Spanienresan 20120911 - 20130427

Del 5  Torrox Costa - Askersund
Från Inger's Blogg

Fortfarande blåsigt

Fredag den 1 mars 2013
Natten blev lugn, men den ihärdiga blåsten höll i sig. Snön låg kvar på bergskedjan bakom Torrox Costa. Vi åkte till Repsolmacken i Torre del Mar för att byta gasoltub. Människor gick vinterklädda och de som hade kapuschonger på sina jackor hade dem uppfällda.

Vi fortsatte till varuhuset El Ingenio i utkanten av Torre del Mar. Vårt internet börjar närma sig slutet och Ingemar gick in till Vodafone för att höra, om vi kunde fylla på. Telefonlinjen fungerade inte, så det gick inte att göra någon uppdatering. Det är bara att hoppas på, att det räcker över helgen.

Det närmade sig lunch och efter en kort diskussion gick vi till den kinesiska wokrestaurangen i El Ingenio. Ingemar höll sig mest till kött och grönt, medan jag frossade i skaldjur och fisk av olika slag. Det blev en härlig långlunch.

Dessa duktiga kockar!

I El Ingenio fanns tidigare en affär på nedre botten, som jag aldrig kunde gå förbi, ”Buddha”. Nu hade de flyttat upp till den övre våningen och hade väsentligt utökat sitt sortiment. Buddism är en fredlig religion, som jag högaktar. Vi gick länge omkring i affären och det var mycket som lockade.

Dalai Lama- så sanna ord den mannen uttalar i sin ödmjukhet.

När vi kom tillbaka till Torrox Costa konstaterade vi, att det stora hotellet åter hade öppnat efter vinterdvalan. Ett par busslaster med gäster hade anlänt, mest spanjorer.

Vädervarning utfärdad för hela Malagakusten – magsjuka

Lördag den 2 mars 2013
Det är inte första gången, som det är hög riskvarning utfärdad under den senaste tiden. Vädret är mycket instabilt och förändras snabbt, men det är nog en stor ovädersfront, som rör sig över en större del av Europa. Det är viktigt, att man försöker följa väderleksutsikterna på ex Eltiempo.es, så att man inte står på en alltför utsatt plats, när det blir oväder.

I vilket fall som helst var det mulet idag och mycket blåsigt, närmast halv storm. Det var nästan bara hundägare som med sina fyrbenta vänner passerade husbilen. Samtliga såg frusna ut och gick hopkrupna iklädda vinterkläder med uppfällda luvor. För övrigt verkade det, som om människor satt inne och kurade i sina husbilar. Just nu står vi 20-25 bilar parkerade utefter gatan, de flesta tyskar, engelsmän och holländare, men även ett par spanjorer, italienare och någon enstaka österrikare.

Man kommer av sig lite i det här vädret och det är vi nog inte ensamma om. Vi hade tänkt göra en och annan bergsutflykt, men omständigheterna lockar inte till några längre utfärder. Vi var båda trötta, så det blev mycket läsning och även en och annan tupplur idag. Utan anledning kändes min kropp helt trött och blåslagen.

På eftermiddagen klädde vi oss varmt och gick till vår vanliga servering för att surfa en stund. I det längsta har jag kämpat med capribyxor och sandaler utan sockor, men nu tog jag på mig långbyxor och sportskor med sockor. Det får vara någon måtta på envishet, även om man befinner sig på en ort, som enligt reklamen har Europas bästa klimat .Reklam kan ju vara lite överdriven ibland.  Ingemar, som är den mer frusne av oss, klär sig alltid varmt.

Det är festligt, när vi kommer till serveringen. De trevliga ungdomarna, som arbetar där, vet vad vi vanligtvis vill ha. ”Hej! Två café con leche?” Visst, men den här gången med en tårtbit! Lite måste man ha att trösta sig med, när vädret är dåligt! Där satt vi som Lady och Lufsen och åt från varsitt håll.

Efter den tårtbiten räckte det att koka kronärtskockor till kvällsmat. Vi tyckte om maten, men det gjorde inte min mage. Nu bröt magsjukan ut. Tack för den nattsömnen! Tur nog klarade Ingemar sig.

Fortsatt ruskväder och magsjuka

Söndag den 3 mars 2013
Ingemar fick en lugn dag. Han hade ingen lust att gå ut och gå i blåsten och jag låg för ankar i sängen under större delen av dagen. Jag lyckades knapra i mig en hård brödskiva och dricka lite te och gott källvatten. Det enda vettiga jag gjorde under dagen var att skicka över en del bilder, som Ingemar behövde till vår hemsida.

De spanska barnen i husbilarna skydde inget väder. De cyklade lika glatt i ur och skur. Framåt kvällningen packade föräldrarna in sina telningar. Det var slut på långhelgen och i morgon var det åter dags för skola och arbete.

Det är bra, att ha en liten sjukväska, som innehåller det mesta för akuta åkommor. Jag brukar se till, att den är välfylld, innan vi åker iväg söderut. Idag kom den väl till pass.

Mycket blåsigt

Måndag den 4 mars 2013
Det var om möjligt ännu blåsigare idag än igår och vinden ruskade om bilen emellanåt. Idag var det marknad på hotellgatan.

Magsjukan höll i sig för min del, men det var ju bara andra dagen. Konstigt att man kan sova på natten, när man mer eller mindre har sovit hela dagen innan! Jag var visserligen på benen, men långt ifrån bra. Att gå bort till marknaden var inte att tänka på.

Även om jag inte äter mycket för tillfället, behöver Ingemar mat. När det var någorlunda regnuppehåll gick han bort till marknaden för att köpa lite grönsaker, apelsiner och jordgubbar. Innan såväl blåst som regn tilltog ännu mer, hann han även gå till Mercadona för att bl. a köpa färskt bröd. Helt förståeligt packade försäljarna ihop flera timmar tidigare på marknaden idag.

Åter var det en dag för husbilsfolket att kura i sina bilar. Hundägarna var påklädda med både varma och regntäta kläder. Enstaka rökare stod och huttrade under paraplyer.

På kvällen knackade ett par yngre kvinnor på dörren. De hade stannat på gatan med en skåpbil och ville tala om, att de hade grönsaker och frukt till försäljning. Mycket bra initiativ, men tyvärr fel tillfälle efter en marknadsdag. Förhoppningsvis fick de sälja något till någon annan.

En ny tillfällig ställplats verkar ha tillkommit i Torrox Costa. När man åker från Torrox mot Nerja ligger den strax efter ”engelsmannens pub” eller ”sommarstället”, där vi kunde stå tidigare.

Grattis på namnsdagen Tove!

Tisdag den 5 mars 2013
Idag har mitt yngsta barnbarn Tove namnsdag. Grattis vännen! Jag vet, att du har en supertrevlig dag med helt nya underbara upplevelser. Njut och du kommer att ha fina minnen med dig för resten av livet!

Här avlöste ovädersmolnen varandra och inte en solglimt syntes till. Regndropparna fortsatte att slå trumvirvlar på husbilstaket. Det var med andra ord inneväder. Jag var inne på tredje dagen med min magsjuka, så jag led inte av att behöva stanna inomhus. I morgon borde det vända. Det är skönt med åkommor, som man vet går över. Jag är mycket glad över att Ingemar slapp undan. Nog ordat om detta.

Förutom alla personbilar står vi fortfarande ca 15-20 husbilar här på gatan, varav tre är svenska. Emellanåt måste en och annan av naturliga skäl åka för att göra inköp, fylla vatten och tömma. Luckan fylls snabbt igen av någon nytillkommen.

För ett par år sedan besökte vi El Chorro med dess branta klippformationer. Här går en hisnande vandringsväg för våghalsiga bergsklättrare. Det höll i dagarna på att gå riktigt illa för en italiensk bergsklättrare, som föll ca 80 meter från klippväggen. Tur nog landade han på sin ryggsäck i vattnet mellan klipporna och bröt inte ett enda ben. Han klarade sig undan med några blåmärken och en rispa på hakan, som syddes med 12 stygn. Tala om änglavakt!

Tvättdag

Onsdag den 6 mars 2013
Lågtrycket består och med undantag för ett och annat kortare uppehåll fortsatte det att regna och blåsa under hela dagen. Vi klagar inte, för vi slipper halkan som våra grannar dras med hemma och vi fryser inte heller. Nattetid behövs det ingen extra värme. Värmeljus får hjälpa till att hålla fukten borta.

Jag tycker inte om ”måsten”, men idag gick det inte att blunda längre. Tvättsäcken var överfull och vårt internet var slut sedan flera dagar tillbaka. Vi åkte till El Ingenio i Torre del Mar. Ingemar gick in till Vodafone för att fylla på vårt internet.

Man kan fylla på olika saker. Jag gick till en bankomat för att fylla på lite i min plånbok, som också började bli tom. :-) Den promenaden räckte för mig. Jag var ute första dagen efter magsjukan, så benen kändes som kokta spagetti och jag blev genomvåt av svett, när jag gick tillbaka till bilen. Det var bara att gå raka vägen in i duschen och sedan byta kläder.

Vi for därefter vidare till Repsolmacken för att tvätta. Idag var vi nästan ensamma i den suveräna tvättinrättningen. Under tiden, som tvätten snurrade i maskinerna, tog Ingemar ut mattorna och jag torkade av golven. Gissa om det kändes skönt att få allt rent igen!

Dt var kraft i bränningarna på havet idag och när vi åkte vägen mellan Torrox och Torre del Mar slog vågorna upp över vägen. I vattendragen, även de som tidigare var mer eller mindre torrlagda, forsar vattnet ut mot havet.

Det kan inte vara lätt att vara grönsaksodlare. Vissa odlingar utefter vägen såg ut som leråkrar och traktorerna sjönk ner i gyttjan. Massor av grödor får säkert slängas, inte minst all utblommad blomkål.

Vattenreservoarerna är fyllda – till ”knädoktorn”

Torsdag den 7 mars 2013
Mestadels brukar det vara tvärtom härnere i södern. Vattenreservoarerna är vissa år mer eller mindre tomma. I år är emellertid samtliga reservoarer så välfyllda i provinsen Malaga, att man har varit tvungen att öppna dammluckorna. Det vattenflödet måste ju också ta vägen någonstans.

Nu har vi sjungit slut på alla våra regnsånger, så nu får regnandet gärna upphöra. Vi får nog snart säga ifrån på skarpen. Solsångerna hinner ju rosta, innan de blir använda. Nåväl, idag hjälpte det inte att be och böna till vädermakterna. De tjocka, mörka regnmolnen fortsatte att välla fram över bergen och skvalandet fortsatte med oförminskad styrka, dock med ett och annat litet uppehåll.

Ingen uppmuntrande syn idag heller

Idag hade jag den andra och sista tiden hos ”min knädoktor”. Allt gick bra och jag fick de sista injektionerna, som ska göra att mina knän fungerar bra igen en tid framöver.

På väg från läkaren åkte vi in till Repsolmacken, där Ingemar tömde gråvattnet. Jag satt och tittade på diverse serviceinrättningar. Man har t. ex en liten tvättomat för småmattor, där det bara är att köra mattorna rakt igenom. Speciella ställningar finns också, där man kan slå av sina småmattor.

Tack snälla ni för alla trevliga och vänliga kommentarer! Det är roligt att även få höra, hur ni alla har det. Tänk vilka kommunikationsmöjligheter vi har numera! När jag berättade för ett barnbarn om, att min mamma och mormor skrev brev och fick gå till telegrafen, när de ville ringa, blev hon förvånad. Numera är världen helt öppen och kommunikationerna snabba. Vi har, för att bara ta några exempel, mobiltelefoner, mail, Skype, bloggar, Facebook, What´s up och även Wordfeud, där man kan småprata med närstående och vänner. Världen har krympt.

Ett under! Soligt och varmt!

Fredag den 8 mars 2013
Tro det eller inte, men idag var himlen klarblå och solen visade sig i all sin lysande prakt. Småfåglarna kvittrade och koltrastarna sjöng sina jublande serenader redan långt före soluppgången. Papegojorna, som under de senaste åren har blivit allt fler utefter stränderna, guppade tjattrande fram mellan palmerna. Vi började automatiskt sjunga: ”Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det………!”

Så här såg det faktiskt ut idag efter allt regn och rusk – underbart!

Idag var det äntligen dags att ta fram sommarkläder igen. Skönt! Vi beslöt oss för att gå ner till strandpromenaden för att njuta av sol och värme. På väg fick jag chans att prata lite västmanländska med våra grannar från Lindesberg, som så småningom var på väg att åka vidare. Det blev även en liten trevlig pratstund med grannarna från Uddevalla, Marta och Arne och deras hund Dina.

Vi slog oss ner med varsin kopp kaffe vid en servering, som har Wifi. Vid ett bord intill satt ett par nedstämda tyskor i den yngre medelåldern. De undrade, om jag visste något om hur vädret skulle bli. Jag hade IPaden med, så det gick snabbt att få fram en prognos timme för timme. Den ena av kvinnorna har en lägenhet härnere och de båda hade åkt ner en vecka för att njuta av solen. I morgon kväll var det dags att åka hem igen. Undra på, att de var deprimerade! Bortsett från idag hade det regnat och blåst varenda dag.

Jag är ingen linslus, men idag smygfotograferade Ingemar mig

Vi blev sittande ganska länge i solen med både kaffe och färskpressad apelsinjuice. Sädesärlor och gråsparvar hoppade förväntansfullt omkring bland borden i väntan på små smulor. Ingemar satt och läste nyheterna på sin Iphone, medan jag pratade med ett annat tyskt par bredvid. Det är på det hela taget mycket tyskar här i Torrox Costa.

Smyckeförsäljerskan, som alltid håller till på strandpromenaden, försöker nog övertyga en kund om att hans fru skulle bli glad över ett smycke. Hennes katt är alltid med.

När inte matte är här, så vaktar jag!

När vi kom tillbaka, fick vi reda på, att polisen hade åkt runt och skrivit registreringsnummer på husbilarna. Undrar just, om det är något nytt på gång? Det var så det började i Torre del Mar och för flera år sedan även i Manta Rota. Är det att undra på, att husbilsturisterna åker till Portugal, där vi är välkomna?

Det är inte ofta vi äter pizza, men ikväll gick vi ner till en servering för att äta varsin Pizza Romana, som de hade gjort reklam för. Den blev en stor besvikelse. Den var smaklös och bestod av ett par tunna tortillabröd, som man hade smetat ytterst lite tomatpasta på och därefter lagt på halvrå lök och stora kokta skinkbitar samt en aning mozarella. Den var bara värmd som hastigast. Servitrisen och jag var inte riktigt överens. Hon menade, att det var deras egen variant på tortillapizza. Detta med tortillapizza har kanske helt undgått mig tidigare. I vilket fall som helst tycker jag inte att man får kalla det för Pizza Romana. Jag kan ha fel.

Nu talats det om översvämmade floder, hus och vägar. Bl. a. lär floden Guadiaro ha svämmat över. I Cadiz har man fått lov att stänga hamnar och ställa in färjor.

Växlande väder

Lördag den 9 mars 2013
Koltrasten startade sin serenad före kl.05.00 i mörkret på morgonen och strax därefter började regnet åter strila ner. Under den fortsatta dagen blev det ömsom sol, ömsom regn, mest det sista. Solglimtarna var mycket välkomna.

Nu börjar vi tröttna på den här synen!

Idag åkte västmanlänningarna vidare. Lite senare på förmiddagen knackade en ung, glad och mycket pratsam norrman på dörren. Han hade precis anlänt med sin husvagn. Ingemar förstod honom nog bättre, än vad jag gjorde

För övrigt står de flesta kvar på gatan. Ibland försvinner en och annan för att göra service eller handla, men de kommer snart tillbaka. Det ostadiga vädret inspirerar inte till några längre utflykter. Även vi åkte en tur till LIDL utanför Nerja för att komplettera en del livsmedel. Färsk fisk inhandlades som vanligt på Mercadona.

Idag gick vi ner på stranden mellan regnskurarna för att se hur den såg ut efter all blåst och allt regn. Det påstås i media att stranden här i Torrox är helt borta. Flera stränder utmed solkusten lär vara förstörda, eftersom vågorna har tagit med mängder av sand ut i havet. Eftersom berggrunden här är svart, så är all sand naturligt mörk. All gulbrun sand måste forslas hit.

Vackert vid solnedgången

Säkert var det påsläppt vatten, som forsade ut här genom tunneln tidigare

Utmed stränderna är det en ständig kamp mot naturkrafterna. Det är bara ett par år sedan man investerade stora summor på att lägga om hela strandpromenaden och även bygga en mur av specialsten. Stränderna kostar pengar, massor av pengar.

Åter blåst och änglatårar

Söndag den 10 mars 2013
Idag kunde jag andas ut. Min dotters familj återkom till Stockholm efter två veckors vistelse i Florida. Gissa om jag var avundsjuk, när jag för några dagar sedan hörde, att mina barnbarn skulle simma med delfiner! J Välkomna hem igen älskade vänner! Det känns bra att veta, att ni har haft en underbar resa.

För övrigt kom det åter rejäla vindpustar idag och när man promenerade höll sand och salt håret på plats. Änglarna fortsatte att gråta emellanåt. Det gick inte att sitta utomhus vid serveringarna idag. Däremot satte vi oss inne en stund vid en servering för att värma oss med en kopp kaffe. Det var glest mellan besökarna.

I Malaga planeras något som jag gärna skulle vilja vara med på. 14 mars – 12 september ordnar man med en ny typ av stadspromenad, flamencopromenad. Tyvärr verkar det än så länge bara att finnas spansktalande guider.

Idag nåddes vi av beskedet, att prinsessan Lilian är död. Med sin behagliga utstrålning och klokhet var hon säkert en värdefull tillgång för kungabarnen.

Marknad och fotvård

Måndag den 11 mars 2013
Marknader går av stapeln, även om regnet hänger i luften och så var det även idag. Ingemar är inte speciellt förtjust i marknader och jag kände mig av och till lite duven efter magsjukan. Det var inget speciellt vi behövde, trodde vi.

Vid 12.30-tiden började jag kvickna till och undrade, om vi inte trots allt skulle ta en promenad. Vi behövde röra på oss och Ingemar instämde. Nu var det snart dags att stänga marknaden. Det började bli glest mellan kunderna och det var riktigt angenämt att gå. Tänk att vi aldrig kan avstå från nyskördad mangold! Idag låg den där igen, en tjock bunt med fräsch mangold. Såväl mangold som ½ kilo jordgubbar hamnade i en påse.

Vi fortsatte vår promenad en bra bit utanför marknadsområdet. Det är märkligt med alla dessa affärsverksamheter av olika slag, som pågår i det minsta lilla kyffe! Långt från centrum hittade jag en kvinna, som hade en liten skönhetssalong. Mina fötter behövde lite omvårdnad. Jag fick tid ett par timmar senare. Du är en dyr persedel, tyckte Ingemar! :-) Nåja, jag får nog stå för kostnaden själv!

Vi hann äta i lugn och ro, innan det var dags att gå tillbaka. Den älskvärda kvinnan, som tog hand om mina fötter, är brasilianska. Hon är gift med en spanjor och bor här med sin familj. Skönt nog har båda arbete, även om hon klagade över, att mannen måste arbeta alltför många timmar på serveringen. Deras barn såg hennes svärmor till. Vi pratade om stranden och hur dyrt det är för kommunen att underhålla den. Nu nalkas Semana Santa och då väntar man mycket folk till stränderna. Vad kommunen då gör, är att forsla massor av vanlig sand till stranden. Finns det ingen fin badstrand, kommer inga gäster till serveringarna. En evig kretsgång med andra ord. Samma sak varje år, menade kvinnan.

Tack för bra fotvård!

Jag blev mycket nöjd med fotvården och hade dessutom haft en trevlig stund. När vi kom tillbaka, hade även de andra svenskarna åkt. Vi tog ännu en promenad idag, nämligen ner till stranden. Jag hade tänkt plocka några stenar, men idag hade havet åter gjort sitt och täckt över de flesta med svart sand. Allt är föränderligt. Det var kallt och blåsigt, så kvällspromenaden blev inte så lång.

Det här trädet låg på stranden ikväll. För ett par år sedan forslades både träd och buskar ut i havet via floderna.

Det dröjer nog, innan man kan spela fotboll här igen

Alla er, som sakta har startat hemresan, vill vi önska en trevlig resa!

Fortsatt ostadigt

Tisdag den 12 mars 2013
Nu har vi börjat tröttna på Solkusten, där det har varit ovanligt regnigt under en längre tid. Klimatet har mest påmint om en svensk, regnig sommar. Vi ska inte klaga, för ovädren var mycket värre för några år sedan, men det blir lite småtråkigt. Natten till idag var kallare, vilket förmodligen innebär, att det nuvarande lågtrycket är på väg bort. Idag småduggade det fortfarande av och till. Prognosen för i morgon ser betydligt bättre ut.

Vi åkte bort till Repsolmacken nära Nerja för att tömma tankarna, innan vi fortsatte till vattenkällan utanför staden, där vi fyllde färskvatten. Här var det full fart både på vattenflöde och på människor idag. Även en glatt hälsande polis kom och fyllde sin vattenflaska.

Ingemar hade en del att göra på vår hemsida och gick ner en stund till en servering, där han hade mer obegränsat Internet. Under tiden lagade jag maten. Idag blev det stora, saftiga kycklinglår tillagade i ugnen.

På tal om mat har jag tänkt på, att det var mycket länge sedan jag tillagade paella. När barnen växte upp, hade vi under några år en bungalow på Gran Canaria. På den tiden blev det en del spanskinspirerad mat. Paella var bra festmat, när man var många vid bordet.

Det är dags att bryta upp härifrån Costa del Sol, innan vi börjar få rötter. Det blir först en kort tur västerut, innan vi sakta påbörjar färden mot öster. Nu väntar trevliga träffar. I morgon ser vi fram emot att först av allt få möta Ingemars kusin och hans fru i Marbella. Därefter åker vi till Fuengirola för att träffa tre fina vänner, varav en fyrbent. Vi har väntat ett tag på att ännu en husbil från Askersund skulle komma hit, men de har nog fått förhinder. Förhoppningsvis vi ses senare på väg! Vi håller kontakt!

Goodbye Torrox Costa för den här gången!

Onsdag den 13 mars 2013
Blå himmel, lätta, vita sommarmoln och kalla kastvindar inledde dagen. Efter frukosten var vi färdiga att lämna Torrox Costa för att i första hand åka vidare mot Marbella, där vi skulle träffa Ingemars kusin Lasse och hans fru Britt-Marie.

Idag fick åter det vackra, spanska landskapet en chans att visa sig från sin allra bästa sida. Naturen fullkomligt lyste av glädje över att äntligen slippa stormar och regn. Havet glittrade i sina skiftande blå och blågröna nyanser. Vita gäss gick ute på havet. Sommarblommor av skilda slag och i olika färger lyste upp ängar och vägkanter. Vi satt tysta och bara njöt av färden.

Det var meningen, att vi idag skulle ha bjudit ut Lasse och Britt-Marie på mat, men av skilda anledningar hade Britt-Marie lunchen färdig, när vi kom till Marbella. Vi får ta igen det en annan gång. Solen lyste fortfarande, även om vinden var kylig. Kaffet intogs under fortsatt småpratande ute på terrassen. Varmt tack Britt-Marie och Lasse för trevliga timmar tillsammans med er!

Vi hade parkerat på den lilla gatan utanför huset, där Britt-Marie och Lasse bor och gick ut för att ta kväll. Plötsligt hördes höga sirener. Två polismotorcyklister och tre polisbilar åkte förbi i full fart och stannade strax bortom oss. Dessa vände snart och for åter förbi med tjutande sirener. Nu kom fyra stora blinkande brandbilar samma väg. Även dessa vände snart. Förmodligen hade man fått fel adress, för alla stannade ett kvarter bort och gatan blockerades av polismotorcyklisterna. Det verkade inte bli någon större fortsatt aktivitet. Skönt!

Från Marbella till Fuengirola

Torsdag den 14 mars 2013
Tidigt på morgonen var det bara drygt +7 grader utomhus. Det blev åter en dag med blå himmel och strålande sol. Vinden var fortfarande kall.

Jag kan vara envis, men du Britt-Marie är nog ett snäpp värre. J I vilket fall som helst, ville våra vänner inte släppa iväg oss, förrän vi hade ätit frukost. När vi kom upp till lägenheten kl 09.00, stod frukosten framdukad i köket. Det var bara att förse sig. Alla var utsövda och det blev en trevlig långfrukost med gemytlig samvaro. Tack Britt-Marie och Lasse för god förplägnad och trevligt sällskap! Hoppas vi ses i Askersund till sommaren! Ni är varmt välkomna!

Tack för den här gången Britt-Marie och Lasse! Ha en fortsatt skön månad!

Långt borta lyste snön vit på bergen

Vi åkte vidare mot Fuengirola, där vi stannade på den stora marknadsplatsen. Här stod åtskilliga bilar parkerade. Tydligen har polisen inget att invända, utan husbilarna får t o m stå kvar under marknadsdagarna. Vi hade stämt träff med vännerna Anita, Jyrki och Freddie, som snart dök upp. På andra sidan torget finns en servering, där vi kunde sitta i lä i solen och dricka vårt kaffe. Freddie blev serverad vatten av innehavaren och när kexen i mina fickor var slut, lade han sig till ro i skuggan, medan vi andra fortsatte våra samtal i solskenet. Det var mycket roligt att träffa er alla tre igen. Ha det fortsatt gott med nära och kära! Vi ses vidare under den fortsatta resan uppåt.

 

Från Fuengirola till Almerimar

Fredag den 15 mars 2013
Den gångna natten var lugn och det vackra vädret fortsatte även idag. Strax efter kl 09.30 gick vi över till en liten servering på andra sidan torget, som Anita hade rekommenderat. Förutom varsin cafe´con leche delade vi på en portion nyfriterade churros och en mycket god Serratino. Behöver jag tala om, att vi hoppade över lunchen idag?

Jag delade gärna mina churros med den här fina jycken

Jag hade ett önskemål, innan vi lämnade Fuengirola och det var att få göra ett kort besök i inköpscentrat Miramar. Det skulle gå bra, tyckte Ingemar. För övrigt hade vi lagt upp planeringen för de närmaste dagarna och hade räknat med att på väg träffa ett annat husbilspar idag. Nu visade det sig, att de på morgonen hade ändrat sin rutt, så på det viset fick vi en dag tillgodo.

Det blev en vacker färd idag, som till stor del gick på de ganska kurviga vägarna över och genom bergslandskapet. Havet var lugnt och glittrade i solskenet. När vi passerade Benalmadena, kom jag att tänka på en bild, som Jyrki visade igår. För ett tag sedan hade det haglat så mycket i Benalmadena, att det låg ett tjockt, vitt lager på marken.

Utanför Nerja stannade vi till vid Galpmacken för att byta gasolflaska och tömma toa och gråvatten. Förutom ett par kortare kaffepauser fortsatte vi raka vägen till Almerimar, där vi så småningom hittade en ställplats i hamnen bredvid ett annat svenskt par.

En del av fritidsbåtshamnen

Samma vy lite senare i solnedgången

Fyrtornet, där man löser sin ställplatsbiljett

Långt borta är bergen snötäckta

Jag hade förberett maten, så vi satt snart ute och åt i det mjuka skenet från den nedgående solens strålar. Klockan 20.00 var det fortfarande 17,8 grader, men vinden är fortfarande sval. Ute vid kajen stod en skåpbil tillhörande Rescate de Fauna Marina, de marina djurens räddningstjänst, parkerad. Inne i bilen hade man ett stort kar, som via en pump fylldes med havsvatten. Den svenska kvinnan berättade, att när de var här senast, hade man försökt rädda en vilsekommen delfinunge.

Till Cabo de Gata

Lördag den 16 mars 2013
En del är morgonpigga medan andra har svårt att komma igång med dagen. Idag hade jag mycket svårt att komma igång. Nattsömnen hade inte varit den bästa. En tysk bil hade under kvällen lyckats pressa sig in mellan oss svenskar, efter att andra svenska paret hade tagit bort sina stolar. Därefter underhöll hans TV oss fram till midnatt. Dessutom molvärkte min rygg, vilket innebar, att jag satt uppe under flera timmar, när man borde ha sovit. Nåja, så kan det bli ibland.

Det blev lite utbyte av tidningar och böcker med de andra svenskarna, innan de åkte vidare. Vi fortsatte med vår frukost. Plötsligt stod en glatt gestikulerande man framför bilen. Det var Björn, som var ute på promenad med Eva och Alex. ”Jag läste bloggen och såg att ni är här” sa Björn. Informationen går snabbt numera :-) Själva stod de på en av gratisplanerna.

Alex undrar, om jag inte har något kex till honom

Från Almerimar åkte vi upp till A7, där vi fortsatte genom Almeria och det oändliga odlingslandskapet med dess inplastade växthus mot den till ytan vidsträckta Parque Natural de Cabo de Gata. Här påminner landskapet mer om Vilda Västern med sina unika bergsformationer. Det var första gången vi åkte ut på udden och in i parken. Besöket blev lite för kort. Här skulle man behöva mycket mer tid.

När vi kom fram till orten Cabo de Gata, höll man just på att packa ihop efter dagens marknad. Vi hann köpa färska jordgubbar. Mums! Vi åkte vidare genom ett par små fiskebyar.

Härifrån kan man åka upp och runt berget ut till fyren

När vi svängde av från A7, åkte vi fram till en helt ny Repsolmack för att tanka. Här har man service för husbilar.

Man kan fortsätta en smal väg runt en bergstopp för att komma till fyren. Vi hade hört talas om att vägen bitvis var mycket smal. Jag tillhör de människor, som är mycket höjdrädda, så den turen var inget för mig. Även Ingemar ansåg, att vägen var i smalaste laget. Det går ju bra, om man är ensam, men vid möten kan det bli väl dramatiskt. Jag menade, att jag kunde sitta på en servering och vänta, medan Ingemar gjorde den svindlande turen på egen hand, men han avstod.

Nu blommar det överallt

Den här blåvita eternellen växer vilt

Visst är det lite av Vilda Västern!

Här bor nog både fiskare och de som arbetar vid grusverket

Mitt ute på slätten står en ensam kyrka

Det fick bli en lite promenad på stranden i stället innan vi åkte tillbaka till Cabo de Gata, där vi parkerade på en fricampingsplats bland flera andra husbilar, dock ingen svensk. Vi gjorde ett par försök till att gå en kvällspromenad, men varje gång vi tagit på oss skorna, började det regna.

Vår övernattningsplats

Kustvägen mot Garrucha/Vera

Söndag den 17 mars 2013
Regnandet fortsatte under morgonen och delvis även under förmiddagen. Därefter blev det växlande molnighet med välkomna solglimtar. Mellan ett par regnskurar tog vi en promenad bort genom fiskeläget till det gamla vakttornet och den närliggande restaurangen. Utanför den lilla restaurangen började bilarna rada upp sig. Det var söndag och då går många spanska familjer ut och äter.

Polisen har nog flyttat och ingången är igensatt

Nu var det inte många bilar kvar på övernattningsplatsen och även vi bröt upp för att åka vidare. Saltinerna passerades och vid fågelsjöarna stannade vi till ett tag. Här lär det finnas upp emot 170 olika arter av flyttfåglar. Apropå flyttfåglar har vi hört att många av dessa, som var på väg norrut, har vänt om. Undra på det, när både Sverige, Tyskland och Frankrike har rejält vinterväder.

Hela agaveskogar på väg

Plastlandskapen är inte roliga- Undrar hur det är för de människor, som bor mitt i detta?

Vårt mål för dagen var Garrucha/Vera, där vi skulle träffa vännerna Elisabeth och Uffe. Vi åkte vidare en bit på A7. ”Ska vi inte åka kustvägen?” undrade Ingemar. Vi skulle ha kunnat fortsätta hela vägen på A7, som både går fortare och är lättare att åka. ”Visst åker vi kustvägen!” tyckte även jag. Kustvägar är i allmänhet vackrare och den här sträckan hade vi åkt tidigare.

Vid Venta del Pobre svängde vi ner på N341. Nu är det så, att kustvägar i allmänhet inte bara slingrar sig fram utefter kusten, utan oftast även ringlar upp utefter bergskammarna. Så gör även den här vägen. Skönt nog är den mycket vackra vägen ganska bred och bjuder på hisnande storslagna vyer.

Högt däruppe löper vägen

Oj! Ska vi dit upp också?

Och ännu högre! Däruppe mötte vi en cyklist

Härlig utsikt över den kurviga vägen

Olika sorter mimosa har blommat en längre tid och nu börjar de ulliga små bollarna att mörkna. Säsongen närmar sig sitt slut.

Ibland när vi åker, tänker jag på Småland och alla dess gamla, vackra stenmurar. I alla länder, som har gott om sten och stenblock, har man sedan urminnes tider byggt stenmurar till djurfållor, för att avgränsa ägor och inte minst för att bygga upp terrassodlingar. När man åker här nere i Spanien, ser man ofta spår sedan urminnes tider ute i naturen t.ex. gamla terrassodlingar, som håller på att helt sjunka ner i marken och husgrunder, som mer eller mindre är övervuxna. En tanke, som ofta dyker upp, är: ”Vart tog människorna vägen? Vad hände med dem?”

Hur kommer man till det huset? Där får man inte vara höjdrädd

Härligt böljande, gröna kullar

Innan vi kom fram till Garrucha, åkte vi genom det långsträckta och för turister uppbyggda exklusiva Mojácar. Tyvärr ser man vid genomfarten inget av den gamla moriska byn Mojácar, som lär vara unik, men som är svår att nå med husbil.

Vi kom fram till våra vänners hus, där vi parkerade på en liten sidoväg. Kvällen var angenämt skön och vi kunde sitta utomhus på terrassen en stund. Elisabeth hade lagt ner mycket arbete på att laga en mycket god middag. Med trevligt sällskap, god mat och dryck gick timmarna snabbt. Varmt tack för en mysig kväll kära vänner!

Vårt trevliga värdpar

Undrar just, vad Elisabeth säger?

Något roligt var det tydligen

Sommaren är här!

Måndag den 18 mars 2013
Idag var det blå himmel och strålande sol. Det kändes, som om sommaren hade anlänt på riktigt. Vi hade sovit gott i husbilen framför Elisabets och Uffes hus och idag skulle vi bara åka ett par kilometer till den nya ställplatsen i Vera.

Vi behövde proviantera lite och stannade till vid Consum. Vem stod framför husbilen, när jag kom ut, om inte Björn och Alex, som var ute på en promenad! Undrar just varför Alex blev så glad, när han såg mig. Han vet precis var kexen ligger

Vi åkte vidare till ställplatsen, där man betalar 9€ inkl. internet. Vill man ha el, får man betala 3€ extra.

Det blev en underbart skön dag och ett tag var det drygt +27 grader i skuggan, där vi satt och tittade på de små kaninerna, som skuttade runt uppe på sluttningarna. Ställplatsen är än så länge ganska steril och marken är täckt av grus. Det blir säkert bättre, när det har vuxit upp. Här fanns en enda svensk förutom vi. Bortsett från någon enstaka fransman var det för övrigt bara tyskar.

Vi flyttar ut till havet – Köpingsbor

Tisdag den 19 mars 2013
Nu hade vi testat ställplatsen i Vera, men nu längtade vi ut till havet. Förutom naturiststranden finns det en bra fricampingsplats vid en parkeringsplats intill stranden. Vid den sistnämnda har vi stått en gång tidigare och dit tänkte vi även åka idag. Vi tillhör dem som sjunger: ”Jag trivs bäst i öppna landskap…. ”

Golven i husbilen var i trängande behov av rengöring. Skulle vi städa nu eller, när vi kom ner till havet? Ingen tvekan. Det gör vi, när vi är vid havet! Då var det alltså bara att tömma toa och gråvatten, samt fylla färskvatten, innan vi åkte. Plötsligt kom Elisabeth och Uffe gående. Kul! Vissa människor blir man bara så glad över att träffa. De åkte med oss ner till stranden, där vi tänkte ta en enkel kopp kaffe.

Nu kom dagens överraskning. Utanför bilen stod ett annat svenskt par, som har hus härnere och gärna ville prata lite med svenskar. Jag frågade varifrån de kom i Sverige. Från Odensvi i Köping blev svaret! Köping! Där är jag född, svarade jag. De tog båda av sig solglasögonen. Då kände vi igen varandra, trots att det var ca 30 år sedan vi sågs. Det var Walle och Ulla, båda f.d. banktjänstemän från Köping. Världen krymper mer och mer. Det här mötet förde ytterligare något gott med sig. Både Elisabeth och Uffe, Ulla och Walle vill gärna ha kontakt med andra svenskar härnere. De bor nästan grannar! Verkligen roligt för alla.

Och vilka är detta?

Ulla och Walle från Köping

Någon städning blev det inte idag. Vi måste ju ha något att göra i morgon också Vi fikade tillsammans med vännerna Elisabeth och Uffe. Sedan tog vi faktiskt en tupplur, innan vi gick till Ulla och Walle för att titta på deras hus och dricka kaffe.

Det blev en lång, givande och trevlig pratstund. Det finns mycket att ventilera, när man kommer från samma ort. När mina barn var små, umgicks vi en del med en annan banktjänsteman, Monica, och hennes familj. Nu visade det sig, att den Ulla och Walle hade träffat Monica igår. Ulla är också släkt med Veronica, en klasskamrat till mig från småskolan. Veronica är en underbar kvinna, som jag har saknat och inte har träffat sedan jag bodde i Stockholm för många år sedan. Kanske kan det bli ännu ett möte med henne. Än en gång måste jag säga……..vad världen är liten! Det är spännande att leva!

Tack för en trevlig pratstund tillsammans med er!

Blåsigt, men varmt

Onsdag den 20 mars 2013
Det var så gott som en molnfri himmel idag på morgonen och solen lyste av glädje över att äntligen få briljera med sitt ljus och sin värme. Det enda som störde harmonin var blåsten och det blåste rejält. Bilen försökte gunga i takt och ett tag kändes det som halv storm. Det lugnade ner sig lite så småningom och solen kunde fortsätta att värma allt levande.

I vår ålder bör man helst inte ta sig för med mer än en uppgift om dagen. Det räcker och då blir man väldigt nöjd. Annat var det förr, när dagens uppgifter låg som ett smatterband framför oss. Ratatatata! Fort gick det, roligt var det och mycket hann man med. Inte blev man trött heller.

Dagens uppgift hade vi helt klar för oss. Idag skulle husbilen städas. Vi hade skjutit på det under flera dagar, men nu gick det inte längre. Mattorna började se ut som ett mindre sandtag. När vi väl satte igång, gick det fort och snart doftade de nystädade golven av svensk såpa. Vi kände oss mycket nöjda.

Jag hade dragits med en huvudvärk, som strålade ut från nacken, sedan i natt, så jag la mig för att försöka sova en stund. Ingemar gick ut på en promenad. När jag vaknade, hade han fortfarande inte kommit tillbaka och nu var jag sugen på att gå ut. Jag låste bilen och gick ner mot stranden, där jag kunde gå i min egen takt. Det var skönt. Solen lyste och vinden fläktade. Jag njöt av den stilla promenaden. Snart mötte jag Ingemar, som hade passat på att handla lite i Consum. Färska jordgubbar med grädde smakade mycket bra!

Grattis på födelsedagen Stephanie!

Torsdag den 21 mars 2013
Idag fyllde mitt äldsta barnbarn Stephanie 25 år och det första jag gjorde på morgonen var att gratulera henne. Tiden går fort, alltför fort. När hon föddes, befann jag mig i Rom och när jag kom hem, minns jag mycket väl det lilla knytet med en tjock svart kalufs på huvudet. Då var hon bara några dagar gammal. Det har gått många dagar sedan dess och idag är hon en vacker ung dam. Grattis än en gång min vän! Jag hoppas du får mycket gott under ditt kommande år!

Det var soligt även idag och vinden hade mojnat. På förmiddagen kom en svensk husbil åkande. Vi fick besök av Ewa och Björn, som ligger på en ställplats inte så långt härifrån. Vi kokade kaffe och satte oss ute i solen och pratade ett tag. Alex var mycket nöjd med att både Ingemar och jag satt och kelade med honom.

Inger! Var är mitt dagliga kex?

Är det inte kärlek säg?

Björn hann precis starta bilen, när en glad man kom gående mot oss. Det var Walle, som var ute på promenad och stannade till för en pratstund. Underbart med alla människor, som är ute och rör på sig i det vackra vädret.

Här på stranden är det full aktivitet. Alla traktens arbetare tycks vara involverade i att få stranden iordningställd inför Semana Santa. Det rensas, krattas och klipps överallt. Stora maskiner rensar och krattar stranden och massor av trätrallar, som har legat för förvaring under vintern, körs nu ut. Trottoarer och murar lagas, husväggar målas, palmer ansas och gräsmattor krattas.

Jag gjorde en sallad på resterna av gårdagens kyckling. Vi åt och tog en liten siesta, innan det var dags att gå till Consum för att handla lite. Det är egentligen inte så långt att gå, men min kropp gillar inte att gå längre sträckor på asfalt och betong. Även om jag inte kan gå så fort som Ingemar, gick det. Yes! På hemväg stannade vi till vid en servering nära affären för att äta något lite, innan vi fortsatte hem. Vi beställde en varm bocadillo med tonfisk och stekt ägg, som vi delade på. Kan varmt rekommenderas! Det var mycket gott.

Bredvid oss på parkeringen står nu ett trevligt svenskt par. Det har på det hela taget kommit flera bilar idag bl.a. några tyska husbilar.

Soligt, men kall blåst

Fredag den 22 mars 2013
Ett tag på morgonen blåste det åter ordentligt. Husbilen försökte ta emot vindstötarna, men kom då och då lite i otakt. Den kanske inte är så musikalisk. Idag var det smärtstillande som gällde, för fibromyalgin ansåg att den hade högsäsong och gav smärtsignaler överallt i kroppen. Flera vänner och bekanta klagade också över detta mindre trevliga fenomen. Nåja, det går över.

Lite nytta gjorde vi idag också. Ingemar gjorde rent solcellerna, medan jag torkade rent fönstren, som började se flammiga ut.

Det var soligt ute och vi tänkte ta en promenad. Ingemar var klok nog att ta på sig jeans och långärmat. Jag hade satt på mig shorts och sollinne, men gick genast tillbaka in för att klä mig varmare. Vinden var nämligen isande kall. Tyskarna mittemot oss på parkeringen satt ute i lä bakom sina bilar. Vi gick ner till stranden för att se, hur den såg ut efter allt intensivt arbete. Nu var sandstranden väl förberedd inför badsäsongen. Jag gick snart hem idag, medan Ingemar tog en längre promenad. Från Sverige får vi löpande rapporter om kyla och nya snöoväder. Vi är redan i slutet av mars, men våren tycks dröja.

I väntan på badsäsongen

Köpingsborna Ulla och Walle, som bor helt nära parkeringsplatsen, där vi står, åker tillbaka till Sverige på söndag. De kom över till oss på en stund eftermiddagen för att under fortsatt diskussion om Köpingnejden m.m. äta lite plockmat. Lustigt nog bor de nära ett av mina bästa svampställen från tiden, när barnen växte upp. När vi träffades förra gången, berättade de att i den skogen finns det numera både varg och björn. Någon hade vid ett tillfälle sett en björnhona med två ungar. Tiderna förändras och vi med dem. Walle och Ulla! Det var roligt att träffa er igen. Vi önskar er en trevlig hemresa!

Nu kan gästerna komma!

Vi tittade på en spansk TV – kanal en stund på kvällen. I den här trakten såg vädret ut att bli ganska bra, men i större delen av Spanien för övrigt och även i Portugal såg det inte så lovande ut. Lite regn får vi nog även räkna med här.

Start på Semana Santa och mycket folk i rörelse

Lördag den 23 mars 2013
Idag var det dags att göra en del service. Bl. a. behövde toan tömmas och färskvatten fyllas på. Det var nästan köbildning idag. Jag behövde även handla en del, så nästa stopp blev vid Mercadona. Det är ju start på Semana Santa, som firas stort här i Spanien. Det märktes också i affären. Där var det mycket folk och alla kom med fullastade kundvagnar. Den här Mercadonabutiken hade jag inte varit inne i tidigare, så det tog ganska lång tid, innan jag hittade allt. Ingemar hade lite problem med parkeringen, men även det ordnade sig så småningom.

Men en vägbeskrivning, som Uffe hade gjort, åkte vi vidare till Garrucha för att leta upp en Vodafone-affär. Vi fick åka en bra bit, innan vi lyckades få en parkeringsplats. Medan Ingemar gick till butiken, kokade jag kaffe och började förbereda en del mat. Vi skulle få gäster lite senare på eftermiddagen.

När kaffet var urdrucket och Ingemar hade satt sig vid ratten igen, kom en svenskregistrerad husbil åkande från andra hållet. Ett välkänt par, Ulla och Torgny, vinkade glatt och stannade till. Jag säger som tidigare: ”Världen är liten!” Nåja, vi visste faktiskt, att de var på väg endera dagen i den här trakten.

Vi lyckades få tillbaka samma parkeringsplats som tidigare. Jag fortsatte med matlagningen. Strax kom en pratglad herre med hund förbi, Björn och Alex. Av känd anledning ville Alex absolut träffa mig. Undra på det! Han ville ha sitt dagliga kex.

Det började åter blåsa ordentligt och den torra sanden yrde. Elisabeth och Uffe hade rejäl motvind och var ordentligt genomblåsta, när de senare kom till oss. Jag hade gjort tortellinigratäng till huvudrätt. Rätt kryddor är viktiga i matlagning och jag brukar ha koll på att det som behövs finns hemma. Så var inte fallet idag. I oreganoburken fanns bara lite på botten och hur jag än letade i kryddlådan fanns ingen oregano. Det fick bli andra kryddor, men det gick det också. Vi hade ett par mycket trevliga timmar tillsammans. Tack Elisabeth och Uffe för att ni kom! Det är alltid lika roligt att träffa er!

Det var mycket folk i rörelse idag, som var ute och promenerade. Många kom ner till stranden. Vinterkläderna bärs fortfarande av de flesta.

Åter en blåsig dag

Söndag den 24 mars 2013
Det närmar sig påsk och igår var det fest på restaurang Lua nere vid stranden. Säkert hade gästerna roligt, för discot höll på tills framåt 05.30-tiden på morgonen :-) Vi sov gott till de magiska trumvirvlarna.

Ännu något tidigare kom ett lätt regn. Det har blåst mycket under en längre tid och vid 06.00-tiden började åter intensiva vindar att gunga bilen. Med varierande styrka fortsatte den oroliga blåsten under hela dagen.

Tidigt på förmiddagen kom en privatbil åkande och stannade utanför vår husbil. Det var Ulla och Walle, som nu hade städat och stängt sitt hus för en tid och ville säga hej, innan de åkte vidare till flygplatsen.

Även Björn tittade förbi en stund med Alex för att berätta, att de tänkte åka upp till den tämligen nya Acvera camping under ett par dagar. Där har man specialpris under mars. Man betalar 7€/dygn och då ingår Wifi, el, tvättmaskin och tumlare. För den, som så önskar, kan man under den här tiden även åka in bara för att fylla vatten och tömma helt utan kostnad.

Vi gick en promenad i kvarteren västerut från vår övernattningsplats. Min kropp gillar nog inte blåsten, för den kändes som en betongklump och gjorde att det var jobbigt att gå. Vid restaurang Lua stannade vi för att få lite vätskepåfyllning i solen. Till drycken fick vi en liten tallrik paella, som var mycket god.

I väntan på något kallt och läskande

Blåsten gjorde, att det blev en hel del läsande idag. Ingemar tyckte, att vi skulle ge oss ut på geocaching och hade sett, att det skulle finnas en cache ganska nära oss. Jag tog med mina stavar och nu gick det betydligt bättre att gå. Skam den som ger sig! Vi letade ett bra tag, men cachen var av allt att döma borta. Vi fortsatte att gå strandpromenaden österut. Det var mycket folk i rörelse.

Det har arbetats mycket både manuellt och med maskiner för att återställa sandstranden

En av de stora båtarna, som skeppar sand till Nigeria, England och USA för tillverkning av gipsplattor (Oj Uffe, blev det rätt?

Jag tror, att det är mer, som är påverkat av blåsten bl.a. vår internetuppkoppling. Den har nämligen varit mycket strulig under hela dagen. På kvällen tittade vi en del på TV. Det var ganska många inslag om Semana Santa. Det var ju Palmsöndagen och det hade varit en hel del processioner. Den ingående väderprognosen visade, att vädret skulle bli bra under påskveckan, åtminstone utefter kusten. Inne i landet verkade det däremot att kunna bli en hel del regn. Från Sverige får vi fortsatta rapporter om snö och kyla. Våren dröjer tydligen norröver och släkt och vänner tycker inte, att vi ska ha för bråttom hem.

Nu drar spanjorerna till stranden

Måndag den 25 mars 2013

Idag hade vinden för tillfället avtagit i styrka och luften var riktigt varm. Vi fick en kaffestund tillsammans med Ewa och Björn, som kom förbi med Alex på väg till camping Acvera. Alex la sig nöjd ner på golvet och värmde våra fötter, sedan han fått sitt dagliga kex.

 

Alex får full uppmärksamhet från oss alla

Det var dags att byta gasoltub igen, så vi åkte iväg till en Repsolmack, som för propan. Här köpte Ingemar även en stor säck apelsiner. Vi kör upp och tittar på campingen, tyckte Ingemar. Camping Acvera ligger i det ökenartade området och är nog mest avsett som en sportcamping. Förutom en landningsbana för mindre flygplan, finns här bl. a. ett otal tennisbanor och boulebanor. Vi hade inte tänkt stanna, utan åkte tillbaka. Lite sugen var jag att stanna på väg, när jag såg både timjam och vildväxande sparris. Det blev ett besök vid Mercadona i stället.

 

När vi kom hem, fick vi veta, att Elisabeth och Uffe hade sökt oss. Synd! Om vi hade kommit en halvtimme tidigare, hade det blivit kaffe med färska croissanter.

Luften var fortfarande varm och vi tog en kvällspromenad. Det var många barnfamiljer, som hade sökt sig ner till havet, men det var inte många som badade. Däremot var det många, som spelade olika sorters bollspel på stranden. Barn och ungdomar i alla åldrar cyklade. Många småbarn kajkade fram med stödhjul på sina plastcyklar. Bland gående och joggare på strandpromenaden for ungdomar fram på rullskridskor, sparkcyklar och bräden. Det är vår!

De här vackra fetbladsväxterna blommar för fullt i stora mattor. Visst är blommorna vackra!

En del av området, där vi tog vår kvällspromenad

Över havet låg ett mörkt molnbälte och åskan mullrade av och till lite hotfullt, men hade ingen större genomslagskraft och molnen löstes så småningom upp.

Även idag har vi haft trassel med internetuppkopplingen. Tråkigt, för det hoppar ideligen ur!

Semana Santa

Har under flera dagar haft och har fortfarande mycket svårt med internetuppkopplingen. Därför dröjer det med inläggen, men de kommer så småningom. Har just nu lyckats komma in en kort stund.

Vill önska alla våra läsare en riktigt Glad Påsk och hoppas på att ni får vackert vårväder!

Flera har frågat om Santa Semana. Jörgen Ohlander har gjort en utomordentlig bra sammanställning, som jag har fått lov att kopiera och lägga in i min blogg. Bättre än så här kan det inte bli! Håll till godo!

Palmsöndag (Domingo de Ramos)Påsken i Spanien firas inte alls som i Skandinavien och har fortfarande en stor religiös anknytning genom de traditionella processionerna, trots att spanjorerna nu är oändligt mindre religiösa än tidigare.

• Påskhelgen anses av de flesta som årets första semestertillfälle och en stor del av spanjorerna passar på att åka till kusterna för årets första dopp i det under våren något kalla Medelhavet.

  Under Franco diktaturen var påsken absolut inte semestertider att njuta av. De lediga dagarna fick då inte på något sätt ägnas åt att njuta och det var till och med förbjudet att lyssna på grammofonskivor hemma. Radiosändningarna fylldes med sorgmarscher och de flesta klädde sig svart.

  Nu är påsken nästan det helt motsatta: En helg då spanjorerna är lediga och då alla försöker att få en liten smakbit av våren genom att resa iväg till kusten.

  Helgdagarna varierar beroende på landsdelen men i stort kan man säga att det är långfredagen och påskafton som anses vara helgdagar i Spanien. Påskdagen är mer eller mindre som alla söndagar och annandag påsk är inte röd dag i hela landet.

  Påskens spanska namn: Semana Santa betyder den heliga veckan. På många platser runtom i landet är processionerna vanliga under hela påskveckan.

  Religiösa ikoner bärs runt på städernas gator främst av män klädda med kåpor och huvudbonader som gör gestalterna rent skrämmande.

  Grupperingarna förbereder processionen under många månader och helgonfiguren är rikt utsmyckad liksom tronen som den bärs på. Denna är ofta av äkta silver eller förgylld med äkta guld.

  De troende deltar i processionen som ett offer och bönar om något i gengäld. Vissa går barfota och andra på knä. Många andra deltar också utan att vara troende: Nyfikna åskådare och turister vill inte missa det stämningsfulla tillfället.

  Processionerna håller ibland på hela nätterna, det beror på broderskapen som bär på tronerna och ikonerna som ofta väger flera ton.

  Att vara ”bärare” eller botgörare kan kosta en liten förmögenhet om man är tillräckligt lycklig för att få köpa in sig bland bärarna. Titeln går i arv så det är inte bara att bestämma att man vill vara med att bära tronen.

  De botgörare som inte lyckas få en plats bland de officiella bärarna följer ofta sällskapet med sitt eget privata lidande: Barfota, på knä eller bärande ett eget kors.

  Skådandet av processionerna är rent hårresande. De allra bästa kan ses i Sevilla, Cordoba och Malaga. Processionerna pågår dagligen från palmsöndagen fram till påskdagen, dagligen är en felaktig definition: Nattligen är ett bättre ord. Vissa startar vid åtta tiden på kvällen och pågår fram till morgonen.

  Under de många timmarna som processionerna tågar runt på gatorna stoppas de ofta av klagosånger. De religiösa sorgsångerna som kallas ”saetas” kallar till ett uppehåll för att lyssna på de klagande rösterna.

  De som sjunger de dramatiskt känslofyllda klagosångerna står ofta på balkonger utmed gatorna där processionerna passerar och tystnaden som uppstår när den sjungande rösten låter sig höras är absolut.

  Sångerna man sjunger under processionerna liknar flamencons klagande röster och har en typisk klang av andalusisk folklore men de saknar flamencons rytmiska karaktär.

  Gällande de gastronomiska traditionerna är det värt att nämna “Bacalao” eller på svenska en sorts torkad torsk som liknar lutfisk. Till påsk lagas den torkade fisken i en gryta med kikärtor och spenat.

  De spanska hemmen smyckas inte med speciella dekorationer eller pynt och det är inte tradition att samla familjen för påskmiddag som vi ofta gör i norden.

  Spanjorerna önskar inte heller varandra glad påsk: Påsken är för den spanska befolkningen inte en tid att vara glad trots att högtiden nu för tiden mest är ett semestertillfälle och de flesta kontroversiellt känner sig glada.

  Diktaturens och religionens arv gör att det är svårt att avgöra vad påsken verkligen betyder för den spanska befolkningen.

Med vänner till Mojácar Pueblo

Tisdag den 26 mars 2013
På förmiddagen kom vännerna Elisabeth och Uffe förbi vår strandparkering och undrade, om vi hade lust att följa med upp till Mojácar Pueblo. Klart vi ville! Två timmar senare var vi på väg. När man åker kustvägen, kommer man igenom Mojacár Playa, som är uppbyggt för turism, men idag skulle vi upp till den gamla staden.

Mojácar Pueblo, som ligger på en höjd av 152 meter i provinsen Almeria, är mer än 4000 år. På 1700-talet lär båda Vera och Mojácar ha förstörts av jordbävning. I mitten av 1800-talet bodde där drygt 10.000 personer. Hundra år senare började befolkningssiffran p. g. a. olika orsaker att sjunka. Almeria är Europas enda öken och nu började man lida av svår torka. Många flyttade från Mojácar och på 1960-talet bodde endast ca 1000 invånare kvar i området. Då beslöt politikerna att ge bort gamla ruckel till dem, som ville renovera. Staden fick nya invånare och bl. a. flyttade många konstnärer dit. Orten började åter blomstra. Sedan januari 2013 är den utsedd som en av de vackraste byarna i Spanien.

Det var under den här tiden, som Indalo man blev symbol för Mojácar och hela Almeria. År 1868 upptäckte den lokala arkeologen Antonio Gongorra Martinez en stor förhistorisk grotta ”Cueva de los Letreros” i Velez Blanco i norra Almeria, där det finns många gamla målningar. År 1998 förklarade Unesco ”Cueva de los Letreros” som världsarv. Det finns många andra grottor i området, där man har funnit tecken på att människor har bott under både stenåldern och bronsåldern.

I Cueva de los Letreros” finns däremot inga spår av att människor skulle ha bott, utan grottan verkar ha använts i religiösa och högtidliga sammanhang. Man har kommit fram till, att det finns en symbolik i målningarna, som är kopplade till religiös och högtidlig användning av grottan. Den vanligaste symbolen i grottan är en man, som håller en regnbåge mellan sina händer. Indalosymbolen sägs vara lyckobringande, men bara, om den ges som gåva. Bybor målade eller satte en symbol av indalo på framsidan av sina hus och företag, för att skydda dem från ondska. Symbolen av Indalo säljs än idag på många håll och anses ge lycka, välgång, överflöd och frid. Jag har inte känt till Indalosymbolen tidigare, men nu ser jag den överallt. Den regnbågsbärande mannen sitter även löpande i staketet, som kantar vägen upp till Mojacár.

Man bör nog inte åka husbil upp till Mojacàr, men Uffe känner ju trakten sedan många år, så han åkte upp en liten bit, innan han parkerade utmed vägen. Nu var det dags för Bettan och mig att ta ut med gångstavarna, för att gå i vår egen takt. Karlarna klarade sig utan stavar. Helt klart upptäcker man staden bäst, om man går till fots. Jag var evigt tacksam över att min kropp var på bra humör idag.

Kämpigt att bära matkassar uppför alla de här trapporna!

  

Oslagbar utsikt över nejden!

Delar av den gamla kyrkan

Den smala vägen slingrade sig uppåt och vyerna, som mötte oss var helt fantastiska. För den som vill komma upp snabbare, går det att ta de branta trapporna i några kliv. Hur man än beter sig, kommer man till slut upp till stadens torg. Vilken charmig stad!

 

Tillbaka till stranden i Vera satte vi oss att fika mellan bilarna. Solen lyste och dagens upplevelser dryftades

Tack Elisabeth och Uffe för en helt underbar dag tillsammans med er! Den glömmer vi inte i första taget!

Urusel internetuppkoppling

Onsdag den 27 mars 2013
Ja, internetuppkopplingen är långt ifrån bra. Ingemar har försökt med allt tänkbart, men inget hjälper. Kan det bero på blåsten? Det är soligt, men ganska blåsigt. Vi har ju stått här ett tag och tidigare var det tämligen bra uppkoppling.

På morgonen stod ett par pigga herrar utanför dörren. Björn och Alex var ute på promenad. Alex kastar sig fullkomligt fram till mig i bilen för att få sitt dagliga kex.

Lite senare knackade det på dörren igen och utanför stod en glad speleman, Jalle, som var på genomresa och såg vår bil. Trevligt att få en liten pratstund igen! Apropå gårdagens utflykt till Mojacár, berättade Jalle, att han för några år sedan av misstag hade kommit in på vägen upp till Mojacár. Det gick inte att vända, utan det var bara att fortsätta upp till torget, där personal fick ta undan stolar, för att han skulle kunna vända.

En glad speleman på besök

Det var tydligen männens dag idag. En stund senare, höll jag på med matlagning, medan Ingemar satt ute. En afrikan kom åkande på en skraltig cykel och ville ha hjälp med kedjan på cykeln. Efter att ha fått lite olja på den rostiga kedjan, åkte han vidare.

Strax därpå kom nästa man fram till Ingemar. Det var en fransman med gammal skäggstubb, som frågade efter vatten. Ingemar visade mot parken, där det finns vatten. Nej, det dög inte. Han ville duscha! Nu visade Ingemar ner mot stranden, där det finns duschar. Om vattnet var påslaget, vet vi inte.

Själva gick vi ett par promenader i omgivningen. Man försöker hålla rent efter hundar här. I parkerna finns speciella skräpkorgar för hundpåsar och bredvid sitter ställningar med hundpåsar.

Ingemar läser deckare på löpande band, medan jag under en tid har ägnat mig åt en gammal bok av Louis Bromfield, ”Mrs Parkington”, som jag fick för en tid sedan. Jag var lite fundersam i början, för boken är inte direkt nyskriven och ett språk förändras ju löpande, men boken, eller rättare sagt Mrs Parkington var en trevlig bekantskap. Att få ta del av hennes livserfarenhet, klokhet och reflektioner över människor i sin närhet, gav en hel del värdefull eftertanke. Louis Bromfield har dessutom fina miljö- och personskildringar, något som jag uppskattar.

Skärtorsdagen – till Garrucha

Torsdag den 28 mars 2013
Skärtorsdagen bjöd på blå himmel och en sol, som fördelade sina varma strålar på oss alla. Vi hade länge pratat om att åka in till Garrucha och bara ströva runt. Det var nog mest jag, som ville strosa runt i de mindre affärerna.

Idag blev det av, men först stannade vi vid Consum för att handla. Mamma mia, så mycket folk det var där! Alla storstädernas spanjorer tycks komma ner till kusten för att besöka sina hus och fira påsk.

Vi fortsatte till Garrucha och åkte ner till hamnen. Här får man inte parkera, men vi ställde oss som tidigare bredvid några andra husbilar, innan vi gick upp mot staden. I lekparken var det full aktivitet. Barn i alla åldrar var ute med både föräldrar, mor- och farföräldrar. Framför trollkarlen/jonglören satt många barn på marken andäktiga och fyllda av beundran.

Åter symbolen för Indalo man

Vi satte oss i stället vid en servering på torget för att dricka en kopp kaffe i solen. Här var vi nog de enda turisterna idag.

Här har tydligen brödraskapet i Garrucha, som brukar besöka El Rócio sin samlingslokal

Det var nog ett tag sedan någon bodde här

Efter lite rundvandring i den lilla genuina staden, slog vi oss ner vid en servering utmed strandpromenaden. Här åt vi en trerättersmeny med dryck för 9 €/man. Det priset kan man inte klaga på. Jag passade på att äta både skaldjurssoppa och paella.

Vacker utsikt under lunchen. Hela räcket mot stranden är gjort av den vita marmor, som bryts i trakten

På andra sidan hamnen såg vi hur stora sandbilar löpande kom in och lastade av sand, som exporteras runt om i världen och används för tillverkning av gipsskivor. Under en kvart roade vi oss med att räkna sandbilarna. Det var 35 stora bilar, som kom åkande in och tippade av sanden. Undrar just hur många som kommer per dygn.

En liten marknad pågick

Pratade en hel del med både mina barn och barnbarn idag. Fick höra en glädjande nyhet, men den behåller jag än så länge som en liten hemlighet. Alla, även vänner i Sverige råder oss att inte ha bråttom hem, eftersom det fortfarande är både kallt och det av och till fortfarande kommer nya snöfall. Otroligt, när det är i slutet av mars! Hoppas verkligen, att våren snart hittar upp till Sverige!

Långfredagen

Fredag den 29 mars 2013
I natt var det åter disco på restaurangen nere vid stranden. Dygnet runt är det full aktivitet av spanjorer i alla åldrar. Vår internetuppkoppling är fortfarande osannolikt dålig och nu börjar vi ana boven bakom det hela. Nätet är helt klart överbelastat av alla tillresande spanjorer.

Med tanke på långfredag, så har sederna verkligen ändrats. Som barn upplevde man långfredagen, som en mycket lång dag, när man inte fick vare sig leka, skratta eller spela glad musik. Idag satt en ung pojke i en bil här intill och spelade hög discomusik. Kontraster!

Björn och Alex kom förbi på sin förmiddagspromenad. Han fick ta med lite örtmedicin till Ewa, som var hemma och inte mådde bra. Hennes rygg och lite annat strulade ordentligt idag. Det är nog sämre väder på gång, för jag har också gått på fulla doser av smärtstillande och inflammationshämmande i natt och idag. Tur att vi vet, att det blir bättre.

Senare under dagen åkte vi till Elisabet och Uffe, där vi satt utomhus och drack gott kaffe med hembakade bullar, samtidigt som vi njöt av den ljuva doften från det lilla blommande apelsinträdet. Det kommer att bli många apelsiner i slutet av året. Vi fick låna deras internetuppkoppling ett tag. Vilken lycka! J Uffe hade tittat på vädret och sett att det var varning utfärdad för kusten.

Från det ena till det andra har ju kronprinsessan Victoria och hennes Daniel tillbringat en kort tid i Agua Amarga. Hoppas att de hade några sköna dagar! Enligt uppgift står det nu åter en hel del husbilar på sandplanen ner mot havet.

Enligt väderprognosen för några dagar sedan är det soligt endast vid kustremsan i Spanien. I övrigt fortsätter regnandet det i hela Spanien och Portugal.

Påskafton – halv storm

Lördag den 30 mars 2013

Lite sent att önska alla en Glad Påsk, men vi har, som ni förstått, haft en usel internetuppkoppling p.g.a. överbelastning. Hoppas i varje fall att alla är nöjda med påskfirandet, antingen ni firat den helt för er själva eller tillsammans med andra!

Vi står fortfarande kvar i Vera. Man hade utfärdat vädervarning för kustremsan tills idag. Det var inte utan anledning. Redan på morgonen blåste det rejält och sandmolnen yrde på stranden. Det var emellertid varmt, hela drygt +27 grader i skuggan. Inomhus visade termometern på +drygt 31 grader.

På förmiddagen kom Ewa, Björn och Alex förbi och pratade ett tag. Evas rygg var bättre idag. Jag hade både gravad lax, ägg och ingredienser till en Jansson i kylskåpet och hade tänkt samla Elisabeth, Uffe, Ewa och Björn till en lite påsksammankomst mellan bilarna idag. Det var tyvärr bara att glömma i den kraftiga blåsten.

Blåsten tilltog alltmer och kastvindarna kom från alla håll. Vi insåg, att vi inte kunde stå kvar på strandparkeringen, utan beslöt oss för att flytta över dagen. Vi visste, att det högre upp i det sandiga landskapet fanns ett helt nät av färdigställda gator, där man fortfarande inte hade byggt några hus. Av och till står det husbilar däruppe. Det fanns just inga bilar där idag och verkade lite ödsligt.

I september förra året var det en stor översvämning i det här området. Flera omkom. Vattnet hade stått drygt 1 ½ meter upp i husen. Många förlorade sina hem. Bilar hade flutit bort. Vilken fruktansvärd skräck människorna måste ha upplevt, när floden kom forsande. Vi beslöt oss för att åka ner, för att se, hur det såg ut i det här området idag. Det var ingen uppmuntrande syn. Hela huskomplex är fortfarande avspärrade. Inte bara bostäder, utan även affärslokaler och kontor står tomma. Både lägenheter och lokaler har till-salu-skyltar. Vem vill bo i en vattenskadad lägenhet? Även lägenheterna på ett högre plan har säkert både fuktskador och mögel. Det är en stor tragik för många människor.

Här forsade floden fram

Utrymda butikslokaler – en och annan till salu

Bilderna får tala för sig själva

Vi satte oss en stund på en uteservering. Förutom vi satt där bara en man. Det blåste helt enkelt för hårt. T.o.m. stolarna började förflytta sig. Det gjorde även vi.

Vi åkte tillbaka ner mot strandkvarteren, där vi parkerade på en sidogata, som verkade någorlunda lugn. De tillresande spanjorerna verkade inte bry sig så mycket om att det blåste halv storm. Nu är det ju så, att man känner av oväder mycket mer i husbilar, än vad man gör i hus.

I morgon var det dags för sommartid igen, så nu var det åter dags att ställa fram klockan en timme. Bäst att lägga sig att sova i god tid på kvällen. Natten blir ju en timmer kortare.

Från det ena till det andra, undrar jag hur det har gått för krokodilen, som av någon underlig anledning har hamnat i en lagun i Mijas. Man har satt upp varningsskyltar och har även bevakning. Kanske är den infångad nu. Vi vet inte.

Påskdagen – idag åker storstadsborna hem

Söndag den 31 mars 2013

Idag fyllde Elisabeth, Ingemars dotter år och vi passade på att gratta henne tidigt på morgonen. Hoppas du fick en trevlig födelsedag, men det fick du säkert, eftersom lilla Stella sjöng för dig på morgonen!

Idag hade vinden mojnat. Det var molnigt och duggade lätt på morgonen. Det hade även blivit svalare och i skuggan var det drygt +19 grader.

På förmiddagen började de spanska familjerna åka hemåt igen och på eftermiddagen var det helt tomt med bilar på parkeringarna.

Så här såg det ut vid sopconteinarna, när spanska familjerna hade åkt. Strax åkte bilar runt för att ta till vara på det, som var användbart.

Vi väntade tills regnet upphörde en stund, så vi kunde ta en promenad utan paraplyer. Det är ganska sparsamt med vegetation i det lite ökenartade området, men det lilla regnet på morgonen gjorde att ”öknen” började grönska.

 

Några av alla de växter, som gladdes över regnet

När vi kom fram till Consum, gick vi in till en servering för att dela på en bocadillo, innan vi återvände hem. Vi hann lagom tillbaka, innan himlen blev helt grå och det började regna alltmer.

Nu när semesterhusen började utrymmas, blev också vårt internet betydligt bättre och det gick att återuppta de sociala kontakterna. Det gick även att spela korsordsspelet med dottern, sambon och några vänner igen. Det är riktigt roligt, för här kan man utväxla lite nyheter samtidigt.

Ett fåtal husbilar har kommit och åkt under den tid, som vi har stått vid strandparkeringen. En tysk bil med två män hade anlänt idag och en spanskregistrerad husbil hade återkommit. Vi hade aldrig sett någon i den spanskregistrerade bilen, men idag kom en man fram till vår bil och började prata spanska. Jag insåg snabbt, att han inte var spanjor, men frågade på min turistspanska, om han möjligen var holländare. Det stämde. Nu fortsatte vi alla tre att prata med en blandning av tyska, engelska och spanska. Mannen förklarade snabbt, att han inte kunde svenska. Han var tydligen bofast inåt landet, men åkte ibland ner till kusten. Sådana här spontana möten hör till glädjeämnena, när man är ute med husbil. Man träffar människor, som man aldrig skulle komma i kontakt med annars.

Sent på eftermiddagen började man spela sydamerikansk musik på restaurangen under ett par timmar. Tur att regnade ute, annars hade jag nog försökt få med mig Ingemar dit en stund. Jag älskar sydamerikansk musik!

Tro inte att musiken slutade med detta! Nu började discomusiken åter flöda ut över nejden. När de slutade? Vid 08.00-tiden på morgonen! Sedan hörde vi, hur ungdomar var ute på stranden. Strax före klockan 03.00 hade de dessutom haft ett kortare fyrverkeri! Vi hade börjat bli härdade, så vi sov trots trumvirvlarna.

April, april!

Måndag den 1 april 2013
Jaha, så var det den dagen, när min dotter talade om, att det ska komma 5 dm snö i Stockholm. Håll er kvar i Spanien! Tro´t den som vill! Försöka duger!

Förr eller senare måste man bryta upp, innan fötterna får rötter. Dags med andra ord att lämna stranden i Vera för att åka vidare. Efter att ha haft internetkontakt med Anita och Jyrki, som sakta kommer efter om en dryg vecka och Ewa och Björn, som inte riktigt vet, hur länge de kommer att stanna i solen, åkte vi för att tömma toan och fylla vatten.

På väg stod fyra bussar, där man höll på att lasta in enbart ungdomar. Aha! Det var de som hade haft disco hela natten! Säkert kommer de att sova gott i bussen.

Vännerna Elisabeth och Uffe kom ut från sin bostad för att säga ”hej då” för den här gången. Vi stod och småpratade en stund och kom bl.a. att tala om bilarna, som kör sand från Sorbas till hamnen i Garrucha. Uffe berättade, att det kommer inte mindre än 1200 sandbilar/dygn till Garrucha. Inte dåligt!

Tack för allt trevligt vi har fått vara med om tillsammans med er! Vi ses alla i Sverige!

Det blev ett kort uppehåll vid Mercadona, innan vi startade vår fortsatta resa. Bl. a. var paketet med äkta saffran slut och behövde fyllas på.

Idag ville vi spara lite tid och åkte motorvägen mot Cartagena. Här brer ett ökenartat landskap ut sig med de mest förunderliga formationer. Tabernas ligger inte så långt bort och där spelade man in Vilda Västernfilmer främst på 1960-talet. Ett par av inspelningsplatserna kan man besöka än idag. Vi var ganska ensamma på motorvägen, där det ganska öde ökenlandskapet bredde ut sig mil efter mil. Några grönsaksodlingar och en enstaka palmodling gav liv åt karga landskapet.

Vi passerade en tunnel och lämnade i och med detta Andalucien för att åka in i region Murcia. Här bredde nu stora odlingslandskap ut sig.

Vi svängde ner till Mazarón och Bolnuevo, där jag tänkte plocka några stenar, innan vi for vidare. Försökte få kontakt med Inga-Lis och Håkan, som kanske var kvar där, men lyckades inte. Uppehållet i Bolnuevo blev inte så långt, mest bara en kaffepaus. Det var soligt, men blåste ganska bra. De tidigare så imponerande vackra sandstensformationerna har förändrats avsevärt. Vindens och vattnets påverkan har varit stark.

Vi gick ner till stranden i blåsten för att plocka några stenar. Det visade sig, att man hade fyllt på stora mängder sand på stranden, så de vackra stenarna var för tillfället bara ett minne. Det är först vid den här övervintringen, som vi på nära håll har sett, vilket enormt arbete det ligger bakom att få stränderna fina inför badsäsongen. Det är inte bara att rensa bort allt skräp och all bråte, som flutit upp samt köra maskiner, som jämnar till sanden. Havet ger och havet tar. Man fyller på mängder av sand på alla stränder, som krattas rena och jämnas ut. Träspångar och broar ska läggas ut efter vintern. Toaletter forslas ut på stränderna. Allt detta och mycket mer.

Vi åkte nu vidare för att leta upp och övernatta vid den tämligen nya ställplatsen Camper Park Huerta de Murcia mitt inne bland citronlundarna utanför Murcia. Här betalar man 12 €/dygn inkl Wifi och el. Det är en liten trevlig och välskött ställplats. När man checkar in får man en påse små nyskördade citroner, som bl.a. är goda att smaksätta dricksvattnet med. Det var sen eftermiddag, när vi kom fram. Den unga, trevliga värdinnan samt ett par svenskar, som legat här ett par veckor, hjälpte oss genast tillrätta. Det var första gången vi var här.

Maten var förberedd och snart färdig. Marinerade kycklingfiléer i svampsås, (kantareller från Närke) och saffransris smakade bra i den sena eftermiddagssolen utanför bilen. Vi småpratande med ett par holländare som stod intill oss och jag gick och pratade blommor med en tysk mitt emot. I Andalusien hade han köpt ett par mycket fina exemplar av Aloe Vera och dessutom en hel kartong olika blommande minikaktusar.

Regional Festivo-dag i Murcia = stängda affärer

Tisdag den 2 april 2013

På väg från ställplatsen körde vi nog lite fel!

Vi blev färdiga tidigt på morgonen och åkte raka vägen till IKEA. Klockan 10.00 var det öppningsdags och då var vi där. Det stod redan en del människor utanför ingången i väntan på att bli insläppta. De läste på ett anslag utanför dörren och en efter en började de sakta gå tillbaka till sina bilar.

Även vi gick fram och läste. På anslaget fanns information om helgdagar. Påskfirandet var slut och för spanjorerna var det redan andra arbetsdagen. Nu är det så, att i Spanien har man en hel del regionala helgdagar. Vi visste, att det var Festivo-dag för Murcia idag, men kunde inte tro, att affärerna efter allt påskfirande skulle hålla stängt även idag. Det var tydligen även många spanjorer, som trodde att det skulle vara öppet. En del kom t.o.m. åkande med hyrda kärror.

Ingemar, som har en lista på ställplatser, letade fram en, som bara skulle ligga ca mil från IKEA. Vi åker och tittar, kom vi överens om. Ställplatsen visade sig vara en ganska stor, upplyst parkeringsplan intill en restaurang i Alcantarilla. Jag lägger ut koordinaterna, utifall någon mer är intresserad. N 37 59 32.9 W 1 16 17,2

De första, som mötte oss, var dessa ryttare på sina hästar

Vi gick in i restaurangen för att äta något lite. Man hade 16-17 olika tapas. Värdfolket är trevligt och restaurangen ger ett bra intryck. Sonen i familjen skulle in till Murcia för att gå med i dagens parad och visade glatt upp sin färggranna klädsel.

Vi gick ett par promenader i omgivningen. Här fanns både vackra, påkostade hus med pooler och förfallna hus och trädgårdar, en intressant blandning. Innanför grindarna kom åtskilliga hundar och hälsade på oss. Hälsade och hälsade! Några såg ganska ilskna ut, men när vi pratat en stund med dem, lugnade de flesta ner sig och såg riktigt snälla ut.

Med larmet påslaget sov vi gott.

Till IKEA och två inköpscentra

Onsdag den 3 april 2013
Natten var lugn, men jag vaknade tidigt på morgonen av att jag frös. När jag tittade på termometern var det knappt +11 grader inne. Lite i kallaste laget kanske. Ingemar satte på värmen och jag tog fram en extra fleecefilt. Det skulle inte falla mig in att gå upp, innan det var varmt inne! Till fördelarna hörde, att det för ovanlighetens skull inte blåste. När jag senare pallrade mig ur sänghalmen, satt Ingemar påklädd i solen vid ingången och löste sudoku. Även frukosten smakade bra i solen.

Vi hade bara ca 2 mil till IKEA och idag skulle de i alla fall ha öppet. Vi var där i god tid för att slippa den värsta trängseln. IKEA här i Murcia var en angenäm överraskning. Det var mycket stort, men överskådligt och lätt att hitta. T.o.m. Ingemar, som inte är speciellt förtjust i att gå i affärer, tyckte att det var trevligt att gå runt. Vilka duktiga designers som ligger bakom all inredning! Man har tänkt på många detaljer. I restaurangavdelningen är t.ex. en del inredd med lägre möbler för barnfamiljer. På ett ställe har man målat golvet, så barn kan hoppa hage.

Vi slog oss ner med varsin café con leche, färskpressad apelsinjuice och kanelbullar. Kanelbullarna var varma. Kaffet var mycket gott. Undra just, om IKEA i Sverige har skaffat samma kaffemaskiner? Då vet jag var jag ska dricka kaffe!

Intill IKEA hade vi två stora inköpscentra. Det blev besök både vid Decathlon, en Kinaaffär, Casa, Primark, Kiaby och C&A. Om jag handlade mycket? Nej inte speciellt. Det blev en ny kastrull, nya lätta kaffekoppar och lite annat smått och gott, innan vi beslöt oss för att åka tillbaka till vår ställplats. Det var lite sent att åka vidare ikväll mot Torrevieja för att ta in på en ställplats. Det får bli i morgon. Däremot gick vi in på restaurangen igen och åt ett par goda tapas.

Grattis Moa, mitt kära barnbarn!

Torsdag den 4 april 2013
Jag fattar inte hur fort åren går, men det gör inte många andra heller. Jag minns så väl min första kontakt med Moa. När jag kom till Stockholm, där hon föddes, var hon bara några dagar gammal. Jag satt i köket och väntade på att få träffa mor och dotter, när min dotter kom ner efter att ha ammat den lilla. ”Här får du mamma!” sa hon och lämnade leende över ett litet knyte, inlindat i en filt. Där satt jag ca 3 timmar, alldeles salig och utan att våga röra mig. Den lilla snusade lugnt mot min kropp. Det var nog den finaste gåva jag fått.

Grattis Moa!

Idag fyller denna pärla till barnbarn 14 år. Jag skickade ett sms på morgonen. Ville inte störa henne, innan hon skulle till skolan. Sent på eftermiddagen ringde jag, så att vi kunde sjunga och prata med henne. Jag hade missat, att flickorna har påsklov den här veckan. Hoppas du är nöjd med din dag Moa! Vi får fira dig igen, när vi kommer hem!

Även i natt sov vi ostört intill restaurangen i Alcantarilla. Det är lätt att köra härifrån, när man ska vidare. Om man inte är i behov av att tömma och fylla, är det en bra övernattningsplats.

Vi åkte vidare på A7/E15 och lämnade nu Andalusien och Murcia för att komma in i Alicante, där Costa Blanca brer ut sig. AP7 förde oss vidare mot Torrevieja. Inne i det stora området runt Elche, finns stora palmodlingar/palmskogar. Vid ett tidigare tillfälle, när vi åkte djupare inne i dessa odlingar, kändes det som om elefanterna snart skulle titta fram.

Vattenkanalerna är helt fyllda. Här pågår giftbesprutning.

Nu blommar frukträden

Vi fortsatte mot Guardamar på CV91. Här var skördandet av kronärtskockor på gång och i odlingarna gick många med de speciella korgarna på ryggen. Små nyskördade kronärtskockor är sagolikt goda. Ute på åkrarna växte den saftigt gröna säden tätt och var ganska hög redan. Ett flertal unga, vackra flickor stod utefter vägen iförda iögonfallande klädsel, nätstrumpor och skor med skyhöga klackar. Läste nyligen i en tidning att även här i Spanien försöker flickor som studerar utöka sina inkomster genom att sälja sina kroppar.

För många år sedan fanns det i flera av Europas länder en regel, som sa, att om man lämnade en sida av sitt hus omålad, fick man reducerad skatt. Huset var ju inte färdigt. Ibland, när vi numera är ute och åker, funderar jag över, om den här regeln fortfarande gäller. Jag tycker man ofta ser hus, som har en omålad sida.

Innan vi åkte fram till Camper Park San Fulgencio, stannade vi till hos en av ”mina frissor” i Spanien. Nu är det ett måste att få håret klippt. Jag får stå ut ett par dagar till. På lördag morgon fick jag en tid. Skönt! Nära Camper Park San Fulgencio ligger både LIDL, Mercadona och Iceland. Idag blev det ett kort besök på LIDL, innan vi åkte fram till ställplatsen, där den trevlige argentinske föreståndaren genast kände igen oss. Vi fick en plats bakom expeditionen, där det är bra internetuppkoppling.

Idag var det sol med växlande molnighet. I morgon ska det enligt väderprognosen regna. Vi fick bråttom med att samla ihop tvätten och köra igång tvättmaskinerna. Det blev tre maskiner. Man kan hänga tvätten ute på uppspända linor. Den torkade snabbt i blåsten. Skönt!

Det sägs att mängder av tranor kommit till Hornborgasjön och till Tysslingen har svanarna anlänt. Ytterligare snö väntas bl.a. i Stockholmstrakten. Hoppas inte fåglarna vänder tillbaka mot söder igen! Blåsipporna har kommit på vissa håll i Sverige och vid Öby Kulle utanför Örebro lär ormar och snokar ha vaknat upp ur vinterdvalan. Öby Kulle är övervintringsplats för Närkeslättens huggormar och snokar och på våren är det folkvandring dit. Vi föredrar nog att övervintra i Spanien/Portugal. J Ja, ja, våren är nog på väg!

För en tid sedan talades det om att en krokodil befann sig vid en lagun i Mijas. Hur den har kommit dit, vet jag inte. P.g.a. att många besökare varit där, har den tydligen blivit störd och flyttat till en annan vattensamling. Man har ordnat med bevakning och tydligen kommer man att försöka fånga in krokodilen.

Våra vänner i Vera har läst, att det idag på morgonen åter har varit ett jordskalv i Lorca, som inte ligger långt från Murcia. Det hade 4,3 på Richterskalan.

Vilodag med oväder

Fredag den 5 april 2013
Igår kväll, skrev Ingemar ett par rader i en grupp på Facebook, om att vi stod i San Fulgencio. ”Jaså, var där?” frågade en man. Det visade sig idag, att vi stod bara ett tiotal meter från varandra på samma ställplats.

Bortsett från att vi städade av golven i husbilen, fick det bli en vilodag idag. Det var skönt att kunna sitta ute både för att äta och läsa. En bit bort från vår plats började ett par vinka glatt åt oss. Det var Ulla och Torgny, som också stod vid Camper Park San Fulgencio. Världen är som sagt liten.

Vi har fem vänner, som äger hus eller hyr härnere i Torrevieja och som vi hade hoppats på att få träffa, innan vi åker norröver. P.g.a. olika orsaker var vi lite fördröjda och det visade sig att alla hade hunnit starta resan mot Sverige. Lite snopet, men det går flera tåg. Det är inte långt mellan Kumla och Askersund, eller hur Inga? J

Min kropp protesterade rejält igår. Jag trodde närmast, att det berodde på att den fått trava runt åtskilligt i alla inköpscentra i Murcia i förrgår, samt alla större och mindre rörelser i samband med tvätten igår. Det visade sig, att huvudorsaken nog var en annan. Oväder på gång! Säkert känner många igen sig.

De mörka molnen på himlen drog ihop sig och snart strömmade regnet ner i strida strömmar. Det var åter dags för trumvirvlar på taket. Asaguden Tor, svingade hammaren och dundrade fram med sin vagn. Jag stoppade proppar i öronen och vi la oss att läsa varsin bok. När regnet senare upphörde, missade vi något. Det hade varit en mycket vacker regnbåge.

Till Jumilla

Lördag den 6 april 2013

Idag skulle jag göra ett efterlängtat besök. Jag skulle till ”min frissa” här i San Fulgencio och jag skulle vara där tidigt. Lite orolig var jag över att kanske inte vakna i tid på morgonen, men det gick bra. Här i San Fulgencio är det lördagsmarknad och redan när jag gick, var knallarna i full gång med att packa upp sina varor. Det var soligt, men blåste kallt på morgonen, mycket kallt.

Frissan var i full gång med att färga håret på en spanjorska. Snart satt även jag i en stol och hon lät både sax och kniv bearbeta mitt alltför långa och tjocka hår. Resultatet blev mycket bra. Om ett par dagar, när håret har hämtat sig från chocken, får det en annan resning. När jag gick tillbaka hem, hade knallarna fått upp alla sina varor. Konkurrensen är hård och det var en hel del reor. Frukt- och grönsaksstånden svämmade nästan över av nyskördade varor.

Marknaden är helt nära ställplatsen och det blev ytterligare två turer dit. Färska grönsaker går alltid åt. Jag lyckades motstå jordgubbarna idag, även om de var både goda och efter våra förhållanden billiga.

Vi packade ihop, gjorde service och betalade för att åka vidare till Jumilla, där vi hoppades på att kunna köpa lite gott vin i någon av bodegorna. Murcia passerades och snart kom avfarten till Archena, som väckte fina minnen. Där var vi till badet för några år sedan med ett par vänner. Underbart skönt!

Vägen till Jumilla kantas av såväl vinodlingar, som stora fruktodlingar av diverse slag. Det är ett öppet och vackert landskap. Vi har aldrig tidigare varit i Jumilla, men var i trakten, när vi för sju år sedan via Yecla åkte ner till Fortuna.

När vi bara hade ett par mil kvar till Jumilla ökade orosmolnen på himlen och det började blåsa oroväckande. Vinden sög riktigt tag i bilen vid flera tillfällen. Det var skönt att komma in i staden.

Vi hade trott, att butiker och även bodegor skulle öppna efter siestan, men så var det minsann inte. Det enda som var öppet var Mercadona, bra i och för sig, för jag behövde köpa nytt kaffe. Det visade sig emellertid, att bodega Silvanogarcia skulle ha öppet några timmar på söndagen. Vårt internet tog slut, så vi kunde varken söka på bodegorna eller ställplatser. Via mobilerna hjälpte vänner oss att söka efter en ställplats, men det fanns tyvärr ingen i Jumilla. Det löste sig i alla fall bra. I ett glest bebyggt bostadskvarter i utkanten av staden fanns långa parkeringsplatser utmed gatan. Här parkerade vi bakom en långtradare. Lite trafik, lugnt och skönt. Koordinaterna är N 38 28 21 W 1 18 47

Via sms fick vi ett meddelande om, att våra vänner Anita och Jyrki startar sin hemresa i morgon. Tar vi det lite lugnt, hinner vi träffas.

Från Jumilla till Platja el Pinet

Söndag den 7 april 2013
Idag är det dags för gratulationer igen. En f.d. kollega och vän sedan många år tillbaka, Irene, fyller 65 år idag. Hoppas du har en trevlig dag tillsammans med dina barns familjer! Ni har hunnit bli många, sedan du kom tillbaka till Sverige. Vi får fira tillsammans, när vi kommer till Sverige igen.

Det är betydligt kallare i den här trakten. Vid 08.00-tiden, när jag gjorde frukost, var det bara +7 grader utomhus och inne i bilen satte vi på värmen en stund. Cyklister är ett härdat släkte. Ett 40-tal cyklister kom farande förbi bilen för att åka på en träningsrunda. En del hade extra huvor under hjälmen och många hade munskydd.

Vi hade inte lust att vänta tills i morgon på att samtliga bodegor skulle öppna, utan åkte fram till Silvanogarcia, som öppnade kl 10.30. Vi blev mottagna av en glad ung man, som skrev S.O.S. på ett papper, för att han inte kunde tala svenska. Här var vi snart färdiga och kunde åka tillbaka.

 

 
Idag hade vinden mojnat. På vissa ställen blommade mängder av vackert röda vallmon utefter vägen och bortom fruktodlingarna såg bergen ibland ut som riktiga månlandskap. Det blev betydligt varmare och när vi närmade oss Murcia var det +20,7 grader. Att det nu var varmt ute, märktes också på mängden insekter som gjorde sin sista färd mot vindrutan.

Vi var tvungna att åka tillbaka till Camper Park San Fulgencio, för att lämna tillbaka en nyckel, som vi hade lånat, men glömt att lämna, när vi åkte. Visst kunde vi ha skickat den med posten, men det kändes bäst att lämna den direkt.

På väg till ställplatsen trasslade vi in oss lite i orten. På en gata, där vi tänkte svänga in, var ett flertal människor församlade runt en stor grill mitt på gatan. På nästa gata, som var tänkbar, var det avspärrningar från två håll och förutom en hel del folk, stod där även polisbilar och poliser. Lugnast att åka en annan väg

Nyckeln blev avlämnad. Vi åkte vidare och kom förbi camping La Marina. Bortom La Marina har det under tidigare år gått bra att fricampa nere på stora parkeringsplatser nära havet. Vi åkte ner för att se, om det hade blivit någon förändring. Det hade det. Förbudsskyltarna finns uppsatta. Vi åkte vidare till Platja el Pinet, där vi parkerade bland många andra husbilar. Här stod även ett flertal svenska husbilar. Även hit kom Ulla och Torgny. Vi svenskar är som ett lämmeltåg.

Från La Marina till Peníscola

Måndag den 8 april 2013
Det var dags att åka vidare igen. Bilen rullade förbi Elche mot Alicante, där vi på A31 åkte förbi Villena, för att sedan efter ca 4 mil svänga till höger in på A35. Efter ett tag kom vi in på A7, som förde oss förbi Valencia. Vi åkte även förbi Castellón och efter ännu några mil tog vi avtagsvägen ner till Peníscola, där vi etablerade oss på den trevliga ställplatsen La Volta.

På väg idag passerade vi enorma fruktodlingar. I trakten runt Valencia dominerade apelsinodlingarna. I en del blommade träden, samtidigt som de bar frukt. Det är på det hela taget mycket fräscht ute i naturen nu med dess nyutsprungna löv, intensiva grönska och blommor av många slag. Den nyutslagna, gula ginsten lyste upp utefter vägarna. Kilometer efter kilometer kunde vi njuta av blommande lavendel och rosmarin, som hade planterats mellan vägbanorna. Tydligen trivs dessa i avgaserna från bilarna, för buskarna var mycket stora. En blomma, som aldrig tycks tröttna på att ha högsäsong är getfotsklövern, som blommar minst 5 månader.

Vid ett tillfälle körde vi av motorvägen för att ta en kaffepaus. Vi hamnade mitt i ett industriområde, som enbart bestod av kinesiska importfirmor

Det var tämligen fullt med husbilar på La Volta nu jämfört med i höstas. Det var många fransmän, som var på väg hemåt, men även åtskilliga tyska och holländare. Några enstaka svenska bilar fanns också på plats. Vi hade åkt ganska långt idag, så det blev tidig nattning.

En skön vilodag

Tisdag den 9 april 2013
Vad vi gjorde idag? Slappade, bara slappade och hade det skönt i solen :-) Vi hade flera tyska och holländska grannar, alla trevliga. Tyskarna samlades utanför vår bil på förmiddagen. Det var nog inte bara kaffe som dracks, för de blev ganska högljudda. Jag skrattade och frågade, om de firade någons födelsedag. Vem fyller år? ”Jag”, sa alla och räckte upp en hand

Det var bra att solen lyste, för det var ganska kallt i natt. När jag tittade på termometern mitt i natten, visade det sig vara ca +10 grader ute. Ja, det kan kanske tyckas vara mycket, men har man ingen värme på, blir det snabbt kallt inne i en husbil. Det var bara + 12 grader inne i bilen. Ingemar sov djupt. Jag la på mig en extra fleecefilt och sov vidare.

Fåglarna kvittrar – nu är det vår!

Onsdag den 10 april 2013

Den gångna natten var som sagt ganska kall, men på morgonen lyste solen och småfåglarna kvittrade i träden precis som hemma under våren. Träden, som fäller löv under vintern, har åter börjar grönska. Här på ställplats La Volta har man hamlat alla träd inför vintern, men bladverket kommer nu med oerhörd kraft. Idag höll t.o.m. en man på att finputsa träden.

 

Idag var det linedance intill poolen. Ca 15 personer tog chansen att få röra på sig till medryckande musik.

Det har varit ganska fullbelagt här, men idag har framför allt en del fransmän börjat ge sig av. Jag pratade med en holländare, som tänkte börja ge sig av hemåt i morgon. Han talade också om hur sent allt är även i Holland. Tyskarna omkring oss tänker stanna ännu några dagar. De anser, att det är alldeles för kallt än i Tyskland.

Vi har blivit avrådda av många svenskar att ge oss av hemåt redan. Samtidigt har man lovat värme nu inom några dagar. Vi tänker ge oss av i morgon och får väl knalla lite sakta norrut. Först ska vi åka till vår vinbonde i Perpignon, som bor i ett stort gammalt hus ute på landet. Det är en France Passion-ställplats, som vi besökt åtskilliga gånger.

Jag fick några sorgsna rader från en av mina bästa väninnor idag. Hennes enda kvarvarande syster, som även jag kände, dog oväntat i morse. Den släkten har reducerats mycket under det senaste året. Visserligen är det livets gång, men det är ändå hårt, när man drabbas och leden glesnar. Vi får ständiga påminnelser om, att vi bör vara rädda om varandra. Titti och Håkan, vi sänder många varma tankar till er!

Från La Volta till Platja Llarga

Torsdag den 11 april 2013
Solens morgonstrålar lyste upp ställplatsen med sitt milda sken. Allt tydde på att det skulle bli en vacker och varm dag. Holländarna mittemot oss hade gett sig av. Tyskarna runt omkring gjorde sig ingen brådska med hemfärden. Vi blev fortfarande varnade av släkt och vänner, som rådde oss att ta det lugnt med hemfärden.

I vilket fall som helst tänkte vi lämna campingen idag. När vi var här i höstas, stod vi på den stora grusplanen, där det är betydligt enklare att åka ut och in. Den här gången stod vi inom det stora gröna området, där man har gräs på marken och trädkronor, som ger svalka. Än behöver man kanske inte så mycket svalka, men på sommaren är det säkert välbehövligt med de stora gröna trädkronornas skugga.

När vi åkte in på vår plats, kändes det lite som ”I som här inträden, låten hoppet fara!” Det var trångt, mycket trångt. Man kunde gott ha gjort gångarna en aning bredare och lämnat lite mer utrymme mellan de stora träden. Om det var trångt, när vi åkte in, var det om möjligt ännu värre, när vi skulle ut idag. Ingemar backade sakta ut bilen, medan jag gick utanför i ett försök att hjälpa till. Vi lyckades komma ut utan skrapmärken, men lätt var det inte. Medan Ingemar tömde och fyllde vatten, gick jag och betalade. Vi hade inte behövt någon el, så vi betalade endast 6€/dygn.

Enligt Jyrki är det torsdagsmarknad i det närbelägna Vinaros. Tyvärr irrade vi bort oss lite inne i orten och var glada över att komma ut igen. Ingemar hade ingen lust att göra något nytt försök, så vi åkte vidare till LIDL, där jag hade en del att proviantera, innan vi fortsatte i riktning mot Tarrgona.

Långtradarchaufförer brukar veta, var det finns god mat. Vid en bensinmack stod många långtradare och där parkerade även vi. Längre bort låg en restaurang och där satt männen vid små bord. De flesta åt nog dagens meny, som verkligen såg både god och väl tilltagen ut. Ett par av männen drack enbart vatten till maten, men de övriga hade antingen en vinflaska eller starköl på bordet. Undrar just om de tänkte övernatta här? Vi tyckte, att en hel meny var för mycket mitt på dagen, även om efterrätterna såg mycket lockande ut J I stället beställde vi varsin tostada med tortilla española. Den smakade mycket bra och liknade närmast en italiensk bruschetta med stora bitar av tortilla med grön paprika.

Vår navigator var inställd på en fricampingsplats nära Tarrgona, Platja Llarga. Platja Llarga är en lång fin sandstrand, som ligger mellan havet och en järnväg. Här hade vi inte övernattat tidigare, men hade fått tips om platsen av Anita och Jyrki, som varit här under natten. Enligt uppgift har polisen sagt, att man får stå här 1-2 nätter. När vi kom ner till platsen, stod det redan ca 15 bilar här, de flesta tyskregistrerade. Vi körde in mellan en tysk och en tjeckisk bil.

Vår tyske granne hade en magnifik dekoration

Ingemar tog ut stolar och bord, medan jag ordnade det sista med maten. Vi tog en strandpromenad, innan vi satte oss att äta. Här var det lugnt och skönt och trots tågtrafiken gick det bra att sova. Om någon är intresserad av den här fricampingsplatsen, som vi verkligen kan rekommendera, är koordinaterna N 41 07 48.2 E 1 18 12.5

 

En ovanligt fräck stöld – varning!

Fredag den 12 april 2013

Idag körde vi vidare mot Vilanova i el Geltrú utanför Barcelona, där vi skulle byta en av våra spanska propanflaskor vid Repsols gasollager. Idag hittar husbilen dit nästan utan hjälp. Det är vår sjunde övervintring och det var betydligt värre, när vi kom ner det första året och ville skaffa vår första spanska gasolflaska. Då var man tvungen att först uppsöka ett Repsolkontor, för att fylla i ett formulär, som skulle tas med till lagret, där man kunde få köpa en flaska. Dessutom fick man lämna en deponeringsavgift. Numera är det betydligt lättare att få tag på propan.

När vi tittade på våra internetmeddelanden på morgonen, kunde vi konstatera, att vi fortfarande blev varnade för att återvända hem för tidigt. En god vän i Småland berättade, att det snöade hos henne. Jag tycker, att det borde räcka med snöfall i Sverige för den här vintern.

Här lyste solen och det blev en varm dag. På väg kunde vi konstatera, att vinodlingarna hade fått en ljusgrön skrud av nyutslagna blad. För många år sedan, när mina barn var i skolåldern, hände det flera gånger, att vi åkte buss ner till Italien för att möta våren. När man stannar kvar så här länge i Spanien efter vintern, uppfylls man av samma hänförande känsla över allt, som vaknar till liv efter vinterdvalan.

Bilen rullade ner mot gasollagret, där bytet av flaska snart var gjort. Vi tänkte så småningom åka mot Sverige och jag hade skrivit en lång inköpslisa, som jag tog med in till Mercadona. Ingemar stannade kvar för att vakta husbilen.

Jag visste precis, vad jag skulle handla idag. Visserligen var det fredag, men än hade inte den värsta rusningen kommit igång, så det var ingen trängsel. Mercadona har mycket goda tortillas med lite annorlunda innehåll. Bra mat, som går snabbt att värma, när man är på väg. Jag är noga med att kolla bäst – före – datum, så här blev jag stående ett tag. Likadant var det vid de speciella korvarna, som är röda av paprika och mest innehåller rent kött. De finns dessutom som glutenfria.

Inköpen gick ganska snabbt. Jag hade tänkt köpa en del styckeförpackad djupfryst fisk, men det fick vänta till sist. När jag tittade ner i varuvagnen, såg jag att något var förändrat. Varorna låg inte som jag hade lagt ner dem. Jag stod som paralyserad och tittade ner i vagnen. Det måste vara en synvilla! Nej, det var det inte. Min väska var borta! För att förebygga stöld, hade jag lagt min lilla väska i botten på vagnen och lagt en hel trave med varor ovanpå den. Den syntes inte bland alla mina varor. Någon hade varit så fräck, att han/hon i ett obevakat ögonblick hade plockat om i min vagn och tagit väskan.

Jag gick snabbt fram till en kassörska och bad henne ringa polisen. Det blev fullt pådrag och många ur personalen kom. Det blev frågor, om jag visste var det hade hänt, om jag hade sett någon misstänkt. En yngre, mycket trevlig och vänlig spanjorska, som kunde lite engelska, kom och hjälpte till med poliskontakten per telefon. Man har specialpolis, som arbetar med rån. Dessutom finns en del övervakningskameror i butiken, men det kan ta några dagar, innan polisen gått igenom det inspelade.

Ingemar, som var kvar i bilen, började nog undra, vart jag hade tagit vägen, så jag bad att få gå ut för att hämta honom. Han trodde, att jag var sjuk, när jag bara rusade in och ville ha vatten. När vi kom ut, hade polisbilen precis anlänt, så nu blev det repetition av det som hade hänt. Under tiden bad jag Ingemar att spärra mitt Visakort. De två poliserna erbjöd sig att köra före oss till polisstationen, så jag kunde avlägga rapport. Det gick ganska fort. Vi fick fylla i ett par A4-formulär.

 

Jag hade helt enkelt varit på fel plats vid fel tillfälle, men hade gjort mitt bästa för att förebygga stöld. Många kvinnor går med stora väskor över axeln i affärerna. Jag har visserligen ofta min lilla väska på ryggen, men då finns det inga tillgängliga pengar i den. Den här gången tyckte jag, att jag hade gömt väskan, så att ingen skulle komma åt den, men det var som jag sa till poliserna:” Tjuvarna är mycket skickliga!” ”Ja, det är deras jobb.” svarade de och det stämmer ju.

Min intuition brukar mestadels stämma, men den här gången hade inget klickat till. Kanske, men jag säger kanske, hände det, när jag stod och valde bland nyinpackade fläskfiléer. En helt vanlig, lite satt kvinna i 50 – 60-årsåldern, som jag först trodde var personal, stod bredvid mig och plockade i den ena traven av filéer, som ständigt ramlade ner. Jag säger inte, att det är så, men det finns en möjlighet, att det var en undanmanöver, samtidigt som hennes man lade beslag på min väska. Det här kom jag först att tänka på under natten. Det tar ett tag, innan chocken lägger sig och polletten ramlar ner. En annan möjlighet är, att någon passade på, när jag kollade datum på korvar och tortilla.

När vi var färdiga hos polisen, väntade nästa uppdrag. Vi hade för en tid sedan punktering på ett framdäck. Det blev reparerat, men vill inte riktigt hålla tätt, utan vi måste hela tiden vara observanta och fylla på luft. Vi lyckades hitta en gummiverkstad inne i Vilanova. En ung man kontrollerade däcket och ansåg, att det inte gick att reparera, utan borde bytas. Han trodde, att vi skulle kunna få däcket på måndag förmiddag.

I Vilanova har vi flera gånger under årens lopp legat vid camping Vilanova Park. Där tänkte vi nu stanna tre nätter. Vi fick en bra plats mellan danskar och tyskar. Det verkar som om många dröjer med att åka hem i år. Kvällen var skön och vi satt ute länge och bara njöt.

Jag satt och trallade på ”Nu är jag pank och fågelfri”. Jag hade blivit av med min lilla ryggväska i skinn, som jag tyckte mycket om. Två plånböcker var också borta och en hel del pengar. Den ena plånboken brukar ligga kvar i bilen, men så blev det inte idag. Visakort, körkort, hälsokortet, som behövs, när man är ute i Europa, Ikeakort m.m. var borta. Det tråkigaste tyckte jag var, att korten på mina barnbarn, som jag alltid har med mig, var försvunna. ”Du får nya”, tröstade min dotter mig. Kamera och telefon låg kvar i husbilen. Det hade varit mycket värre, om det hade blivit inbrott i bilen och våra datorer och telefoner hade försvunnit. Om det nu var meningen, att något negativt skulle hända oss, var dagens händelse ändå den bästa av två onda ting. Det gäller att se positivt på livet!

Utflykt till centrum i Vilanova i la Geltrú

Lördag den 13 april 2013
Från campingen kan man åka buss in till centrum i Vilanova. Den går ända ner till den långa, fina sandstranden. Bussen stannar även till vid stationen, där man kan åka tåg in till Barcelona. Det har vi gjort ett par gånger tidigare. Man kan även åka buss direkt från hållplatsen utanför campingen in till Barcelona.

På lördagarna är det en stor marknad framför saluhallen i Vilanova. Jag behövde en ny plånbok och en provisorisk väska. Vi beslöt oss för att åka buss och kände för en lite rundtur. Vi åkte ner genom hela staden och längs stranden, där människor badade och solade. Efter att ha passerat stranden åker bussen en parallellgata upp genom staden igen och passerar då stationen. Inte långt därifrån ligger marknaden. Här blev det mycket travande längs alla marknadsgatorna. Jag hittade både en provisorisk väska och en liten plånbok. Jordgubbarna lyckades vi motstå idag, men några fasta små kronärtskockor fick följa med hem. Vi gick även en hel del i centrum, innan vi slog oss ner med vårt vanliga café con leche. Slutligen åkte vi tillbaka till campingen. En enkel bussbiljett kostar just nu 1,50€/person.

Nu är det mycket skönt att vara i Spanien och dagstemperaturerna har höjts avsevärt. Idag var det drygt + 28 grader. Dagarna har även här blivit längre. Vi satt ute ett bra tag, för det var en mycket skön och ljummen kväll. Även göken gol långt borta. Man har gjort en ordentlig upprustning av hela campingområdet, som är stort. Tidigare fanns ett mindre zoo, men det är helt borta och man har i stället gjort i ordning ett område för äventyrsgolf. Man har satsat mycket på mjuk belysning överallt och gröna områden med vackra träd och växter. Vi fick en njutningsfylld promenad, innan vi nattade.

Terränglöpning

Söndag den 14 april 2013
Vid 06.00-snåret vaknade jag, gick upp och satte mig vid datorn. Inne i husbilen var TV; n väl förberedd. Enligt Ingemar skulle det gå ett Formel1 – lopp från Shanghai klockan 07.00. Strax före klockan 07.00 väcktes han av min högljudda stämma, att det var dags att gå upp för att titta på TV. Samtidigt blev det tidig frukost. Det visade sig, att man i TV hade ett reportage om schismen från det föregående loppet mellan Webber och Vettel. Jag åt min frukost och la mig att sova en stund. En stund! Jo, jag tackar jag! Jag vaknade först framåt 11.00-tiden, men hann i alla fall se förarna gå i mål. Yes! Alonso vann!

Ute på campingområdet hade det varit liv och rörelse ett bra tag. Det visade sig att man hade ett stort tävlingslopp med ca 800 personer på gång. Tävlingen pågick både inom och utanför campingen och tävlingsdeltagarna sprang nära förbi vår plats.

Under tidigare år ha det alltid varit söndagsmarknad i bostadsområdet nedanför campingen. Det skulle vara marknad även idag. Det visade sig emellertid att marknaden hade flyttat långt ner mot ett centrum. Det var långt att gå, mycket långt för min inte alltför vänligt inställda kropp, men till slut kom vi dit. Vi knallade runt ett tag. Idag gick det inte att motstå jordgubbarna. Jag undrar just hur många liter jordgubbar vi har ätit under den här övervintringen! Under de senaste veckorna har de varit mycket goda och de är även billiga. En försäljare hade helt nyskördad spenat. Det gick inte heller att motstå.

De goda spanska skinkorna

Grillade kycklingar och revbensspjäll

Vacker blomning, men jag vet inte vad det är för träd

Lite större än våra krukväxter av samma sort

Vi hade frågat en spanjor, om det gick att gå en kortare väg till campingen. Han visade, att det fanns en genväg. Vi gick den, men den var i det närmaste livsfarlig med all trafik. Vi kom i varje fall hem och först nu, när vi kom hem efter 2½ timme, sprang de sista löparna i mål. Alla fick tydligen en T-shirt med reklam från Vilanova Park. Dessutom bar de på varsin påse, som jag inte vet, vad den innehöll. Vakten vid receptionen hade fullt upp med att dirigera trafiken. Jag sa till honom, att han hade mycket arbete idag. ”Ja”, sa han och pustade, ”och det är mycket varmt.” Ja, nog var det varmt! När jag tog ut en termometer i solen, visade den snart på drygt 40 grader. Jag la den snabbt i skuggan igen.

 

Grönskan är så skir och vacker

Fick rapport hemifrån, om att det hade kommit 1 dm snö!

 

Vi tog det lugnt under resten av dagen, läste, tog en tupplur och satt ute och njöt av det vackra vädret. Jag var trött, mycket trött efter de två senaste dagarnas promenader och hela kroppen smärtade, men det går nog över. I morgon ska vi lämna campingen och åka till gummiverkstaden för att se, om vårt däck har kommit.

Till Perpignan i Frankrike

Måndag den 15 april 2013
Även idag var det vackert väder, när vi på morgonen vinkade adjö till våra vänliga tyska grannar för att åka till gummiverkstaden. Vi var ute i god tid, så jag gick in till Mercadona för att handla och fråga, om den som stal min väska i fredags möjligen hade tagit pengarna och därefter slängt väskan. Tyvärr, så var det inte.

Vid gummiverkstaden monterade pojkarna snabbt det nya däcket och vi kunde rulla vidare på C32 mot Vilafranca. Vi åker vi alltid betalväg E15/AP7 förbi Barcelona. Det var ca +30 grader i skuggan idag. Skönt med luftkonditionering!

Vid avfarten till Sant Feliu fortsatte vi Nll förbi Girona och Figueres mot spansk/franska gränsen. Vi hade nu befunnit oss i Katalonien ett bra tag, ett Katalonien, som kämpar för sin självständighet. Skyltar och reklam skrivs på katalanska och på många håll vajar den katalanska flaggan.

I La Jonquera, den sista orten före gränsen och Pyrenéerna, stannade vi till för att säga farväl till Spanien för den här gången. Det kändes nästan lite vedmodigt.

Naturen börjar sakta reparera sig efter förra sommarens stora bränder

Vi fortsatte nu att i lugn och ro köra vidare till vår vinbonde i Perpignan, där vi brukar övernatta. Medan Ingemar gick in och pratade med vår vän, började jag göra i ordning maten. I kväll blev det grillad kalkonfilé med råstekt potatis och sallad, som vi åt utomhus. Långt bortom vinfälten låg ett snötäcke på Pyrenéerna. I Askersund kom det 1 dm snö igår, men den smälte bort idag. Skönt, för nu tycker jag alla behöver vår. Vi somnade redan vid 21.30-tiden ikväll.

 

En vacker färd

isdag den 16 april 2013
Vi måste ha varit genomtrötta, för vi sov närmare 12 timmar i natt. Inte ens gårdens hundar väckte oss.

Som vanligt lyste snön vit på Pyrenéerna, men i år var nog snötäcket lite tjockare än vanligt

En av husets mindre invånare

På förmiddagen försökte en av gårdens unga arbetare att hjälpa oss med att ringa till Orange för att fylla på vårt Internet. Den som hade hand om telefonservicen pratade nämligen bara franska och det är inte vårt bästa språk. Det gick i varje fall inte att fylla på via telefon, utan när vi kom till Auchan, ett stort varuhus, gick Ingemar in till Orangebutiken. Nu gick det bra och vi kunde fortsätta.

 

Vi har varit i valet och kvalet, om vi skulle åka ner till trakten av Nice för att hälsa på min kusin, som för ett bra tag sedan meddelade, att vi var välkomna. De skulle komma till sitt hus i början av april. Min kusin och hennes man har bostad i såväl Österrike, som Spanien och Frankrike. På något sätt har våra meddelanden gått om varandra, så vi vet inte, om de har anlänt till Frankrike. Det får bli ett besök vid ett annat tillfälle.

Vi beslöt att i stället tillbringa resten av dagen vid de vackra sjösystemen och etangerna mellan Perpignan och Narbonne.

Om man svänger upp till höger strax före Leucate, kommer man till ställplatsen.

Den här trakten har ett mjukt ljus, som påminner om ljuset vid Skagen. Strax före Leucate stannade vi på en ställplats utmed havet. Här kostar det 7€/dygn.

 

Den här delen av Frankrike har tidigare tillhört Spanien och det finns fortfarande vissa spår av katalanskan i reklamskyltar m.m.

Ikväll läste vi, att krokodilen, som varit i trakten av Mijas en längre tid, nu har hittats död. Tydligen dog den av utmattning p. g. a. den ovanligt kalla vintern och brist på föda.

Från Leucate Plage till Millau

Onsdag den 17 april 2013
Först av allt idag vill jag gratta Monica, min kusin i Örebro. Det blev i alla fall vår tills du fyllde år. Hoppas du har haft en mysig dag! Ha det så trevligt på Spa i Varberg till helgen och hälsa barnen!

Vi sov mycket gott på ställplatsen vid Leucate Plage och vaknade till en strålande dag. De långa sandstränderna här är helt sagolika och sommartid lär de vara överfyllda av badande soldyrkare.

Idag lämnade vi Leucate Plage för att åka vidare norrut mot Millau. Vi åkte mot Sigean och följde därefter D6009 mot Narbonne/Carcasonne/Beziers. Hela den här trakten är mycket vacker. Nu märks det att växtkraften är stor efter den långa vintern och överallt i vinodlingarna arbetades det. Man kollade att vinrankorna var ordentligt uppbundna inför växtsäsongen och det plogades mellan raderna, så att inte ogräs tar onödig näring. På ett par ställen var man även igång med den första giftbesprutningen. Min f.d. svärmor, som hade stora vinodlingar i Österrike, odlade alltid enstaka kålhuvuden och andra grönsaker mellan raderna.

Vacker grönska på väg

Nu finns det en uppsjö av färggranna blommor utefter vägarna och på ängarna. Både den spanska ginsten och den vanliga blommar rikligt på sluttningarna. Igår såg vi massor av vitsippor intill en bäck. Allt verkar blomma samtidigt. Här lyser den röda vallmon, tillsammans med olika sorters fibblor, sömtutor och ringblommor. Här och var ser man narcisser på ängarna, samtidigt som höga, blåa liljor sträcker sig mot solen på sluttningarna. Även maskrosorna har slagit ut. Visst är det vår och det är vackert!

 

Vi fortsatte på A75 mot Montpellier/Millau. I Millau letade vi oss fram till ställplatsen, som ligger i utkanten av staden. Vi var allt som allt 25 – 30 husbilar. De flesta av oss satt ute och njöt av det vackra vädret. Det var mycket varmt idag, +31,5 grader på eftermiddagen. Tur att det fanns vatten och skugga!

Millau sedd från ovan. Om man förstora bilden, kan man se ställplatsen

Den gamla ställplatsen håller på att göra om. Här sätter man nu upp automat för vatten och tömning

Bakom, på en stor plan, står nu alla husbilar

En färd längs Gorges du Tarn

Torsdag den 18 april 2013
Det blev ännu en dag med sol och värme. Vi tycker om att uppleva en del vid sidan om de vanliga genomfartsvägarna och idag var det dags för nya äventyr. Tack A. och J. för ett trevligt tips!

Bergskedjan Cervennerna är en del av det mycket stora Centralmassivet i Frankrike. Här har floden Tarn under miljontals år grävt sig ner genom kalkstensberget och åstadkommit en djup ravin, Gorges du Tarn, som på sina håll har 400-500 meter höga väggar. Nere i den djupa floddalen ringlar floden sig fram i ett mycket vackert landskap. Mellan floden och en av bergssidorna löper en slingrande väg.

Idag tänkte vi följa Gorges du Tarn, innan vi fortsatte norrut. Vi startade från Millau mot orten Peyreleau, där ravinen börjar. Tydligen går det att komma från Millau till Peyreleau via två vägar, en lättare och bredare väg och en, som är mycket smal, kurvig och som för genom bergsbebyggelse, där det många gånger saknas räcken och på vissa ställen inte ens finns plats för en trottoar.

Vi råkade komma in på den sistnämnda vägen, som till en början var väl framkomlig, nyasfalterad och gick genom stora fruktodlingsområden. Vägen smalnade emellertid av betänkligt och framöver fanns det mestadels inga kanter mot stupen. Hade vägen varit enkelriktad, hade det inte varit så stora problem, om man var försiktig. Här mötte vi två bilar. Det kändes som kamelen och nålsögat. Det var sagolikt vackert med all blomning och den gamla traditionella bebyggelsen. Bilderna får tala för sig själva.

Här fick vi möte, där det inte gick att bara passera.

Bilarna var tvungna att fälla in sina backspeglar. Ingemar kröp mycket sakta. Vi hade ett par cm till muren.

Min kropp kändes som gelé, när vi kom fram till Peyreleau. Här köpte vi en karta över området, och satte oss sedan på en liten hotellterrass med utsikt över floden för att dricka kaffe och äta en croissant.

Från bron i Peyreleau är det en mycket vacker vy

Här ovanför se man den sista delen av den gamla bebyggelsen vi kröp fram utefter

Från Peyreleau åkte vi nu D907b längs den långa ravinen fram till Ispagnac. Den kurviga vägen är väl underhållen och bjuder på sagolikt vackra naturscenerier. Här borde man stanna ett par dagar för att ”bara vara”, vandra utefter floden och njuta av utsikten. Dalen är ett paradis för dem, som vill utöva sporter av olika slag. På ett ställe utmed floden finns en ställplats och på ett annat ställe utmed vägen finns vatten- och tömningsanordning.

Efter Peyreleau höll man på flera håll på att reparera vägen inför turistsäsongen

  Passager under bergsklipporna

En bergsbestigare på väg.Förstora gärna bilden!

Vackra färger och formationer

Efter Ispagnac ringlade en bred väg uppför ett grönskande berg för att på andra sidan åter slingra sig nedåt med nya serpentinkurvor. Här blommade överallt massor av små vildväxande pärlhyacinter, blåsippor och vitsippor.

Vi fortsatte N106/N88 tillbaka till A75 över Centralmassivet, där vi efter lång köbildning passerade Clermont-Ferrand. Naturen visade sin vackraste skapelse med en mångfald av blommande buskar, gullvivor, maskrosor, påskliljor och bellis. Som högst var vi uppe på en höjd av 1.121 m på Centralmassivet. Under de sista timmarna av vår dagsresa, var det intressant att följa naturens skiftningar. Högst uppe var blommande buskar nyutslagna, men björkarna stod fortfarande kala. Vartefter som vi fortsatte ner mot låglandet började björkarna slå ut, för att till sist vara helt gröna, samtidigt som buskarna hade förlorat sin vackraste blomning.

Några mil från Clermont-Ferrand kom vi fram till Le Cheix, där det i utkanten finns en ställplats med både vatten och tömning. Här har vi stått ett par gånger tidigare. Idag var det helt fullt på platsen, men vi lyckades ställa oss vid sidan om.

Den här färden utmed Gorges du Tarn kan varmt rekommenderas. Det är en unik upplevelse, som man inte glömmer i första taget. Tack Ingemar för din otroliga insats som chaufför under den här dagen!

Från Le Cheix till Clamecy

Fredag den 19 april 2013
När vi på förmiddagen lämnade ställplatsen i Le Cheix, var det bara +10,5 grader. Vinden var kall och det var mulet. Det hade utlovats regn tills idag, men det uteblev.

Några av alla vackra blommor vi såg på väg

Vi åkte D2009 och senare N7 mot Moulins och Nevers, där vi tog av mot Varcy, för att senare komma till ställplatsen i Clamecy. Den här ställplatsen var ny för vår del. Här finns plats för sex bilar, men framåt kvällen var vi tio bilar. Här finns en automat för tömning och påfyllning, men vattnet var för tillfället avstängt.

Vädret inbjöd inte till någon längre vistelse utomhus. Det blev en kortare kvällspromenad utmed floden in mot staden. Fy katten vad det var kallt! Så här kalla vindar är vi inte vana vid!

Kallt, grått och ruggigt

Lördag den 20 april 2013
Idag begav vi oss från Clamecy via Auxerre och Charmont till Toul genom jordbruksdistrikt på delvis ganska tråkiga vägar. Tyvärr ser det mesta tråkigt ut, när det är ruggväder som idag. Skönt att det finns ljudböcker, som muntrar upp!

På förmiddagen var det bara +10,5 grader, grå himmel och vinden var kall. Ett tydligt vårtecken är motorcyklar på vägarna. Antagligen var det en motorcykelträff någonstans, för både igår och idag mötte vi många på väg.

I den här trakten växer gullvivorna som ogräs och är säkert lika svåra att bli av med som våra maskrosor. I morgon fortsätter vi mot Luxemburg och Tyskland. Vi är flera på väg i samma trakt här i Frankrike just nu. Hoppas vi ses framöver! Jag avundas nästan ett par, som skickade ett meddelande idag, om att de tänker stanna i Spanien tills i mitten ev. slutet av maj. Där är det nog varmare! Man blir bortskämd med att slippa minusgrader!

Från Toul i Frankrike till Tyskland

Söndag den 21 april 2013
Grattis, säger jag till mitt barnbarn Jennie, som fyller år idag! Hoppas du blir ordentligt firad och får en trevlig dag!

Ställplatsen i Toul ligger väl skyddad bakom en hög häck i utkanten av orten. Här sover man ostört och i natt var det överfullt på platsen. Vi tog sovmorgon och var bland de sista, som lämnade orten. Dessförinnan hade Ingemar tvättat av bilen, som hade fått en smutsbrun ton.

Även idag var det ganska tråkigt resväder. Vi lämnade Frankrike för att passera Luxemburg. I det sistnämnda landet passade vi på att tanka. Dieseln är betydligt billigare i Luxemburg.

Vårt mål för dagen var Moseldalen. När vi har åkt den här vägen tidigare, har vi övernattat på ställplatsen i Minheim. Den här gången beslöt vi oss för att välja en annan ställplats utefter Mosel. Det blev Wintrich, som ligger en liten bit längre bort. Här kostar det 9€/dygn och förutom vattenpåfyllning och tömning ingår el, duschmöjligheter och internet.

På Mosel strävade de långa lastpråmarna fram som vanligt. Vi tog en kvällspromenad upp genom orten. Tyskarna tycker om dekorativa planteringar, så vi passade på att se oss omkring. I en gränd träffade vi en fräsch 82-årig kvinna, som bodde i ett litet mysigt hus. Utanför fanns det både blommor, som väntade på varmare väderlek och en hel del figurer. Vi fick en liten pratstund både med kvinnan och med en man, som förmodligen var hennes son.

Det har blivit många bilder på Mosel unde åren. Idag tog Ingemar ett foto på en av dammarna

Här blev vi iakttagna

En ”Kneipe” hade öppet och vi började känna oss hungriga. Här inne hade redan en del av ortens befolkning samlats. Förmodligen var restaurangen familjeägd. En yngre man skötte serveringen och en äldre kvinna lagade maten. Vi beställde varsin wienerschnitzel och ett glas av ortens Moselvin. Nog fick vi mat, mycket mat! Först serverades vi en stor portion olika sallader och därefter fick vi två stora schnitzlar vardera med pommes frites. Det gick bara inte att äta allt. Kockan kom själv och packade in en resterande schnitzlar med pommes frites i en bit folie. ”De går bra att äta kalla i morgon” förklarade hon.

Från Moseldalen till Heide

Måndag den 22 april 2013
Idag blev det tidig avfärd från Wintrich i Moseldalen. Vi hade ca 70 mil att åka och startade redan kl. 07.00. Ute var det +10,7 grader. Det var grått och luften var fuktmättad. Vinodlingarna såg ganska livlösa ut med sina kala rankor och det kändes nästan mer som höst än vår. I Frankrike hade vinrankorna börjat grönska på många håll.

Det kom hälsningar från flera håll i Sverige, om att det var dags att åka hemåt, för som flera sa:” Nu är det vår även i Sverige!” Vi tror på er och sätter full fart norrut!

Det blev mycket åkande på motorvägar idag. Med korta inlagda pauser varannan till var tredje timme gick det bra. Det hade, som jag skrev tidigare, varit mulet på morgonen, men molntäcket sprack upp och det blev en strålande vårdag. På eftermiddagen blev det drygt +22 grader. Det var nästan synd att sitta i bilen.

Det är inte bara grönskan ute, som visar att det med lite variationer är vår. Det märks även på djuren. Koltrastarna sjunger i kapp. I betesmarkerna har man släppt ut korna med sina kalvar. På ängarna betar även fåren med sina små ulltottar till lamm. De är bara så söta!

När vi passerade Rhen, stämde vi upp ”Warum ist es am Rhein so schön?” Det gäller att ha lite muntrationer på väg! :-) Trafiken flöt bra idag, trots att det var påsläpp för långtradare, som hade haft körförbud under helgen. Efter alla övervintringar med massor av tunnlar har min värsta tunnelskräck minskat, så nu klarar jag Elbetunneln i Hamburg ganska bra.

Framåt kvällen kom vi fram till ställplatsen i Heide, där vi övernattat åtskilliga gånger. Man står gratis. Däremot kostar el, vatten och tömning några euro. Det stod mest tyskregistrerade bilar här idag.

En småkulen vilodag i Heide

Tisdag den 23 april 2013
Det känns lite konstigt att vara i Heide mitt i veckan. Mestadels brukar vi vara här, när det är lördagsmarknad. Det sägs att Heide har Tysklands största torg och varje lördag är det en mycket trevlig marknad, där bönder, trädgårdsmästare, slaktare, fiskare, bagare m.fl. säljer sina varor. Det är inte så mycket krimskrams som på många marknader söderut.

Den vackra kyrkan i Heide

Idag åkte vi upp till centrum och kunde då parkera på torget. Det var småkyligt och vinden var kall. Jag hade tänkt gå en affärsrunda, men det lockade inte speciellt. Dessutom var inte min kropp på humör. Ingemar gick till en frisör och klippte sig, medan jag gick en sväng i stadens ”Markthalle”. Konstaterade att den röda paprikan kostade 6€/per kilo. Vi hade blivit bortskämda med betydligt billigare priser på frukt och grönt i Spanien/Portugal. Bäst att börja vänja sig, för det lär inte bli billigare i Sverige.

Efter att ha ätit lite i en mindre servering, åkte vi en liten sväng ut på landet mot Büsum. I den här trakten har man mycket fåravel och som vanligt var fåren ute i markerna, där de mumsade på krossad vitkål, som bönderna hade kört ut. Vi åkte till en man, som säljer diverse trädgårdsprydnader, där vi idag fastnade för ett litet lamm. Därefter for vi tillbaka till ställplatsen. Det var betydligt skönare inne i husbilen än ute!

 

Bärgning nästa!

Onsdag den 24 april 2013
Många tyska husbilar stod kvar på ställplatsen i Heide, när vi tidigt på förmiddagen gjorde oss i ordning för att åka vidare norrut i hopp om att finna våren i Sverige. Via Husum rullade vi i riktning mot Flensburg.

Nära Flensburg klagade Ingemar plötsligt över, att han inte hade någon koppling. Vadå! Ingen koppling? Vi befann oss intill en busshållplats och där körde vi in. Mycket riktigt! Kopplingspedalen var helt lös. Ingemar öppnade motorhuven och tittade, om det var något, han kunde göra. Det var det inte.

Försäkringsbolaget kontaktades. De lovade, att om vi skulle behöva övernatta på hotell, skulle de stå för den kostnaden. Efter närmare två timmar kom en bärgningsbil med en mycket trevlig och serviceinriktad ung man till platsen. Han konstaterade snart, att det enda som kunde göras, var att köra in till en Fiatverkstad i Flensburg. Husbilen bogserades, medan vi fick klättra upp och åka med i bärgningsbilens förarhytt. Aldrig kunde jag ana, att det var så högt att klättra!

   

Framme vid Fiatverkstaden blev vi väl mottagna. Om vi kunde tänka oss att bo på hotell under natten, skulle de börja reparationen omgående och då skulle vi kunna få bilen vid middagstid nästa dag. Fin service! Genom kontorspersonalens försorg bokades hotellrum inne i Flensburg. Vi tog med oss det nödvändigaste för övernattning och en taxi förde oss in till stadens mitt.

Vi var inbokade på hotell Ibis och mycket snart kom vi underfund med, att det var länge sedan vi bodde på hotell. Det har tydligen hänt en hel del sedan sista gången.  Vi lyckades smita in genom porten, samtidigt som en kvinna skulle gå ut, varefter vi letade efter receptionen. Där fanns det inte en enda människa, så vi åkte ner till entrén igen. Där fanns en automat, där man skulle knappa in ett bokningsnummer. Då fick vi vårt rumsnummer på ett litet kvitto. Utanför rummet fanns en ny liten automat, där man knappade in rumsnumret. ”Sesam öppna dig! Men som sagt, är det länge sedan vi bodde på hotell. Det har inte funnits något behov av det. Det finns ju sängar i husbilen.

Rummet var mycket modernt, sterilt och spartanskt inrett med trevlig belysning. Den enda sittmöjligheten, förutom sängarna, var en pall. Det fanns inte en enda stol med ryggstöd. Tala om att få ont i ryggen! Fritt internet skulle ingå i priset, men det gick inte att få någon uppkoppling på vårt rum.

Under några kvällstimmar hade receptionen öppet. Då kunde man även gå in i frukostrummet och där fick vi internetuppkoppling. Här fanns det också bara pallar och höga barstolar, så det inbjöd inte till någon längre surfning. Ungdomar skulle säkert kunna sitta i timmar, men inte vi som har nått en övermogen ålder.

Vi började bli hungriga. Mat fanns i husbilen, men den var långt borta, så ikväll fick vi gå ut och äta. Det blev en ganska lång vandring genom Flensburgs trevliga centrum. Caféer och hamburgerbarer fanns det gott om, men det var inte vad vi sökte. På en tvärgata nära kyrkan hittade vi till slut ett äldre hus, där man hade inrett en trevlig restaurang ”Galeri”, som av allt att döma drivs av några unga trevliga män. Trevlig atmosfär, bra service och utsökt god mat. Hit återvänder vi gärna.

Bilen färdigreparerad. Mot Skåne.

Torsdag den 25 april 2013
Vi njöt i lugn och ro av hotellfrukosten, innan vi packade ihop och beställde taxi till Fiats verkstad. Kl 13.00 skulle vi få hämta bilen. Vi anlände redan klockan 12.00. Bilen stod klar ute på gården och vi kände oss glada över att kunna komma iväg tidigt. Trodde vi. Det visade sig att det dröjde ännu ett par timmar, innan alla samtal hade gått fram och tillbaka och det var klart med försäkringen.

Allt hade gått väl och vi var glada över att kunna fortsätta vår resa mot Sverige. Någon värme var det inte ute, när vi sakta knallade upp mot gränsen. Trafiken flöt bra, när vi körde genom Danmark. Vi åkte broarna mot Sverige idag och använde oss av brobizzen, som sattes fast på rutan.

På hemväg skulle vi hälsa på Elisabeth och Uffe i Skåne. Det blev lite sent och det började mörkna så smått. En stor rosafärgad måne lyste upp vår väg. På små slingriga vägar letade vi oss fram till våra vänner och vi fick några trevliga timmar tillsammans, innan det var dags att sova i lugnet på landsbygden. Tack för att vi fick hälsa på er! Vi ses säkert snart igen!

Hahaha! En mycket dålig bild, men jag kan inte låta bli, att visa den vackra månen!

Sakta färd upp genom Sverige

Fredag den 26 april 2013
Efter lite småprat med våra vänner letade vi oss ut från den skånska landsbygden för att fortsätta norrut mot Jönköping. Vi hade gärna velat träffa vännerna Eva och Björn i Örkelljunga också, men det får bli vid ett senare tillfälle i sommar.

Solen lyste under vår stillsamma färd, men vinden var fortfarande kall. Nu började i alla fall våren att närma sig även i Sverige. Utefter vägarna lyste gula tussilagon som små solbarn. Vitsippor och även blåsippor blommade i backarna. Björkarna såg ut att vilja vila ett bra tag till. I många områden i Frankrike hade björkarna varit utslagna.

Vi har så mycket vackert att se i Sverige och att sakta åka utefter Vättern ger nästan oslagbara vyer. Undra på att tyskarna får glitter i ögonen, när vi berättar, att vi bor vid ”Fätternse”!     Idag tog vi ner på den gamla vägen, som går igenom Gränna.

Här åkte vi förbi ett par större hus, som är under byggnation. Dit kommer min kusin med man att flytta till hösten. Monica och Uffe! Jag måste erkänna, att jag blev lite avundsjuk, när jag såg er framtida bostad.     Vilken utsikt, ni kommer att få!

Vi fortsatte ner till ställplatsen i hamnen, där det så här tidigt på året var kostnadsfritt att övernatta. Vi fick sällskap med ytterligare tre husbilar. Varmt var det inte, när vi huttrande gick en liten rundtur i hamnen. 

Visst är det vackert i Grännas hamn!

 

Åter i Askersund

Lördag den 27 april 2013
Morgonen var lite kylslagen, när vi vaknade i husbilen i Grännas hamn. Solen lyste och det blev en mycket vacker sista hemresedag. På den klarblå himlen vilade enstaka moln över Vättern, där solen speglade sig i det klara vattnet.

Vi fortsatte mot Vadstena och Motala på den gamla vägen, som slingrar sig fram mellan små välskötta, äldre villaträdgårdar. Jag kände mig smått lyrisk vid anblicken av alla vårblommor i såväl trädgårdar som skogsbackar.

Vi hade lovat, att höra av oss till Anita och Jyrki, när vi närmade oss Motala, där vi var välkomna på en kopp kaffe hos Anitas mamma. Förutom Anita, Jyrki, Freddie och Anitas mamma, träffade vi även en mycket tjusig kattfröken, Missan.

Missan. Visst är hon tjusig!

Även Freddie ser ut att stortrivas, där han ligger som en kung.

Vi blev inte bara bjudna på kaffe, utan även på utsökt gott hembakat kaffebröd. Vem kan säga nej till Anitas mammas läckra cupcakes och mjuka kaka bakad efter hemligt recept? Inte jag! Det där med LCHF får vi ta en annan dag.  Varmt tack kära vänner för allt gott och mycket trevlig samvaro!

Efter ett par timmar fortsatte vi de få återstående milen till vår bostad i Askersund. Det kändes både ovant och samtidigt skönt att återvända hem. Även här var våren försenad och först nu hade vårblommorna börjat titta fram i bostadsområdet. Grannar, som var ute, kom och kramade om oss och välkomnade oss hem. Vilken skön känsla!