Spanienresan 20130920 - 20140421

Del 4 Torrox Costa - Askersund
Från Inger's Blogg

Sönderskurna däck på sju husbilar

Lördag den 1 mars 2014
Det har varit hård blåst under flera dagar nu. I natt gungade det ganska bra i kastvindarna och det var lite si och så med sömnen. Undrar just hur mycket av all sand, som körs ner till stranden, som ligger kvar.

Strax efter 03.00 på morgonen hördes en hård smäll på höger sida bak i husbilen. Första tanken var, att ett träd eller något annat tungt föremål hade blåst mot bilen. Jag hörde, att hundar var oroliga. Strax därpå knackade två engelsmän på dörren. En hade för säkerhets skull en stor påk med sig.

Det visade sig att någon roat sig med att punktera ett däck med en vass kniv på inte mindre än sju husbilar, som stod parkerade. En man hade sett en person som sprang upp mot huvudgatan, men det var allt. Polisen tillkallades och de gjorde sina noteringar. De ville, att vi alla skulle anmäla oss vid polisstationen d.v.s. Guardia Civil uppe i Torrox. Det är långt, när det inte går att köra bilarna.

Intet är som väntans tider

Söndag den 2 mars 2014
Ingemar, liksom de andra drabbade husbilsägarna, tog kontakt med sina respektive försäkringsbolag.

Så här såg vårt däck ut

De husbilar som inte behövde nytt däck, utan hade reservhjul med till bilen, fick hjälp på plats idag, trots att det var söndag. En tysk kunde byta hjulet själv. Bilar som fått hjälp åkte av förståeliga skäl härifrån vartefter. Kvar stod en tyskregistrerad bil, en engelskregistrerad samt vi, som väntade på nya däck. Vi fick besked om att vi skulle få hjälp under morgondagen.

Det var full aktivitet bland de drabbade husbilarna

Det var fortfarande hårda, byiga vindar. Vi tog en promenad utmed stranden. Jag fick en kort pratstund med holländskan, som tillverkar och säljer sina välgjorda smycken på strandpromenaden och som var ute och letade efter sin gula katt. Tyvärr hade jag inte sett katten idag. Inom parentes kan sägas, att jag såg den för ett par dagar sedan, när den fick delar av min tonfisksmörgås.  :-)  Vi var överens om, att den säkert hade gömt sig någonstans och säkert skulle komma fram, när vinden hade lugnat sig.

Ovan bergen tornar ovädersmolnen upp sig

Det var vackra scenerier med himmel och hav ikväll, så jag passade på att ta några foton.

 

 

Intet ont, som inte för något gott med sig

Måndag den 3 mars 2014
Idag var det åter arbetsdag och ett hopp tändes om att få ett nytt däck. Ingemar hade ständigt telefonen under uppsikt för att inte missa något meddelande från försäkringsbolaget.

Det var marknad i Torrox Costa och vi gick dit för att köpa färska grönsaker. Det var nordvästlig vind och blåsten var hård. Man fick se upp för flygande föremål. Tydligen hände även ett och annat, för ambulanserna åkte skytteltrafik.

På marknaden såldes mango och avokado från skottkärror!

Vi passade på att äta lunch hos ”tysken”. Han brukar alltid ha god potatissallad till sin grillade Bratwurst, men den har han tydligen bytt ut mot pommes frites. En stor skylt fick vind i seglen och blåste omkull. Från ett bord blåste ett par glas ner på marken och slogs sönder. Vi fick sällskap med fyra pratglada norrmän vid vårt bord, så det blev en trevlig lunch, trots att vi saknade potatissalladen.  :-)

Den här hunden tröttnade på att husse satt vid serveringen och började krypa ut genom det öppna fönstret bak i bilen.

Fyra fransmän kom och knackade på hos oss för att tala om, att vi hade ett punkterat däck. De var inte de första, som påpekade det. Det var rena folkvandringen.  :-)

Det stod även en tyskregistrerad husbil på gatan med punkterat däck. Dörren var öppen och jag gick fram för att prata med paret i bilen. Här blev det en överraskning. Det visade sig, att det inte var tyskar, utan spanjorer, som bor i Murcia. Mannen hade bott och arbetat i Tyskland ca fyrtio år och var nu omgift med en spanjorska. Trevligt! Vi pratade mycket och länge! Mannen hade köpt husbil i Tyskland och senare även bytt den där.    

Fortsatt stillestånd i Torrox Costa

Tisdag den 4 mars 2014
Även om det fortfarande blåste, hade vinden mojnat lite under natten. Ovädersmolnen hade skingrats och solen strålade åter från en klarblå himmel.

Min nattsömn var fortfarande störd p. g. a. hostan. Det är en dryg månad sedan förkylningen började, så det borde ge sig snart.

På försäkringsbolaget hände det inte mycket, trots många samtal.

Spanjoren i den tyskregistrerade husbilen kom över för att prata en stund. Hans däck var på väg. Paret var intresserat av att senare resa till Sverige och de ville även, att vi skulle besöka dem, när vi kom i närheten under vår fortsatta resa. Det blev utbyte av adresser.

Änglar visst finns de!

Onsdag den 5 mars 2014
Idag hände något mycket positivt. Plötsligt stod Eva, Björn och Alex utanför vår dörr. De hade åkt åtskilliga mil, för att komma och vara moraliskt stöd. Detta kallas för vänner!

Eva och jag gick till stranden, där vi fick en lång och givande pratstund över en kopp kaffe. Mycket trevligt! Björn och Ingemar gick bort till en gummiverkstad, där engelsmannen hade fått hjälp att skaffa fram ett däck. De kunde även hjälpa oss! Däcket kom redan på kvällen, men montering skulle vi få nästa morgon.

Dagen fortsatte under trevlig samvaro. Det var länge sedan vi träffades, så det fanns mycket att ventilera. Tack för att ni kom! Det var verkligen en ljuspunkt i tillvaron.

 

Jag kan åka i den här bilen också! Inger har kex!

 

Till Andalusiens vackra bergslandskap

Torsdag den 6 mars 2014
På förmiddagen blev det nya däcket monterat. Tack för att du skyndade på dem Björn! Det var så lite luft i däcket, att det första vi fick göra, när vi äntligen kunde åka, var att fylla luft vid närmsta bensinmack.

Äntligen!

Vi fyra hade kommit överens om att åka upp i bergen ovanför Fuengirola, där Björn och Eva hade hittat en bra plats, där vi kunde stå, utan att störa någon. Alex? Ja, han följde mer än gärna med. Först av allt åkte vi till vattenhålet utanför Nerja, för att fylla vatten.

Så här ser det ofta ut vid vattenhålet

Ingemar tömde vid Galpmacken och därefter blev det en del inköp vid LIDL. Senare träffades vi alla på Feiran i Fuengirola, innan vi fortsatte långt upp i bergen.

Här stannade vi på en liten rofylld plats med underbart vacker utsikt över det omgivande kuperade landskapet, där en mångfald orter i olika storlekar ligger utspridda på bergssluttningarna och i dalgångarna. Nedanför oss bredde Fuengirola ut sig framför det glittrande havet. En bit bort uppe i bergen låg Mijas små vita hus utströdda på sluttningarna. Luften var lätt att andas och här rådde ett sagolikt lugn.

Här är det inget turiststråk. Några enstaka bilar med ortsbor passerar. Ett gäng killar med enduromotorcyklar fräser förbi ibland. De har härliga banor i den här omgivningen. Några enstaka kommer åkande för att rasta sina hundar. Ibland kommer en ryttare förbi på en vacker häst. Någon enstaka tävlingscyklist passerar. Eso es Andalucia!

När Eva och Björn var här vid ett annat tillfälle, hade ett engelskt – tyskt par, Larry och Heidi, stannat till och tagit kontakt. De bor ännu högre upp i bergen, där de har en massa höns, tre alpackor och en omhändertagen hund. Heidi arbetar mycket med konsthantverk. Idag var vi alla välkomna att hälsa på hos dem.

Vi packade in oss alla, vi fyra och en förväntansfull Alex, i våra vänners husbil och fortsatte några kilometer på den slingrande grusvägen. Vi kom fram till ett fullkomligt paradis, där Heidi och Larry under sina tjugofem år häruppe, har renoverat och byggt till det rustika huset med varsam hand. Det fanns inte en enda växt, när de flyttade dit och nu omgavs huset av en tropisk trädgård. Bilderna får tala för sig själva.

Alpackorna var lite reserverade, men underbart söta. Alex och parets unga hund rusade runt, lekte och försökte inge respekt.

Får man bara se så snäll ut, vara så söt och ha så vackra ögon?

 

 

 

När vi kom, blev vi bjudna på kaffe, te eller annan dryck med goda andalusiska kakor som tilltugg.

Vårt värdfolk

Eva och jag gick runt och blev fyllda av beundran inför allt härligt hantverk. Jag tog del av en ny teknik, som jag nog ska testa i mindre format så småningom. Härligt med kreativa människor!

 

 

Efter besöket hos alpackorna hade Heidi dukat fram vin, öl, juice och annat drickbart, samt tortilla och kakor. En brasa brann i den öppna spisen och på borden fanns levande ljus. Även ett par solcellslampor, inköpta på IKEA, lyste upp i mörkret.

Vi säger ett varmt tack till dessa underbara människor, som lät oss besöka deras vackra hem! Tack även till Eva och Björn! Utan er hade vi inte fått denna härliga energikick!

När vi kom tillbaka till ”vår plats”, stod vi alla länge fyllda av förundran över det vackra nattlandskapet. Mörkret omslöt oss. Hela omgivningen, såväl dalar som bergssluttningar, var fylld av glittrande ljus från hus och gatubelysningar. Ovanför oss fanns en underbar stjärnhimmel. Detta kallar jag för lycka!

Genomförkyld – igen!

Fredag den 7 mars – söndag 9 mars 2014
Vi stod alla kvar på samma vackra plats under några dagar. Här finns fina vandringsvägar i den rofyllda naturen och alla, även Alex, stortrivdes. Eva travade raskt på med sina stavar. Björn och Ingemar tog sina promenader i nejden, dock utan stavar.

Hänförande utsikt!

Här kommer killarna på sina enduromotorcyklar

 

Jag fick tyvärr göra avkall på mina tänkta ambitioner. Även om jag fortfarande var lite trött, höll min förkylning, som bröt ut för en dryg månad sedan, på att ge sig. Det var bara hostan, som fortfarande var lite besvärlig under nätterna. Häruppe skulle jag kunna gå stavpromenader i min egen takt. Jippi! J Trodde jag. Icke sa Nicke! Natten till idag bröt en ny häftig omgång av förkylning ut och däckade mig för några dagar. Hostan blev om möjligt ännu värre nattetid och det var svårt att sova. Jag har i varje fall bidragit till ökad försäljning av vitlök, färsk ingefära och honung i Andalusien. Solen lyste och mina vänner satt ute och gottade sig. Vänta ni bara! Min tid kommer också!

Idag förflyttade vi oss alla

Måndag den 10 mars 2014
Det skulle bli mer blåsigt under den närmaste tiden och då blir det kanske inte så trevligt att stå häruppe bland kullarna. Vi beslöt oss alla för att åka vidare.

Våra vänner körde först upp till Heidi och Larry för att få adressen till en gummifirma nere i Fuengirola. De behövde byta framdäcken. Tack Björn, Eva och Alex för några härliga dagar tillsammans med er! Vi ses snart igen under den fortsatta resan! Och Alex! Jag har flera kex till dig.

Vi åkte också ner till ett av industriområdena i Fuengirola för att byta gasolflaska. Under tiden som Ingemar bytte gasolflaskan, gick jag in i en handelsträdgård. Färden gick därefter vidare till Torre del Mar, där jag skulle handla ett par småsaker i Mercadona. Det blev lite mer än beräknat. Idag hade man för första gången på länge färsk lax. Nu blir det både ugnsstekt och gravad lax. Mums!

Vi stannade på ställplatsen i Almayate för att övernatta. Förkylningen börjar ge sig, men vi tog båda en välbehövlig tupplur.

Till Maro

Tisdag den 11 mars 2014
Vi vaknade utsövda och efter frukost åkte vi till Lavomatic vid Repsolmacken i Torre del Mar. Snart snurrade både en 14 kilos och en 8 kilos tvättmaskin. 40-graderstvätten hängde jag på tvättställningen på dörren till skuffen och den torkade snabbt i solen. 60-graderstvätten fick en av de stora tumlarna ta hand om.

Vi rullade vidare mot Torrox Costa, där vi parkerade utanför ”min frissa”. Det var mitt i siestan, men sedan fick jag hjälp av kvinnan, som kände igen mig från tidigare år. Nu är jag nästan snaggad, så skönt! J

Vädret var strålande vackert idag, när vi fortsatte genom Nerja. Ett kort stopp blev det vid vattenhålet även idag. Färskt källvatten kan man inte få för mycket av. Vi fortsatte genom odlingslandskapet ner till det vackert belägna Maro strax bortom Nerja.

Från det övre etaget i Maro ar man en underbar utsikt över odlingslandskapet

Det är närmast tropisk växtlighet i de här dalgångarna runt Nerja.

Vägar och trappor slingrar upp och ner. Vi tog en promenad runt i området, som sannerligen är naturskönt. Efter en tapas i den öppna baren högst upp, gick vi hemåt. Vi stod på det nedre parkeringsplanet tillsammans med en skåpbil (plåtis) och en långtradare.

Rester av den gamla kvarnen från 1500-talet

Till Almarimar

Onsdag den 12 mars 2014
Mitt ovanför oss på det övre parkeringsplanet i Maro var det en man i en bil, som roade sig med att spela hög discomusik under en dryg halvtimme efter midnatt. På morgonen kom ett par stora engelska husbilar, som bara stannade till för en paus. En tyskregistrerad bil anlände för att troligen stanna lite längre. Det var med andra ord lite omsättning på bilarna. För övrigt var det helt lugnt.

När vi rullade från Maro, hade grå molnmassor samlats på himlen, men det var bara för en kortare stund. I utkanten av Maro låg stora odlingsfält med blommande blomkål. Vackert, men man kan konstatera, att det är stora grönsaksskördar, som på sina håll går förlorade.

Vi gjorde ett kortare uppehåll vid vattenhålet utanför Nerja för att fylla upp med det goda färskvattnet, innan vi fortsatte en bit på N340 som slingrar sig backe upp och backe ner genom det typiska kuperade Andalusiska landskapet.

Vi åkte därefter in på A7, där tunnlarna avlöser varandra och den längsta är 3 km lång.

Solen speglade sig i Medelhavet, som glittrade i olika blå och turkos nyanser.

Inget dåligt boende

En stor del av vägen går genom det mindre vackra odlingslandskapet, där inplastade odlingar avlöser varandra så långt ögat kan se. Vi passerade Salobrena, där många husbilar stod parkerade.

Vi åkte A7/N340, där Ingemar svängde ner mot Guardias Viejas, för att se, hur det såg ut med ställplatser. Här har vi aldrig övernattat, men det stod husbilar här och var inom området.

Vi fortsatte till närbelägna Almerimar, där vi vid tidigare tillfällen har stått på betalplatserna i hamnen. Förr var det tillåtet för husbilar att stå på ett par parkeringsplaner nära staden, men där finns nu förbudsskyltar uppsatta. Däremot är det tillåtet att stå på ett par parkeringsplaner längre bort från staden. Där parkerade vi bland ett flertal andra husbilar för att övernatta.

Till Lena och Jan i Roquetas

Torsdag den 13 mars 2014
Idag fortsatte vi vår färd mot Roquetas, där vi först åkte ner till fricampingsplatsen, som Leif och Eva hade lovordat, när vi träffade dem. Här stod ett flertal svenska bilar parkerade på den asfalterade parkeringsplanen. Många hade åkt buss in till marknaden, så vi åt lunch och lämnade en skriven hälsning till Eva och Leif, innan vi for vidare fram till campingen i Roquetas.

Tråkig väg genom odlingslandskapet, men så mycket gott vi får därifrån!

Här blev vi välkomnade av Lena och Jan, trevliga bloggvänner sedan ett flertal år tillbaka. Vi konstaterade, att åren går och att vi inte hade träffats på två år. Det fanns därför mycket att ventilera vid kaffebordet. Tack Lena och Jan för gott kaffe med kaka och en mysig pratstund! Det var mycket roligt att träffas igen och vi önskar er båda en bra hemresa så småningom!

Vi blev varmt välkomnade av vårt trevliga värdfolk.

Vårt mål för dagen var det vackra Agua Amarga, där vi snart etablerade oss på den stora sandplanen utefter havet tillsammans med ett fåtal andra husbilar.

Från Agua Amarga till Vera

Fredag den 14 mars 2014
På morgonen tog vi en strandpromenad i Agua Amarga. Plötsligt hörde jag någon, som ropade på mig. En glad kvinna kom i rask takt emot oss.

Det var Annemieke från Holland, som vi hade bott bredvid på campingen i Portugal. Vi visste, att hon hade hyrt ett hus här i orten, men inte var. Vi fick en mysig kaffestund tillsammans med mycket insideinformation från orten, som styrs helt av sex familjer, som är släkt med varandra och vet allt om alla. Ja, ja, så är det ju överallt på vår jord. Tack för att vi fick träffa dig igen Annemieke! Lycka till med målningen framöver!

Mimosan är lite sen här och blommar som vackrast nu

Vi åkte nu vidare mot Vera, för att så småningom träffa vänner där. Först åkte vi till LIDL och Mercadona för att fylla på förråden. Vi passade på att äta lite lunch och ta en tupplur utanför LIDL. Vilka kom åkande, om inte vännerna Elisabeth och Uffe! Världen är liten! På kvällen blev det middag i deras fina hus nere i Vera, där vi även parkerade för att sova över.

Efter middagen kom alla våra datorer fram :-) Elisabeth begrundar sina bilder

Vår värd Uffe begrundar allt

medan vi njuter av kaffe i solen. Den här bilden är tagen av Elisabeth

Tack Elisabeth och Uffe för god mat och en riktigt trevlig kväll! Det är alltid lika roligt att träffa er, men det vet ni redan! Vi hinner ses mer, innan vi åker vidare!

Kvar i Vera

Lördag den 15 mars 2014
Ingemar hade haft sin dator kvar inne hos Elisabeth och Uffe för att kunna uppgradera GPS-en med en ny karta. Klockan tio prick kom Uffe och låste upp grinden till området. Han är pålitlig den mannen!  :-)  Det blev förmiddagskaffe på solsidan med ännu med pratande och byte av böcker.

Vi åkte ner och tittade på fricampingsplatsen i Villaricos, där vi inte hade varit tidigare. Här stod en hel del husbilar på den stora planen. Vi åt lunch i solen, innan vi åkte bort till den plats i Vera, där vi stod förra övervintringen.

I Vera känner vi ett par från Köping, Ulla och Walle. Köping är min födelsestad. Idag blev det eftermiddagskaffe hos Köpingsparet och Walles dotter Catarina, som är på besök. Festligt nog har våra döttrar spelat basket mot varandra en gång i tiden. Vi tycker det är roligt, att Uffe och Elisabeth, Walle och Ulla nu har lärt känna varandra och kan ha trevligt tillsammans, när de är härnere samtidigt.

Tack Ulla och Walle för kaffe och en härlig pratstund. Det är alltid roligt, att få lite nyheter från hemstaden.

Varmt och soligt

Söndag den 16 mars 2014
Det blev en mycket varm och solig dag. Marken är helt uttorkad i det här området, så det skulle inte skada med lite regn, men nu är det nog för sent på säsongen. Jorden ser nästan ut som cement på stora områden, en följd av den katastrofala översvämningen förra hösten.

Jag tog med mina stavar och gick en strandpromenad. Ulla och Catarina kom bärande på ett par solstolar. De hade legat nere på stranden och solat. En stund senare kom Walle, som var pratsugen, ner till oss. När jag kom ut, gick vi igenom senaste nytt från Köping.

En resa ovan molnen

Måndag den 17 mars 2014
I Sverige har det varit rena vårvädret på många håll sedan en tid tillbaka. Vänliga grannar har skickat bilder från våra gröna ytor, så jag vet att både snödroppar och krokus blommar. Det var kanske lite för tidigt för våren, för nu har det blivit ett bakslag och det ligger ett lager av snö på många håll.

Här lyste emellertid solen från en klarblå himmel och redan tidigt på morgonen visade termometern på +17,1 grader. Vi beslöt att bryta upp och åka vidare uppåt kusten. Ett par hundra meter från vår övernattningsplats stannade vi till vid Köpingsbornas hus för att vinka adjö för den här gången.

Nästa stopp blev Mercadona, där jag köpte färsk spenat och lax. Laxen är mycket fin nu. Den gravade laxen är slut, så det är dags att lägga in ny. J  Sista stoppet före den fortsatta resan blev hos Elisabeth och Uffe, där vi drack kaffe i solen. Tack för trevlig samvaro! Vi kommer att sakna er, men vi ses nog snart igen.

Idag tänkte vi åka vidare mot Bolnuevo och Murcia. Vi fortsatte kustvägen AL 7107 och A332 mot Aguilas. Under den första delen av vägen var det mycket tjock dimma och det gick inte att se någonting av omgivningen. Synd, för här är det annars vacker utsikt! När vi kom fram till Aguilas var det helt klart igen.

I stället för att åka motorvägen, som vi tidigare har gjort, föreslog Ingemar, att vi skulle åka en mindre väg, RM D14, som för fram till Garrabillo. Tala om bergsväg och jag som är höjdrädd!  RM D20 fortsatte via El Cantal så högt upp i bergen man kan komma. Upp på den högsta kullen skulle vi. Tala om att vara ovan molnen utan att sitta i ett flygplan! Det ena berget efter den andra försvann under oss.

Vägarna vi åkte

Under hela färden mötte vi tack och lov inte en enda bil, men däremot en cyklist. Ingemar, som har kört biltävlingar tidigare i sitt liv, njöt, medan jag satt paralyserad och höll intensiv utkik i hårnålskurvorna. Det innebar, att jag fick vara koncentrerad hela tiden, för det var bara hårnålskurvor på bergssidorna. Högst uppe på en av alla topparna fanns en liten avsats – utan räcken – och där stod en ambulans och två bilar. Där fanns ingen plats kvar för oss att stanna på, så det var bara att fortsätta.

Lite längre ner på en bergstopp, fanns en liten hylla, där vi kunde stanna till, innan vi fortsatte neråt mot fastare markförhållanden.

Här börjar vi komma ner i en dal igen

Skördandet av grönsaker är i full gång

Vi följde vägen förbi Calnegre. Här finns det överallt stora odlingar av framför allt tomater. Förra året fricampade vi och flera med oss på en plats till höger om vägen mot havet. Där har man nu satt upp stadiga pålar, så ingen parkering mer på den platsen. Däremot stod det ett par husbilar, bl. a. en spanskregistrerad, parkerade utmed stranden, innan man kom fram till den avstängda platsen. På den vänstra sidan utefter vägen finns två etablerade ställplatser, där man betalar en summa för service och parkering, vilket är mycket bra. Den ena var inte helt färdig förra året, men vi var in och tömde mot betalning. Det stod många husbilar på båda dessa ställplatser. Sådana här platser behövs många flera av i Spanien.

Vi fortsatte dagens färd genom oändliga odlingar ner till en stor fricampingplats, Canada de Gallego, där åtskilliga bilar stod parkerade. Koordinaterna är N 37 32 8 W1 22 25

Baktill på det här långa ekipaget till vänster står: Damen. Aufgepasst. Meinen ist 8 m lang.

Till ställplatsen i Alcantarilla

Tisdag den 18 mars 2014
Det var torrt och dammigt på övernattningsplatsen i Canada. Det går bra att stå här en natt, men en längre tid skulle vi inte vilja vara här. I så fall ska man stå närmare vattnet. Några av tyskarna gav sig av tidigt. Även vi packade ihop för att fara vidare. Det är varma dagar nu och idag blev det drygt +30 grader under eftermiddagen.

Vi brukar alltid ta en liten tur ner till Bolnuevo, när vi är här i trakten och så blev det även idag. Jag strövade en stund utmed stranden för att plocka några stenar, innan vi fortsatte mot IKEA i Murcia.

Sandstensformationerna i Bolnuevo minskar för varje år

En del av stranden i Bolnuevo

Den som söker ska finna…..

Nu har mandelträden, som blommade för inte alltför länge sedan, fått vackert gröna blad och ur blombottnarna har ljusgröna frukter utvecklats, som så småningom mognar till mandlar. De ljusgröna frukterna med sin syrliga smak går utmärkt bra att äta. Jag vet inte hur vanligt det är här nere, men i Sverige går det att köpa unga mandlar. Vi blev bjudna på denna delikatess hos en turkisk familj i Örebro för några år sedan. Deras flicka åt dem som godis.

Det är intressant att se utbudet på IKEA i Spanien. Mycket är sig likt, men ett och annat skiljer sig. Jag köpte bl.a. ett par små tunna tavelramar, som jag vet, inte finns i Sverige. I restaurangen tog vi rast för att dricka en kopp café con leche.

Vid IKEA I Murcia är det tillåtet att övernatta. Vi parkerade en stund på platsen för att överlägga, men kom snart underfund med, att vi ville åka till Alcantarilla, som ligger ett par mil från Murcia, och där vi övernattade i våras. Intill en trevlig liten restaurang, där man har ett bra utbud på tapas, finns en parkeringsplan, där man får stå. Koordinaterna är N 37 59 32 W 1 16 17

Till ställplatsen i San Fulgencio

Onsdag den 19 mars 2014
Idag var det lite disigt och det fanns en del lätta moln på himlen. Redan på förmiddagen var det 20,7 grader.

Idag firades Fars Dag i Spanien, vilket även innebar att affärerna var stängda.

Från Alcantarilla åkte vi A7 mot Alicante och därefter vidare på CV91 mot Guardamar. Här tog vi in på ställplatsen i närbelägna San Fulgencio, där vi stått några gånger tidigare och där vi trivs bra. Planen är belagd med grovt grus. Det är luftigt och de flesta platserna är rymliga. En övernattning kostar 12 € och förutom vanlig service ingår el och Wifi. Lite ledsen blev jag, när jag hörde, att den trevlige argentinske ägaren har sålt och tänker flytta tillbaka till Argentina.

Jag fick ett långt och mycket trevligt e-mail från min son, som tyckte, att vi skulle vänta med att åka tillbaka till Sverige. Det hade blivit bakslag på tidiga vårvädret och var åter gråväder och snöblask. Tack för ett fint e-mail Peter! Hoppas våren snart kommer tillbaka! Då känns allt lättare.

Vårdagjämning

Torsdag den 20 mars 2014
Det var vårdagjämning idag, men det visades ganska många snöbilder från Sverige och det kom en hel del nedstämda kommentarer. Dystra tongångar hördes från släkt och vänner i Sverige p.g.a. väderomslaget. Det blir en mental berg- och dalbana, när det blir tidig vår, som sedan åter slår om till vinterväder. Men håll ut! Snart kommer våren tillbaka med full kraft.

Här i San Fulgencio kan vi inte klaga på vädret. Det är med andra ord angenämt.

Även min dotter skickade ett e-mail idag, den här gången med en och annan beställning.  :-)  Hon ansåg också att vi skulle ta det lugnt med hemfärden och invänta bättre väder. Det spelar ingen roll, hur gamla barnen blir. När de hör av sig, värmer det hjärterötterna. Tack mina älskade barn!

Gamla vänner kommer på besök

Fredag den 21 mars 2014
Först av allt vill jag säga GRATTIS till mitt äldsta barnbarn Stephanie, som fyller år idag. Åren går fort och nu har du en egen liten son, mitt första barnbarnsbarn. Jag ser fram emot, att få träffa honom, när vi kommer hem igen. Du har skickat flera kort och det är jag glad för min vän. Hoppas du har en riktigt trevlig födelsedag!

Idag anlände Eila och Ingemar med sin hund Falko till ställplatsen här i San Fulgencio. Trevligt att träffa er igen! Det var ganska länge sedan, så det var roligt, att få återuppleva gamla minnen.

En plats i solen

Falko deltog ivrigt i samtalet. Han är mycket snacksalig.

På eftermiddagen kom Gunborg och Åke, gamla vänner som har lägenhet härnere, på besök. Solen värmde, så vi tog en kopp kaffe i solen. Det var även länge sedan vi träffades, men det har blivit tradition att ses härnere, något som vi vill uppehålla. Mycket trevligt att ni kom på besök Gunborg och Åke!

Hör och häpna! Strax efter att våra vänner hade åkt, kom ett kortvarigt regn. Det hade inte regnat en enda droppe på länge här, men när vi anländer, så händer det saker.

Tillsammans med våra husbilsvänner Eila och Ingemar gick vi till en närbelägen pizzeria på kvällen. Det är inte ofta jag äter pizza, men den här serveringen har mycket goda pizzor med tunna, välgräddade bottnar.

Tydligen hade jag riktigt roligt, men vad har hänt med mitt hår på bilden. Det har fått fel färg!!!

Kul, tyckte Ingemar och tog ett kort.

Marknad i San Fulgencio

Lördag den 22 mars 2014
Lördagsmarknaden i San Fulgencio har vuxit och blivit allt större. Den ligger alldeles intill ställplatsen och är enligt mitt tycke riktigt trevlig. Dagen var solig och värmen steg. Vi kom iväg ganska tidigt och kunde göra de viktiga inköpen av fräscha grönsaker. Jag köpte även en stor knippa dill, som nu ligger i frysen. Bra att ha till laxen! Även ett mycket gott och smakrikt vin köptes direkt från en bodega, som hade vintunnor på plats. Männen gick hem och Eila och jag fick lite egen tid att botanisera bland stånden.

På eftermiddagen blev vi bjudna till våra vänner på kaffe med nygräddade våfflor. Tillsammans med vispgrädde och hemlagad hallonsylt smakade det mycket gott i solskenet. Våfflorna hade strykande åtgång.

Mitt barnbarn Stephanie och hennes familj håller på att flytta till en större lägenhet idag. Hoppas flytten går bra och att ni kommer att trivas!

Citronmarknad i Los Montesinos

Söndag den 23 mars 2014
Det var soligt idag, men vinden var kall och det blåste kraftigt emellanåt.

Eila och Ingemar åker vidare mot Bolnuevo idag och vi sa adjö för den här gången. Klockan tio kom Åke och hämtade oss för vidare färd till citronmarknaden i Los Montesinos. Där var mycket folk som vanligt och svenskan surrade överallt. Marknaden är mycket stor och vi knallade runt i flera timmar med ett och annat avbrott för kaffe och mat.

De sedvanliga marknadsgatorna

Ingemar och Åke studerar en av de många dragspelare, som gick runt i serveringarna

Paellan var lite torr, men tydligen var jag hungrig, för den gick åt ändå

Kanske den första flamencoklänningen?

Vi gick därifrån med en ny stekpanna och en lång, mycket smidig vattenslang. Ja, lite annat smått och gott blev det också. Tack för en mycket trevlig utflykt Åke!

Praktisk vattenslang

På ställplatsen pågick en stor fest bland spanjorerna. Jag fick en liten pratstund med en nyanländ österrikare från Salzburg. Det visade sig, att hans fru är från Oberösterreich, där jag varit många gånger förr.

Besök hos vänner i El Raso

Måndag den 24 mars 2014
Igår eftermiddag avled Spaniens förre premiärminister Adolfo Suárez. Man har utlyst tre dagars landssorg. Idag vajade flaggorna på halv stång.

Det var dags för oss att åka vidare idag. Det skulle även österrikaren i vår närhet göra. Om några dagar skulle han hämta sin fru, som kommer ner till Spanien med flyg. Jag fick en härlig pratstund, som jag njöt fullt ut av. Det tyska språket kan ibland verka hårt. De olika österrikiska dialekterna är betydligt mjukare och Österrike har varit lite av mitt andra hemland och en stor bit av mitt hjärta finns där.

Vi gav oss av från San Fulgencio för den här gången. På väg gick jag in till LIDL för att köpa bröd och färsk mjölk. Ingemar bytte vår gasolflaska vid en Repsolmack. Vi åkte nästan samma väg som igår, då vi for förbi citronodlingarna i Los Montesinos. När vi kom ner mot El Raso, stod en man bredvid en personbil utmed vägen och väntade på oss. Tack Bjarne för att du mötte upp! Det hade nog tagit lite tid att hitta rätt annars.  :-)

Våra vänner Gunilla och Bjarne har under några månader hyrt ett mycket vackert hus i El Raso.

Exteriör

Interiör. Visst är det vackert!

Deras hund Tanja tog emot oss med glada skall, speciellt, när hon upptäckte, att jag hade hundgodis i en av fickorna.

Det blev mycket prat och många goda skratt, medan vi satt ute på altanen och njöt av kaffe, Gunillas hembakade sockerkaka och nygräddade frasvåfflor. Jag undrar allvarligt, vilken bantningsdiet jag ska börja med, när vi kommer hem.  :-)

Vi fortsatte senare vår färd mot San Pedro del Pinatar och en ställplats i Los Alcazares. Idag var det inte bara poliskontroller i rondellerna, utan det var razzior. I varje rondell under en längre sträcka stod flera polisbilar vid varje plats. Det var konor och andra farthinder på vägen. Flera poliser hade skyddsvästar och var beväpnade med kulsprutor. Oss vinkade man bara förbi – som vanligt. I en rondell hade man stoppat ett par minibussar. Ganska många människor satt eller låg på marken och ryggsäckar låg slängda i en hög.

I Los Alcazares stannade vi först utefter en gata, som gick ner till innanhavet. Där stod redan två engelska, en tysk och två spanska husbilar. Vi tog en tupplur och fortsatte sedan ner till ställplatsen, där många bilar stod parkerade, såväl på den asfalterade parkeringen som på grusplanen. Koordinaterna är N 37 45 42 W 0 49 48

Ikväll åt vi upp den sista gravade laxen tillsammans med gräddstuvad mangold och god färskpotatis. Mums! Det får nog bli ett besök på Mercadona i morgon.  :-)

Ikväll nynnade jag på Lina Sandells psalm ”Jag kan inte räkna dem alla”. Varför? Därför att vi står helt nära en flygplats och det var en intensiv flygtrafik här. Under drygt 1 ½ timme startade flygplan varannan till var femte minut och flög tjutande över parkeringen. Nåja, i natt kommer de förhoppningsvis inte att flyga, men risken finns, att de kommer att börja tidigt i morgon bitti igen. Mamma mia! Klockan är över halv tio nu och de flyger fortfarande!

Trevlig träff med spanjorer

Tisdag den 25 Mars 2014
Den intensiva flygtrafiken fick sin förklaring. Förutom den ordinarie trafiken finns det en militärflygplats i San Javier, där man hade mörkerträning, intensiv mörkerträning skulle jag vilja säga. Vi stod direkt i anslutning till startbanan och såg och hörde varje jaktplan, som startade. Det gällde att hålla för öronen, när de flög över bilen. Vid midnatt blev det tyst. Både husbilsbekanta och en spanjor berättade senare, att man brukar ha flyguppvisning här.

Vi åkte till San Pedro del Pinatar. För en tid sedan fick vi kontakt med en tysktalande spanjor och hans fru, som bor här och idag skulle vi träffa dem. Senior Garcia tog emot oss vid sitt hus. Han hade kört fram sin personbil och ville först åka en rundtur för att visa oss San Pedro del Pinatar. Senare skulle vi sammanstråla med hans fru och ett annat spanskt par på en restaurang för att äta lunch.

San Pedro del Pinatar ligger vid Medelhavet och Mar Menor, som är Europas största saltvattenslagun, och som även har den högsta salthalten i Europa. Vid staden Lo Pagán har en unik lera bildats tack vare hög salthalt och intensiv sol. Den anses ha välgörande effekt på personer med reumatiska problem och liknande. För sju år sedan badade även jag lerbad där.

Vi åkte först ut och tittade på salinerna, som finns kvar sedan romartiden och därefter till anläggningen, där man renar och packar det färdiga saltet för vidaretransport. Hit kör man även salt från omkringliggande orter, ex. Santa Pola, för rening.

Den här landremsan mellan Medelhavet och Mar Menor går ut mot La Manga, som syns i bakgrunden. Man hade velat bygga en väg här, men ”de gröna” motsatte sig det p g a att det bl. a skulle störa fågellivet

Ute vid fiskehamnen höll man på att renovera den stora anordningen för fiskodling. Ute i vattnet ligger bojar, som visar platsen för den bastanta anordningen, som förses med kraftigt nät, där fiskynglen planteras ut. Här odlar man de i fiskdiskarna så vanligt förekommande dorada och lubina. Undra på att de alla har samma storlek! Säckar med fiskfoder körs sedan varje dag ut till fiskodlingen i en mycket stor katamaran.

Vi promenerade en hel del under de här timmarna och senior Garcia hade mycket av intresse att berätta. Vi kom förbi fabrikerna, där havsvattnet renas från salt och genom olika processer förvandlas till det dricksvatten, som finns att köpa. Det starkt koncentrerade saltet, som blir kvar efter reningen, pumpas via tjocka nedgrävda rör tillbaka ut i havet. Salthalten är så hög, att fisken dör och den tidigare badstranden går inte längre att använda. Den gamla fiskehamnen är inte heller längre brukbar.

Tidigare hade man ett stort projekt på gång, nämligen att via kanaler forsla vatten ner till södra delarna av Spanien. Floden Ebro var aktuell och man hade redan börjat gräva kanaler. Enligt senior Garcia blev det stopp, när en ny regering tillsattes.

Längst bort ligger vattenfabriken

När fiskehamnen tidigare låg i närheten, sorterade och rensade fiskarna sin fångst här. nu är den gamla fiskehamnen borta och huset står tomt.

Turen gick vidare till det mycket vackra Casa del Reloj – klockhuset, där den spanske presidenten Emilio Castelar dog i slutet på 1800-talet. Casa del Reloj byggdes i början av 1900-talet om och är numera en gedigen och berömd restaurang.

Casa del Reloj

Två herrar tar en paus

Vi hann också med att gå en tur utefter strandpromenaden, där det finns en fin badstrand med ett markerat område för lågvatten. ”Nu har vi gått mycket. Nu behöver vi något att dricka” konstaterade vår värd. I en strandbar drack vi en liten öl och åt stekta boquerones.

Sedan var det dags att möta upp Carmen, senior Garcias fru och ett annat spanskt par i restaurangen i ett pensionärshem.

Ett otal kindpussar utväxlades. Här beställdes det in en meny för alla. Vi lärde oss ett och annat om tillvägagångssättet vid ett spanskt lunchbord. Man lär, så länge man lever!

Senior Garcia och hans fru Carmen

Det andra spanska paret. Mannen var en riktig spelevinker, som orsakade många glada skratt

Alla var mycket vänliga och tillmötesgående mot oss och vi hade en trevlig samvaro. Den enda som talade ett annat språk var min bordsgranne, senior Garcia, som pratar tyska. Det blev mycket översättningar från spanska till tyska och vidare till svenska. Mitt huvud kändes helt tomt efter ca fem timmar, men vi hade haft mycket trevligt.

Mätta och belåtna

Alla verkar glada efter dagens lunch. Carmen är längre, men hukar lite på bilden.

Våra nyvunna vänner undrade, om vi ville följa med till Archena eller Fortuna nästa dag. Vi var emellertid så trötta, så det får nog bli en annan gång. Få se, om våra spanska nyvunna vänner kommer att besöka oss i Sverige.

Trötta, men mycket nöjda begav vi oss ner till La Mata, där vi tillsammans med ett flertal andra husbilar parkerade för övernattning.

Mycket blåsigt

Onsdag den 26 mars 2014
Det har varit mycket blåsigt på många håll under en längre tid och idag på morgonen blåste det rena sandstormen, när vi gick över till den lokala marknaden i La Mata. Ett flertal försäljare hade valt att inte packa upp i blåsten, så det var mest frukt och grönt på borden idag. Vi kompletterade en del, som saknades i kylskåpet.

Vid Carrefour gick Ingemar in för att köpa nytt internet, medan jag vaktade bilen och ordnade en lätt lunch. När vi kom fram till Mercadona, fick Ingemar vakta bilen, medan jag gick in och för att handla en del. Det gick inte att passera fiskdisken utan att köpa ny lax. Finns det något som heter laxoman?  :-)

Vi fortsatte nu till Jumilla för att köpa lite vin från en bodega, där vi handlade förra året. Det finns ett flertal bodegor i den här staden och trakten är känd för sitt goda vin. Vägen dit var något vinglig p.g.a. de hårda vindarna. Det finns gott om fruktodlingar utefter vägen, medan man inte ser så mycket av vinodlingarna.

Solen belyste det pampiga berget så vackert

Som en vacker tavla, där bergen ligger i olika färgskiftningar

Bodegans goda viner

Någon direkt ställplats finns inte här, men det går bra att stå i ytterområdena. Tillsammans med en franskregistrerad husbil parkerade vi utefter en lugn gata.

Snart kommer den franska

Förflyttningsdag

Torsdag den 27 mars 2014
Det var bara +10 grader ute, när vi vaknade på morgonen. Senare steg temperaturen till +17,4 grader. Blåsten hade skönt nog gett sig lite för tillfället.

Idag skulle vi bege oss till utkanten av Valencia. Det är första gången, som vi under alla dessa år besöker Spaniens tredje största stad. Bortsett från stora fruktodlingar åkte vi mil efter mil genom ett ganska kargt landskap. Här och var lyste stora sår i bergen efter marmorbrott.

Vi åkte A31 mot Madrid, för att senare ta in på A35 samt A7 mot Valencia. Med vår navigators hjälp letade vi oss fram till Valencia /Camper Park, som är en tämligen ny ställplats. De grusbelagda platserna är ganska stora. Från A7 tar man avfart 321. Enstaka övernattningar kostar 12 €. El kostar 3€. I Priset ingår el och WIFI. Här finns toaletter, duschar, tillgång till tvättmaskiner och tömningsstation för toa och gråvatten. Vill man fylla vatten, kostar det 0,50€ för 40 liter. Metron ligger 500-600 meter från ställplatsen. Tågen går varje halvtimme och det tar också ca en halv timme in till Valencia. Enkel resa kostar 1,50€ och man kan köpa ett kort på ställplatsen. Koordinater N39  34 45.58  W0 26 43.77

Vår första sightseeing i Valencia

Fredag den 28 mars 2014
På förmiddagen knallade vi iväg till metron. Det är ingen riktig hållplats här, utan man får vinka åt föraren att han/hon ska stanna tåget. Färden in till centrum tog en halvtimme. Det fanns inget klotter i vagnarna. Precis som i Sverige satt alla ungdomar och surfade på sina telefoner. J

Jag hade lämnat min telefon hemma, eftersom min smärtande kropp vill ha så lite belastning som möjligt. Däremot hade jag laddat upp ordentligt med smärtstillande och inflammationshämmanden medicin. Nog om detta!

Efter att ha frågat en spansk herre efter den närmaste vägen till Mercado Central, promenerade vi iväg mot den gamla stadskärnan, El Carmen. Snart mötte vi spanska husmödrar, som kom med sina shoppingvagnar. De hade gjort dagens inköp i saluhallen. Vi var alltså på rätt väg.

En liten del av den stora hallen

Mercado Central, som är från början av 1900-talet, är en av de största och vackraste saluhallarna i Europa. Den är stor, mycket stor och har ungefär 350 salustånd. Utanför hallen kan man köpa paellapannor i alla storlekar och mycket annat. Vi var ganska sena, men hann ändå gå runt ett bra tag och njuta av färgprakt och dofter.

Dessa underbart goda gröna tomater!

Vid ett stånd stannade vi för att dricka horchata, en mandeldryck och äta fartons, som är mjuka, sockerglaserade brödpinnar, allt typiskt för Valencia.

Horchata

Fartons

Vi fortsatte till La Lonja de la Seda, silkesmarknaden, med sin utsökt vackra gotiska arkitektur. Den är numera ett världsarv. Börsen byggdes under i slutet av 1400-talet och första delen av 1500-talet och användes huvudsakligen för handeln med silke. En innergård är fylld av doftande apelsin- citron- och mandarinträd.

Vi letade upp en liten servering i en gränd, där det enbart satt spanjorer, ett tecken på att det är god mat. Här serverades vi en fräsch tonfisksallad tillsammans med nybakat bröd, en mycket god kycklingpaella och ett glas god sangria till priset av 10 €/person.

Vi promenerade sakta tillbaka mot metron, men gjorde ännu ett uppehåll på väg vid en annan servering för att dricka en kopp café con leche och äta äppelkaka med grädde och glass. Vi hade ju lite av festdag idag, så lite lyxigt fick det vara!

Det var inte svårt att hitta till tunnelbanan och snart satt vi på tåget på väg tillbaka.

Egentligen borde vi ha varit här en vecka tidigare, när man firade Las Fallas. Den slutade den 20 mars med att man som under alla dessa fiestor brände alla vackra papiermachéfigurer. Under en tidigare resa såg vi dessa brinnande skapelser, när vi åkte genom en stad.

En liten rundresa

Lördag den 29 mars 2014
Vi ville ta det lugnt idag. Dessutom behövde vi handla lite. Förstår inte, vem som äter upp all mat? Av mitt midjemått att döma, kanske ett och annat onödigt slinker ner i min mage också. J Från och med idag har jag infört ett kaffebrödsförbud för egen del. Basta! Till kvällens ugnsstekta lax åt jag bara mangold och tomater, så det så!  :-)

Det finns inte så mycket att berätta om dagens tur med husbilen. Vi åkte helt enkelt runt en del i förorterna för att se oss omkring. Vi hittade inget lättillgängligt Mercadona, så jag handlade det mest nödvändiga, inte minst dricksvatten, på LIDL.

En ostadig, regnig dag

Söndag den 30 mars 2014
I natt var det dags att ställa fram klockorna igen. Det är med andra ord sommartid.

Idag var det rena aprilvädret, men mest var det ett stilla regn. Vi hade tänkt åka in till Valencia, men när vi kollade väderleksutsikterna, bestämde vi oss för att vänta tills morgondagen.

Vi läste båda en hel del spanska under dagen. Ibland lyssnade vi på en ljudbok ”Fjällgraven” eller låg och läste en vanlig bok. I morgon ska solen åter lysa, så då blir det en ny utflykt till Valencia.

Ciudad de las artes y las ciencias

Måndag den 31 mars 2014
Grattis säger vi till Ingemars dotter Elisabeth, som har födelsedag idag!

Idag lyste solen igen och vi begav oss tidigt iväg till Metron, som åter skulle föra oss in mot centrum i Valencia. Nära vår ställplats Valencia Camper Park finns ett stort psykiatriskt sjukhus. Idag fick vi sällskap av en del av klienterna på hållplatsen. En och annan kom och småpratade. Riktigt trevligt och det väckte många minnen hos mig. Redan som mycket ung började jag praktisera inom liknande områden.

Efter att ha åkt en halvtimme med tunnelbanan, anlände vi till centrum. Därifrån skulle vi åka vidare med buss till Ciudad de las artes y las ciencias, som är staden för konst och vetenskap. Med hjälp av karta i telefonen (Ingemar) och papperskarta i hand (jag) gick vi en bra stund, innan vi kom fram till rätt busshållplats. Innan dess drack vi en kopp café con leche ute på en trottoar. Förmiddagskaffet får man ju inte hoppa över!  :-)

Snart åkte vi över floden Turias gamla flodbädd och närmade oss vårt mål för dagen. År 1957 var det en stor översvämning, då även ett flertal människor dog. För att undvika nya framtida katastrofer beslöt man att leda om flodens mynning söder om stadens gränser. Den gamla flodfåran har man fyllt ut och under många år byggt fina rekreationsområden med parker, fotbollsplaner och annat, El Jardin del Turia, som är 1 mil lång.

Längst bort mot den tidigare flodens mynning ligger Ciudad de las artes y las ciencias, som består av flera moderna och enormt stora byggnader för museer och olika konstarter. Arkitekten Santiago Calatrava, som formgav Turning Torso i Malmö, har även ansvarat för mycket av det här enorma projektet och flera av skapelserna är hans. Alla dessa fantastiska byggnader är omgivna av grunda bassänger och vackra parkanläggningar.

Några av de viktigaste byggnaderna är:

Palau de les Arts Reina Sofia, drottning Sofias musikpalats, som är avsett för musik, opera och scenkonst av olika slag.

L´Hemisfèric – mest kallat ögat, som har ett planetarium. Här har man lasershower och visar naturvetenskapliga filmer.

Museu de les Ciencies ser ut som ett dinosarieskelett och är ett vetenskapsmuseum.

L’Ocenanogràfic är Europas största oceanografiska park och ligger längst bort i den store anläggningen.

Längst bort i bilden syns L’Ocenanogràfic med alla sina byggnader

Att flyta omkring i en bubbla i en av bassängerna ser verkligen skönt ut

Ännu några bilder från den här delen av staden

Den här byggnaden – LÁgora är inte färdigbyggd än.

Man känner sig som en liten myra, när man besöker detta enorma område. Man behöver flera dagar för att ta del av allt och vi har bara sett skapelserna från utsidan. Mer orkade vi inte. Under den här dagen gick vi säkert minst en mil. Tur att det finns många bänkar att vila på! Värre var det att inom rimligt avstånd hitta något att äta och dricka. Till slut slog vi oss ner vid en servering iMuseu de les Ciencies, där vi drack en liten öl och delade på en god bocadillo med tortilla.

Bussen med oss ombord rullade snart in mot staden. Nära tjurfäktningsarenan och Norra station, som är en mycket vacker byggnad, drack vi ännu en kopp café con leche, innan vi åkte vidare hemåt med tunnelbanan

Jippi! Med hjälp av medicin och stöd av Ingemar hade jag klarat dagen och fått ordentlig motion. Gissa om det kändes bra! Vi var trötta, men mycket nöjda med vår upplevelsefyllda dag.

Det finns mycket fin arkitektur i den här staden

Innerstaden El Carmen

Tisdag den 1 april 2014
Idag var det första april och skämten i dagstidningarna försökte överglänsa varandra.

Vi åkte åter in till Valencias centrum och begav oss på nya gator genom den gamla stadsdelen El Carmen fram till Plaza de la Virgin, för att se Basilica Virgin de los Desamparados och Conjunto Catedralico, Katedralen. Först stannade vi till vid Plaza de la Reina för att dricka dagens första kopp café con leche.

Många skolungdomar var på utflykt idag

Flera små inbjudande serveringar utmed de smala gatorna

Talar för sig själv

Vid Plaza de la Virgin, där de båda kyrkorna ligger helt nära varandra var det mycket folk. Här fanns turisterna och inom det här området var det också massor av poliser. Jungfrun i Basilican är Valencias skyddshelgon och även de hjälplösas beskyddare.

Basilica Virgin de los Desamparados

Vackra takmålningar

Jungfrun är ju de hjälplösas beskyddare. En av flera bilder på en port

Del av den pampiga katedralen

Inne i katedralen

Koret i katedralen

På återvägen gick vi in i saluhallen igen. Det är mycket jag skulle vilja köpa, framför allt i grönsaksväg, men det ska bäras hem också. J En stor plastpåse med färsk spenat inköpt för 1 € blev det i alla fall.

Utanför saluhallen var det full kommers

Här säljs det ägg av allehanda slag

Kryddor och teer i saluhallen

Här säljs chufas till mandelmjölk. Man kan äta dem direkt också, men det smakade inte speciellt gott. Undra på, att jag tyckte mandelmjölken smakade annorlunda! Den är ju gjord på dessa underjordiska mandlar!

Nöjda åkte vi hem med tunnelbanan. Det var tur, att vi hade stigit på tåget vid Plaza Espania, så vi fick sittplats, för vid nästa station väntade massor av människor.

De här vakthundarna hälsade alltid på oss, när vi kom från tunnelbanan.

Vi hade inte varit hemma lång stund, förrän ett par svenskar anlände i sin husbil. Det var Bjarne och Gunilla, som också är på väg mot norr. Jag höll på att laga mat och hade en del att tvätta upp för hand, medan Ingemar tvättade av husbilen lite. Senare träffades vi inne hos oss en stund, innan det var läggdags. Nu värkte både min rygg och mina ben, så det var dags för vila.

Nu vänder vi sakta norrut

Onsdag den 2 april 2014

Det var grått på morgonen och det vackra vädret var för tillfället bara ett minne. Temperaturen steg emellertid och redan på förmiddagen var det 19,3 grader.

Gunilla och Bjarne kom iväg tidigare än oss och skulle fortsätta utefter kusten mot Frankrike. Vi önskar er båda en fortsatt trevlig resa!

Jag var genomtrött och hade ordentliga smärtor i benen efter alla stadspromenader de senaste dagarna. Samtidigt kändes det skönt att ha fått röra på sig ordentligt. Med lite mer sömn och medicin lättar det nog under dagen. J

Det hände en och annan malör på morgonen. När jag skulle ta hand om handdukarna, som vi hade använt till duschen, fastnade den ena i vattenkokaren, som var full med vatten. Vattenkokaren for i golvet med det resultatet, att heltäckningsmattan sög i sig vattnet. Ingemar hängde ut den, så att vattnet i möjligaste mån skulle rinna av. Senare fick den ligga på tork i skuffen.

Strax därefter upptäckte jag att den lilla mattan, som ligger innanför dörren också var våt och att det dessutom sakta rann vatten under kylskåpet. Ut med allt och torka, torka! Dags för den lilla mattan att även den hängas på tork och samtidigt leta fram en annan torr liten matta i skuffen. Avrinningshålet i kylskåpet hade blivit igentäppt, med Ingemar åtgärdade det. Nu verkade allt fungera igen.

Innan vi skulle åka, behövde bilen tömmas på gråvatten, och färskvatten fyllas. Dessvärre gick det inte att komma in på platsen, för där stod en holländare och tvättade sin husbil i lugn och ro. När han hade tvättat och spolat taket under ca en halvtimme, gick Ingemar fram och pratade med mannen. Det hände ingenting, utan det gick ytterligare tio-femton minuter. Då gick jag fram till mannen och pratade. Efter ett par minuter körde han ut bilen, för att kunna fortsätta senare. Efter tömning och fyllning kom vi äntligen iväg.

Det var fortfarande disigt ute, när vi körde E15/A7 mot Castellón/Barcelona. Träden ute i apelsinodlingarna är nu fyllda av väldoftande vita blommor, samtidigt som träden skakar av sig det mesta av de gamla apelsinerna. Det var tämligen intensiv trafik speciellt av tunga fordon.

A7 för förbi Castellón för att sedan svänga mer uppåt de lite mer höglänta områdena, där spår av gamla terrassodlingar syns överallt utefter vägen. Helt nya skyltar visar in till flygplatsen, som stått oanvänd under en längre tid. Kanske är det dags att börja nyttja flygplatsen ifråga?

A7 övergår här senare till CV13. Ganska snart svänger vi ner på N340 mot Tarrogona, och åker förbi nerfarten till fiskeorten Peniscola. Jag passade på att handla lite på Mercadona och LIDL i Benicarlo, innan vi åkte vidare mot Ebrodeltat. Där körde Ingemar ner till hamnen i Sankt Carles de la Rapita. Nu började ett stilla regn att falla, men här kan vi nog övernatta på parkeringsplatsen. Även en spanskregistrerad husbil anlände. Vi vet, att andra husbilar har stått här tidigare.

Det står att det är 2 meter vid infarten, men bommen sitter avsevärt högre.

Sankt Carles de la Rapita söder om Ebrodeltat har en stor exklusiv fritidsbåtshamn.

Regn, regn och åter regn

Torsdag den 3 april 2014
Vi hade tänkt, att vi skulle kunna ta en ordentlig promenad i området här i Sankt Carles de la Rapita, men idag öste regnet ner. Tidigare hade vi sett på väderlekssajten, att det skulle bli sämre väder, så det kom inte som någon överraskning. Naturen behöver regn, så det var nog välkommet.

Det har varit många aktiviteter de senaste dagarna, så jag låg efter med bloggen, både med skrivandet och med omhändertagandet av korten, så jag hade en hel del att göra. Ingemar läste spanska och fick jobba som kock.

 Grattis Moa!

Fredag den 4 april 2014
Idag fyller Moa, ett av mina barnbarn, 15 år. Grattis min vän! Hoppas du får en härlig dag! Vi får gratta dig ordentligt, när vi kommer hem. Ännu ett grattis vill jag säga till dig och dina kompisar i klass 8 i Birkaskolan, som vann första pris, 25.000 kronor i Next Up 2014.

Vi stod parkerade i hamnen i Sankt Carles de la Rapita och det blev en orolig natt med hård blåst. Det ligger många fritidsbåtar här i hamnen och förutom att bilen har gungat, har natten varit fylld av allehanda ljud. Det har tjutit, gnisslat, dundrat och visslat, när båtarna har rört sig i den hårda vinden. Som vanligt har jag gått nattvakt. J

Vinden lugnade ner sig lite under morgontimmarna. Vi fortsatte vår resa norrut ca 35 mil utefter kusten och följde till en början A7, som är en betalfri väg, mot Tarragona. Det var mycket tung trafik på den här vägen. Vinden, som hade lugnat ner sig, tilltog nu om möjligt ännu mer under den första delen av resan. De hårda kastbyarna fick bilen att kränga på vägbanan. Tur att Ingemar är en säker förare! Ändå satt jag skräckslagen och bad, att vi skulle stanna, tills det hade lugnat ner sig. Vi tog en längre kaffepaus, innan vi fortsatte. Så småningom blev vinden svagare.

Efter att ha passerat Tarragona, tar den betalfria A7 slut och övergår i N340. Färden gick nu vidare i riktning mot Barcelona, där man bör vara extra försiktig på grund av större rånrisk och helst bör undvika de mindre vägarna. Här väljer vi alltid betalväg, som för runt Barcelona och idag körde vi in på AP7 redan vid El Ventrell. Man kan även åka in senare, men vi ville samtidigt komma fram lite fortare till dagens mål.

Några mil från nedfarten till Blanes finns en stor parkeringsplats med bensinmack och servering. Här finns möjlighet för husbilar att fylla vatten och tömma. Vi satte oss ute på de fasta stenbänkarna en stund för att dricka kaffe och njuta av solens värme. Koordinaterna är N41 38 47 E 2 25 32.

Vid avfart 9 på AP7 tog vi in på motorväg C35 mot Sant Feliu och vidare GI 662 mot Platja D´Aro, där vi stått tidigare. Här stod redan mängder av husbilar. Det var nästan helt fullt, men vi lyckades hitta en plats för natten. En liten stund i kvällssolen hann vi också med.

Koordinaterna är N41 48 38 E3 03 28

Tömning och vatten finns på plats

En större karta finns här!

Till Empuriabrava

Lördag den 5 april 2014
Beträffande vår färdväg idag hänvisar jag till kartan, som Ingemar har gjort, och som ligger sist i dagens inlägg. I stora drag körde vi inåt landet från Platja D´Aro, förbi Girona och senare ner mot kusten, där Empuriabrava ligger.

Dagen började med en liten malör. På väg från övernattningsplatsen i Platja D´Aro, ville jag gå in i en handelsträdgård, som jag hade sett tidigare. I en mindre vägkorsning bar det sig inte bättre, än att vi svängde åt vänster, när man skulle ha svängt höger och vidare fram en rondell. Ingen av oss hade observerat pilen. Ett par andra var desto mer uppmärksamma. Snabbt kom ett par motorcykelpoliser ifatt och vinkade in oss.

De ville se både registreringsbevis och körkort och började därefter skriva och samtala med centralen. Båda var mycket vänliga och beklagade, att det tog så lång tid med centralregistret. Vi stod säkert en halvtimme, innan allt var klart. Bilen brydde de sig inte om och inget alkoholtest togs. Det sista hade inte heller gett något utslag. Det blev 40€ i böter.

När den polis, som tydligen var chef, stod och rapporterade in siffrorna på Ingemars körkort, avslutade jag med ett ”si”. Polisen såg upp med ett både förvånat och samtidigt glatt ansiktsuttryck. ”Ah, pratar ni spanska?” Jag förklarade, att det var det lilla, men nu var han igång. Han blev intresserad av vår resa, hur länge vi var ute under vinterhalvåret, hur många gånger vi rest i Spanien/Portugal, om det gick bra att laga mat, äta och sova i husbilen m.m. Lite prat om vädret blev det också, när han började ta av sig halsduken och den tjocka jackan under kommentar, att det var varmt. Vi hade en riktigt trevlig pratstund, även om den var i dyraste laget. J De önskade fortsatt trevlig resa, hejade och vinkade, när de åkte.

Här är polisen, som mitt i gatan står…….

 
Efter ett kort besök i handelsträdgården, där jag köpte en färgglad blomma, fortsatte vi dagens resa i det soliga vårvädret. Många träd och buskar grönskade. Även några enstaka nyutslagna björkar stod utefter vägen. På Pyreneerna var fortfarande en del toppar snöhöljda.

Nu kan man köpa de typiska påskdekorationerna

Utanför handelsträdgården

De vilda pelargoniorna blommar

Vi har nu befunnit oss en tid i Katalonien, vilket märks i både skrift och tal. Att man är stolt över sin del av landet märks, för överallt vajar den katalanska flaggan. På en del står det även ”Den nya staten i EU”.

Vi anlände till dagens mål, Empuriabrava, som har en av Europas största småbåtshamnar och är känt för alla sina kanaler, som tillsammans har en längd på ca 4 mil.

En liten den av kanalerna

Vi stannade till nere vid stranden, där det var marknad. Klockan var ganska mycket, så man höll på att stänga. Vi hann bara med matdelen, men det räckte. Våra oliver i lösvikt var slut och här hittade vi ett par inläggningar med sting, som var mycket goda. Marknadsförsäljarna fick bråttom med att ta in sina varor, för nu tog blåsten i med full styrka igen. Det var mycket, som for omkring i luften.

Ställplatsen i Empuriabrava

Vi letade oss ner till en kostnadsfri ställplats, belägen i ett grönområde i utkanten av staden. Den ligger helt nära ett stort skydive-center, ”Skydive Empuriabrava”, som ägs av en kronprins från Dubai. Han är bara 32 år, men har redan 23 barn!

Den barnrike kronprinsen från Dubai. Bilden är lånad från nätet.

Vi gick ännu en promenad in till centrum. Jag hade nämligen sett en stor Kinaaffär och i de butikerna har de mestadels garner. Det hade de även här!  :-)

Koordinaterna är N42 15 32 E3 6 25

En större karta finns här!

Saleilles – Mas Alart

Söndag den 6 april 2014

Det var ganska många bilar, som stod parkerade i det lugna grönområdet i Empuriabrava under natten.

Idag åkte vi vidare mot Pyreneerna och Frankrike. Snön lyste vit på de högre bergstopparna i Pyreneerna, medan vårgrönskan frodades på lägre nivå. Färgglada ”rondellflickor” stod också utefter vägarna.

Vi hade nära till gränsen mellan Spanien och Frankrike, där de gamla tullstationerna numera ligger öde. I det området härjade en omfattande brand för ett par år sedan och vissa delar var då helt svartbrända. Nu har naturen repat sig avsevärt och jag är alltid lika förvånad över, vilken otrolig överlevnadsförmåga många arter har.

I La Jonquera på den spanska sidan och i motsvarande ort i den franska delen var kommersen i full gång. Utefter genomfartsgatan finns mängder av affärer med utbud av det mesta och här var det massor av folk. Efter gränsen slingrade kilometerlånga köer av bilar med köpsugna passagerare. Var alla skulle parkera är en gåta.

På den franska sidan av Pyrenéerna kom vi snart fram till de små orterna med sina välgörande thermalbad och sin höga luft. Solen lyste från en blå himmel, när vi åkte genom det franska landskapet med dess färgsprakande planteringar.

Gatorna i de mindre orterna här nere är ofta kantade med buskar i olika kulörer

Vi kom så småningom fram till Saleilles, där vi letade oss fram till ”vår vinbonde”, Mas Alart, som är med i France Passion. Där får man parkera kostnadsfritt intill vingårdarna.

Det fanns bara en husbil, en fransman, här före oss. Vi satte oss utanför bilen och njöt i flera timmar av det vackra vädret. Ett mandelträd och bilens markis gav oss välbehövlig skugga. En solbelyst vingård låg framför oss. Bakom den tornade en del av Pyrenéernas bergskedja upp sig. Vildkaniner skuttade här och var. Ljusa fjärilar gladdes åt värmen. Gårdens hundar konverserade.

Ett av mandelträden med sina svällande gröna frukter

Ett par, som tydligen var ute på promenad i nejden, kom förbi. Mina ögon blev stora, för kvinnan bar på mycket stora vita svampar.

Koordinater N42 40 1 E 2 57 25

För en större karta klicka här!

Balaruc les Bains

Måndag den 7 april 2014
Idag blev det varmt. Redan på förmiddagen var det drygt 20 grader i skuggan och under dagen steg temperaturen till drygt 27 grader.

Det var åter arbetsdag och vi gick in och hälsade på ”vår vinbonde”. Han blev mycket glad över att träffa oss igen och talade om att vi hade varit hos honom under det första året, när han var med i France Passion.

En sista utblick över en av vingårdarna, innan vi åker vidare

”Mandelbarnen”

Vi fortsatte vår resa förbi Narbonne och Beziers mot Villeneueve les Béziers, som ligger vid Canal du Midi. Det var lite krångligt att komma hit p.g.a. avstängda vägar, men till slut kom vi fram. Här möttes vi av dubbla budskap. Det hade varit en ställplats med service, men den var nu stängd och det var förbjudet för husbilar att parkera. Det gjorde vi ändå.  :-)  Vi behövde en kopp kaffe, innan vi åkte vidare.

Framme vid kanalen

Här får inga husbilar stå!

Det har tidigare varit en ställplats för husbilar och serviceanläggningen finns kvar, även om den är i dåligt skick

Därefter fortsatte vi betalvägen till Balaruc les Bains. Här i orten, som har flera thermalbad, finns det tre husbilsparkeringar i samband med vanliga parkeringar. Varje parkering har sex platser, men det finns bara service vid den första, som man kommer till. En man kommer och tar betalt. Det kostar 7€ och då får man en vattenpollett.

Vi tog en promenad ner mot vattnet, där det finns flera fiskodlingar.

Koordinater är N 43 26 43 E 3 40 39

För en större karta klicka här!

Kvar i Balaruc les Bains

Tisdag den 8 april 2014

Idag var det mulet och det regnade till och från ända tills framåt eftermiddagen. Jag har varit mycket trött under en tid och tyckte det var skönt med en lugn dag, då jag passade på att sova lite mer.

Ingemar ägnade sig åt reseplanering och åt att rita den senaste tidens resrutter på kartor, medan jag tog hand om kort och blogg. Det fanns kalkonschnitzlar och saffransris färdigt att värma, så matlagningen tog inte mycket tid. När solen tittade fram, tog vi en eftermiddagspromenad. På kvällen blev det boklyssning, samtidigt som jag stickade färdigt en liten socka.

Ställplatsen i Balaruc les Bains

Till Santes Maries de la Mer

Onsdag den 9 april 2014
Det var en solig, men kylig morgon, när vi åkte mot Sete. Vid inköpscentrat Auchan körde vi in och medan jag vaktade bilen, gick Ingemar in för att fylla på vårt internet. Det fanns ingen Orangebutik, så vi beslöt, att avstå från internetuppkoppling under några dagar.

I vackra saltvattenslagunerna utefter kusten stod mängder av flamingos. Lagunerna utefter kusten är något av fåglarnas paradis. I den här trakten ser man lika många flamingos som husbilar.  :-)  Frankrike är ett husbilstätt land och man ser många franskregistrerade bilar. I omgivningarna runt Frontigan ligger stora vinodlingar. Vid vägkanterna blommade vallmo. Allt var en njutning.

Vi drabbades av lite nostalgikänsla och åkte vägen ut mot Plage Cathedrale St Pierre de Maguelone. Härute är det trevligt att cykla eller bara ströva och vi har varit här tidigare ett par gånger. Idag gjorde vi ett litet lagbrott. Husbilar fick inte längre åka den här vägen. Det gjorde vi i alla fall! Vet också att det åtminstone tidigare bodde flera personer i husvagnar inne i buskagen. De måste ju också kunna åka.

När vi passerade Pavalas de Flot, såg vi flera ställplatser. Vårt mål för den här dagen var det välbekanta  Santes Maries de la Mer. På väg stannade vi till vid LIDL. När jag kom tillbaka, var det +37,2 grader inne. Lite väl varmt!

Det finns två ställplatser i Santes Maries de la Mer, en inne i staden och en mer nära havet. Idag valde vi att stanna vid den inne i staden. Här finns full service. Vi tog en promenad in till centrum och strövade runt lite. Staden var sig i stort sett lik. Den doftar Provence.

Tro, hopp och kärlek

Vackra dukar m.m. från Provence

Levande fönsterdekoration hos frisören

På väg mötte vi några glada, vinkande nunnor med ryggsäckar

Blåeld

Den här trakten är framför allt känd för sina vita hästar, svarta tjurar och flamingos.

Man har fortfarande tjurfäktningar i den här trakten, men tjurarna dödas inte

Till Sommiéres

Torsdag den 10 april 2014
Idag var det molnfritt, även om morgonen var lite kylig med +14,4 grader i inomhustemperatur. Vi lämnade Saintes Maries de la Mer och for snart förbi den stora ornitologiska parken. Vi har tidigare besökt parken flera gånger och kan rekommendera den till er, som vill studera traktens fåglar, speciellt flamingos och olika sorters hägrar på nära håll.

Vi for vidare mot Aigues Mortes och fortsatte D34 mot Almargues. På flera håll var vinbönderna ute och plöjde bort ogräset mellan vinstockarna. Stora klasar blåregn hängde i trädgårdarna. Vackert!

Vi fortsatte N113 mot Lunel och vidare D34 till Sommiéres, som har anor från romartiden. Idag var det mycket varmt. Vid infarten till staden för en bro över floden. Där blev det trångt, för vi mötte en stor lastbil, som hade det ena paret hjul över på vår sida. Ingemar fick fälla in backspegeln och köra upp ett hjulpar på den smala trottoaren. Det var så nervpirrande, att jag glömde att ta fram kameran. Vi följde därefter vägen utmed floden och kom snart fram till den stora ställplatsen/parkeringsplatsen, som ligger alldeles intill en camping. Här finns full service.

Vacker väg utmed floden

Efter att ha vilat en stund tog vi en promenad in till stadens gamla vackra centrum, där vi som så många andra satte oss en stund vid en uteservering. Efter siestan öppnade åter de små butikerna och vi fortsatte vår tur. Tack för tipset om en trevlig stad Elisabeth och Uffe!

Koordinaterna är N43 47 13 E4 5 14

Några av de små uteserveringarna

Pont du Gard

Fredag den 11 april 2014

Dimman låg som ett mjölkvitt töcken över hela nejden och lättade först sent på förmiddagen. Därefter tog solen överhand och det blev en intensiv värme under resten av dagen.

Vi lämnade ställplatsen/parkeringsplatsen i Sommieres, för att åka till Pont du Gard, som vi besökte för flera år sedan. Vi befann oss i området Languedoc – Roussillon och omgavs överallt av stora vin- och fruktodlingar, där en hel del fruktträd fortfarande stod i blom. Det är vår och naturen har en skir grönska. Många buskar blommar, inte minst syrener och blåregn, som är vanliga här nere.

Efter att ha följt D403 mot Nimes och därefter N113 runt stadens centrum fortsatte vi i riktning mot Avignon. Snart var D6086 skyltat mot Pont du Gard.

Det finns två infarter till Pont du Gard, Rive Gauche och Rive Droit. Avgiften för en bil med 2-5 personer är 18€. Man tar en biljett i en automat vid infarten, betalar den i en annan automat vid informationen och sticker sedan in biljetten i ännu en annan automat vid utfarten. På den här västra sidan finns ett informationscenter, en butik och en servering. På den östra sidan finns förutom samma som ovan även ett museum och en stor biosalong, som visar en film om Pont du Gard.

Den här gången valde vi att åka in vid Rive Gauche, för att se den mäktiga akvedukten från den västra stranden. Den här drygt 2000-åriga akvedukten från romartiden är nog något av det mest imponerande man kan se från den här tidsåldern. Det 49 meter höga byggnadsverket har valvbågar i tre skikt. Via en kanal forslades vattnet från källorna i Uzés till Nimes.

Vilka kunskaper de gamla romarna hade!

Vi ville gärna se filmen om Pont du Gard. För att komma över till den östra stranden, där biografen finns, måste man gå över akvedukten. Visserligen gick jag med mina stavar idag, men det är en bra bit att gå från akvedukten till biografen och därefter hela vägen tillbaka. Jag förklarade, att jag hade svårt att gå så långt. Den vänliga kvinnan i informationen skrev på vår biljett, så att vi skulle kunna åka över till den östra stranden. Annars var man tvungen att lösa en ny biljett. Allt förlöpte väl och tillsammans med ett par hundra skolbarn kunde vi se filmen.  :-)

Det är fin natur runt Pont du Gard, som inbjuder till strövtåg. Av och till har man underhållning av olika slag. Förra gången vi var här, hade man ”Bondens marknad” och akrobater av diverse slag underhöll.

Vi fortsatte nu mot Uzes, där det skulle vara en bra marknad på lördagar. Av vännerna A. och J. hade Ingemar fått tips om staden. Astrid, vår navigator, visade oss genom ganska smala gator, utan att hitta en ställplats. Ingemar gick en rekogniseringstur, men till slut åkte vi tillbaka genom staden och hamnade på en stor parkeringsplan vid idrottsplats. På ett högre plan stod åtskilliga husvagnar och skåpbilar. Här bodde nog en del mer permanent.

Under kvällen pågick flera fotbollsmatcher. Det kom många bilar och det var en hel del folk i rörelse. Vi parkerade på den stora planen. Efter att ha ätit, lyssnade vi på en ljudbok, innan det var dags att sova. Jag hade lite svårt att somna, och läste ett par omgångar. Sedan somnade jag djupt.

Försök till inbrott – Uzes marknad

Lördag den 12 april 2014
Strax före klocka 01.00 vaknade jag av, att Ingemar rusade upp ur sängen och fort sprang nerför trappstegen i sovavdelningen och fram till dörren. ”Någon är på bilen!” ropade han. Tur att han vaknade! När han kom fram till dörren, stod den på glänt och strax började larmet tjuta. Den, som tänkt sig in i vår bil, blev nog ordentligt skrämd, när Ingemar kom nerrusande och larmet sedan satte igång. Ingemar såg bara att en bil startade och snabbt körde härifrån. Personen ifråga hann aldrig komma in i bilen. Låset är dock skadat, så det går inte att använda nyckel. Tydligen har man använt en skruvmejsel eller något liknande. Tur nog går dörren att låsa från insidan.

Det stod fortfarande flera bilar kvar på planen och folk var kvar inne i idrottsanläggningen. Strax efteråt kom några ut och stod och pratade vid sina bilar. Den, som hade tänkt sig in i vår bil, hade tydligen avvaktat tills ingen såg honom. Förmodligen trodde han/hon att bilen var tom.

När alla hade åkt senare, var det tämligen mörkt på parkeringsplanen. Det var med andra ord ingen lämplig plats att övernatta på. Vi hade varit för trötta, för att leta vidare, men allt slutade ju väl. Jag tog första vaktskiftet, medan Ingemar sov några timmar. När han vaknade vid femtiden, lade jag mig att sova några timmar, så allt gick bra.

På lördagar är det en typisk sydfransk marknad här i staden. Vi lyckades få en parkeringsplats ganska nära centrum, trots att det redan tidigt på morgonen verkade, som om hela nejden var på fötter. Utan tvekan kan jag säga, att det var den trevligaste marknad, som jag har besökt genom åren. Det var inte bara på en stor plan eller gata, som salustånden var utplacerade. Hela den gamla staden var en enda stor och gemytlig marknad. Det var vackert och en fin stämning. Inget skrikande, som man kan uppleva på vissa andra marknader. Det luktade kryddor och örter. Här fanns allt man kunde begära. Raffiga kläder från Frankrike, Italien och flera andra länder, bröd av alla de slag, kött, grönsaker, ostron, ”foie gras” / gåsleverpastej, ostar, tyger, honung, bruksvaror m.m. Vid de små trottoarkaféerna slog sig stadens innevånare ner för en kopp kaffe och lite småprat. Trots att vi gick ganska länge, såg vi bara en bråkdel av denna lördagsfest. På trottoarerna, de små torgen och inne i de gamla arkaderna salufördes allt man kan tänka sig.

Tack för tipset om den här staden Anita och Jyrki! Skulle gärna vilja komma tillbaka hit.

Efter denna fantastiska lördagsmarknad, åkte vi tillbaka förbi Remoulins. Det är trevligt med mindre vägar, men ibland måste man välja motorvägar för att komma en bit på väg. Vi åkte A9 förbi Orange, genom Lyon och mot Charlon-s Saone.

Överallt stora gula fält. Blir det så småningom Dijonsenap?

Överallt var det en underbart vacker vårfägring och vid 19.00-tiden på kvällen var det fortfarande +26,4 grader. Via en avfart vid Charlon-s Saone åkte vi mot Givry. Efter en och annan vägomläggning kom vi fram till ställplatsen, där vi övernattat tidigare. Vi lyckades klämma oss in mellan ett par bilar, åt lite och somnade gott. Det hade varit en lång dag.

För en större karta klicka här!

Från Givry till Dorsten

Söndag den 13 april 2014
Söndagsmorgonen, när vi lämnade ställplatsen i Dorsten för att åka mot Luxemburg, var lugn och solig. När vi närmade oss Luxemburg, hade det mulnat.

Vid den första macken i Luxemburg gjorde vi som många andra, vi tankade diesel, som är extra billig här. Idag kostade den 1.18€/liter. Vi hade tänkt parkera för att äta lite medhavd lunch, men det fanns inte en enda parkeringsplats. Det var helg och då får inte långtradarna åka, utan står parkerade på parkeringsplatserna utmed vägarna.

Det är lummig och riklig grönska utefter de här vägarna. Ibland tittade solen fram och då passade även maskrosor och vitsippor på att få lite värme. En bit in i Tyskland kunde vi äntligen stanna till för att få lite mat och dryck, innan vi for vidare förbi Köln.

När vi framåt kvällen efter drygt 75 mils färd anlände till ställplatsen i Dorsten var vi ganska trötta. Den här ställplatsen är trevlig och ligger i grönska nära floden Lippe och den gamla stadsdelen. Man betalar 5€/natt. Vill man ha el, kostar det extra. Vatten under 10 minuter kostar 1€.

För en större karta klicka här!

Besök i Winterswijk i Holland

Måndag den 14 april 2014

Idag fortsattetill Winterswijk, där Obelink, en stor tillbehörsaffär för husbilar och husvagnar, ligger. Här gick vi runt ganska länge och handlade även några småsaker.

Ute var det regn, blåsigt och kallt. Björkarna var överallt utslagna. Vi åkte tillbaka till ställplatsen i Dorsten. Vi hade tänkt gå in till den gamla stadsdelen för att äta, men det var inte att tänka på i regn, kyla och blåst.

Till Heide

Tisdag den 15 april 2014

Idag fortsatte vi åter norrut via motorvägar till Heide. Ställplatsen där är nu avgiftsbelagd. Det kostar 7€ att stå vid rundeln, där husbilar stått under många år. På parkeringsplatsen utanför rundeln kostar det 5€. En man kommer på eftermiddagen och tar betalt. Service kostar extra. Ett par sopkorgar har tillkommit inom området, men ingen sopcontainer. Förr fick man ta med sina sopor.

För en större karta klicka här!

En återhämtningsdag

Onsdag den 16 april 2014
Vi befinner oss nu i ett område, Dithmarschen i Schleswig-Holstein, som vi ofta besöker, när vi är i norra Tyskland. Det är huvudsakligen en jordbruksbygd, som har Nordsjön som granne. Första gången vi hamnade i det här området, var när jag vann en tävling på internet för många år sedan. Priset var en weekend för två i Heide på hotell Berlin med dess vackra spaanläggning. Sedan dess har vi återvänt till Heide nästan varje år. Där befinner vi oss även nu.

Det behövdes lite återhämtning idag. Ställplatsen ligger intill en stor badanläggning i utkanten av staden. Ingemar tog en promenad in till centrum för att köpa ett extra internet till sin IPad.  Jag sov. Tror att jag sov tre omgångar idag och var så trött, att jag inte ens ville umgås med mig själv.   Normalt borde den som kör vara mest trött, men så var det inte. Sent på eftermiddagen tog jag med mina stavar på en promenad och fick sällskap av en sjungande koltrast och ett par pratglada änder.
Det var kallt under morgontimmarna, men på eftermiddagen lyste solen och det var riktigt skönt att sitta utomhus.

Rundtur i Dithmarschen

Torsdag den 17 april 2014
På morgonen åkte vi in till centrum, där man mot avgift kan parkera på det stora torget. Vi behövde båda klippa håret och gick till en salong, där jag klippte mig förra året. Virvlarna i mitt bångstyriga hår är värre än tidigare och jag beundrar frissan, som lyckades toppa håret. Ingemar kom ut som en ny man.

Vi strosade runt i centrum och snart hamnade vi i en bokhandel. Vi behöver en ny Bordatlas, hade Ingemar konstaterat och så fick det bli.

Ytterligare ett par ambitioner hade vi för den här dagen. Mestadels lagar jag maten hemma och vi äter i husbilen, men är vi i Tyskland, vill vi äta wienerschnitzel i ett riktigt Gasthaus. Dessutom tänkte vi åka runt och titta på ett par andra ställplatser i området.

En av många påskdekorationer på väg. Bilden är tagen genom fönstret, så den är inte så bra.

I utkanten av det mysiga Albersdorf finns en kostnadsfri ställplats intill en stor italiensk restaurang, ett bad och ett hotell. Här finns en bra serviceanläggning med betalautomat. Inget av etablissemangen var igång just nu, så det kändes tyvärr lite ödsligt. Det är en lummig omgivning med fina möjligheter till promenader och cykling. Fåglarna sjöng och på ängarna betade både hästar och kor.

Vi åkte vidare till Hochdonn, där en kostnadsfri ställplats ligger alldeles intill färjeläget och Nord-Ostseekanalen. Här stod husbilarna på rad och det var fullt.

Färden gick vidare i omgivningen, där får med sina små skuttande lamm mumsade på utströdd kål. Man odlar pumpor och kål av olika slag i den här trakten. En och annan bondgård hade magasinsdörrar öppna och man kunde handla traktens grönsaker.

Hamnstaden Büsum var vårt nästa mål. Härifrån kan man åka båt över till Helgoland. Den stora betalställplatsen här var helt full. Vi parkerade på en av parkeringsplatserna och gick upp mot stadens centrum. Tidigare år har vi gått ner till hamnen, men aldrig promenerat på ”ströget”. Det var mycket folk ute, men alla var välklädda, för det blåste mycket kallt.

Inne i kyrkan höll några musiker och sångare på att öva inför en kommande konsert

I parken utanför kyrkan i Büsum står den här ståtliga klockstapeln

På bänken utanför kyrkan kan man få sällskap med en gammal pastor – vackert bildhuggeri!

Fiskdelikatesser är en specialitet i den här trakten. Tur att vi nyss hade ätit!

I Büsum hittade vi en restaurang, där vi kunde få vår efterlängtade wienerschnitzel. Inredningen var vacker, maten god och personalen trevlig. Vad mer kan man begära?

Ute hade det börjat regna. Kylan och den kraftiga blåsten höll i sig. Vi åkte tillbaka till Heide för att övernatta på ställplatsen. Ikväll var det ganska många bilar. Regnet höll i sig, så det var skönt att stanna inomhus.

Grattis på födelsedagen kusin Monica! Ha en härlig dag vid Vätterns strand! Hoppas bromsarna på vår husbil fungerar, när vi kommer till Gränna!

Långfredag

Fredag den 18 april 2014
Det regnade hela natten och med några korta uppehåll fortsatte bevattningen från ovan även under hela dagen. Dessutom kom det en hagelskur. Det var med andra ord en innedag. Vänta bara! I morgon ska det bli soligt igen.

När jag var barn, var långfredagen verkligen lång, mycket lång. Man fick inte leka den dagen och inte heller skratta. Det gällde att vara allvarlig och det var tråkigt, mycket tråkigt. Sederna förändras och vi med dem.

Påskafton – GLAD PÅSK alla!

Lördag den 19 april
Även om det var kallt på morgonen, var det soligt idag.Värmen steg under dagen och på eftermiddagen var det närmare +17 grader.
Efter dusch och frukost åkte vi upp till centrum i Heide, där vi parkerade på torget bland mängder av andra bilar. Idag gällde inga regler. Alla parkerade, där det fanns en plats. Det var lördagsmarknad i staden och dessutom påskafton.
Som jag berättat under tidigare år är det till stor del en livsmedelsmarknad. Hit kommer fiskarna och säljer förutom nyfångad fisk även fiskdelikatesser av olika slag, som man är mycket duktig på i det här området. Slaktarna har sina vagnar, likaså bagarna. Blommor, frukt och grönt finns i massor och det mesta är av mycket god kvalitet. Vi gjorde ett par inköp vid en fiskvagn och köpte även spetskål från Portugal. En burk oliver med mandel fick följa med till bilen och det gjorde även en kruka storbladig persilja och en stor kruka timjan.

Levande höns säljs även här

Den rätta tiden för färsk sparris är inne

Nyupptagen potatis

Blommorna lyste ikapp med solen

Vi fortsatte till färjeläget nära Schafstedt intill Nord-Ostsee-kanalen. Vi parkerade husbilen alldeles vid kanalen. Här kan man tillbringa timmar vid det kluckande vattnet. En färja korsar hela tiden kanalen och tydligen är det många, som väljer den vägen. Stora lastbåtar och pråmar med containrar, olja, kol m.m. åker löpande i båda riktningarna på kanalen. Många segelbåtar och motorbåtar kom förbi.

Jag gjorde i ordning varsin påsktallrik, som vi avnjöt inomhus. Det kändes lite för kyligt att sitta utomhus.

En riktigt solig och Glad Påsk önskar vi alla våra läsare!