Spanienresan 20120911 - 201340427

Del 2  Calnegre/Mazzaron - Alagoa
Från Inger's Blogg

 

Ostadigt, växlande väder

Fredag den 26 oktober 2012
När vi låg och läste igår kväll, hade vi en långvarig kamp mot flugor och mygg, som hade tagit sin tillflykt in i husbilen. Myggorna lyckades vi bekämpa inom kort tid, men flugorna var helt odrägliga. Flugorna i Sverige brukar kunna sätta sig emellanåt, men de här flugorna har en outsinlig energi och tar bara någon tiondels sekunds paus. De beter sig som de värsta attackplan och väjer inte för någonting. Det gäller att knipa ihop ögon och mun, när de kommer farande. Katter brukar lägga sig på boken, när man läser. Flugorna far som projektiler mellan boken och läsarens ansikte. Puh! Till slut lyckades Ingemar ta kål på de små odjuren.

Mitt i natten upptäckte vi att det lyste rött vid kylskåpet. Ingemar gick ut och kollade gasflaskorna och fann då att bägge gasflaskorna var tomma. Den anordning som ska visa att gasen är slut i en flaska hade uppenbarligen inte fungerat. Vi som trodde att den tyska flaskan hade räckt hela tiden! Det var bara att byta till den andra spanska flaskan vi hade haft i reserv.

Under natten regnade det till och från, men på morgonen hade de värsta ovädersmolnen skingrats. De stora växthusen på andra sidan vägen belystes av morgonsolen, samtidigt som regnbågen skimrade över taken. Från Sverige fick vi rapporter om snö på flera platser igår. Lite väl tidigt tycker jag.

 

Det blev ingen intensiv hetta idag, utan mer en svalkande värme. Framåt eftermiddagen blåste det upp lite och enstaka regndroppar föll från ovan. Engelsmännen tog fram gummibåtar för att bege sig ut i Medelhavet. Vågorna var nog lite för kraftiga, för de kom snart i land igen.

Vi gick en strandpromenad. Här är det ingen officiell badstrand, så därför blir också allsköns bråte, som vågorna för med sig, liggande. Mycket för floderna med sig, men åtskilligt kommer säkert också från båtar. Man kan hitta det mesta. Vi avslutade promenaden med en sväng in mot tomatodlingarna, där vi mötte en av föreståndarna/ägarna. Jag kommenterade, att det var mycket arbete med tomatodlingarna. Han höll med och beklagade sig över vädret. Stora regnmoln hopade sig på himlen och mot Bolnuevo var himlen blåsvart.

Det var en skön dag, när vi kunde sitta både ute och inne för att läsa och samtidigt njuta av vågornas brus och de vackra, ständigt pågående färgskiftningarna i himmel och hav. Ett par bilar har åkt under dagen, men ersatts av nya, så vi är fortfarande elva husbilsgäster på fricampingsplatsen. Om någon är intresserad av platsen, är koordinaterna
N 37.52355  W 1.39273.

En mycket varm dag

Lördag den 27 oktober 2012
Gårdagskvällens oroväckande mörka moln förorsakade varken regn, hagel eller åska. Överraskande nog upplöstes molnen och under nattens mörka timmar fick månen ett titthål på himlavalvet. På morgonen lyste åter solen, vars strålar bröts i havets glittrande krusningar.

Vi lämnade vår fricampingsplats en dryg timme idag för att åka ca 5 km utefter kusten. Det skulle finnas en ställplats i närheten. Bara ca 500 meter från vår övernattningsplats låg faktiskt en ställplats, Taray Camper Park, som är under uppbyggnad. Här fanns inte en enda bil. En uppfälld provisorisk bom finns vid infarten. Här finns även ett plakat med ägarens telefonnummer, samt en uppgift om att man talar spanska, engelska och franska. En anläggning för att tömma gråvatten och toa, samt möjlighet att fylla vatten var iordningställd och runt denna hade man nyligen planterat små rosmarinplantor. Allt var låst och ingen människa fanns i närheten. I övrigt bestod ställplatsen av en stor sandplan med enstaka stockar, som låg utlagda för att markera platser.

Vi åkte åter ut på vägen, men var strax tvungna att stanna. Vi mötte nämligen en fåraherde, som med hjälp av fyra hundar var ute och vallade hundratals får och getter.

Bara några hundra meter bort kom vi till den lilla byn, Puntas de Calnegre och bortom den visade en skylt in till ännu en ställplats. Den var stängd och försedd med en grind. Den här platsen såg ut att vara iordningställd.

Ett par kilometer längre bort finns ännu en ställplats på höger hand. Här är allt välordnat och det finns en reception. På den här ställplatsen stod mest tyska husbilar. Här har man emellertid ingen närhet till havet.

Vi hade uppgift om ytterligare en ställplats och navigatorn ville då leda oss vidare in på en väg, som förde upp till vänster, där ett plakat omtalade, att det var någon form av naturreservat. Den ringlande grusvägen som förde över kullarna var smal och saknade räcken. Gruskanten mot stupen såg ut att kunna brista när som helst, men det var min uppfattning. Långt nere syntes en sandstrand. Det var bara det, att jag strejkade. Ingemar menade att det visst gick att åka, men jag klev helt sonika ur bilen och talade om att jag tänkte gå. Hur han längre bort lyckades vända bilen på en liten plätt nära stupet, vet jag inte. Jag blundade och bad alla tänkbara böner. Nu var det kaffedags och vi vände tillbaka till vår trygga fricampingsplats.

Medan vi var borta hade ännu ett par bilar anlänt. Det blev en mycket varm dag idag. I skugga visade termometern på drygt +27 grader, så i solen var det nog betydligt mer än +30 grader. Flugorna stortrivdes. Ingemar har mer tålamod med solen än vad jag har, men idag beslöt jag mig för att klä mig lite lättare och hade precis bytt om till bikini, när en svensk bil svängde in bakom vår. Det var vännerna Ingemar och Eila från Färna, som hade hittat oss. Trevlig överraskning och glatt återseende! Det blev både kaffe och kvällsmat utomhus. Kul att ni kom hit på er resa mot Torre del Mar!

Strax efter kl. 22.00 var det fortfarande drygt +21 grader. I natt är det dags att ställa om klockorna till vintertid. Då får vi sova en timme längre i morgon bitti. Skönt!

Kallare vindar

Söndag den 28 oktober 2012
Det blev en blåsig natt, då vinden ruskade om husbilen emellanåt. Vädret hade slagit om. Vinden var kall och temperaturen sänkt till ungefär hälften av gårdagens hetta. Att vistas ute i badkläder, som många gjorde igår, var nog lite väl vågat. Idag var det mer påklätt som gällde. I lä bakom bilen värmde solen emellertid gott, så om man hade överseende med flugor och humlor, gick der bra att sitta ute för att läsa och äta.

I Sverige rapporterar man på många håll om frost och kallgrader, men även om sol på sina håll. Min väninna i Västerås skulle ta på sig dunjacka, vilket jag är glad över att slippa.

När jag bodde i Örebro, hade jag under många år en trevlig granne. Hon bor numera på ett äldreboende. Idag fyller hon 107 år!

Ingemar och Eila åkte tidigt på förmiddagen för att komma fram i rimlig tid till Torre del Mar, där de hade bokat plats på en camping under ett antal månader.

Vi önskar er en bra resa idag!

När Ingemar gick ut ett tag, kom ett par svenskar cyklande. De stod parkerade längre upp bland odlingarna utefter vägen, som vi kom för några dagar sedan. Mannen berättade att vid bensinmacken, som finns där, får man fylla 100 L vatten för 1 €. Bra att veta!

Dagen förslöt utan några större eskapader. Vi läste båda en hel del. På eftermiddagen tog vi en strandpromenad bort till en liten restaurang, som ligger på gångavstånd härifrån. Vi var de enda gästerna vid tillfället, men ägarnas hund gjorde oss sällskap.

Idag fick vi ju sova en timme längre på morgonen, eftersom vi under natten övergick till vintertid. Lite obalans blev det på förmiddagen. Kroppen ville ha sitt elvakaffe, som fick intas en halvtimme tidigare. Nu är klockan 20.00. Ute blåser det fortfarande och det är +13,4 grader.

Dagens sista solljus färgar himlen, samtidigt som månen börjar vaka över oss.

Sådana här ”bumlingar” står på många ställen.Enligt uppgift från en god vän, mäter man jordskorpans förändringar. Någon som vet mer om detta?

Kylig natt

Måndag den 29 oktober 2012
Det blåste kallt hela natten och kylan trängde in genom ventilationshålen i takluckorna. När sirenen för tomatplockarna ljöd klockan 08.00 på morgonen lyste solen åter och himlen var blå. Våra grannar plockade fram solstolarna. Eftersom vi efter några sköna dagar utmed havet tänkte lämna vår fricampingsplats idag, föredrog vi att äta frukost inomhus.

Idag behövde vi både tömma gråvatten och toa, samt fylla vatten. Ägaren till den halvfärdiga Taray Camper Park hade gått runt och delat ut visitkort, samt talat om, att det var öppet nu. Vi åkte dit och där satt en ung, trevlig man utanför sin personbil. Han låste upp serviceanläggningen och tog betalt. 4€ är en vanlig avgift på flera håll. Samtidigt talade han om, att han hade ett specialpris på 7€ den här månaden, om man vill övernatta. Platsen är inte inhägnad. På ett anslag kan man läsa, att 1-3 dagar kostar 8€, 3-15 dagar 7,5€ och mer än 15 dagar 7€.

Vi fortsatte på N332 mot Aguilas och passerade många odlingar av mandelträd. Utmed vägen blommade de ljungliknande buskarna i flera olika kulörer. Efter ännu en avfart hamnade vi i Aguilas, där vi skulle leta reda på en leverantör av propan. Vi hamnade på trånga gator inne i staden, men Ingemar lyckades vända bilen mitt framför en servering, medan flera andra bilister tålmodigt väntade på att vi skulle ge oss av. Fyra smala gator möttes vid serveringen.

Utmed vår färdväg låg en stor Mercadona, där jag passade på att handla. Det tog lite tid, för jag gick länge omkring och bara njöt av dofterna.

Vårt mål för dagen var ett bostadsområde nära Vera, där vi skulle hälsa på vännerna Elisabeth och Ulf. När vi åkte ner mot kusten, kom vi in på en mindre väg, som förde genom små vackra villasamhällen. I Sverige kan man bl. a. se äppel- och päronträd i trädgårdarna. Här hängde granna granatäpplen, citroner och apelsiner i träden. I en pergola klättrade vinrankor och fikonträd fanns det gott om. För en månad sedan var det svåra översvämningar på flera platser i Spanien. På ett ställe fick vi se lite av följderna. Här höll man på att reparera vägen.

Snart var vi framme hos Elisabeth och Ulf, som väntade med middag. Vi blev trakterade med god mat och dryck och det fanns en hel del att ventilera. De berättade bl.a. att två broar hade raserats av flodöversvämningen och att flera människor hade omkommit. Det var chockartade bilder, som visades på flera sidor i en spansk tidning.

För övrigt hade vi några trevliga timmar tillsammans, innan vi gick ut för att sova i husbilen. Varmt tack för allt gott och en trevlig kväll!

En förflyttningsdag

Tisdag den 30 oktober 2012
Idag tänkte vi att i ett par etapper åka till Sevilla, för att i en husbilsverkstad åtgärda ett par mindre fel. Över en kopp kaffe sade vi adjö för den här gången till våra vänner, innan vi fortsatte vår resa in i landet. Mätaren till våra gasolflaskor hade signalerat, att båda flaskorna var tomma, vilket förvånade oss. Uffe hade tipsat Ingemar om en Repsolmack i närheten, som hade propan. Här väntade nästa överraskning. När Ingemar lyfte ut den spanska flaskan, visade det sig att den långt ifrån var tom. Mätaren hade visat fel och det blev inget byte.

Nöjda åkte vi vidare på A7/E15 mot Almeria, för att senare ta en avfart och åka N340 mot Sorbas/Tabernas. Grönskande kullar bredde ut sig i ett kuperat landskap, där oliv- och mandelträd frodades. Runt Tabernas brer det karga sandfärgade bergslandskapet ut sig och här har man spelat in flera Vilda – Västernfilmer. För några år sedan tänkte vi gå med på en visning, men då var det stängt. Idag såg det öppet ut, men vi kände oss jagade av vädret, som inte skulle bli så bra under de närmaste timmarna.

Vi körde in på den mycket körvänliga A92, som för mot Guadix /Granada. När vi åkte den här vägen för några år sedan, stannade vi till i Guadix för att gå runt bland de originellt vackra grottbostäderna. Mycket sevärt, men som sagt, när regnmolnen hänger allt längre ner på himlen, inspirerar det inte till några längre utflykter.

Dessa underbart vackra berg, som innehåller så många olika mineraler och överallt skiftar i färg och formationer.Vilken konst naturen bjuder oss på!

Även här uppe i spanska bergen är höstfärgerna mycket vackra.

En av de vackra landskapsbilderna på väg.

Är detta en ny sorts solceller?

Bergen försvann alltmer i ett grått töcken och regnet började strila ner. Bergsvägen går mycket högt upp. Vid ett tillfälle mättes det upp 1380 meter. Ner mot Granada går vägen i en mycket lång och långsluttande backe, 7 %. Härnere var sikten något bättre ett tag. För några år sedan ägnade vi en hel dag åt att besöka Alhambra, som är mycket imponerande. Där kändes det ungefär som: ”Se Neapel och sedan dö!”.

Visst är de här buskarna, som finns i olika färger, vackra!

Eftermiddagstemperaturen hade hållit sig runt +15,5 grader, men molnen ovanför oss blev allt tätare och sjönk allt djupare. Till sist var det ett enda grått töcken och regnet var ett faktum. Strax före Antequera finns en ort, Archidona, där det skulle finnas en ställplats. Vi körde in på A7200, varpå vi fortsatte upp till Archidona. Där hade säkert funnits en ställplats, men det området var omgärdat av ett kompakt metallstängsel och man tänkte förmodligen bygga här. Helt nära låg sjukhuset. Vi ställde oss på en lugn tvärgata utmed stängslet.

Så här såg det ut under den sista delen av dagens resa.

Till husbilsfirman Hidalgo utanför Sevilla

Onsdag den 31 oktober 2012
Natten var lugn på den lilla tvärgatan. Regnet upphörde så småningom och tidigt på morgonen tittade solen åter fram bland lite lättare molnformationer. Under de tidiga morgontimmarna visade termometern på +9,4 grader. På förmiddagen steg temperaturen till +14,9 grader och under eftermiddagen ytterligare några få grader. Luften kändes emellertid lite kylig.

Här är björkarna fortfarande gröna

Vi fortsatte på A92 mot Sevilla. Här är det ingen tvekan om vad människorna lever av. Oändliga olivlundar brer ut sig över kullarna så långt ögat når.

Vid avfart 15 åkte vi ner mot San Juan, där husbilsfirman Hidalgo ligger alldeles intill vägen. Här har vi fått hjälp flera gånger tidigare under åren. När siestan var slut, tog en mekaniker hand om våra problem. En reservdel saknades. Den skulle vi få om några dagar, så vi får hålla oss kvar i trakten.

Här finns en karta över de två senaste dagarnas bilfärd.

El día de Todos los Santos och Halloween

Torsdag den 1 november 2012
Vi övernattade vid husbilsfirman Hidalgo utanför Sevilla. Här får man stå gratis. Vatten och el kostar extra. Många spanjorer har nog tagit ledigt resten av veckan och tydligen hade flera hyrt husbil eller husvagn här vid firman. Även de övernattade. Först framemot kl 24.00 blev det lugnt, men vad gjorde det?

Vi kommer förmodligen att få vår reservdel på onsdag. Vi hade tänkt fortsätta till Portugal efter besöket här, men den resan får alltså vänta lite. Efter en kort överläggning beslöt vi att åka ner mot kusten några dagar. Vi siktade in oss på Rota, som ligger nordväst om Cádiz och El Puerto de Sta Maria och där man ska kunna stå i hamnen.

Det var drygt 21 grader på förmiddagen. Solen lyste och lätta moln svävade fram på himlen, när vi på skilda vägar åkte söderut mot Utrea. Utanför Utrea svängde vi in på A375, där vi åkte ett kort stycke i riktning mot Ronda, innan resan gick vidare på A394 och N IV mot Cádiz och kusten för övrigt. Vi passerade vidsträckta jordbruksbygder. Vilka vägar vi körde syns tydligare på kartan.

Nu märks det att vi börjar komma in i sherrydistriktet. Här reklam för Osborne.

Nu har olivskörden påbörjats. Det är huvudsakligen oliver för olika inläggningar som överallt handplockas i stora korgar. Vi mötte även en och annan vagn fullastad med oliver.

På väg mot Rota stannade vi för att äta lunch.

När vi närmade oss Rota, åkte vi förbi ett mycket stort och väl inhägnat militärt område.

När vi närmade oss Rota, åkte vi förbi ett mycket stort och väl inhägnat militärt område. Vi letade oss ner till hamnen, där man normalt skulle kunna stå. Nu var det allmän helgdag idag och varenda parkeringsplats var upptagen. Visst kunde vi ha stått på gatan i något bostadsområde, men det verkade inte speciellt lockande. Efter en liten rundtur beslöt vi oss för att fortsätta till närbelägna Sanlúcar de Barrameda. I en rondell i stadens utkant stod ett par poliser och kontrollerade trafiken. Tydligen pågick en militärövning, för i det inhägnade området bakom poliserna smög flera militärer omkring med kulsprutor i händerna.

Strandpromenaden i Rota

Utanför Rota låg ett stort hangarfartyg

I Sanlúcar de Barrameda hade vi i första hand två platser att välja på, där vi inte hade stått tidigare. Den första ligger vid en Repsolmack och utmed vägen finns en husbilsskylt, som omtalar att det finns servicemöjligheter. Här stod ett par husbilar och det är tillåtet att övernatta. Att tömma toa och gråvatten samt fylla färskvatten är gratis. Koordinaterna
är N 36.76333 W 6.36222

Vi fortsatte till nästa ställplats, som ligger alldeles intill strandpromenaden och floden Rio Guadalquivirs mynning. Här är det skyltat för husbilar. Vädret var fortfarande vackert och vi körde ner och ställde oss med utsikt över floden. Bredvid oss stod en holländsk bil, vars ägare satt ute och vinkade glatt, när vi kom. Förutom våra två bilar och en mindre fransk ”plåtis” var det genomgående spanska husbilar på den stora ställplatsen. Trevligt!

Några av husbilarna på den mycket stora ställplatsen

Härifrån kan man åka båt över till nationalparken Doñana. Den lilla blå båten syns på väg mot parken.

Några barn, hemmahörande i ett par spanskregistrerade bilar bredvid oss, var utklädda till benrangel och blommor. Mycket mer såg vi inte av firandet av Halloween. Vi behövde röra på oss och tog en promenad upp på staden senare på kvällen. En lång trädkantad aveny för upp mot stadens centrala delar. Här flanerade mycket folk, trots att klockan närmade sig 22.00. Framför allt var det många tonåringar i rörelse. I slutet av avenyn fanns ett par stånd med brända mandlar, kanderade och chokladglaserade frukter m.m. Iögonfallande var alla hängande lampor, som lyste upp stånden med ett skarpt vitt sken.

Det var varmt och fukten tätnade alltmer i luften. Jag hade knutit min jacka runt midjan och gick i kortärmad T-shirt. Var nog ensam om detta. Ingemar tyckte det var skönt. När vi vände hemåt, började det läcka från ovan och även min jacka kom väl till pass. De stora träden på väg gav gott regnskydd. Ungdomarna berördes tydligen inte av regnet, utan fortsatte att skratta och stoja tills fram mot midnatt. Fyrverkeripjäserna, som hade avfyrats under hela kvällen minskade i antal och det gjorde även de öronbedövande hårda smällarna.

Koordinaterna till den här ställplatsen är N 36.78417 W 6.35861

Här finns en karta över dagens färd.

Massor av regn och hög luftfuktighet

Fredag den 2 november 2012
Det var fortfarande övervägande spanska husbilar på ställplatsen. Regntunga skyar hängde lågt på himlavalvet och ibland lättade de lite på trycket. Alltefter som dagen fortskred blev molnmassan tätare och allt mörkare.

Vi gick en promenad upp mot den gamla stadsdelen, dels för att få röra på oss, men framför allt för att leta upp en Vodafoneaffär. Vi behövde ladda upp vårt Vodafoneabonnemang. Efter ett par förfrågningar lyckades det. Ingemar gick in i butiken. Det brukar ta lång tid, så jag satte mig vid en servering på andra sidan gatan för att dricka en café con leche under tiden. Det var varmt ute och mycket hög luftfuktighet. Den inhemska befolkningen var klädda i långärmat och mestadels även jackor. Jag tog av jackan och satt i T-shirt och det var ändå varmt.

Det tog mycket lång tid i Vodafoneaffären och under tiden hade det börjat regna. Ingemar hade båda våra paraplyer, men till slut kom han tillbaka och vi kunde gå hemåt i regnet. Sandplanen, där husbilarna stod, var ganska blöt nu, så det tog tid att göra rent skorna, när vi kom hem. Regnet fortsatte att ösa ner. Ingemar har mer jämn temperatur än jag och led inte speciellt av värmen. Jag kände mig som en saltstod – hur nu en sådan känner sig – hängde vartenda klädplagg på tork, innan de hamnade i tvättsäcken. Efter en kall dusch kändes det lite bättre, men snart sipprade vattnet från varenda por igen.

När vi senare under kvällen tittade ut, låg vår matta och flöt i vatten. Ingemar lyckades ställa sig på knä och ta in den, varefter jag bogserade in den till tvättstället för att rinna av. Hela sandplanen bakom oss var som en enda sjö.

Den spanska familjen i bilen bredvid oss, satt i vid öppet fönster och skrattade. Vi växlade några enkla fraser om att det var mycket vatten och hade lite charader om simning. Flera av oss körde fram en liten bit, så att de värsta vattenmassorna låg bakom bilarna.

Alla Helgons dag

Lördag den 3 november 2012
Det var mycket varmt och fuktigt både inomhus och utomhus under natten. Utomhus var det runt +22 grader och inne i sovutrymmet +26-27 grader. Enligt uppgift låg luftfuktigheten på 98-99%, om det nu stämmer. Både lakan och kuddar klibbade fast vid kroppen. Tur att vi har extralakan med!

Regnandet fortsatte. Ingemar hade kört fram husbilen en bit, så att den stora sjön på sandplanen låg bakom oss. Han tyckte det kändes tryggt och somnade djupt. För min del blev det inte mycket sömn i natt. Kroppen värkte, jag hade svårt att sova och somnade inte förrän på morgonsidan. Vet inte hur många gånger jag var uppe för att kontrollera vattennivån. Precis som om jag hade kunnat göra något åt den!

Vi var rädda för att köra fast på planen, så Ingemar körde fram bilen på fastare mark mot gatan. Idag var vi tvungna att proviantera. Navigatorn – Astrid – ställdes in på LIDL och närbelägna Mercadona. Och vad gjorde Astrid? Jo, hon ville ut på sightseeing och med friskt mod lotsade hon oss in i den gamla stadsdelen och där är gatorna/gränderna mycket smala! Till vår lycka kom vi bakom en liten stadsbuss, som körde före oss. Jag hade gärna vilja kliva ur och handla på frukt- och grönsaksmarknaden, men nu var det mer än frukt och grönt vi behövde och vi fick ju inte förlora vår buss ur sikte. Att det var lite svårt för människorna att få rum på trottoarerna är en annan sak.

Vanlig syn på många håll

Nåväl! Vi kom fram till LIDL, där den enda möjligheten till parkering fanns. På Mercadona såldes mycket fin hel lax för 4,95€/kg. Den vänliga expediten både styckade och fileade fisken åt mig.

Det är allhelgonahelg och tankarna gick ofta till nära och kära, som inte är med oss längre. På kvällen tände vi ljus och hade en stilla meditationsstund, innan vi njöt av laxmåltiden.

En mycket grå och regnig dag

Söndag den 4 november 2012
Idag var det en riktigt grå dag. Allt var grått. Himlens mörkgrå sjok hängde långt ner över jorden. Hela luften var askgrå. Sandplanens sörja var gråbrun. Trottoarerna var mörkt grå och våta. Floden såg smutsgrå ut. Doñana på andra sidan floden kunde man bara skönja som en mörk skugga i ett grått töcken. Kortet jag försökte ta över floden mot Doñana blev mörkgrått. Humöret var också i bottenläge och jag var genomtrött. Regnet strilade ner utan uppehåll. Jag säger som vännen Birgit: ”Många rör har sprungit läck däruppe!” Pessimistiska dagen med andra ord, men i morgon blir det nog bättre.

Framåt kvällen spände vi upp paraplyerna och gick till ett närbeläget café för att dricka en kopp kaffe. Det visade sig vara ungdomarnas träffpunkt, men vad gjorde det? De var i alla fall glada och pigga trots gråvädret.

Halloweendekorationer täckte väggarna.

En liten stadsvandring

Måndag den 5 november 2012
Idag var det fortfarande gråväder, men temperaturen hade sjunkit åtskilliga grader såväl dag- som nattetid. På kvällen var det bara ca +15 grader. Det var lite mer uppehåll mellan skurarna idag.

I de här trakterna är det framför allt hästar och sherry som gäller. Vi tycker mer och mer om den charmiga staden Sanlucar de Barrameda, som ligger på den norra punkten av den s.k. sherrytriangeln. De övriga två är Jerez och El Puerto de Santa Maria. I augusti har man stora hästkapplöpningar på stranden och då samlas hästar med ryttare just på den stora sandplanen, som annars upplåts till husbilar. Sandplanen ligger i stadsdelen Barrio Bajo. Staden är även känd för att Columbus seglade härifrån i slutet på 1400-talet.

Bilden lånad på nätet

När dagens siesta var över och affärerna åter hade öppnat, tog vi en promenad upp i den äldre stadsdelen Barrio Alto med dess charmiga smala gator och små öppna torg. Huvudgatan heter – hör och häpna – Calle Ancha.

Vacker mosaikbeläggning på ett av torgen

Utanför en liten sherrybutik hängde korgar, mattor m.m. i naturmaterial. En sådan affär kan man ju bara inte gå förbi. Innanför dörren satt en man och tillverkade en matta i ett material, som jag tror är s.k. sandgräs. Det såg stickigt ut. Tyvärr fick jag inget kort, för han började syssla med något annat.

Här sålde man både moscatel, amontillado och manzanilla från den anrika vingårdenLa Cigarrera, som grundades i mitten av 1700-talet. En spansk gentleman, förmodligen ägaren, kom fram och frågade, om vi pratade spanska. ”Lite”, svarade jag. Här saluförde man även sherryvinäger, som vi fick demonstrerad. ”Mycket gott till skaldjur”, enligt ägaren. Han frågade, om vi ville smaka sherry. Vilken klass på sherryn! På en enkel, långsam och tydlig spanska berättade han om aromen, sockerhalten, mognaden, hållbarheten m.m. Vad vi inte riktigt förstod, var hur man efter konstens alla regler öppnar den lackförseglade korken. Man skulle först vända upp och ner på flaskan. Hjälp! Någon som vet?

Kvällen började bli sen och vi vandrade sakta hemåt. När vi passerade Hotel Guadalquivir, gick vi in i deras pub ”Central Station” för att dricka ett glas öl. Atmosfären är behaglig. Här är rent och det doftar gott. Lokalen är inredd med rustika möbler. Ur de dolda högtalarna strömmade mjuk musik på behaglig nivå. Ingemar gick fram och beställde två glas öl. Jag försjönk i ett nostalgiskt drömtillstånd och njöt av mjuka tongångar från Julio Iglesias och Whitney Houston.

Den vackra taklampan i puben

Gustav Adolfsdagen

Tisdag den 6 november 2012
Idag är det allmän flaggdag i Sverige. Dagen firas till minne av Gustav den II Adolf, som stupade vid slaget i Lützen. När jag var barn, gick man till kyrkan den här dagen, där den firades med fanor och konsert av musikföreningen Lyran, som min mormorsfar var med och grundade i slutet på 1800-talet. Idag har tydligen det kommersiella tagit över och det är viktigt att äta Gustav Adolfsbakelse.

Bilden lånad från nätet

Vi passade på att ta en promenad mellan skurarna och vandrade längs stranden bort mot tilläggsplatsen för båtarna, som går över till nationalparken Doñana. Det blåste ganska bra idag, men ett gäng kanotister trotsade vädret och begav sig ut i floden.

Solen gjorde ett försök att titta fram.

Det såg fortfarande hotfullt ut

Doñanamuseet var öppet, så vi passade på att gå in för att titta runt ett tag. Vi har gått en del i Doñana under tidigare år och varit vid de flesta besökscentra, men det finns alltid något nytt att upptäcka. Ett år åkte vi med en jeep från El Rocío, riktigt trevligt!

På hemväg gick vi parallellvägen, som går ovanför stranden. Där ligger ett flertal vackra villor.

Här finns t. o. m. en nattklubb

Tillbaka till Sevilla

Onsdag den 7 november 2012
Dagens stora nyhet och till mångas glädje var att Obama hade vunnit presidentvalet i USA. Jag blev så glad, att jag gick in på Twitter och gratulerade honom. Löjligt tycker nog många, men jag kunde bara inte låta bli. Valrörelsen var verkligen välorganiserad, för hör och häpna! Efter en dryg timme kom det upp ett foto på Obama med ett ”Thank you!” Teknikens under!

Morgonen i Sanlucar de Barrameda bjöd på spöregn med kastvindar. Inget upplivande precis! Idag var det marknad i staden och den hade jag sett fram emot att få besöka. Hade t.o.m. lyckats lura av Ingemar ett löfte om att följa med. Han hade säkert kollat El Tiempo och insett, att det inte var någon större risk! Att använda ett paraply idag var inte att tänka på. Det hade vänt sig direkt i vindstötarna. Det blev med andra ord inget marknadsbesök.

Vi hade varit i Sanlucar sedan i torsdags i väntan på en signal från husbilsfirman Hidalgo utanför Sevilla, om att reservdelen till bilen hade anlänt till. Tidigt idag på morgonen kom det en konstig kort signal i Ingemars telefon. Vi anade, att det var från husbilsfirman, men när Ingemar svarade, susade det bara avlägset. När Ingemar loggade in på Twitter, kom ett meddelande på engelska till honom, om att reservdelen hade kommit och att vi kunde hämta den nästa dag. Det var en av kvinnorna på kontoret, som kan lite engelska, som hade skickat meddelandet.

Det var med lite sorg, som vi åkte från den trevliga staden, där det finns så mycket trevligt att utforska bl.a. tapasbarerna med skaldjursspecialiteter och de mindre lokala flamencobarerna.

 

Väl omgärdad av en massiv mur ligger denna pampiga byggnad på väg.Såg tyvärr ingen skyltning.

Vi gjorde oss i ordning för avfärd. Genom att under resan lyssna på en ljudbok, ”Själakistan”, gick det trots ihållande regn ganska fort. Nästa morgon skulle vi hjälp med bilen, så vi övernattade åter vid husbilsfirman.

Tack Uffe, för att du fick mig att bli intresserad av Twitter! Nu läser jag också nyheterna där.

Till Portugal

Torsdag den 8 november
Till och från grät änglarna hela natten. Ibland kan det kännas störande, när regnet smattrar mot husbilstaket, men här vid husbilsfirman stod vi under tak, så vi sov gott.

På morgonen kom den trevlige reparatören och knackade på. Det var dags reparationen, som inte tog lång tid. Ingemar fyllde på vatten och vädret på Iberiska halvön kollades på El Tiempo. Vi hade en kort överläggning. Skulle vi åka tillbaka till Sanlucar de Barrameda eller fortsätta till Portugal, som vi hade tänkt från början? Vi ville ju gärna åka en sedvanlig tur till Portugal och det verkade kunna bli bättre väder om några dagar. Vi beslöt oss alltså för att åka till grannlandet.

Det blev en regnig färd genom Sevilla, där trafiken som vanligt stockade sig före den höga, långa bron. Vi fortsatte E1/A49 mot Huelva, jordgubbsodlingarnas område nummer ett. Bevattningen från ovan fortsatte av den på många håll redan så vattenmättade jorden. Marken såg ofta ut, som när man ger krukväxter för mycket vatten.

Ett litet bevis på att det regnade

Sevillas stora hamn passeras

Trafikstockningen före bron börjar

När vi kom fram till Ayamonte intill gränsen mot Portugal, skedde ett under. Plötsligt sprack molnmassan framför oss upp, himlen blev blå och solen nästan bländade oss. Stora vattenpölar på marken avslöjade dock, att det nyligen hade regnat. Bakom oss mot Spanien hängde fortfarande blåsvarta moln.

I Ayamonte stannade vi till för att tanka. Dieseln var förvånansvärt billig, 1,33 €/liter. Vi fortsatte nu in i Portugal på de knaggliga vägarna. Castro Marim passerades, där det som vanligt stod många husbilar på rad. Vid Intermarché i Vila Real stannade vi till för att proviantera lite, innan vi fortsatte till camping Rio Formosa nära Tavira.

Dags för stortvätt!

Fredag den 9 november 2012
På förmiddagen kom en liten regnskur. I övrigt var det uppehåll. Det var med andra ord bra tvättväder och det behövdes. Tvättpåsen var överfull och det mesta kändes solkigt. Av förståeliga skäl blir det alltid kö vid tvättmaskinerna, när vädret har varit dåligt under en tid. Det ordnade sig så småningom och vi fick allt både tvättat och torrt. Det gick åt många linor och när våra inte räckte till, lånade österrikiskan, som bor bakom oss och lever tillsammans med en spanjor, gärna ut sina. När kvällen kom, var allt torrt.

På förmiddagen anlände ännu en svensk bil, som parkerade en bit från oss. Det visade sig vara Christer och Sally, som vi träffade här i trakten för några år sedan.

På eftermiddagen kom ett SMS från ett par vänner, som hade läst bloggen och sett var vi befann oss. ”Är ni hemma, så kommer vi förbi en stund!” Visst var vi hemma! Det var Anita och Jyrki, som stod på en ställplats i närheten och nu var på väg till Tavira. Det blev en liten pratstund över en kopp kaffe. Tack för att ni kom!

Lördagsmarknad i Olhão

Lördag den 10 november 2012
Det var sol och lätta moln på himlen, när vi idag åkte mot Olhão för att besöka lördagsmarknaden. Den knaggliga, sönderkörda vägen går genom mindre orter. Utmed vägen finns allehanda växtlighet, träd, buskar, bambu, men även halvvilda häckar med granatäpplen, olivträd, ricinoljebuskar, fikonbuskar och mandelträd.

Cyklister, som är ute och tränar, är vanligt i Portugal

Utmed hamnen i Olhão finns två saluhallar, belägna i en stor vacker park. Passa på att titta runt i parken, om ni kommer dit! Här finns flera riktiga konstverk i form av kakelsatta parkbänkar. I den ena saluhallen pågår enbart fiskförsäljning. På den öppna planen framför hallarna är det varje lördag något av ”bondens marknad”. Varje gång jag besöker den här marknaden blir jag djupt rörd. Hit kommer nämligen framför allt många äldre för att sälja grönsaker och frukt, som de odlar på sina ägor. Jag försöker alltid handla hos dem, som inte har så stort utbud, men som lagt ner mycket arbete och kärlek på sina alster. Säkert är flera analfabeter av dessa äldre. En och annan har svårt att se, andra rör sig med svårighet, eller tar tid på sig att räkna.

Är det möjligen en grupp från Frälsningsarmén?

Det första vi gjorde, när vi kom fram till lördagsmarknaden, var att sätta oss utanför en av hallarna för att dricka en kopp café con leche.

En äldre kvinna frågade, om hon fick sitta vid vårt bord. Visst fick hon det! Jag försökte få bjuda henne på en kopp kaffe, men hon ville bara vila en stund.

Därefter gick vi runt en stund, innan vi handlade lite frukt och grönt. Sista stoppet blev i fiskhallen, där jag köpte färsk tonfisk av samma fiskare som under föregående år.

Honungsförsäljning

Bönor och gryn finns av alla de slag

Ingen LCHF-kost, men munkarna är mycket goda!

Vi hade parkerat bilen i hamnen mitt framför polisstationen. Här stod även Anita och Jyrkis bil. När vi kom tillbaka, var de redan i sin bil. Freddie sprang fram och tittade mig djupt i ögonen med sina kloka, vackra ögon. Vad han ville? Säkert ville han ha en kaka, men matte tyckte att han hade lagt lite för mycket på hullet, så det blev ingen.

Ingemar passade på att fotografera några av fritidsbåtarna

Min kropp var i dåligt skick idag efter gårdagens hängande och plockande av tvätt, men det kommer säkert en bättre dag i morgon!

En mycket blåsig dag

Söndag den 11 november 2012
Ja, det blåste faktiskt hela dagen. Min kropp gillar inte blåst, så jag beslöt mig för att hålla mig inomhus till största delen.

Mattorna togs ut. Ingemar piskade dem och jag sopade och torkade golven med vatten och såpa. Nu kändes det rent.

Tack Kerstin A. för att du via e-mail meddelade mig om min ortopedtid i Örebro! Ibland går det undan inom vården! Grattis till nya barnbarnet, säger vi till A & J! Titti och Håkan önskar vi en skön tid på Gran Canaria! Härligt att kunna ha kontakt med nära och kära, släktingar och vänner! Ni är viktiga! Kram på er!

Sorg och glädje går hand i hand

Måndag den 12 november 2012
Camping Ria Formosa i Portugal, där vi bor under några dagar, bjöd på fest ikväll p.g.a. St Martins dag igår. Det bjöds på grillad chorizo – korv -, rostade kastanjer, drycker av olika slag och sång.

Glödande kol ska på plats

Det blev verkligen en trevlig tillställning, där språket växlade mellan svenska, tyska och engelska. Portugisiskan kan vi tyvärr inte så mycket av, men de flesta kan engelska. Stora säckar med kastanjer rostades. Jag hade längtat efter rostade kastanjer länge, så gissa, om jag åt! Tyskarna började sjunga och vi stämde in i de sånger vi kände till. Sally, Christer, Ingemar och jag försökte bidra till stämningen med en och annan svensk låt.

 När vi kom hem, nåddes jag av ett sorgebesked. Kerstin Mannsbart, en fin vän bosatt i Vingåker, hade gått bort. Vi har träffats många gånger under de tolv år vi har känt varandra. Det gör ont, mycket ont! Jag sänder många varma tankar till Kerstins familj. ♥♥♥

Från Ria Formosa till Alagua

Tisdag den 13 november 2012
Idag lämnade vi Ria Formosa för den här gången.

Vi önskar Sally och Christer fortsatt trevlig vistelse!

Vi åkte först ner till Cabanas, där vi tog en promenad, varefter vi satt på stranden en stund i solen. På väg till Alagua, körde vi ner till Manta Rota, för att se, om allt var sig likt.

I Alagua fanns det gott om plats och här parkerade vi för natten. Vi behövde röra på oss och tog en lång promenad upp genom orten. Det var ganska dött. Mycket var stängt och flera hade slagit igen sina verksamheter. Vi slog oss ner vid en mindre servering för att dricka en kopp café con leche, innan det var dags att natta.

Det är sorgligt att se, att vakthundarna fortfarande trampar omkring i sin egen avföring

Generalstrejk i Spanien, Portugal, Grekland och Italien

Onsdag den 14 november 2012
Morgonen bjöd på blå himmel, blått hav och en strålande sol. Bäst att passa på att vistas utomhus, för till helgen förutspås betydligt sämre väder. Jag plockade fram mina stavar och vi tog en skön promenad på sandstranden utmed havet.

På återvägen stannade vi till vid första bästa restaurang för att dricka en kopp kaffe i solen. Här fick vi sällskap och en lång trevlig pratstund med det svenska paret Kerstin och Bengt, som är på väg att etablera sig härnere. Var man än befinner sig i världen finns det beröringspunkter. De hade bott länge på Gotland och vi hade gemensamma bekanta. Kerstin och jag hade både arbetat som lärare. Ingemar och Kerstin hade båda bott i Finspång under barndomsåren. Världen är som vanligt liten.

Monte Gordo i bakgrunden

 

Sent på eftermiddagen tog vi med dator, iPad och iPhone och gick till en närbelägen bar/café för att komma ut en stund på internet. Samtidigt kunde vi se lite av nyheterna och fotbollsmatchen mellan Tyskland och Holland på den väggfasta TV-skärmen.

Hård blåst och regn

Torsdag den 15 november 2012
Idag lockade inte stranden till någon promenad. Redan på morgonen började det blåsa ordentligt och fortsatte tills långt fram på dagen. Vi gick ut på träbron, som för ner mot havet, där de smutsbruna höga vågorna sköljde in mot stranden. Den salt- och sandmättade vinden piskade mot ansiktet och förvandlade snabbt glasögonen till ett simmigt, grått töcken. Det var bara att vända om.

Igår hade jag beställt tid för fotvård på apoteket. Den unga kvinnan, som arbetade där, kunde inte så mycket engelska, men via datorn tog hon Googles översättningsprogram till hjälp och det gick bra. Jag infann mig prick klockan 15.00 enligt överenskommelse. Tidigare fanns här i Alagua en kvinna, som hade ett litet skönhetscenter och som var mycket duktig på fotvård. P.g.a. sjukdom gav hon upp sin verksamhet och flyttade tillbaka till Sydafrika. Nu infann sig en annan kvinna, som tog hand om mina fötter. Skönt att få lite omvårdnad ibland!

Jag hann precis gå tillbaka till husbilen, innan det började regna. Därefter fortsatte blåsten och nederbörden under kvällen och natten. Ingemar sov djupt, men jag ”gick nattvakt” för att löpande kolla vädret.

Tornado i Silves och Lagoa

Fredag den 16 november 2012
Det har varit svåra oväder utmed Algarvekusten. Silves och Lagoa, som ligger ca 9 mil från vår nuvarande ställplats blev svårt drabbade, när en tornado drog fram. Träd rycktes upp med rötterna, byggnader förstördes, bilar demolerades. Två husbilar, varav en svensk, kom i vägen för tornadon. Idag manglades bilder och videoklipp ut över världen. Vi är fruktansvärt små mot naturkrafterna. Vi tänker på de drabbade och sänder ett tack till högre makter som skyddade oss.

Bortsett från ett och annat uppehåll fortsatte det att regna under dagen. Under en paus i regnandet vid middagstid tog vi en promenad upp genom orten till en liten lokal restaurang, som vi blivit rekommenderade av vänner. Det blev en fullträff. Hit går ortsbefolkningen för att äta grillad fisk. Fisken levereras direkt på morgonen av lokala fiskare. Du ser själv ut vilka fiskar du vill ha och dessa grillas sedan på en utegrill. Restaurangen är enkel med en trivsam atmosfär. Maten är suveränt god och inte dyr. Här finns inga ”turistpriser”. Förutom den goda maten fick vi en lång och givande pratstund tillsammans med ett portugisiskt par.

Det låg tre fiskar på tallriken från början.

Det blev inte mycket kvar

En lång vilodag

Lördag den 17 november 2012
Idag hade det börjat ljusna något på himlen och de stora vattenpölarna började sjunka undan. Ingemar kollade vädret igår och såg att det skulle komma 0,1 mm/timme under dagen. Det stämde nog ganska bra, för även om ovädersmolnen hade dragit förbi, kom det löpande enstaka skurar under dagen.

Vi tog det lugnt och ägnade en stor del av dagen åt läsning. Sent på eftermiddagen gick vi till den lilla serveringen för att surfa lite. Där träffade vi flera andra svenskar bl.a. ett par från föregående år.

Ett varmt tack till alla er, som på olika sätt har hört av er till oss med förhoppning om att vi var välbehållna efter ovädret!

Åter varmt och soligt på Algarvekusten

Söndag den 18 november 2012
Det var skönt att kunna plocka fram gångstavarna igen och ta en promenad på stranden idag. Solen lyste från en nästan molfri himmel. Bara några lätta vita molntussar svävade omkring. De små styltlöparna sprang maratonlopp på stranden i jakten på allt ätbart, som havet spolade upp i vattenbrynet.

Man försöker att njuta, men tankarna går allt som oftast till dem som drabbades av tornadon.

På eftermiddagen gick vi till vår lilla servering för att surfa igen. Jag hade en del med blogg och bilder att ta igen. Här hade vi turen att få följa Formel1 på en stor skärm.

Ett stort GRATTIS till mitt barnbarn Moa, som har namnsdag idag!

Grattis alla som heter Elisabeth!

Måndag den 19 november 2012
Ja, Elisabet heter många i Sverige. En hel del har Elisabet som förnamn och många andra har det som andra namn. Ingemar grattade både sin dotter och mig. Min dotter och jag grattade varandra och det gjorde även min kusin och jag. Det blev ett evigt gratulerande! :-) När jag var barn, firades namnsdagar med stora kaffekalas, men så är det nog mera sällan numera. Vi hade ingen internetuppkoppling idag, så därför säger jag GRATTIS I EFTERSKOTT till alla andra, som heter Elisabet!

Sally och Christer, som bor i Ria Formosa under en tid, kom cyklandes till oss idag. Det blev ett kort besök, men det var desto trevligare. Hoppas vi ses igen, när ni kommer tillbaka efter Sverige- och USA-besöket!

Många är mer eller mindre förkylda nu. Överallt hostar och nyser människor. När jag var inne i Kinaaffären här i Altura för att köpa garn, passade den genomförkylda kvinnliga expediten på att hosta rakt i ansiktet på mig. Inte trevligt! Det är nog dags att plocka fram den torkade limefrukten och brygga en förebyggande dryck.

dag blev det bl a god sötpotatis till den vegetariska lunchen

Det blev ett par ordentliga promenader idag. På kvällsturen kunde vi konstatera, att de flesta tyska bilarna står på ”husbilsgatan”. Nere på asfaltplanen står en hel del fransmän.

Det är svårt att släppa tankarna på förödelsen, som tornadon ställde till med för några dagar sedan och människorna, som drabbades. Svenskarna, som fick sin husbil förstörd, har vi träffat flera gånger tidigare. Efter vad vi har hört, mår de efter omständigheterna bra.

Besök hos frissan och provianteringstur

Tisdag den 20 november 2012
Idag var det en hel del att uträtta. Gråvattentanken var i det närmaste full och vattentanken så gott som tom. Mitt hår var totalt vildvuxet. Frukt och grönt var slut och i kylskåpet gapade stora tomrum. Dessutom började vi längta efter egen internetuppkoppling.

Första anhalten var Manta Rota, där jag gick till den holländska damfrisörskan Jaquline, som har klippt mitt hår åtskilliga gånger. Hon hade ett par äldre damer, som satt med färglödder i hela håret. Under tiden som färgen verkade, passade Jaquline på att klippa mig. Jag ville ha håret kortklippt och det fick jag, nästan snagg. Skönt!

Hon konstaterade, att det var få bilar på ställplatsen i Manta Rota i år och undrade hur det var i Alagoa. Överallt är många verksamheter stängda och hon är orolig för hur det ska gå, när alla företagare ska betala årets skatt i december.

Vi åkte vidare in till Vila Real, där Ingemar gick in i en TMN-butik för att köpa internetuppkoppling, som kostade 29,90 € för 1 GB och en månad. Jag satt kvar och ”vaktade bilen”. Passade på att läsa en del i användarhandboken till min iPad. Manualer och jag går bara inte ihop, så det tar sin lilla tid att lära.

Nästa stopp var vid LIDL och Intermarché, där det tog lite tid. Det var en hel del som behövde kompletteras. Intermarché har en mycket bra köttdisk med en speciell avdelning för rött kött och en annan för fågel av olika slag. Vid ännu en annan disk kan man köpa köttpålägg och ostar. Speciell fiskdisk finns och här saluför man den här tiden på året mycket torkad fisk. När vi var här för ca 1½ vecka sedan, kändes det lite nergånget och slarvigt, men det var ju i slutet av veckan. Idag var intrycket betydligt bättre.

Vi åkte vidare till ställplatsen i Castro Marim. Här finns en bra serviceanläggning för både toa- och gråvattentömning samt vattenpåfyllning. Medan Ingemar skötte om detta, passade jag på att tvätta upp några plagg. För att fylla på vatten behöver man en pollett och det hade vi kvar sedan i våras. Vi tycker, att det är enklast att fylla på vatten här.

Vi var ganska trötta, när vi kom tillbaka till Altura/Alagoa och efter lite mat tog vi tidig kväll.

En lat dag

Onsdag den 21 november 2012
Igår kväll kom det några enstaka regnstänk. Jag var tydligen ordentligt trött efter gårdagens tur, för jag märkte inte att Ingemar hade legat och läst flera timmar. Han hade i lugn och ro och till regnets trummande på husbilstaket läst ut sin deckare. Det hade nog regnat ganska mycket, för det var stora vattenpölar på asfaltplanen på morgonen.

Under dagen var det växlande molnighet, lite blåst och delvis även solglimtar. När vi tog kvällspromenaden, märkte vi att det hade blivit något svalare.

Den nedgående solens sista strålar

 

Det var en hel del råvaror, som behövde tas om idag, så det blev några timmars matlagning. I övrigt var vi ganska lata idag, men vad gör det!

Även om jag inte har full rörlighet, hade vi planerat och sett fram emot att gå några korta vandringsturer i Portugal. Vi har under tidigare år åkt runt mycket och hade nu sett fram emot att lite mer ”bara vara” i naturen. Den skiftande väderleken gör att det känns lite osäkert och avslaget. Dessutom mår min fibromyalgikropp inte speciellt bra av den skiftande väderleken. När man pratar med ortsbefolkningen, är de oroliga för den betydligt sämre väderleken och tror inte på någon angenäm vinter. Men – vi är envisa och avvaktar. Förr eller senare kommer det att bli mer gynnsamt för kortare vandringar.

En tur till Tavira

Torsdag den 22 november 2012
Idag hade solen bestämt sig för att råda och den lyste från en klarblå himmel. Mycket skönt!

Vi hade ett ärende att uträtta nära Olhão på förmiddagen, nämligen att fylla på gasol i vår tyska flaska, så det fick bli en biltur på några mil idag.

En liten vacker kyrka på väg

På hemvägen fick jag en önskan uppfylld, nämligen att få äta skaldjur i en riktig skaldjursrestaurang.

Infarten till Tavira

De pyramidliknande taken finns på många hus i Tavira. Säkert bra vid intensiva regn!

Saltbassänger

Här är det trångt om utrymmet bland krabbor och humrar

Ett besök i Azinhal

Fredag den 23 november 2012
Det var fortfarande skön temperatur ute idag, men inte alls så molnfritt som igår. Ett par andra svenskar, som vi tidigare träffade på i Castro Marim, har stått parkerade ett par nätter bredvid oss. Idag blev det ett mindre ”svenskmöte” på förmiddagen, när ännu ett par kom gående och anslöt sig till den lilla gruppen. Trevligt!

På eftermiddagen beslöt vi oss för att ta en tur till den lilla orten Azinhal, som ligger norrut från Castro Marim. Ditvägen åkte vi den nya, breda vägen, men hem körde vi den gamla, kurviga vägen genom Junqueira. Azinhal har vi besökt flera gånger tidigare och har även övernattat på torget. Det råder ett sällsamt lugn över de här små orterna, som är kända för kvinnornas handarbeten, speciellt knyppling.

Här brukar festligheter äga rum, men tydligen fungerar ortens torg som parkeringsplats till vardags.

Över portarna finns ofta vackra kakelbilder med religiösa motiv

Den här unge mannen, som plockade vildväxande ruccola, träffade vi på vår väg

Baksidan av kyrkan

Vi gick en rundtur och kunde konstatera att hela orten har fått ett ordentligt lyft med bl. a nymålade husfasader. En kopp kaffe vid A PROVA PASTELARIA är ett måste, när man är i Azinhal. Här arbetar flera av byns kvinnor med att tillverka de för orten speciella, tunna kakorna.

Konditoriet är nu i helt nyrenoverade lokaler, men i samma byggnad som tidigare

Olhão och Fábrica

Lördag den 24 november 2012
Väderlekstjänsten hade hotat med en del regn under dagen, men när vi tittade ut, såg det ganska bra ut. Det var lördag och dagens färd gick till grönsaksmarknaden i Olhão. Ett och annat behövde kompletteras inför helgen och det är alltid lika trevligt att handla av de lokala odlarna utanför saluhallarna i staden.

Kontraster – den romska kvinnan åkande i sin träkärra med mobilen i handen

Vid framkomsten parkerade vi som vanligt utanför polisstationen. Det var varmt ute, så det gick bra att gå i kortärmat, även om många portugiser var välklädda. Vi startade med en kopp kaffe vid en av serveringarna utanför hallarna. Det är intressant att studera folklivet. Här finns mannen, som alltid går runt och tigger pengar. En gammal kvinna, påbyltad med mycket varma kläder, huckle på huvudet och filttofflor på fötterna går omkring och försöker försynt sälja pappersnäsdukar. Ett par romska ungdomar vandrar omkring bland borden, där de visar upp färggranna vepor med nästa års almanacka. En kvinna, förmodligen även hon romsk, tog en stol vid vårt bord, satte sig med en djup suck och lutade uppgivet huvudet i händerna. Hon hade en bunt sockor i händerna, som hon förmodligen hade försökt sälja. Listan med iakttagelser av diverse slag kan göras lång.

Här finns det goda oliver och fikon

En mycket vacker kvinna, som jag köpte nyskördad broccoli av. Tyvärr fick jag inte med hennes vackra leende!

Den här mannen, som kände kvinnan väl, pratade vi länge med. Han berättade, att hon arbetar med sina odlingar från solens uppgång tills det mörknar. Samtidigt berömde han henne mycket för hennes vänlighet.

Vi fortsatte in i saluhallen för att försöka köpa någon variant av fisk. Det är roligt att pröva en ny firre, även om man inte vet vad det är! Till slut fastnade vi för en bit av en fisk, som såg ut som en stor sidofena av någon sorts plattfisk. Jag räknade med att steka den i ugnen, när vi kom hem. Resten av inköpen gick ganska fort.

Ännu ett trevligt möte och en givande pratstund. En ung pakistanier, som arbetar på en närbelägen indisk restaurang och som bott 1½ år i Portugal. Han hade mycket gott att säga om portugiserna.

 

På hemväg åkte vi ner till Fuzeta, där vi gick in på campingen för att få växla ett par ord med ett annat husbilspar, som vi träffade i Torre del Mar förra året. Ingen var hemma. De var förmodligen ute på en cykeltur. Det får bli en pratstund en annan gång.

Ett svenskt par i Altura hade rekommenderat en mindre ort, Fábrica, som ligger vid havet bortom Manta Rota. Det blev ett lyckokast. Vi stannade på en parkering alldeles ovanför stranden. Det här området ingår i naturreservatet Parque Natural da Ria Formosa. Innanför sandrevet i en lagun låg ett flertal småbåtar. Här råder naturens lugn. Skaldjursplockare vandrade omkring i lågvattnet. En och annan rodde ut till grunden. Hit kommer vi gärna tillbaka. Innan vi återvände till Altura, fyllde Ingemar på vatten, som var lättillgängligt.

Undrar om det här huset är till salu?

Fisken skulle tillagas, när vi kom hem. Det visade sig vara en riktigt ilsken rackare, som det var svårt att ta i. Den stora sidofenan hade långa vassa taggar och skinnet var fullt av små hullingar. Jag fick ta fram flera plåster! Till slut låg fiskdelen i en ugnslåda tillsammans med grädde och fiskkryddor. Den blev mycket god!

En färd längs floden Guadiana

Söndag den 25 november 2012
En av våra favoritvägar i Portugal är den slingrande vägen, som löper utmed gränsfloden Guadiana. Den är både vacker och omväxlande med sin naturrikedom. Här är ett gynnsamt klimat för många växter.

Någon som vet vilka bär/frukter, som växer på det här trädet? Det odlas på många håll.

Utmed vägen och ner mot floden växer oliver, granatäpplen, fikon och vindruvor. Man kan t.o.m. se en och annan svamp. På små odlingsplotter ner mot vattnet växer olika sorters sallad, paprika, peperoni, kål, potatis, bönor, pumpor m.m.

Riklig skörd av oliver utmed vägen

Trevligt möte på väg!

Det har hänt något nytt under senare år. Här och var har människor köpt sig en liten tomt, kört ner en husvagn eller husbil och bosatt sig. Visserligen har det bott en och annan här redan tidigare, men antalet har ökat. Tanken var lockande. Tänk att bo enkelt och få odla sina egna grönsaker året runt! Tomterna är ganska billiga enligt en ortsbo.

Det har regnat och blåst mycket under den senaste tiden. Vattnet har fört med sig sand, sten och skräp från de omgivande bergen. Bottenslammet har rörts upp, så floden är smutsbrun. Så har vi aldrig sett vattnet tidigare. Den är som tjockt kaffe, säger ortsbefolkningen.

Hundar och katter strövar fritt och rätt som det är sitter en liten kisse framför bilen och flyttar inte på sig förrän den har lust. Ofta ligger en hund mitt på gatan.

På ett ställe ligger en liten servering nära floden. Vi stannade till för att dricka en kopp kaffe. Här odlades både pepparmynta och citronmeliss. Caféägaren och jag pratade kryddväxter ett tag. Hans hund gjorde oss sällskap och tog tacksamt emot en och annan munsbit från smörgåsarna. Han gjorde sedan sitt bästa för att få följa med oss i husbilen, men där var det stopp.

Inte bara kryddväxter utan även vackra rosor blommade intill caféet

Varje gång vi åkt den här vägen, har vi talat om att vi skulle titta in i museet någon gång. Idag blev det av. Inträdet kostar 1,50 €/per person, om man är pensionär. Trots mitt vita hår, trodde mannen inte riktigt på att jag var pensionär. Vilket skämt! Mannen, som var i 20-årsåldern, var väl inkörd på guidning. Det var svårt att få stopp på honom, trots att vi var de enda besökarna.J Vi tittade runt ett tag, innan det var dags för en av de två videofilmerna. Vi hade valt ”Smuggling på Guadiana”. Filmen var inspelad av amatörer i tidsenliga kläder. Tydligen var det tidigare stor smuggling av bl.a. tobak och kaffe. Man talade om mutor och korruption från polisens sida. Dagens smuggling handlade mer om droger. Den unge mannen ville gärna visa oss även den andra videon, men vi kände att det räckte för idag, tackade och önskade honom en trevlig fortsättning på dagen. Han hade verkligen gjort sitt bästa.

Flera avundsvärda odlingar ner mot gränsfloden Guadiana

Här håller man sedan några år tillbaka på med romerska utgrävningar

Det är söndag och då är jägarna sedvanligt på pass.

Här syns Alcotim på flodens vänstra sida. På andra sidan Spanien.

Vårt mål för dagen var staden Alcotim, där vi etablerade oss på den kostnadsfria ställplatsen. Här finns full service. Till bräkande får och getter, klingande klockor runt fårens halsar, galande tuppar och kyrkklockors klang somnade vi gott.

Vi infarten till Alcotim pryds en mur med många vackra kakelbilder, som skildrar folklivet

Upp mot Alentejo – från Alcotim till Serpa

Måndag den 26 november 2012
Regnet droppade sparsamt ner från ovan under de tidiga morgontimmarna. Tuppen hade nog inte ställt om klockan, för redan vid 05.30-tiden talade den högljutt om att klockan var sju. Inte att lita på med andra ord! Vi fortsatte att sova en stund till, tills fårens klämtande klockor fick oss att åter slå upp ögonen och inse att det var dags för frukost.

Vi var sakta på väg upp till Eguas för att hälsa på Anna och Jan, vänner sedan flera år tillbaka, och hade avvaktat ett bra tag i Altura i väntan på mer stabil väderlek. Vägen från Póvoa upp till Anna och Jan kan vid regnväder bli närmast oframkomlig och att åka med husbil är en omöjlighet. Jan brukar hämta oss i Póvoa med ”Selma”, deras personbil. Nu hade vi på båda håll insett, att vädret verkade bli bra, så vi hade kommit överens om ett besök i morgon, något som vi verkligen ser fram emot.

Efter diverse morgonsysslor fortsatte vi vår tur upp genom det portugisiska landskapet, som i grådiset var ganska monotont under en lång sträcka. Tallar av olika slag och eukalyptusträd avlöser varandra. Cistrosornas buskar väntar på vårblomningen. T.o.m. de flesta storkbona var uttjänta, grå och övergivna. Naturen har lagt sig till ro i väntan på våren.

Vacker variation i det för tillfället annars så monotona landskapet

Eukalyptusträdets bark flagnar av i långa strimlor

Här är processen för tillfället färdig

Det konstnärligt målade huset uppe i kopparstaden

Vi passerade Mertola med dess högt belägna fästning och fortsatte på de mjukt slingrande bergsvägarna. Himlen hade ljusnat lite och naturen blev nu mer omväxlande. På ett ställe fick Ingemar bromsa och backa lite. Jag hade sett stora svampar, som måste förevigas. De liknade vår Stolta Fjällskivling.

Vi anlände så småningom till Serpa, där vi som under tidigare år parkerade för övernattning i ett lugnt kvarter framför en liten kyrka.

Inställt besök!

Tisdag den 27 november 2012
Visserligen var det bara drygt 8 grader, men himlen var blå, när vi tittade ut på morgonen. Klockan 11.00 skulle Jan hämta oss i Póvoa. Även om det bara skulle ta ca en timme för oss att åka från Serpa, ville vi vara ute i god tid och startade redan kl 09.15.

I utkanten av Serpa pågick en stor marknad. Tillställningen i sig intresserade mig inte i nuläget, men en specialitet lockade, nämligen den goda osten från den här trakten. Tyvärr var det svårt att i all hast hitta en parkeringsplats för husbil och vi ville inte missa en massa tid, eftersom vi vet att Jan alltid är punktlig.

Vi fortsatte den vackra vägen mot Moura och vidare i riktning mot Póvoa. Telefonen ringde. Jan är kanske lite försenad, tänkte vi. Men nej! Det var något mycket värre. Han hade varit på väg för att möta oss. Plötsligt hade ”Selma”, personbilen, bara lagt av. Bilen har ju varit dålig länge, men nu hade den stannat på väg och gick inte att få igång igen.

Vi körde fram till vår mötesplats. Janne ringde igen. Han var inte glad. Först i morgon skulle han få hjälp från bilverkstaden. Det var tyvärr inget vi kunde göra för att hjälpa till. Det finns ingen möjlighet att hyra en bil i den lilla orten. Jag föreslog på skoj, att vi kunde prata med en av romerna, som bor här, om att få låna en häst och kärra av dem, men Ingemar föll inte för mitt förslag. Nåja, det var mer på skämt, även om det ibland skulle vara bra med ett annat transportmedel än bil. Kanske något att tänka på Anna och Jan?

Överallt hänger tvätten på tork i det vackra vädret

Den här lille krabaten hann vi bekanta oss med i Póvoa

 

Det var ingen större idé för oss att stanna i den här trakten, eftersom det var ovisst hur det skulle gå med Selma. Dessutom började det bli kallt på nätterna. Anna och Jan lär nog ha annat att göra än ta emot gäster under de närmaste dagarna. Vi beslöt oss för att återvända till Algarvekusten. Skulle vi åka samma väg tillbaka? Nej! Vägen genom Spanien var mer lockande, eftersom det är intressant med nya vägar.

Även om det är höst växer det massor av små gula och vita blommor på ängarna mot Póvoa

Vi fortsatte österut förbi Almereleja, där det finns en mycket stor solcellspark. Det växer många korkekar och olivträd i de här trakterna. Även korkekar måste förnyas och här låg kluven ved, färdig för försäljning. Rök steg från flera kolmilor. Det vore något för vår granne Börje i Askersund, som är van vid byggande av kolmilor!

Vi fortsatte söderut i Portugal genom Safara ner till Vila Verde de Ficalho, där vi svängde österut in i närbelägna Spanien till Rosal de la Frontera. Genom ett omväxlande landskap for vi A495 ner till Cabezas Rubias. Åtskilliga blåskator, men även en och annan härfågel flög upp utefter vägen. Får, kor och svarta grisar betade här och var.

Från Cabezas Rubias förde en väg HU5402 sydväst ner genom Spanien. Den skulle vara mycket vacker. Det var den också. Det var bara det, att vägen mestadels var ganska dålig och man hade på flera ställen förbättrat vägkanterna. Skönt nog gick den knaggliga färden inte genom något bergslandskap. Vägen var lite trafikerad. Under sträckan, som var några mil, mötte vi en enda bil. Vi insåg, att det hade varit bättre att fortsätta på A495, som för mot Huelva.

Vi kom sent omsider ner på vägen, som för mot Portugal. Vid gränsen var det dags att tanka och i Spanien är dieseln billigare än i Portugal. Den kostade 1.29€ här. Vi körde in i Ayamonte, där jag passade på att handla i Mercadona. Därefter blev det resa direkt till Alagoa för övernattning. Vi hade varit ”på utflykt” under tre dagar och kört ca 40 mil. Det var ingen svårighet att somna den här kvällen. Lite besvikna och ledsna var vi över att inte ha fått träffa Anna och Jan, men vissa händelser rår vi människor inte över.

En heldag i Fábrica

Onsdag den 28 november 2012
Morgonen startade dagen med blå himmel och strålande sol. Tidigt på förmiddagen beslöt vi oss för att tillbringa den här vackra dagen i det lilla närbelägna Fábrica. Här får man lätt en avslappnande känsla av ursprung och det genuina i livet. Långt från alla mer eller mindre störande ljud och blinkande reklamskyltar har man en suverän möjlighet att uppleva ron och stillheten i närheten till naturen.

Vid middagstid var det lågvatten i lagunen och sandreven hade åter sett dagens ljus. Musselplockarna stod på huk i lågvattnet, där de med vana händer samlade in dagens skörd av nyttiga små skaldjur, som överallt äts i stora mängder. För sjöfåglarna var middagsbordet åter dukat.

Båda skaldjursplockaren och den stora mängden av fåglar förser sig av havets godsaker

Hungriga skrakar

En man kom upp till sin bil bärande på stora plasthinkar fyllda med skaldjur, som han började skölja i flera vatten. Han hade varit ute ett par timmar i lågvattnet. Jag frågade, om han sålde till restauranger. Nej, det var för eget bruk och till vänner. Han undrade, om vi hade en påse. Jag hämtade både påse och pengar. Mannen ville inte ta emot någon betalning, utan ville ge oss skaldjuren som en gåva. Han berättade ingående, hur jag skulle bära mig åt med de näringsrika godsakerna. Mannen talade portugisiska och jag använde mitt lilla spanska vokabulär, men trots språkförbistringen förstod vi varandra bra. Det är sådana här stunder som är rikedom i live

Några portugiska kvinnor fick också sin del av fångsten

Maten är färdig!

Promenader i omgivningen, som inte är förstörd av turism och sköna stunder i solen inbjöd till spontan kontemplation. Skymningen sänkte sig så småningom över naturreservatets skiftande vattenlandskap. Vi beslöt oss för att övernatta här.

Jag hade en gång en båt

En till som solar

Buskastrar

Den nedgående solens sista strålar

En sagolik soluppgång

Torsdag den 29 november 2012
Det hade varit fullmåne ett par nätter. När jag vaknade klockan 06.15 lyste månen fortfarande upp landskapet med sitt vita kalla sken. Den kyliga vinden lockade inte till utomhusvistelse än, utan jag satte mig framme i bilen för att betrakta det storslagna natursceneri som utspelades framför mig. Framför bilrutan vajade de mörka palmbladen. Under en dryg timme satt jag som trollbunden.

Ute i lagunens glittrande vatten gungade de små mörka båtarna sakta i vinden. Det stora sandrevet mot Atlanten syntes bara som en diffus skugga. Stjärnorna började blekna i det begynnande morgonljuset från horisonten. Högt uppe på den molnfria himlen lyste fortfarande en ensam stjärna med ett intensivt sken. Den nya dagen såg ut att bli lika strålande som gårdagen.

Det svagt rosa skenet vid horisonten började bli mörkare, för att sakta övergå i en orange ton. Svaga krusningar på vattenytan avslöjade vattnets förflyttning mellan ebb och flod. Sandrevens konturer började bli allt tydligare. Förväntansfyllda inför den nya dagen hade fåglarna börjat vakna till liv och fågelsånger började fylla luften.

När det ljusnade alltmer, var det dags att ta med kameran och gå ut. Varje soluppgång är unik, ett under. Sakta rullade det skarpt lysande eldklotet upp vid horisonten. Dagen hade börjat.

Vi stannade kvar under en stor del av dagen för att njuta av stillheten. Bilmattorna togs ut och piskades av och golvet fick en ordentlig rengöring. Det är otroligt vad mycket sand, som letar sig igenom heltäckningsmattorna! Medan jag lagade mat, tvättade Ingemar av bilen.

Vi satte oss ute i solen för att äta och fick då besök av en man som sålde mycket god honung. För tillfället behövde vi ingen honung, men vi tog adressen. När det började bli sen eftermiddag återvände vi till Alagoa, där det nu stod flera nytillkomna svenska husbilar.

Kyliga vindar

Fredag den 30 november 2012
Nordanvinden sveper fram över oss med sin isande kyla. Sitter man i lä, värmer solen, men annars är det bäst att bylta på sig varma kläder.

Vi åkte en tur till Tavira idag. Jag trampade bromsen i botten på passagerarsidan. Hör och häpna! Bilen stannade på den mycket leriga planen framför varuhuset Gran Plaza.

Den här långa husbilen, som parkerade utanför Gran Plaza, fick inte rum på en bild!

Eftersom män och kvinnor ofta har olika intressen, beslöt vi oss för att dela på oss ett tag, så att båda fick sitt lystmäte tillgodosett. Ingemar botaniserade i alla tekniska affärer, medan jag fönstershoppade på C&A, Casa, Natura m.fl. Det blev inte mycket handlat, men det var trevligt, mycket trevligt. Därefter sammanstrålade vi för att äta vid den lilla mexikanska restaurangen.

När vi kom tillbaka till Alagoa hade det anlänt ännu flera svenska husbilar.

Till Del 3