Spanienresan 20120911 - 20130427

Del 3  Alagoa - Lagos
Från Inger's Blogg

Dia da Restauracão

Lördag den 1 december 2012
Enligt uppgift firar Portugal minnet av frigörelsen från Spanien idag. Hur mycket man egentligen hyllade den här dagen är svårt att avgöra. Vi såg ingenting av firandet. Däremot var det mesta stängt idag.

De kyliga vindarna håller i sig. T.o.m. bagaren, som åker runt på ställplatserna för att sälja sitt bröd, klagade över att det var ovanligt kallt på Algarvekusten och menade, att det inte är normalt. Mellan Tavira och Vila Real brukar klimatet vara mer angenämt, menade han och påpekade även den ovanligt stora regnmängden och tornadon, som hade härjat i Silves och Lagoa.

Sent på eftermiddagen, mötte vi en tyska, som hör hemma i en husbil, som står parkerad nära vår. Hon var på väg mot stranden för att fotografera solnedgången och talade begeistrat om de vackra soluppgångarna och solnedgångarna. Roligt att träffa en likasinnad! Vi har båda en stor samling av dessa vackra foton, men var också överens om, att det inte går att på foto återge detta naturens under.

Vi gick upp till det idag enda öppna caféet för att surfa en stund. När vi kom tillbaka till bilen, stod ännu en svensk bil parkerad bredvid vår. En man och en kvinna vinkade glatt. Det var Ulla och Torgny. Roligt att ses igen!

Första Advent

Söndag den 2 december 2012
Vi kunde glädjas åt blå himmel och en sol, som gjorde sitt bästa för att mildra nordanvindens kyla detta års första advent. Tidigare under veckan hade vi promenerat upp till ortens kyrka, för att se, om det var något extra evenemang den här dagen. Det verkade tyvärr inte vara något speciellt. Första advent är för min del vacker sång och musik sedan barnsben.

Vi tog en promenad upp till den lilla serveringen för att surfa en stund. Idag hade man öppet och en glittrande snögubbe och gran mötte oss besökare. I en kamin sprakade en värmande brasa.

Det står nu många svenska husbilar parkerade både på grusplanen och på asfaltplanen här i Alagoa. Vi gick bort till grusplanen för att hälsa på gamla bekanta från tidigare år. Trevligt att ses! Alla verkade vara vid förhållandevis god hälsa. Vi fick veta, att ett par inte fick lov att åka ner i år p. g. a. hälsoskäl. Någon enstaka har även avlidit. Livet förändras, var vi än befinner oss.

Vad sägs om en ridtur på stranden första advent?

På eftermiddagen bjöd Ulla och Torgny på glögg med pepparkakor ute i solen. Glöggen hade de själva kokat och den var mycket god. Det första adventsljuset gestaltades av solen. Tack Ulla och Torgny för en trevlig stund och varm glögg med tillbehör! Vi önskar er fortsatt bra resa och ett trevligt uppehåll i Sverige!

 

Tillbaka till Fábrica

Måndag den 3 december 2012
Efter lite småprat på förmiddagen, vinkade vi av Ulla och Torgny, som nu närmast fortsätter mot Spanien.

Vi hade tänkt få den myckna hopsamlade tvätten undanstökad på något sätt idag, men det var jag, som satte en käpp i hjulet. Vaknade med inte bara den vanliga morgonstelheten, utan värk i hela kroppen och rejält trött. Ont krut förgås inte så lätt! Efter att ha tagit en del mediciner och sovit några gånger, vaknade tanten till.

Det har varit kyligt under en tid och vi tycker inte om att frysa, så det innebär att det går åt en del gasol. Det var dags att åka till Quelfes för att fylla den tyska flaskan. Vi behövde dessutom köra för att ladda batterierna. Det var klart väder och ingen blåst.

Ute på en åker gick två man med rymliga bingar om halsen och sådde för hand. Säkert föll allt i god jord! På hemväg kunde vi se att man var ute och harvade jorden. De söta kohägrarna trippade omkring och såg ut att stortrivas i hopp om att hitta lite godsaker.

 

I ett område höll man med hjälp av någon sorts kratta med behållare på att plocka ner mandel. En apelsinodling förmodar jag hade drabbats av någon sjukdom. Träden var helt fyllda av mogna apelsiner, men det fanns inte ett enda blad på träden.

Resande på väg. Den lilla pojken såg mycket lycklig ut.

Efter att ha kompletterat lite livsmedel beslöt vi oss för att åka ner till Fábrica, där vi övernattade. Vi kom lagom i tid för att se det sista av solnedgången, då himlen och lagunens vatten färgades mörkt orange. Så vackert, men så svårt att fånga på ett foto! Utanför det stora sandrevet syntes konturerna av fiskebåtar. När mörkret började falla och lanternorna tändes, kunde vi räkna in närmare tjugo båtar.

Några kom just i land efter att ha varit ute och fiskat

 

Sverige är mer eller mindre snötäckt och det är kallt. I Askersund var det -19 grader i natt och nu ikväll -14 grader. Enligt uppgift från Torgny på förmiddagen är det bara Iberiska halvön, som har bra väder.

En fågelspanardag

Tisdag den 4 december 2012
Blir lite förvirrad, när jag tittar på foton. Tiden stämmer inte. Klockan i kameran går inte över till vintertid och ännu mindre till portugisisk tid. Det skiljer alltså två timmar. Ja, ja, det är en bagatell.

Jag lyckades vakna i lagom tid på morgonen, när fiskebåtarnas lanternor släcktes och himlen började skifta färg vid horisonten. En och annan skaldjursplockare började anlända. Det var snart dags att ta med kameran ut i ett försök att fånga soluppgången. Varje gryning är unik och det är alltid lika spännande att se skiftningarna. Känslan av naturtillhörighet är påtaglig.

Skrakarna anländer i gryningen

Vi stannade kvar tills långt fram på dagen i Fábrica. Det händer hela tiden något och här är ett rikt fågelliv. Idag tog Ingemar med kameran ut för att dokumentera några av våra flygande vänner.

   

 

Till lunch gjorde jag något så svenskt som kålpudding. Visserligen hade jag ingen sirap i år heller, men det går faktiskt att använda honung i stället. Sambon åt i varje fall med god aptit.

Livsmedelsförrådet hade inventerats och det var bara att inse, att ett och annat behövde fyllas på, framför allt frukt och grönsaker. Vi tog en tur in till Vila Real och LIDL. Det skulle fortfarande vara ljust ett par timmar, så vi passade på att åka runt en del i staden. En hel del är nyrenoverat, men flera av de gamla husen neråt hamnen skulle behöva jämnas med marken. Den nyordnade ställplatsen har vi inte stått på, men utifrån såg den välordnad ut. Positivt!

Den lilla utflykten gick vidare till centrum i Altura, där vi hoppades på att kunna använda oss av det fria WiFi-nätet. Det fungerade inte. Vi åkte bort till idrottsanläggningen, där vi ställde oss för att övernatta tillsammans med en holländsk husbil. På himlen hade mörka moln samlats och det kändes lite ruggigt. Jag värmde varsin mugg Glühwein.

Tvättdag

Onsdag den 5 december 2012
Det var mycket lugnt under natten uppe vid idrottsanläggningen i Altura. På morgonen var det fortfarande bara holländaren och vi, som stod där. Gårdagskvällens mörka moln hade skingrats och det såg ut att bli en fin dag. Efter frukost packade vi ihop.

Idag skulle det tvättas. Vädret var lämpligt och i morgon skulle det åter bli regn. Bäst att passa på. Frågan var bara på vilket sätt. Det är nästan osannolikt, hur mycket tvätt man lyckas samla på sig, när man är ute och fricampar. Skulle vi lämna in tvätten? Vi kunde även åka till självtvätten i Tavira eller Monte Gordo. Vi fastnade för att ta in på närmaste camping, i det här fallet Ria Formosa, för att tvätta. Batterierna behövde laddas och vi kände för att kunna surfa lite bättre, än med vår knappa kapacitet.

Vad gjorde vi idag? Bortsett från lite småpratande med Sally och Christer, som fortfarande ligger kvar på campingen, har vi tvättat och hängt kläder hela dagen. Roligt? Nej, men nödvändigt. En del av kläderna hängde fortfarande på tork under tak vid serviceanläggningen, när kvällen kom. Min kropp protesterade högljutt och jag somnade tidigt.

Tankarna har gått till alla i Sverige, som har haft svårt att komma till och från sina arbeten p.g.a. det kraftiga snöfallet. Min dotter talde om, att de säkert fått en halv meter snö. Mina omtänksamma barnbarn hade skottat infarten, så att deras mamma och pappa skulle kunna köra in, när de kom hem. Goa ungar! Det värmer hjärtat!

En regnig dag

Torsdag den 6 december 2012
Vi stod fortfarande kvar på camping Ria Formosa. Idag regnade det. Det startade med duggregn på morgonen och fortsatte sedan med ett ihärdigt regnande hela dagen. Roligt? Nej! Trist! Urtrist! Dessutom var min kropp på urdåligt humör efter gårdagens tvätt och orosmolnen på himlen.

Vi gick till campingens restaurang för att äta kyckling. Den har under tidigare år varit mycket god. När vi på eftermiddagen kom till restaurangen fanns det bara en enda portion kyckling kvar. Vi enades om att dela denna kycklingportion samt en portion små calamares i en tjock, brun sås. Vi blev besvikna över kycklingen. Den kom in som en del små stekta gråa bitar. Man kan inte alltid lyckas!

Somliga dagar bör man bara glömma och det här var en av dem. Solen kan inte alltid skina. I morgon blir det säkert en bättre dag!

En dag i Cacela Velha och Vila Nova de Cacela

Fredag den 7 december 2012
Det blåste en hel del i natt. Regnmolnen försvann och det klarnade upp. Idag lyste åter solen och under dagen blev det drygt + 20 grader. Vi bröt upp från camping Ria Formosa för den här gången.

Det finns alltid något nytt att utforska och idag hade vi bestämt oss för att titta lite närmare på Cacela Velha, den lilla byn som ligger på en klippa över havet. Häruppe har man en strålande vacker utsikt över naturvårdsområdet Ria Formosa, som sträcker sig ca 6 mil längs kusten.

 

 Här har, som på så många andra platser, fenicierna och romarna satt sina spår. De smala, stenlagda gatorna med sina vackert renoverade fiskestugor ger ett rofyllt intryck och det är skönt att bara ströva omkring och njuta av spåren från gångna tider. I resterna av den gamla borgen ligger polisstationen med full radarutrustning. I den vitkalkade 1700-talskyrkan pågick en sorgehögtid.

Ingången till kyrkogården

Det finns gott om mindre serveringar/restauranger i den lilla trevliga byn. Vi gick in i Casa Azul för att dricka en kopp kaffe med rostat bröd. Köpte en påse pulver till den goda tjocka chokladen ”Ciocolatzione”, denna gång smaksatt med apelsin och kanel.

Vikdörren till toaletterna som avbildar en bråkdel av alla Portugals vackra portar

På andra sidan vägen som löper mellan Vila Real och Olhâo ligger den nyare delen av Cacela, Vila Nova de Cacela. Att den delen av orten är så stor, hade vi ingen aning om. Vi strövade runt ett bra tag och försökte bl.a. få klipptid till Ingemar, med det var fulltecknat hos alla frisörerna.

En av många vackra kakeldekorationer

Den här blinde mannen var underbart vackert klädd. Konstnär? Tyvärr fick jag inte med hans lika vackert klädda fru.

Mitt i staden finns ett gratis WiFi-nät, som vi passade på att använda oss av en stund, innan vi for vidare till Castro Marim, där det är marknad i morgon. Det fanns gott om plats, så vi beslöt oss för att övernatta.

Jag kände mig djupt tacksam över att min kropp var på bättre humör idag och tillät mig att gå en hel del, något som jag tog för givet tidigare.

Den obefläckade avlelsens dag och marknad i Castro Marim

Lördag den 8 december 2012
Idag var det åter helgdag i Spanien. Många spanjorer hade åkt över till Portugal i det vackra vädret. Himlen var klar blå och det var varmt i solen. Portugiserna var varmt klädda och de flesta bar tjocka vinterjackor. Jag föredrog min ofodrade, lätta linnejacka över blusen. Det var alldeles lagom.

På den stora parkeringsplatsen i Castro Marim, dit vi hade anlänt igår, stod vi mellan ett par andra svenskar, bl.a. Bosse och Lilita. Här hade vi alla sovit ostört under natten. På morgonen började alltfler personbilar anlända inför den månatliga marknaden. Vi har under årens lopp ofta varit i Castro Marim, men aldrig på marknaden. Inget får förbli oprövat!

De portugisiska äldre männen samlas för en pratstund på marknaden

Marknaden dominerades av klädstånd, men det var inget som lockade mig. Den som handlade idag var Ingemar. Han köpte både strumpor, kalsonger och en kam. Jag koncentrerade mig på ostarna. En mycket välsmakande portugisisk ost har vi under flera år köpt på marknaden uppe i Moura. Idag träffade vi på samma försäljare här. Vi provsmakade några nya sorter, men köpte till slut likadana ostar som tidigare, nämligen de bandade, runda ostarna med orangefärgad vaxning.

Önskar att jag hade ett litet grönsaksland härnere, för här kunde man köpa små grönsaksplantor och kryddväxter av olika slag. Man saluför också mängder av torkad fisk den här årstiden, något som är förvånansvärt, med tanke på att man har så god tillgång på färsk fisk. Ännu mer häpnadsväckande är att norrmännen lär exportera mängder av torkad fisk till Iberiska halvön.

Att fåglar och diverse mindre pälsdjur saluförs på marknader är inte ovanligt, men aldrig har vi sett sådana mängder av burfåglar som här. Fåglar bör leva i frihet, anser jag, men sederna är olika. Värst var det nästan att se påfågelshannen, som trängdes med tre hönor i en trång bur. Storken, som på utbredda vingar seglade runt ovanför marknaden, hade det säkert betydligt bättre.

De små sydamerikanska flickorna var så söta, där de satt och studerade fåglarna

På några ställen kunde man köpa rostade kastanjer. Vi köpte en påse av en ung man. De var inte nyrostade och dessutom kalla. Jag ville gå tillbaka, men Ingemar åt upp resten. På tillbakavägen talade jag om för mannen, att han hade lurat oss. På hans bord låg gamla kastanjer under de nyrostade. Tydligen var han väl medveten om sitt lurendrejeri, för han slängde åt oss fyra nya kastanjer. Vid kvinnornas bord var allt nyrostat.

Många gamla hantverkstraditioner förs vidare av kvinnorna i Portugal.

Ingemar blev vittne till ett fräckt försök till snatteri. En man norpade åt sig en plånbok vid ett stånd och gick raskt därifrån. En annan man gjorde försäljaren uppmärksam på det inträffade. Denne kom snart ifatt honom, varefter mannen slängde plånboken på ett bord och försvann.

Den stora attraktionen på marknaden var den grillade kycklingen och det grillade fläsket och marknadsbesökarna flockades runt de osande grillarna. Även vi slog oss ner vid ett bord för att äta en välsmakande kyckling.

Här grillas det fläsk och kyckling

Är inte maten färdig snart?

Marknaden är slut!

På väg från marknaden åkte vi upp till Vila Nova de Cacela för att surfa i lugn och ro, innan vi körde ner till Alagoa för övernattning. Vi var mycket nöjda med en trevlig dag.

Andra Advent

Söndag den 9 december 2012
Den här vackra dagen blev en riktig vilodag. För min personliga del blev det en dag med en hel del kontemplation. Ibland behöver man få distans till livet och i lugn och ro bara låta tankarna få vandra fritt.

Min väninna i Västerås och hennes man skulle gå till kyrkan för att lyssna på en konsert idag. Lite avundsjuk är jag allt, för dessa adventskonserter med underbar sång och musik och som är en vana sedan barnsben, är något jag saknar, när vi övervintrar söderut. Det skulle visserligen vara engelska körsånger i en kyrka i Tavira ikväll, men att åka husbil i mörkret och dessutom leta efter en parkeringsplats är inget önskvärt, om man kan undvika det.

Vi är i en ålder, när leden börjar glesna och under den senaste månaden har tre vänner/bekanta i Sverige avlidit. En av kvinnorna K.M. har jag haft ganska mycket kontakt med under åtskilliga år och det känns konstigt, att hon inte finns mer. Livet är föränderligt på alla nivåer och i alla dess skeenden. Kretsloppet fortskrider. Nya generationer tar vid. Det gäller att uppskatta och ta vara på det som finns i livet just nu.

Vi höll oss hemma till stor del under den här dagen och pysslade med ett och annat. På kvällen gick vi till den lilla serveringen för att surfa en stund. Den lysande snögubben på disken hade tydligen börjat få julkänningar, för han hade fått en tomteluva på sig idag. J Vi surfade inte någon lång stund, för det var kallt inne på serveringen och kylan kröp in genom kläderna. Det är skönt att lokalerna numera är rökfria, men samtidigt står ofta dörrarna öppna och rökarna står i dörröppningarna för att inte frysa. Efter en liten pratstund med ett par engelsmän, vandrade vi lite stelfrusna hemåt. Ikväll blev det ”fattiga riddare” på överblivet bröd med Lilians blåbärssylt. Inte nyttigt, men gott! Tack Lilian!

Nobeldagen och besök vid en krubba

Måndag den 10 december 2012
Även idag lyste solen från en klarblå himmel, även om det var lite kyligt på morgonen. Vi beslöt oss för att åka in till Vila Real för att se på julkrubban i kommunalhuset.

Vi brukar parkera på gatan intill hamnen, när vi åker in till staden, men det visade sig att man hade byggt om en hel del, och det var svårt att hitta en bra plats. Efter att ha snurrat runt i omgivningarna ett tag, beslöt vi oss för att parkera på ställplatsen i hamnen. Därifrån är det lagom gångavstånd in till staden. Vid ställplatsen finns både tömningsmöjligheter och tillgång till vatten.

En liten del av fritidsbåtshamnen i Vila Real. På andra sidan Guadiana ligger spanska Ayamonte

Härinne köper man biljetter till färjor och utflyktsbåtar

Biljettinköp?

I centrum var det juldekorerat och stämningsfull musik strömmade ur högtalarna. På torget stod några färggranna karuseller i väntan på glada åkare. En del försäljningsstånd var också uppställda. Det var ingen större kommers på gång vare sig där eller i de många butikerna, som för ungefär samma sortiment av handdukar, sängkläder m.m. Det verkade lite avslaget, men det var kanske just nu. Orten är populär bland spanska damer, som åker över för att julhandla.

Även serveringarna hade mer eller mindre brist på besökare, för på flera ställen stod ”inkastare” i konkurrens om gästerna. Vi satte oss utomhus i solen vid en restaurang för att äta ”Frango piri-piri”. Vi har ätit den smakrika kycklingen här tidigare och även idag blev vi nöjda.

Ingemar passade på att gå in till en frisör, för att få håret klippt. Det kostade 10 € för en herrklippning. Kommunalhuset var stängt ett par timmar mitt på dagen, så vi passade på att ströva runt lite i affärerna under tiden, dock utan att köpa någonting.

Nu är det klippt!

Levande staty även här.

Inträdet till krubban kostar i år 0,50 €, vilket är väl använda pengar. Krubban fyller en stor sal och är ett fantastiskt hantverk, som görs om varje år. Den är ett öken- och bergslandskap fyllt av kulturhistoriska detaljer.

En del av den stora krubban

Mjölet mals

Oliverna skördas

Botgöringen

Den lilla byn

Marknaden

Krukmakeriet

Vi stannade ganska länge, innan vi gick till det trevliga konditoriet längst ner på gatan för att dricka en kopp café con leche, innan vi återvände till husbilen.

I år blir det det portugisiska julbrödet Bolo Rei i. st. f. den tyska Stollen

Vi hade lyckats få en fin plats intill kajen med utsikt över floden, där båtarna tuffade fram. Många åker färja över Guadiana härifrån till den spanska sidan. Kryssningsbåtar utgår också härifrån.

Soligt, men kyliga vindar

Tisdag den 11 december 2012
Utmed kajen i Vila Real var det tätt mellan husbilarna. Under en promenad hittade Ingemar en enda svenskregistrerad bil. Där vi stod parkerade, såg det ut, som om vi hade hamnat i ”lilla Holland”. Flera holländare väntade på utrymme, så det blev nog slagsmål om vår plats, när vi gav oss av. J Vi hade funderat på att åka färjan över till Ayamonte på den spanska sidan, men det får bli en annan dag.

Alla hus i Vila Real är inte vackra. En del skulle behöva rivas, som det här, men då skulle kanske storken på skorstenen protestera

Ingemar stannade till vid de två kinesaffärerna vid utfarten till Vila Real. Jag ville titta efter ett par småsaker. En kvinna från en av husbilarna i Alagoa kom in och på kvinnors vis kom vi i samspråk, så våra respektive män, som satt kvar i bilarna, tyckte nog att det dröjde länge, innan vi kom.

Efter ännu ett stopp, denna gång vid Pingo Doze, kom vi överens om att åka upp till ett par mindre ställplatser i ett skogsområde ovanför havet, där vi stått tidigare några gånger. Vid Cabeco, där det stod många husbilar för några år sedan, var det helt tomt idag. Den stora sandplanen var ganska lerig. Restaurangerna var stängda.

Idag kom det bara någon enstaka personbil åkande upp. Ingemar ansåg att batterierna behövde laddas, så han satte igång elverket. Medan han satt i solen med en sudoku, gick jag ner och tog en strandpromenad. Solen lyste, men vinden var ganska kylig. Bortsett från ett par män, som kom vandrande och en massa sjöfåglar, som satt och väntade på maten från havet, var det helt ödsligt. På den här stranden är sanden mycket fin, så det var en njutning att få strosa runt ett tag bland övergivna snäck-, mussel-, och ostronskal.

Strandad

 

Monte Gordo på gångavstånd

Häruppe lagade jag även ”mat från havet”. Jag hade tinat upp ett stort paket torskrom, som jag panerade och stekte. Torskrommen är både nyttig och sagolikt god, så allt gick åt. Vi åkte vidare upp till ”Adam och Eva”, nästa ställplats, där det förr brukade stå husbilar. Även här var det helt tomt och dessutom hade man satt upp en förbudsskylt för husvagnar och husbilar. Vi åkte tillbaka till Altura.

Idag fungerade Wi-Fi-nätet i Altura, så vi stannade till en liten stund för att surfa. Om det inte var några husbilar på de två ställplatserna vi besökte idag, var det desto flera, när vi kom ner till asfaltplanen i Alagoa, där vi stått till och från under en längre tid. Det var t.o.m. helt fullbelagt, så vi åkte fram till den andra parkeringen närmast sandplanen. Det känns inte riktigt bra att stå här, men över natten går det säkert bra.

En vanlig vardag i Altura

Onsdag den 12 december 2012
Idag var det lite mulet. Solen hade tagit semester och det var inte speciellt inbjudande att sitta utomhus, om man inte var ordentligt påklädd. På förmiddagen ägnade Ingemar sig åt lite hjärngymnastik, medan jag försjönk i en av Nora Roberts romaner.

Den här skylten står vid nedfarten till strandparkeringen i Altura. Just nu går det knappt att få en plats bland alla husbilar!

Så småningom började magarna knorra efter mer näring. Vi går och äter revbensspjäll, tyckte Ingemar. Serveringen, som lagar de goda revbensspjällen, ligger inte långt från parkeringen, men när vi kom dit, visade det sig, att de skulle öppna först klockan 17.00 och det var för sent för vår del. Vi beslöt oss i stället för att gå till den lokala fiskrestaurangen.

Två trevliga husbilsåkande svenskor träffade vi på väg

På väg satte vi oss en kort stund på en bänk, för att jag skulle få vila ryggen. En liten kvinna stannade till och önskade oss God Jul och Gott Nytt År på blandad engelska/portugisiska. Vilken trevlig pratstund det blev! Kvinnan, som bor i Faro, var på besök hos barn och barnbarn i Altura. Hon hade bott i södra Afrika och kunde därför bra engelska, men klagade över att hon glömmer språket, för att hon inte hade någon att tala det med. Vi pratade om ett och annat och det blev flera glada skratt, många leenden och till slut kindpussar. Att den lilla kvinnan är 83 år, är svårt att förstå. Det var ett möte, som värmde hjärtat.

En underbar liten portugisisk kvinna, som gav oss av sin tid

I fiskrestaurangen valde vi idag varsin Dorada, som visade sig smaka utsökt gott. Vi kan verkligen rekommendera den här restaurangen, som bara har lunchöppet. Här får man ingen gammal fisk. Den är alltid dagsfärsk. Förutom några holländare, som jag växlade några ord på tyska med, var vi de enda turisterna. Genom ett portugisiskt par hade vi blivit rekommenderade en typisk efterrätt från Algarvekusten, ”D. Rodrigo”. Den prövades idag och utföll till full belåtenhet. Den var mycket god, så god att jag var nära att äta upp pappret!

Bara att välja!

Jag gick ut till grillmästaren

Det blir nog gott

Serverat och klart att äta

Den goda efterrätten. Rekommenderas!

På hemväg gick vi upp till kyrkan, som skulle vara juldekorerad. Det var den mycket riktigt. Utanför gudstjänstlokalen stod den heliga familjen omgiven av små lamm. Framme i koret fanns också vackra prydnader. Ingemar tände några ljus. Underbart med en öppen kyrka! Här litar man på människor och tydligen är det inte vanligt, att någon missbrukar förtroendet.

Sent under eftermiddagen gick vi till vår lilla servering för att surfa och dricka en kopp café con leche. Därinne brann en värmande brasa idag. Skönt! När vi kom hem till husbilen, var det lite råkallt. Ingemar satte på värmen och jag tände ljus.

Det mysiga unga paret vid serveringen

En del husbilsvänner väljer att fira jul i Sverige och flyger hem över helgerna. Vi vill önska er alla både en angenäm resa och ett trevligt jul- och nyårsfirande!

Luciafirande

Torsdag den 13 december 2012
Idag firades Lucia på många håll i Sverige. Vi nöjde oss med att tända ljus på frukostbordet. Senare tittade vi på Play-TV. Det är många minnen, som dyker upp en sådan här dag. När barnen var små gick hela vår familj och lussade för äldre grannar och ensamstående. Fina minnen! Tyvärr är alla dessa vänner borta nu.

Vårt TNM (Internet) var slut igen. Utan internet är man utan kontakt med yttervärlden och det går ju inte. :-) Konstigt nog gick det, när man var barn. Ville man ringa, fick man gå till telegrafen. Där fanns det små bås, som man fick gå in i. Det var mycket lyhört. Dessutom satt ofta telegrafisterna och lyssnade av samtalen. Ibland fick jag följa med min mamma och mormor på kalas hos en äldre dam, som var telegrafist. Denna kvinna visste allt om stadens innevånare.

Nu kom jag ifrån ämnet. Vårt TNM var alltså slut och vi åkte en tur in till närbelägna Vila Real för att fylla på kortet. Jag behövde även handla lite på LIDL. Nästa anhalt var Pingo Doce, där jag köpte några ”pasteis de nata” till eftermiddagskaffet. Letade dessutom efter speciella ljus, som före jul säljs till förmån för bättre behövande i Portugal. De skulle finnas bl. a. i Pingo Doce, men tyvärr.

På hemväg åkte vi upp en stund till parkeringen ovanför Cabeco för att köra elverket ett tag. Batterierna behövde laddas och häruppe stör man ingen. Jag hade tagit fram en laxfilé, som jag passade på att tillaga i ugnen, medan Ingemar tog en strandpromenad.

Ikväll började ovädersmolnen torna upp sig vid horisonten, samtidigt som solen gick ner i väster. Vilken dramatik på himlavalvet! De solbelysta molnen ändrade färg och form varje sekund. Detta naturens skådespel är svårt att överträffa. Med hjälp av kameran försökte jag fånga en del sceneriet.

    

På kvällen satte vi oss ner med en karta för att planera de närmaste dagarna. Plötsligt knackade det på dörren. Utanför stod ett sjungande par, både en Lucia och en stjärngosse. Det var ett par husbilsgrannar, Britt och Göran, som hade kokat kaffe och värmt glögg och nu gick omkring bland de svenska husbilarna och lussade. Vilket fint initiativ! Det festliga var, att jag tidigare under dagen hade pratat med mannen och sagt, att vi svenskar borde ha med vita skjortor för att kunna gå runt och lussa en sån här dag. Tack snälla ni för en mycket trevlig överraskning!

En blåsig dag

Fredag den 14 december 2012
Natten var ovanligt varm. Moln i olika gråa nyanser hade invaderat himlavalvet och upp över bergen hade man slösat ordentligt med den mörkaste färgen. Redan på morgonen var det +17 grader. Det blåste, men den kyliga nordliga vinden hade ersatts av en ljummare variant.

Det finns alltid smått och gott att sköta om, när man är ute med husbil och idag var det dags att åka till Quelfes för att fylla gasol. När vi var på väg, började molnen läcka lite, men det var bara ett stilla duggregn.

Vi fortsatte att lyssna till ”Katedralen vid havet”. Handlingen utspelas i Katalonien/Barcelona, vilket är intressant, när man befinner sig långa perioder på Iberiska halvön. Vilken kunskap om landets kultur och historia det ligger bakom den här boken!

Gasolen fylldes i vanlig ordning. Idag var det kvinnan i huset vid gasolpåfyllningen, som stod för ruljansen. En fyllning kostar 23,50 euro.

På hemväg lyckades jag beveka föraren att svänga in till varuhuset Gran Plaza i Tavira. På kvinnors vis, tycker jag om att fönstershoppa och så här års är det ofta vackra juldekorationer. Vid C&A hade man 30% rabatt, men trots det hittade jag ingenting som lockade. Duktigt, tyckte jag och visade mina tomma händer, när jag kom fram till Ingemar. Kvinnan, som satt bredvid, skrattade förstående och vi utväxlade ett och annat med internationellt kvinnligt kroppsspråk.J I en affär hittade jag en grupp små figurer till en julkrubba.

När vi skulle åka från Gran Plaza, såg vi något, som gjorde, att jag blev både ledsen, förtvivlad och arg. Det var ett flertal hästdragna kärror med romer på väg idag. I slutet av rondellen vid varuhuset åkte ett ekipage, som förutom en häst framför kärran hade en kopplad häst löpande på vardera sidan av vagnen. Bakom kom en lastbil, som tutade. Om han hade tutat en gång, för att göra romerna uppmärksamma på honom, hade varit förståeligt, men han la sig tätt intill kärran, brummade och tutade ihållande. Vilket provocerande! Den stackars hästen ut mot gatan blev vettskrämd och stegrade sig vilt. Att den inte hamnade under bilen var ett under. Ilskan kokade i mig.

Bilen behövde städas. Vi åkte in till Fábrica, där Ingemar även fyllde vatten. Idag blåste det ordentligt t.o.m. i det skyddade läget här och vi hade aldrig sett högvattnet så högt upp. Min rygg och mina ben värkte och tydligen var jag trött av allt fönstershoppande, för när vi kom till fram, somnade jag och sov djupt. Sedan åkte städattiraljerna fram och bilen blev som ny invändigt. Ett tyskt par kom cyklande och vi pratade ett tag på tyska/engelska. De undrade, om man kunde övernatta och om vi tänkte stanna.

Juldekorerad rondell på väg

Innan vi återvände till Alagoa, körde vi upp till Vila Nova de Cacela för att surfa en stund med det fria Algarvenätet, som finns i området. Det gick inte att logga in, utan man kom till en betalsida. Man har tydligen ändrat. Det var samma sak med det fria Algarvenätet i Altura.

Sent på eftermiddagen började det regna. Ikväll blev det restmiddag på lax, spenat, stekt potatis och kokt blomkål. Kaffet drack vi på vår lilla servering, där vi kunde surfa en stund för att hålla kontakt med nära och kära.

En grå dag

Lördag den 15 december 2012
Det blåste fortfarande lite oroligt ute och det var grådisigt. Det var med andra ord riktigt ruggväder och en typisk innesittardag. De enda som med jämna mellanrum syntes ute var hundägarna, som lite hopkurade rastade sina hundar.

En riktig friskus kom emellertid åkande i en personbil. Mannen klädde av sig på överkroppen och gick fram till dricksvattenfontänen, som han använde som dusch. Både kropp och hår blev ordentligt renskrubbade.

Den ekonomiska krisen gör att många har det svårt. Enligt uppgift från media lär innevånarna på Algarvekusten vara bland det hårdast drabbade i Portugal. Det märks att mycket går på halvfart. Genom en vän boende i Torrevieja fick vi veta, att man där hade haft en internationell sammankomst, då man bl.a. sjungit julsånger. I stället för kollekt, hade man samlat in mat till välbehövande, ett fint initiativ.

Från flera håll hör vi, att många förståeligt nog är genomtrötta på den myckna snön och kylan i Sverige. Den första snön brukar smälta bort, men i år är den tydligen ihärdig och ligger kvar. Visst är det vackert med snö, men i lagom mängd. Genom ett SMS fick vi veta, att vänner från Ekerö är på väg söderut, men att de förutom all snö på hemmaplan hade råkat ut för ännu en snöstorm i Skåne. Hoppas att den fortsatta resan går bra utan några svårare oväder! Även om det är gråväder här, har vi det bra, mycket bra.

Fest på Turiscampo i Lagos

Söndag den 16 december 2012
Idag skulle det bli en resdag igen och vi startade tidigt. Målet för dagen var Lagos, där vi för en gångs skull tänkte ta in på camping. Vi hade campingcheckar kvar, som borde förbrukas före årsskiftet. Vi har varit i Lagos med omnejd under tidigare år, men aldrig bott på den här campingen tidigare.

Första stoppet blev vid den månatliga zigenarmarknaden utanför Vila Nova de Cacela. Kläder, kläder och åter kläder. Ingenting som jag behövde. De kortärmade tröjorna, som Ingemar tycker om, fanns inte heller här. De får vi nog köpa i Spanien senare. Den andra delen av marknaden, där man bl.a. säljer frukt och grönt ligger längre in i staden. Det får nog bli ett besök där en annan gång. Dels ville vi komma iväg mot Lagos och dessutom började min kropp protestera.

Vi fortsatte resan på N270 mot Loulé. En bonde var ute och plöjde sin åker åtföljd av en massa sjöfåglar och trippande kohägrar. De vackra ”gulklockorna”, som börjar blomma i december, slår nu ut i allt större mängd. Snart täcker de det mesta på marken. I den här trakten finns många fikonodlingar. I väntan på våren har buskarna fällt det mesta av bladverket. De nya årsskotten puffar på. Det är söndag och det innebär att många tävlingscyklister är ute och tränar. I Loulé stannade vi, så jag kunde handla lite mat. Jag hade hoppats på, att vi skulle ha ätit kyckling på marknaden, men det blev inte så. Det blir säkert bra ändå.

Efter Loulé fortsatte vi på N125 mot Lagos. Den första delen av vägen skulle man kunna döpa till apelsingatan. Många odlare stod efter vägen och sålde apelsiner, billigt jämfört med priset i en affär. En och annan väl påpälsad flicka stod också utefter vägen i hopp om att hitta en ny kund.

Många rondeller är vackert juldekorerade

Framme i Lagos åkte vi genom staden till Turiscampo, som ligger en bit utanför staden. Campingen gav redan från början ett gott intryck och vi installerade oss på en stor plats med glada engelsmän bakom oss. Nu var vi både hungriga och trötta. Medan Ingemar ordnade det praktiska runt husbilen, lagade jag enkelpanerad kalkonschnitzel med tillbehör.

Jag hann ta en kort tupplur, innan det blev bråttom. Klockan 17.00 bjöd nämligen campingen alla gäster på tapas och drinkar i restaurangen. Vi hade sett anslaget och höll på att sätta på oss, när det knackade på dörren. Utanför stod den unge mannen, som hade hjälpt oss med inkopplingen av elen. Han gick runt till alla nyanlända, så att ingen skulle missa evenemanget. Så omtänksamt! Det kändes verkligen välkomnande!

Vackra jusdekorationer i många av träden på campingen. Runt poolen, som fortfarande är vattenfylld, löper en ljusslinga

I restaurangen stod stora bord dukade med pizzabitar, skinkrullar, ostkuber, ostbollar, oliver, portugisisk julkaka, vitlöksbröd, chips m.m. Drycker fanns av alla slag från vatten, dricka och juice till öl och vin. Här talades skilda tungomål, även om engelska och tyska dominerade. 80 % av gästerna lär vara engelsmän. Vi satte oss utomhus tillsammans med en av våra grannar, en tyska från Aachen, som åker ensam med sina tre katter. Vi hade mycket trevligt tillsammans och växlade hela tiden mellan engelska och tyska. Det blev en trevlig tillställning med många glada människor och vi var mycket nöjda, när vi efter ett par timmar vandrade hemåt igen.

Matbordet var attraktivt och godsakerna fick ständigt fyllas på

Utomhus hördes mest tyska

Visst hade vi trevligt bland alla glada gäster!

Här med vår tyska granne

I vimlet syntes denna vackra uppenbarelse

Personalen var inte sysslolös denna kväll

Grattis Ingemar! En dag i Aljezur

Måndag den 17 december 2012
Idag fyllde Ingemar år och grattishälsningar kom på olika sätt. Visst är det väl roligt att bli ihågkommen!

Jag hade tänkt bjuda Ingemar på lunchbuffé på campingens restaurang Palmeiras idag. Han hade emellertid helt andra planer. Han hade bestämt tid med mekanikerna vid FF Solar i Aljezur, för att man skulle montera två nya solceller på taket till husbilen. Visserligen hade han talat om det länge, men att det skulle behöva ske just idag!

Vi hade tid för montering kl. 14.30, men åkte från campingen redan kl 10.30 för att hinna prata med montören på firman. Det var inte bara solceller, som behövde utökas. Invertern, som vi har haft under alla år, är inte speciellt kraftig. Med en bättre inverter kan man t.ex. även ladda tandborstar och använda vissa hushållsmaskiner. Efter en del diskussioner och undersökningar av bilen, kom Ingemar och mekanikern överens.

Mekanikern tog en kort siesta och under tiden åt även vi lunch. Tur nog hade jag kalkonschnitzlar kvar sedan igår. Klockan 14.10 kördes bilen in i en hall och mekanikern satte igång med arbetet. Vi satt på kontoret under tiden och fick t.o.m. använda oss av deras internet. Frös gjorde vi inte, för inomhus brann en brasa. Däremot var det jobbigt att sitta länge på obekväma stolar.

Mekanikerns lilla hund gillade oss och ville helst vara inne i bilen. Han blev riktigt arg, när husse ville ta ut honom.

Klockan 17.30 var allt både färdigmonterat och betalt. Det var mörkt, när vi åkte tillbaka till Lagos, men den lite kurviga vägen var bred, så allt gick bra. När klockan närmade sig 18.30 var vi tillbaka till campingen. Det första vi gjorde var att koka eftermiddagskaffe :-) Efter en stund knackade det på dörren. Utanför stod den unge mannen, som hade knackat på dörren igår. Campingen grattade Ingemar med ett skrivet kort och en flaska av deras eget vita vin.

Restaurante Palmeiras goda lunchbuffé

Tisdag den 18 december 2012
På morgonen fick mina gångstavar och jag sällskap på en välgörande liten promenad. Campingen är mycket välskött. Det är stora, luftiga platser, så man känner sig inte inträngd, som det kan vara på en del ställen. Vi står på en av de ”vanlig” platserna, nära till reception, restaurang, husbilsservice, toaletter, duschar, tvättmaskiner m.m. Går man backen upp finns de med ”lyxiga” platserna, där man har vatten vid varje plats. Vi föredrar platserna längst ner, där vi står, som är lummigt gröna.

Temperaturen var angenäm och det var skönt att sitta ute. Idag gick vi upp till restaurangen för att äta lunchbuffé. Man har buffé både till lunchen och till kvällen. Ingemar åt nog mest kött, medan jag frossade i skaldjur. Allt var fräscht och välsmakande.

Behållare för påsar till hunden.

Internet kostar 2€/dag eller 10€/vecka. Ingemar surfade en del under eftermiddagen, medan jag passade på att ha kontakt med vänner och bekanta, skicka lite julhälsningar m.m.

Vi befinner oss i trakten, där tromben gick fram för några veckor sedan. Dagen innan hade man utfärdat en varning för kraftiga vindstötar och tromber utmed Algarvekusten. Här på campingen hade man sagt till gästerna att hålla sig inomhus under ovädret. Man hade haft kraftig blåst, regn och åska här, medan den förstörande tromben drog fram över Silves/Lagoa. Vi människor är små mot naturens krafter.

En tvättdag

Onsdag den 19 december 2012
Vindarna var skönt ljumma idag. Till en början var himlen ganska grå, men snart skymtade den blå bakgrunden. Molnen gav alltmer vika och solen tittade fram för att förgylla vår tillvaro.

Tvättmaskinen snurrade och tvättlinorna spändes upp bakom bilen. Under tiden tog den glatt leende solen helt över kommandot. Medan jag tog hand om tvätten och hängde upp den, tog Ingemar ut mattorna och gjorde rent golven.

Här på campingen är det ca 80 % engelsmän, som jag skrivit tidigare. Som nummer två kommer tyskarna. Några franska bilar har vi också sett. Vi lär vara tre par svenskar inom området och idag kom en av männen förbi för en pratstund. Till en början trodde vi, att vi var de enda svenskarna här.

Idag fick vi ett mail från våra vänner i Tjällmo. De bor sedan länge i ett gammalt vackert trähus med drängstuga, som ligger i en uppvuxen trädgård med mängder av dekorativa växter, som knappast går att köpa numera. Redan i somras förvarnade de oss, om att det var förändringar på gång. De hade insett, att de inte orkar sköta både hus och trädgård längre, utan flyttar nu till en lägenhet i Linköping.

På kvällen fick jag ett mail, som fick ögonen att tåras av glädje. Mitt 17-åriga barnbarn E. håller på med släktforskning i skolan och frågade, om hon fick komma in på min forskning i MyHeitage. Hon hade t.o.m. skrivit en ansökan. Klart att hon får! De är ju för de efterkommande, som jag har lagt in personuppgifter, foton och dokument, som jag har sparade sedan flera generationer tillbaka. Livet är fyllt av överraskningar!

Ingemar hälsar och tackar för alla grattishälsningar på födelsedagen.

Soligt och varmt

Torsdag den 20 december 2012
Det var klarblå himmel, sol och varmt hela dagen. Det var en njutning att ligga ute i vilstolarna. De tyska nyinköpta stolarna är verkligen en bra investering, speciellt om man som många av oss har dåliga ryggar.

Är det inte det ena, så är de´ det andra, som min mormor alltid sa. Idag, när jag stekte lunchmaten i olja, sprätte det plötsligt, så jag fick en hel del stänk på armarna. Tur nog hade jag en tub Aloe Vera på toaletten, så det svider i alla fall inte längre.

Idag kom det andra svenska paret förbi och pratade ett tag. De var här en månad förra året och stannar ännu längre i år. Alla verkar trivas. En engelsk rullstolsbunden kvinna, som jag pratade med uppe vid tvätten igår, är här för sjätte året. Vi tittade runt och beundrade det speciella sanitetsutrymmet för barn.

Det har varit dåligt med dokumentation de senaste dagarna. Ska försöka bättra mig för att kunna visa några bilder härifrån.

En tur in till Lagos

Fredag den 21 december 2012
Vi ligger fortfarande kvar på campingen i Lagos. När vi åkte från Altura/Alagoa var vi inställda på att bara vara borta några dagar.

Ute såg det ut som en svensk höstdag, disigt och mycket dimmigt. Vintersolståndet inföll idag, så nu blir det snart ljusare dagar. Domedagsprofeterna hade siat om jordens undergång idag, men än snurrar den runt i universum. En glädjande nyhet idag var att Marseille med omgivande region har utsetts till europeisk kulturhuvudstad.

Jag förstår inte, vem som äter upp all maten? Någon som vet? En del livsmedel behövde i varje fall handlas idag och dessutom var jag på jakt efter lite julpynt. Såväl vår lilla julgran som ljusslinga hade blivit kvar hemma i Sverige. Vi beslöt oss för att åka in till staden.

Först blev det ett besök vid Intermarché Super, som ligger på väg. Här fanns det som väntat massor av torkad fisk från Norge, men något julpynt hittade jag inte. Ett och annat i livsmedelsväg blev det i alla fall.

Vid ingången till Intermarché stod den lilla söta krubban gjord av barn

Här säljs det norsk fisk!

Vi åkte vidare och letade ett bra tag efter en parkeringsplats utmed strandpromenaden. Därifrån gick vi in i den gamla stadsdelen. Gick och gick! För min del var det ganska svårt att gå på de stensatta, knaggliga gatorna, så mestadels höll jag Ingemar under armen och då gick det bättre. Stadens sevärdheter, som platsen för Europas första slavmarknad, Henrik Sjöfararen m.m. såg vi, när vi var här för några år sedan. Nu ville vi mest bara flanera runt lite i kvarteren med dess slingrande, backiga gator och gränder.

En marin räddningsbåt ute på tur

I Casa – en kedja i Portugal – hittade vi ett par dekorativa julhjärtan att hänga i fönstret. Några slantar hamnade i en burk, vars innehåll går till omhändertagande av herrelösa hundar. Tiggare ser man lite här och var och det lär bli flera i krisens Portugal. En man med sorgsen blick, som satt på gatan, hade jag svårt att gå förbi. Att han hade ett amputerat ben såg jag, trots att han försökte dölja det. På ett papper hade han skrivit, att han är diabetiker och att han måste betala sin medicin själv. Talade också om, att han inte använde droger, och det såg han heller inte ut att göra. Jag gick tillbaka, men skämdes över att han tackade för mina små slantar.

När vi var i Intermarché köpte vi en grillad kyckling, som räckte både till lunch och till kvällsmat. Vi tände några ljus, spelade vacker musik och åt vår kyckling på kvällen. Mina ögon började tåras och till slut storgrät jag. Ingemar undrade hur det var fatt. Jag hickade fram min förklaring mellan tårarna. Satt och tänkte på alla, som inte har tillräckligt med mat och på mannen på gatan. När vi tidigare var på ett café, såg vi på TV hur man från någon social instans delade ut matpaket till jul. Vi har det bra, så otroligt bra.

TV-problem – en tur till Portimão

Lördag den 22 december 2012
Idag var det mulet, men dimman hade skingrats. Det hade varit mycket hög luftfuktighet under natten, för basilikan, som står på ett bord, såg ut som om den hade blivit duschad. Det var svårt att sova under de första timmarna i natt. Hundarna i nejden – inte bara på campingen – förde ett väldigt liv. Något i naturen störde dem.

Vi är inga större TV-tittare, men ibland kan det vara trevligt och i synnerhet, när det närmar sig helger. Vi har ingen parabol, men det har fungerat hyfsat ändå. Sedan några dagar tillbaka har apparaten emellertid lagt av helt. Det går inte att få in någonting. Ingemar har kollat antennen, men kan inte hitta något fel på anslutningen. Via receptionen fick adress till en reparatör i Lagos. När vi kom dit, hade man ingen mekaniker inne för dagen. Vid nästa firma var det likadant. Det blir alltså inget TV-tittande under julhelgen. Det får bli musik i stället.

Några dekorativa kakelmålningar vi såg på väg

Vi åkte vidare mot Portimão. I Lagos finns det inget köpcentrum, men det finns det i Portimão :-) Gissa vem som ville dit?

Några storslaget vackra storkar hade landat på marknivå, där de vandrade omkring i grönskan och tydligen hittade ett och annat ätbart. Blåskator finns det ganska gott om här i trakten, även på campingen. Många vildhundar var också på språng.

En och annan bil började blinka till oss. Helljuset på? Nej? En öppen lucka? Nej? Punktering? Nej, det kändes inte så. Snart såg vi blinkande blåljus och då fick vi förklaringen. Det var en seriekrock. Fyra bilar hade kört in i varandra. Tur nog såg det inte ut att vara några personskador.

Vi kom fram till något, som nog var ett större shoppingcentrum. Parkeringsmöjligheterna fanns under marknivå, inget för en husbil! Åtminstone såg vi ingen annan parkeringsmöjlighet utom utmed gatorna och där var det också fullt. Ingemar drog säkert en suck av lättnad och tänkte att nu kan vi åka hem. Nix! Högt uppe på en byggnad såg jag ett par förlösande ord: C & A och CASA. Det fanns andra firmor också och här fanns det en stor parkeringsplan. Ingemar skulle gå en stund till Worten, medan jag gick runt i de andra två. För att han inte skulle ha alltför långtråkigt, bad jag honom koka några ägg

Värmen steg en bra bit över tjugo grader under dagen. Jag gick i sandaler, portugisiskorna i läderstövlar. Ingemar hade kokat äggen tills jag kom tillbaka. Det blev matjessill med potatis, ägg, hackad purjolök och crème fraiche till lunch.

Under hemfärden åkte vi förbi campingen och vidare till LIDL i Vila do Bispo. Nu var det färdighandlat för några dagar och det var skönt att sätta sig utomhus med en kopp kaffe en stund. Även under kvällen var luftfuktigheten hög. Bilarna var helt våta.

I morgon är det julafton

Söndag den 23 december 2012
Det har inte regnat idag, men molnsjoken har svept fram över himlen hela dagen. Framåt eftermiddagen skickades några försynta ljusstrimmor ner mot jorden och vi vände tacksamt näsorna uppåt.

Det var dags att rulla köttbullar idag. Jag hade köpt färs i Intermarché. Man får själv välja sina köttbitar och bestämma hur mycket nöt- respektive fläskkött, som ska malas. Till fläskfärsen tog expediten schnitzel! Köttbullarna var lättrullade och inte stänkte de, när de stektes. En stor Janssons Frestelse gjordes också. Dessvärre gick en stor del åt till kvällsmat, men vad gör det

Vi har fått franska grannar, som verkar mycket trevliga. När jag hade hälsat på dem på morgonen, kopplade nog hjärnan fel, för det engelska paret nedanför oss fick en hälsning på italienska Inte lätt att hålla isär alla hälsningsfraser Det är rena språkkurserna, att vara ute med husbil. Tänk om hjärnan kunde komma ihåg allt! Då vore det ännu bättre.

Vår tyska granne kom över och bjöd på en schweizisk julkaka, som hon hade fått igår. Det var något nytt och den var riktigt god. Det blev en hel del tyska idag, både här och via mail.

Vi hade, som jag tidigare skrivit, bara tänkt åka några dagar från Altura/Alagoa för att sedan återvända. Här blåser förändringens vindar. Idag har vi bestämt, att vi ska stanna en hel månad. Helgerna kommer vi att fira i all enkelhet. Tack för alla fina julhälsningar som har skickats på olika sätt!

I morgon är det julafton och vi hoppas att det får råda fred på denna jord.

Vi vill önska våra barn, barnbarn och övriga släktingar, vänner och alla trevliga läsare

God Jul och Gott Nytt År!

Den lilla krubban i husbilen

Julafton

Måndag den 24 december 2012
I morse gick jag upp tidigt för att försöka få en chans att komma ut på nätet, innan det blev helt överbelastat. Hade fortfarande en del julhälsningar, som jag ville skicka. Juletid är för mig ett tillfälle, när jag om möjligt även försöker skicka några personliga rader till gamla vänner och bekanta, som jag/vi kanske har försummat under året. Ingemar befann sig fortfarande under John Blunds paraply. Tydligen var även min son morgonpigg, för det kom en tidig julhälsning.

Vid 06.30-tiden tände jag doftljusen på bordet i husbilen, gjorde i ordning frukost och letade upp fin julmusik på Spotify. ”God morgon och God Jul!” ropade jag. ”Frukosten är serverad!” Ingemar åt frukost och gick sedan för att fortsätta sova. Han vaknade nog aldrig riktigt. Kanske var det för tidigt för frukost J

Även om det var uppehåll, var det inte mycket till blå himmel idag. Molnmassor i olika formationer och täthetsgrad passerade under några timmar i ett våldsamt tempo. Har aldrig sett så hög fart på moln tidigare. Det såg ut som rena karusellen på himlavalvet och jag kom osökt att tänka på, att det var i det här området tromben hade bildats för några veckor sedan. Frampå dagen klarnade det upp något och försiktiga glimtar av solen letade sig fram. Det gick som sagt bra att sitta ute, även om det svalnade av framåt eftermiddagen.

När Kalle Anka var slut på den svenska teven, ringde min dotter. Trevligt med en liten pratstund! Barnbarnen skickade senare några rader, som gick direkt till hjärtat. Visst saknar jag dem, när det är jul! En mycket välkommen hälsning kom från min kusin, som bor i Frankrike/Spanien/Österrike. Vi hade inte hört av varandra på länge.

”Allas vår katt” Glenn i Askersund fick också en julhälsning. Han är säkert sur på oss, som inte är hemma, men grannfrun Lilan sköter nog om honom.

Grannhunden Malte fick också en julhälsning. Oj, vad han har vuxit!

Vi hade beslutat oss för ett lugnt julfirande utan överdrifter i matväg och så blev det också. Julmaten i all sin enkelhet var färdig i kylskåpet. Det var bara att koka lite grönsaker. Den gravade laxen spar vi tills i morgon. Det var även lugnt bland våra grannar av olika nationaliteter. Det var bara några tyskar, som hade fest lite längre bort. Vi hade märkt att det hade kommit en hel del nya bilar under gårdagen och även idag på morgonen. Under en kvällspromenad runt området, kunde vi konstatera att det var ganska fullbelagt på flera ställen. Högt uppe på berget har man en vidsträckt utsikt över en intilliggande dal med omgivande berg.

Eftersom teven inte fungerar och vi inte kommer iväg till någon kyrka, försökte vi titta på midnattsmässan från Rom på Play-TV. Det gick ganska bra ett tag, men sedan började det buffra, så det var bara att stänga av. Nätet var väl dessutom överbelastat en sådan här dag. Jag skulle ha velat komma in för att skriva kommentarer på andra bloggar, men det gick bara inte. Får försöka i morgon på juldagen igen.

Hoppas att ni alla är nöjda med ert julaftonsfirande, antingen ni firat dagen ensamma eller tillsammans med familj/vänner! Julkram till er alla!

Juldagen – helgdag även i Portugal

Tisdag den 25 december 2012
Vid 02.00-tiden i natt började det åska och regna kraftigt. Skönt nog var det snabbt övergående och skurarna övergick i ett stilla regnade, som snart slutade. Det måste ha kommit ganska mycket regn under en kort stund, för när jag på morgonen tittade på basilikan, som står utomhus, var ytterkrukan till hälften fylld med vatten.

Tidigt på eftermiddagen tog vi en promenad till den närliggande bebyggelsen, där det finns en hel del vackra och påkostade hus. I trädgårdarna blommade stora buskar med julstjärnor, hibiskus, liljor och papegojblommor. På en och annan mur slingrade tjocka grenar med änglatrumpeter. På väg till den lilla byn, mötte vi en äldre herre iförd kavaj, hatt och käpp. Han stannade vänligt leende, hälsade och önskade oss Gud Jul, samtidigt som han talade om hälsningsfraserna man använder morgon respektive eftermiddag. Trevligt!

En av många vackra grindar

Nu blommar ”gulklockorna” som vackrast. Med sina soligt leende blommor tar de över många grönområden både i Spanien och Portugal.

Julstjärnor och hibiskus växer som höga buskar

Ricinoljebuskarna har svällande knoppar i väntan på våren

Lustiga blommor. Vet inte vad det är för träd

Temperaturen höll sig omkring +16 grader. Det var blåsigt och vindarna var tämligen kalla. Jag svepte in mig i en pläd utomhus, men det hjälpte inte mycket. Vi åt den gravade laxen och intog även kaffe med glassbollar, innan vi gick in i husbilen och satte på värmen.

Uppe i restaurangen hade man julbuffé med musik. Buffén kostade 30€ inkl dryck. Av engelsmännens stoj och högljudda röster att döma, var det mycket dryck. J Längre bort på gatan hade några tyska par, som brukar träffas på campingen varje år, sin egen lilla fest. För övrigt var det lugnt bland grannarna.

Det är bra med lite hjärngymnastik emellanåt. Trevlig sudoku med olika svårighetsgrad löser vi på IPhone och IPad utan att vara uppkopplade till nätet. Det alphapetliknande bokstavsspelet Wordfeud spelar jag med både Ingemar, min dotter och ett par vänner. Där går det bra att chatta samtidigt. Min dotter och jag utbytte senaste nytt idag och jag fick veta, att barnbarnen hade fått varsin radiostyrd helikopter i julklapp. Min dotter rekommenderade, att vi skulle välja annat kommunikationsmedel, eftersom flickorna krockade i ett. J

Tyvärr blir det dyrt med internet här på campingen och uppkopplingen är ofta dålig, mycket naturligtvis beroende på att nätet är överbelastat. Jag skulle vilja läsa andras bloggar mycket mera och kunna kommentera. Nattetid går det bäst. Ingemar har lättare att komma ut med sin IPhone.

Annandag Jul

Onsdag den 26 december 2012
Vi hade beslutat oss för att fira en riktigt lugn jul och det har det också blivit. Vår tyska granne har samma inställning. Jag gick över för en pratstund idag. Vi anser båda, att lite julpynt, god mat utan överdrifter, kontakt med barn och vänner och tankar på att det trots allt är en kristen högtid vi firar, räcker. Hon håller på att sticka en mycket vacker norsk tröja och fick samtidigt lite hjälp med mönstret. Inte lätt med norskan!

Idag var himlen klarblå och det var varmt ute. Vi beslöt oss för att göra en utflykt i omgivningarna, åkte genom Lagos och fram till Praia Dona Ana, som är en av de vackraste stränderna häromkring. De ockrafärgade sandstensklipporna stupar brant ner mot Atlanten med dess genomskinliga blågröna vatten. Vackert, mycket vackert! En trätrappa för ned till stranden. En stor varningsskylt varnar besökare för att befinna sig alltför nära klipporna nere vid stranden p.g.a. risk för nerfallande stenar. Växtligheten påminner en hel del om den ute vid Sagres.

   

Vi åkte vidare till närbelägna Ponta da Piedade, där upptrampade stigar för vandraren runt udden. Här för en trätrappa ner mot grottor, som man under turistsäsong kan besöka med båt. Häruppe åt vi medhavd lunch och konstaterade, att vi var mycket nöjda med dagens utflykt.

   

Åter arbetsdag för portugiserna

Torsdag den 27 december 2012
Arbetsdag för en del och en riktigt lat dag för andra. Det var varmt och gott ute, även om det behövdes en långärmad tröja. Ingemar satt till stor del ute. Mig såg han inte mycket till idag. Vad jag gjorde? Jag sov min Törnrosasömn idag. Inte för att jag ser någon skillnad J Behövde nog min sömn, för fibromyalgin har härjat i kroppen en tid och idag var hela jag som ett enda blåmärke.

Vi åt frukost vid 07.30-tiden. Jag var fortfarande trött och la mig igen för att läsa och sova en stund. När jag vaknade? Klockan 12.30! Då kom Ingemar in, var orolig och undrade hur jag mådde. Efter en välgörande dusch gick vi upp till restaurangen för att äta buffé. Idag var det en hel del fisk på bordet. Gott!

Vad vi gjorde, när vi kom hem? Efter en kopp kaffe satte sig Ingemar i solen, medan jag fortsatte att sova ett par timmar! J Undrar just om jag kommer att kunna sova i natt!

En intressant dag i Lagos

Fredag den 28 december 2012
I natt lyste fullmånen ini husbilen med sitt vita, magiska sken.På morgonen var det bara +8 grader. Igår var jag lite fundersam över, om jag skulle kunna sova under natten, men bortsett från ett par lässtunder var det inga problem. Ingemar tyckte kanske, att jag lagade frukost lite väl tidigt, men knorrade inte, när han fick se, att jag hade dekorerat hans smörgåsar lite extra. J

Solen lyste snällt från en intensivt blå himmel och det blev varmt och gott även den här dagen. Jag plockade ihop tvätt och Ingemar, som har lättare att bära, knallade iväg med säcken till en tvättmaskin, medan jag tog hand om handtvätten. Bortsett från några få plagg, hann allt torka i solen under dagen.

Det var sista dagen för ett par utställningar, som kunde vara intressanta att se inne i Lagos historiska centrum. Vi åkte in till staden och lyckades få parkeringsplats långt borta utmed strandpromenaden. Jag var lite tveksam över, om jag skulle klara av att gå så pass långt, men genom att jag fick hålla i Ingemar emellanåt, gick det bra.

Seglebåt på väg in i den exklusiva marinan i Lagos

Vi promenerade uppför promenadstråket för att senare kunna gå över gatan och in i det historiska centrat. En dam stod utmed vattnet livligt omsvärmad av sjöfåglar. Hon hade en stor kasse med bröd, som hon matade dem med. Ungarna åt direkt ur handen. Det var nog inte första gången hon stod där.

 

 

 

Vi hade aldrig tidigare gått in i den gamla stadsdelen från det här hållet. Roligt med nya vyer! Första stoppet gjorde vi vid 1500-talskyrkan Igreja Santa Maria, där vi tittade in en stund. Vi hade åkt lite sent hemifrån, så vi insåg, att vi inte skulle hinna eller orka med allt. Vill man se den närliggande, pampiga kyrkan Igreja Santo Antonio och det intilliggande regionala museet, bör man nog ha gott om tid. Det får bli en annan dag.

 

Vi fortsatte i stället till Centro Cultural de Lagos, där det bl. a. var en teckningsutställning av en inhemsk konstnär, som tyvärr lämnade oss ganska oberörda. Man kan inte tycka om allt. En trappa upp var det något, som var betydligt mer intressant, nämligen den medeltida dräktutställningen, som skulle avslutas under morgondagen.

Lagos är än idag starkt influerat av upptäckarnas tidsålder och inte minst av kungasonen Henrik Sjöfararen, som satsade pengar bl.a. till resorna längs Afrikas västkust, där man hämtade hem både guld och slavar. I Lagos låg den första slavmarknaden, som än idag finns utmärkt. Henrik startade även en sjöfartsskola, som lite omtvistat låg antingen i Lagos eller i närbelägna Sagres.

Kopior av karavellerna som seglade utefter Afrikas kust

 

  Allt detta och mycket mer, som härrör sig från upptäckaråldern, har man tagit tillvara på här i Lagos. Som i flera andra länder har man sommartid ett medeltidsspel. Man hade filmat evenemanget och i samband med dräktutställningen här i kulturhuset, kunde man se tilldragelsen på en stor duk. Det var värt varje minut! Allt utspelas tydligen på strandpromenaden och i vattnet utanför. Det enda jag inte tyckte om, var de stora, tjocka ormarna, som ormtjusarna sprang omkring med. Av de mycket påkostade dräkterna, som man kunde se både på filmen och på dräktutställningen, kan man ana vilka enorma rikedomar som tillfördes Portugal under upptäckartiden, inte minst från kryddhandeln. Återigen kunde vi konstatera att hela den iberiska halvön är fylld av historiska minnen.

Här mötte vi något, som man inte ser hos oss längre – mannen som cyklar runt och slipar knivar.

Den unge kung Sebastian står staty på ett litet torg

Blir man trött i benen, kan man hyra det här fordonet en stund. Kommer inte ihåg vad det heter, men har hört , att även polis i Stockholm använder dessa

Tack Lasse S., som talat om, att den för mig obekanta blomman i juldagens inlägg heter flaskborstblomma. Mycket träffande namn!

Bondens marknad i Lagos

Lördag den 29 december 2012
Tur att vi tvättade igår, för idag var det mulet. Vår tyska granne, som har en mer skuggig plats för sin husvagn, hann inte få tvätten torr igår, utan hängde upp den idag igen. Undrar just hur det gick.

Idag var det lördag och på lördagar är det marknad i Lagos. Vi hade åkt förbi för en vecka sedan, så jag visste var den låg. Konstigt att det är så lätt att notera vissa saker! ”Trevligt”, tyckte jag. ”Sådär”, tyckte Ingemar. ”Vad då sådär?” Han skulle ju i alla fall få se marinan och säkert låg det ett otal snygga båtar där. :-) Alltså skulle båda få sina intressen tillgodosedda!

Det gamla fortet vid inloppet till hamnen vilade under en gråmulen himmel idag

Vi fick en parkeringsplats långt nere på gatan, som löper utmed inloppet till marinan. Vardagar betalar man 2€/2 timmar. Idag var det gratis. De två marknadshallarna låg inte långt bort. Vi visste inte alls, vilken typ av marknad det var, så det fick bli en överraskning.

Utanför hallarna hade romer slagit upp sina klädstånd. Inne i hallarna kom den angenäma överraskningen. Det är ”bondens marknad” varje lördag, precis som Olhão. Jag fick närmast stjärnglitter i ögonen, när vi gick runt bland de många stånden. Det var trevligt, mycket trevligt med alla dessa underbara människor! Egenodlade grönsaker och frukter. Vad kan man mer begära! När vi kom ut, föll ett uppfriskande duggregn.

 

Här har man kontroll på de ekologiskt odlade produkterna

Så stor vitkål har jag aldrig sett.

Hos den här vackra kvinnan köpte jag en ny flaska piri-piri

Kakorna, som den trevliga damen bakat, var goda. Jag lyckades få henne att förstå, att min mamma hade bakat likadana.

Hanteringen av djur är inte alltid den som vi är vana vid vare sig i Spanien eller Portugal. Här trängs fyra myskankor i en trång bur.

Hos den här lille vänlige mannen köpte jag en påse små broccolibuketter.

Den sålda hönan, som stoppas i en påse, protesterade vilt.

Den här lilla darrade av rädsla. Jag försökte stryka den lugnande. Pälsen var så mjuk.

Den här kvinnan gick omkring med sin kärra och sålde knivar.

Efter en kopp kaffe och en kort inköpsrunda i Intermarché åkte vi tillbaka till campingen. Idag blev det fisksoppa på dolkfisk och bläckfisk. Medan Ingemar lade sig att läsa sin engelska deckare, fick jag en stund för min bivaxmålning. Det kändes lite ovant, för det var länge sedan.

Den näst sista dagen på året

Söndag den 30 december 2012
I natt var det kallt, men det tycks vara likadant utmed den spanska kusten, enligt vänner, som befinner sig där. På morgonen var det +7 – 8 grader och under dagen steg det till runt 15-16 grader. Vinden var kylig, men satt man i lä i solen, var det skönt. Solen hade i varje fall lyckats puffa undan de grå däruppe.

Idag blev det en bara – vara – hemma – dag. Sådana behövs också. Förutom en promenad till grannbyn satt vi och läste en hel del. De vackra blåskatorna upp i trädkronorna gjorde oss sällskap. Ibland markerade de sin närvaro lite väl påtagligt genom att släppa ner ett och annat på våra stolar Ingemar pysslade med bilen och jag hade en del mat att ta hand om. På kvällen tittade vi en stund på Play-TV, innan John Blund började vifta med sitt paraply.

Nyårsafton

Måndag den 31 december 2012

Vi vill tacka alla våra vänner för det gångna året,
för att ni följer vår resa,
kommenterar och även ger goda råd!

Önskar alla våra läsare

GOTT NYTT ÅR!

Nyårsdagen

Tisdag den 1 januari 2013
Gårdagen var gråmulen och på kvällen och under natten kom regnet, ett stilla småregnande, som inte gjorde något väsen av sig. Vädret hade tydligen slagit om, för det var varmt inne under natten. Till allas glädje gjorde solen åter entré denna första dag på det nya året, även om en och annan liten vit molntuss svävade fram högt uppe i det blå.

Ett nytt år med ett oskrivet blad har åter börjat. Vad det kommer att innehålla, vet ingen av oss. Vad vi däremot vet är att allt vi sår med ord, tankar och gärningar, sprids och förökar sig, såväl gott som ont. Ingen av oss är fullkomlig och alla har vi både det goda och det onda inom oss. Även om det inte alltid är lätt, kan vi alla försöka att under det kommande året sprida små korn, som faller i god jord eller som Lina Sandell skriver ”Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt.”

Musik i olika former hör till jul och nyår. Till ackompanjemang av traktens skällande hundar och den tidiga morgonens kuttrande duvor underhöll restaurangens musikanter hela campingen med glad musik fram till klockan 03.00 i natt. Därefter var det ganska skönt att få sova :-) ! Engelsmännen, som bor nedanför oss, fortsatte under eftermiddagen musikunderhållningen med rena Albert Hall – muntrationen. Ingemar satt ute och läste med ett småleende på läpparna, medan jag föredrog att sitta inomhus, för att inte störa omgivningen alltför mycket med min högljudda sång. Vi behövde aldrig sätta på Spotify idag.

Det blev en utflykt till Lagos idag, kanske inte helt som vi hade tänkt, men vi fick i alla fall en ganska lång promenad. Utan att hålla i Ingemar hade jag inte klarat av den. Tack för att du finns som stöd! Vi hade tänkt titta närmare på fortet, Igreja Santo Antonio och museet. Att allt var stängt på nyårsdagen hade vi inte haft en tanke på.

Lagos har fina sandstränder och idag var det en och annan som passade på att ta ett nyårsbad. Jag fotade en del på väg.

Nyårsbadet

Lagos skyddshelgon S. Goncalo blickar ut över vattnet

Del av stadsmuren från 1300-talet

Ett par av vakttornen på det gamla fortet

När vi igår förmiddag åkte till Vila do Bispo för att göra ett par inköp, gjorde vi en avstickare till Tabual, där det skulle finnas megaliter. Mitt ute på en åker fanns mycket riktigt en gammal gravsättning.

Växter i symbios

Från det ena till det andra började de första små blommorna titta fram på mandelträden för närmare tre veckor sedan.

En lång lat dag

Onsdag den 2 januari 2013
Med tanke på att flera har berättat hur grått, ruggigt och mörkt det är på flera håll i Sverige, skäms jag nästan för att tala om, att vi har blå himmel och sol från morgon till kväll. Nätterna och morgnarna är fortfarande kalla. Sitter man i lä i solen under dagtid, är det riktigt skönt. Skam till sägandes kan jag erkänna att jag är ganska försiktig med solandet. Ingemar sitter nog mer i solgasset än vad jag gör.
Idag har vi som sagt varit lata och var och en har sysslat med sina intressen. Ingemar har läst och forskat en hel del ute i cyberrymden. Jag har skrivit, tagit hand om foton och läst en del om en konstform.

I kylskåpet fanns några grönsaker, som behövde tas omhand. Tillsammans med kryddig portugisisk/spansk korv blev det en stor grönsaksgratäng, som blev riktigt lyckad.

Igår tänkte jag en hel del på gott och ont och hur vi sår och sprider frön med våra tankar, ord och gärningar. Jag har alltid haft en viss förkärlek för de gamla indianerna och deras visdom. Idag kom den här historien, som får avsluta dagen, i min väg.

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.
Han sa: ”I alla människor bor det två vargar som slåss.
Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.
Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit.
”Vilken varg vinner?” sa barnet.
”Den du matar”, sa den gamle mannen.

Utflykt i kylan till Vila do Bispo och Sagres

Torsdag den 3 januari 2013
Även om solen lyste, blåste det kallt, riktigt kallt idag. Om vi inte vore här vid kusten, skulle vi kunna säga, att det är snö i luften. Trots att det är vinter här och portugiserna går varmt klädda, har jag envisats med att gå klädd i capribyxor och sandaler, men idag måste jag erkänna, att det var väl kallt.

Vi kände för en liten utflykt. Det skulle vara marknad i biskopsstaden, Vila do Bispo, idag, så vi beslöt oss för att först göra ett besök där och sedan åka vidare till Sagres.

Marknaden såg lika ödslig och övergiven ut som samhället i övrigt. Här fanns inte många försäljningsstånd och de stackars försäljarna såg mycket frusna ut. Ingemar köpte ett par kammar, innan vi gick till ett vackert målat hus, där restaurangen enligt plakatet på väggen skulle vara öppen. Vi var både frusna och kaffesugna. Öppen! Den kunde inte vara mer stängd.

Stängt var det här!

Vi åkte vidare ut till udden i Sagres, där Henrik Sjöfararen en gång lät uppföra en gedigen borg. Det är inte första gången vi är i den här trakten och jag minns ett år, när vi var ute tidigt och stod i kö vid porten före klockan 08.00 på morgonen för att komma in. Vi blev snopna, när vi kom fram och inte blev insläppta. Det var bra fiskarna, och de var många, som fick komma in. Vi andra fick vänta tills 09.30, om jag minns rätt. Det är en unik upplevelse att se dessa fiskare, som med dödsförakt står ytterst på klipphyllorna högt över havet. Alla gånger går det nog inte så bra och för ett tag sedan var det enligt uppgift en fiskare, som störtade i havet.

Bilden på den här fiskaren tog vi för några år sedan

Det blåste kallt, när vi åkte vidare ut till Cabo de São Vicente, Europas sydvästligaste punkt, för att se om allt var sig likt. Februari – mars är en bättre tid att vara här, då mycket av växtligheten blommar. Det är en unik vegetation härute. Enbart cistrosorna är en fin upplevelse att se i blomning och för ett par år sedan fotograferade jag mycket.

En fiskare på väg hem från Cabo de São Vicente

Fyren lär synas 9-10 mil ut på havet. Bilden togs för ett par år sedan.

Försäljaren vid det här ståndet vet vad som behövs i snålblåsten

Sista utposten före Amerika!

På tillbakavägen tog vi en sväng in i samhället i Sagres, för att se om det stod några bilar vid ställplatsen. Här fanns ett tjugotal bilar och även två svenska, som stod parkerade en bit från varandra.

Från ställplatsen i Sagres har man fin utsikt mot fyren och Europas sydvästligaste udde

Vi vände hemåt, men en bit efter Sagres åkte vi ner till Martinhal, som sommartid lär vara ett paradis för de som utövar vattensporter av olika slag. Här finns en liten vacker strand, som ligger nedanför ett exklusivt, bevakat bostadsområde.

 

Det var skönt att återvända till vår plats i camping Turiscampo utanför Lagos idag. Jag lagade en mustig kycklinggryta med kraftig currysmak, så snart fick vi upp värmen igen.

Små minnen och reflektioner under en lugn dag

Fredag den 4 januari 2013
Efter gårdagens turer i kylan kände vi för en riktig hemmadag. Vi var nog båda lite trötta och sov en hel del. Det var tyst och lugnt i omgivningen. Ett svenskt par står kvar uppe på sluttningen. Fransmännen bredvid oss hör man nästan inte alls, men de hälsar alltid med ett vänligt leende, när de passerar. Den tyska kvinnan snett mittemot oss föredrar lugn och ro, men vi två kvinnor har våra små gemytliga samtal emellanåt. Hennes tre katter har full koll på vad som händer i omgivningen, men är lite skygga.

Efter allt som har hänt med min kropp, har jag också blivit mer tillbakadragen. Det är lite svårt att acceptera alla begränsningar som t.ex. att inte kunna cykla eller simma längre, något, som jag alltid har tyckt mycket om. Det är inte bara den mångåriga fibromyalgin och min sneda rygg, som ställer till problem, utan även polyneuropatin, som gör att jag har svårt att känna ojämnheter i marken och därmed får sämre balans. Men …. det finns de som har det värre, mycket värre.

Man ser ganska ofta människor här i Portugal, som på ett eller annat sätt är handikappade. En del saknar ett ben och ibland båda. Alltid har man inte proteser, utan man hankar sig fram med kryckor eller en käpp. Flera av oss minns de neurosedynskadade människorna i Sverige. Här har vi sett flera kvinnor och män av yngre årgång, som har samma skador. Det är mycket, som väcker minnen inom mig.

Redan som ung började jag praktisera bland förståndshandikappade med olika svårighetsgrader. Ska inte gå närmare in på det här, men det var en mycket lärorik period. Som färdig lärare fortsatte jag sedan att arbeta i särskola ett antal år, något som också gav många lärdomar och vackra minnen. Senare i livet fick jag möjlighet att arbeta ett år i en skolklass, där de flesta av barnen hade dubbelhandikapp. Flera hade svåra fysiska handikapp, men så mycket glädje och många glada skratt det fanns i vardagen! Här lärde jag mig mycket om kommunikation mellan människor. Min empati för dem, som har det svårare i livet, har alltid funnits och kommer förhoppningsvis alltid att finnas. Vi har så mycket att vara tacksamma för.

Det blev en lugn dag utan större ambitioner idag. Ingemar har suttit en hel del vid datorn och forskat. Bl. a. har han lagt in nya ställplatser. På eftermiddagen bad jag att få ha bordet för egen del ett tag. Då fick han en genial idé. Han tog in en pall och satte sig vid spisen! Jag plockade fram mina målarattiraljer och vi fick båda en stund för egna intressen. J

Efter att ha gått en kvällspromenad runt området, tittade vi på Fjällbackamorden på Play-TV. Idag kunde vi se hela avsnittet utan att det buffrade.

Vi har flera vänner, som i dagarna startar sin övervintringsresa söderut. Några har varit hemma under helgerna och återvänder. Vi önskar alla er som är på väg söderut en bra och trevlig resa!

Två marknader i Lagos

Lördag den 5 januari 2013
Först av allt vill jag säga ett stort GRATTIS till min dotter, som fyller år idag! Hoppas du får en dag, som fylls av vackra minnen! Det är du väl värd!

Idag var det den vanliga lördagsmarknaden med frukt och grönt. Jag tycker inte om måsten, men befinner vi oss här, är det en förmån att kunna åka och handla av småodlarna. Det gjorde vi även idag. Diverse nyskördade grönsaker hamnade snart i våra påsar. Något, som vi såg hos en försäljare, men som vi inte handlade, var nyskördade kantareller. Undrar just var de plockas? Något, som vi är mycket förtjusta i, är alla dessa kålsorter, som finns härnere. De är genomgående mycket goda. Jag tycker normalt inte så mycket om brysselkål, men den som odlas här är mycket välsmakande. Har också konstaterat, att vi gör av med betydligt mer olivolja och vitlök än hemma.

Vi fortsatte till den stora planen, som ligger nära polisstationen och som också är ställplats för husbilar. Här finns ordnad service. På den här planen var det idag månadsmarknad med massor av salustånd. ”Blir du inte trött av att gå runt hela torget?” undrade Ingemar. ”Visst, men du säger alltid, att jag ska promenera mera. Det är bra att ha ett mål.” Hur som helst köpte vi bara en säck apelsiner, innan vi satte oss för att dricka kaffe. Vi blev serverade mycket god café con leche. Mannen frågade t.o.m., om vi ville ha starkt kaffe.

På hemväg blev det även ett kort besök vid Intermarché, där den unge, vänlige slaktaren blandade köttet, som jag ville ha det. Måste än en gång poängtera, att vi alltid blir vänligt bemötta av portugiserna. Bortom kassorna satt en kvinna i rullstol och sålde diverse bijouterier. På ett litet anslag stod att hon inte kunde tala. Hon kunde dessutom bara röra den ena armen, men det finns alltid ett sätt att konversera med en människa oavsett handikapp eller språk. Vi hade en liten finstämd konversation och jag köpte ett litet armband.

När vi kom hem igen kunde vi konstatera, att det hade kommit ett par nya svenskar med en stor Concode. Tyvärr var jag i duschen, när kvinnan kom över och pratade en stund.

Ingemar satte sig åter vid datorn för att ladda ner nya kartor till vår navigator. Han har ett oändligt tålamod, när det gäller.

Jag pratade en stund med min dotter i telefonen. Det gick inte så bra med Skype, så det fick bli mobiltelefonen. Hon var nöjd med sin födelsedag och det glädjer mig. Hon hade nyss pratat med sin äldsta dotter, som är 13 år och befinner sig på simläger på Åland. Hon simtränar flera ggr/vecka och tävlingssimmar en hel del. Under dagarna på Åland hade hennes grupp haft två pass/dag och varje gång hade de simmar 5000 meter d.v.s. 10000 meter/dag! Madre mia! Det mesta jag simmade var 1500 meter/gång. Där ligger man rejält i lä!

Vi satte oss för att se programmet om Roxette på SVT Play, men det var svårt att få någon sammanhållning, eftersom det buffrade mycket.

Trettondagen – Nu är glada julen slut!

Söndag den 6 januari 2013
När vi vaknade på morgonen, trodde jag att jag hade fått samma förkylning, som så många här omkring är drabbade av. Kroppen var ovanligt varm. Jag hostade och halsen sved. Näsan rann oavbrutet och jag var trött. ”Du får koka din dunderkur”, menade Ingemar. Han kände ingenting. Vi åt frukost. Jag gick och la mig igen och sov ett par timmar.

Hokus, pokus, filiokus! Tala om trolleri! När jag vaknade, kände jag inte ett enda spår av förkylning. Däremot hade jag fått energi. Ingemar tittade förvånat på mig, när jag började langa ut alla sängkläder för vädring. Lakan m.m. packade jag ner i tvättsäcken bland övrig tvätt. Ingemar bar upp tvättsäcken till tvättrummet och satte på en maskin.

När han kom tillbaka, hade jag plockat ihop och packat ner juldekorationerna i en kartong. Skönt! Ingemar tog in vår lilla dammsugare och jag dammsög madrasserna ordentligt. Det behövs emellanåt. Man drar in mer än man kan ana. Golven gick snabbt att städa. Det var en mycket fin dag med lagom vind, så tvätten torkade snabbt. Det må vara söndag eller inte, men det kändes skönt att ha allt gjort! Man vet inte, när man får nästa energiryck.

På jakt efter megaliter och ställplatser

Måndag den 7 januari 2013
Det var mulet idag, men luften var ljummen. Över Atlanten tornade mörka molnbankar upp sig och hotade med ett kommande oväder. Det sistnämnda uteblev skönt nog och det stannade med lite stilla duggregn ett par gånger under dagen.

Vi beslöt oss för att se på ett par för oss okända ställplatser utmed kusten. Sol och välgörande regn har gjort att markerna börjar få en mer intensiv grön färg. Våren är på väg! Mandelträdens knoppar slår ut alltmer, men än är det ett tag kvar innan den mest intensiva blomningen sätter igång.

Åkturen gick först i riktning mot Vila do Bispo, där vi svängde ner mot Boca do Rio, där det skulle finnas en ställplats. Efter att ha åkt genom ett hedliknande landskap kom vi ner till en vacker sandstrand, där ett tjugotal husbilar och andra ekipage stod parkerade. De flesta var tyskar och fransmän. Ingen svensk syntes till. Det hela gav ett lite hippieliknande intryck med människor i olika åldrar från minsta småbarn till äldre.

I det här ekipaget bor en stor barnfamilj med djur

Här hänger familjens solkiga tvätt på tork. Har de tvättat i saltvatten?

På en slingrande väg utmed en bergskam gick färden vidare till Salema, vars bebyggelse klättrar upp och ner på de mjuka kullarna. Här var det mycket vackra vyer. Strax utanför Salema ligger en liten camping ner mot en dalgång. Det är en lummig grönska i den här trakten, som ligger skyddad för de kalla vindarna.

Ett vackert beläget Salema

 

Efter att ha åkt ner en annan avfart från stora vägen gick vår färd vidare genom en ganska karg och öde terräng till Hortas do Tabual, där vi nere vid Atlanten fann ännu en liten vacker strand. Några husbilar stod på en mindre parkeringsplats, medan andra var utspridda i den hedliknande naturen. Intill en för tillfället stängd restaurang stod ytterligare ett par bilar. Det gav ett betydligt mer vårdat intryck på den här platsen än den föregående.

En massa skrivna budskap på dörren till den tyska bilen

Vacker utsikt från den lite högre belägna parkeringen

En ung portugisisk kvinna badade oförskräckt i Atlantens vågor. Här var stranden helt ren. Varken snäckor eller vrakgods syntes till. Det är säkert sagolikt vackert i den här omgivningen, när alla växter blommar. Cistrosorna har förresten öppnat enstaka blommor. Ute på en äng hittade vi små, låga brunfärgade blommor, som såg ut att vara någon sorts orkidé. Tyvärr blev bilderna dåliga.

Infart till en privat villa

För några dagar sedan var vi i den här trakten för att se på megaliter, men såg då bara en enda. Det finns emellertid flera och på återvägen idag passade vi på att ta en promenad ut på en äng för att titta närmare på fornlämningarna, innan vi åkte fram till Raposeira för att dricka en kopp kaffe.

Den här megaliten var mycket lång

En hög menhir, förmodligen använd vid fruktbarhetsriter

De här buskarna är fyllda av rosafärgade knoppar

Vid en mindre Intermarché stannade vi till ett tag. Affären är inte stor, men den gav ett fräscht intryck med en liten köttdisk och en ännu mindre fiskdisk. Frukt och grönsaker var färska och jag kunde inte motstå den fina brysselkålen. Det blev ett par skivor kalkon till middag idag. När jag kom ut med varorna, stod en man och rotade i soptunnorna utanför affären. Med blandade känslor fick jag ytterligare en påminnelse om, hur bra vi har det.

Ett besök i det regionala museet

Tisdag den 8 januari 2013
Det var soligt idag och på himlen svävade bara några få lätta moln omkring lite yrvaket. De verkade inte vilja ställa till någon större skada. Idag blev det nog en av den senaste tidens varmaste dagar, för redan på förmiddagen var det 18,8 grader i skuggan.

Vi hade lite ogjort i den gamla stadsdelen inne i Lagos och beslöt oss för att åka in till staden. När man kommer från vår camping, finns det en liten parkeringsplats högt uppe i backen vid nerfarten till staden, där det går bra att parkera, när man ska in i den äldre stadsdelen. Där ställde vi oss idag, och promenerade förbi fortet, innan vi gick över på andra sidan vägen till slavtorget. Slavmarknaden var öppen idag och så här många år efteråt kunde det vara intressant att titta in. Det kostade visserligen bara 0,75€/man, men den delen av ”sevärdheterna” kan man lugnt hoppa över. I det lilla rummet inne i byggnaden fanns texter på väggarna, som handlade om slavhandeln och en stor videobild på Henrik Sjöfararen. Förutom detta var det bara lite krukskärvor och små delar av enkla smycken. Det gav med andra ord ingenting.

Vi gick vidare till Igreja Santo Antonio och det intilliggande regionala museet. Museet är klart sevärt och inifrån museet kommer man raka vägen in i den pampiga barockinspirerade kyrkan, som också den numera används som ett museum. Den sistnämnda är helt fylld av snidade, förgyllda och målade figurer.

Olivolja och bröd närmade sig slutet och jag föreslog, att vi kunde åka in till Continente i Lagos, där vi inte hade varit tidigare. Det visade sig inte vara så lätt att hitta någon infart. Tur att det finns rondeller att åka runt i! Jag satt och sjöng ”Så gå vi runt kring ett enbärssnår”. Till slut gick det bra och Ingemar hittade både in- och utfart.

Här hittade vi det vi sökte och även ett gott te. Vårt egenodlade pepparmyntste räckte lagom över juldagarna och att hitta ett gott myntate har visat sig vara svårt. Har köpt två olika sorter och det sista mådde jag direkt illa av. Idag fick ett Rooiboste i lösvikt följa med hem och det visade sig smaka mycket bra.

När vi kom hem fick en stor grönsakslåda gräddad i ugnen bli vår kvällsmat. Att broccolin var ekologiskt odlad, var det ingen tvekan om. När jag kokade broccolin, låg det en fjärilslarv kvar i kokvattnet. Känner igen fenomenet sedan vi odlade grönsaker i Köping.

Lite prat om släktforskning och böcker

Onsdag den 9 januari 2013
Det blev inga längre utflykter idag och Ingemar hade nog inte mycket sällskap av mig under dagen. Jag har ett barnbarn, som har börjat släktforska i skolan och som ville ha en del uppgifter. Även om jag har sammanställt mycket under åren, tog det tid att sovra för att ge barnbarnet så bra material som möjligt. Hon hade fått tillgång till MyHeritage, men det hjälpte tydligen inte. Nu har hon en hel del att läsa och jag hoppas att min sammanställning hjälper henne på väg. Hoppas att intresset håller i sig! Att försöka föra släktfakta och minnen vidare till kommande generationer tycker jag är väsentligt.

Ingemar forskade en hel del på internet och satt även ute och njöt av det vackra vädret, medan jag fortsatte med dagens andra uppgift.

Jag hade inte varit inne på banken på ett bra tag och behövde bl.a. se över konton och fakturor, som väntade på bekräftelse för betalning. Det visade sig vara mycket tålamodsprövande, för nätet var segt, mycket segt och jag blev ideligen utloggad. Sent på eftermiddagen var i alla fall allt klart och jag kunde sätta mig en stund i solen tillsammans med Ingemar.

Vi tog en ganska sen och lång promenad in i den närliggande byn. Min rygg började längta efter vila och vi efter en kopp kaffe. Serveringen vi såg, var stängd. Vi frågade en äldre man, som vi mötte. Han vände om och följde oss en bra bit på väg till en öppen servering. Portugiserna är bara så vänliga!

Ricinoljebuskarnas knoppande blomklasar är så vackra!

Ett av de vackraste husen i byn bredvid campingen

Mitt i byn på skolgatan står denna skylt, så att man inte missar vägen till Lagos!

Det har kommit en hel del nya engelska husbilar och husvagnar de senaste dagarna och vi börjar bli omringade av engelsmän. Idag kom t.o.m. ett par och frågade, hur länge vi skulle stanna på vår plats. Det är bara tyskan och vi kvar i denna engelska koloni J

Vad vore livet utan böcker? Ser med intresse fram emot att få ta del av Jonas Gardells första bok. Vinnare av Augustpriset med bästa skönlitterära bok, ”Korparna”, blev i år Tomas Bannerhed. Den boken kommer också att bli intressant läsning.

Apropå läsning och språk har Språkrådet en nyordlista, som jag skummade lite i för några dagar sedan. Lärde mig att det finns något, som heter mossgraffiti. Många kanske redan känner till ordet, men jag gjorde det inte. I varje fall blandar man, om jag förstod det rätt, mossa, öl, socker och yoghurt i en mixer och stryker därefter ut blandningen i mönster. Här lär det senare växa ut ett vackert mönster i mossa.

En liten utflykt till Portimão och Albufeira

Torsdag den 10 januari 2013
Ingemar tycker det är behagligt med lugnet och ron här. Det anser jag mestadels också, men ibland tycker jag, det börjar kännas, som om vi bor vid världens ände. Det är ju dessutom nästan sista utfarten mot Amerika! Om vi kvinnor inte får se ett shoppingcenter emellanåt, kan vi bli oregerliga, åtminstone jag. Behöver inte handla, men jag vill i alla fall fönstershoppa! Dags för en utflykt till civilisationen med andra ord!

Det var åter en solig och angenämt skön dag med behaglig värme, när vi idag åkte från Lagos mot Portimão, där vi gjorde en rundtur. Det stora shoppingcentrat, Porimão Retail Park, som totalförstördes av en brand i september, var ingen trevlig syn. Man har fortfarande inte beslutat, om det ska återuppbyggas.

Uppifrån en högre nivå hade vi en mycket vacker utsikt över hamnen och den stora vackert belägna ställplatsen.

 

En inbjudande parkanläggning ovanför hamnen

Mottagningskommitén

Det såg lustigt ut i en rondell, där man har placerat en stor, vacker fontän. En mängd sjöfåglar badade, plaskade och såg ut att stortrivas. Rena poolen!

I de här trakterna har mandelträden inte slagit ut så mycket som nere i Lagos, så tydligen ligger trakten kring Lagos lite lägre och kanske även mer skyddat. Det odlas en hel del fikonbuskar längs kusten. Nu står de helt kala i väntan på våren och att årets knoppar ska våga sig fram.

På olika sätt märks det att krisen slår hårt mot Portugal, även om vi bara ser en bråkdel. När man passerar ett socialkontor, ringlar köerna utanför portarna.

Besök hos frissan i Luz

Fredag den 11 januari 2013
Något regn blev det inte heller idag, utan solen lyste över både goda och onda. Även över oss alltså! J Nu börjar det bli fullbelagt på campingen, mest med engelsmän.

Vi sov länge på morgonen idag och solen hade redan varit uppe en dryg timme, när vi åt frukost. Vi har en rymlig tomt här på campingen, där vi kan få både sol och skugga. Ingemar sitter ofta i solen och löser sudoku eller läser, medan jag föredrar halvskugga. Min hy på kinderna och näsan blev lite skadad, när jag kom i vägen för en gasolexplosion i ugnen för en tid sedan, så nu tål jag inte solen så bra, men det är inte något större problem.

Vår tyska granne, som bor året runt i sin husvagn, kom över på en kopp kaffe idag. Hon stannar kvar ännu ett par månader, medan vi snart åker vidare. Man blir lite bortskämd, när man står en månad på camping, som vi har gjort. Står man på ställplatser kan man inte ha uppkoppling till internet för jämnan. Här kan vi lyssna både på nyheter och på musik, när vi vill.

Det finns en hel del busshållplatser, men inga busstidtabeller, som vi är vana vid. Jag tror att många turister skulle använda buss mer som kommunikationsmedel, om man lätt kunde se, när bussarna går.

Idag satte sig Ingemar på cykeln för första gången på länge för att åka ner mot närbelägna Luz. Där skulle det finnas en frissa och mitt hår började bli både långt och tjockt. Jag bad Ingemar, om han kunde gå in till frisersalongen och beställa en tid åt mig. Det dröjde inte lång stund, förrän han kom cyklande tillbaka. Jag hade fått en klipptid en halvtimme senare. Det var bara att byta om och åka iväg. Frissan var duktig och jag gick nöjd därifrån.

Blåsten har skapat en ny frisyr

När vi i alla fall var i Luz, passade vi på att ta en promenad i den lilla orten, som för några år sedan blev mycket känd p.g.a. den lilla flickan Madelaines försvinnande. Att sanningen om försvinnandet inte kommit fram i en sådan liten ort, där alla mer eller mindre känner alla, är ett mysterium.

Ingemar har länge pratat om ”Fish and chips” och dag fick han sitt lystmäte tillgodosett vid den lilla serveringen ”Bull”, som ligger alldeles intill havet.

Jag delade min måltid först med ca tio fåglar och sedan med den här lilla katten, som gillade pommes frites

En del av det gamla fortet har moderniserats och gjorts om till restaurang

Nya blommor kommer varje dag

Ikväll skrattade jag, så tårarna rann och Ingemar fick också roligt. Mitt barnbarn, som håller på med släktforskning, vill ha lite uppgifter om mig, när jag var ung. Det medförde, att jag började söka i min samling med släktfakta. Mig själv har jag inte skrivit så mycket om än, men jag hittade en samling brev, som jag under en vistelse i Tyskland hade skrivit till min väninna. Jag var då 17 år och besökte mina i sydtyskland då levande släktingar för första gången. Det var inte lite jag var med om under mina två sommarmånader därnere. Vilka äventyr! Intressant att läsa vilka värderingar jag hade på den tiden. Borde nog låta mitt barnbarn läsa en del av breven. Något roligt ska hon väl ha! 

Till Del 4