Spanienresan 20130920 - 20140421

Del 2 Comporta - Moncarapacho
Från Inger's Blogg

<

Alla Helgons Dag i Portugal

Fredag den 1 november 2013
Det märktes inte mycket av Alla Helgons dag här i Comporta. Affärer och restauranger var öppna som vanligt. Jag hade trott, att det skulle vara stängt idag.

Mittemot ställplatsen finns en lekplats, som på förmiddagen fylldes av glada, stojande mindre barn, förmodligen från en förskola eller ett dagis. Bredvid lekplatsen har man gjort i ordning en park med bänkar, bord och en grillplats. På grillen låg en påse pinjekottar. Omtänksamt! Här har vi suttit bland stora lavendelbuskar och ätit flera gånger.

Den här mannen kom från affären med en massa utsorterade grönsaker. En grann tupp följde honom fram och tillbaka.

Mannen vinkade åt oss att följa med honom. Det var de här fåglarna av alla de slag, som fick mat. Vilket liv det var!

En del av polishuset, som består av flera liknande byggnader

Byns bodega

En ljuvligt doftande jasminbuske

På eftermiddagen tog vi en långpromenad genom byn, där vi så småningom hamnade vid rismuseet, ”Museu do Arroz”, som ligger i en intetsägande vit byggnad. Man har mycket stora risodlingar i det här området. I samma byggnad som rismuseet ligger en exklusiv restaurang. Museet, som är i tre våningsplan, består till största del av stora maskiner samt redskap, som används vid rishanteringen. Risskörden sker under september- oktober och under oktober har museet stängt.

På en video berättar några ortsbor i 60 – 65-årsåldern om hur de redan vid 9 års ålder fick börja arbeta på risfälten. Hela byn var engagerad. Tyvärr fanns det inte en enda stol att sitta på och det var lite för jobbigt att stå länge för att ta del av videon.

Direkt utanför museet ligger en del av risodlingarna

Vid stranden av floden Sado låg ett flertal båtar som används på risfälten.

Floden Sado

Vi fortsatte till det lilla torget, där vi slog oss ner en stund i solen. Här ligger banken inrymd i ett vackert hus, krönt med klockor och ett gediget storkbo. I en annan byggnad ligger såväl ett bageri som en tvättinrättning. De sistnämnda var stängda idag.

Alla Helgons Dag i Sverige

Lördag den 2 november 2013
Idag är det den stora gravsmyckningsdagen i Sverige. Samtidigt är det Halloween. Vi fick nöja oss med en tyst och andäktig stund vid ett tänt ljus.

Det är inte många husbilar, som har hittat hit under vår vistelse här. Igår kom en portugisisk bil, som bara använde serviceanrättningen, innan den åkte vidare. Idag anlände en tyskregistrerad husbil, som parkerade långt uppe på planen för att övernatta.

Idag var storkarna hemma

En del storkbon har många andra hyresgäster.

När vi var ute och gick igår, kom vi förbi en restaurang, där man hade en meny, som vi tänkte prova idag. Förväntansfulla gick vi bort mot restaurangen framåt kvällen, bara för att upptäcka att den var stängd. Vi traskade vidare. Någon meny blev det inte den här kvällen. På de flesta serveringarna satt bara män med sina ölflaskor. Till slut hittade vi ett litet prydligt matställe, där det bara satt en ung familj. Någon riktig restaurang var det inte, men vi beställde ett par goda varma smörgåsar med tonfisk. ”Nu går vi en krogrunda!” föreslog jag. J Inte så lätt att göra på en mindre ort, men vi gick in på ännu ett välskött litet matställe, där vi beställde varsin espresso och en kaka. Här hade vi kunnat få tapas, men nu var vi redan mätta.

I den prydliga tobaksaffären kan man köpa det mesta

Till Praia Comporta

Söndag den 3 november 2013
Tidigt på morgonen var omgivningen insvept i en tät dimma, som så småningom lättade.  Även idag blev det soligt och varmt, även om det under dagen dök upp en del grå moln på himlen.

Vi hade beslutat, att stanna ännu en dag i den här orten. Vid middagstid åkte vi 2-3 km utmed landtungan och ner mot stranden vid Atlantkusten. Den här stranden med dess kritvita sand sträcker sig nära 2 mil utmed havet.

Här finns det gott om plats att bara ströva. En hel del människor hade åkt ner till stranden i det vackra vädret, men det var ingen som helst trängsel. Många fiskare var på plats med både två och tre spön uppställda utmed vattenbrynet. Ett par restauranger var öppna.

Några vilda lejongap blommade ännu.

Det var varmt ute, men som vanligt den här årstiden är den inhemska befolkningen mycket välklädd. Flera var klädda i stövlar, långbyxor, långärmade skjortor och t o m dunjackor. Nog syntes det, att vi var turister, där vi gick shorts och kortärmat! En ung man avvek emellertid från mönstret. Han badade och la sig sedan i solen.

Vi passade på att åka en liten rundtur i orten. Här är det rent och välvårdat. Många hus är nybyggda och de flesta av de äldre byggnaderna är väl underhållna.

En del bönder var fortfarande ute och arbetade långt ute på risfälten.

Mellan vägen och risfälten ligger en lång rad med koloniträdgårdar

Ingemars dotter har gift sig under helgen. Tack för att vi fick se bröllopskorten! Lycka till Elisabeth och Mattias!

ÖSK har tydligen gått upp i Allsvenskan. Grattis säger jag till mitt barnbarns sambo, som är målvakt i laget. Vi hoppas på fina framgångar för Örebro under den kommande säsongen!

Till fyren vid Cabo Sardão – storkarnas fest

Måndag den 4 november 2013
Det var halvmulet men varmt, när vi vaknade i Comporta. Under dagen blev det uppklarnande och solen tittade fram emellanåt.

Idag tog vi avsked från Comporta för den här gången och begav oss i riktning mot Alcacer, där vi hoppades på att kunna fylla på GPL-gasol.

Dagens resa gick genom stora ödemarker, som dominerades av sanddyner, pinje och enstaka risfält ner mot floddeltat. Runt Alcacer låg de skördade risknippena ute på odlingarna i väntan på att bli bortforslat. Blir det brist på ris, vet jag varför. Ute på de våta åkrarna hade 40-50 storkar en stor fest. Undrar just, om de inte får ont i magen av det råa obehandlade riset?

Det fanns GPL vid en mack i Alcacer, men den fungerade inte för tillfället. Ingemar fick rådet att åka till närbelägna Grândola, där det också skulle finnas GPL. Vägen var mycket knagglig och bitvis håller man på att bygga en ny motorväg. I Grândola kunde vi både tanka diesel och fylla på GPL.

Vi följde nu IC33 ner mot kusten, där vi åkte den smala men vackra kustvägen till Porto Covo.

Här har naturens krafter förstört en del av vägen

På flera håll stod det husbilar utmed klipphyllorna. Vi åkte vidare förbi MIlfontes för att så småningom komma fram till dagens mål, nämligen fyren Cabo Sardõa, som ligger högt ovanför de svarta klipporna ut mot Atlanten.

Vi var ganska trötta, när vi kom fram, så efter en kopp kaffe unnade vi oss en liten tupplur, innan vi gick ut på promenad. Sjöfåglarna flög oroligt skriande högt ovanför klipporna. Senare kom flera långbenta storkar seglande, för att landa i sina bon ovanför vattnet.

Sjöfåglarna sitter vid storkboet och undrar: ” Kommer han inte snart?”

”Jo, nu kommer han!”

”Vem har skräpat ner, medan jag var borta?”

Solnedgången var storslagen. Hela tiden skiftade de mest underbara färger på himlavalvet. Det var bara att njuta. Nu hoppas vi bara, att det blir en vacker soluppgång i morgon bitti.

Fortsatt resa söderut till Sagres

Tisdag den 5 november 2013
Natten var mycket lugn ute vid fyren Cabo Sardão, där fyrens ljus regelbundet svepte över nejden. Under de mycket tidiga morgontimmarna föll några regndroppar från ovan och svalkade kustvegetationen. Även om molnsjok fridfullt gled fram, var det även många solglimtar under den fortsatta dagen. Dagstemperaturen var +24 – +25 grader.

Vi tog en morgonpromenad uppe på den högt belägna kuststräckan, som är klassad som naturpark och ligger vid Costa Vicentina i sydöstra Alentejo. I tron att det kanske var lite blåsigt ute på klippkanterna, hade jag tagit på mig en fleecejacka, men det blev alldeles för varmt.

Storkarna låg fridfullt och vilade i sina bon långt ute på klippavsatserna. Sjöfåglar och ett gäng svarta skrakar tittade på. En lång, smal sicksackmönstrad orm låg på vägen, när vi gick tillbaka. När kameran kom fram, försvann den snabbt slingrande in i vegetationen.

Innan vi åkte vidare, blev det en rejäl städning av husbilen. Vi hade dragit in mycket sand. Därefter sa vi adjö till Cabo Sardão för den här gången och åkte mot Odemira. Här fick vi även säga adjö till något annat, nämligen Alentejo, för nu for vi in i det för turister så åtråvärda Algarve.

Därefter ledde den vackra N120 oss på högt belägna skogsvägar mot Odeceixe och vidare till en ställplats intill floden i Aljezur, där vi åt lunch. Det klingade av melodiska klockor, för här kom bonden förbi med sina kor på väg till ett frodigare bete. Ett ungt par medförande vandringsstavar kom gående med en fullpackad åsna. Åsnan fick en välbehövlig matpaus i gröngräset. Härligt med unga människor, som tar sig fram utan bil!

Vi för vidare genom eukalyptusskogen, där åtskilliga träd var fulla av vita bär. I Vila do Bispo ligger LIDL, så där gick jag in för att proviantera lite. Bröd och grönsaker behövde bl.a. fyllas på. Det är alltid intressant att studera nya varor och då kan tiden gå mycket snabbt. Det gjorde den även idag, för till slut kom Ingemar in och undrade, om jag var färdig. Det hade börjat skymma ute.

Vi åkte raka vägen till det närbelägna Sagres, där vi etablerade oss på ställplatsen för natten. Vi hade ett uppdämt behov av apelsinjuice och här har vi en liten bar där man har en mycket god nypressad juice och där man samtidigt kan surfa gratis. I år fanns det en ny skylt på dörren ”Rökare” och därinne röktes det verkligen. Vi gick till baren bredvid och beställde två glas apelsinjuice var. Tyvärr rökte man även här, så vi blev inte så långvariga. Dessutom var det dags att laga mat.

Här är en större karta över färden till Sagres

En lat dag i Sagres

Onsdag den 6 november 2013
Även idag var det varmt, sol och växlande molnighet. Vi hade en mycket lat dag. Ingemar planerade och satt och läste om nya utflyktsmål. Jag gjorde i ordning foton och gjorde ett sammandrag av gårdagen. Dessutom sov jag en hel del, för jag var helt enkelt genomtrött.

Nu är det tämligen fullt på ställplatsen här i Sagres.  Husbilar står parkerade på tre plan. Man är tydligen tolerant på den här orten. På det nedersta planet mot stranden får man normalt inte övernatta, men där var det helt fullt med bilar på kvällen. Vi står högst upp mot gatan tillsammans med fyra andra husbilar.

På eftermiddagen gick vi en promenad, jag med stavar. På andra sidan om parken hittade vi en trevlig servering, där det redan satt en hel del husbilsfolk. Här finns det bra WIFI och det är rökförbud.

Till Barragem da Bravdura och Alvor

Torsdag den 7 november 2013
Vi har varit i Sagres ett flertal gånger och hoppade idag över att åka ut till Europas sydvästligaste udde, Cabo de Sao Vicente, som man under medeltiden trodde var världens ände. Vår världsbild har förändrats avsevärt sedan den tiden. J

Här stod åtskilliga sjöslag och här startade den mäktige Henrik Sjöfararen bl.a. en navigationsskola och han gjorde flera upptäcktsfärder från den här trakten. Man tror också att den stora vindkompassen ute på Ponta de Sagres användes av Henrik Sjöfararen.

Att åka ut till borgen för att vandra runt och även se på de alltför våghalsiga fiskarna är en unik upplevelse. Jag föredrar att åka hit på våren, när den fantastiska blomningen med mycket stor artrikedom på uddarna har kommit igång.

Efter att ha växlat några ord med ett par svenskar, Lasse och Eva, bröt vi upp från Sagres för att åka upp till Barragem da Bravdura.

Ute i omgivningen står mandelträden snart helt kala och även fikonträden tappar sina löv. Johannesbrödträden är fyllda av ärtskidor. En del eukalyptusträd är översållade av vita blommor och ricinoljebuskarna står snart i blom.

Neriumbuskar utefter vägar och i trädgårdar blommar sparsamt medan änglatrumpeterna fortfarande har ett överflöd av blommor. Klockrankor slingrar sig utefter dikena och lyfter sina himmelsblå blommor mot solen. Även om det är höst även här och mycket har vissnat, finns det alltså en hel del att glädjas åt i det milda klimatet.

Vi följde N268/N125 och kom förbi kända trakter. Förra året bodde vi på campingen utanför Lagos under december, så vi hann åka och promenera runt en hel del i området. Härnere vid kusten ligger också den lilla orten Luz, där man nu åter har startat en undersökning om den försvunna flickan Madelaine.

Vid middagstid, när vi styrde mot Lagos, var det 24,5 grader. I en rondell i Lagos finns en stor fontän, som är något av fåglarnas paradis. Varje gång vi har åkt förbi är den fylld av badande fåglar. Det kan väl inte vara dags för julbad redan? 

Vid ställplatsen intill Stadion stod ganska många husbilar parkerade. På planen framför ställplatsen är det ibland en större marknad. Vi åkte vidare till Oxiaxere, där en vägvisare pekar i riktning mot Barragem da Bravdura. För några år sedan övernattade vi däruppe och det hade vi tänkt oss idag också.

Rosépepparträden var fulla av knoppande klasar och sluttningarna utefter vägen var fyllda av cistrosbuskar. På våren slår dessa buskar ut med massor av vita blommor. Ute hos bönderna låg en massa meloner kvar på åkrarna. Det kan inte vara lätt att få omsättning för allt som odlas. Citronerna lyste gula på träden och i ett par mindre apelsinlundar låg massor av fallfrukt på marken. I gyttjan bökade svarta grisar.

Vet någon, vad det här är för växt?

När vi kom upp till Barragem da Bravdura var den lilla restaurangen öppen. På den öppna planen stod en stor skylt, som upplyste om att camping är förbjuden. Även på planen längre ner i området fanns en förbudsskylt. Man brukar få stå vid dammar, så det här blev en besvikelse.

Efter en promenad åkte vi ner mot kusten igen och stannade i vid ställplatsen i Alvor. För flera år sedan var det tillåtet att stå med husbilar under palmerna på parkeringen nära havet. Det är numera förbjudet. Synd, för där var det mysigt att stå. Senare fick husbilar parkera inne i Alvor, nära fiskarnas hus i hamnen. Ännu senare fick husbilar stå på en öppen plan mellan havet och samhället. Nytt för i år är att det nära den gamla planen finns en ny plan, där man har installerat tömningsmöjligheter och vatten. Mer lär vara på gång. Det kostar 4€ för en övernattning. Här är det rymligt och mycket lite störande trafik. Vi stannade för natten.

Jag tog fram mina stavar och vi gick en promenad runt i staden, innan det var dags för matlagning. Ikväll åt vi abborrfiléer, som vi fick av min son, innan vi åkte hemifrån. Han har själv fångat fisken och fileat den. Den gåvan värmde hjärterötterna. Tack Peter! Fisken smakade mycket gott!

Fiskarnas längor i Alvor

Vi satte oss en stund vid en servering i hamnen och bara njöt av den nedgående solens sista strålar.

Inköp i Portimão – till Lagos

Fredag den 8 november 2013
Det gäller att ha internetreserv, när man är ute och åker. Idag behövde vi fylla på vårt ena SIM-kort. I Alvor fanns det inget TMN-kontor, utan vi åkte till Portimão, där det finns minst tre inköpscentra. Här lyckades det redan i det första centrat, så nu kan vi surfa ett tag till.

Nu var det bara så, att jag gärna ville till min favoritaffär, C&A och den finns på ett annat ställe. Vi anlände snart till rätt center. Ingemar försvann in på apoteket, medan jag gick in på spaning i C&A. Nu hör till saken, att jag hade tänkt mig att få gå på sommarrean betydligt tidigare. Nu hängde det naturligtvis bara höst- och vinterkläder överallt. Nu är det så, att husbilsfolk mest använder sommarkläder, även om det är höst/vinter härnere.

Jag hittade en mycket snygg blå tröja. På väggen ovanför satt en stor skylt med texten 30%. Kunde det bli mer lockande? Jag tog med tröjan fram till kassan. Expediten slog in fullt pris. Jag protesterade och påpekade att det skulle vara 30 % rabatt. Nix! Det var bara på byxor. Visst! Om man tog fram förstoringsglas och läste, så kunde man förstå, att 30% inte gällde tröjorna. Snopet!

Vi hade kommit överens med Siw och Leif om att träffas vid ställplatsen i Lagos och när vi var färdiga med inköpen, åkte vi dit. Här stod ytterligare två svenska bilar bl.a. den från Sagres med Lasse och Eva. Vi hade inte ätit ordentligt på hela dagen, så nu var det matlagning som gällde. Det gick att sitta ute, även om det började bli lite kyligt.

Fars Dag

Söndag den 10 november 2013
På morgonen räknade jag in ca 30 husbilar på ställplatsen här i Alvor. Framåt kvällen hade antalet minskat med en tredjedel. Sandplanen är stor, så det finns gott om plats. Idag kom brödbilen med färskt bröd, trots att det är söndag. För några dagar sedan kom en ung man och sålde färska hallon. Där gällde det att pruta, men hallonen var goda.

Ingemars dotter ringde, grattade sin pappa och berättade en del om vad som händer i deras värld. Lite extra god mat blev det idag med tanke på Fars Dag. Vi åt ugnsstekt laxfilé och mangold tillagad med grädde och parmesan. Som avslutning blev det små salta kex med mjuk getost och honung. Riktigt gott!

Idag fick vi besök av ett litet fyrbent charmtroll. Lite hjulbent och vinglande kom han springande med ena örat bakåtvickat. Enligt en engelsman, som står nära oss, hade någon bara lämnat av honom på morgonen. Engelsmannen har själv hund och till den tydde sig förstås den lille krabaten. Charmtrollet åt allt, som kom i hans väg. Allt slickades rent och framtassarna ville han ha på bordet. Om ingen kommer för att hämta den lille, tar engelsmannen hand om honom. Han har tidigare tagit hand om en hund i Spanien.

Vem kan motstå en sådan liten charmknutte?

Algarves långa sandstränder är vackra och vyerna är fascinerande, speciellt vid solnedgångarna. Det är ett färgspel som nästan är ofattbart. Under kvällspromenaden ner till vattnet tog jag massor av foton. Här är ett fåtal av dem.

Kvar i Alvor

Måndag den 11 november 2013
Det är inte bara bagare och hallonförsäljare, som besöker ställplatsen i Alvor. Idag fick vi även besök av Jehovas Vittnen. Undrar just, vem som kommer i morgon?

Det var tyst och lite avslaget, när vi tog en promenad runt staden idag, men det var ju måndag. Några som passade på att solbada var sjöfåglarna på bilden nedan.

Vi fyllde på energiförrådet, genom att äta en toast vid en av strandbarerna.

Idag hade en engelsk kvinna satt på den lilla hunden ett halsband. Hon och hennes man tänker tydligen ta hand om det lilla trollet. Det var inte lätt att få den hunden att gå i koppel.

Nära oss står en engelsman, som åker ensam. Han underhåller oss med discomusik från eftermiddagar till sena kvällar. Dagtid ligger han på husbilstaket och solar.

Manikyr, pedikyr och hårklippning

Tisdag den 12 november 2013
Det var klarblå himmel och varmt även idag. Det behövs verkligen ingen extra värme på nätterna. Frukosten intas utomhus och idag kom den lille hunden skuttande och fick dela min äggröra.

Efter frukost och dusch tog jag fram mina stavar och vi knallade upp mot staden. Jag hade tid för pedikyr och manikyr i en salong. Tre unga kvinnor hjälps åt att sköta kunderna. Det var ingen större rusning. När jag kom var det bara en kund, som fick sitt hår tvättat och fönat. En av kvinnorna, som arbetade, var samtidigt barnvakt åt sin lille son på sju månader. Alla hjälptes åt att sköta den lille. Mamman till en av kvinnorna kom in och fick sina naglar målade.

Kvinnan, som gav mig manikyr och pedikyr, tog god tid på sig och var mycket noggrann. Jag passade på att även få håret klippt. Jag betalade sammanlagt 26 €, 18 € för manikyr och pedikyr, 8€ för klippning. För det priset kan man unna sig lite lyx.

Idag kom Siw och Leif hit, så under kvällen blev det en Sequence i deras bil. Även Eva och Lasse står nu på sandplanen här i Alvor.

Ännu en dag i Alvor

Onsdag den 13 november 2013
Det var fortfarande soligt och mycket varmt, rena värmeböljan. På stranden var det ganska folktomt bortsett från några soldyrkare och ett fåtal fiskare. Allt verkar gå in i en vintervila efter sommarsäsongens livliga verksamhet.

En kvinna gick runt på ställplatsen och ville ge massage. Det blev inget av med det. 10 € för en kvart, tycker jag är lite mycket efter portugisiska förhållanden. Brödbilen kommer åkande varje dag med nybakat bröd. Vissa dagar kommer även grönsaks- och fruktbilen. Här behöver vi inte svälta.

Dagen förflöt för övrigt i ett enda stort lugn. Vi gick till Alisuper för att handla lite. Det är konstigt, att det alltid fattas något i skåpen. J På väg tillbaka tittade vi in på tvättinrättningen, som ligger nära Alisuper. Här betalar man 3€/kg.

Den här vackra blommande busken ser man på många håll. Den skapar ett ha-begär hos mig! :-)

Trevligt s.k. blindfönster. I mitt barndomshem hade blindfönstret bara svartmålade rutor.

På kvällen blev det några partier Sequence tillsammans med Siw och Leif.

Fortfarande är vi i Alvor

Torsdag den 14 november 2013
På morgonen åkte vi för att lämna in tvätten och vid 18.00-tiden på kvällen gick Ingemar tillbaka för att hämta den.

Värmen håller i sig och det är ca 22-24 grader under dagarna. Framme i bilen visade termometern på +41 grader under eftermiddagen.

Undrar om det är flera, som har samma problem som jag. När jag sitter med min IPad, har jag många gånger försökt lägga in kommentarer i andra bloggar. Några enstaka gånger kan det lyckas, men mestadels försvinner mina betraktelser ut i cyberrymden. Viljan är god, men man kan inte alltid lyckas. 

VM-kval i fotboll Portugal- Sverige

Fredag den 15 november 2013
Tidigt på förmiddagen, innan solen blev alltför stark, tog Ingemar och jag en promenad ner till stranden och ut på träspångarna. Vågorna rullade sakta in mot strand. Det fläktade svagt och var riktigt angenämt.

Bortom stranden i Alvor skymtar Lagos

Den brännande, starka solen mitt under dagen försöker vi i möjligaste mån undvika och sitter då hellre i lite halvskugga. Man får även färg i skuggan och rynkorna, som vi alla får med åldern, behöver vi inte påskynda. De kommer ändå.    Dessutom har vi ett par vänner, som har fått hudcancer

.

Vackra träbroar leder runt Alvor

Det här huset vill Ingemar gärna ha :-)

Idag anlände ännu ett svenskt par, Elisabeth och Lennart, som vi länge har haft en del kontakt med via våra bloggar. Roligt att få träffas ”på riktigt”! Vi tog en välkomstfika hos oss.

Vi var nu fyra svenska par här på ställplatsen i Alvor. På kvällen var det VM-kval i fotboll mellan Portugal och Sverige. Jag är ingen större fotbollsentusiast, men är vi i Portugal, kan det vara roligt att se matchen.  Elisabeth och Lennart föredrog att gå till en restaurang för att äta. Vi andra gick till ett sportcafé, där man på ett flertal bildskärmar visade matchen, som slutade med 1 – 0 till Portugal. Målet gjordes av Ronaldo. Portugiserna hade ett klart övertag. Svenskarna gjorde bra ifrån sig, även om det inte räckte till ett mål. På tisdag går returmatchen på Friends Arena i Sverige. Då får vi se, om Zlatan lyckas få in något mål.

Ajajaj! Hörna igen! Hur ska det gå för Sverige?

Äsch! Ta det lugnt! Det fixar sig nog……

När vi kom tillbaka hem, nåddes jag av ett dödsbud. Min f.d. svåger i Österrike, mina barns farbror hade avlidit.

Svenskmöte i Alvor

Lördag den 16 november 2013
Strax efter klockan 07.00 plockade jag fram mina gångstavar och gav mig ut på en timmes promenad. De enda jag mötte, var en engelsk kvinna, som var ute med sin hund och ett par fiskare, som säkert hoppades på fiskelycka.

Det var lugnt, men vindarna var betydligt svalare än tidigare. Min fibromyalgibenägna kropp annonserade också om väderomslag.

Atlanten var spegelblank. En ensam fiskebåt låg en bit ute i vattnet och närmare stranden höll en mindre skuta på att hämta upp skaldjur från havsbottnen. I små vattensamlingar nära fiskläget gick ett par skaldjursplockare framåtböjda. I fiskehamnen var fiskargubbarna sysselsatta med nattens fångst, bevakade av en hop sjöfåglar, som hoppades på en munsbit.

Idag anlände ännu ett svenskt par, nämligen Birgitta och Nils-Åke. Trevligt att träffas efter en del kontakt på nätet! Snart samlade alla vi 10 svenskar över en kopp kaffe. Det blev en trevlig pratstund, då erfarenheter av olika slag utbyttes. Tack för gott kaffe Nils-Åke och för goda smörgåsar Elisabeth!

Tyvärr kom inte Siw och lilla My med på någon bild

Ikväll var det en stor ”gård” runt månen. Då kommer det snö, säger man i Sverige. Väderlekstjänsten har också talat om snö norröver bl.a. i Burgos och Rioja.

Dags att fylla gasol

Söndag den 17 november 2013
Det var ganska kallt under natten och tidigt på morgonen visade termometern på +8 grader. Vid femtiden hade det tydligen bara varit +5 grader.

Strax före klockan 07.00 tog jag mina stavar och min kamera för att gå ut på en timmes promenad. Ingemar sov ännu, men han gick ut på en gångtur lite senare under dagen. Jag tyckte, att jag hade klätt mig varmt, men måste erkänna, att det var kallt. Snålblåsten var iskall. Händer och ben var som stela pinnar, när jag kom tillbaka, men vad gjorde det? Jag kan gå lite längre sträckor för första gången på tre år.

Även soluppgångarna utmed Algarve kan vara vackra

I den lilla fiskehamnen arbetades det för fullt

En gammal träsnipa

De små blommorna trotsar den iskalla blåsten

Även utblommade växter kan vara vackra

Senare fick vi veta, att det mycket riktigt hade kommit snö norrut. Även på Mallorca låg ett tjockt snölager.

På förmiddagen vinkade vi av Siw – Leif och Ewa – Lasse, som åkte vidare en bit utefter Algarvekusten. Tack alla fyra för trevlig gemenskap! Vi ses snart igen!

Vi behövde tanka gasol och åkte därför en tur till Portimão. Vid en GALP -mack gick det bra att tanka. Jag handlade samtidigt lite på LIDL.

Soligt men blåst

Måndag den 18 november 2013
Vi har fortfarande soliga dagar, men idag blåste det ganska mycket. Står man på en sandplan, yr sanden i stora moln och de små fina sandkornen smyger sig in överallt i husbilarna och lägger sig i ett fint dammlager.

Idag lämnade Nils-Åke och Birgitta Alvor för att rulla vidare några mil. Vi önskar er fortsatt trevlig resa! Vi ses säkert senare!

På förmiddagen träffades vi hos Elisabeth och Lennart för att byta ljudböcker och utväxla ett och annat tips. Vi tackar för en mysig kaffestund!

Det blev ingen promenad för min del idag. Min kropp och blåst går inte ihop. Då härjar inflammationerna vilt på alla tänkbara skrymslen i kroppen.

Returkvalmatch Sverige – Portugal

Tisdag den 19 november 2013
Det var visserligen kylslaget, men ännu ganska lugnt på morgonen, när jag tittade ut. Ingemar sov fortfarande. Min kropp protesterade visserligen, men jag insåg, att om jag inte kom ut nu, skulle det inte bli någon promenad idag. Visserligen blev det en långsam vandring, men hellre det, än ingen alls.

Nere vid parkeringsplatserna under palmerna mötte jag ett engelskt par, som varje morgon går på promenad med sin hund. Vi har mötts varje morgon, men idag upptäckte jag något nytt och vi fick en lång pratstund. Jag såg på håll, hur kvinnan satte ut tre stora matskålar till hundar, som låg på gången. Paret berättade, att de har bott i utkanten av Alvor under nio år. Under 6 ½ år har de matat tre vildhundar varje morgon. Hon har t.o.m. satt halsband på hundarna, för att ingen ska ta dem. Det finns människor, som har ett gott hjärta.

Det var lugnt i hamnen idag på morgonen.

På förmiddagen åkte även Elisabeth och Lennart vidare mot nya mål. Vi önskar, att ni får nya fina upplevelser, tills vi möts nästa gång!

Under resten av dagen tog jag det lugnt och det innebar mestadels horisontalläge och smärtstillande. Ingemar fick lugn och ro.  J

Framåt kvällen knallade vi upp till en sportbar för att se returmatchen Sverige – Portugal, som sändes från Sverige och som slutade med 2-3. Det blir inget VM för Sverige.

Samhällets olycksbarn

Onsdag den 20 november 2013
Det börjar se lite avfolkat ut i Alvor. Många har åkt vidare mot nya mål. Även engelsmannen i sin stora buss for vidare idag. Ett nytt svenskt par anlände under dagen.

På eftermiddagen tog vi en långpromenad runt Alvors stadskärna. Vi har varit i staden åtskilliga gånger, men aldrig varit inne i 1500-talskyrkan Divino Salvador. Idag gick vi in för en stunds kontemplation.

På feniciernas tid målade man ofta båtarna i skarpa färger, för att de lätt skulle synas ute på havet. Än idag målas båtar ofta i bjärta färger.

Idag började Ingemar med all rätt att kalla mig för ”samhällets olycksbarn”. Mitt vänstra knä, som den konsulterade ortopeden i Sverige inte ville operera, smärtar ofta till och viker sig. Det var precis vad som hände inne i husbilen idag. Den högra foten fick ta en hård stöt och fastnade med en stolsdel mellan lilltån och de övriga tårna. Det gjorde mycket ont och det var bara att leta fram en elastisk binda och linda foten. Stukat eller något brutet? Vet inte!

Kvar i Alvor

Torsdag den 21 november 2013
Idag var det mulet och enligt väderleksutsikterna skulle det bli sämre väder. Kylskåpet började bli tomt och det var bäst att storhandla innan regnet kom.

Min fot såg bedrövlig ut. Skönt nog smärtade den inte, när jag satt eller låg, utan bara vid beröring. Lilltån var ordentligt svullen. Att sätta på mig en vanlig sko var inte att tänka på. Resten av tårna och mellanfoten var blå och ytterst beröringskänsliga. Tack vare den elastiska bindan och sandalerna med remmar som går att ställa om, kunde jag linka fram i

Mulet och några få regndroppar

Fredag den 22 november 2013
Idag regnade det lite till och från. Det blev till stor del en innedag för vår del och min fot föredrog högläge. Tur att vi har garderat oss med många böcker, både i pappersform och som ljudböcker. Ingemar läser gärna på Iphone eller IPad, men jag tycker det blir ansträngande för ögonen och föredrar pappersböcker.

Till Portimão

Lördag den 23 november 2013
Det skulle bli regn idag och att då stå på en sandplan är ingen höjdare. Vi förflyttade oss från sandplanen i Alvor till den lilla asfalterade parkeringsplatsen/ställplatsen i Portimão, där det stod ännu en svensk husbil.

Det regnade mest hela dagen. Då är det bra med ljudböcker. Min fot behövde höjdläge, så jag lyssnade på en bok, samtidigt som jag började sticka ett par raggsockor. Ingemar låg och läste en hel del. Övrigt husbilsfolk verkade också hålla sig inomhus.

Åter soligt

Söndag den 24 november 2013
Vi stod kvar på ställplatsen i Portimão. Solen lyste åter och torkade varsamt upp resterna av gårdagens regn.

En granne skrev till mig och berättade, att en annan grannfru hade avlidit efter att ha varit sjuk i flera omgångar. I somras gick vi och valde pelargonior tillsammans på torget. Åter fick vi en påminnelse om att livet är skört och att inget varar för evigt. Vi bör alla vara rädda om varandra.

Min kropp lämpade sig inte för någon promenad idag, utan jag skickade kameran med Ingemar, när han gick ut på en liten vandring i solnedgången.

Till Camperserv för reparation

Måndag den 25 november 2013
Idag lämnade vi ställplatsen i Portimão för att åka till Camperserv nära Almancil. Vi behövde få hjälp med fläktmotorn till toaletten, som inte fungerade längre.  En ny motor, som beräknades komma om en vecka, beställdes.

Vi gjorde därefter en del inköp på Intermarché och LIDL. Jag hade fortfarande min onda fot lindad, men kunde linka fram med stöd av en kundvagn.

Därefter åkte vi för första gången den här övervintringen till Altura och ner till ställplatsen i Alagoa. Nere på den stora sandplanen fanns ett flertal gamla husbilsvänner och musikanter sedan tidigare år. På plats var även Göran och Britt, som uppvaktade oss med Lucia förra året. Det blev en trevlig musikkväll, där huvudsakligen Roland, Berry och Ralf stod för musiken, Marianne och Solveig för solosången och vi andra för glada tillrop och nynnande. Varför ska det vara så svårt att komma ihåg texter?

Ännu en musikkväll

Tisdag den 26 november 2013
Vi tycker det är enklast att åka in till ställplatsen i närbelägna Castro Marin för att fylla färskvatten samt tömma toa och gråvatten. Att fylla vatten kostar sedan ett par år tillbaka 2€ och till det behöver man en pollett, som köps i en liten butik nära ställplatsen.

Ingemar gick till turistbyrån för att höra om decemberkalendern för Algarvekusten hade kommit. Programmet brukar ofta vara försenat och så var det även nu.

Det är inte så lätt att gå på rad :-)

Också en form av frihet.

I utkanten av Castro Marin finns det sedan många år åtskilliga duvslag. Ja, det finns på många andra platser också. Ofta kan man se, hur duvorna släpps ut på utflykt i en väl sammanhållen klunga. Med snabba vingslag flyger de i olika väl sammanhållna formationer.

Även idag blev det en spelkväll, då Roland och Berry stod för musiken. Ralf och Eva hade åkt vidare.

Vi minskar på soporna och får hjälp med disken. Blir det mot förmodan några matrester kvar, ställer vi nämligen ut dem till traktens hundar och katter. På morgnarna är det alltid tomt

Kvar i Alagoa

Onsdag den 27 november 2013

Även idag lyste solen över oss alla även om det är lite svalt i luften. På eftermiddagen kom Helena och Roland över på kaffe. De berättade med egna ord om den hemska upplevelsen förra övervintringen, när deras husbil kvaddades av en tromb. Vi fick ganska bra lä från de stora vassruggarna bakom bilen.

Våra engelska grannar

Även ikväll blev det en kortare spelstund. Roland var smått förkyld och lite kulen, så Berry stod för musik på gitarr och sång.

Bilden blev mycket dålig, men de fotade ser så glada ut, så den får komma med på skoj.

Mina tankar har idag ofta gått till Österrike, där Mathias, en ingift farbror till mina barn, begravdes. Min son och f.d. man har flugit ner för att vara med på begravningen.

Till ställplatsen i Vila Real

Torsdag den 28 november 2013
Idag hurrar vi för Eila, en av våra äldsta husbilskompisar, som fyller jämna år och som befinner sig på hemmaplan i Sverige.

Våra engelska grannars bil. Både skattkista, kassaskåp och blomsterlåda finns med :-)

Vi lämnade Alagoa för att uträtta en del ärenden i Vila Real. Nu blev det ganska sent, innan vi var färdiga, så vi åkte aldrig tillbaka till Alagoa, utan stannade på ställplatsen utmed Guadiana i Vila Real. Det är en bom in till ställplatsen, där man via en automat hämtar en biljett. När man lämnar ställplatsen, stoppar man in biljetten och får då reda på, hur mycket man är skyldig. Det kostar 4.50 €/dygn och det går bara att betala kontant. WIFI ingår, men då får man ta med biljetten och gå till den lilla kuren vid infarten för att få en lapp med inloggningsuppgifter.

Vi parkerade alldeles framför floden, där man kan följa båttrafiken, såväl färjor, som fiskebåtar och nöjesbåtar. Färjeterminalen ligger bara en liten bit härifrån. Det går täta turer med såväl spanska som portugisiska båtar mellan Vila Real på den portugisiska sidan och Ayamonte på den spanska. Enkel resa kostar 1.70 €.

Att getter klättrar i träd har vi sett tidigare vid några tillfällen, men idag såg vi något, som var helt nytt för oss, nämligen får som klängde upp i apelsinträd. Vi köpte en säck apelsiner på väg idag. På tal om apelsiner, så känner alla som åker härnere till att det säljs apelsiner förpackade i nät utefter vägarna. En del sorter är fortfarande lite syrliga och enligt odlarna dröjer det ännu någon månad, innan de får full sötma.

I Vila Real

Fredag den 29 november 2013

Vi beslöt oss för att stanna kvar i Vila Real. De snabbare promenaderna fick Ingemar stå för. Jag hade fortfarande mycket svårt att gå, men stödd på Ingemar och iförd sandaler   tog vi en kort promenad upp till staden, där vi passade på att äta kyckling piri-piri. Behöver jag nämna, att jag saknar stavgången?  För övrigt ägnade jag mig åt min raggsocksstickning. 

En av färjorna mellan Portugal och Spanien

 

Till Olhão och Moncarapacho

Lördag den 30 november 2013
Idag beslöt vi oss för att åka till ”Bondens marknad” i Olhão. I Olhão finns två stora saluhallar nere i parken vid hamnen. Utanför dessa hallar äger varje lördag ”Bondens marknad” rum, då tillresande från lokalbefolkningen säljer sina jordbruksprodukter.

När vi kom fram till Olhão, visade det sig att det tydligen var totalförbud att parkera husbilar på den stora parkeringsplanen mittemot polisstationen. Det har det visserligen varit tidigare också, men av och till har det ändå gått att stå där. Den lilla planen på samma sida som polisstationen var helt fylld med husbilar. Vi och flera med oss parkerade utefter gatan och det gick bra.

Strandpromenaden vid saluhallarna och parken i Olho

Det var smärtsamt att gå, men med två fikapauser på väg och Ingemar som gott stöd kom vi fram. Det har varit kallt under nätter och morgnar. Kanske var det kylan som gjorde, att en hel del grönsaker såg ganska vissna ut idag. Ett och annat handlade vi i alla fall bl.a. mycket goda hallon, som vi även köpt tidigare.

Smultron, som förutom att äta, även går att göra likör på. Vi har plockat lite och ätit under tidigare år, men jag föredrar nog våra svenska smultron

Förutom frukt och grönt finns även fåglar och en del små

På väg från Olhão stannade vi vid en Chinaaffär.  Jag hade känt mig lite låst och deppig under några dagar p.g.a. min struliga kropp. Kanske lite färger skulle hjälpa?   Jag kom ut med en hel påse färgglada garnnystan. Ska jag bli sittande mycket, ska det åtminstone vara roligt! 

Vi behövde en övernattningsplats och åkte upp till Camping Rural en bit utanför Moncarapacho, där ”bossen” själv mötte oss iförd cowboyhatt. Han frågade direkt, om vi pratade franska. Skönt nog kunde hans dotter en hel del engelska. Det visade sig vara belgare, som förestår ställplatsen.

På väg till Camping Rural finns denna glada målning på en husgavel. Påminner om tiden, när jag dansade både folkdans och olika kultisdanser.

Första Advent – Dia da restauracao

den 1 december 2013
I Sverige firas Första Advent idag. Det är lite svårt att känna riktig adventsstämning, när solen lyser, men jag har i alla fall dekorerat en del med några nyinförskaffade föremål. Vackra ljus vill vi ju ha, när det är julmånad. Vi hade samlat på oss en del dekorationer genom åren härnere, men den lådan blev kvar hemma. Roligt att få köpa lite nytt!    I år har jag satt egen glögg, som provsmakades idag och blev godkänd. Tänkte på er Ulla och Torgny, när vi satt ute i solen förra året och ni bjöd på glögg.

Här i Portugal firar man ”Dia da restauracao” till minne av frigörelsen från Spanien 1640.

Vi hade kommit ganska sent till Camping Rural igår eftermiddag, men hann etablera oss i gröngräset under ett olivträd. Bortsett från platserna med el är inget inrutat, utan man kan ställa sig, var man vill. Vi hade en trevlig belgare som närmaste granne. Utan el kostar det 5 €/dygn. WIFI är gratis och där vi stod hade vi ganska bra uppkoppling. Här finns tvättmaskin och ett litet servicehus med separat dusch och toalett för kvinnor och män

.

Infarten till Camping Rural

Servicebyggnaden

Reception m.m.

För vår del, som trivs ute i naturen, var det en skön känsla att landa här. Vi väcktes på morgonen av fyra sällskapliga gäss, som hade sitt revir helt nära vår husbil. På gården finns även tre hundar, två papegojor, en massa höns, två hästar och en stor svart gris. En lama finns också, men den befann sig ute på bete en bit härifrån.

Våra närmaste grannar :-)

Häruppe bor hönsen

Det var inga andra svenskar här, men Ingemar underhöll sig ett tag med en norrman, medan jag konverserade vår belgiska granne. Bossens dotter och barnbarn, Elias, satt ute, när vi gick runt på ägorna. Elias, som är en stor djurvän och en pratglad kille, tog med oss för att visa djuren på gården. Snart blev vi presenterade för både grisen Michelle Obama och papegojorna Jonny Walker och Lola.

En av gårdens tre hundar

Den skrattande grisen, Michelle Obama

En stolt papegojmamma. Pappan har någon helt fräckt varit inne och stulit

Jonny Walker är så vacker, så han får vara med på flera bilder

Till Camperserv igen och tvätt i Tavira

Måndag den 2 december 2013
Idag var vi tvungna att lämna Camping Rural. Vi hade vi tid hos Camperserv  N37 06 11.9
W8 04 14.5 för att byta fläktmotorn till toan. Vi hade väntat på att få göra en uppdatering av toan samtidigt, men den delen hade inte kommit.

Tvättsäcken började bli ganska tung, så vi tänkte även försöka hinna tvätta idag. Självbetjäningstvätten i Tavira blev nästa uppehåll. Vi åkte inte den vanliga vägen genom Faro, utan mot Loulè och körde vidare på den vackra vägen över bergen. Här asfalterade man vägen på flera ställen, så den var inte alls så knagglig som N125 längs kusten.

Tvätten i Tavira ligger utmed vägen intill kanalen. Det brukar gå bra att parkera utmed kajen. Det gjorde vi även idag, men fick flytta fram bilen några meter, eftersom polisen tyckte att det var för trångt för bilarna att komma förbi. J

Det tog lång tid att tvätta, eftersom maskinerna är ganska små och vi även var tvungna att tumla kläderna. Nu har vi upptäckt, att det även finns en självbetjäningstvätt i Vila Real, nära brandstationen. Bra att veta en annan gång.

Jag känner mig nöjd, för det märks att min fot sakta men säkert läker, även om jag fortfarande inte får på en sko.

Vi hade gärna åkt tillbaka till Camping Rural, men det började bli sent på dagen, så vi for ner till ställplatsen vid kajen i Vila Real för att övernatta. Det är rogivande att ligga intill Guadiana. WIFI ingår i ställplatsavgiften, men tyvärr är nätet mycket svagt.

Kvar vid ställplatsen i Vila Real

Tisdag den 3 december 2013
Ibland vaknar jag på natten av fridfulla tuffande ljud. Det är en rad upplysta fiskebåtar, som ger sig av ut mot Atlanten vid 3–4 -tiden. Kan bara säga, att det är en vacker syn. När det ljusnat, börjar färjetrafiken mellan Spanien och Portugal, närmare bestämt mellan Vila Real och Ayamonte.

Framför oss ligger en båt, där det bor en man. När det är flod, syns båten väl, som på bilden. När det är ebb försvinner den helt under kajkanten. Rena kurragömmaleken!

Kan upplysa om, att Blå Sälen, tidigare Blå Elefanten, i utkanten av Vila Real, nu åter har GPL. Nackdelen är att det är lite trångt att åka in vid macken. Vi installerade en fast gasoltank, innan vi åkte hemifrån, något vi inte ångrar. Viktigt att veta, när man tankar GPL, är att man bör använda riktiga arbetshandskar för att undvika frostskador.

Nu är mina raggsockor färdiga. Det är faktiskt de första raggsockorna, som jag stickat sedan barnen var små.

För åtskilliga år sedan beslöt jag mig för att det fick vara slutstickat. Man är ju inte säre än att man kan ändra sig!  :-) Förra året stickade jag en hel del spiralhalsdukar. I år blev det en babykofta till mitt nyfödda barnbarnsbarn och åtskilliga handledsvärmare. Det här är bara en del av dem.

Till saken hör, att barnbarnsbarnet var så kraftigt vid födseln, att koftan var för liten. Man kan inte alltid lyckas!

 

Till Gran Plaza och Fabrica

Onsdag den 4 december 2013
Har känt mig som fånge i bur med min justerade fot under två veckor. Nu längtade jag efter att få linka omkring i ett varuhus och se på juldekorationer. ”Ta med gångstavar?” ”Nej”, tyckte Ingemar. ”Det är bättre att du stöttar dig på mig.” Så fick det bli.

Vi lämnade alltså ställplatsen i Vila Real och åkte mot Tavira. Först gjorde vi en sväng ner till Manta Rota för att beställa klipptid hos frissan. Det blev ett positivt återseende med stora leenden från båda håll och en omfamning. Jag fick tid nästa dag.

Under senare tid brinner det eldar lite varstans ute i markerna och den tjocka röken stiger mot himlen. Man har beskurit träd och gammalt skräp krattas bort. Här och var bevakar polisen förloppen, så att eldarna inte sprider sig. Det har även visat sig att eukalyptusträden, som inplanterades för många år sedan och som sprider sig snabbt, är mycket lättantändliga.

Vi åkte vidare till Gran Plaza i Tavira. Härligt att se juldekorationer!

Ett och annat köptes också med hem. Vi brukar äta vid den lilla mexikanska restaurangen på övervåningen och så fick det bli idag också. Efter den här rundturen i varuhuset var jag mycket trött och hade ont. Det var en njutning att få sätta sig i bilen för att åka vidare till ställplatsen i Fabrica.

 

När vi öppnade posten på internet, fick jag reda på, att en av våra äldsta och finaste vänner i Sverige ligger på sjukhus för hjärtflimmer. Vi tänker på dig Håkan och önskar dig ett snart tillfrisknande!

Vattenläcka – Nelson Mandela död

Torsdag den 5 december 2013

En fridfull strand i Fabrica

Idag var både kiosken och restaurangen öppna. I våras var det stängt, när vi var här.

När jag skulle laga frukost på morgonen, blev fötterna våta. Framför skåpet i köksdelen var mattan blöt och det återstod bara att ta ut den för torkning. Vattenläcka, men var? Ingemar tog ut lådor, men upptäckte inget misstänkt. Vattenpumpen stängdes av och då slutade vattnet att rinna. Ingemar ringde Camperserv., vars reparatör skulle till Camping Ria Formosa intill Cabanas. Vi kunde komma dit.

Vi bröt upp från Fabrica. Min tid hos frissan var bara att glömma idag, så vi åkte förbi Manta Rota, för att avbeställa tiden. Jag var välkommen en annan dag.

Är det en åsna med sex ben?

Nej, det är en mamma med sitt åsneföl :-)

Färden gick vidare till Camping Ria Formosa, för att vänta på reparatören, som dröjde. Vi passade på att äta lunch i restaurangen, där vi ätit ett flertal gånger tidigare. Lunchen kostar 5 €. Kockan kom ut med ett stort fat grillad fisk, som smakade utsökt gott. Här kommer vi med största sannolikhet att mellanlanda flera gånger för att äta fisk. Ännu en svensk satt ute för att äta lunch, nämligen Sune, som bott på campingen under många år. Vi fick en lång och trevlig pratstund. Trevligt att mötas igen Sune!

Så småningom dök reparationsbilen upp och strax därefter kravlade två män omkring på golvet inne i husbilen. Skönt nog var det inget större fel. Filtret till vattenpumpen hade lossnat och skruvades åt.

Vi åkte in till Vila Real för att övernatta.

Ljusen glittrar från den spanska sidan

Sent på kvällen, när jag satt och surfade, meddelades världen, att Nelson Mandela var död. Med tända ljus och en stilla minut gick mina tankar till den store mannen, som bidragit med så mycket gott till världen under sin livstid. Vila i frid Nelson Mandela!

Julmarknad och Julkrubban Belém Gigante i Kulturhuset

Fredag den 6 december 2013
Idag firade spanjorerna Konstitutionsdagen, som är en allmän helgdag, och det märktes även här på den portugisiska sidan. Många spanjorer kom över med färjan och till ställplatsen kom flera spanska husbilar.

Idag hade svullnaden i min högra fot gått ner så mycket, att jag fick på mig mina mjuka sportskor. Ingemar fick åter vara mitt stöd på promenaden in till centrum.

När vi var här för en vecka sedan, var det nästan folktomt. Idag var det liv och rörelse med massor av glada människor. Det var jul- och hantverksmarknad, samtidigt som man öppnade dörrarna i Kulturhuset till årets julkrubba.

På torget pågick marknaden. Här fanns en hel del för barnen att roa sig med bl.a. minitåg, karuseller, gungor och en geléisbana, där det gick att åka skridskor. De portugisiska barnen hade lite svårt att stå på skridskorna, vilket man kan förstå. Det finns nog inte så många skridskobanor här.  :-)

Hemslöjdsdelen var intressant. Här fanns gedigna hantverk, korg- och sävarbeten, målade kakel, fina korkarbeten m.m.

Goda bakverk gick att köpa och även skinkor och ostar från regionen. De mycket goda mandelkakorna smälter i munnen. Vi köpte också varsin påse nyrostade kastanjer att äta på väg. Skönt nog var julmarknaden befriad från alla klädstånd. Däremot gick det bra att köpa levande småfåglar.

Det har blivit lite av en tradition för oss att se julkrubban i Vila Real. För en inträdesavgift på 0,50 € får man i lugn takt gå runt och beskåda detta otroliga arbete, som återspeglar mycket av livet i landet både förr och nu.

Julhusets vackert dekorerade fönster

En lite modernare krubba

Fortsatt jul- och hantverksmarknad i Vila Real

Lördag den 7 december 2013
Marknaden i Vila Real fortsatte under hela helgen och mycket folk strömmade in till staden. Krubban som byggs upp på nytt varje år, lockar massor av människor.

Vi tog det lite lugnt idag och försökte ta del av den senaste tidens nyheter. Tyvärr är uppkopplingen här på ställplatsen ganska dålig. Det är nog för stor belastning för tillfället.

Inköp och åter till Fabrica

Söndag den 8 december 2013
Spanjorerna firar idag ”Den obefläckade avlelsens dag”. Det blev ingen extra helgdag för deras del i år, eftersom den inföll på en söndag.

Nätterna har under en tid varit kalla. Klockan 08.00 i morse var det 8,3 grader och morgonrodnaden på den spanska sidan såg ut att huttra lite.

Det är intressant att följa tidvattnet här intill Guadiana. Man ser en tydlig ändring mellan ebb och flod. Vi har en tidvattentabell, där vi kan se, om det stämmer. J När det är flod, strömmar vattnet i full fart uppåt floden. Husbåten framför oss höjer sig och blir helt synlig. Vid ebb vänder vattnet riktning och flyter ut mot havet igen. Husbåten sjunker och blir knappt synlig ovanför kajkanten.

På kajen framför oss torkar fiskarna sina nät och ibland behöver de även lagas. På andra sidan Guadiana syns spanska Ayamonte

Kylskåpet var åter ganska tomt, så vi behövde handla. Basvarorna inköptes på LIDL, där det är lätt att handla. Resten köpte jag på Intermarché. LIDL har ett stort sortiment av nybakat bröd. Här kan man numera även köpa det goda tyska fullkornsbrödet. Det har alltid gått lätt att parkera vid LIDL, så det är populärt bland husbilsfolk. Numera har man gjort i ordning speciella, blåmarkerade parkeringsplatser för husbilar. Här blir vi välkomnade och vi tackar!

Den färska fisken lockade på Intermarché. Idag köpte jag ett par stora fiskkotletter, som jag lade i en smord form, hällde på lite olivolja, saltade och kryddade med ”Vilda fantasier”, en kryddblandning från Närke, som jag fått av en granne. Efter en stund i ugnen la jag på dill och hällde över grädde. Vet inte vad det var för fisk, men så god den blev! Den fullkomligt smälte i munnen.

Vi tyckte inte, att vi hade någon nytta av att stå på ställplatsen i Vila Real, där det nu var så dåligt Internet, utan åkte vidare till Fabrica. Även här märktes det, att det var en stor helg. Det var mycket folk på parkeringsplatsen och även flera husbilar, mest fransmän. Den lilla kioskserveringen var öppen och det var även restaurangen. Senare under kvällen blev det avfolkat.

Solnedgång i Fabrica

Ganska kallt – åter till Caravaning Camp Rural

Måndag den 9 december 2013
Det har varit mycket soliga dagar, men också tämligen kyliga vindar under en längre tid. Det är ju trots allt vinter även här. Med tanke på kyla, halka och stormar, som har ställt till med en hel del i Sverige, är det mycket skönt här.

Vi längtade lite efter att ha mer oberoende uppkoppling till Internet och kom överens om att åka tillbaka till Caravaning Camp Rural nära Moncarapacho under några dagar. Där är man verkligen ute på landet. Jag hade storhandlat, så vi skulle klara oss några dagar. På väg åkte vi till BP-macken utanför Vila Real för att fylla GPL. Nätterna kan vara ganska kyliga, så då går det åt en hel del gasol.

Minneshögtid för Nelson Mandela och Nobeldagen

Tisdag den 10 december 2013
Det var drygt +16 grader ute, men den kyliga vinden gjorde, att alla sökte lä bakom sina bilar.

Vi satt flera timmar under förmiddagen och följde minneshögtiden för Nelson Mandela i Johannesburg. Vilken otrolig uppslutning av människor och inte minst av olika nationers ledare! Det var mycket pampigt och Barack Obamas tal kommer säkert att gå till historien.

Nobels fredspris delades sedvanligt ut i Oslo och övriga priser i Konserthuset i Stockholm. Den kanadensiska författaren Alice Munro, som kallas den samtida novellkonstens mästare och som tilldelats årets litteraturpris, kunde p. g. a. sviktande hälsa inte själv komma för att motta sitt pris. Ingen av oss hade tidigare läst något av författaren, men nu håller vi på att lyssna på ”För mycket lycka” och vi är glatt överraskade.

Vi inskränkte promenaden till att gå runt på de stora ägorna, där vi träffade på såväl Elias med en av papegojorna, som två hästar och ett buksvin. Jag hade lagt ner ett kex i en ficka, som jag matade papegojan med.

Rosorna blommar fortfarande.

De två hästarna, som man kan låna, om man vill rida.

Elias med Jonny Walker.

Det mysiga buksvinet springer ut och in hos gässen och äter deras mat. en självständig herre/dam

En blåsig dag

Onsdag den 11 december 2013
Det blåste hårt under natten. Jag tycker inte om stark blåst och var som vanligt nattvakt 
Det var mulet och den hårda vinden fortsatte under dagen, även om styrkan sakta avtog. Det var inget nöje att sitta utomhus idag.

När vinden hade mojnat, tog vi en sakta promenad runt i omgivningen. Min tå är bättre, men är fortfarande öm och det knakar betänkligt, när jag rör på den. Ja, ja, den läker nog med tiden.   Ingemar vandrar runt lite snabbare på egen hand emellanåt.

Stora fält med stenekar och olivträd

Långt ute i markerna står flera cirkusbilar. De kanske förvaras här under vintern

Jonny Walker – papegojan – var också på utflykt och satt uppflugen på en ställning. Jag hade lagt ner hårt bröd i en ficka, som vi matade den med. Det lilla buksvinet verkar gå sin egen väg här i livet.  Det kommer knatandes emellanåt, men bevärdigar oss inte med en blick, utan kryper under stängslet in till gässen för att smaka deras mat. 

Idag fick gojan hårt bröd. Han tackade artigt för varje bit.

Grattis Ursula!

Torsdag den 12 december 2013
Idag fyllde min kusin Ursula, bosatt i Frankrike, 70 år. Efter ett par försök lyckades jag komma fram per telefon och kunde gratta henne. Hon var kvittrande glad, trots att hon skulle på behandlingar under kvällen i stället för födelsedagsfest.

Det var ganska mulet idag, även om solen tittade fram ibland. Den hårda vinden hade gett sig och det var skönt att sitta ute. När vi vid ett tillfälle satt och drack kaffe, kom ”bossen” själv förbi och ville bjuda på ett litet glas av traktens specialitet, fikonbrännvin. Han menade, att man blir stark av det.   :-)  Jag smuttade på det, men usch! Det var alldeles för starkt för min del. Påminner om, när min dåvarande svåger i Österrike satt på gården och beredde plommon till Slivovits, som är mycket vanligt nere i Europa. Jag håller mig nog till lite lättare drycker.

Det lilla buksvinet knallade förbi några gånger. Den vackra hönan hade däremot beslutat sig för att stanna hos oss idag och var mycket sällskaplig. Vi förde långa samtal med henne, när vi satt ute.  :-)   Mina riskorn gillade hon också.

Luciadagen

Fredag den 13 december 2013
Tidigt på morgonen serverades glögg och pepparkakor med mögelost hos oss. Jag hade velat se Luciafirandet från Olai Petri kyrka i Örebro med Gladys del Pilar, men det gick inte att få in på Play-TV. Ett Luciatåg på Your Tube fick duga.  Sedan tog vi en tupplur till, innan det var dags för riktig frukost. 

Luciadagen väcker så många minnen. När mina barn var små, hade vi en trevlig tradition. Vi hade inga äldre släktingar kvar, där vi bodde, men där fanns ett par grannfamiljer, som hade varit fina vänner sedan jag var barn. Dem lussade vi för och det var uppskattat från båda håll. Idag finns varken dessa vänner eller deras barn kvar i livet.

Förra året stod vi i Alagoa med husbilen den här dagen. Då kom Britt och Göran och lussade. Vilken mysig överraskning!

Idag på förmiddagen tog vi en långpromenad utanför området. Det var min första stavpromenad på 3 ½ vecka, sedan jag gjorde illa foten. Nu är det bara att sätta igång och träna upp styrkan igen efter bästa förmåga.

Man ser många gamla ruiner ute på landsbygden i Portugal. Undra vad som hände med familjen, som bodde här?

Det gamla vattenhjulet används tydligen fortfarande

Det här trädet är mycket vanligt. Är det någon, som vet, vad det är?

Det var drygt 20 grader och kvavt under förmiddagen, när vi promenerade längs de inhägnade odlingarna. Fikonträden var avlövade och avplockade. Mandelträden var också avlövade, men åtskilliga mandlar satt kvar. På sharonfruktträdet hängde ännu ett par frukter. En hel del granatäpplen satt kvar på de nästan helt avlövade träden. Mandarin- apelsin- och citronträden fullkomligt dignade av frukter. På marken låg fallfrukt, precis som det gör under äppelträden i Sverige, när det är bra skörd. Olivträden var fyllda av små oliver, som nog ska växa och mogna tills nästa säsong.

En hel del granatäpplen sitter kvar i trädet

Kaktusfikonen mognar sakta. De går att äta. men det är inte någon favorit för oss.

Trädet dignar av gröna oliver.

Massor av svarta oliver, som ska mogna

På eftermiddagen kom några mycket lätta regnskurar. Vi har inte haft eluppkoppling på drygt 1 ½ månad, men idag var det lägre spänning, så det behövdes lite extra hjälp.

Soligt och varmt

Lördag den 14 december 2013
Idag var det åter strålande sol och lite svag vind. Vi passade på att tvätta och vädra sängkläder och annat.

Det lilla buksvinet, som travar runt här, är en rolig prick. Han kryper ogenerat ut och in till gässen för att äta, när de har fått mat. Idag kom han i riktig dispyt med de fyra gässen, som började protestera och nafsade på honom. Han knuffade bara undan dem och lade sig lojt ner på marken en stund, innan han fortsatte att äta. Han visar verkligen, vem som är herre på täppan.  :-)

Elias hämtade fram de båda hästarna från betet idag. De sadlades och gjordes i ordning. Snart satt Elias och hans morfar – Bossen – på varsin häst. Morfar hade lite svårt att komma upp på hästen. Han är ju äldre, precis som många av oss.  :-)  Trots att han stod på en pall, fick han inte över det högra benet. Dottern hjälpte till att lyfta över benet. Sedan gav sig ”Bossen” och hans barnbarn ut på en ridtur på ägorna, båda iförda västar och cowboyhattar. Dottern fotograferade en hel del. Förmodligen vill de ha nya foton till hemsidan. När de kom tillbaka, red de fram till mig och hälsade, där jag satt utanför bilen och målade naglarna. Det är rena High Chaparall här.

Bästa cowboystil!

En upplevelserik dag

Söndag den 15 december 20013
Solens gåva fick vi även idag, något vi är mycket tacksamma för. Lite kyligare i luften var det kanske och på morgonen var gräset daggvått. Det avskräckte oss inte från att äta frukost utomhus.

Vilda Västern är ej som förut! Idag spändes den vita hästen framför en vagn.

Idag var det dags att ta fram gångstavarna igen. Igår var inte min kropp på humör, men idag tog vi en promenad ut på landsbygden. Vid en mindre avtagsväg satt en liten skylt ”Café”. Vi tittade på varandra. Klart vi ville ha kaffe! Inne i det lilla caféet var man nog inte beredd på några gäster. Det var rena släktträffen med flera generationer, som var samlade över en kopp kaffe. Vi beställde varsin stor kopp ”Café con leite”. Något bröd fanns inte, men vi köpte en påse med små croissanter. Vad då onyttiga konserveringsmedel? 

Den här busken, fylld med blåa bär, växte utefter vägen. Vad är detta? en kvinna funderade över, om det inte är en sorts olvon. Vad tror ni?

Visst är hon fin, vår cafévärdinna!

När vi kom tillbaka, stod en franskregistrerad husbil nära vår ute i gröngräset. Det visade sig vara ett par med sin lilla hund, som tidigare hade stått på ett annat ställe. Mannen hade vid ett flertal tillfällen kommit och pratat några ord svenska med oss.

Jag bjöd ”bossen” på glögg och pepparkaka med grönmögelost.

Frun kunde lite engelska och det kunde även mannen, så förutom de ord han kunde säga på svenska, kunde vi konversera hjälpligt. Fransmannen hade en hel del kort, som han visade oss. Han hade åkt speedway och varit med i ”Hell Drivers” och kört under ett flertal år, även i Sverige. I Sverige var han ett halvt år och låg på sjukhus under tre månader efter en olycka med bilen. Flera bilder visades, där vi förstod att han och frun hade framträtt en hel del med sång och musik.

Sång och musik blev det också här snart. Det franska paret hämtade ut sina vackra dragspel och snart ljöd ljuvlig musik. Frun har en härlig stämma. Hon sjöng flera av Edith Piafs välbekanta sånger. Vi sjöng alla ”E viva Espania” tillsammans.

Jonny Walker – papegojan – satt uppflugen i ett träd intill och lyssnade intresserat. Han åt med förtjusning både mjukt bröd, kex och hårt bröd, när vi matade honom. Däremot ville han absolut inte komma ner från trädet, när Elias försökte ta ner honom. Han flaxade vid ett tillfälle iväg till gässen, vilket kanske inte var så lyckat. Där hade han säkert fått sig ett tjuvnyp, om inte Elias hade räddat honom i sista minuten.

Fransmännens lilla hund vann våra hjärtan. Elias kom med en ännu mindre hund, en liten svart hundvalp på fyra veckor. Den blev vänskapligt omfamnad av den lille grå. Innan hönan blev bortkörd av den lilla hunden, var den ett bra tag i vår närhet. Jag måste nog snart köpa nya kex.   Hönan ratar hårt bröd, men äter med skrockande förtjusning kex. Här är det rena rama djurfarmen. Gissa om vi trivs!

 

En mycket äventyrlig färd

Måndag den 16 december 2013
Idag kom buksvin nummer två knallande in till gässen. Jag visste, att det skulle finnas ett till, men vi hade inte sett det på hela tiden. Till en början verkade gässen mycket upprörda, eller var de kanske glada? De fann sig emellertid ganska snart i att ha ännu en matgäst inom hägnet.

Chantal och vår franske granne beundrar nykomlingen

Igår hade jag nämnt för värdfolket, att jag skulle behöva hitta en läkare, som kunde ge injektioner i mitt strulande knä. Har fått det i Spanien ett par gånger tidigare och det har verkligen hjälpt. Vill inte gärna riskera att råka ut för ännu en olycka i onödan.

”Jag kommer i morgon bitti och kör dig till en läkare i Olhão” sa campingbossen Eugene Roland. Han kom mycket riktigt, även om det var en dryg timme senare, än vi kommit överens om. Vad då? Det är väl ”por la mañana”, som gäller även i Portugal.

Skåpbilen, Western Taxi, som mannen sa, används till allt här på campingen. Den har nog inte städats under de senaste tio åren och är full av grava skavanker. På sätena ligger ett par gamla kuddar, för att det på det hela taget ska gå att sitta. Någon backspegel fanns inte på min sida. Tack och lov fungerar säkerhetsbältena.

Vi startade en snabb färd mot Olhão. Bilen hostade, rasslade, gnisslade och gnällde högljutt. Det är tvivelaktigt om Eugene har körkort. Stopptecken och rödljus struntade han totalt i, utan satte bara handen framför ögonen och körde. I rondellerna använde han rena teckenspråket mot de andra trafikanterna, yviga gester med andra ord.

Efter ett kortare stopp, körde Eugene på fel sida, när han skulle sätta på sig säkerhetsbältet i farten. Mitt framför oss kom en lastbil. I sista minuten lyckades de båda förarna komma överens om varsin sida av vägen. Är det någon, som undrar över, varför jag sjönk allt djupare och satt med knäppta händer under resan?

I kurvor och rondeller flög dörren på min sida ofta upp. Det gällde att fånga in den, innan den rammade en annan bil. Försökte att låsa den, men det hjälpte inte. I nästa kurva flög den upp igen. Eugene skrattade och menade att det var bra med säkerhetsbälten. Jag hade inget att invända, utan var glad över, att jag satt kvar.

Genom det delvis öppna fönstret på min sida gick en kabel från motorn till bilbatteriet, som var i bagageutrymmet.

Vi for genom nålsögon till gränder i Olhão, som vi annars aldrig skulle ha sett. Efter diverse förfrågningar hamnade vi vid en ”Clinica”. Jag fick en tid på eftermiddagen, då en ortoped skulle komma. Vi sa, att vi kunde ta husbilen. ”Aldrig!” sa vår Vilda-Västern-chaufför, ”Jag kör!” Så var det med det.

Vi skulle hem igen också. Tro inte, att vi åkte raka vägen! Eugene bromsade plötsligt in framför saluhallarna och undrade, om vi ville gå in och titta. Han ville gå till frisören och om tio minuter skulle han vara tillbaka. Vi hann titta länge och även handla lite. Efter ett bra tag kom Eugene ut, nyklippt och rakad. ”Bueno?” ”Si, mucho bueno” Vi for vidare. Utanför en port, stannade han för att köpa en ny motorsåg. Därefter blev det en paus hos en snickare. Plötsligt körde den rasslande bilen in genom ett par öppna garagedörrar och vi stod inne i en gummiverkstad. Hoppsan! Efter diverse diskussioner med några andra män, kom Eugene tillbaka med ett par gummislangar till någon kärra.

Vi kom tillbaka helskinnade och klockan halv tre kom han tillbaka med bilen. Jag hade ju tid hos ortopeden och han tänkte köra med eller mot vår vilja. Vi kom fram till kliniken, men någon läkare hade inte kommit. Receptionisten fick inte heller tag på honom. Efter en dryg halvtimme, utan att någon läkare hade infunnit sig, gick vår värd resolut fram till disken och startade en häftig diskussion på portugisiska. ”Kom!” sa han till oss. ”Nu går vi!” Han hade väntat tillräckligt och var mycket upprörd. Det var bara för oss, att förklara för receptionisten och följa med. Tala om temperament! Är man i Vilda Västern så är man! Eugene började tala om att beställa tid hos hans läkare i Tavira, men vi lyckades avfärda förslaget. Däremot beställde jag tid hos min frissa i Manta Rota, när vi kom hem.

Grattis på födelsedagen Ingemar!

Tisdag den 17 december 2013
Ingemar fyllde år idag och vi tänkte lämna Caravaning Camp Rural under några dagar, dels för att för att gå ut och äta något gott idag, men även för att göra en del inköp. Jag hade dessutom tid hos frissan.

När vi skulle åka, startade inte bilen. Förmodligen hade radion stått på under en tid, utan att vi märkt det och då dragit ur batteriet. Vi hade stått stilla några dagar, men med starthjälp från en campinggäst, kunde vi snart rulla iväg mot Manta Rota, där min frissa sedan flera år tillbaka, väntade. Vi hade en hel del att ventilera och det blev både klippning och slingor idag. Lite ombyte förnöjer.

Så här blev resultatet

Ingemar tyckte, att vi kunde åka till fisk- och skaldjursrestaurangen i saluhallen i Tavira, där vi var i våras efter ett tips från Anita och Jyrki. Ingemar, som tyvärr inte tål skaldjur, valde en god fiskrätt, medan jag njöt av min krabba. Man ska inte ha bråttom, när det är födelsedagslunch och idag tog det ca 1 ½ timme.

Före

Efter

Efter att ha fyllt på förråden, åkte vi ner till Fabrica för att övernatta. Vi hann med en kopp kaffe utanför den lilla kiosken, innan solen gick ner.

Vi har fått en ny vana. Nästan varje kväll lyssnar vi på en novell skriven av litteraturpristagarinnan Alice Munro, en mycket trevlig bekantskap.

En kort tur över gränsen till Spanien

Onsdag den 18 december 2013
Av och till har vi pratat om att ta färjan över floden Guadiana från Vila Real i Portugal till Ayamonte i Spanien. Ska vi eller ska vi inte? Jag ville gärna till Mercadona för att handla ett och annat. Vi valde att ta bilen över bron till grannlandet.

Vi gick runt i varuhuset La Plaza, som bortsett från en och annan klädaffär verkade ganska ödsligt. Inne i Mercadona var det en hel del folk och där hängde skinkorna i långa rader i taket som vanligt. Mercadonas kaffe är gott, så vi köpte med ett par burkar. Några av deras mycket goda och köttiga korvar handlade vi också.

Ett litet tips! Mercadonas handkräm, kroppskräm och fotkräm är mycket bra och kostar inte mycket.

Tillbaka i Vila Real, när det började skymma, tyckte vi, att vi lika gärna kunde stanna på torget i närbelägna Castro Marin för övernattning.

Castro Marin välkomnade med julbelysning. Intill servicestationen stod många husbilar.

Vi kopplade på vårt eget internet en stund för att läsa nyheterna. Stor rubrik hade en fruktansvärd olycka, som hänt vid kusten ovanför Sebutal mot Lissabon. Sju ungdomar, som hade suttit på stranden, hade blivit utspolade i havet av en stor våg. En pojke hade lyckats simma i land och påkalla hjälp. En annan ung man fann man död. Av de övriga fanns inte ett enda spår. En mardröm!

Mycket regn och blåst

Torsdag den 19 december 2013
Idag var det mulet, när vi vaknade. Det såg närmast ut som en riktig höstdag i Sverige. Vinden svepte fram genom träden och löven virvlade runt i en yster dans på marken.

Ingemar letade efter koordinater till tandläkare. Jag hade lyckats bli av med en bit av en tand. I Vila Real skulle det finnas en tandläkare nära stadion. Vi parkerade en bra bit därifrån och fick en rejäl promenad. Koordinaterna var nog fel, för någon tandläkare fanns det inte.

De här blommorna har Ingemar döpt till ”den portugisiske soldaten”

Inne i centrum skulle det också finnas en tandläkare. Förutom blåsten hade det nu även börjat regna rejält. Vi gick gata upp och gata ner, Ingemar med telefonen i hand, för att hitta. Vi kom fram till Julhuset, där man berättade, att det hade funnits en tandläkare där, men att han hade flyttat. Jaha!

Alla hus är inte vackra. En del ser ganska vanskötta ut.

Nu var vi både genomblöta och hungriga. På en sidogata låg en liten trevlig tapasrestaurang. Vi fick gott kött, skuret från en stek, bröd, oliver, chips, ansjovisröra och en annan röra, som vi inte kunde analysera, men som var mycket god. Vi bjöds på en ”typisk soppa från Alentejo” det vill säga portugisisk ärtsoppa, gjord på kikärtor och kött. Det var ju torsdag! För allt detta och två små flaskor Sagres betalade vi 8,50 €. Det priset kan man inte klaga på!

Nu hade Ingemar hittat en tandläkare i närbelägna Monte Gordo. Där hade man siesta, men skulle öppna klockan tre. Vi tog en långpromenad i regnet och letade bl.a. efter en bar, där det för några år sedan satt en man, som byggde båtar och väderkvarnar av tändstickor. Vi har en god vän i Västervik, som också har tändsticksbyggande som hobby. Tyvärr lyckades vi inte föra samman de två männen, för den här gången hittade vi inte mannen i Monte Gordo.

I Monte Gordo bygger man upp ett stort tält inför nyårsfirandet

Den kvinnliga tandläkaren tittade i sin kalender och upptäckte, att hon nästa förmiddag hade ett par patienter, som hon var osäker på, om de skulle komma. Tandläkaren lovade att ringa under eftermiddagen för att ge besked. Hon hörde aldrig av sig.

Vi åkte tillbaka till Castro Marin för att övernatta. Det blev ännu en promenad i stadens centrum, där vi tittade in i deras Julhus, där skolbarn hade gjort i ordning en stor krubba. Vi mötte en portugisiska, som klagade över, att det var kallt. Vi kunde inte annat än hålla med henne.

Den vackert upplysta kyrkan i Castro Marin

En stormig natt

Fredag den 20 december 2013
Det blev inte mycket sömn i natt, åtminstone inte för min del. Det blåste rejält under större delen av natten. Igår låg det massor av fjolårslöv överallt, men idag fanns inte ett spår av Gubben Hösts framfart.

Tandläkaren i Monte Gordo kontaktades i hopp om att hon hade ett återbud. Hon hade inte ringt, eftersom hon inte hade någon ledig tid. Nu gick Ingemar till turistbyrån för att fråga. Man ska inte gå över ån efter vatten och det stämde även nu. Det fanns en tandläkare här i Castro Marin. Jag skulle få komma nästa morgon.

Vi passade på att utnyttja servicestationen i Castro Marin, innan vi åkte till LIDL för att handla ett par småsaker. Idag hade de fått in fina julstjärnor i lagom storlek för en husbil. En av dem pryder nu vårt bord.

Idag åt vi ”albondigas”, spanska köttbullar, som jag hade lagat och lagt i frysen. Vi fick ju en del tid över idag, så det blev tillagning av julköttbullar och stekta strömmingsflundror lades in. Den gravade laxen är färdig. Nu har vi julmat, så det räcker.

Åter till Caravaning Camp Rural och alla dess djur

Lördag den 21 december 2013
Idag var det betydligt lugnare och åter soligt. Den kvinnliga tandläkaren tog emot mig på överenskommen tid. Hon tittade och vi diskuterade. Det behövdes en mer komplicerad åtgärd, så vi var överens om att avvakta. Hon varnade för det hårda portugisiska brödet.

Vi återvände nu till Caravaning Camp Rural och sökte upp samma plats, som vi stått på tidigare ute i det gröna. Det hade blivit kallare om nätterna, så nu behövde vi eluppkoppling. Trots att vi har långa sladdar, räckte de inte och campingens skarvsladd var utlånad. Vi var alltså tvungna att byta plats. Är det vackert väder, klarar vi oss utan el, eftersom vi har tre solceller och två bodelsbatterier. Om några dagar väntas det dock bli riktigt ruskväder med regn och hårda vindar, så det gäller att försöka gardera sig.

Den lilla hönan hittade oss snart, kom skrockande och åt sina kex. Hon var på god väg att gå in, men det kanske vore lite stökigt med en höna i husbilen. 

Vi är för tillfäller ca tjugo husbilar här. Det är ganska många fransmän, men även en del holländare. Bredvid oss står en holländska, som letar efter ett hus, där hon kan sitta och måla under tre månader. Mysigt! Bakom oss står en norrman, som har en hund inköpt i Portugal. Tur att vi har laddat upp med kexpaket, för den jycken gillar oss tydligen. 

Gässen travar som vanligt på rad. Tala om gåsmarsch! De fick mumsa på vårt överblivna ris, medan ett av buksvinen åt upp gässens majs.

En liten ringduva lät sig villigt fotograferas

Papegojorna hade gjort en utflykt upp till trädet, där hönsen bor. Där satt de och åt upp hönsens mat. Här delar alla på allt.   :-)  Det behövs en lång stör, för att få ner fåglarna från trädet. Här finns även en kritvit duva, som är mycket vacker. Tyvärr har jag inte lyckats fånga den på bild, när den spärrar ut stjärtfjädrarna.

Lola och Jonny Walker på utflykt till hönshuset

Nu har Chantal tagit ner de båda papegojorna

Jonny Walker har redan fått sitt kex. Nu är det Lolas tur. Det var första gången jag matade henne, men det gick bra.

Idag gick vi och hälsade på de två strutsarna, som bor i en inhägnad ett par hundra meter från oss. Här är det rena menageriet!

Faro har, som på många ställen i Portugal, dålig ekonomi. I år drar man ner på julbelysningen till ett minimum. På tal om Faro, ska man starta ett bra projekt. Man kommer att försöka vaccinera och sterilisera alla hundar.

På julafton blir det fest. Då spelar våra franska husbilsvänner

Dan före dan före dan

Söndag den 22 december 2013
I natt var det kallt, bara några få plusgrader. Även inomhus sjönk temperaturen betydligt och elen förmådde inte värma upp riktigt. Jag lade på mig två extra fleeceplädar och la ett fårskinn intill fönstret. När det bara var 14-15 grader, kopplade Ingemar på lite extra gasol och det blev skönare.

Idag har det både tvättats och städats. Det var välbehövligt och kändes skönt, när det var gjort.

Det är lite svårt att känna julstämning, när solen skiner och marken är grön. Det är nog inte mycket bättre på sina håll i Sverige, där det regnar och blåser. På bordet i husbilen står några levande ljus, en julstjärna, en liten julkrubba och en silverfärgad julgran, som är batteridriven. Till frukosten försöker vi stänga ute ljuset och bara tända julgranen och de levande ljusen.

För dem, som har barn och barnbarn att fira jul tillsammans med känns det säkert annorlunda. Det är ju glädjens och barnens högtid. För många ensamma och hemlösa blir nog julen enbart plågsam.

Jag minns med glädje förväntan inför julafton, när man var barn. Julklappar, som gömdes och letades efter. Mitt första par skidor, som låg gömda i den gamla soffan. Då var jag åtta år. Mamma, som bakade kakor tills långt in på småtimmarna. Julgranen, som togs hem. Först på julafton togs dem in och pyntades med stearinljus. Under dem hängde vi äpplen, Åkerö, från trädgården. Papperskarameller, som vi hade krusat, hängdes upp. Flaggirlander, med små svenska flaggor. Högst uppe i toppen en glittrande silverstjärna. Ibland var toppen för hög, så den fick kapas.

På juldagens morgon gick vi alltid till julottan klockan fem. Det var så mäktigt att få sjunga ”Bereden väg för Herran” och ”Hosianna” till kyrkorgelns mäktiga toner. Levande ljus i kyrkan och julevangeliet, som lästes under stum tystnad från kyrkobesökarna.

Mamma var med i kyrkokören. Jag satt med på läktaren och ibland fick jag trampa den stora kyrkoorgeln. När jag blev lite äldre, var även jag med i kyrkokören. Klockan sju var det en ny julotta. I pausen mellan de två julottorna var kyrkokören bjuden på julottekaffe i prostgården hos prosten Gustavsson. Då var det stämning! Under julen sjöng kören även på ålderdomshemmet.

Vad jag saknar, när vi är söderut, är alla upplysta fönster med adventsljusstakar och de fina julkonserterna före jul. All överdriven kommers kan jag vara utan.

Dan före dan

Måndag den 23 december 2013
Törs jag berätta en upptäckt? :-)   Vår ”höna” har börjat gala! Hon/han är tydligen en ungtupp, som börjar utveckla en fin sångröst, tillika kam. :-)  Den var nyss här och pickade i sig ett Mariekex.

I morgon är det julafton, men här i Portugal firar man jul först på Juldagen. Man tjuvstartar emellertid redan i morgon kväll med firande uppe i värdskapets hus. Det blir spännande.

Nu vill vi önska alla våra vänner och trogna läsare en riktigt

 

 

Julaftonsfirande med fransmän och papegojor

Tisdag den 24 december 2013
På flera håll i Sverige saknar man snön, som lyser upp och ger julstämning. Inom vissa områden är det både regn och blåst. Tur att det finns glada människor, vacker musik och julljus att lysa upp tillvaron med!

Fransmännen på vår camping berättade att det är rejäla oväder på många håll i Frankrike, England och även i andra länder. När man tittar på vädersajterna är det ordentliga varningar på sina håll bl.a. för höga vågor utefter vissa kuststräckor. Jag hade kontakt på Skype med min kusin, som bor nära Nice i Frankrike. Där har de haft ovanligt varmt höst/vinterväder under flera veckor, även om det på sistone regnat någon dag.

Vi har följt väderförutsägelserna för det här området. Min kropp har under flera dagar signalerat ordentliga oväder och det brukar aldrig slå fel. Det gjorde det inte heller den här gången. Starka vindar drog fram med hårda kastvindar och regnskurarna avlöste varandra, dock med vissa uppehåll. Det har under flera dagar varit 15 – 16 grader varmt ute, lite svalare nattemperatur, men inte kallt. Att det var så kallt inomhus en natt, berodde nog på att ingen av oss tänkte på, att fönstret i badrummet stod lite på glänt.  J

Eftersom vi skulle på fest under kvällen, tog vi det lite lätt med julmaten idag. Man behöver inte äta allt på samma gång! J Till frukost fick det bli en skinkmacka och en köttbullssmörgås, medan vi lyssnade på julmusik och lite försenat tittade på Luciafirandet med Gladys del Pilar från Olai Petri kyrka i Örebro. Till lunch klarade vi oss med sill och potatis och ett par hårda smörgåsar med god getost.

Vår holländska granne, Annamieke, var genomförkyld och skulle inte kunna gå på festen. Jag kokade en mugg med min special-anti-förkylningsdryck och gick över med den till henne. Hon blev mycket glad.

Kvällens festligheter skulle starta uppe vid värdens hus vid åttatiden. Det hade utlovats mycket mat och dryck, musik, sång och dans. Musiken skulle våra franska vänner/musiker Regine och Leonel stå för. Vägen upp till huset är helt mörklagd. Ingemar tog med en stor ficklampa och med Regine och mig på var sin sida, knallade vi iväg.

I ett utrymme i anslutning till huset hade man dukat långbord med juldukar och diverse julpynt. Det var framdukat för mingel med en massa små tapas och drycker av diverse slag. I ugnen brann en stockvedsbrasa och på en hylla låg musikernas två vackra dragspel färdiga att användas.

Stockvedsbrasan värmde gott

Allteftersom anlände gästerna under överseende av papegojorna, som följde festen med stort intresse under hela kvällen.

Regine och Leonel underhöll oss redan från början med både dragspelsmusik och sång.

Vi var ca 20 personer, som samlades runt bordet. Vilka som var där? Fransmän och åter fransmän! Franska är inte vårt bästa språk och fransmän talar sällan något annat än franska!    Vår norske granne, som bott i Schweiz, anlände och försökte göra sig förstådd på norska och tyska. Våra yngre engelska grannar, som antagligen är lite av nutidens hippies, kom också till festen och konverserade på engelska. Våra bordsgrannar var en fransman, gift med en härlig kvinna från Martinique i Västindien. Vilken underbar samling människor!

Inte vet jag vad Ingemar och vår franske bordsgranne samtalade om, men de hade trevligt!

Maten dukades fram vartefter och bestod av fler olika rätter. Jag frossade i de goda skaldjuren, kokta i massor av vitlök, smör, persilja m.m. och fick även Ingemars tallrik, eftersom han inte tål skaldjur. Smakade utsökt gott tillsammans med det portugisiska, hembakade brödet. Byttor med croquetter med olika fyllningar skickades runt. Fyllda köttfärslimpor, en massa ugnsstekt kött av okänt slag, skålar med blandade grönsaker, gott potatismos, ris med bl.a. ärtor och byttor med fågelkött och hackade ägg skickades runt. När den goda efterrätten, förpackad i servetter, kom, var vi ganska mätta. ”Bossen” satt hela tiden bakom mig och frågade om allt var bra.

”Bossen” Eugene och hans barnbarn Elias

Och vilket språk pratade vi?   :-)  Det blev en blandning av svenska, engelska, tyska, lite spanska och sist men inte minst, kroppsspråk och ett gott humör

En fransyska kom senare under kvällen fram till oss och sjöng en improviserad svensk sång. Först när hon började hoppa på golvet och sjunga koack-ack-ack, förstod jag vad det var, ”Små grodorna”. Att svansarna var öron och tvärtom, spelar väl ingen roll.   :-)   Hon och hennes man hade varit i Sverige vid något tillfälle.

Nog blev det mycket sång och musik under den här kvällen. Alla sjöng! Den enda franska sång vi kunde texten till var ”Alouette”. Många sånger är ju kända i flera länder, så det gick bra att sjunga på svenska, tyska eller bara tralla med. Det var hög stämning och mycket trevligt. Den härliga kvinnan från Martinicue, som har en enorm kroppshydda, bjöd frikostigt på sig själv med sång och dans. Jag borde ha videofilmat henne.

Fransmannens läckra hustru från Martinique

En och annan började dansa på en minimal yta, men när alla var färdiga med maten dukades det av och borden bars ut.

Sedan blev det allmän dans på betonggolvet. Några, som är mycket musikintresserade, är papegojorna. De dansade hela tiden med på sin pinne. Underbara djur!

Kvällens bästa dans för min del, var vid ett tillfälle, när jag gick ut en stund. På en stor sopcontainer, där man förvarar stockarna till brasan, satt papegojan Lola. Hon och jag dansade. Hon vaggade hela tiden ordentligt från sida till sida och ibland framåt och bakåt, hela tiden i takt med musiken och iakttog mig hela tiden, där jag vaggade tillsammans med henne. Tack för dansen Lola! Tur att det ryms många vänner i ett hjärta!

Efter kvällens långdans, knallade vi hemåt. Klockan närmade sig 01.30. Bossens barnbarn Elias, som inte trodde att vi skulle hitta hem i mörkret, följde med oss med en ficklampa. Vi var mycket nöjda med vår annorlunda julafton.

Det här blev ett långt kåseri. Beklagar bara, att bilderna blev dåliga!

Juldagen

Onsdag den 25 december 2013
Det blev sent, innan vi kunde sova i natt. Ingen av oss är ju tjugo år längre och vi är inte heller vana, att vara ute så länge på nätterna längre. Tycker inte det var så länge sedan, man kunde komma hem sent på småtimmarna och vara pigg dagen efter, men tydligen går tiden fortare än man tror.  

Vad innebar nu detta? Jo, vi sov mycket länge på morgonen och det blev en liten tupplur ett par gånger till under dagen. Nej då! Vi sov inte hela dagen. Vi tog faktiskt en välbehövlig promenad ut i omgivningens apelsinlundar. Långt bortom allfartsvägarna upptäcker man, att apelsinodlingarna inte är så välskötta på alla håll.

Det var nog flera än vi, som var trötta, för det var mycket tyst på campingen idag. Dessutom var det ganska vått efter gårdagens busväder.

Play-TV är bra. Idag tittade vi på Jubileumsfirandet för Drottning Silwia p. g. a. hennes 70-årsdag. Det gavs en suveränt fin underhållning med många bra artister. Senare under dagen lyssnade vi på en julkonsert med bl.a. Malena Ernman.

Vi har delat upp julmaten. Köttbullarna var redan färdiga och att göra en Janssons Frestelse, tog inte heller så lång tid.

Juldagen gick som på många andra håll i lugnets tecken och avslutades med en novell av Alice Munro.

Annandag Jul

Torsdag den 26 december 2013
Idag är det åter vardag i Portugal. Det är bara Juldagen, som är helgdag.

Vår holländska granne, Annemieke, kom och bad om receptet på ”förkylningsdrycken”, som jag hade kokat åt henne. Hon kände sig bättre och var nu på väg till Manta Rota, där hon skulle försöka hitta ett hus, där hon kunde bo de närmaste tre månaderna. Det gick tydligen inte så bra, för hon kom tillbaka sent på eftermiddagen.

När solen åter efter vissa uppehåll tittade fram på eftermiddagen, satte vi oss ute. Skönt! Stavarna togs fram igen idag och vi gick ut på en mindre väg i omgivningen. Nu luktade det friskt efter allt regn och marken var på de flesta håll rensopad av vinden.

Ett par bilder på campingen

Det blir inga matrester numera, när vi bor här på farmen. Grönsaksspill bär vi direkt bort till gässen, som kacklande tar emot allt. Vi hade sparat en del ostkanter, som vi tänkte, att papegojorna kunde få. När vi kom upp till huset, där de vanligtvis är, satt de högt uppe i ett olivträd och gnagde på grenarna. De får mat en annan dag.

Ett av buksvinen har en egen liten koja. De går många gånger fritt och smiter ofta in till gässen.

Det finns tre hundar, som hör hemma här på campingen. På väg tillbaka, kom den lilla, bruna hunden springande. Den är mer skygg än de andra. Säkert har den råkat ut för något mindre bra. Idag gjorde jag mitt bästa, för att vinna hans förtroende. Jag har inte lyckats mata honom direkt ur handen än och han ryggar tillbaka vid minsta rörelse. Det gick bättre och bättre idag och ostbitarna gick åt. När han åt, kom det någon, som var avundsjuk. Det var ”hönan”, som har visat sig utvecklas till en ung tupp och nu kan gala riktigt bra!  :-)  Naturligtvis kunde hon inte låta den lilla hunden ta alla bitarna, även om hon tycker, att osten är alldeles för hård. :-)  Mamma mia! Vad det är roligt med djur!

Det finns tre vita duvor. kvällstid stängs de in i varsin bur. Övrig tid vistas de fritt.

Själva åt vi gravad lax idag. Visserligen var spenaten slut, men det gick bra med blomkålsmos också. Spenaten är för övrigt mycket fin härnere. Ibland köper jag den färsk och ibland i stora påsar, som ligger i svalen.

Vi passade på att se ”Ernsts julprogram från orangeriet i Kolsva”, innan det försvinner från Play TV. Hans program är bara så bra!

Uppe med tuppen

Fredag den 27 december 2013
Idag var det en hel del, som lämnade campingen. Det gjorde även våra engelska granar. Ett par nya husbilar har anlänt.

Idag blev det minsann ingen sovmorgon. Strax före klockan sju satt tuppen utanför husbilsdörren och gal gång på gång. ”Jag är hungrig! Kom ut och ge mig mat!” Ja, ja! Så är det att bo på en farm. Ibland trallar jag på den gamla visan ”Per Olsson han hade en bonnagård”. Undrar någon varför?

Idag åt vi upp den sista skinkan på en smörgås. Fisk tillagad i ugn är kanske inte någon direkt julmat, men gott var det.

Till slut ett par små ord på väg, som kommer från God Gärning på Facebook. De stämmer så bra med min filosofi, att jag gärna vill återge dem.

”Dagar blir veckor, som blir månader, som blir år. Livet går fort. Lev nu – älska, ge, bry dig om! Var rädd om dig!”

 

Till Querença – den första mandelblomningen

Lördag den 28 december 2013
Vi lämnade campingen under förmiddagen för att åka en liten tur till marknaden i Loulé. Där var det mycket kallt idag. Efter en kort promenad runt stånden värmde vi oss med en kopp kaffe och en nybakad munk, innan vi fortsatte vår rundtur till Quarteira och Vilamoura. Den sistnämnda är en av de största fritidsbåtshamnarna i Portugal och i den vackra marinan låg rader av lyxbåtar.

Vi fortsatte på en mycket vacker väg norrut till den lilla bergsbyn Querença, där man enligt kalendern skulle ha den månatliga marknaden under morgondagen. Vägen slingrade sig uppåt förbi åtskilliga påkostade villor. Cypresser, mandel- och olivträd kantade vägen. Ett enstaka mandelträd stoltserade redan med några enstaka mandelblommor. Om några veckor är blomningen i full gång. Det sitter fortfarande många mandlar kvar på de för övrigt nakna träden.

Vi parkerade direkt i början av byn på en plan nedanför kulturhuset, som även bl.a. inrymmer ett bibliotek. Mittemot den öppna planen ligger en liten trevlig restaurang. Vi gick in för att få lite förtäring och samtidigt fråga, om det var tillåtet att stå där över natten. Det gick mycket bra. Här finns även en gratis uppkoppling till ett nätverk, som tillhör biblioteket. Dessvärre visade det sig att den utlovade marknaden hade tidigarelagts en vecka, feltryck med andra ord.

Värden i den trevliga restaurangen

När vi kom fram till Querença, var solen på nedgång och vi fick uppleva ett underbart ljus, som la sig som en målerisk dimma över den omkringliggande nejden. Det är en otrolig utsikt från den här byn.

Vi gick en rundtur och passerade lågstadieskolan, där eleverna hade byggt en fin krubba i gröngräset. Överallt i byn finns färggranna statyer av kor, som påminner om byns specialitet, korven. Tyvärr var vattenmuseet stängt.

Torget mitt i byn intill kyrkan

Kyrkan med den gamla stupstocken

Mycket i den välvårdade byn handlar om Manuel Viegas Guerreiro, som var född här, men som dog för ett antal år sedan. Han var lärare och forskare och ägnade hela sitt liv åt studier av människan. Guerreiro, som var mycket intresserad av etnografi och antropologi, gav ut ett flertal böcker och skrifter och hann både doktorera och bli professor.

En gång/månad hålls en kvalitetsmarknad här i Querença, då man bl.a. säljer traditionellt godis, hembakat bröd från vedeldade ugnar, jordbruksprodukter med hög kvalitet och lokala hantverk. Enligt uppgift är det varje månad en annan gård, som ansvarar för evenemanget.

Som på många håll i Portugal har man växande arbetslöshet och utflyttning i den här byn, vilket medför att nedläggning av jordbruk m.m. fortsätter. För att motverka detta startade man ett stort projekt, Querença Projektet, för ett par år sedan. Nyutexaminerade ungdomar med fräscha idéer och med kunskaper inom bl.a. miljö- och bioteknik, biologi och landskapsarkitektur bodde här under nio månader för att arbeta med landsbygdsutveckling och ekoturism. Man har även arbetat med hantverksverkstäder, tolkande utflykter och kulturella evenemang. Den månatliga marknaden har tillkommit genom initiativ från gruppen. Allt utspelar sig på den öppna planen runt kyrkan och ett flertal kockprogram har även spelats in där.

Varje år har man i slutet av januari en korvmarknad. Varje familj har ett eget korvrecept, som hålls mycket hemligt. Korvmarknaden är sponsrad av Querença Projektet i samarbete med stiftelsen Manuel Viegas Guerreiro, Querenças församling och kommunen Loulé, där Querença ingår.

En liten rundtur

Söndag den 29 december 2013
Natten var kall, men dagen bjöd på strålande sol. Vi kände för ännu en promenad genom byn, innan vi for vidare.

Festsalen

Först gick vi ner till Fonte da Soalheira, för att se, om den fungerade. Det gjorde den inte. Ingemar vevade, men det kom inget vatten. :-)

Nästa anhalt blev caféet vid torget, där vi satt en bra stund i solen.

Färden gick vidare på för oss delvis nya bergsvägar, som förde genom små mysiga byar. Det blev ett litet stopp högt uppe på en höjd för en kopp kaffe, innan vi fortsatte ner till kusten och Pedras de´l Rey. Där var vi några gånger under våra första övervintringar söderut. Här stod en massa husbilar, dock inga svenska. Vi kände inte för att stanna, utan åkte genom Santa Luzia och vidare till en av våra favoritplatser, Fabrica. Många åker ner hit enbart för att fotografera.

Egen bostad :-)

I väster färgade den nedgående solen himlen i guldgula nyanser

Längre åt öster fick himlen andra nyanser

Åter till farmen

Måndag den 30 december 2013
I morgonens lågvatten gick många skaldjursplockare, även turister. Fransmännen, som står högre upp i byn, är förmodligen vana vid att ta vara på havets frukter.

Vi åkte för att handla lite och tanka gasol, innan vi åkte till La Plaza i Tavira, där vi åt en mycket god lunch vid grillrestaurangen.

Därefter rullade vi vidare tillbaka till ”farmen”, där vi glatt togs emot av Chantal. Den lilla bruna hunden på campingen, som kan vara lite skygg, kom fram, nosade på bilen och våra skor. Han kände igen oss och följde med mig, när jag gick för att mata gässen.

”Vår holländska” var kvar, liksom de franska musikanterna och ett flertal andra fransmän. Ett par belgiska och tyska bilar har tillkommit. Här känns det som att komma hem.

Nu är år 2013 slut och det är årets näst sista dag. Som jag sa i ett tidigare avsnitt, går livet fort, och det gäller att ta vara på det.

Jag vill tacka alla vänner och läsare för det gamla året och samtidigt önska er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!

 

Nyårsafton

Tisdag den 31 december 2013
Vädret var omväxlande den här dagen, gråmulet med lite regnstänk, men även en sol, som tittade fram emellanåt. Under tiden det var uppehåll tog vi en promenad ut i apelsinodlingarna.

Vi hade anmält oss till nyårsfirande tillsammans med ca tjugo fransmän. J Evenemanget skulle äga rum i samma rum som julaftonsfirandet. Det mesta av maten hade lagats av de två franska musikerna Regine och Leonel.

Medförande en flat och en djup tallrik, glas och bestick travade vi iväg upp till huset. Utanför satt de två papegojorna och såg glada ut. De skulle på fest och musik älskar de!

Det blev ett annorlunda, men mycket trevligt nyårsfirande. Det åts, dracks, pratades, skrattades och sjöngs under gemytlig samvaro under hela kvällen och vi såg inte en enda person, som var berusad. Mat fanns det i massor. Precis som på julafton stod en hel del plockmat på borden redan från början. Där fanns bl.a. oliver, chips och korv.

Därefter bjöds det runt ett stort fat med små brödkrutonger, som är så vanliga här nere. Jag är inte så förtjust i dem, men tog ett par för syns skull och la lite rivost på för att det skulle smaka bättre. Fransmännen runt oss förklarade, att vi skulle ta flera och talade om, att vi skulle lägga dem i soppskålarna tillsammans med riven ost. Aha! Strax därefter bars det in en mycket stor gryta med soppa. Gott!

Regine och Leonel tog fram sina dekorativa dragspel, spelade och sjöng några låtar, innan det var dags för nästa omgång mat. Det bjöds runt fat med små stekta korvar. Rustika franskbröd låg redan vid varje plats.

De två franska herrarna var festliga

På en stenhäll utmed en vägg dukades det därefter fram stora fat med många olika charkuterier, en enorm skål med stora räkor, fat med grillade laxskivor, ägghalvor, legymsallad, majonnäs m.m.

Vår värd, Eugene, såg till att gästerna trivdes

Senare under kvällen kom det in ugnsgrillade kycklingdelar, fläskrullader fyllda med köttfärs, nötter m.m., blandad sallad och en stor bytta med couscous, som var blandad med lite grönsaker. Gissa om vi blev mätta! 

Under hela måltiden spelades och sjöngs det från alla håll. Tänk, vad det går bra att tralla med, även om man inte kan texten! Synd att ingen av oss har bättre kunskaper i franska! Det berättades och skrattades. Jag satt och önskade, att min kusin, som har bott många år i Frankrike hade varit där, eller f d arbetskamraten/väninna Irene, som också bott många år i Frankrike. Vi njöt i alla fall av det vackra språket och den spontana glädjen som fransmännen visade upp.

Det eldades i den inbyggda spisen. Ändå drog det lite kallt från den öppna porten, men när den skulle stängas, protesterade papegojorna högljutt. Chantal försökte få dem att sätta sig på en grov pinne, för att flytta på dem, men det skedde under högljudda protester. De ville ju vara med på festen!

Campingens mysiga arbetsmyra, Chantal

Klockan tolv utbröt ett jubel. All reste sig och gick runt. Det kindpussades, önskades Bonne Anné och Bonne Santé. Vet inte hur många kindpussar vi fick! Vi började sedan resa oss, för att börja gå hemåt, men det gick inte an. Än skulle det spelas och sjungas ett bra tag. Dessutom fick ingen gå, innan den traditionella efterrätten serverats. Den kom så småningom och visade sig vara två sorters dekorerade, saftiga rulltårtor.

Nu påbörjades kindpussandet.

Så småningom tackade vi för en trevlig kväll, önskade god natt och knallade hemåt. Det hade varit en mycket trevlig nyårsafton, även om den var annorlunda. Dessutom var det skönt att slippa alla nyårssmällar. Här fick djuren lugn och ro. Vi var mätta, mycket trötta, men nöjda.

Här kan du se/höra lite av festligheterna på nyårsafton i Moncaparacho. Tyvärr var ljuset lite dåligt, när jag filmade

Till Del3