Spanienresan 20110921 - 20120403 

Del 4 Torre del Mar - Odemira

Från Inger's Blogg

En vanlig dag med lite reflektioner

Tisdag den 24 januari 2012
Vi står kvar på den stora grusplanen framför ”engelsmannens restaurang” i Torrox Costa, där vi bara har några få meter till havet. Här finns inga förbudsskyltar och det märks att alltfler hittar tillbaka hit. Det är i det närmaste fullt nu, lika fullt som på många campingplatser. Enligt hörsägen har polisen åkt förbi här ett par kvällar, men än har de inte klagat, utan det är lugnt. Restaurangägaren vill ju av förståeliga skäl ha husbilarna kvar och har uppmanat att så många som möjligt kan parkera utmed hans restaurang/trädgård. Den marken tillhör honom.

Vi har aldrig träffat en enda otrevlig polis härnere. De är både artiga, trevliga och snygga, när de kommer. Ja, just det! Snygga! Ni skulle höra kvinnornas kommentarer! ”Oh, vad snygg han till vänster var!” ”Vilken snygging!” Jag brukar tala om svärmorsdrömmar, men nu har jag inga ogifta döttrar längre. Jag kunde kanske skicka några bilder till de äldre barnbarnen, som ett led i det europeiska samarbetet. Nå, det här var ett litet skämt.

Det händer av och till, att polisen kommer förbi och fotograferar bilarna. Ibland vill de även se passen och det tycker jag inte är fel. Bor man på en camping eller ett hotell är man också registrerad. På 1900-talet arbetade jag under ett par somrar som frivillig hjälparbetare nere i Europa. En sommar var jag verksam som husmor vid ett läger i Vorchdorf i Österrike. Den engelska organisationen UNA var huvudansvarig och vi hade medarbetare från hela Europa. Varje vecka besökte jag den lokala polisen för att avlägga rapport om vårt arbete och lämna uppgifter om våra medarbetare. Detta var en liten avvikelse från det nuvarande livet.

Vad vi har det bra! En man yttrade idag: ”Jag har det så bra, så jag är avundsjuk på mig själv!” Det ligger mycket i detta. Hittills har vi under den här övervintringen haft ett enastående vackert väder, även om det just nu är lite svalare vindar. Några tjockare vinterkläder har vi inte behövt, men en fleecejacka inte sitter i vägen emellanåt.

Vi träffar många både trevliga och glada människor på väg och ofta klingar skratten. Allt är naturligtvis inte bekymmersfritt. Många av oss börjar komma upp i åren och diverse krämpor kommer som på beställning. De flesta har sina krassligheter oavsett ålder. Ålder och ålder förresten! Mitt liv vände blad, när jag var 34 år och fibromyalgin blev min kompanjon efter en influensa. Men så mycket bättre och trevligare många av oss har det under våra övervintringar i st. för att sitta hemma i snö och kyla. Det är som en man sa:” Så länge man kan gå ur sängen på morgonen är det bra!”

Tillsammans med flera andra svenskar tog vi en liten förfriskning i den vackra restaurangträdgården på förmiddagen. Synd nog hade jag inte kamera med! Det var så vackert med den solbelysta bouganvillian, som i olika färger klättrade i pergolan.

Aftonrodnaden över himmel och hav med dess mjuka kulörer i blått och rosa var så vacker ikväll. Idag låg ett brett molnbälte över horisonten, så de gula och orangefärgade tonerna uteblev nästan helt. Jag tog med kameran, gick ner till havet och bara njöt av de sällsamma skiftningarna. Tyvärr blev inte fotona så bra.

Ingemars förkylning håller fortfarande i sig och det blir lite dåligt med nattsömnen för hans del. Jag är ju van vid att ha nattvak. Vi har börjat med en ny vana i vinter. Ovana, kanske någon säger. Lathet, säger någon annan. Favör, säger vi! Vilken vana är det? Jo, vi kan gå upp någon gång 07.15 – 08.00 för att äta frukost med tända ljus på bordet. Har vi riktig tur får vi se soluppgången. Väntar inget speciellt på morgonen, lägger vi oss sedan för att läsa en stund. Ofta blir det ytterligare en liten tupplur.

Tillbaka till Torre del Mar – lite stiltje tills Ingemar blir frisk

Onsdag den 25 januari 2012
Solen var molnbetäckt, när den försökte ta sig upp vid horisonten idag på morgonen. Den kan inte alltid lyckas! Dessutom har det varit solstorm på vår självlysande himlakropp., vilket bl.a. medfört att man tydligen har kunnat se norrsken i praktiskt taget hela Sverige, ingen vanlig företeelse för oss, som bor söderut.

Efter en del service vid en bensinmack, åkte vi tillbaka till Torre del Mar idag. Vännen Ingemar B. hade sänt ut en efterlysning via mail igår. Han var orolig över vart vi hade tagit vägen och hade gått runt och letat efter oss. Han blev emellertid lugn, när han hade hittat Ingemars ”prick på kartan” på vår hemsida. Vi var inte så långt borta. Det kändes varmt i hjärterötterna, över att någon saknade oss. Tack för omsorgen Ingemar och Eila! Inte glömmer vi er, det vet ni! Vi ger oss bara ut på små äventyr ibland. Just nu håller vi oss ganska lugna, tills Ingemar blir riktigt bra.

Vi har emellertid kommit överens om, att träffas på marknaden i morgon för att gå ut och äta lunch tillsammans med ett par andra vänner. De två paren bor på de två campingarna här i Torre del Mar.
Vi ser fram emot en trevlig stund tillsammans med er!

Min dotter skickade ett par kort på deras två töser, där de visade fram vackert dekorerade muffins. Gissa om mormor blev sugen på godiset! Jag älskar er och längtar efter er alla!

När vi kom till Torre del Mar, åkte vi först till ”grusplanen” för att ladda batterierna med elverket ett tag. Där störde vi inte någon. Rita och Benno, som står där, kom fram och pratade en stund.

Vi parkerade sedan utmed den vanliga gatan, där Leif och Eva redan fanns på plats. Eva berättade, att en tysk kvinna hade blivit rånad på promenadvägen härifrån mot camping Torre del Mar. Inte trevligt, men det är som hon säger, att många behöver pengar. Det är ju stor arbetslöshet i Spanien. Enligt det senaste jag läste, är snart 25 % utan arbete. Hälften av alla ungdomar lär sakna arbete och den stora arbetslösheten gör att ungdomarna bor kvar hemma längre.

Vi gick en promenad till det närbelägna Mercadona. Honungen var slut och den behövs nu, när Ingemar har besvär med luftrören. Färsk ingefära får vi köpa på marknaden i morgon. Det fanns ingen i affären. Ingefära har en mycket bra inverkan på luftrörsbesvär. Torkad lime hade jag emellertid med hemifrån, så det fick bli en varm dryck med lime, honung och vitlök.

I en svensk tidning konstaterar man, att det aldrig i världshistorien har varit så vanligt att fyra generationer lever samtidigt som nu. En fyraårig pojke sa i samband med släktens julkalas: ”Är alla mina släktingar gråhåriga?” Själv levde jag med fyra generationer tills jag var lika gammal som den pojken.

De många mötenas dag

Torsdag den 26 januari 2012
Även idag var himlen blå och solen lyste. Det är nästan osannolikt med detta härliga sommarväder under så lång tid. Vattendragen lär dessvärre torka ut ordentligt.

Det var lite oroligt i vår husbil under den gångna natten. Ingemar dras fortfarande med en mycket besvärande hosta. Vid 03.00-tiden kokade jag varsin kopp rött te. Det lindrade något. Sjuklingen sover mycket och det är nog den bästa medicinen.

Idag var det torsdag och marknadsdag i Torre del Mar. Med andra ord var det dags att införskaffa en del nya, fräscha grönsaker. Även om Ingemar var trött, ville han följa med. Första målet för dagen var marknadsståndet med jeans, där vi handlade förra veckan. Jag var nöjd med mina capribyxor och ville köpa liknande i lång modell. Då slipper jag leta, när vi kommer hem. Dessutom är de mycket billigare här.

En vandrare på väg mot dagens marknad

Idag var det sannerligen de många trevliga mötenas dag. Vi såg glada ansikten och stötte på vänner och bekanta hela tiden. Ibland blir det kortslutning däruppe i knoppen. ”Nej men hej!” Ett skrattande par stod framför oss. Ansiktena var välbekanta. ”Klick”, sa det äntligen uppe i hjärnkontoret. Det var Maggan och Ingemar, som hade anlänt. Mycket trevligt att ses igen!

Ingemar, Maggan, en försäljerska och ännu en Ingemar

Här mötte vi ett leende norskt par, Elsi och Arvid

Hallå där Ingemar och Eila! Nu höll vi på att gå förbi varandra..

Vi fortsatte vår inköpsrunda. En stor knippa mangold, aubergine, små nyskördade kronärtskockor, vitlök, färsk ingefära och ett kilo färska jordgubbar hamnade i våra påsar. Jag travade iväg för att köpa en ny kortärmsskjorta till Ingemar, innan vi gick hem för att lasta av påsarna.

Klockan 13.30 skulle vi träffa Ingemar och Eila, Bert och Birgit för att äta lunch. Min sambo hann skönt nog sova en stund, innan det var dags att gå. Ingemar B. hade fått goda rekommendationer om en kinarestaurang, som vi var överens om att pröva. Han hade vänligt nog gått i förväg för att ta plats åt oss andra. Eller var det kanske så här, att han var trött efter att ha travat runt på marknaden, så han behövde vila benen ett tag? Vad vet jag!

Ingemar ser lite fundersam ut....

Vad tänker du på, undrar Eila

Bert och Birgit ser ut att njuta av lunchstunden

Vilketdera det var spelar ingen roll. Vi åt både gott och billigt och hade en mycket gemytlig stund tillsammans. Min sambo hade av förståeliga skäl ingen större aptit, utan nöjde sig med en soppa, innan han gick tillbaka hem för att vila. Vi gör om det, när du är bra igen Ingemar! Vi andra satt kvar och pratade en bra stund, innan vi gick hemåt åt varsitt håll. Tack kära vänner för en mysig stund tillsammans med er! Det gör vi om!

Efter marknaden.........

Tillbaka till ”vår gata” träffade jag ännu ett trevligt par från förra året, Birgitta och Enar, som nyss hade anlänt i sin nya husbil. Jag fick gå husesyn. Mycket snygg bil Birgitta och Enar! Den kommer ni säkert att ha mycket glädje av. Mycket trevligt att även träffa er båda igen!

Enligt ett rykte har man nu satt upp en ny förbudsskylt i Torrox vid ”engelsmannens restaurang” eller ”sommarstället” som det också populärt kallas.

Jag kokade en ”dunderdryck” till Ingemar, som förhoppningsvis kan hjälpa till, så att han snart tillfrisknar. Han fortsatte klokt nog att sova, medan jag stekte marinerade kycklingfiléer och läste en stund.

En regnig dag

Fredag den 27 januari 2011
Efter en något orolig natt och en del medikamenter börjar Ingemars förkylning skönt nog att ge sig något.

I morse var himlen mulen och fram på förmiddagen började regnet sakta strila ner från ovan. Det lätta småregnandet övergick under dagen till mer ihållande skurar med inslag av åska.

Tvätten var hopplockad och på förmiddagen åkte vi till Repsolmacken i utkanten av Torre del Mar för att tvätta och göra en del annat underhåll. På tillbakavägen stannade vi vid Mercadona, där jag bl.a. köpte färsk kolja, som tillagades i ugn tillsammans med smörfräst, blåmögelostgratinerad mangold. Koljan fullkomligt smälte i munnen. Vilken skillnad mot vår djupfrysta kolja hemma! För ett par veckor sedan köpte jag en fiskkrydda med anis på en marknad, som blev god som smaksättning till koljan. Det är mycket lockande att ha Mercadona med dess välsorterade fiskdisk så nära.

Tack min älskade dotter för fina bilder och härliga hälsningar från mina barnbarn! Ni är som livgivande solar i mitt liv. Jag älskar er alla och längtar efter er!

Vi har hört, att A & J & F har anlänt till Spanien. Vi har tänkt mycket på er. Skönt att resan har gått bra! Vi ser fram emot att få träffa er framöver igen!

It´s never too late! Vill berätta en liten solskenshistoria. Vi är alla medvetna om, att för dagens barn, som växer upp i en datoriserad värld, är ingenting som har med datorer, telefoner m.m. att göra svårt. Värre kan det vara för den äldre generationen. Ofta är man antingen för eller emot datorer. En god vän till oss, som bor i Stockholm, berättade en riktig solskenshistoria. Hon arbetar som stödperson vid datakurser. En dag kom en äldre gentleman på +90 år till en nybörjarkurs. Han hade aldrig skrivit på en skrivmaskin och ännu mindre på en dator. Han blev invigd i datorns mysterier och fick lära sig skriva. Gissa om denne man var lycklig, när han gick därifrån! Vilken fin känsla för båda parter!

Idag kunde vi läsa att ca 200 000 människor i Valenciaregionen hade demonstrerat mot planerade nedskärningar inom vård och skola. Nedskärningar inom dessa områden känner vi även till från Sverige sedan åtskilliga år tillbaka.

Ingemar var inte riktigt pigg än, utan låg mest och läste. Jag passade på att sätta mig framme i bilen för att läsa Rosaunde Pilchers släktroman ”Midvinter”. Boken är en ”tegelsten” och sådana måste jag sitta och läsa. De är för tunga att hålla, när man ligger. Det var riktigt skönt att boa in sig med kuddar och fleecefilt, medan det blixtrade, åskan mullrade och regnet öste ner. Regnet behövdes mer än väl och var det första riktiga regnet under den här övervintringen.

En långpromenad – jippi!

Lördag den 28 januari 2012
Regnet avtog igår kväll och idag sken åter solen, även om det var en del moln på himlen. En del av husbilarna, som tidigare stod på grusplanen nära stranden, åkte därifrån. Det var en stor sjö på området, sa Rita och Benno, som också kom hit till gatan idag.

Vi var båda ganska trötta igår kväll, så vi la oss tidigt för att läsa. Strax efter klockan nio knackade det på dörren. Bara inte polisen, tänkte jag, när Ingemar gick upp och öppnade iförd pyjamas. Det var ingen polis, utan en svensk kvinna, som hade hört, att jag skriver blogg och gärna ville ha adressen.
Tydligen blev det något missförstånd, för på morgonen knackade hon på igen. Även idag fick Ingemar öppna, denna gång utan pyjamas! Nej, nej, han var klädd i vanliga kläder! Jag var i duschutrymmet, men det hela ordnade sig. Hoppas min okända bloggläsare, att du hittar något, du har användning för!

Den här benjaminfikusen våsentligt större än den vi har i krukor hemma

Den här klätterväxten tycker jag är underbart vacker. Någon som vet, vad den heter?

Idag kände jag för en långpromenad, ja det blev faktiskt två promenader och jag gick helt ensam i flera timmar. Det var skönt, mycket skönt! Det var första gången jag kunde gå riktigt långt på mer än ett år. Mitt ena knä och mina ben har som jag tidigare berättat varit inne på renovering härnere i Spanien. Det är ofattbart att det kan bli sådan skillnad. Det är en frihetskänsla att kunna gå vart jag vill utan hjälp. Känner mig prioriterad, som får uppleva detta! Ny livskvalitet!

Utanför den här porten samlas grannkvinnorna varje dag förmodligen för att diskutera dgens händelser

Här diskuteras det också. Katten ligger lugnt, medan den blir utskälld av tre hundar. En avvek, när jag tog fram kameran!

Hotfulla moln samlas bortom bergen. Undrar om jag bör gå hemåt?

Här vore det inte helt fel att bo..............

Passade på att titta runt lite i ett par kinaaffärer jag gick förbi. Jag ville få tag på garn till sjalar, som är så populära i år, men det verkade utplockat. När jag frågade en yngre kinesisk man, som satt och lekte med sin mobil, ryckte han bara på axlarna och utan att titta upp från mobilen svarade han ”Jag vet inte”. Jag gick vidare för att leta efter en liten matta till bilen. När jag hittade en i lämplig storlek frågade jag en annan kines, om mattan fanns i andra färger. ”Nej!” sa han bara helt ointresserat. Är man på det hela taget intresserad av sina kunder?

Ännu värre blev det, när jag stod i kassakön. En kvinna kom fram och frågade efter en annan storlek på ett par skor till ett av sina barn. Mannen i kassan ropade ner till en ung flicka, förmodligen hans dotter. Hon skrek tillbaka och nu utbröt en mycket högljudd, ilsken och häftig ordväxling mellan de två. Vi som stod i kö tittade stumt på och ruskade på huvudena. Det slutade med att flickan ursinnigt babblande rusade ut ur butiken. Lite senare träffade jag på henne bakom gatuhörnet, där hon högljutt tjattrade i en mobiltelefon. Hur det gick med skorna vet jag inte.

Ordväxlingen hördes lång väg

När jag kom tillbaka till husbilen var ingen av oss speciellt hungrig. Vi gick till den närliggande tapasbaren, åt en tapas och drack ett glas öl i solen. Senare gjorde jag en stor fruktsallad, vilket kändes alldeles lagom idag.

A&J&F meddelade, att de är på väg och förmodligen kommer hit i morgon eller på måndag. Det ska bli trevligt att ses, säger vi.

På nyhetssidan kunde vi läsa, att Spanair har begärts i konkurs. Mycket tråkigt för alla, som har bokat resor.

Söndagslunch hos ”Viktor”

Söndag den 29 januari 2012
Det var sol och blå himmel även idag. På förmiddagen beslöt vi oss för att gå en långpromenad. Visserligen var det söndag, men de flesta kinabutiker hade öppet. Jag fortsatte mitt letande efter garn. I en butik hittade jag tre små nystan, men det räcker inte långt. Stickar alla människor numera, undrar jag, som inte stickat på 12 år? Var hittar jag garn?

Det här, som ser ut som ett litet fyrtorn, står en bra bit in på land, mitt i bebyggelsen i Torre del Mar. Någon som känner till bakgrunden?

Vi bestämde oss för att äta lunch på restaurang Viktor idag. Där var det fullt med spanska par och familjer. Vi var de enda turisterna. Vi har varit här tidigare och ätit mycket god pizza. Idag beställde vi dagens meny för 6,50 € och ett glas rödvin för 2,00 €/person. Det priset kan man inte klaga på! Menyn bestod av förrätt, varmrätt och efterrätt. Det fanns mycket att välja på och portionerna var rikliga. Jag orkade inte med hela min varmrätt, utan Ingemar fick en del av den goda kycklingen, som jag hade valt till varmrätt. Enda nackdelen var, att väntetiden blev lång idag, men det var många gäster. Hit återvänder vi mer än gärna.

Vi var både mätta och trötta, när vi kom tillbaka till husbilen och det kändes skönt med en liten middagslur. När vi någon timme senare satt i bilen, kom ännu en husbil åkandes och tutade. Det var Anita, Jyrki och Freddie som hade anlänt. Mottagningskommittén bestående av Eva, Björn, Alex, Birgitta, Enar och vi två samlades snabbt. Den nya något mindre bilen inspekterades och fick klart godkänt av oss andra. De båda hundarna, Freddie och Alex var som kalvar på grönbete. Det blev en yster lek, när de båda jyckarna återförenades. Vilken oförställd glädje och kärlek djur kan visa! Tänk om vi människor kunde vara lika uppriktiga mot varandra! Roligt att träffa er alla tre igen och skönt att resan har gått bra!

Tack Birgitta för den hemkokta blåbärssylten! Den smakade gott och prövades – hör och häpna – på Mariekex!

Gamla olivträd har länge fascinerat mig. De är så vackra med sina förvridna, knotiga stammar, där de sedan flera hundra år tillbaka har jordat sig i den steniga marken. De symboliserar för mig livskraft, en form av livets träd. Andalusien är ett av de främsta olivproducerande områdena kring Medelhavet och någonstans har jag läst, att Andalusien kallas för olivoljans Kuwait. Det säger inte lite!

Det lär gå åt 5 kg oliver för att framställa 1 liter olivolja. Naturen vet bäst! Ett tag fick olivoljebranschens huvudansvariga för sig att man skulle ta bort kärnorna innan oliverna pressades till olja, men då visade det att den oljan inte höll sig. Kärnorna innehåller nämligen ett naturligt konserveringsmedel.

Det vore intressant att åka till en olivoljekvarn och jag skulle gärna vilja prova olika olivoljor. Vi får se framöver!

Ny vecka igen i Torre del Mar

Måndag den 30 januari 2011
Vid 08.00 – tiden på morgonen var det bara runt nio grader. Mycket sakta steg temperaturen under förmiddagstimmarna. Bergstopparna bakom Torre del Mar var vitpudrade. En vän, som såg ett kort jag tagit, sa – ”Det ser ut som flera årstider samtidigt på kortet” – och det kan vi hålla med om.

Längst framme i landskapet frodas grönsakerna i de välskötta odlingarna. Längst bak är det vinter.

Flera dagar har koltrasten underhållit oss med sin underbara sång. De grönbröstade livliga småfåglarna, som bor i fikusträden, ser ut att ha fått vårkänslor. De kvittrar, svingar sig i trädens luftrötter och verkar helt uppspelta. Ibland får de för sig att de ska underhålla oss redan vid 04.00-tiden på morgonen. Lite väl tidigt, tycker nog vi. Gråsparvar och sädesärlor av olika årgångar har varit sysselsatta som renhållningsarbetare. Några bilburna ungdomar hade under natten stannat till för att äta och dricka ett och annat. Musikanläggningen hade man på högsta möjliga styrka. Plastpåsar, papper, burkar, flaskor och matrester slängdes på gräsmatta, trottoar och gata. Småfåglarna hade fullt upp med att städa efter nattgästerna. Återvinning!

Fyra av våra vänner med hundar åkte idag vidare till Fuengirola. Ha det gott! Vi ses framöver!

Idag hade jag träff med min läkare igen. Det var dags för nya insprutningar i högerbenet. Efter tjugosex små stick tappade jag räkningen, men det känns bra, mycket bra. Nu är det bara en efterkontroll kvar.

I utkanten av Torre del Mar håller man på att restaurera det gamla sockerbruket.

Sockerbrukets höga skorsten är välbevarad och försedd med fasadbelysning

Ingemar är piggare igen. Det är bara hostan, som är envis trots honungsvatten och dunderkurer. Idag var det min tur att dra mig undan världen för att kurera mig. Med tanke på kyla, snö och halka, som vänner rapporterar om från Sverige, är jag hellre förkyld här än hemma. Det går nog snart över. Vi har det så bra!

Idag gick vi i ide!

Tisdag den 31 januari 2012
Ja, ibland behöver även vi människor gå i ide. Ingemar började kalla mig för ”Rödnäsa” idag och det säger väl allt! Sambon har som sagt piggnat till. Det hörs ju! Det är ”bara” hans hosta som är ihärdig.

Jag kände mig ganska risig och föredrog att sova och läsa större delen av dagen. Bäst så, med tanke på att jag inte vill smitta andra. Några vänner kom och knackade på och undrade hur det var med oss. De hade inte sett oss på hela dagen.

Vänta bara! Vi kommer igen med förnyade krafter. På torsdag är det marknad och då är det väl dags att gå ut och äta igen eller vad sägs?

Dags att ladda batterierna

Onsdag den 1 februari 2012
Det har varit lite kallt de senaste nätterna. Som många andra försöker vi klara oss utan värme under större delen av natten, men nu när vi har varit lite krassliga har värmen varit påslagen även nattetid. Idag var det dags att byta gasolflaska och vi kände för att röra lite på oss. Står man stilla några dagar, måste ju även batterierna laddas.

Vi åkte mot Nerja till BP-macken nära LIDL, där vi bytte propanflaskan. Vid LIDL stannade vi också en stund för att fylla på i livsmedelsförrådet. Frukt och grönt fick vänta. Det handlar vi på marknaden i morgon.

I Torrox Costa kunde vi konstatera, att det trots förbudsskylt stod en del husbilar vid ”sommarstället”. Kanske hade man bara parkerat tillfälligt, eftersom en textad skylt talade om att det var marknad vid engelsmannens restaurang. Längst nere på den stora grusplanen bredvid hotellet stod det också några få husbilar. Den här planen var mycket populär bland husbilar för några år sedan, men där finns också en förbudsskylt numera.

Vi åkte vidare till den stora kinaaffären på höger hand. Jag tänkte köpa garn, men det jag ville ha fanns inte. Gick däremot därifrån med en ny flugsmälla, en gasoltändare och en liten matta.

På väg till Torre del Mar stannade vi till vid ännu en kinaaffär. Här hittade jag garnerna jag letade efter. Ännu ett uppehåll gjorde vi vid Repsolmacken i utkanten av Torre del Mar, för att fylla vatten m.m. Sista stoppet blev vid Mercadona för att köpa kaffe och Rooiboste.

Idag lagade jag paella. Som ni förstår börjar även jag att friskna till! Även idag kom en och annan husbilsåkare förbi och pratade en stund. Trevligt!

Vi har druckit mycket honungsvatten de senaste dagarna. Bamse visste vad han gjorde! Man använder manukahonung i en del sårsalvor och det forskas mycket i honungens medicinska fördelar. Bra tycker jag! Naturen är sinnrik och det sägs att finns botemedel för alla krämpor i naturen.

Kyliga vindar över Spanien

Torsdag den 2 februari 2012
Iskalla vindar sveper fram över iberiska halvön. När vi känner den här vinden hemma, säger vi, att det är snö i luften. På eftermiddagen började det dessutom blåsa ordentligt och kastvindar fick bilen att gunga. Småfåglarna tystnade och höll sig lugna i träden. Husbilsfolket kurade i sina bilar. Snö faller säkert över bergen.

Detta till trots blommar mandelträden sedan flera veckor tillbaka och även den vita ginsten har börjat slå ut. När den vita ginsten kommer igång ordentligt härnere, är buskarna som ogräs. Hemma får vi betala dyrt för en enda kvist.

I den här husbilen älskar man björnar av allehanda slag

Idag gällde det att klä sig varmt, innan man gick ut. Det var marknadsdag, vilket för vår del innebar inköp av fräscha grönsaker och frukter. Jordgubbar, mandariner, zucchini, palsternackor, paprika, broccoli, mangold, aubergine, ingefära, avokado m.m. hamnade i våra påsar. Jordgubbarna kostade idag 2,50€/kilo.

Visst är hon söt, vår frukt- och grönsaksförsäljerska!

Det blev en kort tur till marknaden idag, där vi mötte några av våra vänner. Vi var inte fullt så pigga, som vi trodde, men det var skönt att få frisk luft och en promenad. Paellan från gårdagen värmdes och åts tillsammans med färsk röd paprika och ett glas rödvin. Jordgubbar till efterrätt. Mums!

Ingemar har köpt en engelsk bok, som han ägnade sig åt under större delen av dagen. Jag fortsatte med min släktroman. Vi unnade oss en och annan tupplur under dagen. Skönt! Snart är vi nog riktigt alerta igen!

Det blev fyllda auberginer till kvällsmat. Vi hjälptes åt och gjorde en stor form, så det även räcker tills i morgon. Jag hade tänkt gå till frissan för att klippa mig idag, men det får nog vänta någon dag.

Nu är det varmare kläder som gäller!

Fredag den 3 februari 2012
I morse vid 08.00-tiden var det bara 6,9 grader. Nordanvinden ligger på. Visst lyser solen, men vinden är isande kall. Människor klär sig i vinterjackor, pälsmössor och munskydd. Vi som bor i våra husbilar, kan ju ha det varmt och skönt, men här söderut saknar ofta hus och lägenheter uppvärmning.

Min goa f.d. svärmor, som numera är död, bodde i en liten österrikisk by helt nära den tjeckiska gränsen. Husen utmed huvudgatan hade en sammanhängande fasad. Varje hus var sammanbyggt med en byggnad för djuren. Den enda eldstaden som fanns i huset var vedspisen i köket. I sovrummen hade man stora dunkuddar och dunbolstrar för att hålla värmen. Det var i det minimala, primitiva köket man åt och umgicks.

Ett tag under dagen verkade det att vara dålig laddning till batterierna. Ingemar hade gjort rent solcellerna för ett par dagar sedan, så vi stod lite frågande. Det hade ju blåst en del och frågan var, om det inte hade fastnat en del nytt skräp. Ingemar gjorde åter rent solcellerna med vatten och lite diskmedel. Det gjorde susen! Strax var laddningen igång.

Sjunger som Tore Skogman gjorde: ”Nu vill jag ha medicin, medicin, medicin med detsamma!” Förutom alla varma teer luktar det honung, vitlök och ingefära här i husbilen. Efter att ha intagit diverse kurer och sovit en hel del, börjar nog våra bakterier sakta men säkert att ge upp kampen. Kroppens försvarsarmé verkar vinna slaget.

På tal om honung visar forskningsstudier att vanlig honung kan komma att hindra sjukhussjukan i framtiden. Det har visat sig, att bakterierna inte verkar kunna bli resistenta mot honungen. Däremot är man fortfarande osäker om det är ett egenskydd, som bin utvecklar och som har antibakteriella egenskaper som överförs till honungen, eller om det speciella egenskaper hos vissa blommor, som gör detta. Mycket intressant!

Klockan är nu 21.45. Det är 9,9 grader, så det blir säkert en kall natt.

Fortfarande isiga nordanvindar

Lördag den 4 februari 2012
I natt vid 01.30-tiden blåste det rejält. Trädtopparna svajade kraftfullt i den hårda vinden. En gren i ett stort fikusträd bröts av och hamnade på marken. Jag tänkte på alla stackars småfåglar, som har sina bon i trädkronorna. De var mycket tysta under hela dagen. När blåsten emellanåt lugnade ner sig underhöll oss koltrasten och den svarta staren med sina lockande toner.

Vid 07.30-tiden var det bara närmare 7 grader, inte mycket för att vara här vid kusten. Den hårda vinden var fortfarande isande kall. Nu var det bäst att ta fram de vind- och vattentäta jackorna. Idag håller sig nog soldyrkarna borta från stranden.

Släkt, vänner och media i Sverige rapporterar löpande om trafikkaos och ihållande kyla. På Ekerö var det närmare -19 grader vid 07.30-tiden på morgonen. Norrland har rena arktiska kylan och i Kvickjock uppmätte man – 43 grader. Huga för att vara på Jokkmokks marknad i år!

Den hårda kylan håller ett krampaktigt grepp om Europa. Ukraina har ex. sin kallaste vinter på flera år och många människor fryser ihjäl på gatorna. I ett försök att hjälpa alla hemlösa har man i Ukraina satt upp ca 3000 uppvärmda tält. Vi kan inte vara tacksamma nog över att vi har varma kläder, tak över huvudet och uppvärmning.

Sedan flera år tillbaka har jag klippt håret hos en spanjorska i Torrox Costa. Nu befinner sig mitt hår i ett stadium, då det känns extremt långt och ovårdat. Det var visserligen lördag, men det kanske fanns en liten chans, att frissan hade en lucka. Vi behövde även åka en bit för att ladda batterierna. Sagt och gjort! Vi åkte till Torrox. Tyvärr var det fullt av kunder i den lilla salongen.

Åh, vad det blåser i träa ida! Undrar hur kaptenen hamnade i den här rondellen med sin skuta?

Intill frisersalongen ligger ett konditori med många lockande bakverk. Jag föll för frestelsen. I tron eller rättare sagt förhoppningen att det skulle vara porös grädde, köpte jag några vackra skapelser. När vi kom tillbaka hem, var vi kaffesugna. ”Grädden” visade sig vara mjuk, mycket söt maräng, riktiga sockerbomber. Det var gott till en början, men sedan växte den i munnen. Dessvärre hade jag även lämnat ett par liknande bakverk till ett par husbilsvänner. Man kan inte alltid lyckas!

Mitt hår var fortfarande inte klippt. Kanske hade frissan helt nära oss en liten stund över, innan hon skulle stänga? Det hade hon och snart satt jag i tvätten. Klippningen gick snabbt och jag blev nöjd. Att klippa sig är billigt i Spanien. Däremot kostar allt annat, som de frågar om, t.ex. balsam, fett och spray.

I Sverige har vi en grön växt, fönsterfikus. Här växer de som stora träd. När vi gick från Mercadona idag, såg jag en man, som gick och plockade något smått under ett av dessa träd. Nyfiken som jag är på det mesta i naturen, kunde jag inte låta bli att gå fram för att fråga vad han plockade. Han visade, att han plockade små nötter, frukter från trädet. Äter man de? Nej, han använde ordet ”cola” och strök på sin tröjärm. Cola betyder ju bl. a. klister. Jag har letat på internet, men inte hittat någon förklaring. Någon som vet? Anita?

Jordskalv

Söndagen den 5 februari 2012
En väninna, som bor i Torrevieja berättade tidigt på morgonen att hon vaknade kl. 05.43 av att hela huset skakade. Epicentrum i La Manga, 7 mil bort, 4.3 på Richterskalan. Det var det starkaste jordskalv hon varit med om i Spanien. Jag känner denna kvinna sedan 12 år tillbaka och då hade hon redan bott en hel del år i Torrevieja, så hon har varit med om en del skalv genom åren.

Såväl i Sverige, som i övriga Europa behåller den arktiska kylan sitt grepp. Det gör ont att höra, hur människor har svårt att klara kylan i flera länder. Från vårt lilla Askersund rapporterar en granne -21,4 grader. I februari brukar dock solens strålar bli allt starkare, så det borde snart bli mildare. Här i Torre del Mar har den värsta isande blåsten gett sig, även om vinden fortfarande är kall. Nattemperaturen har stigit och visade under de mycket tidiga morgontimmarna närmare 14 grader.

Dagen förflöt utan några större eskapader. Lite småprat med trevliga grannar på gatan. En promenad utmed strandgatan. En stund i solen på en parkbänk. En tapas och ett litet glas öl på den närbelägna tapasbaren. Flera lässtunder.

Papegojorna bygger allt större bon i palmerna. Mindre träd och buskar behöver nog inte beskäras i vår. Det sköter papegojorna om.

Ingemar anser, att han är helt frisk efter en två veckor lång förkylning. Mitt huvud känns fortfarande som om det befinner sig i en ostkupa. Det är nog bihålorna som spökar, men annars är det bra bortsett från tröttheten.

Vi har nära till Mercadona och deras utsökta fiskdisk. Igår tillagade jag en guldbraxen/dorada direkt i stekpannan, som vi åt tillsammans med grönsaker och en hemmagjord dilldressing. Idag blev det en stor rosadafilé, som tillreddes i ugn tillsammans med mangold. De vita stjälkarna åt vi som förrätt med bearnaisesås. Lyxade till anrättningen med grädde idag. Så gott allt blir med fina råvaror!

Värmen har kommit tillbaka

Måndag den 6 februari 2012
Nu har värmen kommit tillbaka. Även nattemperaturen har stigit avsevärt och någon ytterligare värme behövdes inte.

Idag var det åter dags för en tur till läkaren, som finjusterade mitt högerben. Det känns bra, mycket bra. Vi fortsatte den gamla vägen mot Torrox och Nerja, där vi hade några småärenden att uträtta och där vi även bytte en gasolflaska. I Torrox Costa var det marknad, men det lockade inte ens mig idag. Det var mycket folk på gång i solskenet. Det märktes att alla längtade ut efter kyla och blåst.

När vi återvände till Torre del Mar åkte vi en tur ner till fiskebåtshamnen och även fritidsbåtshamnen. I fiskebåtshamnen låg näten på tork och en del fiskare höll på med reparationer.

En del av fiskeflottan i Torre del Mar

Här torkas och lagas näten tills nästa fisketur

Även hamnen för fritidsbåtar är stor

På camping La Laguna hälsade vi på ett par vänner som hastigast, innan vi återvände. När vi väl kom hem, började jag känna mig mosig igen och vi beslöt oss för att gå ut och äta i. st. f. a. laga mat hemma.

Fick mail från ett par vänner i Fuengirola, som hälsar oss välkomna att hälsa på. Tack A&J&F! Vi kommer gärna förbi, när vi har piggnat till ordentligt och jag är klar med min ”renovering”! Det ser vi med glädje fram emot!

Ett mysigt mail anlände från ett par husbilsvänner från förra årets vistelse vid ”sommarstället”. Tack U. och T. ! Synd att vi inte var hemma, när ni kom förbi! Under föregående övervintring var jag under en stor del mer eller mindre handikappad p.g.a. svåra ryggbesvär. Man vet hur man ska bli ihågkommen! *L* ”Hon, som hade ont i ryggen.” ”Hon, som dansade på restaurangen.” L*L Ja, ja, lite får man bjussa på i den här åldern! *L*

Nu går jag i ide!

Tisdag den 7 februari 2012
Det finns inte mycket att säga om den här dagen. Det var det varmt i solen igen. Ingemar var ute några omgångar, medan jag nöjde mig med en enda liten kort promenad.

Om jag gjorde någon nytta idag? Lagade en stor kycklinggryta, som säkert räcker till tre måltider. För övrigt var det stopp. Efter två veckor med en envis förkylning rosslar det fortfarande i luftrören och huvudet känns som om det åter befann sig i en ostkupa. Nu går jag i ide ett par dagar! Hoppas våra husbilsvänner ursäktar, men jag inte känner mig det minsta social! Vi kommer igen! Ha det gott alla och var rädda om er!

Kvar i idet – kallare ute

Onsdag den 8 februari 2012
I natt var det åter kallare. Vaknade vid ett tillfälle av att en kastby ruskade om bilen ordentligt, med sedan var det lugnt. Även under dagen var det kallare igen. Det är alltså ingen förlust att gå i ide under ett par dagar.

Ingemar plockade fram kartor och började planera framtida rundturer. Yes! I morgon ska jag vara pigg igen. Det har jag bestämt mig för! Frihet är det bästa ting och jag tycker inte om att vara i isoleringscell!

I morgon är det marknad! Dags för införskaffande av grönsaker och frukt och även dags för mat-/dryck-/eller kaffestund med husbilsvänner! Japp!

Kall morgon

Torsdag den 9 februari 2012
Tidigt på morgonen var det bara 6,1 grader, lite för kallt för de här breddgraderna tycker vi. Vi är storförbrukare av grönsaker, så det var dags att fylla på förråden igen.

Det stod ganska många bilar på "vår gata" idag.

Vi tog en ganska snabb tur på veckomarknaden idag. Det blev av olika orsaker ingen lunchsammankomst, men vi tog en tapas tillsammans med en husbilsvän, B. Den gemensamma lunchen skjuter vi upp till helgen.

En positivhalare roade oss på marknaden. I min barndom hade positivhalaren en apa med.

Visst är afrikanskorna vackra i sina färggranna dräkter!

En ung och glad afrikansk försäljare

En liten del av alla salladssorter på marknaden

När Ingemar gick hem med grönsakerna, drack jag en kopp kaffe vid en tysk servering. Det här underverket till orchide har blommat sedan oktober.

Intressant nyhet är att ryska forskare, som under många år har arbetat med att borra sig ner genom Antarktis flera kilometer tjocka is, nu har kommit ner till sötvattenssjön Vostoksjön, där man hoppas på att hitta andra livsformer, som under årtusenden varit avskurna från omvärlden. Nu får vi vänta några månader, innan man återupptar arbetet och vi får veta hur det går. Spännande och intressant!

Fick ett långt och trevligt mail från mitt näst äldsta barnbarn Jennie. Roligt att jag får ta del av ditt nuvarande liv vännen! Tack för ett mycket vackert foto på alla ni systrar från Stephanies bröllop! När vi kommer hem, ska jag printa ut det.

Nu är veckan slut igen

Fredag den 10 februari 2012
Nu känns det äntligen varmare ute. Vi behövde ladda batterierna igen och gjorde en rundtur på några mil. När vi passerade ”sommarstället” i Torrox, kunde vi konstatera, att det var tämligen tomt på husbilar. Fyra bilar av olika nationalitet, dock inga svenskar, stod utspridda på planen. Vi passade på att åka till en mack för att göra lite service på bilen.

Gammalt och nytt. Överallt känns historiens vingslag. Rester av gamla vakttorn syns överallt längs kusten.

 

Vi har tagit det mycket lugnt under några veckor. Det behövdes nog lite återhämtning. Ingemar startade med en förkylning, som höll i sig under ett par veckor och jag kom snart efter. Nu är det mest lite efterverkningar med trötthet. Man tappar verkligen i kondition under ett par veckor.

Jag tittade i kylskåpet idag och hittade lite rester. Vad gör man av en liten skvätt kycklinggryta, två tomater, som var på upphällningen, ca 1 dl passerade tomater och några broccolibuketter? Då gör man som Kajsa Varg. Man kokar soppa på en spik. Med tillskott av diverse kryddor och lite buljong gjorde jag en soppa som blev både mättande och god. Konstigare behöver det inte vara.

Grattis min fina kompis Titti!

Lördag den 11 februari 2012
Idag fyllde en av mina äldsta och bästa vänner Titti, som är bosatt i Västerås, år. Vi har följts åt under många år. Jag hoppas att din födelsedag blev riktigt trevlig! Vi ser fram emot att få träffas, när vi kommer hem igen!

I natt behövdes ingen extra värme och under dagen kom temperaturen upp i drygt 21 grader och det var riktigt varmt i solen.

Tvättsäcken var proppfull. Jag tyckte det var dags för stortvätt. Vi kan vänta ett par dagar, menade Ingemar, men det tyckte inte jag. Vi åkte till macken och tvättade. Skönt, när det var gjort! När vi kom tillbaka, gick jag över gatan och pratade en stund med ett par nyanlända mycket trevliga svenskar. De har åkt på övervintringar i Spanien, Portugal, Marocko och Turkiet under 32 år! Tala om att ha erfarenhet!

En gammal vän från en internetsajt avled nyligen. Han var en fin vän till många av oss. Ofta skrev han tänkvärda små dikter. Hans son har gett tillstånd till att vi får förmedla ett av hans vackraste alster.

Sanden i timglasen rinner
Och jorden i omlopp går runt
Vi satsar kanske vi vinner
Förluster i livet känns tungt
Vi skaffar oss mål på vår bana
Mål vi kanske ej når
Men på något sätt kan vi ana
Att tillbaka för mödan vi får
Med jordens kretsgång vi åker
Alla precis lika fort
För en del blir resan en vana
För andra någonting stort
Vad är det då som bestämmer
Hur våra omlopp skall bli
Jo på något sätt kan vi ana
Att det till stora delar är vi.

Av Per-Olof Ahlung

Trevlig söndagsträff

Söndag den 12 februari 2012
Morgontemperaturen var som under den senaste tiden ganska låg, men solen strålade från en medelhavsblå himmel och det blev betydligt varmare under dagen, även om vinden var tämligen sval.

Idag möttes vi av det sorgliga beskedet att Whitney Houston är död. Det kom kanske inte helt oväntat, men det känns ändå ledsamt att ännu en stor musikartist har lämnat oss.

Vid lunchtid hade vi stämt träff med fyra av våra vänner för att äta tillsammans. 4-6 personer känns som ett lagom antal. Då kan man både umgås på ett rogivande sätt och hinna prata med alla. Vi fick några mycket trivsamma timmar tillsammans, som vi startade med att äta dagens 3-rättersmeny hos Casa Viktor. Alla var nöjda med maten och när restaurangen började fyllas med glada spanjorer, fortsatte vi vår samvaro med en promenad utmed stranden. Vi kände inte riktigt för att skiljas än, så vi slog oss ner vid en strandservering för att under glatt samspråk dricka en kopp kaffe. Skratten klingade, när en och annan historia berättades. Ett varmt tack till Eila, Ingemar, Birgit och Bert för trivsamt umgänge under några soliga söndagstimmar!

När vi kom hem, la vi oss för att läsa och ta en liten tupplur. Att läsa gick bra, men detta med att sova en stund kunde vi glömma. Det är nämligen karneval kommande helg och nu tränar man. Sambarytmer trummades och de trummades länge!

Paulo Coelho är en av mina stora favoriter. Här några tänkvärda ord:

“Jag lever varken i mitt förflutna eller i min framtid. Jag är bara intresserad av nuet. Om du alltid kan koncentrera dig på nuet, blir du en lycklig människa. Livet blir en fest för dig, en stor festival, eftersom livet är detta ögonblick vi lever just nu. “

Paulo Coelho

Flera trevliga möten

Måndag den 13 februari 2012
Idag hade jag åter träff med ”min doktor”. Nu var det vänsterbenet, som skulle åtgärdas. Han tar god tid på sig och är mycket noggrann, men aj, vad det gjorde ont på vaden idag! Skönt nog gick det snart över. Nu återstår slutbesiktningen!

På eftermiddagen var vi bjudna på kaffe med diverse tillbehör hos ett par av våra husbilsvänner, som bor på Camping Torre del Mar. Timmarna försvann snabbt med behagligt småpratande. Tack för gott kaffe, goda smörgåsar och kakor Anita och Arne! Den smakrika apelsinmarmeladen står i gott förvar i kylskåpet.

Vår värdinna i djupa tankar

Vår värd sover inte, utan råkar bara blunda!

På väg från våra vänner träffade vi ett tämligen nyanlänt par, Ulla och Arne, vars informativa och trevliga blogg vi läser till och från. Det var mycket trevligt att få träffa er ”på riktigt”! Vi ses säkert snart igen.

Möte med Arne och Ulla

Vi hade ännu ett ärende på campingen. Bredvid Ulla och Arne bor våra husbilsvänner Birgit och Bert. Birgit och jag hade kommit överens om att byta böcker, så vi försvann snart djupt ner i plastpåsarna med diverse lektyr. Jag hade precis avslutat en bok, så nu var det bara att välja.

Ännu ett par glada vänner, Birgit och Bert

Utanför vår husbil roade sig Leif med deras leksugna hund. Även Jalle fanns på plats. Lite småprat på plats.

Tack mina kära barnbarn Jennie och Elin för era mail! Jag uppskattar att kunna få följa er. Vivianne och Håkan berättar om alla givande kulturupplevelser i Västerås och Stockholm. Törs jag säga, att jag blir lite avundsjuk, men allt har sin tid. Tack Biggan för fotot på ditt hus i Småland! Visst träffar vi dig gärna, om vi kommer i närheten!

Jag hade ett litet ärende till min svärson i Stockholm. Fick strax ett svar. Inger, jag har precis landat i Peking! Så är det med affärskillarna. De flyger och far nästan mer än oss.

Inga-Lill Zetterman skriver i en av sina almanackor:
Goda vänner ger god hälsa
Visst stämmer det!

Alla Hjärtans Dag

Tisdag den 14 februari 2012
Vi vill önska alla våra släktingar, vänner och bloggläsare en riktigt trevlig Alla Hjärtans Dag! Var rädda om varandra oavsett vilken dag det är! Livet går fort och vi vet aldrig, vad det har i beredskap.

Idag var det dags att åka till det stora inköpscentrat för att fylla på mitt Vodafonekort. Där passade vi på att njuta av varsin kopp cappuccino och stor äppelbakelse. Inte nyttigt för figuren, men det är ju Alla Hjärtans Dag!

Tack min son Peter för ditt mail! Av olika anledningar har du en mycket arbetsam period i ditt liv. Som vanligt i livet är glädje och sorg varvat. Varma tankar till dig min vän!

Ett litet citat av en av mina favoritförfattare Deepak Chopra:
För att du själv ska få kärlek och lycka
gör vad du kan för att andra ska få det

En stilla dag

Onsdag den 15 februari 2012
En del människor utstrålar harmoni. Det gjorde det husbilsåkande paret, Maud och Bengt-(Olof), som igår kväll knackade på hos oss och bl.a. talade om, att de brukar läsa min blogg. Tack för alla vänliga och uppskattande ord! Vi hade en kort pratstund, då vi utväxlade diverse information. Dessa två hade övernattat vid ”sommarstället”, där en bil tydligen har stått ca 14 dagar. Vi skrattade alla gott, när vi fick veta, att det numera inte är polisen, som kör bort husbilarna. Det lär i. st. vara restaurangägaren, som kör bort polisen! Han vill naturligtvis behålla sina kunder.

Idag blev det kylskåpsrensning. Det är marknadsdag i morgon och då kommer det in färska grönsaker. Vi fick båda längtan i blicken, när vi talade om färska jordgubbar! Mums! Till lunch åt vi resterande avokados och senare fyllde jag auberginer med diverse rester och satte in i ugnen. Glömde ta fram den resterande tonfisken från igår, men den får vi äta i morgon.

Ingemar ägnade en del tid åt vår hemsida, samt läste. Jag besvarade en del mail till bl. a. mina barn, chattade med några och läste en hel del. Lite småprat med några grannar blev det också.

På eftermiddagen gick vi ut för att ta en promenad utmed strandvägen. Det blev även en stund på en parkbänk för att vända näsan mot solen en stund. När den lyste, var det varmt, men när den ibland gömde sig bakom molnen var vinden isande kall.

I en del palmer klättrar kaktusarna längs stammen

Minns att min mormor hade ett par liknande katusar i ett rumsfönster. De blommade med stora, vackert röda blommor.

Emellanåt tänker jag på, hur varje människa har en speciell uppgift och en viktig plats att fylla i livets storartade maskineri. Nedanstående rader ljuder som musik i mina öron. Tyvärr känner jag inte till författaren.

Gud giver en sträng till varje människohjärta,
för att det ska klinga i hans skapelses harmoni.

Författare okänd

Fasching hos tyskarna

Torsdag den 16 februari 2012
Idag kändes det varmare ute. Samtidigt mulnade det på under eftermiddagen och sent på kvällen började det droppa på husbilstaket. Hur mycket regn det kom, vet jag inte, för jag somnade ifrån smattrandet.

Nu måste jag få klaga lite. Har man ingenting att säga till om längre? Min kropp har nämligen försökt ta makten över mig. Natten till idag var min rygg och ena axel på ett urdåligt humör. Sömnen blev usel och trots en hel del smärtstillande fortsatte den intensiva smärtan. Vid minsta rörelse vrålade kroppen av inbillade plågor. Undrar om det är väderförändring på gång?

Dagen blev inte mycket bättre. Benen var tunga som bly och ryggen var ett enda smärtcentrum. Det var marknadsdag och det innebar inköp av grönsaker. Efter en ny omgång smärtstillande släpade jag mig iväg i förväg för att rekognosera och påbörja inköpen. Ingemar kom efter för att förbarma sig över att bära hem allt. Idag gick inköpen fort.

När vi var färdiga föreslog jag att vi skulle dricka en cappuccino hos ”tysken med den lilla mysiga serveringen”. Där var det om möjligt ännu ”mysigare” idag. Här var det full karnevalsstämning. Ägarna var utstyrda i vackra dräkter och hela lokalen var dekorerad.

Värdparet i karnevalskläder

Karnevalsmusiken svängde det om. Och då – då glömde min trilska kropp bort att vara otrevlig och började svänga i takt med musiken. Jag vann! Musik är livsglädje!

Här var det livat, här var det glatt!

Nya glasögon kanske?

Att jag senare däckade, när vi kom hem, är något helt annat. Då fick Ingemar ”egen tid”. Senare fick vi ett kort besök av ett par vänner, som hade varit ute och ätit.

Bloggen skriver jag i WordPress. Idag upptäckte jag, att de hade skojat ordentligt med mig. Inte mindre än fyra kommentarer, vars upphovsmän sedan tidigare var fullt erkända, låg i skräpposten. Lite pinsamt, men det gick ju att ändra. Tycker nämligen det är trevligt, när människor hör av sig. Vi har själva fått flera fina tips på det sättet.

Nedanstående finstämda rader fick jag av en kurskamrat, när jag för åtskilliga år sedan läste alternativmedicin. Det är få ord med stort innehåll.

Stjärnan
Stjärnan lyser, när det mörknar.
Jag lyser, när du lyser.

Eva Lönnkvist

En tur till Malaga

Fredag den 17 februari 2012
Idag var himlen gråmulen, när vi tittade ut på morgonen och tydligen hade det regnat en hel del under natten, för det var stora vattenpölar ute. Vid frukostdags var det runt 11 grader.

Vi har legat stilla en längre tid, mycket beroende på ihållande förkylningar med intensiv trötthet som följd. Idag var min mest intensiva smärta som bortblåst och vi kände båda att det var dags att röra på sig några timmar. Dessutom behövde batterierna laddas. Vi beslöt oss för att göra en utflykt till IKEA i Malaga.

Det var riktigt skönt att åka några mil idag. Det var fortfarande mulet och över havet låg tjocka regnmoln. Efter nattens nederbörd såg naturen betydligt mer fräsch ut än för några dagar sedan. I dalarna blommade fortfarande en del mandelträd med små skira rosafärgade blommor. Även körsbärsträden var i full blom. Den spanska ginsten har blommat länge, men nu slår den vanliga ljusgula varianten sakta ut sina vackra blommor.

Ibland när vi åker genom det kuperade spanska landskapet fylls mitt inre av en stilla vördnad inför hur människor i alla tider har inordnat sig efter naturens förutsättningar.

När vi anlände till IKEA i utkanten av Malaga, hade det småregnat ett bra tag och den asfalterade parkeringsplanen var fylld med vattenpussar. Det måste ha varit ett paradis för alla småbarn. Varuhuset är stort och rymligt. Det var mycket folk, men ingen trängsel. Även spanjorerna visar ett påtagligt intresse för IKEA´ s sinnrika lösningar på förvaringsproblem. Jag gick och nynnade på ”Jag är så glad, att jag är svensk”. Camprad har funnit den viktigaste nyckeln till affärsframgång, nämligen konsten att skaffa sig bra medarbetare.

Det var glädjefyllt att gå runt på IKEA idag. Vi passade även på att äta lunch. Vad äter de flesta svenskar, när de besöker IKEA? Köttbullar! Tyvärr var potatismoset slut, så vi fick pommes frites i stället. Vad skulle vi egentligen handla? Det viktigaste var ett par solcellslampor, en ny toaborste, lingonsylt, kaviar och doftljus.

En av våra solcellslampor

Jag hade hittat en liten bukett sidenblommor i en färg, som jag letat efter länge. Det var nära, att vi hade fått lämna varuhuset utan blombuketten. Ingemar hade redan packat de andra varorna och hade tämligen roligt åt den följande konversationen. Jag fick ta till en stor del av mitt lilla spanska ordförråd, innan jag kunde köpa blommorna. Kassörskan tittade på den fasthäftade lappen och förklarade att det var omöjligt. Hon fick inte in siffrorna. Jag i min tur förklarade, att det var möjligt. Hon tittade igen och försökte, men lade blombuketten åt sidan. Det var omöjligt, förklarade hon igen. Jag var envis och talade om, att jag ville ha den här blombuketten och att det var möjligt. En kollega kom och hon ringde i sin tur till avdelningen. Det hela löste sig. Den unga kassörskan rådde ju inte för, att inte prisuppgiften gick att få in, men nu finns den säkert på plats.

Vi åkte nu vidare till en mack, där det finns möjlighet att fylla LPG – gasol. Ingemar fick låna en adapter, som gjorde det möjligt att fylla vår tyska gasolflaska. Här fick han även adress till en firma, där han kunde köpa en egen adapter. Firman låg inte så långt bort och vi hittade snart dit. Däremot fick vi vänta ca ¾ timme, eftersom det var siesta.

I Spanien parkerar man lite hur som helst *L*

På hemväg bröt solen genom molnen och det klarnade upp. Bakom och över bergen tyngde kompakta ovädersmoln, så där rasade nog oväder.

Över horisonten visade sig ett märkligt sken. Vackert väder på gång?

Vår värld är fylld av underverk, såväl i stort som i smått och det är en stor favör att på det hela taget få vara med i livet med alla dess förändringar.

Att se en värld i ett korn av sand
och i en blomma se en himmel.
Håll oändligheten i din hand
0ch evigheten i en timme.

William Blake (el. Walt Whitman)

Ännu en solig dag

Lördag den 18 februari 2012
Även om det var soligt och åtskilliga varmgrader, satt det inte i vägen med en långärmad bomullströja och en täckjacksväst under promenaden längs stranden. Spanjorerna är betydligt med påklädda än så. Det är bara turister som går lättklädda.

Ute på Medelhavet gled ett flertal segelbåtar långsamt fram på den ganska lugna vattenytan. En god doft av fisk spred sig. Här och var grillades färsk fisk i gamla båtar.

Vi satte oss vid en servering ett tag och bara njöt av dagen. Papegojorna fortsätter sin byggnation i palmerna. Idag var det ett väldigt tjatter bland bladen. Undrar om det är ungar på gång. Det är väl som med duvungarna. Vi får inte se dem förrän de är vuxna.

Det blev en hel del prat med grannarna på gatan. Just nu är vi elva svenskar här. Djur har sannerligen ett väl utvecklat minne. Ett nyanlänt svenskt par med hund hade stått här en enda natt tidigare, därefter på andra ställen. Kvinnan hade gått en promenad med hunden. Den hade direkt sprungit fram till platsen, där de stått tidigare och stannat där.

Jag tog en promenad till Mercadona för att bl. a. köpa lax. Det fanns många filéer för ett par dagar sedan, men nu var det slutsålt! Nya laxar kommer på måndag.

Det var på det hela taget en lugn dag. På kvällskvisten underhöll oss en koltrast med sin melodiska stämma, så vackert.

Framåt 23.00-tiden på kvällen började det komma personbilar, inte bara en eller två, utan många. Snart var både gatan och den stora parkeringen full. Glatt pratande ungdomar försvann i riktning mot den stora idrottsanläggningen. Förmodligen var det något evenemang i samband med karnevalen. Vi återgick till våra böcker, för att så småningom vaggas till ro av John Blund.

En utflykt till Nerjaområdet

Söndag den 19 februari 2012
Festen i idrottsanläggningen pågick hela natten. Vid 05.00-tiden på morgonen började en och annan åka hemåt. Vid 06.00-tiden stod fortfarande bilar kvar och det hördes svaga rop från anläggningen. Vilken uthållighet!

För vår del var det dags att fylla vattentanken och tömma smutsvattnet. Även gasolflaskan behövde bytas. Det går åt en del gasol under nätterna, som fortfarande är ganska kalla. Det blev den vanliga turen till macken för att fylla vatten, innan vi fortsatte mot Nerja för att byta gasolflaska. Det märks att våren är på väg. Många människor var ute och promenerade. Bilar och även motorcyklar städades och tvättades.

Så här vackert var det i trakten av Nerja idag

Trakten runt Nerja är mycket vacker och vi fortsatte en tur runt området, för att leta oss fram till den omtyckta platsen för vattenhämtning. Det är karneval i Nerja den här helgen, men vi lyckades undvika festligheterna. Vid det porlande vattnet kom en strid ström av människor, som skulle fylla sina flaskor. En skåpbil stod parkerad. I bilen fanns massor av små hundar. Mannen i familjen höll med hjälp av lie på att skära av och samla in stora knippen av något för oss okänt grönt, som sedan lastades in i bakluckan. Förmodligen var det djurfoder. Vad mycket man inte känner till! Jag önskar, att jag finge slå följe med någon, som känner till växtligheten här nere. Mannen skrattade gott, när jag kommenterade att de hade många hundar och föreslog att vi kunde få ta hand om ett par. Det gick inte Ingemar med på!

Här flödar källvattnet

Här verkar någon att bo mer eller mindre permanent

Kvar på plats var en vildhund, vacker som ett rådjur. Han var fullt sysselsatt med att äta någonting. Ingemar gick fram och konstaterade, att det var kött, som någon tydligen hade lämnat.

Här fick vildhunden sig ett ordentligt skrovmål

Vi åkte sakta tillbaka. Även idag var en och annan segelbåt ute på havet. Stora grupper av unga män körde rena rallyt på vägen med sina motorcyklar, ett säkert vårtecken. Mimosan slår nu ut alltmer för varje dag. Så vackert med de stora, yviga och väldoftande buskarna!

Vi fortsatte till gatan bredvid det stora hotellet i Torrox, där vi parkerade för natten. Här stod redan flera andra husbilar. Det vackra hotellet ser helt ödsligt ut. Tidigare om åren har det bott många tyska resenärer här. Då var det liv och rörelse. På kvällarna gick vi och många andra ibland en trappa ner för att äta eller bara ta något att dricka för att senare få se uppleva en trevlig underhållning. Förhoppningsvis är det bara stängt en period!

En marknadsdag i Torrox

Måndag den 20 februari 2012
Vinden kändes något svalare idag, men i övrigt bjöd vår skapare på ännu en strålande dag. Det var bara att tacka, njuta och ta emot.

Natten var lugn i Torrox. Lite för lugn framåt morgonsidan tyckte nog jag, som brukar vakna till fågelkvitter i Torre del Mar. Vi åt frukost i lugn och ro och gjorde oss i ordning för att gå på veckomarknaden. Det lär dröja tills nästa gång, så det var bäst att passa på.

Vi kom iväg framåt 10.30-tiden. Bra tid, för då har temperaturen hunnit stiga lite, marknadsförsäljarna har hunnit packa upp och den värsta rusningen har inte börjat. Man dröjer med att plocka fram vårkollektionerna. Massor av vinterns kläder ska om möjligt först månglas ut. ”Vår” fikonförsäljare fanns på plats och en påse var snart i vår ägo.

Det är roligt att spankulera omkring på marknader. Man träffar alltid några vänner och bekanta. Det gjorde vi även idag. Leende och skrattande husbilsvänner fanns här och var. Några ord och kommentarer utbyttes, innan alla vandrade vidare.

Den ena afrikanskan ville nog inte bli fotograferad............

Idag fanns de flöjtspelande indianerna från Ecuador åter på plats för att förnöja marknadsbesökarna med sina mjuka toner. En liten slant tyckte jag att de var väl värda.

 

Helt nära under ett stort träd finns tyskarna, som säljer begagnade kläder m.m. för att få in pengar till herrelösa hundar. Mitt hjärta smälte inför två hundar, som låg kopplade med varsitt rep under trädet.

Bedjande blickar som talar - värme, tillit, kärlek, visdom, ömhet, viss uppgivenhet.........

Vi gick vidare ner till ”tysken” för att äta bratwurst med potatissallad eller kålsallad. Jag delade min måltid med ett par varelser. Ingemar fick mitt bröd och en halsbandslös kringströvande hund fick bitar av min korv. Brödet ratade han. Kålsalladen smakade bra!

Vi åkte tillbaka ”hem” till gatan i Torre del Mar, där flera av oss svenskar stortrivs. Rogivande afton. Mjuk kvällsskymning. Hundars lek i parken. Koltrastens välljudande kvällsserenad.

Ingemar var snart djupt försjunken i en mycket tjock roman. Jag läser för tillfället två böcker, Tamara McKinley – Drömmarnas land, när jag ligger i sängen och Camilla Läckbergs bok – Änglamakerskan, när jag sitter framme i bilen. När koltrasten hade tystnat, lyssnade jag på en spansk radiokanal, samtidigt som jag läste. Vi har konstaterat, att man har börjar mer och mer med engelsk och ibland även fransk musik i en och annan spansk radiokanal.

Små reflektioner

Tisdag den 21 februari 2012
Rapporter om skiftande väderlek kommer från Sverige. Även uppe i norr börjar solen få övertag och Kung Bore får nog sakta men säkert börja packa ihop. I Närke har man t o m hittat det första vårtecknet beträffande växtlighet, tussilago.

Jag ska på återbesök till min läkare, men när vi kontrollerade datumet, upptäckte vi, att tiden jag fått, var på en söndag. Skulle inte tro, att han arbetar då! Vi åker förbi, tyckte Ingemar. Sagt och gjort. Det blev allmänt skratt, när misstaget upptäcktes. Jag fick en ny tid redan nu på fredag. Bra! Det passar vår framtida planering mycket bättre.

När vi i alla fall var ute och åkte, passade vi på att handla några basvaror på LIDL. Konstigt att det alltid fattas något!

Ett och annat har reparerats på de svenska husbilarna här på gatan idag. Någon har efter ett par missöden fått nya däck. En annan har haft fullt upp med att justera sitt kylskåp. Hos oss har det lyst rött för toakassetten oavsett tömning, men det har Ingemar åtgärdat. Ett par har fått nya familjemedlemmar. De har hämtat ett par små hundar. Tyvärr hann jag inte träffa dem, innan de åkte vidare.

Idag blev det lite, men naggande gott till lunch, nämligen en bit färsk lax med smörslungad färsk spenat. Det är alltför lockande att ha Mercadonas fina fiskdisk så nära.

Det är intressant att få ta del av forskningsresultat inom olika områden. På 30-40 meters djup har man under permafrosten i Sibirien grävt fram frukter, som är ca 30 000 år gamla. Från dessa har forskare lyckats odla fram växter. Nu hoppas man på att hitta nya ”utdöda” växter. Spännande! Skönt med lite trevliga nyheter tycker jag!

Utflykt till russinhuvudstaden El Borge

Onsdag den 22 februari 2012
Grattis min kära dotter, som har namnsdag idag! Vi hördes både via SMS och via mail och jag hoppas att du fick en trevlig dag!

Vi hade länge talat om att göra en utflykt till russinbyarna i Axarquía, men de ihärdiga förkylningarna hade lagt lite sordin på äventyrslusten. Idag skulle det emellertid bli av och vi valde att inrikta oss på russinhuvudstaden El Borge, som bara ligger några mil norrut från Torre del Mar.

När fenicierna byggde upp hamnstaden Cádiz, tog man även med sina lärdomar om vinodlingar och vinproduktion. I Axarquía har man odlat vindruvor i drygt 3.000 år och här odlar man efter gamla traditioner. De bästa vindruvorna väljs ut till russinproduktionen. El Borge är huvudorten. I början av september plockas vindruvorna, som sedan läggs i torksängar. Efter några veckor i solen har druvorna skrumpnat och förpackas då i trälådor. I El Borge bor bara drygt 1.000 personer. Tredje söndagen i september firas russindagen, då man delar ut både russinpaket och Malagavin till besökarna, som då kan uppgå till ca 10.000 personer.

Den vackra vägen från kusten till El Borge ringlar sig fram mellan citron- och avokadoodlingar. Utsikten över det mjukt kuperade landskapet är magnifik.

Så här uttorkade är många floder i Spanien

Vackert blommande mandelträd

När vi kom fram till byn, parkerade vi uppe på den stora vägen för att till fots utforska byn, som klättrar uppför berget. Smala, kullerstensbelagda slingrande gator och många stentrappor förde oss runt i den vackra vita byn. Alla människor hälsade, gammal som ung. Mindre livsmedelsaffärer gömde sig bakom draperier. Direkt utmed gatan bakom en neddragbar jalusi finns en kiosk. Vi vandrade förbi kyrkan med dess klocktorn, kulturhuset, kommunalhuset, posten m.m. I restaurangen/hotellet med museum drack vi en god cappucino. En pil visade mot en biologisk/ornitologisk park, men den hoppade vi över.

Den här vackra fontänen finns nära infarten till byn

I de flesta byarna kan man hämta dricksvatten

Kiosken

Ingången till kulturhuset

Överallt lägger man inte ned postkontoren

Torget med kommunalhuset

Ingången till livsmedelsaffären. Här köpte vi Malagavin, men russinen var slut

I El Borge föddes en av de västa banditerna, som gjorde bergsvägarna osäkra på 1800-talet

Kyrkan med klocktornet

Interiör från restaurangen

När vi återvände till Torre del Mar, kändes benen väl använda, men det var en skön känsla. Mina ”nyrenoverade” knän och vader fungerar alldeles utmärkt. Det var länge sedan jag kunde gå så bra! Jippi!

På kvällen fick jag en chans att träffa Helena och Rolands nya små hundar. Så goa små varelser! Lycka till med de nya familjemedlemmarna, önskar vi! Siv och Leif från Orust hade anlänt tidigare under dagen och även vi fick en liten pratstund. Siv och jag är ju från samma stad och hon var min frissa under ett antal år. Världen är liten! Ingemar B. kom förbi en sväng på förmiddagen. Hoppas Eila kryar på sig snart!

Det var rena glansisen i Stockholmstrakten idag med många avåkningar och olyckor. Mina tankar gick ofta till min dotter och svärson, som båda åker bil till sina arbeten.

Sverige har fått en ny prinsessa – Viktorias och Daniels lilla dotter

Torsdag den 23 februari 2012
I morse kunde jag inte sova, utan vid 04.30-tiden satte jag mig vid datorn. Den stora nyheten var att prinsessan Viktoria hade åkt till närbelägna Karolinska. Något senare föddes en liten prinsessa. Grattis! Hoppas den lilla familjen får vara ifred för media!

Idag var det åter veckomarknad. För vår del blev det en kort tur för inköp av kronärtskockor, kål och jordgubbar. Vi mötte flera husbilsvänner, som alla strålade ikapp med solen, Leif och Eva, Benno och Rita, Siv och Leif.

Efter en snabb lunch på en restaurang gick vi mot fyren för att möta ett par andra husbilsvänner, Bert och Birgit. Det är dags för vår del att börja säga adjö för den här gången, eftersom vi tänker fortsätta vår resa mot Portugal. Vi satte oss vid en strandservering för att prata ett par timmar. Solen lyste, men vinden var isande kall.

Trots den kalla vinden badade några enstaka

Från Torre del Mar till Fuengirola

Fredag den 24 februari 2012
Idag var det dags ett besiktiga mina behandlade ben, samt få en spruta till i vänstra knäet. Nu är det så, att jag har en mycket noggrann läkare. Det blev inte bara en spruta i knäet utan ytterligare massor av sprutor i båda benen och idag fick läkarens fru assistera. Båda benen ska nu vara lindade några dagar – igen!

Idag skulle vi åka vidare mot Fuengirola och så småningom Portugal. Nu är det så, att man inte bara åker sin väg utan att säga adjö till vänner och bekanta. På ”vår gata” i Torre del Mar vinkade vi adjö till Jalle, Eva och Leif, innan vi fortsatte till grusplanen för att prata en stund med Rita och Benno, Mona och Göran samt Siv och Leif. Sista anhalten var camping Laguna Playa, där Ingemar och Eila stannar ännu en vecka. Det blev ett avsked på avstånd, eftersom Eila var förkyld och den varan har vi haft tillräckligt av. Vi önskar er alla en fortsatt trevlig vistelse och en lugn hemresa! Var rädda om er och kör försiktigt!

Vi fortsatte nu vår resa till marknadsplatsen i Fuengirola. Resan tog bara en dryg timma. Här stod en hel del husbilar, även flera svenska. Jag satte igång att förbereda kål och köttfärs till en kålpudding.

Knackeliknack på dörren! Vem där? Björn! Vilken Björn? Björn utan Eva och Alex. Männen pratade en stund, medan jag ägnade mig åt maten.

Knackeliknack på dörren! Vem där? Anita! Vilken Anita? Anita med Freddie, men utan Jyrki. Freddie kände lukten av köttfärs och slickade rent paketet. Vi andra smidda planer inför morgondagen.

Knackeliknack på dörren! Vem där? Birgitta och Enar! Vilka Birgitta och Enar? Birgitta och Enar så klart!

Knackeliknack på dörren! Vem där? Björn! Vilken Björn? Björn med Alex men utan Eva, som vilade.

Dessutom kom åtskilliga besökare i form av grannarnas hundar, som kände köttlukten och stannade framför dörren.

Ekologisk marknad i Málaga

Lördagen den 25 februari 2012
Idag gick vi upp ovanligt tidigt, redan klockan 07.30. Det var inte speciellt varmt ute, bara 8,3 grader. Inomhus var det drygt 12 grader. Vi satte på värmen och det blev snabbt varmt i husbilen.

Klockan 08.45 knallade vi iväg till tågstationen i Fuengirola. Det är en bit att gå, men det gick ändå fortare än vi trodde. Klockan 09.30 sammanstrålade vi med Anita, Jyrki och Freddie för att åka till den ekologiska marknaden i Malaga. Resan tog ca 40 minuter. Freddie såg både sorgsen och förnedrad ut. Varför? På tåg måste hundar bära munkorg och det gillar han av förståeliga skäl inte alls.

Tro inte att vi gick raka vägen till marknaden! Först ville vi ju dricka förmiddagskaffe, vilket vi gjorde vid en servering nära Parque Huelin, där den ekologiska marknaden var. Grönsakerna, som såldes här, odlas alla i den bördiga floddalen vid Guadalhorce. Varje veckoslut försäljs de ekologiska varorna i de små städerna utmed floden. Man har nyligen börjat med marknaden i Málaga.

Med facit i hand måste jag tillstå, att det var en av de trevligaste marknader, jag besökt. Här fanns gott om plats i den lummiga parken, där papegojorna skrikande flög ovanför våra huvuden. Borden var inte placerade tätt intill varandra, som man ofta ser på marknader, utan det fanns gott om utrymme. Tur nog hade Anita och Jyrki en stor ”dramaten” med. Den blev full och ändå bar Ingemar ett par påsar.

Männen försöker hålla ordning på alla våra inköp

Det var ett stort utbud av nyskördade grönsaker bland de pratglada odlarna. Tur att vi inte har större kylskåp! Skulle kunna leva på grönsaker och fisk härnere. Här fanns även frukt, nötter, ekologiskt odlad säd, teer, kryddor, olivoljor, getostar m.m. Allt odlat utan konstgödsel eller besprutning! Priserna var också bra och mycket var inte dyrare än på de vanliga marknaderna.

Efter rundturen bland alla odlarna var vi ganska hungriga och gick tillbaka till serveringen, där vi tidigare hade druckit kaffe. Anita och jag åt stekt torskrom, något som jag inte ätit på många år. Gott! Herrarna i sällskapet festade på calamares. Som lite tilltugg fick vi goda oliver och friterade småräkor. Freddie höll tillgodo med brödbitar doppade i majonnäs, som jag gav honom. Alla blev nöjda!

Det är inte alla, som passar i orange, men Anita gör det verkligen

Freddie tog en vilopaus

Vi knallade nu sakta tillbaka mot stationen. Nog måste vi ha en kopp kaffe, innan vi åker hem, tyckte Jyrki. Visst! Det var vi alla med på och slog oss ner i solen vid en uteservering. Freddie tyckte nog att det räckte, så han la sig ner och vilade.

Resan tillbaka till Fuengirola gick bra och vi knallade alla mot marknadsplatsen, där vi plockade ut våra inhandlade varor. Klockan var nu ca 16.00 och jag tror att alla var ordentligt trötta efter den långa dagen. Vi la bara in våra varor. Därefter somnande vi båda.

Tack Anita, Jyrki och Freddie för en mycket trevlig och givande dag! Utan er båda hade vi aldrig fått uppleva detta. Vi uppskattar även att vi får ta del av era tips och er gedigna kunskap.

En varm och lugn dag i Fuengirola

Söndag den 26 februari 2012
Nu är det rena sommarvärmen både ute och inne. Även nätterna är varma. När vi efter en tupplur på eftermiddagen tittade på termometern, var det drygt 32 grader inomhus, trots att takluckorna var öppna. Även om man tycker om värme, var det lite i mesta laget, så det var bara att öppna dörren.

Idag tog vi det lugnt. Det blev ett par kortare promenader och lite småprat med grannarna. Vi önskar Birgitta och Enar lycka till på den fortsatta resan österut i Spanien! Vi läste en hel del idag. Jag satte mig framme i bilen för att sticka och lyssna på klassisk musik, bl. a. flera av Chopins pianokonserter. Allt var genomsyrat av en mjuk värme och ett fridfullt lugn. Tankarna gick ofta tillbaka till gårdagens fina upplevelser.

Sent på eftermiddagen stod Anita, Jyrki, Eeva och Björn med två glada hundar, Freddie och Alex utanför dörren. Det blev en liten stunds samtal i eftermiddagssolen. Vi var glada över att alla hade återhämtat sig efter gårdagens långa utflykt.

En av mina älsklingsförfattare, Paulo Coelho, säger följande: ”När du vill ha något, samverkar hela universum för att hjälpa dig att förverkliga din önskan.”
Är det någon mer än jag, som har upptäckt att det stämmer?

Till romerska utgrävningarna i Bolnuevo – polisbesök

Måndag den 27 februari 2012
Idag var det även dags för oss att sakta ge oss av mot Portugal. Medan Ingemar tömde och gjorde bilen klar för avfärd, gick jag till Mercadona för att handla. Vi äter mycket fisk och idag köpte jag nyfångad taggmakrill.

Vi åkte A7 i riktning mot Marbella. När vi passerade Nueva Andalucia, kunde vi inte låta bli att kasta en blick upp mot Ingemars kusins lägenhet, trots att vi vet, att de kommer ner först om en vecka. Lasse och Britt-Marie brukar alltid stå på balkongen och vinka, när vi kommer.

Vi har aldrig varit i San Pedro, men idag åkte vi ner. Här stod en hel del husbilar utmed gator och parkeringar nära stranden. Vilken vacker strand och strandpromenad! Här träffade vi ett par glada svenskar, som vi mötte i Fuengirola före jul. Efter en kopp kaffe for vi vidare förbi Estepona. I en svacka ner mot havet ett par mil längre bort brukar det alltid stå husbilar. Det gjorde det även idag. Vi har åkt ner en gång, men kände att där ville vi inte stå. När vi närmade oss Sotogrande, kastade vi längtansfyllda blickar ner mot den vackert terrassformade parkeringsplatsen i Torreguadiaro, där vi stått många gånger, innan man satte upp bommar.

När vi närmade oss Gibraltar hopades dimmolnen på himlen. Vi fortsatte att följa kustvägen förbi Algeciras och Tarifa och lämnade nu såväl Costa del Sol som Medelhavet för att i st. möta Atlanten. Det var några grader kallare än på morgonen.

Ett par mil från Tarifa svängde vi av till vänster mot Bolonia för att se på Ruinas romanas de Baelo. Det är ett par år sedan vi var här senast och det är intressant att se, hur långt man har kommit med de arkeologiska utgrävningarna. Det fagra landskapet med dess ringlande väg och mjukt formade kullar var sig likt. Däremot saknade jag det äldre paret med alla sina djur, som under flera år har bott i en sänka vid sidan om vägen. Förmodligen är det de, som nu bor bakom pizzerian.

Vi åkte ner till en öppen grusplan nära havet för att parkera tillsammans med 7-8 andra husbilar och husvagnar. En bit från oss stod en känd husbil parkerad. Eeva, Björn och Alex hade anlänt före oss. Medan de tog en promenad tillsammans med Ingemar, passade jag på att laga mat. Jag kryddade den nyinköpta makrillen och lagade den och makrillromen i ugn tillsammans med ekologiska grönsaker, lite grädde och blåmögelost. Det var första gången jag tillagade den fina makrillen, men vi var fullt nöjda med måltiden.

Gångbroarna utmed de senaste utgrävningarna är nya. Bakom brer en liten sandöken sakta ut sig

Snart sjönk solen sakta ner bortom Atlantens horisont. Det blev en vacker solnedgång och jag längtade redan efter nästa morgons soluppgång. Vi tittade på TV en stund och fortsatte att spela en Skip-Boo.

Sent hörde vi en bil, som kom åkande och stannade på grusplanen. Vi kikade försiktigt ut och såg, att det var en polisbil. Kl 23.30 bankade det plötsligt mycket hårt på dörren. Det var en polis, som bankade både med batong och med knytnävar och lyste på oss med ficklampa. Skönt att vi var påklädda!

Poliserna brukar vara vänliga härnere, men den här mannen var närmast hysterisk, där han stod och skrek. På en hackig engelska förklarade han, att det var Parque Natural och förbjudet att stå. Alla måste bort! Till saken hör, att vi har övernattat här nere i Bolonia flera gånger tidigare under åren. Jag försökte fråga varför och utan att tänka mig för, kastade jag in några ord spanska. Då blev det ännu mer svada. Aha! Ni pratar spanska! Därefter rabblade han hela härligheten på spanska. Puh! Somliga borde inte vara poliser! Om man nu tänker göra en razzia, kan man göra det lite tidigare på kvällen. Till hans fördel måste dock sägas, att han, visserligen fortfarande i upprörd ton, berättade att vi kunde stå ca 3 km därifrån. Vi gick bort och pratade med Eeva och Björn, som hade sovit och inte öppnat. Den stackars hunden hade blivit vettskrämd. Undra på det!

Den enda, som fick stå kvar, var en bil med några fiskare. På en skylt står uttryckligt, att man inte får fiska! Ingen logik i det hela! Nåväl, vi åkte nu alla, även en spansk husbil, i kolonn bort utefter vägen. Efter ca 4 km visade det sig finnas en öppen plats på andra sidan vägen vid pizzerian, där vi alla kunde övernatta. Slutet gott, allting gott!

El Dia de Andalucia – Andaluciens dag

Tisdag den 28 februari 2012
El Dia de Andalucia – Andaluciens dag

Vi tackar polisen för att vi fått en ny ställplats! Men hu så kallt det blåste på morgonen, när vi fyra svenskar plus en morgonpigg hund tog en pratstund utomhus! Eeva och Björn åkte vidare, medan vi åkte ner till Ruinas romanas de Baelo för att ta en titt i museet. Det är alltid roligt att se förändringar, även om vi har varit här flera gånger tidigare. Den lilla butiken har numera ett förnämligt utbud av fackböcker om bl. a museer i Spanien och gamla kulturer. Med anledning av Andaluciens dag hade man idag tre guidade visningar. Som europé går man in gratis, men det är bra att kunna visa upp legitimation. Det blåste som sagt kallt ute och vi nöjde oss den här gången med att se den framväxande romerska staden genom museets panoramafönster.

Parkeringsplatsen var helt full, när vi kom ut och vi mötte en ständig ström av bilar, när vi åkte. Jag satt och nynnade ”Jag trivs bäst i öppna landskap”, när vi följde vägen, som ringlade sig genom ett öppet leende landskap upp till den större vägen. En hund sprang ut mitt på vägen, medan en åsna och en häst betade i dikeskanten.

Vi åkte vidare mot nordväst, för att snart ta av mot Zahara de los Atunes, som ligger vid kusten. Ett storkpar hade byggt en förträfflig bostad på resten av en palmstam. Betande kor syntes överallt på de omgivande ängarna. Gräset, som här normalt är långt, kraftigt och saftigt, var i år betydligt kortare p.g.a. torkan. Oräkneliga tofslärkor flög upp från omgivningen, samtidigt som en och annan rovfågel svävade fram med utbredda vingar i jakt på ett byte.

På väg till den lilla trevliga staden passerade vi ett långt område med många skyltar ”Zona Militar. Prohibido el paso”. Men korna då? Innanför stängslet gick en hel del betande kor, så de får tydligen vistas inom det militära området.

I Bolonia hade det varit kallt och blåsigt på morgonen, men när vi kom till Zahara de los Atunes, var det 25 grader utomhus. Varje gång vi kommer till den här staden, söker vi upp det lilla hembageriet, där man säljer stora, goda mandelkakor, som är mycket svåra att motstå. Idag firade man El Dia de Andalucia även här. Den andalusiska musiken ljöd på högsta styrka från stadens högtalare och vid en uteservering serverades öl och små räkor i plastmuggar.

Är det fest - är det andalusisk musik, ska man dansa, tyckte den lilla flickan

Svårt att motstå alla läckerheter

Det är oerhörd torka på många håll och åtskilliga nyplanterade träd är borttorkade. Det behövs mycket regn. Vi fortsatte N 340 och A48/E5 förbi Vejer och passerade även Jerez ut mot staden vid floden Guadalquivirs mynning, Sanlucár de Barrameda, där vi letade efter en ställplats. Vi gjorde en tur runt staden och kom bl.a. förbi tjurfäktningsarenan, där massor av människor var på väg in. Med anledning av El Dia de Andalucia skulle tre av Andalusiens främsta tjurfäktare delta.

Slut för idag!

Del av tjurfäktningsarenan

Vi åkte först ut en tur på stranden, där massor av människor festade, sjöng och firade Andaluciens egen dag. Lite lugnare kändes det att åka tillbaka till parkeringarna utmed strandgatan, för att övernatta. Här har vi stått tidigare och aldrig blivit bortkörda.

Här sjöng man andalusiska sånger

Skottdagen

Onsdag den 29 februari 2012
Undrar hur många kvinnor, som friade idag? Det har berättats, att om mannen nobbade en kvinna förr, förväntades det att han skulle köpa en dyrbar present till henne.

Sömnen hade varit god, där vi stod på utmed strandpromenaden i Sanlúcar de Barrameda. Idag var det emellertid arbetsdag igen och trafiken tilltog. Vi åt en tidig frukost och åkte sedan ut på stranden för att sova en stund till. Här var det mycket skräpigt efter gårdagens festligheter. Tendensen att äta snabbmat är tydligen lika stor bland ungdomarna här som i Sverige. De tidigare generationerna packade förr upp hemlagad mat ur kylväskor och korgar, när man samlade familj och släkt på stränderna.

Klockan 11.00 var det fortfarande bara 14 grader och en och annan cyklande spanjor hade sjal för munnen. Vi packade ihop och åkte mot Jerez, dock utan att stanna den här gången. I Jerez kan man på torsdagar gå på den pampiga och mycket sevärda dressyruppvisningen. Bodegor finns det gott om och en del som ex. Osborne och Tio Pepe har visningar. Idag fortsatte vi N4 i riktning mot Sevilla. Här är det huvudsakligen jordbruksbygd, men även olivlundar med enormt stora arealer. Under tidigare år har man kunnat njuta av jordens alla vackra färgskiftningar. I år är det så torrt i markerna, att det ser helt livlöst ut. På många ställen är det djupa sprickor i marken. Den vita ginsten tycks klara mycket torka, för buskarna, som brer ut sig överallt, där det finns plats, har kaskader av vita blommor.

I Sevilla vek vi av mot Huelva, där de stora jordgubbsodlingarna dominerar. I utkanten av Huelva finns förutom en ansenlig hamn även ett stort industriområde kring oljehantering, m.m.

Vid hamninloppet tog Columbus emot oss med öppna armar

Innan vi där svängde av mot vårt tänkta natthärbärge i Monasterio de la Rabida, köpte vi en säck stora och saftiga apelsiner av en försäljare, som stod vid vägkanten. Vi stannade på den stora parkeringsplatsen mellan Columbusmuseet och Foru IberoAmericano, där vi övernattat flera gånger tidigare. Tydligen var det stort festande även här under gårdagen, för det var mycket skräpigt.

Foro IberoAmericano

Medan jag lagade mat, tog Ingemar en promenad och fotade lite.

Argentinas bidrag till området

Colombias bidrag

Klostret, där Columbus tillbringade en tid

En tidigare tagen bild från Columbusmuseet

Det börjar våras på hemmaplan och idag har Eila och Ingemar startat resan tillbaka till Sverige. Vi önskar er båda en lugn och trevlig hemresa! Grattis säger jag till väninnan Anita i Garphyttan, som idag fyller år!

Till Portugal

Torsdag den 1 mars 2012
Bortsett från lite störande ljud från oljeraffinaderierna sov vi lugnt. Idag på morgonen var det mulet, något som varit ovanligt under den här övervintringen. Det var ganska kylslaget ute, när jag tog min morgonpromenad. En åsna, som betade i gröngräset nedanför klostret, iakttog mig intresserat. I fågelsjön nära museet var det ganska lugnt. Jag spejade i hopp om att få se en rödhöna, men de gömde sig nog väl i vasstuvorna.

En del av den lilla fågelsjön utanför Columbusmuseet

Har man tur, lär man kunna få se de här fåglarna

Vi åkte nu vidare mot det närbelägna Portugal. Före gränsen svängde vi ner till Ayamonte. Efter en liten rundtur ner genom hamnen, stannade vi vid Mercadona för att handla lite. Kaffet började sina och deras eget märke på kaffe är lagom rostat för vår smak. I köttdisken handlade jag ett par tjocka skivor kalkon. Innan vi åkte vidare, passade vi på att tanka. Drivmedel är nämligen biligare i Spanien än i Portugal och man ser många Portugiser, som åker över för att tanka.

När vi kommer in i Portugal, kommer vi in i en annan tidszon och får vi ställa tillbaka klockan en timme. Förmodligen kommer vi inte att ha internetuppkoppling på några dagar.

När man har passerat den stora bron mellan Spanien och Portugal, kommer man direkt till polisstationen och turistbyrån, som ligger på höger sida. Ingemar gick in för att hämta information om de nya avgifterna för motorvägen, som såväl vi som många andra kommer att undvika. Det gäller att svänga av direkt, när man kommit över bron.

Första målet innanför gränsen för vår del var Castro Marin, för att tömma och fylla vatten. För 2 € fyller man ca 100 liter vatten. Vi hade poletter kvar, så det gick snabbt. Såväl på ställplatsen som på torget stod åtskilliga husbilar.

Den vanliga vägen ut från Castro Marin mot Altura var avstängd p. g. a. pågående vägarbeten. Det visade sig senare, att man byggt om och gjort en snygg infart till staden. Ingemar körde nu i. st. genom Vila Real för att vi skulle komma till Altura, där vi åkte ner till strandparkeringen. Såväl på parkeringen som på den stora sandplanen stod många husbilar. Efter att ha ätit och vilat en stund, körde vi upp till centrum, där det finns kostnadsfritt Wifi. Idag var det tyvärr ingen internetuppkoppling, så vi åkte åter ner till stranden för att övernatta. Lite senare hände något ovanligt. Det föll ett sparsamt men mycket välkommet regn.

Till Serpa i Alentejo

Fredag den 2 mars 2012
Ovanligt nog var det mulet på morgonen, ganska disigt och vår termometer visade på 9 grader. Idag tänkte vi lämna Algarvekusten för att bege oss norrut mot Alentejo. I lågvattnet utanför Castro Marim stod mängder av storkar och letade efter föda i det grunda vattnet.

Först åkte vi en sväng ner mot de stora parkeringsplatserna vid Manta Rota, där vi har varit ett flertal gånger under åren. Vi hade hört talas om, att man hade gjort i ordning en ställplats på den högra planen. Det stämde. Här fanns det nu både bommar och en vaktkur. En dag kostar 4€, 10 dagar 35€, 30 dagar 90 €. Vatten ingår i avgiften. Vill man ha el, kostar det extra.

Den numera ordnade ställplatsen vid Manta Rota

Vårt mål var att med en övernattning komma upp till lördagsmarknaden i Moura och vi följde därför N122/IC27 norrut. Den som åker här första gången, tipsar vi att följa den betydligt vackrare vägen, som löper utmed floden Guadiana, för att senare komma in på IC27.

Även om det här var lite grönare här och var, saknas den riktiga grönskan. Det behövs regn i den torra vegetationen. Cistrosorna börjar slå ut, men det dröjer nog, innan de är i full blomning. Däremot blommar de ganska oansenliga rosa-vita liljorna överallt. Även mandelträden blommar häruppe.

Det finns gott om vackra blåskator i den här nejden och även en färggrann härfågel flög upp framför bilen. Omgivna av pinjetallar och eukalyptusträd tog vi en kaffepaus för att stärka oss och andas in den syrerika luften. Vägarna är på många håll lappade, knaggliga och ganska dåliga.

Så småningom siktade vi Mertola, som är en verklig pärla i landskapet med sina vackra vyer. Vi har åkt igenom staden flera gånger och även stannat för att äta, men kommer vi tillbaka hit, vore det intressant att övernatta för att kunna utforska staden bättre.

En av de många vackra utsiktsplatserna vid Mertola

Infarten till Mertola (tidigare tagen bild)

Den gamla fästningen i Mertola (tidigare tagen bild)

Efter Mertola kom vi fram till ett av storkarnas favoritområden, där de som vanligt häckar på telefonstolparna utmed vägen. Ute på ängarna samsades kor med storkar, tofsvipor och kohägrar om födan på marken.

Vädret var för tillfället uppklarnande. Här i Alentejo blir du oftast väl bemött och speciellt äldre människor som går, sitter utanför sina hus eller caféer, höjer ofta handen till hälsning, när du passerar. Vi åkte om ett äldre par, som drog en stor kärra med kvistar och grenar, som man varit ute och samlat in för uppvärmning. Från det ena till det andra säger fåren i Portugal inte ”bä” utan ”lä”. ”Lä, lä vita lamm!”

I Mina de São Domingos mötte oss detta fantasirikt målade hus.

Den lilla intressanta kopparstaden Mina de São Domingos passerade vi den här gången för att komma fram till vårt mål för dagen, Serpa. Som tidigare parkerade vi utanför det kommunala badhuset, mittemot den lilla vitkalkade kyrkan.

Den lilla vackra vitkalkade kyrkan i Serpa

Här var vår övernattningsplats

Jag kände mig trött och sov en liten stund, medan Ingemar tog en promenad. Nedan några vyer Ingemar fotade under sin promenad.

Del av den gamla stadsmuren

När vi senare tog en gemensam promenad, hade det seglat upp blåsvarta moln på himlen. Vi satte oss vid en närbelägen servering för att dricka en kopp kaffe i väntan på att en liten livsmedelsaffär skulle öppna efter siestan. ”Bom tarde” hälsade ägaren och vi på varandra. ”Bom sol” sa han, för just då hade solen trängt fram mellan molnen. Alla, såväl män som kvinnor, hälsade på oss, där vi satt. Det vore kanske något att tänka på hemma i Sverige. Man ser påfallande många svårt invalidiserande människor i Portugal. En man i den yngre medelåldern, som vi mötte, såg ut som om han hade haft polio i sin ungdom. Vilka otroliga smärtor han måste ha, och så bra vi har det!

Johannesbrödsträdets frukter

Ovädersmolnen drar ihop sig

Visst har ni lite mat till mig?

Så småningom öppnade den lilla livsmedelsaffären. Mjölk gick lätt att hitta. Värre var det med hundgodis. Ordet hund på spanska och portugisiska har ingen som helst likhet. Efter Ingemars uppförande av en pantomim, letade ägarinna fram en stor burk hundmat, men det var inte riktigt vad vi ville ha. Jag hade en stunds talträning tillsammans med ägarinnan av butiken , så nu kan jag säga hund på portugisiska, men dessvärre lär jag glömma bort det igen.

När vi kom tillbaka till husbilen var det ömsom mulet, ömsom sol. Jag satte mig på en bänk utanför kyrkan och läste. Ingemar, som hade ringt till Anna och Jan, gjorde mig snart sällskap. Under kvällen tittade vi en stund på TV, där en fårfarmare, som blev intervjuad i ett nyhetsprogram, beklagade sig över den mycket svåra torkan.

Till marknaden uti Moura

Lördag den 3 mars 2012
Vi vaknade till duvors kuttrande, koltrastens och den svarta starens melodiska sång. Efter frukost var vi färdiga att åka strax före klockan nio. Utanför ett café stod ett flertal män i kö i väntan på att man skulle öppna. Många män, speciellt de äldre, tillbringar mycket tid med att sitta utanför caféerna.

I olivlundarna utmed vägen mot Moura höll man på många håll på att beskära träden. Hög tid innan saven börjar stiga. Här och var körde vi om åsnedragna kärror. Marken är på många håll så torr, att det är djupa sprickor i marken.

Visst kan man bo på toppen av en fyr!

Nu blommar mimosan överallt

Vi anlände så småningom till den månatliga marknaden i Moura, som redan var fylld av folk och mest frekventerades av romska familjer. Vi var nog de enda turisterna. De stora oststånden lockade oss. Här köpte vi fårostar från Serpa och även Queijo de Nisa, som också är en fårost, båda mycket goda. Jag hade sett fram emot att få se korgprodukter, men korgförsäljarna lyste tyvärr med sin frånvaro. Man sålde tyvärr burfåglar av olika slag. Kläder dominerade marknaden, men det var ingenting som lockade. En man, som passerade oss, hade köpt en ny olivkratta, som används för att ta ner oliverna.

Här säljs det ostar

.................och korv

Är man hungrig finns det nygrillad kyckling

Mängder av stringtrosor

Djur i bur är inte trevligt

Här köper bönderna kycklingar

I Portugal bär männen keps

Små marknadsbesökare

Nöjda med våra ostar, åkte vi till ställplatsen i Luz för övernattning. Här fanns redan tre husbilar, ingen svensk.

Till vänner i Eguas – vi kom, vi sågs, vi segrade – (Posso)

Söndag den 4 mars 2012
Kyrkklockornas vackra melodi och tofslärkornas mjuka drillande över åkrarna väckte oss. Dagen började med ett mycket kortvarigt och stilla duggregn. Det fortsatte med att vara halvmulet/mulet med glimtar av sol. Senare under förmiddagen gav molnen vika och solen härskade åter under resten av dagen.

Vi hade tillsammans med ytterligare tre husbilar stått på ställplatsen i Luz. Efter tömning och påfyllning av vatten, började vi åka mot den lilla byn Pavoa, där Jan mötte oss. Vi parkerade husbilen och fortsatte mot Eguas i ”Selma” med Jan vid ratten.

I byn Pavoa såg det ut som vanligt och gubbarna satt på ljugarbänkarna.

Byns lilla kyrka är vacker

Vi har hälsat på våra vänner i Eguas ett flertal gånger tidigare under åren. Vägen är ca 5½ km, men tar omkring ½ timme att köra p.g.a. vägens dåliga beskaffenhet. Man passerar både olivlundar och kohagar, när man åker upp genom landskapet. Mestadels, när vi har åkt, har den guppiga vägen varit lerig och ibland har vi vandrat genom en olivlund, medan Jan lotsat bilen genom stora vattenhål. Idag var vägen torr, mycket torr och det fina dammet stod som en sky kring bilen. Här hade det inte kommit något regn på mycket länge och hela omgivningen med dess kullar och dalar såg förtorkad och helt livlös ut. Ingemar hade vanan inne och skötte sysslan som ”Olle i grind” perfekt. De vackra korna tittade snällt på oss och makade sig sakta åt sidan. Snart skymtade vi Annas och Jans hus.

Idag var det extra spännande. Vi skulle göra en ny bekantskap. Hunden Posso, den nya familjemedlemmen, bodde här sedan i december och var nu ca 7-7½ månad. Posso hade mer eller mindre levt på gatan nere i byn och vad han hade varit med om, vet ingen. Anna hade förvarnat oss om, att hunden förmodligen skulle ligga på baksidan av huset hela tiden, vi var där.

Posso stod till en början på avstånd och iakttog oss osäkert. Han hade aldrig kommit fram till någon utomstående uppe hos Anna och Jan. Varken Ingemar eller jag brukar ha någon svårighet att bli vänner med hundar. Även här lyckades det med hjälp av full koncentration, lite hundgodis, medhavda kex och hårda brödbitar. Posso smög sig till en början fram, men blev allt frimodigare och vi fick t.o.m. klappa honom. Att bli vän med ett djur, är något av det finaste man kan uppleva. Tack Posso, för att du litade på oss!

Apelsinerna, som Ingemar och Inger hade med, var kul att leka med, tyckte Posso. Observera att han ligger framför oss och inte bakom huset!

Jan berättar roliga historier..........

Kul, tyckte Anna och Inger! Ingemar stod bakom kameran och skrattade!

Va! Skrattar ni åt mig, undrar Jan

Timmarna gick som vanligt fort, när vi besöker Anna och Jan. Vi njöt av Annas goda mat och hade mycket trevligt tillsammans. Både den spröda pajen och tiramisun gick åt.Tack kära vänner för allt gott och för att vi fick träffa er! Vi önskar er en fortsatt skön vår!

Till camping Zmar nära Odemira

Måndag den 5 mars 2012
Idag har mitt mysiga barnbarn Tove namnsdag. Tidigt på morgonen skickade jag ett SMS, men än en gång säger jag: ”Grattis på namnsdagen min vän! Hoppas du får en trevlig namnsdag!”

Efter besöket i Eguas åkte vi till Serpa, där vi övernattade för ett par dagar sedan. Här var det tyst och lugnt. Strax före klockan 08.00 på morgonen var det bara 8,5 grader. Det klarnade så småningom, även om det låg en tät grafitgrå molnbank längs horisonten.

Vi åkte IP8 mot Beja, åkte runt staden och vidare på IP2/E802 mot Costa Vede/Ourique. Det var bra skyltat och även om det bitvis var knaggligt, var vägen till största delen bra. När vi åkte förbi ett infanteri, kunde vi konstatera, att man i. st. f. taggtråd uppe på murkrönet hade limmat fast massor av krossat glas.

Utefter den här vägen bredde mycket stora olivodlingar ut sig. På odlingarna var de stora bevattningsanläggningarna igång. På flera ställen utefter vägen var vägarbeten på gång. Tydligen håller man på att göra planskilda korsningar.

Ett grått och trist landskap mötte oss. Största delen av de annars så vanligt förekommande vilda blommorna lyste med sin frånvaro. På en del ställen skymtade revbenen på de magra korna, som förgäves letade efter något ätbart på de uttorkade vidderna. Enligt uppgift var februari den torraste februarimånaden på 81 år och enligt samma källa är tidningar och TV-nyheter fyllda av rapporter om torkan i Portugal! En god vän, bosatt i Portugal, berättade, att det kostar 1,20€ – 1,50€ /dag stödfodra en ko. Det blir mycket pengar/månad, om man har en besättning nötkreatur.

Åter passerades åtskilliga storbon

På en ruin, som vi passerade, hade flera storkar byggt sina bon. Vi åkte vidare genom höglandet på vår väg mot Odemira, som ligger några mil från Atlantkusten. Eukalyptusträd med sina flammiga stammar, delvis avskalade korkekar, mimosaträd med kaskader av gula ulliga blommor och johannesbrödsträd med hängande ärtskidor kantade vägen. Hela ridåer av luftrötter från för mig okända träd hängde ner över trädstammarna. Växtligheten var tät och träden lutade sig ibland så långt ut över vägen, att det fanns risk för att en och annan gren skulle följa med. Ju närmare Odemira vi kom, desto med övergick naturen till höga, skogsklädda kullar och busvegetation. Det var på det hela taget mycket rik växtlighet, bortsett från avsaknaden av vilda blommor.

När vi kom ner från höglandet och närmade oss Odemira steg värmen och vid 11.00-tiden var det 19 grader. Vi hade en camping nära Odemira som mål, men hade av någon anledning fått fel koordinater, så det blev ännu en skogsväg, som slingrade sig uppför ett berg, innan Ingemar lyckades vända bilen. Fördelen med den vägen var att man höll på att kraftigt beskära eukalyptusträden och en god och säkert välgörande doft spred sig.

Under en liten återhämtningspaus lyckades Ingemar hitta rätt väg till camping Zmar, som inte låg så långt bort. Läget var däremot en överraskning. Den mycket stora campinganläggningen låg utbredd på en stor slätt, där man skulle behöva antingen bil, häst eller cykel för att ta sig fram. Det var rena prärielandskapet och jag tänkte osökt på High Chaparral och började sjunga på ”Den siste Mohikanen” – ”Prärien låg vackert grön. Den var stor, tyst och skön”.

Campingens åsnor tog gärna emot lite friskt gräs

Här var i varje fall ingen trängsel. På hela campingen fanns den här dagen bara 4-5 husbilar och husvagnar. Det var bara att välja plats. Vi tog senare en tur runt området. Här finns både inomhuspool och utomhuspool, gym och ett litet Spa. Restaurangen har den här årstiden bara öppet under helgerna, men den lilla affären var öppen.

Inomhuspoolen vid campingen

Till Del 5