Skip Navigation Links

 Spanienresan 20110921 - 20120403 

Del 5 Odemira - Askersund

Från Inger's Blogg

En utflyktsdag

Tisdag den 6 mars 2012
Idag var det kallt under de tidiga morgontimmarna, under 6 grader, när vi tittade på termometern. Det var klart med lätta moln.

Idag var det dags att göra en liten utflykt från campingen och vi åkte i riktning mot Cabo Sardão, som ligger ute vid Atlantkusten. Som vanligt den här tiden blommar mängder av mimosabuskar. Gräset här ute i kustregionen är av naturliga orsaker betydligt kraftigare och grönare än i inlandet.

Här finns också stora odlingar av gula lupiner. Undrar just om man använder dem till s.k. gröngödsling eller om man lakar ur giftämnen, för att sedan använda dem som djurfoder. Någon som vet? En bonde höll på att plöja sin åker med traktor. I hans spår hade storkarna kalas. Tydligen fanns det mycket smått och gott i jorden.

På vår väg passerade vi storodlingar av rädisor. Plockarna ute i landen var försedda med handskar, hattar och näs/munskydd. Det sistnämnda är nog mycket viktigt, eftersom det dammar ordentligt från den finfördelade jorden. Snart syntes den mäktiga, vackra fyren vid Punto Sardão.

Efter att ha parkerat tog vi en promenad längs klippkanten. Kustvegetationen får ju tillräckligt med fukt, så den såg ut att trivas.

Ute på de otillgängliga klipporna häckar åtskilliga storkar även i år. Man kan stå länge och beundra deras skickliga glidflygning på uppvindarna. Två storkar parade sig t.o.m. i flykten. Härute är det skönt att vandra till ljudet av vinden och Atlantens vågor. Vi hade hoppats på att få se delfiner, men de lyste med sin frånvaro.

Vi åkte vidare upp mot kusten en liten bit för att komma ut till Almograve, där det finns fina sandstränder. Ännu ett stycke upp mot kusten ligger Vila Nova de Milifontes. Här kunde man tidigare övernatta på en grusplan nära havet, men där fanns nu en bom.

Det blev ingen längre utflykt, utan vi återvände ganska tidigt till campingen. Skönt tyckte jag, som hade en del tvätt att ta hand om. Det fanns för tillfället inga tvättmaskiner, så det var bara att värma vatten och tvätta för hand. Är det prärieliv, så är det!

En stilla dag på camping Zmar

Onsdag den 7 mars 2012
Ibland behövs det en dag för att ”bara vara.” Man måste ha en chans att komma ifatt sig själv. En sådan dag skulle det bli idag hade vi tänkt. Jo, jo, att tänka är en sak!

Ingemar tog ut mattorna och piskade dem, medan jag gjorde rent golven. Som jag sa igår, fanns det för tillfället inga tvättmaskiner på campingen. Tvätt fanns det kvar att ta hand om, så det var bara att sätta igång att tvätta för hand. Vatten fanns tillgängligt intill bilen, så Ingemar kopplade slangen och fyllde vattenhinken vartefter. Medan jag stod i solen och tvättade, gjorde Ingemar en utvändig rengöring av husbilen.

Idag anlände flera campinggäster både i husbilar och husvagnar, alla engelsmän. Våra närmaste grannar åkte vidare.

När vi tog en kvällspromenad, började fullmånen lysa på himlen. Vi hade tagit med torrt bröd för att mata åsnorna, men de var borta. Däremot skränade de stora arorna i sin bur.

Ikväll blev det några improviserade resträtter av återstående grönsaker i kylskåpet. Jag hade nog stått och även böjt mig för mycket idag, för min rygg protesterade högljutt, men det blir nog bättre tills i morgon.

Från camping Zmar till Praia Bordeira

Torsdag den 8 mars 2012
Snålblåsten som hade pågått under de senaste dagarna hade idag gett med sig. Idag på förmiddagen kom ett par svenskar. De hade haft lika svårt som oss att hitta camping Zmar och hade också förirrat sig upp på en slingrande skogsväg, där man höll på med avverkning.

Det fanns gott om utrymme vid camping Zmar

Vi trivs bäst i öppna landskap

Ännu en vy från camping Zmar

Vi bröt upp idag för att åka vidare söderut längs Atlantkusten. I utkanten av São Teotónio stannade vi till. Här finns en mycket välsorterad Intermarché och vi behövde handla lite. Kalkonfiléerna jag köpte kostade ca 45:-/kg. Fiskdisken försökte jag gå förbi idag, men det var svårt. Ett par bitar färsk lax hamnade i kundkorgen.

Det blev åter en varm dag och vid 13.00-tiden hade temperaturen stigit till drygt 22 grader. Vi fortsatte söderut på N120.

I Aljezur betade korna mitt i staden

Utanför saluhallen samlades de äldre männen på bänken

Lite av utbudet i fiskhallen

En annan sorts svärdfisk, som vi köpte och tillagade för några år sedan - riktigt god

I Aljezur stannade vi till en stund och tittade runt i den lilla stadens centrum, innan vi for vidare för att utanför Alfambra åka vidare på N268 till Carrapateira. Nu var vi ordentligt hungriga och letade upp en liten restaurang med uteservering.

Restaurangen i Carrapateira

Här åt vi underbart goda friterade fiskfiléer ute i solen, innan vi åkte några meter tillbaka samma väg för att köra ner mot Praia Bordeira. Här har vi aldrig fricampat tidigare, men även om det redan stod ca tio husbilar parkerade, fanns det gott om plats. Några svenskar såg vi inte till. Även om vinden var ganska kall, satt vi ett bra tag ute i solen.

Praia Bordeira

Möte med honungsmannen – till Alvor

Fredag den 9 mars 2012
Under nattens första timmar hade vi båda lite svårt att sova. Atlantens vågor var en aning störande. Det var inget skönt ljud av vågor, som rullade in mot stranden eller vågskvalp. Det var ett hårt dånande ljud. Jag vaknade vid 07.00-tiden av att det var ljust och solen redan värmde. Ingemar sov ännu en stund, medan jag läste ifatt några gamla tidningar med turistinformation. Stolar och bord togs ut och vi kunde njuta av frukosten i solen. Så småningom började både hundar, barn och deras föräldrar att vakna till liv.

Vy från ställplatsen i Carrapateira

Vi åkte nu några hundra meter tillbaka till Carrapateira, där vi hade ett spännande ärende. Igår hade vi mött några tyskar, som bar på glasburkar med ett gulbrunt innehåll. Jag kunde inte låta bli att fråga, vad de hade köpt. Det var honung, som en man sålde uppe i en av gränderna och den skulle vara mycket god. När vi kom dit, hade han siesta, men idag skulle han inte slippa oss! Utanpå lokalen finns ett par målade bin. Vi knackade på. Ingen där. Ett äldre par, som bodde grannar, förklarade med gester på portugisiska var han bodde och menade, att vi kunde gå dit och knacka på. Vi knackade på ganska många dörrar, innan ”honungsmannen” öppnade och undrade, om vi ville köpa honung. Visst ville vi det! Efter en stund träffades vi vid lokalen. Så mycket honung på samma ställe har jag aldrig sett. Den förvarades i stora rostfria behållare. En yngre portugis kom också in för att köpa honung och talade om hur god och fin den här honungen är. Vi gick nöjda därifrån med en stor glasburk.

"Honungsmannens" lokal

Här lagras mängder av honung

På stadens torg, satt de äldre männen som vanligt på ljugarbänken

I utkanten av Vila do Bispo stannade vi till för att bl. a. köpa mjölk till kaffet. LIDL brukar ha färsk mjölk, men det hade man tyvärr inte här. Vi har varit vid Sagres ett flertal gånger. Där är det intressant att vandra runt och där kan man även fricampa, utan att bli bortkörd. Den här gången hoppade vi över Sagres och fortsatte i. st. N125 mot Lagos. Lagos har en intressant äldre stadsdel, som är väl värd ett besök. Nära flygfältet, mellan Pingo Doce och fotbollsarenan, stod många husbilar på en stor sandplan. Vi har själva aldrig övernattat där. Den här gången ville vi inte heller stanna i Lagos, utan fortsatte N125 fram till Alvor, där vi tänkte övernatta. N125 var ganska hårt trafikerad, mycket beroende på att man gjort den närliggande motorväg A22/IC4 till betalväg.

Den utvuxna prydnadskålen i en rondell tyckte jag var vacker

Vi saknade jordgubbsförsäljarna, som brukar stå på väg in till Alvor. Apelsiner såldes däremot på flera ställen. Vi åkte raka vägen ner till stranden, där man tidigare har kunnat övernatta på parkeringsplatsen mellan palmerna. Förstod vi skyltarna rätt, kan man stå här dagtid, men inte kl. 21.00 – 09.00. Nu stod alla fricampare i. st. på en stor sandplan helt nära badhuset. Här hittade även vi en plats bland alla engelsmän och tyskar.

Här kunde husbilarna stå tidigare

Den nya husbilsplatsen i Alvor

Det var skönt ute i solen på eftermiddagen. Här var det ingen som protesterade mot utställda stolar, så vi åt både lunch och drack eftermiddagskaffe utomhus, innan vi gick en tur till stranden.

En del av stranden i Alvor

Från Alvor till Alagua – marknad i Loulé

Lördag den 10 mars 2012
När vi vaknade vid 08.00-tiden var det drygt 11 grader. Värmen steg snabbt och vid 09.00-tiden var det redan ca 17 grader. Det var lite disigt och en lätt molnighet på den i övrigt blåa himlen. Vi åkte vidare mot Portimão. I marsklandet var skaldjursplockarna sysselsatta med dagens första arbete. Ett flertal grå hägrar stod avvaktande i lågvattnet. Den gamla vägen, som vi åkte och som var ganska livligt frekventerad, är ganska knagglig på sina håll. När vi tittade upp mot den nya motorvägen/betalvägen syntes inte en enda bil.

Vi for förbi Albufeira och svängde senare in till vänster vid Boliquieme, där det finns en station, där man kan fylla på gasol LPG/GLP. Den tyska flaskan fylldes inför hemfärden, innan vi åkte vidare till Loulé. Detta med Loulé var mitt önskemål. Jag ville gärna till lördagsmarknaden, som idag var livligt besökt av engelska bussturister. Under flera år har jag här köpt en viss modell av mjukisbyxor. Även i år hittade jag ett par. Ingemar köpte ett par sandaler. Lite annat smått och gott blev det också, innan vi for vidare mot Faro. Här var mitt nästa önskestopp vid Casa. Ingemar fick vakta bilen, medan jag vandrade runt ett bra tag. Just här i Faro är Casa ett sant nöja att besöka. Ett och annat hamnade i kundvagnen.

Lite tråkigt var det nog, medan den lilla tösens mamma jobbade

Som vanligt fanns en spelande indian på marknaden

Färden gick vidare förbi Manta Rota, där jag gick till ”min frissa” för att beställa en tid tills på måndag. Håret är i ett bedrövligt skick och i stort behov av att tas omhand. Vi rullade vidare till Alagua, där vi parkerade för natten.

Valnötter är gott, sa Alex! Jag går in i köket till Inger, sa Freddie!

Söndag den 11 mars 2012
På morgonen stod Eeva, Björn och Alex utanför vår husbil och knackade på. De hade parkerat i ett grönområde bortom hotellet i Altura. Efter frukost flyttade även vi dit, där det var betydligt mer rogivande. Alex var mycket intresserad av valnötterna, som Ingemar höll på att knäcka, men mina torra brödbitar dög också. Efter en stund kom även Anita, Jyrki och Freddie förbi. Det blev lite konkurrens om det torra brödet. Jag höll på att laga lunch och Freddie passade på att göra ett besök i vår husbil i hopp om att få en munsbit, vilket han naturligtvis fick.

För övrigt blev det en slappardag mestadels ute i solen. Konstigt nog är vinden ganska kall. Det går åt många böcker under sådana här resor, men det har vi fortfarande gott om. Jag har stickat en hel del halsdukar på sistone och idag blev det ännu en.

Det brukar finnas kostnadsfri internetuppkoppling i centrum här, men förmodligen är det något fel, för det går inte att komma in. Vi är med andra ord kontaktlösa!

Ibland frågar människor hur vi vågar åka så långt, hur vi vågar fricampa m.m. Vad vi än gör i livet, innebär det risker av olika slag. En man, som har uttryckt detta i träffande ordalag tycker jag är R. W. Emersson.

RISKER
Att skratta är att verka löjlig.
Att gråta är att verka sentimental.
Att sträcka ut handen mot någon annan är att riskera
att bli involverad.
Att uttrycka sina känslor
är att riskera att visa upp sitt rätta jag.
Att lägga fram sina ideal, sina drömmar inför en publik
är att riskera att förlora dem.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka.
Att leva är att riskera att dö.
Att hoppas är att riskera att bli förtvivlad.
Att försöka är att riskera att misslyckas.

MEN – RISKER MÅSTE TAS, för den största risken man kan ta här i livet är att inte ta några risker alls.
En människa som inte riskerar någonting, gör ingenting, har ingenting och är ingenting.
Han kanske undviker lidande och sorg, men han kan inte lära, känna, förändras, älska eller leva.
Kedjad av sina säkerhetsföreskrifter blir han en slav.
Han har förverkat sin frihet.
Bara en människa som tar risker är FRI

R. W. Emersson.

Till ”Autocaravana Hidalgo” utanför Sevilla

Måndag den 12 mars 2012
På förmiddagen bröt vi upp från Alagua för att åka till närliggande Manta Rota, där jag skulle gå till ”min frissa”. Hon är säker med sax och kniv och fick så gott som snagga mig den här gången. Kvinnan, som satt bredvid med spolar och permanentvätska i håret, undrade om min färg – kritvitt – och mina virvlar i håret var naturliga. Jo, men visst! Det blev lite prat om svart byggnation och korruption i Portugal.

Överallt protesterar man emot avgiftsbelagda motorvägar och här och var se plakat med ”Portagens, não”. Vi stannade vid Intermarché i Vila Real, där jag köpte grillad kyckling till lunch. Expediten undrade, om jag ville ha ”salsa”. Nej, det ville jag absolut inte. Spåren efter fjolårets salsa, som tippade ut på mattan i husbilen, finns fortfarande kvar. Färska kalkonfiléer skulle komma in först nästa dag. I växtligheten mellan Intermarché och järnvägen har det under flera år funnits ett ganska stort romskt läger. Tydligen har de blivit bortkörda, för det fanns ingenting kvar.

I närliggande Castro Marim stannade vi för att tömma toa och gråvatten samt fylla vatten. Det kostar 2 € för ca 100 liter vatten. Vi hade poletter kvar, så det var inga problem. Den tilltagande mängden av husbilar syntes även här. Tidigare har det stått bilar vid serviceplatsen och på torget. Står man på torget, måste man av förståeliga skäl flytta, när det är marknad. Nu hade husbilar även samlats på en grusplan på andra sidan om serviceplatsen.

Dieseln är betydligt dyrare i Portugal än i Spanien. Vi lämnade nu Portugal för den här gången och körde efter gränsbron in till Ayamonte, där Ingemar fyllde diesel och kollade luften i däcken.

Toalettstolen i husbilen har länge varit svår att vrida, när vi skulle duscha. Vi beslöt oss för att åka A49 till ”Autocaravana Hidalgo”, som ligger i utkanten av Sevilla och där vi varit tidigare, för att höra, om de kunde hjälpa oss. Av någon anledning missade vi avfarten mot firma, som i vanliga fall syns från motorvägen. Vår trogne medhjälpare, navigatorn ”Astrid”, lurade in oss på en mindre väg, där vi kom fram till ett större militärt område, med bastanta grindar och avskräckande plakat. Vi fortsatte. Plötsligt tog vägen slut och vi stod framför ett större kvinnofängelse. Vi vände snabbt.

Ingemar ställde om navigatorn och snart kom vi fram till ”Autocaravana Hidalgo”, där en vänlig vakt välkomnade oss. Bilmekanikern skulle titta på problemet nästa morgon. Vi har tidigare övernattat inom området och det fick vi även göra den här gången.

Till Nueva Andalucia

Tisdag den 13 mars 2012
På morgonen anlände mekanikern vid Autocaravana Hidalgo för att titta på bilen. Han förstod genast, vad det var frågan om och menade, att allt behövde bytas. Så långt var allt väl. När kvinnan, som har hand om tidsbeställningarna tittade i sin kalender, insåg hon, att det inte fanns någon tid den dagen. Det skulle ta för lång tid. Ja, ja, man kan inte alltid lyckas!

Vi fortsatte nu motorvägen mot Malaga. I Fuente de Piedra stannade vi vid den vackra fågelsjön Laguna de la Fuente de Piedra för att ta en ordentlig bensträckare och samtidigt äta lite lunch. Vi stannar gärna här, när vi har vägarna förbi. Alltid har det hänt något nytt. Under gynnsamma omständigheter brukar en backe vara fylld med små blå iris, men idag fanns det bara tre små blommor. Vi tog med våra kameror och gjorde en ordentlig rundvandring. Även om jag hade besvär med min rygg, var det skönt att få röra ordentligt på sig.

Vid besökscentrat var det inga större förändringar

Ett unikt solur vid besökscentrat

Det här gamla vackra olivträdet får mig att tänka på våra "sparbanksekar"

Massor av flamingos letade efter föda

Efter det här avbrottet åkte vi raka vägen till Nueva Andalucia i Marbella, där Ingemars kusin Lasse och hans fru Britt-Marie väntade på oss. Om vi var kaffesugna? OM! Kaffet intogs på terrassen, där vi satt länge i solen och njöt av god dryck med kaffebröd, trevligt sällskap och småprat. Britt-Marie bjöd senare på marinerad fläskfilé med potatisgratäng. Mycket gott alltsammans! Vi åt så mycket att vi nästan skämdes. Så går det, när man lagar för god mat Britt-Marie! Kvällen blev lång och trivsam. Det fanns mycket att ventilera sedan i höstas.

Herrarna i sällskapet ser ut att trivas i solen

Britt-Marie fick ett par av halsdukarna, som jag har stickat

Tillbaka till Torre del Mar och vi vänder sakta hemåt

Onsdag den 14 mars 2012
Vi hade parkerat husbilen på gatan utanför hos Britt-Marie och Lasse och där sov vi lugnt. När vi närmare 09.30-tiden kom upp till lägenheten, hade Britt-Marie dukat fram en frukostbuffé, som kunde tävla med vilken hotellfrukost som helst. Morgonsolen hade letat sig fram till terrassen, där vi slog oss ner med våra brickor för att njuta av ännu en dryg timme i fin gemenskap, innan vi nu sakta påbörjade vår hemfärd. Varmt tack Britt-Marie och Lasse för trevliga timmar tillsammans med er och för all god mat och dryck! Vi önskar er båda en fortsatt skön vistelse på Solkusten och hoppas att ni om några månader vill hälsa på oss i vår lilla sommarstad!

Vi åkte nu den betalfria motorvägen utmed kusten och passerade bl.a. Fuengirola och Malaga. Vägen är ganska monoton och tiden går fortare, om man har något att göra. Jag satte in vårt USB – minne i bilradion och vi kunde fortsätta att lyssna på ”Ur vulkanens mun”.

Så småningom anlände vi till Torre del Mar, där vi hade beslutat oss för att övernatta. Under den tid vi varit i Portugal, hade det blivit omsättning på husbilarna. Det verkar som om många, framför allt fransmän, nu återvänder från Marocko. På grusplanen träffade vi även ett par svenskar, som hade varit i Marocko under tre månader. Vi parkerade intill den vackert gröna parken och gick till en för oss ny liten restaurang för att äta ett par tapas. De marinerade kycklingbitarna på spett var utsökt goda. Jag bad ägaren att ge kockan en kram. Han skrattade gott och omtalade att ”kockan” var en man och den goda kycklingen var en marockansk specialitet.

Vi återvände till husbilen, där vi båda tog en tupplur. Ingemar läste en del på internet, medan jag laddade in och redigerade kort samt lade in dagsanteckningar i bloggen. Det var en hel del att åtgärda, eftersom vi inte hade haft någon internetuppkoppling att tala om på länge. Senare ska jag försöka läsa lite av nyhetsflödet och framför allt läsa andra bloggar, som jag inte heller har kunnat ta del av på sistone. Det finns mycket att ta igen, känner jag.

Jag har alltid älskat grönsaker av olika slag och Ingemar börjar också mer eller mindre bli vegetarian och tycks trivas med det. Det känns bra att kunna frossa i de fina grönsaker, som finns härnere. Förutom kalkonfiléer blev det massor av krispig sallad, röd paprika, tomater och kokt broccoli till kvällsmat. Tänk om vi hade så fina grönsaker hemma!

En fin hundvän är död

Torsdag den 15 mars 2012
Natten till idag fick vi en chockartad nyhet. Posso är död. För 1½ vecka sedan var vi i Eguas för att hälsa på Anna, Jan och deras hund Posso, 7½ månader, som bott i Eguas sedan december. Under besöket kände vi oss ödmjukt tacksamma, för det förtroende Posso visade oss. Vi var de första utomstående, som han accepterade och kom fram till. Idag är han död. Han förolyckades på ett mycket tragiskt sätt. Jag kan fortfarande känna hans mjuka päls och lena nos, när han försiktigt tog kexbitarna ur min hand. Posso fick en mycket kärleksfull tid hos er Anna och Jan. Vi sörjer med er!

Den isiga blåsten har gett vika för ljumma, smekande vindar som dragit in över Spanien. Under dagarna har temperaturen stigit till ca 25 grader. Inne i bilen har vi emellanåt 30 – 35 grader.

Idag var det torsdagsmarknad i Torre del Mar och vi knallade iväg för att köpa färska grönsaker och jordgubbar. Jag lyckades även hitta ett par presenter. Vi gjorde ett besök vid den lilla restaurangen från igår för att äta kycklingtapas igen.

Tvättsäcken i skuffen svämmade över med lakan och handdukar. Det var hög tid att tvätta. Efter en liten tupplur åkte vi till Repsolmacken i utkanten av Torre del Mar, där det finns en välskött tvättinrättning med självservice. Här känns det, att tvätten är ren, när man plockar ut den och dessutom blir den torr i de stora tumlarna.

Vi uträttade ett par mindre ärenden, innan jag gick in på Mercadona för att handla. Kvinnan i fiskdisken kände igen mig. Undra på det så ofta som jag varit där! Jag valde ett par makrillar till kvällens måltid. Kvinnan tog ur inälvorna. Vi fick oss båda ett gott skratt, när jag förklarade, att jag även ville ha huvudet bortskuret, samtidigt som jag för att förtydliga det hela visade på min hals och förklarade ”men inte min hals!”

Nu börjar vi åka hemåt

Fredag den 16 mars 2012
Det våras i Sverige och därmed börjar det bli dags att sakta återvända hemåt för att få uppleva den svenska våren.

Efter en kort visit hos ”min läkare” var det dags att vinka adjö till Torre del Mar för den här gången för att på motorväg A7/E15 åka vidare österut utmed Costa del Sol. Den vackra Medelhavskusten visade sig från sin bästa sida med klarblå himmel och glittrande vatten. Vägen svängde så småningom upp mot nordost. Ingemar körde och jag stickade lite, samtidigt som vi båda fortsatte att lyssna på ”Ur vulkanens mun”.

På en höjd vid Salobrena reste sig den här pampiga borgstaden

Härliga rastplatser på väg, allt i natursten

När vi tidigare under vintern var i Torre del Mar, träffade vi Elisabeth och Ulf, som har hus i Garrucha. De föreslog att vi skulle hälsa på dem, om vi kom i närheten. Nu var vi i trakten av Vera och Garrucha och innan vi lämnade motorvägen ringde jag. Nu skulle de inte ha mycket tid att förbereda vår ankomst, tänkte vi, men det höll inte. ”Vad roligt!” sa Ulf. ”Då bjuder vi på middag!”

Vi var nu ute vid Costa de Almeria. Efter lite felkörning kom vi slut på rätt väg. Helt rätt kom vi i och med att Ulf plötsligt stod framför oss och vinkade. Vi gick runt på hussyn med Ulf, medan Elisabeth fixade det sista med maten. Takterrassen med en suverän utsikt över både berg och hav blev vi nog lite avundsjuka på. Vi serverades underbart god mat med tillhörande dryck. Det fanns en hel del att prata om och tiden försvann snabbt. Varmt tack Elisabeth och Ulf för allt gott och en mycket trevlig kväll! Hoppas att ni gör ett stopp hos oss i sommar, när ni är på väg mot Dalarna!

Till La Mata vid Torrevieja

Lördag den 17 mars 2012

Den här vackra utsikten mötte oss, när vi drog bort gardinerna på morgonen

Från Garucca åkte vi kustvägen mot Aguilas. Vilken underbart vacker kust! Glittrande hav och mäktigt böljande, med låg växtlighet grönklädda bergskullar omger den ringlande vägen. Allt är så mäktigt att ögonen tåras. Här finns många gamla ruiner och forntidslämningar. Det finns åtskilliga vackra hus i Spanien, men här långt nere vid den klippiga kusten ligger ett fåtal praktfulla boningar med extremt vackert läge.

I Spanien lägger man stor vikt vid att utforma smakfulla, vackra rondeller, ofta med dekorativa planteringar och praktfulla statyer.

Husbilar ser man stående överallt, där det går att köra ner en liten väg mot havet. Vi lämnade så småningom Andalusien och åkte in i Murciaregionen. Här och var betade stora fårhjordar. På ett ställe körde vi om en stor traktorkärra fullastad med tomater. I den här trakten ser man ganska många övergivna odlingar. Tråkigt nog låter man stängerna med den fladdrande plasten stå kvar. Nära Águilas åkte vi vidare på RM11 mot Lorca, där vi fortsatte på motorvägar mot Torrevieja. Strax efter Torrevieja tar vi av mot den lilla husbilsplatsen i La Mata.

Förra året fanns inte en enda svensk bil här, men nu stod ett tiotal svenskregistrerade bilar parkerade. Flera av husbilsägarna kände vi sedan tidigare. I morgon skulle det vara ”Citronmarknad” strax norr om La Mata. Senare på eftermiddagen åkte vi med åtta husbilar i kolonn mot marknadsområdet för att kunna grilla på kvällen. Kvällen var lite blåsig, men det grillades, dukades långbord, åts, spelades och sjöngs. Vi var lite trötta och gick tillbaka till husbilen ganska tidigt, där vi lade oss att läsa en stund, innan vi vaggades till ro av dragspelsmusik.

Citronmarknad

Söndag den 18 mars 2012
Strax efter klockan 07.30 åkte samtliga åtta svenska husbilar från vår övernattningsplats upp till den allmänna parkeringen vid citronmarknaden. Det var lite tidigt att gå in på marknaden, så vi passade på att sova en stund till. Frukost hade vi redan ätit.

Här var det citroner på citronmarknaden

Vår vitlök börjar ta slut, så jag köpte en påse

Levande reklam för hundkläder. Stackars hund!

Undrar vilka kalsonger Ingemar tänker köpa?

Den här marknaden är mycket stor, så stor att det nästan var lätt att villa bort sig. Här finns en mängd olika serveringar. De flesta ägs av tyskar eller engelsmän. Min rygg strulade ordentligt, så vi tog paus ett par gånger för att dricka en kopp kaffe. Vi köpte mest frukt och grönt. Fem broccolihuvuden kostade 1 € och vi äter mycket broccoli. Två stora knippen mangold kostade också 1€. Tre kilo apelsiner kostade också 1€. Enligt uppgift skulle det vara halva priset på allt efter klockan 13.00, men att vandra runt två gånger på marknaden orkade vi inte och dessutom hade vi handlat det vi behövde. Berit berättade, att man på ett ställe hade skänkt bort hundvalpar.

Det var trångt på parkeringen, så vi fick vänta ett tag, innan vi kunde köra ut. Nu skulle de flesta åka åt olika håll. Vi pratade en stund med de övriga, innan vi åkte tillbaka till La Mata för att försöka träffa ett par vänner, som bor där. Snart kom Gunborg, en vän sedan många år, gående till vår husbil. Vi satt och småpratade ett bra tag på en svenskägd servering. Kvällen blev lugn och förutom vår bil fanns det nu bara en enda svenskregistrerad på husbilsplatsen.

San José – Fars dag i Spanien

Måndag den 19 mars 2012
Idag är det helgdag i hela Spanien. Affärerna har stängt. Man firar San José d.v.s. Fars dag, samtidigt som Las Fallas-festligheterna avslutas i Valencia med att man sent på kvällen bränner alla stora uppbyggda figurer i papier-maché. Man räknar med ca 1 miljon besökare. De här stora papier-machéfigurerna kan man även se i andra städer – tills man bränner dem.

Bilden är lånad från nätet

När vi lämnade La Mata nära Torrevieja vid 08.00-tiden på morgonen var det molnigt. Det var mycket lugnt under de tidiga morgontimmarna. Framåt middagen började trafiken tillta. Det närmade sig ju matdags och säkert var även många på väg till dagens festligheter.

Vi följde N332 nordost upp utefter kusten i riktning mot Valencia. Visst går det fortare att åka motorvägen, men det är betydligt mer intressant att följa de äldre vägarna, som många gånger leder genom både byar och städer. När vi kom utanför Benidorm var det helt mulet och nära Altea började det duggregna och blåsa. Utanför Calp ovanför Altea reste sig den mäktiga klippan Penyal d´Ifac.

Skyskraporna i Benidorm känns igen på långt håll. Bilden är tagen genom fönstret och blev inte så bra.

Villabebyggelsen som ligger på bergssluttningen, tycker jag nog ser betydligt trevligare ut.

Penyal d´Ifac

Vägen ringlade sig nu uppåt utmed de skrovligt pampiga bergssidorna. Som vanligt i bergstrakter var det många tunnlar, som skulle passeras. I nedförsbackarna var det motorbromsen som gällde. Flera grupper cyklister var ute och träningskörde. Vi har inte sett en enda trafikolycka under den här övervintringen, men idag passerade vi en plats, där det nyligen skett en motorcykelolycka på den motsatta körbanan. Vet inte hur det hade gått.

Himlen blev allt mörkare och här och var hade det kommit regnskurar. Frusna flickor stod och huttrade vid sina plaststolar i väntan på kunder. Vi åkte genom en mindre stad, där man i fönster och utanför entréer skyltade med ett otal korgarbeten. Här hade jag velat stanna, men det är inte alltid lätt att parkera en husbil. Dessutom var inte vädret speciellt inbjudande. Man kan inte få allt!

En av de många stadsbilderna

Vi åkte sakta genom staden Oliva. Mycket folk var i rörelse och på öppna platser såg vi stora papiermachefigurer, som snart skulle förintas. Vi fortsatte den betalfria motorvägen, som för runt Valencia. Av förståeliga skäl var den idag hårt trafikerad. Väl nere från bergslandskapet öppnade sig de stora slätterna med otaliga apelsinlundar. Nu var det åter soligt, även om det inte var molnfritt.

Vårt mål för dagen var den vackra fiske- och semesterstaden Peniscola, där vi varit ett flertal gånger. Det var sen eftermiddag. Vi körde till hamnen, där vi parkerade för att ta en promenad. Förr kunde man även övernatta här, men det är numera förbjudet. Det var helgdag och även fiskarna var lediga. I vanliga fall brukar fiskebåtarna komma in vid 17.00-tiden, något som vi inte brukar missa.

Man har tagit bort en del av stranden i bukten intill fiskhamnen. Här håller man på att muddra. Vad det blir? En gissning - kanske en fritidsbåtshamn?

Det är inte bara i Baskien man kämpar för sin självständighet. Det gör man även i Katalonien.

Idag promenerade vi i. st. bort till en liten restaurang för att dricka något läskande och dela på en liten tallrik friterade calamares. Vi pratade ett tag med en engelsman som besökte Peniscola för första gången. Det var även hans första Spanienresa med husbil. Vi åkte tillbaka till den stora parkeringsplanen bakom Camping Eden, där det gått bra att stå över natten. Här stod redan ett flertal bilar och snart anlände även engelsmannen.

TV-kanalerna man kunde se i det här området sändes alla på katalanska. Mycket handlade om de söta siamesiska tvillingarna, som opererades isär. Vilket stort läkarteam! Dessutom kunde vi följa ett program, där man visade getosttillverkning i större skala. Ostarna smaksattes med saffran.

Till Camping Vilanova Park i Vilanova i la Getrú

Tisdag den 20 mars 2012
Hör och häpna! Natten till idag regnade det och på morgonen var det fortfarande mulet, när vi via N40 lämnade Peniscola för att åka mot Tarragona. I Vinaros gjorde vi ett kort uppehåll för att fylla på förråden vid LIDL.

Så småningom klarnande det tillfälligt upp och det blev t.o.m. en och annan solglimt. Den snåla vinden gjorde att människor var påpälsade. Det var ganska mycket trafik idag efter långhelgen. Väl påklädda, tuggummituggande och rökande flickor till salu stod på många håll efter vägen. Förståeligt nog såg de ganska uttråkade ut.

Vid avfarten till L´Hospitalet de línfant körde vi in på den betalfria motorvägen, som förde oss förbi Tarragona och vidare upp utefter kusten i riktning mot Barcelona.

Vi hade lyssnat färdigt på ”Ur vulkanens mun” och började nu höra på ”Diagnos gisslan”, som jag hade fått inlagd i min telefon, när vi besökte våra vänner i Västervik. Tack Styrbjörn! Ingemar hade via datorn fört över boken till ett USB-minne.

Strax efter El Vendréll åkte vi av motorvägen för att fortsätta på C31 till Vilanova i la Getrú. Vi fortsatte fram till Camping Vilanova Park, där vi övernattat ett flertal gånger under de senaste åren. I receptionen behövde man bara se bilskylten för att hitta oss i registret. Vi blev anvisade en stor och mycket rymlig plats bland ett flertal danskar högt uppe vid campingen.

På den här campingen, som är av första klass, tar man emot campingcheckar. Tidigare fanns här en ganska stor djurpark, men den är borta. Hela campingen har fått ett ordentligt ansiktslyft. Utanför campingen finns en busshållplats. Härifrån går både lokalbussar in till Vilanova i la Getrú och en direktbuss till flygplatsen och Barcelona. Tidigare har vi åkt buss till staden och därifrån tagit tåget till Barcelona. Vi beslöt oss för att ta den tidiga bussen in till Barcelona. I den staden finns så mycket att se och uppleva och det är några år sedan vi var där.

Regn, regn och åter regn

Onsdag den 21 mars 2012
Grattis Stephanie säger vi till mitt barnbarn, som fyller år idag! Hoppas du får en mysig dag!

Det regnade hela natten och det har regnat ihållande hela dagen. Så mycket regn har vi inte haft under hela övervintringen. Hoppas bara, att nederbörden även kommer i de torra delarna av landet! I Torrevieja, där vi var för ett par dagar sedan stod vattnet flera dm på gatorna enligt en TV-sändning. Någonstans i Murciaregionen hade det fallit massor av snö.

Även här i Vilanova i la Getrú har det som sagt regnat ett helt dygn och någon utflykt till Barcelona var inte att tänka på. Att åka vidare mot Frankrike i det här vädret ville vi inte heller göra. Man bör inte utsätta sig för onödiga faror i trafiken. Alltstå stannade vi kvar på campingen.

Jag hade köpt en mycket stor gödkyckling, som skulle förvandlas till olika maträtter, så jag satte igång att stycka den. I Spanien har man i en del affärer stora förpackningar med soppgrönsaker, som kostar mindre än tio kronor. En del av grönsakerna lade jag tillsammans med skrovet och vingarna från kycklingen i en gryta. En buljongtärning, lite salt och några rosépepparkorn tillsattes och allt kokades till dagens soppa. Resten av grönsakerna tillsammans med paprika, lök m.m. lade jag i en stor form och tillsatte olivolja, honung och örtkryddor. Ovanpå lade jag de med kryddor ingnidna kycklinglåren. Kvällsmaten var klar att sättas in i ugnen! Kycklingfiléerna sparades.

Ingemar satt och planerade routen för hemfärden, som vi sedan tittade gemensamt på. Han tillhör de lyckliga som ”har kartan i huvudet”. Där har jag en ”felande länk” och måste se allt i en kartbok eller på en dataskärm.

Vi har haft urdålig uppkoppling de senaste dagarna och det tar mycket lång tid att på det hela taget komma ut på nätet. Att lägga in bilder, läsa/skriva mail, nyheter och bloggar är inte att tänka på.

Åter en natt med ihållande regn och åska

Torsdag den 22 mars 2012
Vi hade hoppats på att kunna åka vidare idag, men det var bara att glömma. Det var ett rejält oväder under natten och regnandet fortsatte hela förmiddagen. Eftersom det hade kommit stora regnmängder under de senaste två dygnen, fanns det risk för att vattenmassorna inte hade runnit undan överallt. Vi beslöt oss för att stanna ännu en dag.

Vid middagstiden lättade det bland molnmassorna och så småningom tittade även solen fram. Det var skönt att få komma ut. Vi gick en promenad ner mot parken. Där hade man tidigare haft djur av olika slag inhägnade. Här håller man nu på att anlägga en minigolfbana.

Vi har flera trevliga danskar som grannar, så det blev lite småpratande under eftermiddagen. Vi passade på att vara ute så mycket som möjligt, så det blev både lunch, kaffe, kvällsmat och en lässtund utomhus.

I morgon kommer vi om allt går som beräknat att åka in i Frankrike, där vi kommer att besöka en vinbonde, som vi har övernattat hos flera gånger tidigare. Det dröjer kanske innan vi har uppkoppling igen. Ha det gott alla! Vi hörs!

Till Perpignon och vinodlaren Mas Alert

Fredag den 23 mars 2012
Strax före klockan 06.00 började jag steka kycklingfiléer, som legat i marinad över natten. Passade även på att göra en sats blomkålsmos. Det är skönt att ha lite mer eller mindre färdiglagad mat, när man är på rullande hjul.

Idag lyste solen åter och det var närmre 20 grader under förmiddagen. Vi bröt upp från Camping Vilanova Park och sökte upp en mindre Mercadona nere i staden. Jag ville komplettera förrådet med fisk, men här var det inte alls samma ordning eller rikliga sortiment som i Torre del Mar. Vi åkte sedan till den närbelägna gasoldepån för att byta gasolflaska.

Barcelonatrakten är ganska riskfyllt, när det gäller bilrån. Därför åker vi alltid betalvägar här. C15 förde oss till Vilafranca, där vi via betalväg AP7/E15 åkte förbi Barcelona mot Girona/Francia. Vid avfart 9a åkte vi vidare på A2/N2 mot Girona. Här stod det åter flickor utplacerade överallt utmed vägen.

På åtskilliga kullar ligger ruiner från forna da´r

I flera vinodlingar håller man på att binda upp vinrankorna inför årets tillväxt

Vi åkte kustväg N260, som för över Pyrenéerna mot gränsen och Perpignon. Det var mycket vackert med storslagna vyer, men samtidigt en oerhört krokig väg. Det är rena serpentinvägarna, som klättrar upp- och nerför Pyrenéernas branta bergssidor med många, långa skymda kurvor, som ibland inte tycks ha något slut.

Jag tycker inte om tunnlar. Försöker dämpa rädslan med att fotografera och räkna var hundrade meter

Vackra vyer mötte oss på den spanska sidan

Häruppe passerade vi gränsen mellan Spanien och Frankrike.

Gränsen mellan Spanien och Frankrike uppe i Pyrenéerna

Vi passerade Cerbére, en vacker liten stad med skyddad hamn, innan vi anlände till semesterorten Banyuls. Här var det helt omöjligt att parkera. Massor av bilar stod även parkerade utefter vägen. Efter Banyuls blev vägen betydligt bättre med färre hårnålskurvor. Terrassformade vinodlingar klättrade överallt uppför bergen.

Ännu flera hänförande scenerier mötte oss på den franska sidan i Pyrenéerna

Otaliga vinodlingar

Vi tog av mot Cyprien och Saleilles. Mellan de två orterna åkte vi av in till ”vår vinbonde” Mas Alart. Här stannade idag fyra husbilar för övernattning, en tysk, en holländsk, en fransk och vi. Ingemar älskar att åka serpentinvägar, men jag var ganska trött efter att ha ”kört” och varnat för kurvor hela dagen! Tur att maten nästan bara var att värma! Vi åt gräddstuvad mangold, pasta och kycklingfiléer.

Vi pratade ett tag med tyskarna, som var nyblivna pensionärer och kom från Nordtyskland nära den holländska gränsen. Det var deras första husbilsresa och då finns det mycket nytt att ta in. De skulle ha åkt redan i januari, men då var det dåligt väder.

Den unge vinbonden, som vi har träffat ett par gånger tidigare under åren, kom fram till oss och pratade franska. Vår franska vokabulär mycket begränsad, så han övergick snart till engelska. Vi gick in till den kombinerade butiken, visnings- och avsmakningsrummet. Sonen, Jules, 5 år, följde med. Hans lillasyster, som var nyfödd, när vi var här förra året, låg och sov. Jules, som även kan några ord engelska, kommer säkert att bli en bra försäljare. Han är mycket charmig och tog oss med storm. Han såg till, att vi fick en present och några av gårdens citroner. Pappan översatte på engelska och spanska. Det blev många glada skratt och flera språk idag.

Lille Jules har fått en egen vinetikett

Över Franska Centralmassivet till ställplatsen i Le Cheix

Lördag den 24 mars 2012
Det fanns inte ett enda moln på himlen och tidigt på morgonen visade termometern på 7,7 grader. Bortom en av vinodlingarna låg vit snö på Pyrenéerna. Vi vinkade adjö åt tyskarna, som skulle stanna kvar en dag.

Bortom vinodlingarna låg snön vit på Pyrenéerna

Vi var nu på väg norrut och brukar åka den vackra kustvägen, som bitvis för mellan Medelhavet och innanhavet. Idag körde vi i. st. A9 mot Narbonne – Beziers, för att därefter följa den grönskyltade D6009, som för runt Narbonne.

Åter en tunnel - en av de många

Fram på dagen steg temperaturen till 24-25 grader. Våren börjar komma i Frankrike med nyutslagen grönska och blommande buskar. I fruktodlingarna blommar päron- och äppelträden.

På en rastplats träffade vi på ett ambulerande teater- och cirkussällskap med djurtransport

Här har erosionen skapat hela fält av annorlunda stenbumlingar

Här är det bara att låta fantasin flöda. Vilka sagofigurer!

Via A75/E11 körde vi vidare mot Montpellier och Millau. Det är breda, bra vägar, som för upp till det stora Franska Centralmassivet, där vi ibland var uppe på 1100 meter. Långt borta i massivet låg snö på bergen. Högt över Millau åkte vi över den vackra Millaubron, som är en betalbro och kostar ca 100 kronor. När man åker i det franska landskapet, ser man ofta gamla ruffiga och färglösa byar.

En del av den pampiga Millaubron

På en annan rastplats träffade vi på det här sällskapet, som säkert var på väg till någon fest

Ett par mil från Clermont Ferrant var det stopp i båda körfälten i vår riktning. Utryckningsfordon bl.a. polisbilar stod på vägbanan, men körde därpå in vid en rastplats. Många motorcyklar, de flesta Harley Davidsson, var ute och körde och ibland åkte de om på höger sida på vägrenen. Det gäller att se upp i trafiken! Här och var utefter vägarna blommade gula forsythior, som påminde om att våren är här.

I Clermant Ferrant följde vi en grön skylt mot Riom och vidare A89/A71 i riktning mot Riom – Paris. Vid avfart D2009 Riom åkte vi mot Le Cheix, där det finns en bra ställplats. Här stod redan åtta bilar, varav två svenska.

Kvällen var ljummet varm och det var skönt, att efter en lång dag sitta ute för att äta. Bredvid oss satt Rolf och Laila, nyblivna pensionärer, som hade varit ute på sin första vinterresa till Spanien.

Senare på kvällen tittade vi lite på fransk TV. En kanal visade inslag med ”Gömda kameran”. En annan kanal hade ett underhållningsprogram. Under tiden satt jag och laddade in och redigerade bilder. Det blir många bilder, när man åker. Tyvärr är jag tvungen att ta de flesta under färd, så det blir många att kassera.

Till ställplatsen i Bar de Luc – Honung är gott sa Bamse

Söndag den 25 mars 2012
I natt gick vi åter över till sommartid. Dags att ställa fram klockan en timme igen. Slut på sovmorgnarna! Klockan 07.30 var det 5,4 grader. Ingemar sov fortfarande. Min rygg har varit helt bedrövlig de senaste dagarna, men jag måste ändå röra på mig. Det har varit för mycket åkande under de senaste dagarna. Jag klädde på mig och tog en morgonpromenad. Dagen hade precis börjat och det vilade ett sidenmjukt, duvblått skimmer över nejden, som förde tankarna till Skagen med dess fascinerande ljus.

Husbilsfolket sov fortfarande och jag gjorde min morgongymnastik utanför bilen. Snart kom grannen, Rolf, och pratade en stund. Dagen efter att vi lämnade Torrevieja, hade han och hans fru varit där. Det hade regnat åtskilligt och på morgonen låg det fortfarande lite snö kvar. Vi hade åkt därifrån dagen innan och då hade vindarna varit isande kalla på kvällen.

Husbilsplatsen i Le Cheix

En fransman bredvid oss berättade, att det skulle gå ett cykellopp genom byn senare under dagen. Vi vinkade adjö till skåningarna Laila och Rolf, Bitte och Rolf för att fortsätta vår färd. I orten höll man på att stänga av vissa genomfarter inför cykelloppet.

Vi åkte D2009 mot Moulins. Det var en fin vårdag. Överallt möttes vi av nyutslagen skir grönska, intensivt gulblommande forsythia, träd som svämmade över av nyss utslagna blommor likt luftiga flor i rosa och vitt. Pilarna sänkte sina ljusgröna, slöjliknande grenar mot marken. I skogskanter och efter vägrenar blommade violer, maskrosor, vitsippor, blåsippor och gullvivor. I ett söndagsöppet ”boulangerie” köpte jag en färsk baguette.

Färden gick vidare på N7 mot Moulins/Nevers/Paris. Någonstans i minnets gömda vrår kopplade min hjärna på barnvisan ”Till Paris, till Paris, ska jag rida på en gris”. Det står ju i visan, att det nog tar många år och det tror jag säkert att det skulle göra, åtminstone i dagens trafik. Vi for vidare på N151 mot Auxerre. Här har man säkert fått bra nederbörd eller också har konstbevattningssystemen fått göra sitt. I varje fall grönskade åkrar och ängar i intensivt gröna nyanser.

 

Vägen var här både lång och rak. Det var svårt att hitta diesel, men till slut åkte vi av vägen och hittade en Leclerc-mack, där man hade en för Frankrike ovanligt billig diesel, 1,43€/liter. Det var nu varmt ute, närmare 27 grader. Många hade tagit med sig picknick, som avnjöts utomhus. Förutom motorcyklar mötte vi många veteranbilar idag.

Än är det inte slut på karnevalsupptåden

Vi fortsatte genom Auxerre på N77 mot Troyes, där en ringväg för runt staden. Vid en avfart på D960 körde vi mot St Dizer/Nancy. Nu råkade vi ut för en trafikomläggning och det blev en lång åktur ut på landet. Så småningom kom vi fram till Bar de Luc och ställplatsen där. Den här ställplatsen ligger intill en kanal i en mindre park. På andra sidan finns järnvägen. Mest är det ett eller annat långt godståg som passerar nattetid. Här kan man både tömma och fylla vatten mot avgift. Att stå här någon enstaka natt går bra, men det finns trevligare ställplatser. Tyvärr var dagens vägar inte alltid så bra, utan ganska guppiga och min rygg mådde därefter.

I Portugal hade jag köpt en stor burk flytande honung från en biodlare, som tappade av honungen direkt från rostfria cisterner. Den här burken hade jag säkrat inför transporten, men ibland flyttas ju saker omkring! Nåväl! Idag hörde vi under färden en smäll och kunde inte förstå, vad det var. När Ingemar under kvällen öppnade skuffen, var det bara att inse, att det var honungsburken, som hade gått i två delar.

Är det någon, som vet, hur kladdig honung är? Nu vet vi. En enda liten prick har en stor förmåga att föröka sig och sprida sig överallt. Jag är tacksam över, att en del av den nyttiga nektarn gick att rädda. Ingemar torkade bort en del av det klibbiga med varmt vatten, men väldigt mycket finns kvar att göra rent. Det råder ett totalförbud mot att ta en enda liten sak från skuffen in i husbilen eller in i lägenheten hemma, innan den genomgått rengöring. Ingemar gjorde rent våra småmattor och jag tvättade av hans sandaler, på vars sulor det hade klistrat fast en massa småsten i honungen.

Från Bar de Luc till ställplatsen i Minheim

Måndag den 26 mars 2012
Vi bröt upp från Bar de Luc ganska tidigt på morgonen och följde grön skyltning N4 mot Nancy. Det var bra skyltat och vi fortsatte på A31/E21 mot Luxemburg. Vägen övergick senare till A31/E25. I Luxemburg passade vi på att tanka billig diesel, 1.26€/liter. Vi åkte vidare och tog avfart 602 mot Koblenz/Köln.

Snart svängde vi av mot Bernkastel-Kues, där jag passade på att gå in i Edeka för att handla mjölk och lite till. Här är det ordning och reda på tyskars vis och man har ett stort sortiment. Om jag saknade något? Ja, fiskdiskarna i Spanien! Man hade inte mycket fisk i fiskavdelningen och den som fanns var mycket dyr. Vi åkte vidare till fina och välskötta ställplatsen i Minheim, där vi varit några gånger tidigare. Här fanns det gott om plats och vi ställde oss intill Mosel, där de stora lastpråmarna sakta gled fram i vattnet. Det var en varm dag och vi hann sitta ute ett bra tag.

Ännu en skön stund i solen

Lite förhållningsorder

Vadmusklerna gör nog ont efter en dag i sådana här vinfält

Solig växtmiljö för vindruvorna intill Mosel

En av de många pråmarna, som stilla glider förbi

Undrar om skepparen chattar

På kvällen tog vi en långpromenad upp genom byn, Vi var hungriga och hade beslutat att äta ute på någon restaurang. Nu är det lågsäsong, så det var inte så lätt. Vi gick förbi den ena stängda restaurangen efter den andra. Till slut frågade jag en äldre dam, som vi mötte, om det fanns något, som var öppet. Jovisst, hotellet en bit bort skulle vara öppet. Vi knallade på och kom till slut fram. Det visade sig vara ganska nedsläckt. Värdparet hörde oss och frågade, om vi ville ha något att äta. De hade visserligen nyss städat köket, men det skulle gå bra. Kvällen var ljummen och vi satte oss på den långa altanen.

Snart serverades vi varsin wienerschnitzel. När det gäller den rätten, har jag vissa förväntningar, för att man ska få kalla den wienerschnitzel. Den bör vara väl utbultad, alltså riktigt tunn och dubbelpanerad. Som tillbehör passar en god potatissallad eller liknande, men helst inte pommes frites. Schnitzeln vi fick, var en färdigpanerad tjock köttbit tagen ur frysen och förmodligen upptinad i mikrovågsugn. Dessutom serverades den med pommes frites! Det var inget fel på maten, bara man inte hade kallat rätten för wienerschnitzel. Vi var hungriga, blev ordentligt mätta och var tacksamma över att det vänliga värdparet ställde upp, trots att de hade tänkt ta kväll. Dessutom hjälpte värdparets katt mig. Hon satt hela tiden vid mina fötter och lät sig väl smaka!

Värden berättade, att det varit mycket kallt under den gångna vintern, men att man inte hade fått någon snö. Nu behöver man regn för att vinodlingarna ska komma igång.

En återhämtningsdag i Minheim

Tisdag den 27 mars 2012
Mitt i natten vaknade jag och öppnade takluckan för att släppa in mer luft. Vilken stjärnhimmel! Vilket djup! Jag kikade på Ingemar. Han var långt borta i drömmarnas värld. Jag öppnade försiktigt takluckan ännu mer och lade mig på rygg för att meditera och njuta av universums sceneri.

Det var något svalare idag än igår, men ändå var det mycket skönt att sitta ute. I Mosels stilla vatten gled en och annan pråm förbi. Jag gick fram ett par meter till vattnet för att mata en av svanarna, som långsamt kom simmade. De var nog vana att bli matade av gästerna vid ställplatsen.

Vi läste, Ingemar löste sudoku och jag stickade lite. Jag hade en del mat att förbereda och ville dessutom sammanställa mina anteckningar till bloggen. Ingemar hade fyllt på vårt tyska internet, men det visade sig vara urdålig uppkoppling. Jag lyckades få in ett enda blogginlägg. Att lägga in bilder var däremot hopplöst. En tysk granne kom och pratade en stund. Det gjorde även en svensk, som var ute på cykeltur med sin lilla hund.

Idag fick jag – en dag i förväg – ett mycket välkommet grattis-mail från väninnan Vivianne och hennes man Håkan. Tack kära vänner! Underbart att känna, att ni välkomnar oss hem så småningom! Vi saknar er också och har tänkt mycket på er! Ser fram emot att träffas igen!

När kvällen nalkades tog jag en långsam gångtur på promenad- och cykelvägen, som löper mellan campingen, vinodlingarna och Mosel. Det var skymning. Lugnet började bre ut sig över nejden. På den mörknande himlen lyste nymånen. Floden låg tyst, lugn och mörk. I skogspartiet på andra sidan vattnet sjöng enstaka fåglar en kvällsserenad. På stigen – möte med tre stora, kacklande gäss av okänt slag, som tystnade och vaggande vandrade ner i vattnet, sakta och ljudlöst flöt bort. Mjuka vindfläktar. Lukt av jord, doft av vår.Vinrankornas svällande skott i väntan på sol och värme i förhoppning om att få föra livet vidare. Nyutsprungna ljusgröna knoppar i buskar. Stillsamt simmande gräsänder. Livet är vackert!

Fortsatt färd mot Greven i Tyskland

Onsdag den 28 mars 2012
I natt vaknade jag av att någon sjöng med vacker stämma. Det var Ingemar, som ville vara den första, som gratulerade mig på födelsedagen. Tack för sången min vän!

Vi lämnade Minheim ganska tidigt på morgonen för att fortsätta vår färd upp genom Tyskland. Ganska snart stannade vi vid Edeka, så jag kunde gå in för att handla lite tillskott till matförrådet. Köpte bl.a. ett nybakat surdegsbröd med frön och nötter av diverse slag. Nu är det bråda tider för vinodlarna och på många håll var man ute i vingårdarna för att binda upp vinrankorna. Nyutslagen magnolia blommade här och var i trädgårdarna.

Under större delen av dagen fortsatte vi att åka på Autobahn i riktning mot Köln, där vi körde över Rhen. Jag började sjunga ”Warum ist es am Rhein so schön?”, en visa, som sitter kvar sedan skoltiden. Nu påstås det i visan, att det beror på att flickorna är så trevliga och pojkarna så törstiga. Vad vet jag?

Efter vägen hade björkarna slagit ut. Vackert! Vi fortsatte mot Osnabrück och Greven, där vi sökte upp den stora ställplatsen intill kanalen. Här stod redan tämligen många husbilar parkerade. Ingemar gick till receptionen och betalade 9,50€ för vår övernattning. Uppkopplingen till el kostar extra, vilket även vattenpåfyllning gör. Här kan man även ladda elcyklar utan extra avgift.

På kvällen gick vi till trivsamma hamnrestaurangen ”Zum Fährhaus” där Ingemar bjöd på en mycket god supé p.g.a. min födelsedag. Maten var en ren njutning. Ibland kom värden och satte sig vid bordet för att prata. Restaurangen är känd för sin goda mat och den kan verkligen rekommenderas.

Vacker dukning på hamnrestaurangen

I Tyskland ser man ofta trevliga dekorationer

Vilken härlig dag! Jag känner mig så rik! Det är ni kära vänner, som har bidragit till, att dagen blev så mysig, fast man egentligen inte vill fira i den här åldern. Ni är underbara! Ingemar väckte mig som sagt med skönsång och bjöd mig senare på en delikat middag. Mina barn och barnbarn ringde och SMS-ade. Mitt äldsta barnbarn, Stephanie, ringde från tunnelbanan på väg till arbetet för att sjunga för mig. Mitt näst äldsta barnbarn Jennie skrev förutom ett par SMS även ett mail. På kvällen ringde min dotters familj, som då var samlad efter arbete, simträningar m.m. för att sjunga. Fyra personer och en katt! Det blir sång det! Flickorna har så klara, vackra röster. Barn är här och nu. De ger allt.

Ett stort tack till er alla släktingar och fina vänner för värmande hälsningar via telefon, SMS, mail, Stayfriends, personliga meddelanden och massor av underbara hälsningar på Facebook, ingen nämnd och ingen glömd!

Från Greven till Heide

Torsdag den 29 mars 2012
Idag hade solen tagit semester och en massiv molnmassa hade ryckt in som vikarie på himlavalvet. Det var med andra ord grått, ruggigt och inte speciellt varmt. Inget läge för frukost utomhus alltså.

De senaste dagarna har det på olika sätt smugit in flera hälsningar från vänner, som fortfarande befinner sig söderut. Om det inte vore p.g.a. kommande födelsedagar, ett studentfirande och en alltmer intensiv längtan efter barn och barnbarn, skulle jag nog erkänna att jag längtar tillbaka till Spanien och den sköna värmen.

Vi fortsatte motorvägen mot Hamburg och vidare mot området Dithmarschen, som vi har kommit att tycka mycket om. Det var inte mycket att fotografera idag. Grådimmiga motorvägar gör sig inte speciellt bra på bild. Det började blåsa och när vi åkte över Nord-Ostsee–Kanal, kom det en häftig vindstöt, som fick bilen att svaja till ordentligt.

Bilden tagen vid ett tidigare tillfälle

Vårt mål var den cirkelformade ställplatsen i Heide, där det bara fanns ett par platser kvar. När kvällen kom var vi 16 bilar församlade. Vi tittade på de tyska väderleksutsikterna i hopp om att det skull bli bättre väder, men den förhoppningen grusades snart. Man förutspådde snöblandat regn och storm i de norra delarna av landet. Mycket bättre verkar det inte heller att bli i Sverige. Flera har varnat oss för att det kommer bakslag den närmaste tiden. Vi får avvakta och stå här och gunga i blåsten ett par dagar.

Bilden från ställplatsen i Heide är tagen vid ett tidigare tillfälle

Blåsigt och gråväder i Heide

Fredag den 30 mars 2012
Ihållande nordlig blåst är inte skönt, men det bryr sig vädergudarna inte om. De har krängt bilarna fram- och tillbaka hela dagen och himlen är fortfarande lika grå. Det blev en riktig innedag.

Ingemar gick en tur några kvarter bort för att köpa en ny tysklimpa. Den jag köpte i Minheim gick åt mycket fort. Jag föredrog att stanna inomhus. Min fibromyalgikropp tycker inte om blåst och Ingemar såg ganska blåfrusen ut, när han kom tillbaka.

Väderleksutsikterna verkade inte mycket bättre idag. Ekonominyheterna från Europas olika hörn var även de ganska nedslående. Däremot fanns det ett och annat upplyftande program på TV, som fick oss att glömma verkligheten utanför husbilen. Först var det ett omväxlande program om vilda djur och deras ungar. Därefter sände man ett lättsamt och trevligt underhållningsprogram.

En isande kall marknadsdag i Heide

Lördag den 31 mars 2012
Idag fyller Ingemars dotter Elisabeth år. Grattis säger vi! Hoppas du och Mattias har en riktigt trevlig vistelse i Berlin!

Nordanvinden har övergått till nordvästvind, men är fortfarande lika bitande kall. Dessutom har det ömsom kommit lite duggregn och ömsom kortvarigt snöblandat regn. Idag letade jag fram en väl gömd mössa.

Det var lördagsmarknad eller rättare sagt livsmedelsmarknad på stora torget i Heide idag. Vi åkte upp till centrum, där Ingemar parkerade vid en firma, som säljer husbilstillbehör. Jag satte på mig en tjock fleecetröja, vindtät jacka och mössa, innan jag travade iväg till torget för att göra några inköp. Här på torget samlas bagarna med sina vagnar och fiskarna med såväl färsk fisk, som en hel del färdiglagade rätter. Osthandlarna erbjuder en uppsjö av ostar, vilket gör det svårt att välja. Slaktarna säljer i sina vagnar såväl kött av diverse slag som många olika sorters charkuterier. Blomsterhandlarna saluför ett färggrant sortiment av blommor och kryddväxter. Utbudet är stort och varorna är fräscha, men prisbilden är förstås en helt annan än i Spanien. I Spanien köpte jag ex. ett stånd mangold för 1€. Det hände t.o.m. att jag köpte 2 stånd för 1€. Här kostade ett stånd mangold 2,60€.

Även levande fåglar av flera slag såldes

Jag var både ordentligt frusen och hade ont i rygg och ben, när jag kom tillbaka till husbilen. Efter en kopp kaffe och en halv croissant piggnade jag till och gick ett varv i staden. Ingemar satt kvar i den sköna husbilsvärmen. En stadsrunda vill jag alltid gå, när jag kommer till den här mysiga staden i Dithmarschen, men det blev en kort tur idag i kylan.

Vi åkte tillbaka till ställplatsen, dit ännu flera bilar hade anlänt. På eftermiddagen föreslog Ingemar att vi skulle åka till ett litet värdshus i Wöhrden, där vi under tidigare år ätit god wienerschnitzel. Vi for dit, bara för att konstatera, att man hade stängt verksamheten. Tråkigt, för där hade man verkligen god mat.

Däremot hade firman som säljer olika prydnadsfigurer för trädgårdar öppet. Deras små lamm är gudomligt söta, men det får bli en annan gång. Idag köpte vi en stor svamp.

Så var det detta med wienerschnitzel, som vi hade hoppats på att få äta idag. Vi åkte tillbaka till Heide, där vi till slut hittade en liten restaurang, som vi fastnade för. Jag frågade den glade servitören, om de kunde servera oss en riktigt god, tunn wienerschnitzel. Det försäkrade han och lovade dessutom att vi skulle få stekt potatis i. st. f. pommes frites. Han höll verkligen vad han lovade. Maten var utsökt god. I Tyskland steker man ofta potatisen tillsammans med mycket små tärningar rökt fläsk för att få extra god smak.

Från ett kyligt Heide till Örkelljunga

Söndag den 1 april 2012
Husbilarnas hundägare gick och huttrade ute i kylan med sina fyrbenta vänner. Himlen var gråmulen och allt tydde på att vädret inte skulle bli bättre idag heller. Vi beslöt oss för att fortsätta resan norrut.

Sändaren till BroBizz hade Ingemar satt fast bakom backspegeln i framrutan, så det var bara att fara vidare mot Danmark. Lilla Bält är avgiftsfri och när vi närmade oss Stora Bält, var det lite spännande. Skulle BroBizzen fungera? Jo minsann, det gjorde den. Vi registrerades och bommen öppnades. Färden gick vidare genom Danmark och över Öresundsbron. Även här fungerade som väntat BroBizzen helt perfekt och vi kom smidigt över till Malmö och Sverige. En vän i Malmö hade önskat, att vi skulle höra av oss, när vi kom tillbaka från vår övervintring, men vi hade åkt långt under dagen och det var sent på kvällen, när vi kom till Sverige. Dessutom var vi trötta och ville komma till en ställplats snarast möjligt. Vi gör gärna ett besök vid ett annat tillfälle.

Resan från norra Tyskland, genom Danmark och till Sverige gick fort idag. Vi fortsatte nu till den utsökta ställplatsen vid Skåneporten hos husbilsfirman ”Bengt i Örkelljunga”. Ställplatsen är kostnadsfri och öppen året runt. Vill du ansluta till el, kostar det 40: – . Här finns även kostnadsfritt internet. Vi parkerade, åt lite och somnade direkt.

Träff hos ”Bengt i Örkelljunga”

Oberoende av varandra och utan vetskap om att vi alla befann oss i Örkelljunga blev det en mindre spontan husbilsträff. Här mötte vi nämligen tre av vinterns husbilsvänner, Birgitta, Enar och Leif. Det blev en riktig långfika tillsammans på förmiddagen, innan vi fortsatte hemåt.

Möte med glada vänner

De små sötnosarna stal ännu en bit av mitt hjärta

De från början planerade stoppen i södra Sverige för att få en pratstund med vänner och bekanta får vänta tills vädret blir bättre. Trötta, men nöjda anlände vi till Askersund sent på kvällen.

Sammanfattningsvis kan sägas, att vi är mycket nöjda med vår övervintring. Vädret har varit det bästa tänkbara och vi är uppfyllda av en mängd fina upplevelser och minnen. Vi har mött många trevliga, godhjärtade och generösa människor av olika nationaliteter, både gamla vänner och nya, som har förgyllt vår övervintring. Många mysiga stunder har det varit, med både glada skratt och djupare innehåll. Ett varmt tack till er alla för berikande möten! Hoppas några av er har vägarna förbi Askersund i sommar! Hör gärna av er!

Jag vill samtidigt tacka våra trogna bloggläsare, som har följt oss under vår övervintring och många gånger gett oss nya idéer! Ibland kommer det kommentarer i bloggen eller Facebook och av och till ett SMS eller mail. Allt är lika välkommet och vi uppskattar att ha kontakt med er! Varmt tack alla!

Vi önskar er alla en Glad Påsk och en härlig sommar!


Visa Resan hem 2012 på en större karta