Spanienresan 20130920 - 20140421

Del 3 Moncarapacho - Torrox Xosta
Från Inger's Blogg

Nyårsdagen – Ett litet barnbarn föds

Onsdag den 1 januari 2014
Vi kom hem från nyårsfesten framåt tvåtiden på natten och somnade direkt. Vi var genomtrötta efter att ha hört och försökt förstå franska under flera timmar och sov t o m över frukosten J Inte var vi hungriga heller efter all mat under gårdagen. Det blev bara kaffe, när vi vaknade på förmiddagen. Först sent på eftermiddagen började magen knorra lite efter mat.

Det rådde en stor tystnad på campingen idag och undra på det! Fransmännen hade fortsatt firandet av det nya året tills fyratiden på morgonen.

Ett helt års oskrivna blad ligger framför oss. Det första bladet blev inte helt oskrivet. På morgonen föddes nämligen Ingemars andra barnbarn, en söt liten flicka.

Under det nya årets första dag vill vi tacka för alla trevliga kommentarer här i bloggen och i andra media samt e-mail och SMS, som vi fått under det gångna året! Era ord är välkomna och värmer! Ha det fortsatt bra på det nya året!

En gråvädersdag

Torsdag den 2 januari 2014
Det är riktigt ruggväder idag med grå himmel, regnskurar och blåst. I Sverige har det ju varit ruskväder på många håll under en längre tid, så vi ska inte klaga. Vi har i alla fall varmt, ca 18 grader.

Idag har flera campinggäster åkt, bl.a. ”våra franska musiker”, som skulle till Sevilla. Holländskan bredvid oss var på nytt ute och letade efter ett hus, där hon skulle kunna sitta och måla. Jag hade tänkt tvätta och vill gärna hänga ut kläderna, men det gick inte idag. Stickade lite i stället.

För ett par dagar sedan började vi lyssna på ”Skuggpojken” av Lucifer,(Carl-Johan Wallgren). Skildringen håller oss hela tiden fängslade.

Grått, regnigt och blåsigt

Fredag den 3 januari 2014
Himlen hade fortfarande ett värmande täcke av mörka gråa moln. Även om det var angenämt varmt på natten, var dagen tråkigt grå, regnig och blåsig. Skönt med värmeljus, som lyser upp tillvaron och tar bort lite av fukten!

Sådana här dagar är det bra att passa på att laga lite extra god mat. För övrigt ägnade vi oss åt att lösa korsord, sudoku och ordspel, läsa samt lyssna på ljudboken. När molnen visade tecken på att hålla igen med bevattningen, plockade jag fram mina stavar och vi gick en promenad.

Kastbyar, något lättande molntäcke

Lördag den 4 januari 2014
Molnen skingrade sig något, men rusade oroligt fram på himlavalvet. Blåsten tilltog emellanåt och fick husbilen att svaja i kastbyarna.

När vinden lugnade ner sig fram på eftermiddagen, begav vi oss ut på en promenad. Idag lyssnade vi även färdigt på ”Skuggpojken” av Lucifer,(Carl-Johan Wallgren).

Goda nyheter kom från sonens familj, att de har det mycket bra i Thailand.

Trettondagsafton – min dotters födelsedag

Söndag den 5 januari 2014
Idag fyllde min dotter år. Grattis Pia! Hoppas att du fick en fin födelsedag! Vi pratades vid senare under kvällen och du verkade fullt belåten med din dag. Vi får fira dig, när vi kommer tillbaka till Sverige.

När man kommer upp i hög ålder, märker man mer och mer hur otroligt snabbt tiden försvinner. Ett liv går så fort och det gäller verkligen att ta vara på de små fina stunderna och göra det bästa av dem.

Vädret var bättre idag, även om det kom någon enstaka liten skur. Som väntat var det kö vid tvättmaskinen, men snart hängde även våra lakan på tork i den svaga blåsten. Det var hög luftfuktighet, men så småningom blev det torrt. Under tiden åkte sängkläderna ut på lång vädring och sovdelen blev finstädad. Även de få juldekorationerna plockades undan.

De franska musikanterna, Regine och Leonel, kom över och pratade. De hade kommit tillbaka igår kväll efter utflykten till Sevilla. Växellådan hade börjat krångla, så de måste till verkstaden på tisdag. En norrman, Odd, som var här, när vi kom hit första gången hade också återkommit och tittade över en stund.

Jag tvättade upp en del för hand, sådant som jag inte ville köra i maskin. De plaggen fick hänga ute på en ställning över natten. Vi tvättade ännu en maskin, men de plaggen la jag våta i en säck för att hängas ut under morgondagen, när solen återfick sin kraft.

På kvällen fick vi ett tragiskt meddelande. Vår granne Ulla, som bodde i samma ingång som oss, hade gått bort. Vi bor bara fyra i varje trappuppgång i vårt lilla bostadsrättsområde, så alla känner till varandra. Det var den andra inom området, som avlidit under ett par veckor.

Idag började vi lyssna på en ny ljudbok, ”Torka aldrig tårar utan handskar”, del 2, ”Sjukdomen” av Jonas Gardell.

Trettondagen

Måndag den 6 januari 2014
Idag är det den sista helgdagen på ett tag för dem, som fortfarande är i arbetslivet. Vi som är fritidsforskare, har ju helgdag varje dag  J Ibland måste jag titta efter, vad det är för dag. Vet att jag inte är ensam om detta fenomen.

Det blev en regnfri dag, men himlen var grå under hela dagen och luftfuktigheten var mycket hög.  Trots det hängde vi ut resten av tvätten från igår på torkning. Den var nästan torr på kvällen J

Idag kom ett par svenskar, Irene och Kjell, på visit till campingen under ett dygn. Efter några dagar av fricamping behövde de göra service. Irene informerade sig om djuren och gick därefter runt för att dokumentera dem med kameran.

Vår norske granne, Odd, är trevlig och kommer ofta över för en pratstund. En och annan fransman tittar också förbi och frågar hur det står till. Det känns, som om vi befinner oss på språkläger J.

Både den svarta och den lilla bruna hunden kommer ofta hit för att få lite gott. Den lilla hunden är fortfarande mycket rädd, men idag vågade den sig fram för att slicka på våra fingrar. Maten fick jag lägga på marken.

Den som inte är rädd, är ”hönan, som blev en tupp”. Varje morgon sitter den på repet utanför vårt sovrumsfönster och gal. ”Nu är jag här! Nu vill jag ha mat!” Hjälper inte det, trippar den runt utanför bodelsdörren, gal och skrockar tills vi ger den något att äta. Den vill ha full uppmärksamhet. När den inte får det pickar den på våra skor, som står utanför dörren och flyttar gärna på dem. När vi stod utanför husbilen och pratade med norrmannen ett tag, kände den sig så förbisedd, att den klev upp på trappsteget och var på väg in i bilen. Snart har vi väl ett hönshus här inne. J

Idag flög sonens familj hem efter en längre tids vistelse i Thailand. I morgon börjar arbete och skola igen. Det kändes bra, när ett SMS kom som berättade, att allt hade gått bra.

Åter vardag

Tisdag den 7 januari 2014
Vi kan dra oss så länge vi vill på morgnarna. Ibland äter vi frukost oh sover en sedan en stund till. Tycker lite synd om min son, som fick ge sig av kl. 06.00 med tåget i morse.

Att vi människor bör ha stor respekt för havet fick vi ännu en påminnelse om idag. Uppe i Nordvästra Spanien, i närheten av Santiago de Compostela, tog en monstervåg med tre människor ut i havet. De var där för att sprida ut askan efter en nära anhörig.

Solen kikade ibland fram lite försiktigt mellan molnmassorna, men mestadels var det mulet. Vänner, som befinner sig i Spanien, talar om en sol från en molnfri himmel. Det var länge sedan vi såg! Så småningom får vi väl ge oss av österut, om inte vädret ändrar sig. Samtidigt trivs vi så bra här.

På vår promenad under den sena eftermiddagen kunde vi konstatera, att dagarna blir påtagligt längre nu. Solen går ner senare.

Leonel och Regine körde sin husbil till verkstaden idag. Den behöver renoveras. De får bo i Chantals gamla husbil under tiden. Ett par finlandssvenskar anlände till campingen för första gången.

Det har varit lite dåligt med bilder under några dagar. Vi träffar så många fina människor i vår vardag, men ibland känns det helt fel att ta fram en kamera.

En sorgens och glädjens dag

Onsdag den 8 januari 2014
Sorg och glädje följs ofta åt och det gjorde de även idag. Det var riktigt soligt för första gången på länge. Skönt med bättre ljus!

Just nu är vi ett litet skandinaviskt gäng bestående av en norrman, två finlandssvenskar och vi två. Strax efter halv ett samlades vi för att gå till ett dukat lunchbord uppe vid värdens hus. Idag hade det ordnats med gemensam lunch för de campinggäster som ville delta. Och det ville vi förstås!

Vårt franska musikerpar fungerade även som kockar. De är duktiga att laga mat. Förrätten bestod av mindre hembakade pizzor, som delats i mindre bitar. I mina fickor låg några kex. Kanterna på mina pizzabitar och kexen fördelades mellan den stora bruna hunden, som låg vid våra fötter, och papegojorna, som satt bakom oss. Hunden är mycket snäll, men börjar få en del ålderskrämpor. Han är sjutton år. Plötsligt kände jag något på min ena axel. Det var den stora papegojan, som hade flugit ner. En av kexbitarna smakade bra. Han protesterade högljutt, när värden tog bort honom.

 

Va! vill du också ha mat?

Ja du husse! Är det fest, så vill jag sitta med vid bordet.

Små skålar med stark piripirisås ställdes på borden och stora skålar med couscous och kokade grönsaker bars in. Fat med kycklingdelar, stekta lammkotletter och goda stekta portugisiska korvar ställdes på bordet. Till efterrätt åt vi fruktkompott.

Jonny och Lola delade vänskapligt på en lammkotlett.

Snart ljöd dragspelsmusiken, som åtföljdes av sång och trallanden. Värdens svärmor stod och gungade i takt med musiken. Hon och kvinnan från Martinique tog en svängom.

Kockarna Leonel och Regine stod även för underhållningen.

Värdens svärmor tog sig en svängom

Jag gick ifrån lunchen en stund, dels för att hämta en varmare jacka, eftersom det blivit svalare och dels för att se på och skicka varma tankar till den vita hästen på campingen.

När vi kom hit första gången i slutet av november var den vita hästen med och drog en kärra. Det hände t.o.m. att man red på den. Redan då var den ganska mager, men åt ordentligt.

Under den här tiden har den tacklat av mycket, blivit allt magrare och ville inte äta. Idag såg den helt orkeslös ut. Man väntade på, att veterinären skulle komma för att avliva den sjuka hästen med en spruta. Den var 27 år.

Veterinären kom och vi kunde följa den vita hästen på dess sista resa. Man försökte få in hästen i garaget för att ge honom sprutan där, men med sina sista krafter stretade den emot. Den ville stanna ute i det fria och så fick det bli.

Veterinären till vänster och hans medhjälpare lyckades inte få in hästen i garaget.

Det var tragiskt, men samtidigt skönt att se den plågade, vackra hästen stilla lägga sig ner och sakta somna in. I bakgrunden gnäggade den kvarlevande bruna hästen. Tårarna rann. Det var en stor upplevelse för min del.

Ett liv är slut

Livet går vidare. Michelle Obama mådde bra.

Den som gick förgråten var 15-årige Elias, den stora djurvännen, som bor här med sin mamma. Senare på kvällen kom Elias in till oss. Vi hade några bilder, som jag ville skicka till honom. Elias tog fram ett översättningsprogram, så vi satt och skrev mellan oss på franska och svenska. Det blev en fin givande stund.

What a wonderful day!

Torsdag den 9 januari 2014
Det börjar närma sig uppbrott för vår del för att åka och ordna ett och annat med bilen. Innan dess ville jag ha allt rent, så idag körde vi ännu en tvättmaskin. Plaggen torkade snabbt i sol och vind.

Här är gemytligt och en naturlig samvaro. Både människor och djur kom och gick hela dagen. Som vanligt började visiterna med tuppen, som inte vill att vi ska försova oss. Han, som från början bara skrockade, gal nu bättre för varje dag som går. Chantal, som arbetar med det mesta från morgon till kväll på campingen, sa också idag att tuppen håller på att lära sig gala.

Norske Odd satte sig emellanåt hos oss och lade fram sina reflektioner över livet och framför allt livet på farmen. Han ville bjuda oss på gravad lax om några dagar och tyckte inte alls om, att vi tänkte lämna farmen. Fransmän hälsade och undrade, hur det stod till.

Leonel och Ingemar satt utomhus med en IPad ett bra tag. Leonel visade en del filmklipp från den tid, när han var stuntman och tillhörde Hell Drivers. Allt är inte bara glamour. Han har en hel del skador från den tiden och äter mycket smärtlindrande. Senare under dagen gick jag in på Your Tube och tittade på ett klipp om Jim Starc, som han kallade sig då. Regine sa, att hon många gånger hade varit rädd och det har jag full förståelse för.

Regine och Leonel skulle få hämta sin bil i morgon och tänkte därefter åka upp mot Frankrike igen. De ville ha ett litet avskedsparty ikväll och vi blev inbjudna.

Enkla träbord hade dukats vid grillplatsen. En stockvedsbrasa brann i en korg. Några strålkastare hade satts upp för att lysa upp den kolsvarta kvällen. Campinggäster och värdfolk bänkade sig runt borden. Alla var varmt klädda, för kvällen var kall. Snart ljöd olika språk, många glada skratt, sång och musik.

Sista musikstunden för den här gången med Regine och Chantal

Fransmän, ett par belgier, en infödd portugis, två finlandssvenskar, ett par engelsmän, en norrman och vi två svenskar samsades gott och hade mycket trevligt tillsammans. Fransmannen bredvid mig och jag förstod varandra riktigt bra. Man klarar sig långt med kroppsspråk och ”europeiska”, d.v.s. en härlig mix av alla språk

.

Våra två trevliga engelsmän stortrivs

Musikernas lilla hund gömmer sig hos Elias, djurvännen nummer ett.

Norske Odd och Chantal

Här finns alltid en stor portion humor och massor av hjärtevärme. Så många kindpussar som jag fått här, har jag inte fått i hela mitt liv, trots att jag har umgåtts med många olika nationaliteter. Här finner själen ro.

Till Quarteira och Portimão

Fredag den 10 januari 2014
Solen lyste även idag och värmen steg under dagen. Bilen gjordes i ordning för avfärd. För min del var det ett uppbrott med blandade känslor. Vi har haft det mycket bra här. Det är inte en supermodern camping, men här finns ett fint omhändertagande och en stor hjärtevärme. Här känner man sig hemma. Här har jag en stor bit av mitt hjärta. Tur att det är rymligt! 

Idag hände ett litet mirakel. Papegojorna satt på en stubbe och åt jordnötter. Jag matade dem med en bit kex, som de också tycker om. Två av campingens hundar, den svarta och den lilla bruna, kom också för att få en godbit. Den lilla hunden tog för första gången en bit ur handen. Den var så stolt och glad över att ha övervunnit sin rädsla, att den ville ha många bitar. Vilken framgång! Efter flera veckors träning var vi riktiga kompisar! En sak är säker. Lever vi, vill vi återvända hit.

När vi åkte, ropade papegojorna ”Hej då!” Chantal gjorde oss uppmärksamma på det.

Tack min lilla vän för att du till slut släppte din rädsla och helt fullt blev min vän!

Vi åkte raka vägen till elfirman, som liggen intill ställplatsen i Quarteira. Bilradion har haft en tendens till att dra ur bodelsbatteriet och behöver ses över. Vi fick vänta ett par timmar tills siestan var slut. På måndag skulle vi få komma för att få hjälp.

Jag hade önskemål om att få gå på rea i ett större varuhus. Vi fortsatte till Guia. Visst tog det ett bra tag att titta på allt, men Ingemar fick ju roa sig i lugn och ro med att spela sudoku under tiden. 

Vi fortsatte sedan till fricampingsplatserna på parkeringsplatserna nära stranden i Portimão. Vi stod där ett par dagar för flera veckor sedan och då var det gott om plats. Nu var det packat med husbilar och vissa stod t.o.m. utefter gatan. Till slut lyckades vi hitta ett tomrum, där vi kunde parkera över natten.

En stilla dag i Portimão

Lördag den 11 januari 2014
I Sverige gläds man åt den nyfallna snön.

Idag nöjer jag mig med att lägga in en liten bildsvit från en sen eftermiddagspromenad.

En för mig okänd buske med vackra blommor

En av de fina stränderna i Portimão

Vackra agaveplantor

Idag var det utmärkt segelväder

De här agaveplantorna är på fallrepet

 

Alte

Söndag den 12 januari 2014
Varken Ingemar eller jag är några asfaltblommor. Vi trivs bäst ute i naturen och idag kände vi, att det räckte för den här gången med att stå på parkeringsplatsen här i Portimão. Visserligen ska vi vara vid elfirman i Quarteira i morgon, men en liten utflykt skulle vi säkert hinna med.

Målet blev en av Portugals vackraste byar, Alte, som ligger uppe i bergen nordost om Albufeira. Till största delen följde vi N124, som är både vacker och väl underhållen.

”Astrid”, som vi kallar vår navigator, ville se sig om lite extra och lotsade oss bl.a. runt kyrkan i Alte, innan vi åkte till ställplatsen intill kyrkogården, där det fanns gott om plats. Det finns även en mer centralt belägen parkeringsplats utmed gatan, med där lutar det mer.

En titt på kyrkan

Här parkerade vi först intill kyrkogården

Senare flyttade vi upp runt hörnet på gatan. Här hade vi en sagolik utsikt.

Ingen bra idé att åka in här med husbil, för längre fram stod det parkerade bilar.

Mina stavar plockades fram och vi gick en promenad runt den lilla staden. Det finns en hel del små serveringar, så det blev flera stopp på väg både för att äta och dricka kaffe. Här finns även gott om hantverksbutiker.

Konstverk utförda i sten passerades på väg upp mot centrum

Vi gick in i en av dem, där man även hade en liten servering. Affären, som bestod av flera rum var fylld i varje skrymsle med hantverk av olika slag bl.a. massor av den inhemska keramiken och många vackra arbeten i kork. Den affären var unik, men synd nog fick man inte ta några foton. Butiken påminde oss om en kvinnlig konstnär, som vi besökte i Hjo för en del år sedan. Hennes lägenhet var också fylld med hennes alster. Köksbänken och även sängen var belamrad med målade flaskor och tavlor.

Vacker och riklig grönska i Alte.

Vita, små vackra hus ligger på kullarna.

Det mysiga och sobert inredda konditoriet kan rekommenderas.

Från Alte till Fonte Santa

Måndag den 13 januari 2014
Kraftigt regn och kastbyar under natten gjorde att sömnen blev orolig. Dagen startade med gråväder.

Tidigt på morgonen åkte vi söderut till Fonte Santa och parkerade utanför den bilelektriska firman. Ägaren hade lovat att titta på bilradion, som drog ur batteriet. När vi kom dit, hade han ingen tid.  L Kom igen klockan nio i morgon bitti! Har det blivit ”por la mañana” även i Portugal?

Mitt emot firman ligger ställplatsen i Fonte Santa, som består av en stor grusplan, vilken onsdagar används till ortens marknad. Övriga dagar fungerar den som ställplats och kostar 2 €/dygn. Behöver man fylla vatten, kostar det också 2€. Här övernattade vi.

Kvar i Fonte Santa

Tisdag den 14 januari 2014
Strax före klockan nio stod vi utanför den bilelektriska firman igen. Efter en stunds väntan tittade mannen på radion. Han ifrågasatte, om inte USB-minnet med våra ljudböcker eventuellt kan dra ur batteriet. I vilket fall som helst tog vi ur USB-minnet och efter det har vi inte haft några problem.

Jag utverkade ännu en dag i Fonte Santa, eftersom det är marknad i morgon. Alla husbilar fick flytta till den intilliggande stora parkeringsplanen idag, så att marknadsförsäljarna skulle kunna sätta upp sina marknadsstånd i morgon bitti.

Ett och annat fattades i kylskåpet, så vi gick en promenad till närliggande LIDL för att göra några få inköp. Vartefter under dagen anlände flera husbilar

Våt marknad i Fonte Santa

Onsdag den 15 januari 2014
Himlen var helt grå på morgonen. Idag var det marknad, men vi hade inte hört ett enda ljud, när försäljarnas bilar anlände. Vi gick tidigt till marknaden, innan det blev alltför mycket folk. Här träffade vi ett par glada svenskar från en tidigare vistelse. Världen är liten. Däremot är marknaden ganska stor.

Vi hade räknat med att handla frukt och grönsaker, men här fanns ingenting i den vägen. Däremot fanns det några kaffeserveringar och även munkar kokades sedvanligt på plats.

Vi gjorde två pauser för kaffedrickning. Det gällde att sätta sig under en presenning, för med jämna mellanrum öste regnet ner. Redan från början var det lite folk på marknaden idag och i och med all nederbörd blev det ingen större tillströmning. Det enda som strömmade var regnet.

Jag som har vissa svårigheter med att gå, tog marknadsbesöket som ett motionspass och knallade flera gånger fram och tillbaka i gångarna. Ingemar köpte ett par skor. Jag gick hem tomhänt.

Vi beslöt oss för att åka vidare till Algarve Motorhome Park i Albufeira, som är en tämligen ny ställplats. Dessförinnan stannade vi även idag vid närbelägna LIDL för att handla lite mer.

Framme i Algarve Motorhome Park lyckades jag stjälpa omkull en full kaffekopp. Hur mycket ryms egentligen i en kopp? Det räckte inte med att det blev kaffe på bordet. Sitsen på en stol blev genomdränkt. Mattan under bordet fick en stor fläck. Mina långbyxor, trosor, sockor och vita tygskor var det bara att ta av. Lyckades få rent klädseln på stolen och mattan med hjälp av vatten och diskmedel. Resten fick vänta tills morgondagen.

 

Algarve Motorhome Park

Torsdag den 16 januari 2014
Kollade stolen och mattan på morgonen. Det syntes ingenting. Resten tvättade jag idag.

Vädret växlade, men framåt eftermiddagen klarnade det upp och då tog vi en promenad på ca 500 meter genom pinjeskogen ner till stranden. På väg hittade vi två sorters svamp, men de var nog inte ätliga.

Här finns flera varningsskyltar och uppmaning till föräldrar att hålla sina barn under uppsikt. Vid de här branta stupen med sina eroderande berg bör man nog vara varsam.

Delar av den fina sandstranden nedanför stupen.

Det var nästan ett trolskt skimmer över grönskan, när vi gick tillbaka hem.

Gjorde i ordning en ny sats gravad strömming idag. Det är gott att ha i kylskåpet, när man inte har lust att stå alltför länge vid spisen.

 

Till Querença

Fredag den 17 januari 2014
Ställplatsen ”Algarve Motorhome Park” i Albufeira är luftig med väl tilltagna platser, som är helt grusbelagda. Marken verkar vara väldränerad, för när det regnar sjunker vattnet undan ganska snabbt. Vid elstolparna finns även vatten. I en mindre byggnad finns nya tvättmaskiner. Toaletter och duschar saknas än, men kommer att byggas. Det kostar 8€/dygn och då ingår även el och WIFI.

En del av ställplatsen

Vädret har under en tid varit mycket instabilt och vi har under de senaste dagarna noggrant följt väderleksutsikterna. På söndag skulle det nämligen vara ”Festa das chouriças”, en traditionell korvfest, i den lilla vackra bergsstaden Querença, som vi besökte i slutet av december.

Det har långt ifrån sett lovande ut under de senaste dagarna. Tvärtom har man utlovat riktiga oväder med både kyla, hård blåst, åska och intensivt regn. Idag såg emellertid väderförutsägelserna något bättre ut för söndagen och vi beslöt oss för att åka till Querença.

Vädret var mycket växlande även den här dagen. Det startade med tät molnighet, men även med vissa solglimtar under förmiddagen. Strax efter middagstid gjorde vi oss beredda att åka och körde ner till servicestationen för att tömma och även fylla vatten. Där blev vi stående ett bra tag och Ingemar blev genomblöt. Utan förvarning kom det intensiva åskskurar. Regnet fullkomligt störtade mot marken och övergick i hagel. Bilarna stannade på gatan, för sikten var obefintlig. Ingemar körde tillbaka till vår plats och kopplade elen igen. Värmen sattes på och med hjälp av min hårfön, som jag aldrig annars använder, försökte vi få en del något torrare.

Så småningom avtog regnet och vi kunde åka från ställplatsen. Innan vi åkte mot Querença, stannade vi för att handla färsk fisk m.m. på Continente i Algarve shopping.

Naturen var ordentligt rentvättad och det var stora vattensamlingar på många håll. ”Astrid”, navigatorn, fick i uppgift att lotsa oss närmaste väg till Querença, en uppgift som hon tog på fullaste allvar. Här skulle det åkas genvägar. Ja, ja, det känner vi till!

En av vyerna utmed Astrids genväg.

Här var det bara att väna tills fåret och geten hade bestämt sig för på vilken sida gräset var grönast.

De övriga fåren och getterna höll sig snällt i apelsinlunden.

Vattnet tar sig nya vägar efter de intensiva regnen.

Så småningom kom vi emellertid fram och parkerade på samma ställe som vid vårt förra besök.

 En stormig natt

Lördag den 18 januari 2014
Vädret har, som jag sagt tidigare, varit mycket ostadigt den senaste tiden. Igår hamnade vi i ett intensivt regn med åska. När vi senare åkte upp till Querença, var det uppehållsväder, men i natt började det åter regna och den hårda blåsten gungade husbilarna. En av husbilarna, som stått parkerad längre fram på planen, backade mitt i natten in mellan vår bil och en annan så att vi fick skydd av varandra. Jag somnade riktigt först framåt fyratiden på morgonen.

Solen tittade fram under dagen och på eftermiddagen gick vi en tur upp till centrum för att se, hur långt man hade kommit med förberedelserna inför morgondagens festligheter. En del bord och träbankar hade satts ut på den öppna planen. Bredvid den stora ingången till kyrkan hängde en gobeläng med en bild på St Luis, som är djurens skyddshelgon.

På den lilla fina kyrkan sitter gobelängen uppe

Vi satte oss vid Rosa´s café på torget för att dricka en kopp kaffe, innan vi gick tillbaka till husbilen.

Affischer annonserade morgondagens händelser

Lätta regnskurar avlöste åter varandra. Vi var nyfikna på de fortsatta förberedelserna, så framåt kvällen tog vi en ny promenad. Klockan nio på kvällen skulle dessutom fadosång inleda morgondagens firande. Uppe på torget stod nu genomvåta bänkar och bord. Regnet började åter strila ner från ovan, så vi hoppade över fadosången för att i stället gå hem och sova.

Vår ställplats såg våt men lugn ut.

Korvfestival i Querença

Söndag den 19 januari 2014
I Querença hade man sannerligen tur med vädret den här dagen, för idag lyste äntligen solen. Visserligen var det kalla vindar, men kylan kan man klä sig mot. Flera husbilar hittade till vår lilla ställplats under de tidiga morgontimmarna.

Klockan nio skulle festivalen börja och en halvtimme senare befann vi oss uppe i centrum. På flera håll hade flera stora grillar tänts och tjocka korvar låg i stora högar. Portugisiskt bröd bars fram i bastanta korgar. Vi satte oss utanför Café Rosa med varsin kopp ”Café con leite”, innan vi provsmakade korven. Det är inte finmalda korvar, som vi är vana vid, utan i de här rökta korvarna är det stora kött- och fläskbitar från svarta grisar. Smaken var utsökt.

 

Flera hantverkare hade också packat upp sina alster och framför kyrkporten låg en röd matta utrullad. Alltfler människor började anlända och vi träffade även på några svenskar från Galé. Vattenmuseet var öppet, och det passade vi på att besöka. Det var välordnat och här kunde man även följa samliga processer i korvtillverkningen via en bildsvit. Efter att ha gått runt ett par varv gick vi tillbaka till husbilen, där vi kunde konstatera, att många festivalbesökare hade anlänt i sina vanliga bilar. Det började bli ont om parkeringsplatser och man ställde nu bilarna utefter vägarna.

Även portugisisk TV var på plats.

Klockan tre på eftermiddagen skulle det bli mässa i kyrkan och därefter procession. Detta håll till ära av St Luis, som är djurens skyddshelgon. Vi gick åter upp till centrum, där luften surrande av människoröster i olika lägen. Människor anlände till kyrkan och även vi gick in. Melodiska sånger till gitarrackompanjemang framförda av en kör på läktaren fyllde kyrkan. Plötsligt tog en välljudande mansstämma över och sången övergick alltmer i ett solistframträdande. Det var prästen, som i sin vackra gulskimrande skrud, hade tagit plats framför altaret. Vilken stämma!

Vi stannade kvar ganska länge under mässan i kyrkan. Prästen med sina framstående skådespelartalanger charmade säkert många av de portugisiska damerna. Det var tämligen fullsatt i den lilla vackra kyrkan. Mitt under prästens predikan, kom några äldre damer in och gick i samlad klunga raka vägen fram mot altaret, där de möttes med både handskakningar och kindpussar av prästen, innan de slog sig ner på en bänk.

Vi började bli hungriga och smög oss ut ur kyrkan. Nu var det nästan svårt att få plats bland alla människor, som satt och åt korv. Jag lyckades hitta ett par platser på en bänk, medan Ingemar ställde sig i kö för att köpa korv. Det tog lite tid och vet ni vad vi missade? Processionen! Hör och häpna! Så kan det gå, men mätta blev vi.

Därefter tog vi kväll och knallade hemåt. Senare skulle det bli korvauktion, men nu hade vi fått nog av korv för den här gången.

Den här bilisten har parkerat i en plantering mellan mandelträd.

En förflyttningsdag

Måndag den 20 januari 2014
Idag var det åter vardag och allt återgick till sitt vanliga lugn i Querença. Om ett år är det åter korvfestival.

För vår del var det också vardag igen och dags att ge sig av. Vi skulle fylla på förråden lite, innan vi åkte tillbaka till Caravaning Camp Rural i Moncarapacho i väntan på mer stabilt väder.

Loulé´s gamla anrika saluhall passeras. Det är ett par år sedan vi besökte den, men den är väl värd ett besök.

Här åker vi förbi Algarves jättestora arena.

Det blev lite sightseeing på en hel del småvägar i bergen, innan vi till slut kom fram och kunde göra kväll. Nu hade det kommit ganska många husbilar hit till campingen. Vår norske granne, Odd, fanns kvar och förmedlade senaste nytt.

En lugn dag med växlande väder

Tisdag den 21 januari 2014
Idag hade värdfolket på campingen åkt och köpt färska sardiner direkt från en båt. Chantal kom med den här tallriken. Visserligen hade vi nyss ätit lunch, men de här goda firrarna slank ner.

Norske Odd kom emellanåt för en liten pratstund

Det har kommit några nya fåglar till campingen medan vi varit borta. För övrigt verkar det mesta att vara sig likt.

Under eftermiddagspromenaden hälsade vi på strutsarna, innan vi gick till det gamla paret, som driver ett café i sitt hus. En ”Café con leite” smakade bra, innan vi gick hemåt igen.

Vårblomningen börjar komma igång

 

Växlande väder

Onsdag den 22 januari 2014
Den här dagen är det inte så mycket att orda om. Vad vädret anbelangar var det uppehållsväder, växlande molnighet med solglimtar och någon enstaka regnskur. Den kyliga blåsten höll i sig och morgnarna var fortfarande kalla. Undrar om jag kan få jobb på SMHI?J

Nåväl! På eftermiddagen, när temperaturen stigit och solen hade beslutat sig för att göra uppehåll i kurragömmaleken bland molnen, var det riktigt skönt att sitta ute både för att äta och dricka kaffe.

Flera hade tvättat idag och de flesta lyckades nog få torrt, innan regndimmorna åter tätnade. Vi hade egentligen velat stå ute i terrängen på campingen, men marken var fortfarande så uppblött efter all väta ovanifrån, så det var stor risk att köra fast.

Det är mycket som säljs på campingar och ställplatser. Brödbilar åker ju på de flesta ställen. Bilen, som kommer hit till campingen, har även mycket annat som ex. mjölk, vatten och lite grönsaker. Idag kom även en äldre dam och sålde hallon.

Vi gick en tur upp till papegojorna, som satt och ropade. Jonny lät sig väl smaka av godbitarna, som jag hade tagit med. Lola satt för högt uppe i trädet för att nå kexen och beklagade sig högljutt över att hon inte vågade ta sig ner. Hon är kanske lika höjdrädd som jag.

Bilden tagen vid ett tidigare tillfälle.

Tvätt- och städdag

Torsdag den 23 januari 2014
Idag kom något länge efterlängtat, nämligen en helt solig dag. Inte en enda regndroppe föll under hela dagen. Det börjar kanske trots allt våras.

Igår hade Ingemar köpt poletter till tvättmaskinen, så jag satte igång med att samla ihop all tvätt tidigt på morgonen. Snart snurrade två maskiner efter varandra. Det var svårt att hänga upp lakanen i den kraftiga blåsten, men det torkade snabbt. Svårare var det att få täcken och kuddar att ligga kvar ute på vädring, med till slut lyckades Ingemar hitta någorlunda lä.

Mattorna plockades ut, piskades och vädrades. Golven dammsögs och torkades. Jag tänkte på sången om ”Kungens lilla piga”, när vi höll på att stöka idag, men det går fort, när man hjälps åt.

Till lunch fick det bli uppvärmda kalkonfiléer med saffransris. Senare lagade jag en kål- och korvgryta, som bara är att värma i morgon. Spetskålen är så god härnere.

Vi hann faktiskt sitta ute i solen en hel del också och jag stickade färdigt en mössa, medan jag satt med fötterna i ett fotbad.

Odd hade kommit flera gånger för att prata bort en stund och ikväll hade vi ett långt samtal inne hos oss om livet och dess olika skeenden. Jag börjar nog snart prata norska efter all träning.

Till Camper Serv

Fredag den 24 januari 2014
Det gäller att klä sig varmt, när man ska gå ut tidigt på morgonen. Idag var det fortfarande bistert kall vind, men i Sverige är det betydligt kyligare, så vi ska verkligen inte klaga. Om några månader blir det säkert mycket varmare även på våra breddgrader, i Sverige alltså, så det ser vi fram emot. En grannfru och jag planerar redan, hur vi ska sitta på träbänkarna ovanför Alsen, som är en utlöpare till Vättern, och dricka vårt kaffe. Bortsett från morgonkylan blev även den här dagen underbart skön. Endast skira moln gled fram på himlen.

Vi var uppe mycket tidigt idag. Klockan tio skulle vi vara vid Camper Serv. nära Almancil för att få toaletten i husbilen uppgraderad. Vi har väntat mycket länge på att delarna skulle komma, så det här besöket ville vi inte missa. Allt var inpackat och att duscha och äta frukost gick snabbt. Att tömma och fylla vattentanken gick också fort. Odd stod inne i sin bil och vinkade av oss och utanför receptionen väntade Chantal och Elias på att få träffa oss, innan vi åkte. Det blev många kindpussar.

Vi var ute i så god tid, att vi kom en dryg timme för tidigt till Camper Serv. Uppgraderingen gick snabbt och vi fick även hjälp med spolningsfunktionen, som hade slutat fungera.

Vi åkte vidare till Algarveshopping utanför Albufeira. Ingemar tittade på ett par tekniska tillbehör, medan jag frossade i reorna på C & A och Casa. Jag tycker mycket om att få titta på vackra saker, vare sig det är konst, heminredning eller vackra vyer för att ta ett par exempel.  Idag knallade vi igenom tre stora inredningsfirmor. Wow! I det här shoppingcentrat har de som på de flesta håll en hel del mindre matställen, de flesta med snabbmat. Här hittade vi en servering, där man enbart serverade portugisisk mat och där det satt många inhemska vid borden. Vi beställde panerad fisk med tomatris och det var mycket gott.

Efter ett stopp vid en mycket stor Kinabasar var det dags att tänka på att hitta en plats för natten. Vi var överens om att åka österut, eftersom vi så småningom tänker åka in i Spanien igen. Eftersom vi inte ville åka motorvägen eller genom Faro, blev det åter en färd genom små bergsbyar. Utefter kusten är vägarna många gånger i ganska dåligt skick, men bergsvägarna är oftast asfalterade och mycket fina.

Naturens försvar och kapacitet upphör aldrig att förundra mig. Det har ju varit flera oväder under en tid med både skyfall och hård blåst, vilket bl.a. gjorde att en hel del mandelträd, som precis börjat blomma, for illa. Tydligen har de flesta träd hållit igen med blomningen, tills vädret blev bättre, för nu ser man oräkneliga mandelträd, som slår ut med underbara kaskader av rosafärgade och vita blommor mot de svarta grenverken. Det är så vackert!

Vi kom ner mot kusten och åkte in till Fabrica, där det idag var fullt av bilar, såväl på parkeringsplatsen som utefter gatan. Vi väntade ett tag, men insåg snart att det tydligen var någon större sammankomst på restaurangen. Det såg inte ut att bli någon ledig parkeringsplats inom rimlig tid, utan vi for vidare till Alagoa, där vi parkerade uppe vid idrottsplatsen tillsammans med några andra husbilar, de flesta franskregistrerade.

Alagoa

Lördag den 25 januari 2014
Natten var lugn och dagen blev solig. Av alla spanskregistrerade bilar att döma, kunde vi konstatera, att många spanjorer passade på att göra en utflykt till Algarvekusten under helgen. Vi möttes av spanska hälsningsfraser i stället för portugisiska.

Vi tog också en promenad runt orten och stannade till vid sportkaféet vid torget för att dricka nypressad apelsinjuice, innan vi fortsatte vår runda. Sportcaféet är mycket populärt och idag var det livligt frekventerat av framför allt fransmän och holländare. Jag bytte plats ett par gånger, eftersom både hals och näsa började kärva igen av all cigarrett- och cigarrök. Ändå satt vi utomhus.J

Det var ganska mycket folk i rörelse idag. Däremot kändes det lite ödsligt, när vi fortsatte huvudgatan ner mot stranden. Det är många, alltför många affärsrörelser som är stängda. En del stänger naturligt nog under vintersäsongen, men flera verkar ha slagit igen för gott. Visst märks den ekonomiska krisen.

Solen lyste och efter en tur till stranden slog vi oss ner vid en uteservering för att dricka en kopp kaffe. Regnet och den hårda blåsten var för tillfället bara ett minne och vi njöt av tillvaron.

Så här många bilar stod det på sandplanen i Alagoa idag.

Detta med att besöka toaletter kan vara ett helt litet äventyr. :-)  Jag gick igenom restaurangen och hittade separata dam- och herrtoaletter. Dörren gick inte att låsa och det tog ett tag, innan lampan uppe i taket vaknade till liv. Sedan gäller det att med jämna mellanrum flaxa med händerna, så att ljuset hålls igång, annars blir det lika mörkt som i en kolkällare. Sedan skulle det spolas Det fanns två fyrkantiga knappar, en större och en mindre. Ingen fungerade. Uppe på själva vattenbehållaren satt en snörliknande tamp. Den drog jag i. Japp! Det fungerade. Nu återstod handtvätten. Det fanns två kranar på tvättstället. Det var bara ett krux. Själva vredet till kranarna var borta! Där fanns bara två grova skruvar, som jag utan resultat försökte vrida på. Tur att det finns våtservetter!  Ja, ja, det sista blev ett litet kåseri!

Våren är här!

Söndag den 26 januari 2014
Idag var det varmt ute och vid middagstid visade termometern på närmare +23 grader. Luften kändes annorlunda. Fåglarna var livligare och en mängd sjöfåglar befann sig i vattensamlingarna i stadens utkant. Kohägrar brukar gå i nötboskapens spår och hålla rent deras klövar. Idag passade en kohäger på att få en ridtur på en hästrygg. Det märks att våren är på gång.

Vi har befunnit oss i Portugal ganska länge och det börjar bli dags att åka in i Spanien igen. Har man varit ett bra tag i ett land, är det även en process att lämna det.

Vi åkte en liten tur på eftermiddagen för att besöka Gran Plaza. De hade ju rea även där och jag letade efter ljusmanschetter. Några ljusmanschetter fanns det inte. Däremot hittade jag en tröja på rea. Det plagget hade jag sett för flera månader sedan, men tyckte då att det var för dyrt. Då kostade tröjan 25 € och nu var den nedsatt till 9.90 €.

När vi kom tillbaka till Alagoa ställde vi oss ute i bushen bland ginstbuskarna, där det redan stod några andra husbilar. Det var avsevärt skönare att stå ute i grönskan än att parkera på asfalt. Här kunde vi även ta ut våra stolar, utan att det stör någon.

Ett annat vårtecken är att den vita ginsten nu har börjat blomma. Ginstbuskarna växer i stora, höga buskage bakom stranden. Det är nog bra att de trivs och bildar hela buskiga skogar. Tillsammans med gräs och andra marktäckare binder de sanden och är även vindskydd.

På tal om vindskydd började det blåsa rejält igen framåt kväll

Hårklippning

Måndag den 27 januari 2014
Vilken skillnad det är att stå ute i naturen med husbilen mot att stå på en asfalterad parkering! Bortsett från att blåsten tog i ordentligt några timmar var det lugnt och skönt. För ett par år sedan stod vi här med två par svenska husbilsvänner och deras hundar. Ett par har stannat i Sverige i år. Vi har inte glömt er J. och A., utan ni finns ofta i våra tankar och vi hoppas att ni har en bra vinter. Det andra paret befinner sig i Spanien och vi kommer säkert att ses framöver.

Tiderna förändras och världen står inte still. Det märks inte minst, när man övervintrar med husbil år efter år. Tre par, som under alla år har stått nere i Alagoa, är också i Sverige av olika anledningar, några p.g.a. stigande ålder och andra p.g.a. sjukdom. En är t.o.m. avliden. Det gäller att ta vara på tiden och livet, medan vi kan!

Idag var det dags för hårklippning igen och på eftermiddagen åkte vi till närbelägna Manta Rota, där min frissa väntade. Vi hann ventilera en del om bygden. Idag fick hon klippa oss båda. Resultatet blev superbra.

Storkar ser man inte så ofta just här, men idag hade ett par landat ute på en äng. Kanske letade de efter en ny bostad?

Den vita ginsten, som är så dyr hemma, men växer som ogräs här, hade slagit ut ännu mera idag, ett säkert vårtecken. De gula klöverblommorna, som växer i täckande mattor överallt och som Ingemar för några år sedan döpte till ”gulklockor”, vände sig njutningsfullt mot solen. När solen går ner, eller när vädret blir sämre, slår de igen sina vackra klockor. De bellisliknande blommorna börjar också slå ut i stora sjok på ängarna. En mindre sort av vita och gula krysantemumblommor visar sig även överallt.

Anslag med en tecknad husbil och portugisisk text sitter uppe på ett par ställen. Tydligen ska man ha ett möte om husbilar i en samlingssal den 1 februari. Undrar just vad som kommer att avhandlas?

Till gränsstaden Vila Real

Tisdag den 28 januari 2014
Efter att ha tillbringat drygt tre månader i Portugal börjar det bli dags för oss att åka mot Spanien och idag åkte vi fram till ställplatsen i gränsstaden Vila Real. Det var många bilar här idag, men vi lyckades hitta en lucka framme vid kajen med fin utsikt mot spanska Ayamonte.

Liten och ensam!

Det har varit oro i luften under de senaste dagarna och det var hög aktivitet uppe bland molnen. Det var nord/nordvästlig kylig vind och tjocka gråa molnsjok drog i snabb fart fram på himlavalvet.

Tyska husbilsgrannar, som låtit foliedekorera sin bil.

Min kropp hade också signalerat oväder de senaste dagarna och i det längsta hade jag försökt nonchalera tecknen och försökt ”mota Olle i grind” med smärt- och inflammationshämmande. Idag hjälpte ingenting. Det var bara att till stor del av dagen inta sängläge, sova och läsa emellanåt. Ingemar fick lugn och ro.  

Nåja, lite nytta gjorde jag också, för jag lagade mat. Vi äter mycket kalkon, när vi är härnere och idag stekte jag kalkonfiléer, som vi åt tillsammans med blomkålsmos.

Sent på eftermiddagen, när vinden hade avtagit lite, gick vi en kort promenad utefter kajen. Fortfarande drog molnen fram i hög fart.

Några av fiskebåtarna har flyttat fram till kajen här.

Kvar i Vila Real

Onsdag den 29 januari 2014
Vi har tillbringat drygt tre månader i Portugal och hade tänkt lämna landet idag för att åka in i Spanien. Det blåste mycket även idag och fibromyalgin plågade mig fortfarande. Vi beslöt oss för att stanna ännu en dag och bara ta det lugnt.

Under de här månaderna har vi rest runt mycket i Portugal och även varit i en del områden, som inte är så välbesökta av turister. Vi har mött människor och tagit del av människoöden, som vi aldrig skulle ha gjort i vanliga fall. Allt är inte guld som glimmar, men det vet vi alla sedan tidigare.

Visst märker man av de dåliga tiderna på olika sätt. Hos många finns en uppgivenhet och nedstämdhet, samtidigt som man känner att andra åter försöker göra det bästa av sin situation. Det är många lokaler, som står tomma och åtskilliga affärsverksamheter, som ligger nere. Det är ofta de äldre, som blir kvar. Ungdomarna flyr landsbygden och flyttar till Lissabon eller till andra länder. Samtidigt finns det nya idéer och nysatsningar inom jordbruket. Bl.a. har man på enstaka håll börjat odla lavendel i Alentejo.

Vi har gått runt i apelsinlundar, som ligger bortom de vanliga genomfartsvägarna. Här ser man ofta att apelsinträden förblir oklippta och förfaller, ogräset tar överhand och fallfrukten får ligga i drivor. Det är bara en reflektion från min sida, men jag funderar, om det kan förhålla sig så, att den yngre generationen har flyttat och de äldre inte längre orkar arbeta som förr. Undrar dessutom om inte tillgången är större än efterfrågan och att det är en viss överetablering? Just nu säljs det oanade mängder apelsiner till låga priser utefter vägarna. Oj! Det här blev mycket av mina reflektioner.

Även om vinden fortfarande var ganska sval, mojnade den framåt eftermiddagen och det gjorde även mina smärtor. Stavarna togs fram och vi promenerade in till centrum. Här var det mycket lugnt. Bara några enstaka flanörer syntes till. En ensam tiggare satt utanför kyrkan. Affärsföreståndarna började packa ihop och ta in sina varor. Det är mycket arbete med att sätta upp och ta ner alla ställningar. Undrar hur mycket de har sålt idag? I den här staden säljs framför allt textilvaror, bl.a. frottéhanddukar, överkast, badrockar och pyjamasar. Under julmånaden är det mycket populärt bland spanjorerna att åka över för att handla.

Mot Spanien och Punta Umbria

Torsdag den 30 januari 2014
Idag tänkte vi i varje fall lämna Portugal för att åka in i Spanien. Vädret var betydligt bättre och det var även min kropp. Vi hade lite bekymmer med att komma ut från vår ställplats, eftersom en husbil hade blockerat utfarten, men det löste sig.

Vi ställde oss i kö, för att kunna göra den vanliga husbilsservicen, innan vi åkte. Plötsligt stod ett leende par och tittade på oss. Det tog ett par sekunder, innan polletten trillade ner. Det var Solveig och Lasse, som vi visste fanns i trakten, och som nu var på väg för att ta färjan över till Ayamonte i Spanien. Vi fick en trevlig pratstund tillsammans, innan vi gick/åkte åt varsitt håll. Det var mycket trevligt att få träffas en stund och höra att allt var bra! Hoppas våra vägar möts, när ni återvänder till Spanien! Till dess önskar vi er en god fortsättning på Portugalvistelsen!

Vi fyllde vår gasolflaska i Vila Real, innan vi åkte ut ur staden. Solen lyste nu från en blå himmel. Ute på ängarna strålade ”gulklockorna” som små solar.

Vi passerade bron mellan Portugal och Spanien och körde ner till Ayamonte för att först tanka diesel, som är billigare här än i Portugal. Därefter blev det ett besök i Gran Plaza, där vi hade tänkt köpa internetuppkoppling. Det var snabbt gjort, för vi kunde konstatera, att Vodafone hade lagt ner.

Resan gick vidare via motorvägen mot Huelva, varefter vi tog av till Punta Umbria. Utefter vägen klev många flamingos omkring ute i de låga saltvattensjöarna. I storkbona stod de storslagna fåglarna och spejade efter något ätbart.

Vi har varit vid Punta Umbria ett antal gånger genom åren, men det är alltid ett trevligt återseende. Den som vill plocka snäckor har ett litet paradis här.

Punta Umbria är inte bara sandstränder

Vi ställde oss ute på udden tillsammans med tre andra husbilar, innan vi gick en promenad. Solnedgången i väster var vacker och när mörkret sänkte sig över trakten hade vi en strålande utsikt över vattnet mot alla glittrande ljus från oljecisternerna på Isla de Saltas.
Koordinaterna till udden är 37 10 21.38 N   6 57 2.03 W

Till Monasterio de la Ràbida och El Rocio

Fredag den 31 januari 2014
På morgonen lämnade vi Punta Umbria för att i första hand söka upp Carrefour i Huelva. Det var dags att köpa internet. Jag stannade kvar i bilen, medan Ingemar gick in. Det gick fortast så.J  Huelva är för mig i första hand stora jordgubbsodlingar och oljeraffinaderier med sina jätteanläggningar.

Vi åkte ner till La Ràbida.  I det här området handlar det mesta om Columbus. Det var från den här trakten han startade flera av sina upptäcktsresor. Man har byggt ett stort museum, där man kan studera upptäcktsfärderna och där man även kan gå ombord på en av Columbus´ tre båtar, d.v.s. kopior, som ligger i en havsvik. Bakom museet finns en fågelsjö. Här har vi övernattat på den stora parkeringsplatsen ett flertal gånger. I det här området finns även franciskanklostret Monasterio de la Ràbida, en stor botanisk trädgård, fylld av exotiska växter, Iberamericano universitetet och Forum Iberamericano, där man sommartid har konserter m.m.

Tydligen håller man på att rusta upp och förnya hela området. När vi for förbi ingången till den biologiska trädgården, kunde vi konstatera, att man har lagt och fortfarande håller på att lägga vackra plattor på såväl körbana som parkeringsplats. Det verkar även som om man bygger ett museum framför de stora växthusen i trädgården.

Vi har besökt Columbusmuseet flera gånger under åren. Däremot var det länge sedan vi var inne i det lilla vackra klostret, så vi beslöt oss för att göra ett återbesök. Här bor munkar och de leder även guidade turer i klostret, dock bara på spanska. Däremot finns det audioguider på andra språk.

Columbus i egen hög person

1400-talsklostret blev till stor del förstört i den stora jordbävningen på 1700-talet, men återuppbyggdes senare och är numera utsett till ett nationellt monument.

Franciskanerklostret Monasterio de la Rábida

Ingången till klostret

En av mina stora favoriter: Den helige Franciskus

Planteringarna runt klostret är välskötta och sommartid är det säkert mycket vackert med alla rosor. Vi kom lagom upp, när det var siesta. På sidan av klostret stod en port öppen. Ett par unga män höll på att bära in blomsteruppsatser. När vi kom fram till porten, kom en munk i vår ålder fram, tilltalade oss på spanska och vinkade in oss. Porten ledde in i den lilla, dekorativa kyrkan. Vi gick runt en stund och såg på, hur man pyntade med blommor. ”Kom tillbaka klockan fyra”, menade munken. Då skulle man öppna hela klostret igen efter siestan.

Det lilla kapellet före dekoreringen

Den lilla trevliga franciskanermunken konstaterade att dekorationerna var bra.

Vi gick en promenad i omgivningen och drack en kopp kaffe, innan vi återvände.

Visst är det lilla kapellet vackert och rofyllt!

Pelargångarna i mujédarstil. Tänker på ett musikstycke, som min mormor spelade på en gammal stenkaka, ”I en klosterträdgård”

En del av en innergård

Den här rosbusken blommade så vackert på en innergård. Växterna var mycket välskötta.

En av de många välgjorda freskerna av Daniel Vásques Diaz

Vi hade tänkt övernatta nere vid museet, men hade samtidigt fått reda på, att det skulle vara stora festligheter i närbelägna El Rocio under helgen. Den här speciella ”staden i sand” är det alltid roligt att återse.

Man kan åka motorvägen och därefter ta av ner mot Almonte för att sedan komma fram till El Rocio. Vi föredrog att åka kustvägen i nationalparken Doñanas utkant, för att senare ta av till vänster mot staden. Var man kan parkera en husbil här, är helt enligt polisens godtycke.

Vid ett och annat tillfälle har vi stått inne i staden, där man på nära håll kan följa allt som händer. Vid ett annat tillfälle fick vi stå ganska många i en stor hästhage, innan polisen fick för sig att flytta på oss alla. Därefter har den stora gräsbevuxna planen bredvid turistbyrån och polisstationen varit tillåten. Det sista gick bra i natt, då vi kunde följa hur hästekipage åkte in till staden och en mängd lösa hästar fördes ut på bete i lågvattnet i stadens utkant. Flera kom ridande och en och annan ägnade sig åt hästdressyr.

Till campingen i El Rocio

Lördag den 1 februari 2014
Idag skulle många av Spaniens drygt sjuttio brödraskap anlända till El Rocio för träffas i sina speciella brödraskapshus, där man kommer att prata, äta, dricka, spela, sjunga och dansa. I kyrkan kommer det att hållas sena gudstjänster för de långväga gästerna. Under morgondagen skulle det vara speciella firanden för barn enligt uppgift.

På förmiddagen gick poliser runt och knackade på alla husbilar. Nu fick vi inte stå på planen utanför staden, där det tidigare hade varit tillåtet. ”Eso es Españia!” Det var bara att flytta till campingen, som ligger strax utanför staden. För den, som har lätt att förflytta sig, är det inga problem, bortsett från att man är en bra bit från händelsernas centrum. För den, som liksom jag, har vissa problem med rörelseapparaten, blir det genast mer problematiskt.

Jag pratade med den unga tillmötesgående kvinnan i turistinformationen, som inte ansåg, att det var något problem att stå på gräsplanen, men polisen, sa hon och ruskade på huvudet. Samtidigt förklarade hon, att i morgon klockan tio skulle barn bära en madonnabild från planen till kyrkan. Då förstår jag, att man inte vill ha bilar stående där.

Vi flyttade in på campingen, där vi stått ett tidigare år. Här är platserna stora och det fanns gott om plats. Ikväll skulle de mer religiösa festligheterna börja i kyrkan, men vi föredrog att stanna hemma.

En snuvig dag

Söndag den 2 februari 2014
Det var kallt ute i natt och det var frost ute, när vi vaknade på morgonen. Taken på bilarna var vita och det var även bilrutorna.

Nej, det var inte Ingemar, som var snuvig, utan det var jag. Jag hoppas innerligt, att han kommer att klara sig. Jag har haft lite känningar ett par dagar och i natt bröt det ut. Det var bara att gå upp för att koka förkylningsdryck.

Att gå in till staden idag var inte att tänka på för min del. Ingemar fick ta med min kamera och gå själv. Jag kröp ner i sängen och sov. Solen lyste, även om det var lite kylslaget. Ingemar fick några sköna timmar i det vackra vädret för att studera folkvimlet och gå till kyrkan.

Förra året höll man på att renovera kyrkan. Så här vacker blev den.

Ingemar gick in på en av gudstjänsterna. Vid ett tillfälle lyfte samtliga upp sina barn i luften och fick dem välsignade. Under tidigare år, när vi varit här, har en välljudande kör sjungit och musikanter har kommit in och spelat på flöjter och trummor. Mycket speciellt.

Det är hästar och åter hästar i El Rocio. Så här såg det ut på planen framför kyrkan.

På serveringen vid torget, där Ingemar drack kaffe, spelades, sjöngs och dansades det sevillianas. Åh! Lite avundsjuk blev jag! :-)

Övernattning vid Hidalgo

Måndag den 3 februari 2014
Under natten och morgonen kom rikligt med regn. Gångarna på campingen i El Rocio skulle behöva grusas, för vid regnväder blir gångarna en enda tjock brungul sörja. Ni kan tänka er, hur skorna ser ut, om man går ur bilen för att ex. tömma toan.

Vi åkte mot Sevilla. På A92 tog vi avfart 15 för att åka fram till husbilsfirman Hidalgo, där vi tänkte övernatta. Vi har stannat där flera gånger under åren. Tidigare fick man stå gratis på framsidan av byggnaden. Vi visste, att man höll på att göra i ordning en ställplats på baksidan och nu var den färdig. En övernattning med el och WIFI kostar 10 €. Tömning ingår, men man betalar extra för vatten. Här finns också en bra anordning för husbilsrengöring. Ingemar gjorde rent taket på husbilen, vilket var välbehövligt, eftersom ingen av oss tycker om att gå på taket. Under tiden skrubbade jag insidan av luckorna med alla dess skrymslen.

Här träffade vi ett österrikiskt par som liksom många andra var lite missnöjda med vädret och funderade på att åka över till Kanarieöarna. Jag njöt av att få höra en österrikisk dialekt igen. De pratade engelska med Ingemar och tyska med mig.

Till Sanlúcar de Barrameda

Tisdag den 4 februari 2014
Vi passade på att surfa länge på förmiddagen, när vi hade tillgång till fritt internet. Därefter åkte vi söderut till Sanlùcar de Barrameda, som ligger vid Costa de la Luz intill floden Guadalquivirs mynning.

Här väntade vännerna Björn, Eva och Alex, som stått här ett par dagar. Det blev ett glatt återseende. Vi hade inte setts, sedan vi hälsade på hos dem, innan vi åkte mot sydligare nejder i höstas. Det blev en pratstund över en kopp iste inne hos oss. Senare kom Björn över med ett par böcker. Jag har nu läst ”En doft av apelsin”, som utspelas i Loiredalen, och njutit av vartenda ord. Våra vänner hade tänkt fortsätta till Portugal, men efter att ha studerat det kommande vädret, som inte såg speciellt bra ut, beslöt de sig för att vända tillbaka utefter spanska kusten.

Idag trodde jag, att min förkylning, som startade i slutet av januari, var på återtåg. Det skulle visa sig att den bara förvärrades.

Återkommer senare med koordinater till ställplatser i Sanlùcar de Barrameda.

Grått, regnigt och blåsigt

Onsdag den 5 februari 2014
På morgonen tutade det utanför vår dörr. Det var Björn, Eva och Alex, som ville säga adjö för ett tag, innan de åkte tillbaka utefter Spaniens kust i hopp om bättre väder. Det var så geggigt ute, att vi föredrog att heja mellan dörrarna, vilket Alex inte var speciellt nöjd med. :-)

 

Alex vill gärna komma över till oss – i leran

Skratta ni husse och matte! Jag blir faktiskt lite sur, för jag vet, att Inger har hundgodis.

Bredvid oss stod ett annat svenskt par med sin husbil. Ingemar gick in en stund för att byta några resetips. Jag kände att min förkylning frodades, så jag stannade i vår bil för att inte smitta andra i onödan.

Ingemar gick upp en kort tur mot centrum, men kom snart hem i gråvädret. Jag kände mig hängig och sov mycket den här dagen.

Vi har besökt den här staden flera gånger tidigare och tycker den är mycket trevlig. Den är mest känd för sin goda manzanilla. Tapasbarerna uppe vid torget är också oemotståndliga med sitt stora utbud av utsökt goda tapas. Jag har min favorit, Tortilla de Camarones, som jag föredrar varm.

Här i Sanlúcar finns två ställplatser. Vi står på en stor sandplan nära floden, som är skyltad för husbilar. Det är gott om plats här och det är aldrig någon trängsel. Att det vid regnväder bildas hela sjösystem av brunfärgat vatten, där sjöfåglarna badar, är en annan sak. På en intilliggande gata finns en anvisad, något unik anordning för både tömning och fyllning. Koordinaterna är N36.78417W6.35861 På sensommaren är det stora hästkapplöpningar här och då används planen för hästarna. För några dagar sedan var det cirkus här, berättade Björn.

Den andra ställplatsen är vid en bensinmack. Där kan det stå ett fåtal bilar och där brukar vi fylla och tömma vatten.  Koordinaterna är N 36.76333 W 6.36222

Högsäsong för förkylning

Torsdag den 6 februari 2014
Det var enstaka solglimtar den här dagen, men mestadels var det grått, regnigt och blåsigt. Sent på eftermiddagen kom en störtskur, som förvandlade sandplanen till ett sjölandskap.

Vad som är bra på de flesta ställplatser, är att bagare kör runt för att sälja nybakat bröd på morgnarna. Man hör, när de kommer tutande.

Ingemar läser, sitter vid datorn eller tar kortare promenader. Han har för tillfället inte mycket sällskap av mig.  Jag sover och läser. Förkylningsbakterierna har högsäsong i min kropp, så de vita blodkropparna har fullt upp. Det känns som om jag hade bomull i hela huvudet och hostattackerna avlöser varandra.

Solen efterlyses!

Fredag den 7 februari 2014
Intet nytt den här dagen
Samma gråväder, samma förkylning.
Hostar mig igenom nätterna.

Nu väntas oväder

Lördag den 8 februari 2014
När man tittar på vädersajterna idag, är det vädervarningar utefter hela kusten. Man varnar framför allt för kraftiga vindar och på flera håll för höga vågor, på vissa håll 6-9 meter.
Det blåste en hel del redan under den här dagen.

En mycket stormig natt

Söndag den 9 februari 2014
Ja, nog blåste det allt! Det är stor skillnad att befinna sig i ett hus, när det är oväder, mot att vara i en husbil. Alla ljud blir så kraftiga och det blev de även den här natten. Husbilen skakade som en båt i storm. Det dånade och rasslade. Luckorna i taket förde ett väldigt oväsen.
Ingemar somnade och sov mellan varven. Jag gick nattvakt. Såg att det även lyste i en del andra bilar. Vid halvtvåtiden på natten tilltog vindstötarna i styrka. Jag satte på internet för att kolla vädersajten. Det visade sig att vinden for fram med 54km/timme och att kastbyarna hade en fart på 100km/timme. Inte undra på att det skakade rejält!

Jag tittade ut med jämna mellanrum, för att se om de andra husbilarna stod kvar.  :-) Det gjorde de! :-) Framåt femtiden somnade jag mellan hostattacker och vindbyar. De sistnämnda hade lugnat sig lite.
Det blev avsevärt lugnare under dagen. När vi läste nyheterna, såg vi, att vinden hade fällt åtskilliga träd på sina håll.

Massiv molnfront över Iberiska halvön

Måndag den 10 februari 2014
Vi börjar längta efter solen, men ska inte klaga. Vi har i alla fall inte kallt. I Sverige längtar människor också efter solen och är helt förståeligt trötta på dimma, regn, halka och kyla.

Jag gör mitt bästa för att hjälpa pappersnäsduksindustrin att hålla igång. För övrigt börjar det bli slut på alla förkylningsingredienser. Den färska ingefäran, som är så bra vid förkylningar är helt slut och det har inte gått att hitta någon ny. Den torkade limen är också slut. Jag är inne på den andra burken honung.  Vitlök finns fortfarande kvar i kylskåpet. Å andra sidan borde förkylningen också snart vara slut.

Grattis Vivianne!

Tisdag den 11 februari 2014
Idag vill jag gratulera min f.d. skolkamrat och fina väninna sedan många år tillbaka. Hoppas du har en riktigt trevlig födelsedag! Skulle tro, att Håkan pysslar om dig. Det är du värd. Du ska veta, att du är en pärla i mitt liv, som jag är mycket tacksam över.

Idag fick jag ett mycket glädjande videosamtal på Skype från min kusin Ursula, som vi besökte i Frankrike i höstas. För andra gången i sitt liv har hon kämpat mot cancer. Den här gången har hon haft en tumör i nacken och en tumör på en lunga. När vi träffades, gick hon på cellgifter. Hon berättade idag att tumörerna är borta och att hon slipper cellgifterna. Mycket glädjande! Det här, som jag berättar, är ju mycket personligt, men jag vill göra det, för vi har flera vänner, som kämpar mot sjukdomen. Det finns ett helt annat hopp idag än för några år sedan. Forskningen har gått framåt.

Idag var det en massiv utryckning av polisbilar. Inte mindre än sex bilar i olika storlekar kom körande i full fart. Vad som hänt, vet vi inte.

Jag har börjat piggna till igen. Rethostan lär jag få dras med ett tag. Under tiden som jag har rekreerat mig, har det tunnat ut rejält i kylskåpet. Gasolen i den ena flaskan börjar sina. Gråvattentanken börjar bli full och färskvattentanken tom. Det finns med andra ord en del att åtgärda inom kort.

Besök i saluhallen

Onsdag den 12 februari 2014
Det var ljummare vindar idag och några fler plusgrader än de senaste dagarna. På eftermiddagen visade termometern på +18 – 19 grader. De intensiva regnskurarna höll sig borta och molnen nöjde sig med att släppa ner ett milt duggregn emellanåt. Spanjorerna, som står med sin husbil bredvid oss, tycker inte heller om vädret, men menade att i övermorgon kommer det att bli soligt igen.

Vi gick upp ganska tidigt idag på morgonen och efter frukost tänkte vi åka för att köpa gasol och serva bilen. Då kom dagens överraskning. Bilen startade inte.   Det problemet hade vi varit med om en gång tidigare under den här resan. Utan att radion är på, laddar den ur batteriet. Så småningom fick vi hjälp med att starta bilen och vi kom iväg för att uträtta våra ärenden. Ingemar tog ur säkringen.

Så här såg det ut tidigt på morgonen, men det blev lite bättre under dagen

När vi kom tillbaka, tog vi en kort paus, innan vi gick upp på mot centrum. Det var min första lite längre promenad på en vecka, men det gick riktigt bra. Jag gick med mina stavar och mer än en tittade lite förundrat. Det är ju OS och kanske en och annan tänkte på skidåkning utan skidor. 

Det var en hel del folk ute. Vid torget ligger ett flertal tapasbarer. Vi gick in i Casa Balbino, som har ett stort utbud av färska tapas. Ingemar beställde spanska köttbullar – albondigas – i tomatsås. Jag bad att få min efterlängtade Tortilla de camarones.

Min goda tapas

En liten del av tapasutbudet.

Så här mycket folk är det ofta senare på eftermiddagen.

Att tjurfäktning står högt i kurs i Sanlúcar, syns på väggarna.

Vi fortsatte därefter upp till saluhallen. Det har nog varit lite dåligt med fisket de senaste dagarna p. g. a. det dåliga vädret, men i natt hörde jag, hur en stor del av fiskeflottan åkte uppför floden. Idag skulle det nog finnas färsk fisk.

Ingången till saluhallen

Vi gick runt ett par varv i hallen för att se på utbudet. Grönsaksdiskarna dignade av färska frukter och grönsaker. Fiskdiskarna var mycket riktigt fyllda och hos slaktarna fanns det mesta i köttväg. Här kan man även köpa färskt kött från tjurar.

Vi slog oss ner en stund längst ner i saluhallen för att dricka ett litet glas av ortens mazanilla. Till drycken fick vi en tallrik friterade räkor, som man äter rakt av med skal. Tyvärr tål inte Ingemar skaldjur.

Vid det lite blöta torget hade duvorna fest

Vid en grönsaksdisk köpte vi något, som man inte odlar så mycket i Portugal, nämligen mangold. Det var efterlängtat. Även ett stort blomkålshuvud inhandlades. Vid fiskdisken fastnade jag idag för små fiskkotletter, som säkert går bra att tillaga i ugn tillsammans med mangolden. Spanjorer pratar, skämtar och skrattar mycket och ibland hör man någon sjunga en snutt. I de små butikerna hör man ofta andalusiska sånger eller klanger på gitarr. Andalusien är speciellt.

Efter ett par mindre inköp började vi sakta gå tillbaka till husbilen. På väg satte vi oss en stund vid en utomhusservering för att dricka en kopp kaffe. En tonårsflicka satt och gungade, samtidigt som hon sjöng en sevillianas. Våra ögon möttes och båda log. Hon såg, att jag uppskattade hennes sång.

Mycket annat blev inte gjort den här efterdagen. Jag var ganska trött efter min första lite längre promenad och Ingemar efter att ha burit hem varorna. Det blev en tupplur och lite läsning. På kvällen spelade vi
ett par partier Sequence och lyssnade på en ljudbok, just nu ”I mörkrets skugga” av Peter Robinsson.

En öde strandpromenad

Torsdag den 13 februari 2014
De massiva molngubbarna föredrog att ligga kvar över oss, men de läckte i alla fall inte så mycket idag. De kanske funderar över, om de så småningom ska försöka skingras för att släppa fram solen.

De små fina kotlettfiskbitarna, som jag köpte igår, blev tillagade idag. Tillsammans med mangold och lite annat blev det en utsökt god ugnsrätt. Den färska fisken fullkomligt smälter i munnen.

Man kommer av sig lite i gråvädret, men det känner alla ni därhemma i Sverige till, som på många håll har haft grådask och kyla under en längre tid. Har man hund, måste man ju gå ut flera gånger om dagen. Vi har ingen hund. Med eller utan hund tog vi oss i alla fall samman för att ta en promenad på eftermiddagen. Mina stavar plockades fram. De vatten- och vindtäta jackorna behövdes idag. Vissa övervintringar har jag bara använt min jacka ett par gånger. Den här övervintringen har den blivit väl använd.

Nära oss är sju man sysselsatta med att sopa rent en av infarterna till parkeringsplanen.

Strandpromenaden låg ganska öde.

Vattnet i Guadalquivirs mynning är nästan lika brunt som sanden.

Till höger är en liten del av fiskeflottan. Till höger syns den lilla bryggan, varifrån man kan åka båt över till Doñana. Idag vill nog ingen åka över till nationalparken. En ensam man går på stranden med en metalldetektor i hopp om att hitta något värdefullt.

Här köper man biljetter till båtöverfarten. OBS! Bilden är tagen under ett tidigare år!

Vi tog en promenad bort mot fiskehamnen. Strandpromenaden låg tämligen öde idag och vi mötte bara enstaka motionärer, de flesta joggare. Det blåste ganska mycket, men vi hade medvind. Hemåt gick vi genom villakvarteren, där det var betydligt lugnare.

Vackra villor ligger utmed sidogatorna. OBS! Bilderna är tagna ett tidigare år. när solen lyste.

Husbilar kommer och åker hela tiden på den här stora parkeringsplatsen, som är markerad som husbilsparkering. En del bilar stannar länge. Man riskerar ju inte att bli bortkörd här. Många spanska husbilar finns också på plats. Mycket trevligt! Kom igen Spanien! Sådana här platser vill vi husbilsåkare ha flera av.

Bredvid oss står en färgglad bil. Visst har den varit i Marocko!

I rondellen bredvid parkeringen har polisen kontroller var och varannan dag.

Jag sa, att man inte blir bortkörd, men kommunens arbetare har bett några av husbilarna att flytta lite på sig. Även om det är en vecka kvar, närmar det sig Andalusiens dag och långt framme på parkeringen har man börjat bygga upp hoppborgar för barnen. Jag antar, att det är inför firandet av Andalusiens dag. Det kan också vara inför firandet av Alla Hjärtans Dag.

Alla Hjärtans Dag – sol!

Fredag den 14 februari 2014
Idag var vädergudarna på sitt allra bästa humör. Det är nog för att det är Alla Hjärtans Dag. J Solen lyser och det är +17 – 18 grader. Inte en enda regndroppe på hela dagen! Människor ser åter glada ut. Välkommen tillbaka Moder Sol!

Jag föreslog Ingemar, att vi kunde på upp till tavernorna i centrum och äta tapas idag. Jag kände, att jag behövde få se glada människor omkring mig. Mina stavar fick följa med som vanligt.  Det märktes snart, att det var mycket folk i rörelse. Redan utefter den stora avenyn, som för in mot centrum, stod bilarna tätt packade. Det fanns inte en enda parkeringsplats för dem, som var sent ute. Ett flertal bilar hade nog fått höga parkeringsböter i Sverige.

Den här bilen hade parkerat direkt på övergångsstället.

Är det Alla Hjärtans Dag, så är det och idag skulle det bli en liten tapasrunda. Först satte vi oss vid uteserveringen vid Taberna Cabildo, där vi beställde en gemensam liten Ensalada Rusa. Ingemar åt kroketter med köttfyllning, medan jag valde skaldjursfyllning. Allt var fräscht och smakade bra.

Resterna av Ensalada Rusa

Vi fortsatte till Casa Balbino, där det var mycket folk. Det pratades, diskuterades och skrattades. Till en början var det svårt att få ett bord utomhus, men det löste sig. Ingemar åt en tonfisksallad, medan jag föredrog en skaldjurssallad. Utsökt gott! Tur att vi inte har sådana här tapasbarer hemma! Då skulle jag nog sluta laga mat.

Den här lilla delen av tapasen var det enda jag lyckades fotografera. Det var mycket trångt.

Ingemars tonfisksallad

Min skaldjurssallad

Frosseriet avslutades med en kopp kaffe och en delad tårtbit vid ett café.

Hoppas att ni alla har en riktigt trevlig Alla Hjärtans Dag! Var rädda om varandra!

Till Conil de la Frontera

Lördag den 15 februari 2014
Idag tyckte vi, att vi var färdiga med Sanlúcar för den här gången. Det blåste lite och var mulet, med andra ord var det bra resväder. Vi beslöt att dagens etapp skulle avslutas i Conil de la Frontera, beläget vid Costa de la Luz. Vi åkte i utkanten av Jerez, El Puerto och Chiclana för att till slut ta A48 ner mot den vita staden, där husen ligger på kullarna som små sockerbitar.

På väg mot Conil åkte vi förbi det stora hotellet/restaurangen i morisk stil och som är målad i de i bergarter så ofta förekommande färgerna rödbrunt och gulbrunt. Jag har alltid beundrat detta byggnadsverk och såg för ett par år sedan ett sagolikt vackert reportage i en tidning om interiören. Idag såg byggnaden helt övergiven ut och man hade klottrat överallt på väggarna. Så sorgligt!

Det var dags att fylla på i livsmedelsförrådet, så först av allt stannade vi vid Mercadona för att handla.

Vi hade hört, att en del fricampade på stranden och vi åkte ner för att se, hur det såg ut. Precis som tidigare var det förbud för husbilar på hela stranden. Däremot stod det några bilar på den bortre delen, där marknaden brukar vara.

Vi hade inte tänkt fricampa, utan åkte upp till camping La Rosaleda, där vi varit några gånger under tidigare år. Nu regnade det igen och det tog en liten stund, innan vi fick bilen på plats, eftersom hjulen slirade, när Ingemar skulle köra upp på klossar i den sluttande backen. Med hjälp av en slirplatta gick det till sist bra.

Vi tog en liten promenad i regnet runt området och gick bl.a. upp till restaurangen, där den marockanske servitören, som kände igen oss, la upp ett brett leende och hejade på svenska. Samtidigt skickade han hälsningar till Ingemar och Eila, som också varit här några gånger.

Vi vet, att ni, Solveig och Lasse, är på väg till Sanlúcar idag. Hoppas att ni får lika trevliga dagar där, som vi fick! Vi önskar även, att vi ses längre fram utmed vägen!

För en större kartbild klicka här!

Strålande sol = tvättdag

 
Söndag den 16 februari 2014Vi hade tittat på vädersajterna och sett, att den här dagen skulle bli riktigt solig. Bäst att passa på att tvätta! Under den senaste tiden hade vi haft mycket regn och det mesta kändes solkigt, fuktigt och unket. På den här campingen kan vi hänga ut tvätten på linor mellan träden och samtidigt ta ut täcken, kuddar m.m. på riktig vädring. Att kunna lufttorka tvätten är mycket värt och dessutom mer miljövänligt än att tumla. Det blev med andra ord en riktig tvätt- och vädringsdag. Skönt!

Vår tyske granne passade på att tvätta sitt husbilstak ordentligt. Den här gången är vi ensamma svenskar på campingen, som mer än tidigare domineras av engelsmän. Den tyske mannen menade, att om man vill lära sig engelska, ska man åka till Spanien.

Städdag

Måndag den 17 februari 2014
Om det var tvättdag igår, blev det en rejäl städdag idag. Vädret var inte lika strålande, så det var tur, att vi tvättade igår. Det var även skönt, att få röja ur och göra rent klädskåpen i sovdelen efter all fukt.

På kvällen var det buffé med musikunderhållning i restaurangen. Vi hade anmält oss till kvällens begivenheter och jag tyckte att det var skönt att slippa laga mat idag. Sent omsider anlände även den spanske sångaren/gitarristen, som underhöll oss med skön musik. Tydligen skulle många engelsmän åka med på en anordnad tur till Sevilla nästa dag, för de flesta försvann ganska tidigt. När vi sent omsider gick hemåt, föll ett stilla, ljummet duggregn.

Vilodag

Tisdag den 18 februari 2014
Visserligen var det inte söndag, men vi tog i alla fall en vilodag. Det var åter soligare, så vi njöt av att kunna vara ute en stor del av dagen.

Vi märker ofta att världen är mycket liten och det fick vi bekräftelse på igen för ett tag sedan. Som jag tidigare berättat har jag en kusin, som till stor del bor i Frankrike och som vi hälsade på i höstas. De i sin tur har ett par vänner i Portugal, som de brukar besöka ibland. Vi bodde ju ganska länge på en liten camping i Moncarapacho. Min kusin hade berättat för sina vänner, att vi var där och en dag kom de två över till campingen för att besöka oss. Just den dagen hade vi lämnat platsen för att åka vidare. Det visade sig, att paret bara bor ca 200 meter från ett litet café, som ligger nära campingen och ägs av ett äldre par. Det finns ingen annan servering i närheten och just det caféet hade vi besökt flera gånger. Tala om att världen är liten!

Vidare färd utefter kusten

Onsdag den 19 februari 2014
Innan vi lämnade campingen idag, åkte vi upp högst uppe på kullen, där campingen ligger och där det finns en anordning för husbilstvätt. Efter den stormiga natten i Sanlucar var bilen ganska smutsig och sandig, så den mådde gott av en tvätt, innan vi åkte vidare.

Från Conil åkte vi vidare på kustvägen N340 fram till Cabo de Trafalgar, där amiral Nelson besegrade den spanska och franska flottan i början av 1800-talet. Den här trakten är något av surfarnas paradis. Ute vid Trafalgar finns en liten camping med en unik servering, där allt är byggt av naturmaterial. Vi njöt av en kopp kaffe i solskenet. Det var nu drygt +17 grader.

Härligt robusta bänkar och bord såväl ute som inne

Lampor av palmstammar, mycket vackra.

Ägarnas bostad

Inga droger här!

Den fortsatta färden bjöd på vackra vyer med havsutsikt och långsträckta sandstränder utmed Atlantens blåskimrande vågor.

Vägen slingrade sig uppför bergskammarna, beklädda med djupgrön pinjeskog och blommande vit ginst och mimosa. Här och var betade brokiga kor inne i skogarna. Hemma får vi se upp för älgar på vägarna. Här varnar man för kor.

I en nedförsbacke öppnade landskapet plötsligt upp sig och intill Atlanten bredde fiskestaden Barbate ut sig med sin stora hamn. Fisket domineras här av tonfiskfångst.

 

 

Efter att ha åkt genom den långsträckta staden, fortsatte vi kustvägen fram till Zahara de los Atunes. Under senare år har man byggt om gatorna i staden en hel del. Vi har hittat en bakgård, där vi parkerat ett par gånger tidigare och där ställde vi oss även idag. Här var det tidigare lite ruffigt, men nu var det ordentligt uppsnyggat och hyresgäster hade t.o.m. sina små odlingsplättar. Det verkar som om hela staden får ett lyft.

Vad skulle vi nu göra i Zahara de los Atunes? Jo, här bakar man underbart goda mandelkakor i det lilla hembageriet. Ingen annanstans, vare sig i Spanien eller i Portugal har vi hittat en godare mandelkaka. :-)  Vad gjorde det, att det var siesta, så att vi fick vänta ca 1 ½ timme, innan man öppnade butiken!

Färden gick vidare på den vackra slingrande kustvägen med sina böljande gröna kullar, där hästar, kor och även tjurar betar på de stora vidderna. I det här området har man satsat mycket på vindkraft och vindkraftsparken växer för varje år. T.o.m. Westas vindkraftverk från vårt grannland finns representerade.

Olé!

Vårt mål för dagen var Bolonia, där de stora utgrävningarna från romartiden Ruinas romanas de Baelo finns. Det är ett område, som utökas för varje år. Utefter hela den här kustremsan har romarna lämnat sina tydliga spår. Vi har följt de här utgrävningarna under flera år och kan bara säga att det är mycket intressant. Inte bara den utgrävda staden utökas, utan även museisamlingen. Inom parentes kan jag säga, att mitt intresse för utgrävningar nog tog sin början för många år sedan, när min son och jag besökte Pompeji och museer i Neapel.

Det var ganska sent på eftermiddagen, när vi åkte ner till orten, där man höll på att bygga om en hel del. Halvvilda, ovårdade hundar lufsade mitt på vägen utan att bry sig om att det kom bilar i båda riktningarna. Man ser en hel del hundar, som linkar och säkert någon gång har fått sig en törn av en bil. Vi har olika synsätt på djur.

Långt utanför utgrävningsområdet finns spår från forna tider

Solen var på nedgång och det började blåsa. Det var inte många månader sedan vi var här, så vi beslöt oss för att inte åka ner till museet och utgrävningsområdet. Det var skönt att bara kunna känna atmosfären. I stället åkte vi tillbaka ett stycke på vägen och stannade utanför en pizzeria. Den fungerar som något av en samlingspunkt för omgivningens män, för det är framför allt män, som kommer hit.

Går man in för att äta eller/och dricka något lite, brukar ägaren villigt upplåta övernattningsplats för en husbil. Första gången stod vi här tillsammans med Björn och Eva, men då stod vi på andra sidan vägen. När serveringens gäster hade åkt hem, somnade vi gott till en åsnas skriande.

Den nedgående solen belyser bergen

Mot Medelhavet

Torsdag den 20 februari 2014
Vi hade sovit ostört under natten. Sov gott gjorde även en av traktens många hundar, som låg mitt på vägen, helt obekymrad om den förbipasserande trafiken.

Bilarna ser mig väl!

Om vädret hade varit bättre, hade vi kanske åkt ner en stund till utgrävningarna under förmiddagen, men himlen var fylld av gråa molnsjok och vinden tog i, så vi kom överens om att fortsätta mot Medelhavet.

Här och var ser man fortfarande de riktigt gamla vindkraftverken

Sikten över mot Afrika var mycket god och ser från vägen ut att bara befinna sig ett stenkast bort

Det är inte långt till Afrika!

Tarifa passerades och det gjorde även Algeciras, som från vägen ser ut som ett gytter av fyrkantiga hus i skilda storlekar och färger.

När vi passerade nerfarten mot Gibraltar, lämnade vi även Atlanten för den här gången och Medelhavet välkomnade oss. Vid Torreguadiaro/Sotogrande gjorde vi en liten mat- och sovpaus.

Vi befann oss nu vid Costa del Sol och insåg, att det var några grader varmare här. Semesterorterna kördes snabbt förbi, men när vi for igenom Marbella, tittade vi med saknad upp mot Britt-Maries och Lasses lägenhet. Ingen stod på balkongen och vinkade. :-(  Undra på det! Ni är ju i Sverige! :-)  Även Fuengirola passerades, där vännerna Eva och Björn befann sig, men vi hade hört, att det var helt fullt med bilar på parkeringen. Vi fortsatte även förbi Malaga och kom så småningom fram till Almayate, som ligger ett fåtal kilometer från Torre del Mar.

Det var dags att söka natthärbärge och där finns en 24-timmars övernattningsplats, som vi gärna ville testa. Ställplatsen ligger utmed vägen mellan några uppställningsplatser för husbilar, husvagnar och båtar. Den består av en stor grusplan. Att stå 24 timmar här kostar 3€ och då ingår tömning och fyllning av vatten. Vill man ha el, kostar det 3€ extra.

För en större kartbild klicka här!

 

Soligt och varmt

Lördag den 22 februari 2014
Idag vill jag gratta min dotter Pia, som har namnsdag!

Ingemar och jag hade lite av ett jubileum idag och gick upp till kinarestaurangen, där vi är en god apelsin- och ananasanka.

Min kusin Monica och hennes man Uffe har haft det mycket kämpigt ett tag. När vi minst anar det, fungerar inte systemen i våra kroppar, som vi är vana vid. Kroppens självläkningsförmåga är emellertid stor, så jag säger än en gång: ”Krya på er båda två, även om det tar lite tid!” Våren är på väg även i Sverige och då blir det lättare.

Kvar i Torrox Costa

Söndag den 23 februari 2014
Det var soligt idag också, även om det blåste en hel del. Kitesurfare brukar hålla till här, men vi har inte sett några än den här gången.

Jag måste erkänna, att jag är mycket trött efter den långa förkylningen och tar små sovstunder flera gånger per dag. Idag fick mina stavar följa med på en långpromenad. Tur att det finns både bänkar och många serveringar på väg!

Fortfarande kvar i Torrox Costa

Måndag den 24 februari 2014
Av olika skäl håller vi oss kvar här i trakten ett tag. Vi har varit i den här omgivningen ett flertal gånger genom åren och vill gärna återuppliva gamla minnen. Vi ska även träffa husbilsvänner. Dessutom är ett par behandlingar, som jag vill göra för att må bättre.

Idag var det marknadsdag i Torrox Costa. Jag gick bort till skönhetssalongen, som drivs av en argentinsk kvinna, för att beställa tid för fotvård. Mina fötter måste vårdas för att vara snälla. 

Vi gick en ganska snabb tur genom marknadsgatorna, innan vi åkte vidare till Torre del Mar, för att söka upp ”min knädoktor”. Det visade sig, att mottagningen var stängd och att man hade försäljning av tobak m.m. i lokalen. Två unga spanjorer, som satt utanför, talade om, att läkarmottagningen hade upphört. Jaha!!!

Det fick bli övernattning i Torrox Costa igen.

Fotvård

Tisdag den 25 februari 2014
Tidigt på morgonen åkte vi mot Nerja, för att göra service vid Galpmacken, som ligger strax före infarten till Nerja. LIDL ligger strax intill och jag gick in för att komplettera en del basvaror. Hittade även färsk fisk av okänt slag, som fick bli ingrediens i kvällens måltid. Vanligtvis brukar jag frossa i fisk och skaldjur i Mercadonas fiskdisk. Tyvärr hann vi inte åka in till vattenkällan utmed vägen för att fylla färskvatten, eftersom jag hade en tid att passa för fotvård.

Jag fick skön fotvård och en trevlig pratstund tillsammans med den argentinska kvinnan, som tog sig an mina fötter. Jag har varit här förr och hon kan rekommenderas.

Nästa hälsoprojekt var min libanesiske ”knädoktor”, som jag fick kontakt med per telefon idag. I morgon var jag välkommen till hans lägenhet.

Vi åkte därefter till ställplatsen i Almayate för övernattning.

Knäbehandling och träff hos vänner

Onsdag den 26 februari 2014
En leende, äldre gentleman stod och väntade på oss, när vi anlände till överenskommen plats i Torre del Mar på förmiddagen. Det var min räddare i nöden, ”knädoktorn”. Det visade sig, att han och hans fru har en lägenhet ca femtio meter från den f.d. mottagningen. Han är i pensionsåldern och hade sagt upp lokalen p.g.a. att hyran hade blivit för hög.

Injiceringen i mitt vänstra knä, som har strulat som mest, gick bra. Lovade att höra av mig till läkaren på fredag för att berätta hur knäet kändes. Jag skulle behöva ännu en annan form av injektion, en i varje knä. Dessa behandlingar hjälper ca 1 ½ år. Måste köpa ut dessa från apoteket själv, så jag ska höra, vad det kostar.

Vi åkte vidare ner mot en av campingarna, där vi blev bjudna på kaffe och trevlig gemenskap hos Anita och Arne. Vilket gott kaffebröd, du hade bakat Anita! Tack för en trevlig stund!

Marknad i Torre del Mar

Torsdag den 27 februari 2014
Tidigt på morgonen anlände vi till parkgatan i Torre del Mar, där man kan parkera lovligt under dagtid, närmare bestämt 09.00 – 21.00. Strax före klocka nio parkerade vi och kunde senare fortsätta att gå fram till veckomarknaden. På väg tittade jag in i secondhandaffären, där jag köpte en naturfärgad bolero för 2€.

På marknaden blev det mest inköp av grönsaker. Handlade bl.a. en påse stor vitlök för 1€ och 2 kg mycket fina jordgubbar för 2€. Jag hade ställt undan en påse med blomkål och mangold, med den hade en annan kund hämtat av misstag.

Vi har det bra, vi här bak i bilen…

Min kompis har också solskydd!

Bäst att stå på husses fot, så ingen trampar mig!

På väg tillbaka till Torrox Costa gjorde jag ett besök i en kinaaffär. Det går åt garn, när man stickar och virkar

Den här dekalen sitter bakpå en belgisk bil. Getter, som klättrar i träd, har vi också sett ett par gånger.

Andalusiens dag

Fredag den 28 februari 2014
Med läkarens recept i handen gick jag idag in i ett apotek för att få veta priset för medlet till injektionerna. Jag visade alla medförda handlingar och kvinnan och jag diskuterade ett bra tag på tyska. Eftersom en privatläkare skrivit ut receptet, måste jag betala allt själv och det var en hög summa. Hon rådde mig att gå till en vårdcentral för att få ett recept, men vi var överens om att det är svårt att få en läkare där att skriva ut injektioner. Detta trots att jag p.g.a. det smärtande knäet ramlade i vintras och skadade högerfoten så illa att jag inte kunde gå på 3½ vecka. Puh!

I vilket fall som helst känns mitt knä mycket bättre och jag behöver inte vakta på varje steg. Det är ju bara det, att eländet kommer tillbaka om några månader. Jag ringde läkaren och talade om mitt beslut, men är naturligtvis välkommen, när jag behöver hjälp.

Efter fiskinköp på Mercadona återvände vi till Torrox. Ett säkert vårtecken där är alla stora lastbilar, som med tunga laster löpande kommer åkande ner till stranden för att fylla på all bortspolad och bortblåst sand. Just nu håller man på att göra en pir. Enligt säker källa kostar detta kommunen mycket varje år och det betvivlar jag inte.

Det är som sagt Andalusiens dag och det märktes. Överallt var det mycket folk och framför allt finklädda barn. Det har varit skollov den här veckan, så många föräldrar har nog varit lediga.

Så här vackra petunior vill jag också ha hemma!

Det stora hotellet här i Torrox Costa, som har varit stängt en längre tid, öppnade åter idag. Bil- och busslaster med pratglada spanjorer i alla åldrar anlände. På kvällen var det musikunderhållning och även vi gick ner en stund för att få lite omväxling. Redan tidigt var det full fart på dansgolvet med snurrande små barn och deras föräldrar. Om det snurrades på dansgolvet, så surrades det i luften av alla röster. Här fanns alla sorters människor och alla åldrar. Man kom in med både barnvagnar och sittvagnar.

En del av den vackra interiören i hotellet

Till Del4