Spanienresan 20120911 - 20130427

Del 1 Askersund - Calnegre/Mazzaron
Från Inger's Blogg

Nu är det ”packat och klart” för övervintring

Tisdag den 11 september 2012
Äntligen klart! På förmiddagen var husbilen färdigpackad, kyl och frys tömda och lägenheten städad. Vi kommer inte att åka raka vägen söderut, utan gör först en liten Sverigeturné.

Första stoppet var i Örebro vid PK-Fotbädd, där en ortoped provade in nya fasta inlägg i mina sandaler. Det verkade äntligen fungera!

Nästa stopp blev i Torshälla, där man gjorde fukttest vid husbilsfirman Caravan. Vi blev godkända och fortsatte till Eskilstuna, där jag efter ett tips från väninnan Dorthy letade upp Jarmeus skoaffär. Här för man den franska skoserien Glayla och nu hittade jag äntligen ett par lätta skor, som passade mina envisa fötter.

 Kvällen tillbringades i Eskilstuna tillsammans med goda vänner, Elisabeth och Mark samt deras två Gran Danoishundar. Vi hade många gamla minnen att ventilera. Tack Elisabeth och Mark för trevliga timmar tillsammans med er! Tänk att vi har känt varandra under drygt 50 år Elisabeth!

Mycket nöjda med att hela dagen hade fungerat bra, somnade vi i husbilen, som stod parkerad på en gräsplan utanför våra värdars hus.

Fortsatt färd till Västerås

Onsdag den 12 september 2012
Den här dagen tillbringade vi helt tillsammans med min skolkamrat/väninna och hennes man. Underbart att få vara tillsammans med gamla vänner! Vi blev bjudna på en utsökt lunch i restaurangen på Djäkneberget. Därefter besökte vi Konstmuseet, som numera är inrymt i en del av ASEA:s gamla lokaler. Just nu hade man en fin utställning med Bror Hjorts målningar och skulpturer.

Brudvalsen

Min son hade kontaktat mig flera gånger med önskan om att vi skulle träffas, så vi gjorde även en snabbvisit på hans och hans kompanjoners kontor igår. Det ligger på 21;a våningen i Skrapan. Huga! Jag som är så höjdrädd, men vilken magnifik utsikt över Västerås och Mälaren med dess öar!

Här i det högt belägna kontoret hängde flera alster från en av mina favoritkonstnärer, Bengt Åke Adamsson.

Dagen var inte slut i och med detta, utan vi fortsatte att prata, skratta och umgås hemma hos vännerna tills sena kvällen, innan vi gick ut för att sova i husbilen. Vilken härlig dag!

Tack kära vänner för ett mycket trevligt dygn tillsammans med er!

Fortsatt resa till Stockholm

Torsdag den 13 september 2012
Efter gemensam frukost hos Titti och Håkan fortsatte vi till Stockholm. Långa köer var det som vanligt och svårt att hitta parkeringsplats, men till slut kunde vi parkera i Årsta, där Ingemars dotters familj väntade på oss.

Morfar Ingemar fick läsa många sagor, innan Stella slutligen accepterade, att det var dags att sova.

Vi fortsatte till Ekeröfärjan för att så småningom kunna parkera över natt hos min dotters familj.

En dag på Ekerö

Fredag den 14 september 2012
Idag blev vi kvar på Ekerö. Husbilsvännerna Birgitta och Enar, som vi har träffat vid ett flertal tillfällen i Spanien och som är bosatta på Ekerö, bjöd oss på lunch i sitt vackra hem. Det blev en riktig långlunch, för det fanns mycket att dryfta. Tack Birgitta och Enar för god mat och trevliga timmar i ert sällskap! Vi ses söderut!

Nu var min dotters familj samlad och flickorna var i full gång med att baka pizzor till kvällen.

Pizzorna var jättegoda och hade strykande åtgång.

Moa bakade dessutom fredagsgodis i form av goda kladdkakor.

Vi fortsätter vår Sverigeturné

Lördag den 15 september 2012
När min dotter, svärson och mina barnbarn fick veta, att vi skulle åka till Västervik, fick de bråttom att sortera ut kläder, leksaker och gosedjur, som de ville skänka till Bistånd Östeuropa.

Efter gemensam frukost med min dotters familj var det dags att åka vidare mot Västervik. Tack älskade vänner för att vi fick träffa er!

Alla samlade för att vinka av oss

Vi åkte inte direkt till Västervik, utan först till Norr Mälarstrand, där vi parkerade och möttes av ett vinkande och leende par, Anitaoch Jyrki, som nyss hade flyttat in i sin nya lägenhet. Kärt återseende! Vilken bra planlösning i en liten lägenhet! Tack för att vi fick träffa er!

Vilken magnifik utsikt över Stockholm!

 

Vi ses snart i Portugal eller Spanien!

>

Efter mötet med Anita Jyrki försökte vi komma ut ur Stockholm, vilket inte var det lättaste. Det var långa köer mycket beroende på halvmaran, men så småningom kunde vi fortsätta vår färd mot Västervik, dit vi anlände under tidig kväll.

>Det blev ett glatt återseende med Iris och Styrbjörn. Påsarna med kläder, gosedjur och leksaker bars in och Iris garanterade, att mina barnbarns skänka attiraljer skulle köras med julsändningen till väl behövande i Rumänien, Bistånd Östeuropa. Trots mina protester sattes mat fram på bordet och vem kunde motstå stekta filéer av nyfångad abborre?

Även här blev kvällen lång. Det fanns mycket att diskutera, inte minst om arbetet i Rumänien, som går framåt. Vi fick även se en del nytagna bilder framför allt från den stora, fattiga romska stadsdelen i Tirgu Mures.

Vårt värdpar, Iris och Styrbjörn

Vi kör genom Smålands stora skogar

Söndag den 16 september 2012
Efter en lång frukost med ytterligare intressanta samtal var det tid för oss att åka vidare. Varmt tack Iris och Styrbjörn för allt gott och för att vi fick umgås några timmar med er! Vi önskar er en skön vinter!

Idag var det den sista etappen på vår långa Sverigeturné. Den gick genom Smålands skogar till Eriksmåla, där vi gjorde en väntad snabbvisit hos Mimmi och Carl-Anders, som har köpt hus i Småland.

Här träffade vi två glada spelemän, Finn och Elenor

Efter ännu en liten paus hos en konstnär på väg, körde vi nu raka vägen till hamnen i Norje för att stanna över natten. Vi har nu varit på väg sedan i tisdags. Allt har förlöpt väl och vi har haft många angenäma möten på väg.

Nu åker vi över till Danmark

Måndag den 17 september 2012
Övernattningen i Norjes hamn blev lugn, även om natten var lite kylig. Vi vaknade till ljudet av sirener. Enligt trafikinformationen var det en lastbil och en personbil, som hade krockat vid infarten till Norje. Förhoppningsvis blev det inte stora personskador!

Vi fortsatte vår färd söderut. Utanför Lund stannade vi för att kompletteringshandla. Vi hade Brobizz så det gick snabbt att åka ut på och över bron Malmö – Köpenhamn.

Vi hade lyssnat en hel del på P1, när vi åkte genom Sverige, men det nöjet var slut nu. Det är snart dags att börja lyssna på en ljudbok. Jag passade på att sticka lite, medan vi åkte genom Själlands platta landskap. Det är skönt att ha något att göra, när man sitter bredvid. Kvarvarande alster, som jag stickade under hemfärden i våras, skänkte jag till Bistånd Östeuropa. Min väninna i Västerås stickar babyset, som vi får ta med till Västervik, när vi kommer tillbaka. Många bäckar små…..

På Farö har vi övernattat flera gånger tidigare och det gjorde vi även den här gången. Det är det gott om plats och här finns både en restaurang, toaletter och toatömning.

Det stod ett annorlunda ekipage här idag. Det var ett holländskt par, som medförande två hästar och en kennel med 19 hundar var på väg att flytta till Hälsingland. Jag försökte ge bort vårt överblivna bröd, men inget av djuren åt bröd.

Efter ett uppiggande samtal med ett par hemvändande svenskar, som varit i Italien fyra veckor, intog vi horisontalläge.

Resan går vidare till Burg och Heiligenhafen

Tisdag den 18 september 2012
Vi har ingen brådska, utan passade på att sova ut ordentligt på morgonen, innan vi åkte mot Rödby för överfärd till Putgarden. Under tidigare år har vi alltid beställt plats på båten. I år chansade vi, att det skulle gå bra ändå och det gjorde det. Vi körde fram till en av de vänstra infarterna för Brobizz och efter att ha knappat in antalet personer och bilens längd, det gick snabbt att komma igenom. Båten låg inne, så det var bara att köra ombord som sista bil. Överfarten var lugn.

I den närbelägna staden Burg kan man fylla gasol vid en firma nere i hamnen och det gjorde även vi idag. Där finns parkeringsplatser för husbilar och man kan även övernatta mot en avgift. Nu hade det börjat blåsa en hel del och kortvariga regnskurar avlöste varandra. Vi stannade bara till för att dricka en kopp kaffe, innan vi åkte upp till den stora avgiftsbelagda parkeringsplatsen nära centrum. Även här är det tillåtet att övernatta.

Burg är en trevlig stad med många små butiker och mysiga serveringar av diverse slag. Vi behövde röra på oss och tog en promenad i den kullerstensbelagda innerstaden, innan vi åkte vidare till ställplatsen i Heiligenhafen för övernattning.

Här stod en hel del husbilar, en del på väg norrut efter avslutad semester och andra på väg söderut för övervintring. Att övernatta i Heilenhafen kostar 12 Euro. El kostar 2 Euro.

Maten lagades ganska snabbt. Vi var hungriga efter dagen, så maten smakade bra. Nu unnade vi oss egen tid. Ingemar lade sig att läsa sin engelska deckare. Eftersom vi hade tillgång till el, plockade jag fram mina vaxkritor och det lilla strykjärnet för bivaxmålning. Jag hade lite för dåligt ljus för att kunna se färgerna ordentligt, men det var i alla fall en skön liten stund.

Mot Steinhude nära Hannover

Onsdag den 19 september 2012
Efter gårdagens blåst och regnskurar lyste solen åter idag och det var drygt 11 grader. Vi lämnade Heiligenhafen och åkte vidare på A1/E47 i riktning Hamburg, Lübeck, Bremen för att så småningom komma mot Hannover.

Vissa radiosändare i Tyskland brukar ofta ha trevlig underhållningsmusik. När jag slog på radion idag, strömmade välkända toner ut, nämligen Loreen, som sjöng Euphoria. Trevligt! Ganska snart övergick vi till att under kortare stunder lyssna på en ljudbok, ”Portofrancos väktare” av Ann Rossman. När trafikintensiteten tilltar, är det bara att stänga av.

När vi närmade oss Hamburg, stod långtradarna i ytterfilen nästan helt stilla och vi skred framåt i krypfart. Det var många störningar i trafiken på väg idag främst p. g. a. vägarbeten och även om man åker motorväg, tar det lång tid att ta sig fram. Vi har inte bråttom, men det gäller att hålla föraren vaken mellan kaffepauserna! Innan vi åkte gjorde jag energirika nyponbars och rostade nötter och frön av olika slag. Bra att ha tillgängligt framme i bilen.

Jag tycker inte om att åka tunnlar och idag slapp jag den långa Elbetunneln i Hamburg. Vi åkte broarna över floden och det gick ganska smidigt att komma förbi den stora staden. När vi senare under dagen närmade oss Hannover, svängde Ingemar av mot Steinhude. Det var skönt att äntligen komma ut på mer lantliga vägar.

Vid den stora ställplatsen i Steinhude, som ser ut som ett campingområde, stod många husbilar. Tydligen har många tyskar förlängt sommaren här. Här betalar man 9,5 Euro i avgift för övernattning. Tömning av toa och gråvatten ingår i priset och även tillgång till toa och dusch ingår. El och vatten kostar extra. Här finns även tillgång till tvättmaskiner.

Här finns karta över färden från Malmö till Steinhuder Meer

Weserrenässansleden

Torsdag den 20 september 2012
Natten var lugn på ställplatsen i Steinhude. Innan vi intog horisontalläge igår kväll, gick vi en promenad i den natursköna omgivningen. Här finns ett flertal promenad- och cykelvägar. Ett vattendrag rinner intill platsen och några hundra meter bort finns en stor badsjö.Idag tänkte vi åka Weserrenässansleden med början i Hameln och med slutstation i Hann.Münden. Vi startade på väg 442, som för mot Hameln. Vägen omges av lummig grönska och för genom ett jordbrukslandskap, där framför allt stora majsodlingar brer ut sig.

Vid middagstid nådde vi fram till Hameln, där vi letade upp den speciella parkeringsplatsen för husbilar i hamnen. Den är avgiftsbelagd, men idag var betalningsautomaten trasig, så alla parkerade gratis. Från hamnen kan man åka turbåtar på floden.

T.o.m. kulturhuset har namn efter råttfångaren

Vi tog en promenad in till den gamla stadsdelen, där gågatan kantades av såväl nybyggda affärshus som åtskilliga 1500 – 1600-talshus uppförda i renässansstil med påkostade utsmyckningar, torn, burspråk och utskjutande delar i fasaden. ”Råttfångaren i Hameln” är en välkänd saga i Tyskland och här handlade mycket om denne råttfångare.

Ett av de typiska renässanshusen

Ingemar tog en lång paus på en bänk, medan jag försvann in i en C&A-affär. De hade ju rea! Nu var vi hungriga och utmed vårt stråk låg Hamelns äldsta restaurang, Rattenkrug. Interiören var rustikt tysk. Ur högtalarna strömmade tyrolermusik. Wienerschnitzeln smakade utsökt. Mätta och belåtna knallade vi tillbaka till bilen för att ta en tupplur, innan vi åkte vidare.

Rattenkrug

En av väggmålningarna i Rattenkrug

Vi ansåg, att vi hade sett tillräckligt av arkitekturen från renässanstiden och fortsatte vår färd längs floden Weser. Den vackra vägen, som omges av ymnig grönska och lövträd av diverse slag, löper genom mindre byar och städer. Ibland slingrar den sig fram på skogsklädda höjder. Efter en och annan paus anlände vi till Hann.Münden, där ställplatsen ligger i grönskan där floderna Werra och Fulda möts. Här finns plats för ca 30 bilar. Det kostar 6 Euro för 24 timmar. Toatömning och vatten finns. El kostar 1 Euro för 1,5 kW.

En del av Deutsche Weinstrasse

Fredag den 21 september 2012
Nattens ställplats i Hann.Münden (N51,42034 E9,64886) ligger på en udde omfluten av floderna Werra och Fulda, som vid uddens spets ”kysser varandra” och övergår till Weser. Vi tog en promenad på morgonen och jag passade på att föreviga ett mycket gammalt och kraftigt kastanjeträd.

Inskription på en sten om floderna

Idag tänkte vi ta oss söderut till Bad Dürkheim, som ligger på ”Deutsche Weinstrasse” i hopp om att det skulle vara korvmarknad där den här helgen.

Det här var vår led i stort. Vi startade på väg 496, för att snart åka in på motorväg 7 mot Kassel, Frankfurt. Efter ytterligare några mil på motorvägen åkte vi in på E50 och avfart 61 mot Koblenz, Mainz, Neunstadt och Weinstrasse, för att slutligen svänga av mot Bad Dürkheim. Här fanns stora, välskötta vinodlingar på båda sidor om vägen. Det var skönt att komma in på en mindre väg. Vi hade idag till största delen åkt på hårt trafikerade motorvägar med flera långa köbildningar. På vår sida var det dessutom en rejäl olycka nära Frankfurt.

Det var drygt 24 grader varmt ute, när vi anlände till ställplatsen i Bad Dürkheim. Den består av en stor gräsbevuxen plan alldeles intill en vingård. Det fanns gott om plats, trots att många tyskar tagit sig hit över helgen. Många satt ute och solade. Jag lagade snabbt lite mat, som vi förtärde utomhus. Skönt!

En liten kvällspromenad behövdes, så vi gick sakta in mot centrum. Vi hade som sagt hoppats på att det skulle vara korvmarknad, men kunde konstatera att den varit under de två föregående helgerna. I stället beundrade vi det stora ölfatet på torget, som rymmer 1.700.000 liter öl!

Vi hann knappast mer än komma in i husbilen, förrän det började regna. Bortsett från några droppar i Burg, är detta det första regnet på vår resa. Det är riktigt mysigt, att sitta inne i bilen och höra det strilande regnet.

Rundtur i Weinland Pfalz

Lördag den 22 september 2012
Gårdagskvällens mjuka regn fortsatte ett tag framåt natten, men när morgonen grydde hade det klarnat upp och solen lyste från en vackert blå himmel.

När jag öppnade det nedre skåpet i toalettutrymmet, väntade en mindre trevlig överraskning. En flaska hade tippat omkull och försett mycket av annat i skåpet med trögflytande skarpt lila schampo. Det var bara att sätta igång med storrengöring!

Vi hade kasserat våra gamla solstolar och beslutat oss för att unna oss riktigt sköna stolar. I Sverige är Westfields stolar dyra, men i Tyskland borde de vara billigare. Ingemar hade via en annons i en husbilstidning hittat en husbilsfirma i Hochdorf – Assenheim, som bara låg ett par mil från vår ställplats. Dit åkte vi och där hittade vi stolarna vi sökte. De var t.o.m. ett snäpp bättre än dem vi tittat på i Sverige och vi tjänade drygt 600 kronor på affären.

Nu är vinskörden igång

Idag såg vi oss omkring i omgivningarna d.v.s. Weinland Pfalz. Vingårdarna omfattar stora arealer och här och var har man påbörjat vinskörden. Man har även satt igång att skörda majs på de enorma fälten. Här finns även mycket stora grönsaksodlingar bl.a. bestående av olika kålsorter, pumpor, purjolök, rädisor och fänkål.

Det började bli dags att leta efter en övernattningsplats. I Neustadt an der Weinstrasse skulle det finnas flera ställplatser. En plats existerade inte och ett par, som vi kom till mitt i staden var fullbelagda. Överallt utmed dagens färdväg fanns möjlighet till vinprovningar, inköp av vin, frukt, grönsaker m.m. Det var lördag och ganska mycket folk i rörelse. Åtskilliga stod vid stånd för att dricka öl eller vin. Vinböndernas lokaler ligger tätt.

Jag lyckades till slut få Ingemar att stanna till vid en handelsträdgård, där jag gick runt en stund för att njuta av färger och dofter. Hos oss köper man violer och penséer på våren, men hör och häpna. Här säljs det mängder av dessa plantor nu på hösten! Tala om olika växtzoner!

Vi letade vidare efter en ställplats och hamnade till slut på en parkeringsplats/ställplats för husbilar och bussar på en höjd ovanför orten S;t Martin. Här kostar en övernattning 6 Euro, men det finns ingen el och inga tömningsmöjligheter. Det sluttade ganska bra, så det gällde att köra högt upp på klossarna. På kvällen tog vi en promenad nere i den idylliska orten med dess slingrande, smala gator, kantade av korsvirkeshus och ett flertal små inhemska krogar. Vi hittade till slut en bykrog, dit ortsbefolkningen går. ”Ryska ägg” med olika tillbehör – allt mycket välsmakande – och ett glas av traktens milda och smakrika Spätburgunder fick avsluta dagen.

Byborna, som var ute och gick med sina hundar, hälsade på oss turister, precis som förr i tiden. Inga slagsmål eller skrän utanför krogarna. Skönt!

Nedan bilder från S;t Martin

Till en mysig ställplats i Dörrenbach

Söndag den 23 september 2012
Idag kände vi för en vilodag och förhoppningsvis skulle solen vara vänlig nog att titta fram, så vi kunde sitta ute. Att stanna på den opersonliga parkeringsplatsen lockade inte, utan vi förflyttade oss 3-4 mil på väg 65 mot Landau för att sedan ta avfarten mot Wissemburg. Här vek vi snart av mot en mindre ort, Dörrenbach, där det skulle finnas en ställplats.

Vi åkte genom de smala gatorna, där det ibland var ganska svårframkomligt p.g.a. parkerade bilar. Skyltar visade mot ställplatsen. Väl ute ur orten, kom vi in på en skogsväg, som förde allt högre upp på höjden. Man undrade ibland, om vi verkligen var på rätt väg. Vi omgavs av tät skog och vägen var för smal för möten. Till slut ljusnade det och framför oss låg en glänta, där några husbilar stod parkerade. Nedanför ställplatsen brer vingårdar ut sig och bredvid finns en mindre fotbollsplan.

En vänlig tysk man och hans fru kom fram och pratade. Han berättade om platsen, som han kände till sedan lång tid, eftersom paret har sin dotter boende helt nära.

Det visade sig vara en vinbonde, som upplåtit mark till några husbilar. Det finns eluttag för fyra bilar. På baksidan av en mindre byggnad sitter ett rör, där man får tömma toan. Ibland kommer bonden upp och erbjuder husbilsbesökarna vatten. Även vin kan han ha med. Han tillåter att man går ner i vingårdarna för att smaka på druvorna.

Häruppe, där man har en strålande vacker utsikt över nejden, finns många bra vandringsvägar. Den syremättade luften är lätt att andas och här råder ett sagolikt lugn. Skogen består till stor del av kastanjeträd och det är gott om björnbärsbuskar i området. Min kropp var i ovanligt bra form, så vi tog två längre promenader på skogsstigarna och utmed vingårdarna. Skönt! Mycket skönt!

Kvar på ställplatsen ovanför Dörrenbach

Måndag den 24 september 2012
Den svaga vinden hade övergått i blåst och på morgonen vaknade jag av att det regnade, åskan mullrade och blixtarna avlöste varandra. Ingemar sov fortfarande. När jag tittade ut, var himlen blåsvart i öster. Skönt nog gick åskvädret över på en dryg halvtimme. Fram på förmiddagen tittade solen fram mellan molnen, även om det blåste upp emellanåt och några regndroppar av och till trillade ner från ovan.

Jag fick lite städnoja. Heltäckningsmattorna togs ut och piskades. Golvet gjordes rent. Det var välbehövligt.

Vädret var ostadigt och vi beslutade oss för att ta ännu en vilodag. Det var skönt att bara slappa, ligga och läsa, ta en tupplur och promenera i omgivningen. Min kropp var på riktigt bra humör, så det blev två nyttiga promenader även idag, den ena i kastanjeskogen och den andra utmed vingårdarna. Kastanjerna börjar nu rasa i ett allt snabbare tempo, så på skogsstigarna ligger många av de små taggiga bollarna. Taggiga är också björnbärssnåren, som det finns rikligt av häruppe. Aldrig har jag ätit så mycket björnbär. Det syns minsann på fingrarna. De har antagit en blåröd ton.

Ikväll är vi åtta husbilar häruppe på höjden, alla tyskregistrerade utom vår. Det har blivit flera trevliga samtal med olika tyskar under dagen, riktigt roligt. Jag fick bl.a. lära mig hur man gör Zwiebelkuchen, som man äter till det unga vinet på hösten.

Ikväll satte vi oss för att titta lite på morgondagens planer. När Ingemar senare lade sig för att läsa, passade jag för skojs skull på att ägna mig lite åt bivaxmålning.

I Frankrike sov vi utanför polisstationen!

Tisdag den 25 september 2012
Regnet smattrade mot husbilstaket, när vi vaknade på morgonen vid vår ställplats ovanför Dörrenbach. Ställplatsen kostar 6 Euro och då är elen inkluderad. En man kommer förbi framåt kvällen för att ta upp betalningen.

Vi hade haft dålig täckning med vårt tyska SIM-kort häruppe på höjden. Här befann vi oss helt nära den franska gränsen och idag skulle vi åka in i Frankrike. Jag passade på att få en lång pratstund med en av tyskorna. När vi åkte, stod alla tyskarna och vinkade av oss. Mysigt!

På en närbelägen rastplats stannade vi, för att försöka komma ut på nätet, men även här var det dålig täckning. I st. fortsatte vi till gränsen, där vi stannade i Schweigen för att se på vinoteket. En flaska gott jubileumsvin inköptes. Vindruvorna till vinet var ekologiskt odlade, handplockade, handrensade och pressade för hand.

Färden gick vidare förbi Hagenau. Tyskarna, som bor i gränstrakten, åker in i Frankrike för att tanka bensin. När vi kom till Saverne tankade vi diesel, som även den är betydligt billigare än i Tyskland, 1,369 Euro/liter. Vi undvek betalvägar, rullade fram på mindre vägar söder om motorvägen och åkte bl. a. N4 mot Nancy. Där hittade vi ett stort inköpscenter. Ingemar letade upp en mediebutik, Orange. Han kom tillbaka med en liten fransk router med inbyggt simkort, som verkade betydligt enklare än vår router från Telia. Det var bara ett fel. Det var svårt att få igång den, fel nätverkskod.

Det började bli sent och vår route gick vidare till den mindre staden Toul, där det skulle finnas en ställplats. Det gjorde det också, men här stod bilarna på rad och det fanns inte en enda liten lucka. På andra sidan gatan ligger polisstationen och där finns det snedparkeringar utefter gatan. Vår bil var lite för lång. En ung man, som stod utanför polisstationen visade, att det var OK att ställa sig över flera platser. Det gjorde vi och sedan var det en sallad, färsk baguette, franska mjukostar och ett glas rött vin som gällde som avslut på dagen. Under natten fortsatte det att regna, men vad gjorde det? Vi kände oss trygga, där vi stod.

Här finns kartan över vägen från Steinuder Meer till Toul

Sökande efter en Orange-butik

Onsdag den 26 september 2012
Det kändes inte bra att äta frukost utanför polisstationen, där morgontrafiken rusade fram, utan vi åkte en bit utanför staden, där det var betydligt lugnare. Det regnade oavbrutet, himlen var fylld av gråa, regntunga skyar och landskapet var grått, när vi fortsatte resan förbi St. Dizier och mot Troyes. Före Troyes var det, som på så många andra håll, vägomläggning p.g.a. vägarbeten.

Vi behövde få hjälp med vår internetuppkoppling. I utkanten av Troyes letade vi upp ett mycket stort affärscentrum, där vi antog, att det skulle kunna finnas en Orangebutik. Det fanns det inte. Ingemar fick ett tips, om att det fanns Orange i centrum av alla ställen. Det skulle synas och vara lätt att hitta. Det var det inte. I en Intermarchéaffär ritade en kvinna upp en enkel karta och nu äntligen gick det att hitta.

Vi hade namnet på gatan, Rue de la Republique, som visade sig vara en hårt trafikerad gata i centrum. Affären såg vi så småningom. Att parkera var däremot svårare. Längs boulevarden fanns många parkeringsplatser för vanliga bilar, men ingen för husbilar. När vi åter närmade oss Orange-butiken, sa jag till Ingemar: ”Kör upp på trottoaren!” ”Det kan man ju inte göra”, sa Ingemar. ”Det kan man visst!”, sa jag. Sagt och gjort. Bilen kördes upp på trottoaren mitt utanför butiken och bakom stod tillfälligt en annan bil, där man höll på att lasta ur. Att det sedan dröjde 1 ¼ timme, innan Ingemar kom tillbaka, är en annan sak. Både gångtrafikanter och cyklister kom emellertid förbi. Jag hann studera både människotyper och beteenden ingående. Dessutom vet jag nu, hur man backar upp en stor grävare på en lastbil. Man kan ha nytta av alla kunskaper här i livet! Ingemar lärde sig också att nätverkskoden inte finns på SIM-kortet utan på baksidan av modemet/routern.

Vi fortsatte nu mot Auxerre, där det skulle finnas en ställplats utmed floden. Det fanns nog en ställplats en gång i tiden, men nu höll man på med omfattande omläggningsarbeten.

Vy från Auxerre

Vi fortsatte mot Loirefloden och staden Toucy, där det också skulle finnas en ställplats. Där åkte vi runt ett bra tag utan att hitta några skyltar, som visade var det fanns någon ställplats. Mitt i staden finns ett stort torg med massor av parkeringsplatser. Där stod redan en fransk husbil och där parkerade vi också. Under en kvällspromenad kunde vi konstatera, att det var mycket rofyllt i staden. Med larmet påslaget somnade vi lugnt.

Briare le Canal i Loiredalen

Torsdag den 27 september 2012
Det blev en lugn natt. Det ligger både postkontor och banker utmed torget och på morgonen började dagens kunder anlända, gående eller åkande i sina bilar. Vi tog det lugnt under de första morgontimmarna. Nu hade vi Internetuppkoppling. Ingemar läste nyheter och var ute på Facebook, medan jag spelade Wordfeud på min I-pad med min dotter, något vi längtat efter länge.

Himlen var blyertsgrå, regnet strilade av och till ner från ovan, men härligt nog kom det även ganska många solglimtar under dagen. Vi fortsatte vår färd ner mot Loiredalen. Lövskogar, täta som häckar, kantade vägen. På ett par platser odlade man bambuskog = energiskog. Här var solrosorna skördade på de flesta håll. I Frankrikes orter har man helt underbart vackra blomsterdekorationer, såväl vid fönster som i rondeller, lådor på broar och stora hängande krukor på lyktstolpar. Det är en färgsymfoni utan like.

Vi följde för skojs skull två navigatorer, den vanliga och den som Ingemar har i sin I-Phone. Jag kunde spara min röst idag, för den manliga rösten i Ingemars telefon påpekade, när det gick för fort. Vi åkte ingen längre sträcka idag och när vi kom fram till Loire och staden Briare le Canal letade vi oss fram till en ställplats utmed floden. Den ligger i direkt anknytning till campingplatsen. Vilken suverän idé!

Man får knappa in registreringsnummer i en apparat, innan bommarna öppnas och man släpps in. Här finns 12 platser med el- och vattenuttag. Det kostar 7 Euro per dag och då ingår vatten och el för att ladda bilens batterier. Tömning av toa och gråvatten finns separat. Sopor läggs i en stor container utanför området. Man betalar med kreditkort vid utfart.

Tömning vid den här stationen

Ström och vatten vid bilplatsen

Infartsautomat. Här knappar man in bilnumret

Utfartsautomat. Här betalar man vid kreditkort

Ställplatsen ligger lugnt och mycket vackert med cykel- och promenadväg utmed floden Loire.

Till en bondgård mellan Roches och Talcy

Fredag den 28 september 2012
Idag var det sol och blå himmel, när vi bröt upp från vår ställplats i Briare le Canal. Vi stannade till en stund inne i staden för att titta på den stora fritidsbåtshamnen och beundra blomsterarrangemangen, innan vi åkte i riktning mot Orleans.

När man åker i Frankrike, kan man lätt konstatera, att man här har många kärnkraftverk igång. På många ställen omges man av stora majsfält. Sparrisodlingar syns här och var.

Blommar inte maskrosorna på våren?

Det blev nog en missuppfattning med vårt Orangemodem. Vår uppkoppling hade mycket snabbt tagit slut och vi behövde fylla på. I ett stort inköpscentrum utanför Orleans lyckades Ingemar få tillfällig hjälp. Det visade sig, att man måste fylla i ett formulär och skicka in detta tillsammans med kopia på passet till Orange. PUH!

Det var fredagseftermiddag och mycket trafik. Igår parkerade vi på en trottoar. Idag åkte vi på spårvagnsspår. Är man turist, så är man!

I Beaugency skulle det finnas ett par ställplatser längs floden, men det såg inte bra ut, utan Ingemar lade in en annan ställplats, som låg ett par mil ut på landet. Vi kom fram till en bondgård, La Grande Vove, som ligger mellan orterna Roches och Talcy och visade sig tillhöra France Passion.

Vi har under årens lopp ofta bott på såväl bond- som vingårdar tillhörande France Passion och det har alltid varit bra. En snygg fransyska och två trevliga hundar mötte oss. Visst fick vi stanna över natten här!

 

Utmed floden Loire

Lördagen den 29 september 2012
Det var lugnt vid den stora bondgården och vi kunde sova gott, även om det var ganska kallt tidigt på morgonen. Ute var det bara +8 grader. Den minsta hunden kom springande för att kolla, att vi var kvar. Han är en riktig liten kelgris, som i det längsta vägrade att lämna mina ben.

Vid den här bondgården har man en mycket stor odling av hasselnötsträd, en hel skog, och man gör egna godsaker i den lilla fabriken. Vi gick in i den butiken, där innehavarinnan snart kom och hälsade på oss, medan hon staplade upp en massa förpackningar med nötter. Vi köpte en stor påse av det nyttiga godiset, rullade i en mindre nyttig, men mycket god choklad.

 

Gårdens herre, en typisk fransman, om det nu finns sådana, kom och hälsade, samt frågade, om vi hade sovit gott och om vi hade varit inne i butiken. Därefter önskade han oss fortsatt trevlig resa, innan han gick för att ta emot en besöksgrupp.

Ett av bondgårdens välskötta djur.

Idag fortsatte vi vår resa utmed den vackra Loirefloden. Här använder man huvudsakligen den inhemska ljust gula kalkstenen som byggnadsmaterial. Övernattningsmöjligheter erbjuds på löpande band, såväl i form av vanlig rumsuthyrning som av hotellrum. Här odlas åter vin och stora arealer med grönsaker av diverse slag. I Vouvray stannade vi ett tag vid en ställplats för att äta och ta en promenad i den lilla staden, innan vi fortsatte till en stor ställplats på en gräsbevuxen yta utanför Samour nära Loire. Utefter hela den här sträckan finns de berömda grottbostäderna, som vi ska se lite närmare på under morgondagen. Vi har varit i Loiredalen tidigare, men det är lika intressant.

Svampodlingar i stora grottor

Söndag den 30 september 2012
Även om natten och de tidiga morgontimmarna var kyliga, blev den fortsatta dagen vacker med sol och klarblå himmel. Vi har haft dålig uppkoppling och måste vara försiktiga med resurserna, så jag har inte läst nyheter på länge, men både min dotter och vänner har varnat oss för häftiga skyfall i Spanien. Bäst att inte ha någon brådska ner.

Vi bröt upp från ställplatsen i Samour för att se oss omkring. Överallt på väg ser man grottor, som är utgrävda i den mjuka kalkstenen. De gamla grottorna används numera mest till vinförvaring och svampodling. Den här bygden är berömd just för sin svampodling. Många hus är delvis inbyggda i bergväggen.

På en plats nära Samour stannade vi ett tag för att bese svampodlingar i en grotta. Här fanns även en restaurang inbyggd i berget. Det kostar ca 50 kronor att besöka den här stora grottan med dess många vindlande gångar in i berget. På vissa ställen får man huka sig, för att inte stöta i huvudet. Jag hade lite svårt att gå på det ojämna, lite steniga jordgolvet p. g. a. utbrett känselbortfall – polyneuropati – i fötterna, men med stöd av Ingemar gick det hyfsat.

Ett rikt bildmaterial berättar överallt om bergarter och fossiler. Likaså visas det hur man gått tillväga för att gräva ut grottorna och vilka redskap man använt.

Numera har man stora odlingar av olika sorters svamp i den här grottan. Vid utgången kan den som så önskar köpa olika sorters svamp, men jag konstaterade, att det är billigare att köpa champinjoner i en livsmedelsaffär.

 

Vi ansåg, att det räckte med grottor för idag och beslöt oss för att i två etapper fortsätta söderut mot Dordognedalen. Resan fortsattes på D947 mot Loudon och vidare på D347 mot Poitiers. Idag var det söndag och det innebär att det var jakt i Frankrike. Utmed vägen stod jägarklädda män med sina gevär och skådade intensivt in i de täta buskagen. En av männen hade även en son i 6-7-årsåldern med sig. Dessutom höll han i ett blankpolerat jakthorn. Här skulle det jagas! Några kilometer därifrån stod en ung hjort i en skogsglänta. Den hade vett att hålla sig ifrån jägarna!

Vi kom så småningom in på N147 mot Limoges, där vi fortsatte åtskilliga mil på den raka och lättkörda vägen. I Nieul skulle det finnas en ställplats. Det fanns det säkert. Det var bara det, att idag var det vägomläggning p. g. a. ett cykellopp. En stor del av stadens befolkning var på fötter och en del av staden var avstängd.

Vi fortsatte en mindre väg, D28, till Oradour, som vi besökte för ett par år sedan. I slutet av kriget blev hela orten nedbränd och befolkningen mördad. Den gamla orten bevaras som ett levande krigsminne och museum. En ny ort byggdes upp. Den här gången besökte vi inte spökstaden. Det finns åtskilliga bilder i bloggen, som lades in vid vårt förra besök.

Vi fortsatte till den väl tilltagna ställplatsen i utkanten av byn. Jag panerade snabbt färska fiskfiléer och kokade quinua, som vi kunde avnjuta ute i eftermiddagssolen.

Till camping ”Le Perpetuum”

Måndag den 1 oktober 2012
Vädret var riktigt vackert, när vi på morgonen åt frukost och gjorde oss beredda att åka vidare mot Dordognedalen. Visserligen är nätterna och de tidiga morgnarna fortfarande ganska svala med ca 8 grader, men temperaturen stiger snabbt under förmiddagarna och senare under den här dagen visade termometern på 23 grader.

Ingemar hade ställt in vår navigator på ”icke betalvägar”. Vi startade mot Limoges och körde sedan många mil söderut på A20, som här är betalfri. På väg stannade vi till vid LIDL, så jag kunde bunkra upp med mat inför de närmaste dagarna. Resan fortsattes därefter via några mindre vägar utmed floden mot Domme i Dordognedalen.

Det här området är gåsleverns och valnötternas högborg. Här och var såg vi de speciella périgordgässen ströva omkring, lyckligt ovetande om, vad som väntar dem. Reklam för ”foie gras” syns ofta utefter de vackra vägarna. Här och var reser sig vackra och fantasifullt byggda slott.

Nära Domme vek vi in på en smal väg, som förde oss till camping ”Le Perpetuum”, som vi även besökte förra året. Den här campingen ligger i ett stort grönområde ute på landet. Platserna är rymliga och lummigt omgivna av olika träd och buskar. Poolerna var fortfarande öppna.

Skönt att komma fram!

För den som önskar, kan man köpa fiskekort för att fiska i det närbelägna vattendraget. Den här tiden på året finns det gott om plats. Man stänger för säsongen den 10 oktober.

På den här campingen trivs vi mycket bra. Maten lagades och snart var även stolar och bord framställda. Skönt att kunna sitta ute och äta!

En arbetsdag

Tisdag den 2 oktober 2012
Idag var vi tvungna att ta itu med ett problem. Det handlade om min blogg, som jag skriver i WordPress. Under den första delen av vår resa var det problemfritt, men under den senaste tiden har jag stött på svårigheter.

Det har gått bra, att lägga in texter, men har varit omöjligt att lägga in bilder och svara på kommentarer. Det fattades bilder i åtskilliga tidigare inlägg. I det längsta hoppades jag, att det skulle vara ett övergående problem, men icke sa Nicke.

Vi körde ”Telia Säker Surf” och ”C Cleaner”. Problemen återstod. Ingemar rensade bort en del av gamla bloggar – vi har dem på vår hemsida(http://www.ieforever.nu) – och tog bort bilder ur mediabiblioteket. Problemen fanns fortfarande kvar. Jag gjorde om alla bilder till webbilder, lade över dem i en sticka. Ingemar laddade in bilderna på sin dator och lyckades där lägga in dem i föregående texter. Det var ett massivt jobb, som tog många timmar, men sent på eftermiddagen var vi klara och nöjda med dagens arbete.

Ännu en skön dag på campingen

Onsdag den 3 oktober 2012
Det var visserligen ingen strålande sol på himlen idag, men luften var frisk och temperaturen höll sig runt 20 grader under dagtid. Flera gäster har gett sig av och det börjar bli lite mer tunnsått på campingen. Det här området inbjuder till flera promenader om dagen. Skönt!

Det var dags att tvätta idag. Skönt nog finns det en tumlare, så torkningen gick fort. Att torka kläderna utomhus idag verkade lite osäkert och det är nog lite för hög luftfuktighet. Passade även på att plocka en del valnötter, som ramlar ner från träden inom området.

Vi har roat oss med att spela Wordfeud idag, när vi har Wi-Fi på campingen. Det är verkligen roligt, men ett tag var det riktigt svettigt, när jag hade flera spel att spela samtidigt med min dotter, min sambo och min skolkamrat/väninna.

En liten bild från Dordognefloden tagen vid kvällsvandringen

Löven faller även i Frankrike, men än finns det blommor

Som jag skrev igår, har jag haft stora svårigheter med att lägga in bilder i bloggen. Idag gick det mycket lätt, så felet låg tydligen hos WordPress.  

Glädjande är att flera av våra husbilsvänner har meddelat, att de antingen redan är på väg eller kommer att starta inom den närmaste framtiden. Även våra vänner i Färna har ångrat sitt beslut att stanna hemma under vintern och kommer senare under hösten att åka söderut. Vi ser med glädje fram emot att få träffa er alla igen och önskar alla våra vänner en trevlig resa! Kör försiktigt goa vänner!

En sista dag på camping ”Le Perpetuum”

Torsdag den 4 oktober 2012
Idag var himlen mulen, men temperaturen höll sig på drygt 20 grader under hela dagen. Vi beslöt oss för att stanna kvar ytterligare en dag för att ”bara vara”. Våra grannar på båda sidor gav sig av idag på morgonen och även flera andra har lämnat campingen. Framåt eftermiddagen fyllde det emellertid på med nya gäster, som förmodligen vill utnyttja de sista dagarna, som campingen är öppen.

Vi har njutit av dagen genom att vara ute så mycket som möjligt och gå flera promenader. Alla måltider intogs utomhus, även om det var lite kyligt tidigt på morgonen. Ännu en tvättmaskin fylldes. En del fick torka utomhus, medan resten tumlades. Ingemar passade på att tvätta av bilen. Ett flertal småfåglar och en vacker duva har hållit oss sällskap. Duvan tyckte mycket om att sitta på ett takfönster och kika in. Tala om fönstertittare!

Det händer alltid ett och annat med husbilar. I förrgår slutade spolningen i toaletten att fungera eller rättade sagt det slutade inte att spola. Det kunde ha slutat med en mindre katastrof. Vattentillförseln stängdes snabbt av på instrumentpanelen och sedan kunde Ingemar koppla bort elen till vattnet på toaletten. Det är ju inget överhängande problem. Vattentillförseln till tvättställ och kök fungerar. På toan står än så länge en flaska vatten att skölja toan med.

Idag hände nästa malör. Handtaget på insidan av toalettdörren gick sönder. Ingemar har hittat en återförsäljare för Adria i Perpignan och har mejlat denne. Förhoppningsvis går problemet att lösa där!

Vi har nu varit på väg under 3½ vecka. Hör och häpna! Under den tiden har vi inte träffat på en enda svensk! Tur att det finns telefon och datorer för att inte tala om Wordfeud, där man kan chatta under spelen!

En vilsen dag med ”Astrid”

Fredag den 5 oktober 2012
När vi vaknade upp på campingen vid 08.00 – tiden märktes det tydligt att hösten var i raskt antågande. Morgondimman låg tät över nejden och löv i olika utformningar och storlekar dalade i allt snabbare takt ner mot marken.

Vi hade tillbringat några sköna dagar i den rogivande omgivningen och tänkte nu i två etapper åka ner till Perpinon via Carcassonne. Förra året åkte vi runt en del i Dordognedalen för att besöka några av Frankrikes vackraste byar, men i år hoppade vi över den delen.

”Astrid” – navigatorn – ställdes in på Perpignon och utan betalvägar. Kära Astrid var tydligen på riktigt bushumör idag och ville se sig omkring ordentligt. Vägen mellan ängarna var kantad av valnötsträd, där vi i tjock dimma åkte mot Domme. Därefter lät hon oss klättra upp på skogsklädda bergssidor med mycket kurviga vägar, där kastanjeträden hukade sig över oss. Mina inbillade bromsar på passagerarsidan började osa bränt. Ingemar stortrivdes på de kurviga vägarna och pratade om Alonso, som tävlar i Formel1 i Japan den här helgen. Ja, ja, det är Alonso det!

När vi väl hade klättrat nerför de värsta sluttningarna, ville ”Astrid” via mindre vägar ut på landsbygden, där nyfikna kor stirrade förundrat på oss. En söt kossa gömde sig bakom en trädstam, när jag närmade mig med kameran. Vi lekte tittut ett tag, innan vi körde vidare.

Vackra blomsterdekorationer i en liten by

Det var Astrids dag idag och nu ville hon köra en genväg, D6, genom skogen mot Cahors. Mitt i detta skogslandskap hade man här och var stora farmer med gässen och åter visades reklam för gåslever. Man kunde även få besöka en gård, men nu fungerade inte Ingemars bromsar. Det blev med andra ord inget besök på gården.

Vi närmade oss åter bebyggda trakter. Vi behövde tanka och körde in till E. Leclerc, där automaten av någon outgrundlig anledning inte tog våra kort. För den som vill tvätta, finns det både tvättmaskiner och tumlare. Kan vara bra, när man är på väg. Dessutom har man en expressverkstad för bilreparationer.

I strålande sol och ca +34 grader åkte vi en liten bit på D820 mot Montauban innan Astrid ville ta en genväg i obygden. Här var det åter vin- och valnötsodlingar utmed vägen. Här och var blommade grupper av gula krokus. Det lär de knappast göra i Sverige så här års.

I Gailac stannade vi för att tanka och göra en del inköp inför helgen. Jag löste matproblemet vid fiskdisken, där man sålde fina laxfiléer för 8,5 Euro. Den fortsatta färden mot Carcassonne gick nu ganska fort. Här fanns fortfarande de stora vinodlingarna. Majsen var skördad, åkrarna var plogade och nu var bönderna ute och harvade.

Det var kväll, när vi anlände till ställplatsen som ligger på promenadavstånd till den renoverade medeltidsstaden La Cite i staden Carcassonne. Här stannar även alla utflyktsbussar med turister, som. Det var lite knivigt att förstå, hur man skulle komma ut och in vid ställplatsen. Det visade sig, att man vid ankomsten skulle köra nära den befintliga bommen, samt trycka på en knapp för att få ut en biljett. När man ville åka därifrån, fick man gå till en övre parkering, där det finns en automat. Där kunde man sticka in biljetten, som markerades, samt betala med kort. Sedan var det bara att köra fram till utfartsbommen på nedre plan och där sticka in den markerade biljetten. ”Sesam öppna dig” och bommen gick upp!

Medeltidsstaden La Cite. Bilden är lånad på Internet

Till Sallielles och Mas Alart

Lördag den 6 oktober 2012
Det märks, att vi har kommit längre söderut. Den senaste tiden har morgontemperaturen hållit sig runt +8 grader, men idag var det 19,7 grader tidigt på morgonen. I natt var det +18 grader utomhus och +24 – 25 grader inomhus, lite för varmt för att kunna sova bra.

Vi befann oss i distriktet Languedoc – Roussillon. Vi var ganska många, som hade övernattat i husbilar på den lugna ställplatsen i utkanten av Carcassonne. Canal Du Medi, som går mellan Medelhavet och Toulouse och som vi delvis åkte utefter igår, går genom Carcassonne. Efter gårdagens värmebölja, täcktes himlen idag av ett tjockt molntäcke. Bussar började anlända med turister, som var beredda på att invadera citadellet, den i Carcassonne belägna medeltida staden, som är klassad som ett världsarv.

Den gamla renoverade staden är helt klart sevärd, men vi valde att i stället försöka hinna fram till återförsäljaren för Adria, för att få hjälp med bilens skavanker, innan firman stängde för veckan.

Vi startade på D6113 i riktning Narbonne / Perpinon. Stora vinodlingar bredde ut sig på båda sidor om vägen. På sina håll var man i full gång med att skörda vindruvorna.

I Sigean stannade vi för att gå in på Mc Donalds och surfa en stund. Sigean ligger på en avfart från vägen, några mil från Narbonne. Uppkopplingen var mycket bra och snabb. Jag var sugen på frukt. En skiva ananas kostade här 1,7 Euro, vilket jag tyckte var mycket, men maten är ju dyr i Frankrike.

Strax efter Sigean svängde vi vänster mot Leucate och återsåg vi med glädje Medelhavet på vår vänstra sida. På den högra sidan bredde det stora innanhavet ut sig. Den här sträckan är mycket vacker.

Utmed innanhavet ligger en stor ställplats

I det här området börjar palmer och pinjetallar bli alltmer förekommande. Granatäppelträd växer i trädgårdarna. Långhalsade kohägrar spatserar försynt ute på åkrarna och kronärtskocksfälten brer ut sig.

Efter att ha åkt lite krångliga vägar genom en och annan mindre stad med trånga gator, kom vi fram till Saleilles, där husbilsfirman ligger. Ingemar kom glädjestrålande ut med ett nytt handtag till toalettdörren, som han skruvade fast. Däremot hade man inte den elektriska reservdelen för spolning av toaletten. Den skulle vi kunna få tag på i Narbonne. Vi hade inte lust att åka tillbaka till Narbonne, utan kan nog leva med vår vattenflaska tills vi får hjälp i Spanien.

Vi fortsatte nu fram till ”vår vinbonde”, ”Mas Alart”, som har sina domäner i Saleilles. ”Mas Alart” ingår i France Passion. En fransk husbil anlände samtidigt med vår. Vi gick fram till huset för att hälsa. Vi har under tidigare år bara träffat mannen i huset och hans nu 6-årige son. Idag fick vi möta hans unga, trevliga fru och den yngsta dottern, som bara är 19 månader. När vi besökte vinodlingen för ett par år sedan, var hon nyfödd. Mannen låg och sov. Han var mycket trött enligt hans fru. Det förstod vi, för domänerna är stora och det är ett digert arbete att ta hand om vinskörden.

Vi hade ätit en mäktig kycklingsoppa till lunch och var inte speciellt hungriga. Det räckte med baguette och en av de förrädiskt goda franska ostarna. Ostarna i Frankrike är ett rent fördärv, men ack så goda! Efter den måltiden tog jag en långsam promenad långt ut på ägorna, där jag bl. a. hälsade på gårdens hästar och åsna.

Idag jagar fransmännen

Söndag den 7 oktober 2012
Igår stod ett franskt par med sin husbil bakom oss. De åkte på morgonen och något senare anlände ett engelskt par, som vi pratade en hel del med. De hade sina barn utspridda både i Afrika, Andorra och Dublin och var därför mycket beresta.

Idag väcktes vi tidigt på morgonen av skottlossning och det pågick ända till kvällen. Det var söndag och på söndagar går jägarna man ur huse för att skjuta allt tänkbart villebråd. Engelsmannen berättade, att de i en trakt hade sett ca 400 jägare ute i markerna. Med det massiva uppbådet en gång/vecka lär det inte finnas många hjortar kvar. Vildsvin har vi inte sett på hela resan. Harar finns det däremot gott om ute på fälten.

Även den här dagen blev mycket kvav och varm och man bör nog ta det försiktigt med solen. Vi satt ute och läste en hel del. Ingemar tyckte att vi skulle åka och bada och söka upp ett Mc Donalds några mil bort för att surfa lite.

Vi startade med att surfa vid en Mc Donalds. Tänk vad vi kvinnor är godtrogna! Först när vi satt med uppkoppling, förstod jag varför Ingemar hade varit så angelägen om att vi skulle surfa. Formel1 gick ju i Japan! Vår favorit Alonso blev tydligen påkörd och var tvungen att bryta.

När vi kom ut hade vädret ändrats och vi beslöt att inte leta upp någon badstrand. I stället åkte vi tillbaka till vinbonden, åt en god laxmiddag och njöt av den magnifika utsikten över vinodlingarna med de blånande Pyrenéerna i bakgrunden. De skiftande molnformationerna mot solnedgången var helt magiska och satte fantasin i rörelse.

Det började därefter blåsa upp ordentligt och det var dags att packa in stolar och bord, samt stänga till luckorna ett tag.

Till de grekiska och romerska utgrävningarna i Empûries

Måndag den 8 oktober 2012
Det blev en lite orolig sömn i natt. När det är +27-28 grader i det lilla sovutrymmet, blir det svettigt. Fönstret i det kombinerade toalett/dusch var öppet, men det märktes inte. Jag gick upp och öppnade den stora luckan mitt i bilen samt luckan i sovrumstaket. Himlen var stjärnklar och en liggande konkav måne lyste upp trakten. Luften ljöd av diverse ljud från smådjur i markerna. Förtrollande!

Idag var det arbetsdag och vinbonden visade sig åter. Vi gick in på gården för att köpa lite vin och prata en stund. Vi hade funderat över, att det hängde en del förstörda vindruvor på vinstockarna. Han förklarade, att det var maskinerna, som trasade sönder de nedersta druvklasarna. De försöker klara vinskörden med hjälp av maskiner och släkten, som bor på den stora släktgården. Det är för dyrt att leja arbetskraft.

Vattenpåfyllning! Klara för avfärd.

Idag tänkte vi lämna Frankrike och åka över Pyrenéerna till det närbelägna Spanien. Man kan härpassera gränsen via tre olika vägar, kustvägen, motorvägen eller den betalfria D900. Efter att ha fyllt på vatten och pratat en stund med engelsmannen, som stod kvar, åkte vi till en närbelägen camping i Bas – Elne, för att tömma gråvatten och toa. Här betalar man 4 € för tjänsten.

Det var klart till halvklart ute och vid middagstid visade termometern på 29,5 grader.

Det är lite krångligt, att hitta fram i den här traktens mindre orter. Ibland försvinner skyltningen. Nu ställdes navigatorn in på Argeles S. Mer och vidare in på D619 till Le Boulou. Det var skönt att komma in på en lite större väg. Efter en stund körde vi av på D900 mot Gerone (Girona) och La Jonquera.

Spanien och Portugal har eldhärjats en hel del under eftersommaren och här vid gränsen syntes tydliga spår helt nära La Jonquera.

Här i gränstrakten är flicktrafiken intensiv. Långbenta brunbrända töser, som skulle kunna vara våra barnbarn, dansade omkring iförda stringtrosor och färggranna, urringade linnen. Nog är de vackra att se på töserna, men jag skulle önska dem ett bättre liv.

Vi fortsatte några mil på D900, för att sedan vika av österut mot Medelhavet och Costa Bravakusten. Vårt mål för dagen var Empûries, där man har gjort omfattande arkeologiska utgrävningar.

Här kan man se de framgrävda resterna av två grekiska och en romersk stad. Ett museum finns också inom området. Med reducerat pris betalar man 2,1€, annars kostar det 3€. De här städerna är byggda flera hundra år f. Kr. och den första grekiska bosättningen byggdes som en handelshamn på en mindre ö. Senare ersatte grekerna den första bosättningen med en betydligt större.

Grekiska utgrävningar

Ännu en del från de grekiska städerna

Ännu längre fram i tiden landsteg romarna, som byggde sin pampiga stad längre upp på land bredvid de grekiska städerna. I den romerska staden finns både bad, arena och ett sportcentrum. I flera av husen kan man se mosaikgolv, som romarna var så duktiga på. Det pågår utgrävningar på flera håll i den här trakten, så det är nog en bråkdel av de gamla bosättningarna, som har sett dagen ljus.

Den från den romerska staden

Det romerska badet

En beundransvärt vacker mosaik från romartiden

Fiskeredskap från romartiden

Vi behövde nu en övernattningsplats och åkte till det närbelägna L´Escala. Tyvärr hittade vi ingen ställplats, men ett par gator in mot land från LIDL räknat, gick det bra att stå i utmed gatan i ett lugnt bostadsområde.

Äntligen! Teatre Museu Dalí

Tisdag den 9 oktober 2012
Även om det hade varit en mycket varm natt med +26 – 27 grader inomhus och alla takluckor öppna, vaknade vi utsövda. Det hade gått mycket bra att övernatta på gatan i L´Escala. På morgonen var himlen lätt beslöjad och det var 23,7 grader. Under dagen klarnade det snabbt upp och temperaturen steg åter.

Att vi befinner oss i Katalonien, går inte att ta miste på. Den katalanska flaggan vajar stolt på husväggar och tak. Överallt möter vi det katalanska språket, såväl muntligen som skriftligen. Här heter det ex. inte ”caja” utan ”caixa”.

Idag skulle en av mina drömmar gå i uppfyllelse. Vi skulle åka till Figueres, där konstnären Salvador Dalí föddes, levde, verkade och dog.

Från L´Escala till Figueres är det bara drygt två mil. Vi skulle försöka undvika att åka in i staden, men ni vet hur det är. Rätt som det är, befinner man sig i stadens vimmel. Det blev en sightseeing i Figueres gamla kvarter. Bl. a. kom vi fram till den mycket stora regionala frukt- och grönsaksmarknaden, som enligt uppgift ska vara på torsdagar. Idag var det tisdag. Att stanna var inte att tänka på och att hitta en parkeringsplats var en omöjlighet. Jag förstår, varför man enbart har små bilar i den här staden. Vi hade följt en skylt till en stor parkering vid Plaza Catalonia, men det visade sig att den var underjordisk. Så småningom lyckades vi komma ut ur staden.

Redan vid infarten till Figueres hyllas stadens son

I utkanten av staden ligger ett större hotell, där vi stannade till, för att diskutera läget. Ingemar gick in och kom efter en stund ut med en skiss, som visade, var vi skulle kunna parkera. Vi åkte tillbaka in mot staden. Vid andra rondellen ligger en stor biltvätt och här tog vi till höger in på en bakgata. Här fanns det en parkeringsplats och efter lite trixande stod bilen i rätt körriktning, när vi skulle därifrån. Värdesaker plockades undan och larmet slogs på.

Det var ett par kilometer in till centrum, men min kropp var på ganska bra humör idag, så vi beslöt oss för att gå. Det fanns kommunala stolar utefter vägen, så vi tog flera pauser. Bästa pausen var vid en liten bar mitt i trafikvimlet, där vi drack en kopp god café latte. Till slut kom vi fram till ”ramblan”. Rakt framför oss ringlade en liten gränd, där mycket folk var i rörelse. Även vi gick dit och det första vi stötte på, var det kända katalonska leksaksmuséet. Vi nöjde oss med att titta i fönstren, innan vi fortsatte fram mot ett torg.

Ingången till leksaksmuséet

Till höger strax före torget ligger en mycket vacker kyrka, där vi gick in. I en avbalkning strax innanför ingången finns ett par mindre bänkar, där vi satte oss. På golvet står en stor dopfunt och rakt fram på väggen hänger en stor, belyst tavla i dämpade färger, som återger landskapet från Jesu tid. I kyrkan med dess utsökta akustik spelades musik, för tillfället arior sjungna av en mezzosopran. Jag försjönk i en stund av meditation. Senare fick vi veta, att Salvador Dali var döpt här.

När vi kom ut i dagsljuset på torget, hade vi Teatre Museu Dalí rakt framför oss. Den ursprungliga teatern förstördes under spanska inbördeskriget och på grunden lät Salvador Dalí bygga upp det pampiga Teatre Museu Dalí i flera våningar.

Muséet består av inte mindre än 22 salar. Med reducerat pris betalar man 9€ och då har man även tillträde till den separata juvelavdelningen, som vi hoppade över. Vi var ganska trötta efter att först ha gått hit utefter trafikerade smala gator och därefter vandrat runt. Muséet är klart sevärt och vi skulle gärna vilja återvända vid ett senare tillfälle och då fortsätta till Púbol och Portlligat, där ytterligare museer finns, som berättar den store konstnärens historia.

På väg från torget stannade vi till för att äta en tortilla, innan vi fortsatte ut på Ramblan, där det finns en taxistation. En trevlig kvinnlig förare skjutsade oss till vår husbil, som tack och lov stod kvar i orört skick.

I Sant Pere Pescador ska det finnas en camping, som tar campingcheckar. Den var stängd för säsongen och efter en kort överläggning åkte vi tillbaka till L´Escala, där vi övernattade även i natt. Vi var mycket nöjda med vår dag och jag var lycklig över, att jag hade lyckats gå!

En tur utefter Costa Brava

Onsdag den 10 oktober 2012
Idag fortsatte vi vår utforskning av Katalonien och via Torroella åkte vi ut till L Éstartit vid kusten. I den här trakten är det stora äppelodlingar och här och var ser man reklam om kommande äppelfester. Tydligen har man många afrikaner som arbetskraft, för överallt knallade mörkhyade, unga män omkring.

Det blev sol även idag och temperaturen steg under dagen till närmare +30 grader. L Éstartit är en typisk turiststad med en lång fin sandstrand. Härifrån kan man åka båt över till den närliggande ön Illes Medes, som är ett dykcentrum. Utefter stranden i L Éstartit går det bra att parkera och säkert kan man även stå över natt, om man vill. I den här trakten finns förståeligt nog många båtfirmor.

Turbåten på väg från ön Illes Medes till L´Estartit

Stora hotell brer ut sig utefter stranden

 

Vi åkte tillbaka till Torroella för att fortsätta till det högre belägna Begur, där det skulle finnas en ställplats. Vi kanske gav upp för tidigt, men var lite rädda att trassla in oss på trånga gator. Efter en kaffepaus vid kyrkogårdens parkering fortsatte vi vår upptäcktsfärd i Katalonien. På flera ställen såg vi bevattningskanaler, något som behövs vid intensiv torka.

Begravningsplatserna i Spanien är pyntade med såväl levande blommor, som plast/sidenblommor

Efter utflykten till Begur, fortsatte vi via C31 förbi Palamós till Platja d´Aro, där det skulle finnas en bra ställplats. Vi följde huvudgatan, där vi såg en skylt om husbilsplats. Det gick att stå på stora områden, som förmodligen utnyttjas sommartid, när det är många turister. Här fanns emellertid varken tömningsmöjligheter eller vatten. Navigatorn visade till en plats längre ner, där det redan stod ett flertal husbilar. Ställplatsen är rymlig och här det finns såväl vatten som tömningsmöjligheter. Här parkerade vi för natten. Under högsäsong kostar det 8 €. Nu var det fritt. Koordinaterna är N 41.81033 O 3.05819

Ingemar tog en promenad för att köpa bröd och satte sig sedan för att knäcka valnötter. Jag hade en hel del skrivmaterial att ta itu med. Vi satte oss ute för att äta, samtidigt som vi beundrade skateboardåkarnas konstuppvisningar på anläggningen framför oss. Innan det var läggdags, fick vi en liten pratstund med Anders och Birgitta, som var ute och gick med Alonso och som var på väg mot Benidorm.

Första riktiga regnskuren på väg

Torsdag den 11 oktober 2012
I natt regnade det lite och det behövdes efter all intensiv värme. Idag tänkte vi passera Barcelona för att åka vidare söderut. Vi valde betalmotorväg idag. Runt Barcelona, där rånrisken är stor, bör man ta det lite försiktigt.

I vår färdriktning tornade blåsvarta ovädersmoln upp sig på himlen. Vi hann passera Barcelona, innan ovädret med intensivt regn och åska bröt loss. Mängder av långtradare var på väg. Jag föreslog, att vi kunde åka av en stund. Ingemar tyckte, att det gick bra. Jag sjönk allt djupare i stolen. Vi närmade oss Tarragona och så småningom avtog regnandet.

Vid avfarten mot Torredembarra före Tarragona svängde vi av för att leta upp camping Gavina, som ligger vid Creixell Platja. Ja, det sista är katalanska! Här tog man emot en av våra campingcheckar.

Campingen är mycket stor och åtskilliga platser ligger i direkt anslutning till havet. Det verkar, som om många är väl etablerade och tillbringar flera månader här. Här fanns en hel del spanska familjer, så det var bara att lyssna och lära!

Temperaturen hade sjunkit en hel del efter ovädret och det kändes friskt ute.

Grattis säger vi till mitt äldsta barnbarns mamma Consuelo, som fyller år idag!

Columbusdagen

Fredag den 12 oktober 2012
Idag var det åter uppehåll, men betydligt svalare än den senaste tiden. Enstaka ljusa moln svävade omkring på himlen, dock utan att se hotfulla ut.

Vi fortsatte idag i riktning mot Torredembarra, för att därefter vika av ner mot Salou och La Pineda. Salou gav intryck av att vara en mycket exklusiv turistort. För den som vill shoppa, är den nog ett paradis, för här ligger hundratals butiker utefter genomfartsgatan. I La Pineda skulle det finnas en ställplats, som vi förgäves letade efter. Däremot stannade vi ett tag på det stora parkeringstorget i Salou för att gå in på Mc Donalds och surfa ett tag, innan resan fortsattes ännu ett par timmar mot Peñiscola.

Vi var nu inne i kronärtskockornas stora odlingsområden. Även olivlundarna ligger allt tätare. Risodlingar passerades. Ovanligt nog såg vi en och annan liftare på väg idag. Tyvärr är det nog få som törs ta upp liftare i dagsläget. Själv liftade jag en hel del i min ungdom, när jag under de långa sommarloven arbetade som volontär i södra Europa, men då var inte faran så stor som numera.

Vi passerade Ebrodeltat och nu blev det även allt tätare mellan apelsinlundarna. Frukterna behöver nog några veckor till med sol och värme för att mogna och bli riktigt saftiga. På enstaka platser flanerade även en och annan glädjeflicka. Några av de färggranna töserna hade tydligen tagit helg och knallade iväg.

Temperaturen hade under dagen stigit till ca +28 grader. Idag var det Columbusdagen, vilket innebar att bl.a. alla livsmedelsaffärer var stängda. Lite snopet, eftersom jag hade behövt handla inför helgen, men skulle säkert ordna sig på något sätt. En yttersta reserv finns alltid, om man inte har för stora krav.

Vi anlände till Peñiscola, där vi letade upp en för oss ny ställplats La Volta, där man kan övernatta från 6€, beroende på vad man väljer. Ställplatsen liknar mer en bra camping med reception, restaurang och en liten shop. De två sistnämnda var dock stängda för säsongen. En pool ligger framför restaurangen.

Vi parkerade på den stora parkeringsplanen och satte oss en stund i solen.

Kvar på ställplats La Volta

Lördag den 13 oktober
Vi beslöt oss för att stanna kvar även idag på ställplatsen. Ibland behöver man bara ta det lugnt. Dessutom hade det varit en hel del strul med uppladdning av bilder på WordPress under en tid. Jag ville gärna komplettera inläggen, så de är färdiga, tills Ingemar kommer att lägga in reseberättelsen på vår hemsida.

Det blev vackert väder även idag, även om det är något svalare än tidigare. Hemma har det varit frost och halka på flera platser och t o m snöblandat regn på sina håll. Brrr!

Ingemar cyklade in till samhället för att göra en del ärenden. Det visade sig att affärerna även var stängda idag! Inte roligt, men det fick bli tomatsås till den kvarvarande pastan. Även kvällsmaten ordnar sig. Jag har tagit fram lax ur frysen.

Ett stort grattis till Peter, min son, som fyller år idag. Han firade med att vara i Gävle för att stänga sommarhuset inför den annalkande vintern. Hoppas du fick en god födelsedagsmiddag så småningom! Hade min mamma levt, hade även hon fyllt år idag.

Flugor, flugor och åter flugor!

Söndag den 14 oktober 2012
Vi stannade ännu en dag vid La Volta. Vädret är skönt, solen lyser och vi har ingen brådska. Det är emellertid rena invasionen av medelstora flugor. Det ser ganska lustigt ut, när man tittar ut över ställplatsen, där alla sitter med flugsmällare.

För övrigt har det varit lugnt. Ingemar tog en cykeltur in till Peñiscola idag på förmiddagen. Jag har stökat med ett och annat och även tvättat upp lite kläder. På eftermiddagen gick vi upp till restaurangen för att surfa och spela Wordfeud. Jag ska försöka sätta ett surdegsbröd, när vi kommer tillbaka. Det får jäsa under natten. Håll Tummarna Anita! Ja, surdegskulturen lever fortfarande!

I morgon lär affärerna ha öppet igen och då ger vi oss av igen. Kylskåpet är ganska tomt. Dessutom behöver vi båda gå till en frisör. Jag känner inte igen tanten jag möter i spegeln! Hoppas inte alla har stängt på måndagar!

Risodlingar vid L´Albufera

Måndag den 15 oktober 2012
Igår kväll grät förmodligen änglarna, för det blev lite vått på marken. Samtidigt ruskade busiga vindar om bilarna, men det gick snart över. På morgonen sken åter solen och varefter som dagen fortskred blev det åter högsommarvärme.

Idag lämnade vi Peñiscola för att åka CV10 mot Valencia. På vår högra sida bredde otaliga mer eller mindre övervuxna terrassodlingar ut sig. Fantasin satte sig i rörelse och jag funderade smått över, hur människorna, som brukat jorden på den tiden, hade levt. Vackert böljande, skogsklädda höjder reste sig längre bort i landskapet.

Vi kom så småningom in på A7, som för runt Valencia. Här tätnade trafiken avsevärt, som runt alla storstäder. Något som också tätnade var apelsin- och citronodlingarna. Vissa apelsinsorter börjar mogna, medan andra fortfarande har en gröngul färg. Planteringarna är mestadels mycket välskötta.

I det här området namnges skyltarna ofta med både spansk text och den inhemska dialekten valenciano.

Via diverse vägar letade vi oss ner till sötvattenssjön L´Albufera, som ligger vid kusten och är ett paradis för fåglar. Hägrar av olika slag tycktes stortrivas här. I våtmarkerna brer stora arealer risodlingar ut sig. En tredjedel av Spaniens ris odlas här. Tyvärr var besökscentrat stängt. Däremot erbjuder flera fiskare en tur ut på L´Albufera.

En liten del av risodlingarna

Det var redan eftermiddag och vi var hungriga, när vi gick ner i staden El Palmar för att leta upp ett matställe. En restaurang lockade med en meny bestående av valenciansk sallad, smörstekt bröd med mojo och tomatröra, paella, efterrätt och ett glas vin eller vatten. Vi var som sagt hungriga och maten smakade utsökt gott.

Hoppsan! Efterrätten var så god, att jag nästan glömde att ta kort.

‘

Vi kunde ha övernatta på en stor plan, men det kändes inte speciellt trevligt. I stället fortsatte vi färden ett par timmar till camping Odissa, som ligger nära Dénia.

Punktering!

Tisdag den 16 oktober 2012
Nätterna är jämförelsevis ganska svala, men dagtid är det åter hög värme och kvavt. Flugorna stortrivs och är mycket närgångna.

Här på camping Odissa hade vi en italiensk gentleman, som närmaste granne. Underbart att höra det vackra italienska språket igen! För mina öron är det musik. Med hjälp av alla tillgängliga vokabulär på diverse språk hade vi en trevlig pratstund. Även ett par svenska bilar fanns här på campingen.

Mindre trevlig var upptäckten, att vi hade fått punktering. Det högra framdäcket var tomt och en spik satt rakt in i däcket. Ännu en husbilsägare hade fått punktering. Flera började leta på marken efter ytterligare spikar, men utan resultat. Tror inte, att det var något sabotage.

Idag skulle en mekaniker komma till campingen på morgonen. Han monterade loss vårt hjul, körde det till en verkstad och kom snart tillbaka för att montera fast det igen. Tur i oturen att det här hände på en camping!

Vid lunchtid, när allt var klart, fortsatte vi N332 i riktning mot Alicante. Under en lång sträcka saluförs såväl vacker keramik, välgjorda rottingarbeten som villiga flickor. Tur nog för Ingemar var flera av keramikverkstäderna stängda. Det brukar ta lång tid, när jag går in för att botanisera! Att vägen över bergen mot Altea var så krokig, hade vi glömt, men den är samtidigt både bred och asfalterad. Den långa genomfarten genom Altea tog tid, mycket lång tid, för det var hela tiden trafikstockningar.

Snart skymtade skyskraporna i Benidorm. På ett par ställen höll man på att bygga dem ännu högre och man byggde t o m ihop de översta våningarna mellan ett par skyskrapor. Huga! Inget för mig, som är så höjdrädd! Skyskrapan i Västerås, där min son har sitt kontor på tjugoförsta våningen, räcker mer än väl för min del.

Vi fortsatte nu A70 förbi Alicante och Elche och tog sedan en avtagsväg ner mot Guardamar vid kusten. Efter att ha fyllt på basvaror vid LIDL, åkte vi mot La Mata, där vi och många med oss har fricampat vid en stor sandplan intill stranden ett flertal gånger. Här såg det idag både mörkt och övergivet ut och dessutom fanns det mer klotter på tillgängliga väggar än tidigare. Bortsett från en ung tyska, som kom ner till planen i en husbil fylld av diverse hundar, stod inte en enda husbil på sandplanen. Det kändes olustigt och vi kände inte för att övernatta.

Nu var det mörkt ute, men Ingemar rattade ännu ett par mil till en ställplats, Camperpark San Fulgencio, som ligger nära Guardamar. En medelålders, mycket vänlig spanjor, som förestår anläggningen och som talar engelska, lotsade oss in till en bra plats, där vi även hade internetuppkoppling. Stannar man två dagar eller mer, kostar det 12€ per dag. El är inkluderat i priset. En dag kostar 14€.

En lugn dag vid Camperpark San Fulgencio

Onsdag den 17 oktober 2012
Tur att det finns duschar! Det var en fuktig värme och mycket kvavt hela dagen. Det gäller att dricka mycket vatten.

Snett mittemot oss här på Camperpark San Fulgencio står ett svenskt/finskt par, som är nere i Spanien för första gången. Vi hade en hel del att prata om på förmiddagen. Vi var de första svenskarna, som de hade träffat under sina två veckor söderut.

Bredvid vår bil står en engelsman med sin husbil. Han hade parkerat utanför en kinaaffär för någon dag sedan. När han efter någon timme kom ut, hade någon okänd försökt bryta upp fönstret bredvid förarsätet. P. g. a. någon extra säkerhetsanordning misslyckades tur nog försöket.

Mitt hår är totalt vildvuxet och jag hade frågat det trevliga paret, som förestår ställplatsen, efter en frisör. Mannen talar engelska och hans fru spanska och portugisiska. Frun och jag åkte iväg några kvarter för att fråga en frissa om tid för klippning. Det skulle gå bra nästa dag.

Värdinnan följde med till frissan

Det här paret är verkligen mycket hjälpsamt. När vi igår kväll skulle backa in på vår plats, upptäckte mannen att en lampa hade gått sönder. Det kan ju vara svårt att komma åt lamporna i en husbil. Det ordnar vi, menade han. Hans fru skulle senare under dagen åka in till Guardamar. Hon köpte en lampa och hennes man, som varit mekaniker på en båt, bytte vant lampan. Tala om service!

Värdparets snälla hund Canela blev genast vår kompis.

På kvällen gick Ingemar till den närbelägna pizzerian för att köpa en pizza. Den var så stor att den gott och väl räckte åt oss båda. 5€ för en tunn och mycket god pizza. Kan rekommenderas!

En händelserik dag

Torsdag den 18 oktober 2012
Vi tog en promenad bort till frissan idag. Ingemar satte sig ute med en öl, medan jag gick in i salongen. Vilken duktig kvinnlig frisör! Henne kan jag verkligen rekommendera. Hon gick in helt för sitt arbete, kollade noggrant in profil och huvudform och åstadkom ett mindre underverk av min långa, rufsiga kalufs. Tvättning, klippning och föning kostade 17€!

Änglar visst finns de! Man lär av misstagen sägs det. Idag höll det på att gå riktigt illa. Jag lagade mat på gasspisen. Samtidigt hade jag nötter på torkning i svag värme i ugnen. När jag tittade in i ugnen, hade gasolen slocknat. Hann inte mer än börja vrida på tändningen, förrän det blev en rejäl explosion och jag fick en tryckvåg emot mig. Lådorna under spisen for ut. Jag klarade mig med en övergående chock. Håren på armarna brändes bort. Här behövs ingen vaxning! I ansiktet fick jag gratis rouge på kinderna och näsan. Inga extra utgifter för makeup inte! Lite svullnad på båda sidor om näsan fick jag på köpet. Jag är lycklig över att jag klarade ögonen! Man lär av misstagen sägs det.

Det blåste en del på eftermiddagen. Passade på att tvätta och hänga kläderna på tork på linor utanför servicebyggnaden. Efter ett par timmar var allt torrt.

Så här såg himlen ut. Solen syns till höger.

Idag hade himlen en mycket annorlunda färg. Den var helt täckt av en sandfärgad molnighet och solen skymtade bara igenom som en skugga, precis som vid solförmörkelse. Vår värd sa flera gånger att det inte var normalt. Jag tyckte mig känna igen fenomenet från Gran Canaria som scirocco, d v s sandstormar från Afrika. Det blåste visserligen, men vinden var inte så varm som vid scirocco. Under kvällen och natten kom enstaka lätta regnskurar, som tog med sig den finfördelade sanden från ovan.

Kärt besök

Fredag den 19 oktober 2012
Efter att gårdagens finfördelade sand hade följt med regnet ner till marknivå, hade bilar och utemöbler antagit en närmast smutsgul färg. Vackert? Nej, inte speciellt. Vädret var växlande, men det var betydligt svalare än tidigare. Från Sverige strömmar rapporter in om fortsatt intensivt regnande. Med full förståelse verkar många ganska modstulna.

Att komma ut på internet var svårare idag. Med vanliga datorer var det närmast omöjligt. Med Ipad och Iphone gick det däremot bättre.

Alltfler vänner och bekanta anländer eller är på väg mot sydligare nejder. På eftermiddagen fick vi sällskap vid kaffebordet. Anita, Jyrki och deras hund Freddie, som närmast är på väg mot Fuengirola, kom på besök. Det blev ett par trevliga timmar med mycket pratande. Anita kollade min surdegskultur, så nu kommer det att bli nya försök att baka surdegsbröd.

Freddie har mycket talande och ödmjuka ögon, som ger intryck av att rymma åtskilligt av gammal visdom. Ingemar har fått svår konkurrens. Freddie la upp framtassarna i mitt knä, tittade mig djupt i ögonen och försökte pussa mig. Det du Ingemar! Gör om det, om du kan! Att Freddie hoppades på en kaka, behöver jag väl inte tala om! Tack Anita och Jyrki för att ni besökte oss! Det var uppskattat!

Får jag ingen kaka av Inger, kliver jag upp på en stol och sätter mig!Då kanske de fattar, att jag vill ha en kaka till!

Puss på dig matte!

Smutsgrå himmel och regnskurar

Lördag den 20 oktober 2012
Det kom några ordentliga regnskurar under natten. Bilarna blev närmast sandblästrade och ser åter vita ut. Regnandet fortsatte till och från under hela dagen och himlen förblev smutsgrå. Det har varit dålig internetuppkoppling, mycket tydligen beroende på väderförhållandena. Med en extra antenn till datorerna blev det emellertid lite bättre.

Vid ett lite längre uppehåll passade vi på att gå till ett par av de närbelägna affärerna för att fylla på proviant. I Iceland, som tillhör en engelsk kedja, finns det mesta tänkbara i de många frysdiskarna. Vi köpte lite kinamat som omväxling.

Synd nog var vädret inte det bästa tänkbara för att sitta ute idag, men vi passade på småstunder, när det höll uppe. Det verkar som om flugorna och myggorna har kommit av sig lite efter allt regnande. Skönt, för speciellt flugorna är väldigt irriterande. Det blev en hel del spelande på Wordfeud, framför allt med min dotter, som också är fast för ordspelet. Att man kan chatta om smått och gott under tiden känns enkelt och vardagsnära.

Min inflammationsbenägna kropp har ansett att den skulle ha högsäsong den senaste tiden. Tur att läkaren hemma har försett mig med motmedel! Hälsenorna har varit inflammerade sedan flera månader tillbaka. Nu har det tillkommit huggsmärtor på ena sidan, som inget biter på. Skam den som ger sig! Det blir extra fotgymnastikövningar.

Grått och regnigt

Söndag den 21 oktober 2012
Ja, det var grått och regnigt hela dagen. Ingemar arbetade med vår hemsida, medan jag fixade lite med gamla bilder och läste. Det var helt dött på området. Inte en enda människa var ute. Det var inte speciellt inspirerande att göra någonting.

Från Sveriges alla hörn kommer rapporter om ihållande regn. En granne talade om, att rabatterna ser ut som lervälling.

Framåt kvällen klarnade det upp och månen tittade fram. Vi tog en promenad. Cikadorna hade börjat spela igen.

 

Åter en solig dag

Måndag den 22 oktober 2012
Underbart! Idag lyste åter solen från en vackert blå himmel. Det blev åter liv och rörelse på ställplatsen.

Flera av oss passade på att tvätta för att kunna hänga ut i solen. Två tyska bilar, som tydligen åkte tillsammans, anlände igår kväll. I den ena åkte en man och en kvinna och i den andra två kvinnor. Tydligen hade de inte tvättat på länge, för idag packade de ut mängder av kläder, sängkläder och mattor, som skulle tvättas. Fyra tvättmaskiner sattes igång. Den holländska kvinnan, som bor snett mittemot oss och jag turades om vid tvätthoarna.

Ingemar fortsatte att knäcka de sista valnötterna och arbetade sedan med vår hemsida. Jag roade mig ett par timmar med bivaxmålning.

Besök från Kumla

Tisdag den 23 oktober 2012
Vädret fortsatte med blå himmel och strålande sol. Skönt nog är värmen inte så kvav som före sandmolnet från Afrika och de kortvariga regnskurarna. Det är betydligt mer behagligt att sitta ute och äta. Vi satt även utomhus och läste en hel del i halvskuggan. Det enda som irriterar är de otroligt envisa flugorna. De är en plåga, även nattetid. Hur många flugnät man än har framför dörrar och fönster, lyckas några få smita in och de sticks de rackarna.

Idag fick vi som sagt besök från Kumla. Nej, inte från Kumlaanstalten utan av vännen Inga, som hade två trevliga grannar, Marianne och Leif med sig. Roligt med en pratstund och sällskap vid förmiddagskaffet! Tack för att ni tittade förbi!

Hela tiden kommer och åker enstaka svenska bilar hit till Camperpark San Folgencio. Yvonne och Lorentz, som också skriver blogg, kom över och hälsade på eftermiddagen. Kul att träffa er!

Någon, som kom och hälsade på flera gånger under dagen var ägarnas hund Canela. Hon har upptäckt, att vi bjuder på Magdalenas, när vi har gäster och hon är en trogen gäst.

På kvällen tog vi en promenad till det nybyggda inköpscentrat, som låg tämligen öde i väntan på nya hyresgäster. ”Min frissa” arbetade inte idag, men satt vid sin dator. Ingemar fick en välbehövlig tid för klippning i morgon. I nästa centrum, också det öde, ligger den lilla pizzerian, som vi har gynnat några gånger. Jag är ingen storätare, när det gäller pizza, men pizzorna man gör här, är svåra att motstå. De är mycket tunna och goda. Prova dem, om ni kommer hit!

 

Sista dagen vid Camperpark San Fulgencio

Onsdag den 24 oktober 2012
Vinden har blivit lite svalare och det väntas regn framåt helgen. Nu börjar det bli dags för oss att förflytta oss vidare söderut. Vi har slappat flera dagar här nu, men i morgon bryter vi upp. Om allt går som beräknat hamnar vi i Bolnuevo i morgon.

Lagom till förmiddagskaffet kom ett par vänner från Torrevieja, Gunborg och Åke, och hälsade på. Det blev ännu en gäst vid kaffebordet, nämligen campingens hund, Canela, som med ett mjukt språng hoppade upp i mitt knä i hopp om att få någon godsak.

Efter lunchen knallade Ingemar iväg till frissan. Jag sov en dryg timme och vaknade först, när Ingemar klev in, nyklippt och fin.

Flera andra gäster på ställplatsen bl. a. engelsmannen bredvid oss och en för tillfället ensam svensk kom över för lite småprat. Det blev en dag i gemenskapens tecken.

Canela på besök

Jag är beroende av el för att kunna arbeta med mina bivaxkritor och vet inte, när vi kan vara uppkopplade till el nästa gång, så jag passade på att få en stund för mig själv, medan Ingemar tvättade av bilen.

Det var inte helt smärtfritt att äta kvällsmat utomhus. Regnet hängde i luften och de små myggorna var mycket envisa. Nu är det dags för några partier Wordfeud, innan John Blund viftar med paraplyet.

Mot Bolnuevo – Calnegre

Torsdag den 25 oktober 2012
Det var lite svalt att äta frukost utomhus idag på morgonen, så vi dukade inne. Bilen gjordes i ordning för avfärd. Jag gick och betalade och blev stående ett bra tag för att prata med vårt värdpar.

Efter diverse inköp var vi redo att åka vidare på AP7 mot Alicante, där vi snart svängde in på A7/E15 mot Murcia. Det blev ännu en avfart i riktning mot Almeria/Granada, innan vi på några mindre vägar kom fram till Mazarrón och Bolnuevo. Vi hade fått en och annan regnskur på väg, men nu höll det uppe.

Vi har alltid stannat ett par dagar i Bolnoevo. Tidigare har man kunnat parkera husbilar utmed gatan vid stranden och det har även gått att stå i början av strandpartiet. Nu har man byggt om allt. Gatan har blivit smalare och trottoaren mycket bredare. Det ser både snyggt och välskött ut. Vi parkerade bredvid en fransk husbil på den stora sandplanen framför de vackra sandstenspartierna för att ta en promenad utefter stranden. Här har jag tidigare plockat många vackra stenar i skiftande färger. Några stenar hamnade även idag i en påse.

Vi beslöt oss för att fortsätta ett par mil längre upp på kusten mot Aguilas till en ställplats, Calnegre, där vi aldrig varit tidigare. Meningen var att vi från stora vägen skulle ha åkt direkt ner mot Calnegre. Astrid, vår navigator, ville något annat. Hon var äventyrslysten och förde oss in på en ringlande mindre väg, som förde genom ett oändligt odlingslandskap, där växthusen med kraftiga tomatplantor aldrig tycktes ta slut.

När vi kom ut till Medelhavet, visade det sig, att vi hade kommit till en fricampingsplats, som ligger ungefär 3,5 kilometer från Calnegre. Här stod 10 husbilar av skiftande nationalitet, dock ingen svensk. Varför inte? Även vi parkerade utmed Medelhavets strand. Stranden är lite skräpig och en hel del bråte har sköljt upp, men inte värre än att en holländare badade.

Vi tog en promenad utefter stranden och gick även en bit in bland odlingarna. Vädret var lite ostadigt, ömsom halvklart och ömsom lite regn, men i kvällningen var himlen mycket vacker och vi njuter av att höra vågornas regelbundna brusande.

Till Del2