bukten vid La Herradura för övernattning. Idag gick det ordentliga bränningar in mot stranden och vattenkaskaderna slog högt mot klipporna. Vågorna rullade in mot den lilla badstranden. Det brusade, forsade, fräste, svallade och dånade, som bara vatten kan. Underbara ljud! Här blev det rena familjefesten. 8-10 av katterna, som bor nära strandrestaurangen kom springande i hopp om att få lite mat. Lunchen räckte till oss alla! Här var det varmt och skönt. På en klipphäll och på stranden stod ett par fiskare i hopp om att få napp. Vi satte oss i våra stolar på gräsplätten mot stranden omgiven av alla katterna, som efter måltiden tvättade sig grundligt och la sig ner bredvid oss för att vila middag. Deras middagslur blev emellertid kort, för en halsbandsförsedd hund kom springande till oss och var mycket sällskaplig. Han jagade skällande upp ett par av katterna i mimosaträden, varefter han la sig vid våra stolar för att bli ompysslad. Konkurrensen är hård!

Här blev det rena familjefesten!

Bäst att skynda sig, innan kompisarna kommer!

Nu kom nästa kompis!

Från La Herradura tillbaka till Torre del Mar

Onsdagen den 18 januari 2012
Lycka har så många nyanser i livet. En del är intensivt kraftfyllda, medan andra är så finstämda, att de knappast märks. Ibland är lyckokänslan så mäktig och vild att den sveper dig med i en stormande virveldans, men oftast kommer den nästan omärkligt smygande, för att sakta fylla dig med en djup glädje.

Idag på morgonen var lyckan för min del favören att sakta få vakna till naturens egen musik. Småfåglarnas glada kvittranden fyllde luften, men de spröda ljuden ibland nästan dränktes av havets evigt svallande dyningar. Vågorna rullade med intensiv kraft mot stranden och höga vattenkaskader kastades dånande upp i luften vid bergsskrevorna. Ljuv musik, örongodis!

Solen hade gått upp över den mjukt rundade bukten i La Herradura och en ny dag hade randats. Med dörren öppen mot havet smakade frukosten extra bra. Ingemar spejade mot horisonten. Jag tog med kameran och gick en morgonpromenad, samt ropade på katterna, att frukosten var serverad. Genast kom ett femtontal småttingar i olika kulörer springande. Matresterna försvann på nolltid.

Frukosten serveras

Efter att ha uträttat en del ärenden åkte vi tillbaka till gatan i Torre del Mar. Hit hade det nu anlänt ytterligare några svenskar bl.a. det spelande/sjungande glada paret Roland och Marianne.

Ingemar tog en promenad bort till camping La Laguna, medan jag svepte in kycklingfiléer i bacon och stekte dem. I ugnen puttrade ugnsstekta grönsaker, ett bra sätt att ta vara på rester. Snart stod en glad herre utanför dörren. Det var Bert, som tillsammans med sin fru Birgit, hade anlänt till camping Torre del Mar. Tack för en glad pratstund Bert!

Nytt läkarbesök – marknad

Torsdag den 19 januari 2012
Om jag räknat rätt, var vi nog 9-10 svenska husbilar utmed gatan denna lite småkyliga morgon. Det var marknadsdag och då samlas alla som flugor kring en sockerbit.

Vi åt frukost i lugn och ro. Ingemar fick äta hårt bröd idag, för vi hade glömt att köpa baguette. Visserligen ligger Mercadona bara något kvarter härifrån, men det är skönt att slippa sätta på sig ytterkläder före frukost.

Jag hade avtalad tid med min läkare på förmiddagen. Idag behövde vi inte irra runt, utan hittade direkt till mottagningen, som ligger vid vinshopen och det gamla sockerbruket. Det var dags för mitt högra ben att åtgärdas d.v.s. befrias från onda åderbråck. Sprutorna kändes som små fina nålstick och till slut hade jag tappat räkningen. Båda benen är nu lindade som på en travhäst, men vad gör det! Det känns redan mycket lättare att gå och det är på tiden. Nu har både bilen och jag varit på renovering.

När vi kom tillbaka, lyckades Ingemar klämma in bilen i en lucka utmed gatan, där det nu var ganska fullt. Vi skulle hinna gå en liten sväng till marknaden för att köpa färska grönsaker. Elisabeth och Ulf kom förbi för att säga adjö för ett tag. De åker nu vidare till sitt boende i Gurucha. Vi önskar er en skön tid! Förmodligen kommer vi förbi så småningom.

Rita och Benno kom tillbaka från marknaden. Rita visade sina nyinköpta jeans. Snygg färg och bra modell, precis vad jag letat efter. Efter lite letande lyckades vi hitta kvinnan med jeansförsäljningen. Bakom sitt klädförråd hade hon gjort ett litet provrum. Ingemar köpte ett par långa jeans medan jag var lycklig över att hitta ett par nya i caprimodell. Mina gamla börjar se mer eller mindre förbrukade ut. För övrigt behövde vi inget annat än frukt och grönt, så vi var snart hemma igen.

Ingemar har läst mycket idag, en tjock bok skriven av Jan Guillou, och varit helt försjunken i den sicilianska maffians värld. Jag var mycket trött idag och sov en hel del. Har ju varit på renovering och går på en kur för mina eviga inflammationer, så det kanske inte är så konstigt.

Ingemar åtog sig att laga mat idag. Det blev färdiga hamburgare i rent nötkött från LIDL med pasta. Det var flera månader sedan jag åt pasta, men min LCHF-kost har spruckit för ett bra tag sedan och det syns minsann på midjemåttet. Får ta nya tag, när vi kommer tillbaka till Sverige.

Framåt kvällen tog jag en promenad till Mercadona för att handla lite. På väg fick jag en liten pratstund med Björn, som var ute och gick med Alex. Eva var kvar hemma. Hoppas din rygg snart blir bättre Eva!

Har fått ett trevligt mail från näst äldsta barnbarnet Jennie, som berättar om sitt nuvarande liv. Tack Jennie! Jag blev mycket glad.

När jag skummade igenom dagens nyheter, såg jag att den rumänske mästerrymmaren Ioan Ursut hade tagit livet av sig. Minns en episod från början av 90-talet, då jag bodde ett antal år i Arboga. På den tiden var jag lite spänstigare än numera och det hände att jag var ute i den närbelägna skogen och joggade. Det gjorde jag även ganska sent en kväll och kommer ihåg, att det kändes lite småkusligt, eftersom jag inte mötte en enda människa. På morgonen när jag slog på radion, berättades att Ioan Ursut varit på rymmen. Han hade gripits bara en dryg kilometer från min bostad. Det hade inte varit roligt att möta honom i skogen!

Har inte tagit några bilder idag, men kan inte låta bli att lägga in en bild på ett vackert läge för bostad i La Herradura.

Bilden över Sierra Nevada, är tagen från högsta nivån vid husbilsfirman nära Granada.

Besök på en italiensk restaurang

 Fredag den 20 januari 2012
Den här dagen gick fort, mycket fort. Vad har vi egentligen gjort idag, undrade Ingemar sent på eftermiddagen. Ja, det kan man verkligen undra. Vi har tagit det mycket lugnt en tid och egentligen bara slappat. Flera svenskar hade åkt fram till ”grusplanen” och står där eller vid ”sommarstället” i Torrox.  

Ingemar läste ut sin bok om maffian idag, medan jag fortsatte att fördjupa mig i Peter Mayles ” Tillbaka till Provence” och njöt av hans livfulla skildringar om livet i denna härliga del av Frankrike. Peter Mayles andra böcker om Provence står hemma i bokhyllan.

Vi gick en strandpromenad på eftermiddagen, men det är inget större nöje just nu, eftersom man spärrat av och håller på att gräva upp på många ställen för omläggning av vattenledningar m.m. i den intilliggande vackra parken.

I slutet av parken slog vi oss ner för att läska oss med ett glas Tinto Verano och samtidigt lyssna till en lokal sångare, som förnöjde oss med folkvisor till ackompanjemang av sin gitarr. Detta gjorde han riktigt bra. Hemvägen tog vi genom staden, då vi passade på att köpa några tomater i den lilla frukt- och grönsaksbutiken nära oss. Deras små kvisttomater är delikata.

Den kringvandrande sångaren/musikern

Det märks i parker och planteringar att helgerna är över. Man städar och putsar överallt. I de flesta rondeller har de intensivt röda julstjärnorna tagits bort och ersatts av nyplanterade penséplantor. Numera hålls det på de flesta platser i Spanien mycket rent och städat. Det är stor skillnad mot förr och i tättbebyggda områden åker sopbilar varje natt för att tömma sopcontainrarna.

Eftersom mina ben är inlindade som på en travhäst, är det svårt att tvätta håret ordentligt. Det var skönt att få överlämna kalufsen till frissan för tvättning och torkning idag. Det kändes riktigt lyxigt.

Igår kom Bert in för en pratstund och med ett förslag om att vi och ett annat par kanske kunde gå ut och äta en kväll. Trevligt förslag tyckte vi och siktade in oss på nästa veckoslut. Vi hade tänkt åka till Torrox idag, eftersom det förmodligen var musik på den engelska puben ikväll.

Det blev ingen tur till Torrox idag. När eftermiddagen kom hade vi tappat lusten att ge oss ut på vägarna. Jag hade dessutom tappat lusten att laga mat, trots att det fanns ingredienser hemma. Så det kan vara! Vi beslöt oss för att ta en kvällspromenad och äta något på väg.

Vi kom fram till en italiensk restaurang. Det är inte ofta jag är sugen på pizza, men så var det idag. Ingemar hade inte heller något emot förslaget. När det gäller pizza har jag vissa önskemål och de blev helt uppfyllda här. Pizzan, som var stenugnsbakad, var mycket tunn, knaprig och med kort konsistens. Pålägget var både rikligt och gott. Dessutom använder man sig av en förstklassig, smakrik olivolja. WOW! Före pizzan bjöds vi på ett litet hembakat varmt vitlöksbröd med goda oliver som tilltugg. Hit återvänder vi gärna!

Mätta och belåtna knallade vi tillbaka till vår husbil. På väg stannade vi till en stund för att prata med en tysk och hans lilla hund.

Jag fick ännu ett mail från barnbarnet Jennie, där hon berättade om sin systers bröllop. Kul att du har börjat med teater Jennie! Det ägnade jag mig också åt under en period. Men du! Sluta inte helt med spanskan! Den kommer du säkert att ha nytta av senare i livet! Från väninnan Irma i Örebro kom några trevliga rader. Vi träffas till våren!

En lugn lördag

Lördag den 21 januari 2012
Det är lite kallt på nätterna och i natt visade termometern på 10 grader. Ingemar sov gott och jag boade in mig i täcke och fleecefiltar.

Det var dags för diverse underhåll idag, så vi åkte till Repsolmacken med tvättmöjligheter. Sist vi var här, var broschyrstället tomt, men idag fanns prospekt, där man kan se vilka mackar som har ”Lavomatic” inom kustområdet Estepona till Torre del Mar.

Det var lördag och osten började ta slut. Jag gick en tur till Mercadona, innan de stängde för helgen. Den fina fiskdisken har en märklig dragningskraft. Så var det även idag och jag köpte en bit färsk lax.

Idag slapp jag inte matlagningen längre. Det blev blåmögelostgratinerad mangold med färsk lax, allt i en form. Det är något konstigt med vår bil. Det måste bo flera personer här, som är osynliga och som i ett obevakat ögonblick smyger fram och äter. Jag lagar nämligen alltid flera portioner, så att det ska finnas lite rester att värma nästa dag. Icke, sa Nicke! Det är lika rent som om katterna skulle ha varit framme! Vad beror detta på?

Björn och Alex kom förbi för en pratstund. Alex var inte så mycket för att prata. Pratet fick husse stå för. Alex kom i stället in och la sig framför våra fötter för att vi skulle kela med honom. Jag säger det än en gång. Djur är underbara! Vilken oförställd tillit de har, när de känner att de är omtyckta! Snart kom även Eva, som varit till Mercadona och handlat. Tack för titten alla tre! Skönt att din rygg är bättre nu Eva!

Vi satte oss att spela ett parti Skipbo, innan det var dags för lässtunden. Jag var sugen på ett glas Agua con gas, bubbelvatten. Ingemar gick till skuffen för att hämta en flaska. Slut! Klockan var drygt 21.00 och Mercadona stänger kl. 21.15. Ingemar gick snabbt iväg och snart stod bubbelvattnet på bordet. Helgen var räddad!

Kalla morgnar – klar himmel och sol dagtid

Söndag den 22 januari 2012
Enligt en kvinna, som var uppe tidigare än jag på morgonen, var temperaturen nere i lite drygt 8 grader. Spanjorerna går vinterklädda t o m i täckkappor. Det är bara turister som går i ljusa byxor och ibland kortärmat. Sitter man i lä i solen, är det varmt och skönt, men vinden är kylig och i skuggan är det kallt. Det lär nog falla en hel del snö i bergen. Det är ju trots allt vintersäsong här nere. Även Sverige tycks enligt rapporter ha fått en hel del snö på flera platser.

Ingemar fick en släng av förkylning, som började tidigt på morgonen. Han ”sjukskrev” sig och tillbringade flera timmar med att ligga i sängen och läsa. Min rygg strulade ordentligt i natt igen och jag hade svårt att röra mig. Efter att ha tagit hela batteriet med smärtstillande och suttit uppe ett bra tag, lättade det skönt nog. Passade på att städa av en del, medan Ingemar hade intagit sängläge.

På eftermiddagen tog vi en promenad utmed stranden. Himlen var klarblå, solen lyste och på havet syntes endast en lätt krusning av den svaga brisen. Vi satt länge på en bänk och bara njöt av tillvaron. Från den närbelägna serveringen hördes sång och musik. Det var det argentinska kringströvande paret som underhöll.

Björn kom förbi med Alex och pratade bort en stund. Vi fick senare även en trevlig pratstund tillsammans med Rita och Benno.

Tillfällig förflyttning till Torrox Costa

Måndag den 23 januari 2012
Jaha! Så har det hänt! Vad då? Jo, att jag sedan 14 januari har skrivit fel årtal. Jag har helt enkelt backat till föregående år och skrivit 2011. Får ta itu med redigering dag för dag. Puh!

Idag var det inte många plusgrader ute, även om himlen var blå. Vi åkte bort till ”grusplanen”, parkerade där och tog med stolarna ner till stranden. Jag hade fått för mig, att min onda rygg ville ha lite värme. Vi behövde inte sitta många minuter för att inse, att den svaga vinden var alldeles för kall. Det var bara att packa ihop och gå tillbaka.

Några, som inte tyckte det var kallt, var de gröna papegojorna, som huserar i palmerna utmed stranden. Av den intensiva flygtrafiken att döma tänker man på släktets fortbestånd och här är ingen kris i byggbranschen minsann. Under högljudda skränanden ovanför våra huvuden forslades byggmaterial till nybyggnationen. Förmodligen håller man på med inredning av barnkammaren.

Det är inte bara utomhus det har blivit svalare. Nattetid har det även varit kyligare inomhus. Tur att värmen fungerar igen! Den ena gasolflaskan var nu tom och vi kom överens om att åka mot Nerja för att byta den. Visserligen skulle nog gasolbilen komma förbi senare idag, men jag behövde även handla lite. Vi åkte motorvägen mot Nerja och tog därefter avtagsvägen ner mot staden. Första anhalten var LIDL på höger sida om vägen.

En av de många vackra rondellerna i Spanien. Nu är julstjärnorna borta

Det är inte så vackert med alla plasttäckta odlingar, men tänk så mycket gott det finns därinne!

Några få meter längre ner på vänster sida ligger en BP-mack, som har propanflaskor. De flesta mackar för bara butan. Bytet av gasolflaska gick snabbt. Pris: 13,30€. Vi fortsatte mot Torrox. Om man skulle ha missat gasolbilen i den ort man befinner sig och även missat BP-macken, kommer nästa chans snart på höger sida om vägen. Här ligger en gasoldepå. Vid gasoldepån tar man inte betalkort, vilket man däremot gör vid BP-macken. Dessutom har macken även öppet på söndagar, vilket inte depån har. Nog ordat om detta!

Det var eftermiddag, när vi vid infarten till Torrox svängde av till vänster vid ”engelsmannens restaurang” eller ”sommarstället”, som det populärt kallas. Här stod redan åtskilliga husbilar, däribland många svenskar. Säkert var det runt 10 svenska bilar. Jag räknade inte så noga.

På trädäcket satt en hel svenskkoloni, de flesta kända från olika sammanhang. Här pratades och skrattades det på alla håll. Vi hade bara ätit en halv avokado till lunch, så jag avvek efter ett tag för att laga mat. Kokade en stor sats köttsoppa, som är bra att ha i beredskap. Lite fusk blev det. Grönsakerna var färska, men det färdigkokta köttet hade jag tagit fram från frysen, så det var bara att finfördela i soppan. Soppan får ”mogna” tills i morgon.

Ingemar kom och talade om, att musikanterna hade börjat spela. Jag skulle ju ”bara” laga kvällsmat, innan jag gick ut igen. Råstekte potatis till Ingemar. En resterande hamburgare fick steka tillsammans med lite bacon och några ägg. Varför stekte jag inte potatis till mig, när det är så gott? Därför att efter en del kaffebröd och en mycket god pizza är inte midjemåttet detsamma! Lite inskränkning får det bli, men bara lite! Tyvärr hann musikstunden avslutas, innan jag kom ut. Med lite tur blir det en ny musiksammankomst i morgon.

Vi la oss att läsa ganska tidigt ikväll. Ingemar är fortfarande förkyld och behöver ta det lite lugnt. Förra året gick vi ofta in en stund på den engelska puben, som bara ligger några meter från vår parkeringsplats, men det får vänta, tills Ingemar är piggare.

En vanlig dag med lite reflektioner

Tisdag den 24 januari 2012
Vi står kvar på den stora grusplanen framför ”engelsmannens restaurang” i Torrox Costa, där vi bara har några få meter till havet. Här finns inga förbudsskyltar och det märks att alltfler hittar tillbaka hit. Det är i det närmaste fullt nu, lika fullt som på många campingplatser. Enligt hörsägen har polisen åkt förbi här ett par kvällar, men än har de inte klagat, utan det är lugnt. Restaurangägaren vill ju av förståeliga skäl ha husbilarna kvar och har uppmanat att så många som möjligt kan parkera utmed hans restaurang/trädgård. Den marken tillhör honom.

Vi har aldrig träffat en enda otrevlig polis härnere. De är både artiga, trevliga och snygga, när de kommer. Ja, just det! Snygga! Ni skulle höra kvinnornas kommentarer! ”Oh, vad snygg han till vänster var!” ”Vilken snygging!” Jag brukar tala om svärmorsdrömmar, men nu har jag inga ogifta döttrar längre. Jag kunde kanske skicka några bilder till de äldre barnbarnen, som ett led i det europeiska samarbetet. Nå, det här var ett litet skämt.

Det händer av och till, att polisen kommer förbi och fotograferar bilarna. Ibland vill de även se passen och det tycker jag inte är fel. Bor man på en camping eller ett hotell är man också registrerad. På 1900-talet arbetade jag under ett par somrar som frivillig hjälparbetare nere i Europa. En sommar var jag verksam som husmor vid ett läger i Vorchdorf i Österrike. Den engelska organisationen UNA var huvudansvarig och vi hade medarbetare från hela Europa. Varje vecka besökte jag den lokala polisen för att avlägga rapport om vårt arbete och lämna uppgifter om våra medarbetare. Detta var en liten avvikelse från det nuvarande livet.

Vad vi har det bra! En man yttrade idag: ”Jag har det så bra, så jag är avundsjuk på mig själv!” Det ligger mycket i detta. Hittills har vi under den här övervintringen haft ett enastående vackert väder, även om det just nu är lite svalare vindar. Några tjockare vinterkläder har vi inte behövt, men en fleecejacka inte sitter i vägen emellanåt.

Vi träffar många både trevliga och glada människor på väg och ofta klingar skratten. Allt är naturligtvis inte bekymmersfritt. Många av oss börjar komma upp i åren och diverse krämpor kommer som på beställning. De flesta har sina krassligheter oavsett ålder. Ålder och ålder förresten! Mitt liv vände blad, när jag var 34 år och fibromyalgin blev min kompanjon efter en influensa. Men så mycket bättre och trevligare många av oss har det under våra övervintringar i st. för att sitta hemma i snö och kyla. Det är som en man sa:” Så länge man kan gå ur sängen på morgonen är det bra!”

Tillsammans med flera andra svenskar tog vi en liten förfriskning i den vackra restaurangträdgården på förmiddagen. Synd nog hade jag inte kamera med! Det var så vackert med den solbelysta bouganvillian, som i olika färger klättrade i pergolan.

Aftonrodnaden över himmel och hav med dess mjuka kulörer i blått och rosa var så vacker ikväll. Idag låg ett brett molnbälte över horisonten, så de gula och orangefärgade tonerna uteblev nästan helt. Jag tog med kameran, gick ner till havet och bara njöt av de sällsamma skiftningarna. Tyvärr blev inte fotona så bra.

Ingemars förkylning håller fortfarande i sig och det blir lite dåligt med nattsömnen för hans del. Jag är ju van vid att ha nattvak. Vi har börjat med en ny vana i vinter. Ovana, kanske någon säger. Lathet, säger någon annan. Favör, säger vi! Vilken vana är det? Jo, vi kan gå upp någon gång 07.15 – 08.00 för att äta frukost med tända ljus på bordet. Har vi riktig tur får vi se soluppgången. Väntar inget speciellt på morgonen, lägger vi oss sedan för att läsa en stund. Ofta blir det ytterligare en liten tupplur.

Tillbaka till Torre del Mar – lite stiltje tills Ingemar blir frisk

Onsdag den 25 januari 2012
Solen var molnbetäckt, när den försökte ta sig upp vid horisonten idag på morgonen. Den kan inte alltid lyckas! Dessutom har det varit solstorm på vår självlysande himlakropp., vilket bl.a. medfört att man tydligen har kunnat se norrsken i praktiskt taget hela Sverige, ingen vanlig företeelse för oss, som bor söderut.

Efter en del service vid en bensinmack, åkte vi tillbaka till Torre del Mar idag. Vännen Ingemar B. hade sänt ut en efterlysning via mail igår. Han var orolig över vart vi hade tagit vägen och hade gått runt och letat efter oss. Han blev emellertid lugn, när han hade hittat Ingemars ”prick på kartan” på vår hemsida. Vi var inte så långt borta. Det kändes varmt i hjärterötterna, över att någon saknade oss. Tack för omsorgen Ingemar och Eila! Inte glömmer vi er, det vet ni! Vi ger oss bara ut på små äventyr ibland. Just nu håller vi oss ganska lugna, tills Ingemar blir riktigt bra.

Vi har emellertid kommit överens om, att träffas på marknaden i morgon för att gå ut och äta lunch tillsammans med ett par andra vänner. De två paren bor på de två campingarna här i Torre del Mar.
Vi ser fram emot en trevlig stund tillsammans med er!

Min dotter skickade ett par kort på deras två töser, där de visade fram vackert dekorerade muffins. Gissa om mormor blev sugen på godiset! Jag älskar er och längtar efter er alla!

När vi kom till Torre del Mar, åkte vi först till ”grusplanen” för att ladda batterierna med elverket ett tag. Där störde vi inte någon. Rita och Benno, som står där, kom fram och pratade en stund.

Vi parkerade sedan utmed den vanliga gatan, där Leif och Eva redan fanns på plats. Eva berättade, att en tysk kvinna hade blivit rånad på promenadvägen härifrån mot camping Torre del Mar. Inte trevligt, men det är som hon säger, att många behöver pengar. Det är ju stor arbetslöshet i Spanien. Enligt det senaste jag läste, är snart 25 % utan arbete. Hälften av alla ungdomar lär sakna arbete och den stora arbetslösheten gör att ungdomarna bor kvar hemma längre.

Vi gick en promenad till det närbelägna Mercadona. Honungen var slut och den behövs nu, när Ingemar har besvär med luftrören. Färsk ingefära får vi köpa på marknaden i morgon. Det fanns ingen i affären. Ingefära har en mycket bra inverkan på luftrörsbesvär. Torkad lime hade jag emellertid med hemifrån, så det fick bli en varm dryck med lime, honung och vitlök.

I en svensk tidning konstaterar man, att det aldrig i världshistorien har varit så vanligt att fyra generationer lever samtidigt som nu. En fyraårig pojke sa i samband med släktens julkalas: ”Är alla mina släktingar gråhåriga?” Själv levde jag med fyra generationer tills jag var lika gammal som den pojken.

De många mötenas dag

Torsdag den 26 januari 2012
Även idag var himlen blå och solen lyste. Det är nästan osannolikt med detta härliga sommarväder under så lång tid. Vattendragen lär dessvärre torka ut ordentligt.

Det var lite oroligt i vår husbil under den gångna natten. Ingemar dras fortfarande med en mycket besvärande hosta. Vid 03.00-tiden kokade jag varsin kopp rött te. Det lindrade något. Sjuklingen sover mycket och det är nog den bästa medicinen.

Idag var det torsdag och marknadsdag i Torre del Mar. Med andra ord var det dags att införskaffa en del nya, fräscha grönsaker. Även om Ingemar var trött, ville han följa med. Första målet för dagen var marknadsståndet med jeans, där vi handlade förra veckan. Jag var nöjd med mina capribyxor och ville köpa liknande i lång modell. Då slipper jag leta, när vi kommer hem. Dessutom är de mycket billigare här.

En vandrare på väg mot dagens marknad

Idag var det sannerligen de många trevliga mötenas dag. Vi såg glada ansikten och stötte på vänner och bekanta hela tiden. Ibland blir det kortslutning däruppe i knoppen. ”Nej men hej!” Ett skrattande par stod framför oss. Ansiktena var välbekanta. ”Klick”, sa det äntligen uppe i hjärnkontoret. Det var Maggan och Ingemar, som hade anlänt. Mycket trevligt att ses igen!

Ingemar, Maggan, en försäljerska och ännu en Ingemar

Här mötte vi ett leende norskt par, Elsi och Arvid

Hallå där Ingemar och Eila! Nu höll vi på att gå förbi varandra.....

Vi fortsatte vår inköpsrunda. En stor knippa mangold, aubergine, små nyskördade kronärtskockor, vitlök, färsk ingefära och ett kilo färska jordgubbar hamnade i våra påsar. Jag travade iväg för att köpa en ny kortärmsskjorta till Ingemar, innan vi gick hem för att lasta av påsarna.

Klockan 13.30 skulle vi träffa Ingemar och Eila, Bert och Birgit för att äta lunch. Min sambo hann skönt nog sova en stund, innan det var dags att gå. Ingemar B. hade fått goda rekommendationer om en kinarestaurang, som vi var överens om att pröva. Han hade vänligt nog gått i förväg för att ta plats åt oss andra. Eller var det kanske så här, att han var trött efter att ha travat runt på marknaden, så han behövde vila benen ett tag? Vad vet jag!

Ingemar ser lite fundersam ut...

Vad tänker du på, undrar Eila

Bert och Birgit ser ut att njuta av lunchstunden

Vilketdera det var spelar ingen roll. Vi åt både gott och billigt och hade en mycket gemytlig stund tillsammans. Min sambo hade av förståeliga skäl ingen större aptit, utan nöjde sig med en soppa, innan han gick tillbaka hem för att vila. Vi gör om det, när du är bra igen Ingemar! Vi andra satt kvar och pratade en bra stund, innan vi gick hemåt åt varsitt håll. Tack kära vänner för en mysig stund tillsammans med er! Det gör vi om!

Efter marknaden.........

Tillbaka till ”vår gata” träffade jag ännu ett trevligt par från förra året, Birgitta och Enar, som nyss hade anlänt i sin nya husbil. Jag fick gå husesyn. Mycket snygg bil Birgitta och Enar! Den kommer ni säkert att ha mycket glädje av. Mycket trevligt att även träffa er båda igen!

Enligt ett rykte har man nu satt upp en ny förbudsskylt i Torrox vid ”engelsmannens restaurang” eller ”sommarstället” som det också populärt kallas.

Jag kokade en ”dunderdryck” till Ingemar, som förhoppningsvis kan hjälpa till, så att han snart tillfrisknar. Han fortsatte klokt nog att sova, medan jag stekte marinerade kycklingfiléer och läste en stund.

Till Del 4