Spanienresan 20140915 - 20150418
Del 1 Askersund -
Castro Marim
Från Inger's Blogg
Vi är som flyttfåglar och när höstvindarna börjar ge sig tillkänna, längtar vi söderut
och därför startar vi nu vår åttonde övervintringsresa. Visst kan man åka snabbaste
vägen ner till Iberiska halvön och stanna på en camping hela vintern, men det passar
oss inte riktigt. För vår del känner vi, att det finns mycket att uppleva på väg,
både i Tyskland och i Frankrike.
I vanliga fall brukar vi hälsa på släkt och vänner, när vi åker ner genom
Sverige, men det hoppar vi över i år, för vi har ett datum nere i södra Tyskland
att passa. Det kändes lite osäkert in i det sista före avfärden. Ingemar låg nämligen
för ankar i en rejäl förkylning under närmare 1½ vecka och min rörelseapparat gnällde,
gnisslade och protesterade som gångjärnen på en gammal dörr. Skam den som ger sig!
Nu är vi på väg och det känns skönt.
Vår nya husbil, en Knaus, som vi nog kommer att trivas mycket bra med.
Dags för avfärd
Måndag den 15 september 2014
Även om man har prickat av, packat, sorterat och gjort i ordning husbilen i tid,
är det alltid en hel del kvar att göra den sista dagen. Klockan 13.30 var vi klara
för avfärd och vinkade adjö till våra grannar. Vi ses till våren! Vi kommer att
sakna er alla och inte minst den lilla goa katten Glenn, som valde att stanna kvar
bland alla sina vänner i vårt bostadsrättsområde, när hans familj flyttade. Han
brukar komma in varje dag för att hälsa på och få lite mat. Glenn är en frihetsälskande
katt och skönt nog är det många, som pysslar om honom.
Det var en vacker, varm höstdag med en skön temperatur på 18 grader. Utanför Motala
höll en traktorkörande jordgubbsodlare på att förbereda nästa års skörd. Oj då!
Snart är det vår igen! Färden gick bra. Vi körde mot Skåne och sent
på eftermiddagen anlände vi till ställplatsen hos Bengt i Örkelljunga. Vännerna
Ewa, Björn och Alex mötte oss för en lång pratstund.
Kärt återseende!
Genom Danmark till Tyskland
Tisdag den 16 september 2014
Idag fortsatte vi genom Danmark mot Tyskland och den här gången hade vi valt att
köra Öresundsbron Brobizzen, som gör att det går snabbare att köra att köra genom
kontrollen, satt på rutan. Plats på färjan Rödby – Puttgarten var beställd och betald,
820:- .
Bron Malmö – Köpenhamn
Vi befann oss nu på ön Fehmarn och åkte vidare till den lilla pittoreska staden
Burg, dit många svenskar åker för att handla vin, öl och sprit. Vi skulle inte handla
något av detta. Däremot körde vi raka vägen ner till firma Johannessen för att tanka
LPG – gasol. Vi fyllde även på diesel, 1,369 €/ liter, betydligt billigare än i
Sverige.
Vi behövde röra på oss. Jag hade haft rejält ont i kroppen de senaste dagarna, men
med hjälp av stavar gick det riktigt bra att ta en rundtur i stadens centrum, där
man höll på att förbereda onsdagsmarknaden. Vi åkte ner till hamnen, för att övernatta
på en av de parkeringsplatser, som är avsedda för husbilar. Här betalar man 10 €
för en övernattning.
Från Burg till ställplatsen i Greven
Onsdag den 17 september 2014
Klockan 08.00 var vi klara för avfärd från Burg. Staden började vakna till liv och
marknadsstånden byggdes upp.
Motorvägar är varken intressanta eller roliga att åka, men ibland nödvändiga. Ljudböcker
får underhålla oss. Jag stickar och virkar en hel del på väg. Idag åkte vi motorväg
E47/E22/E37 mot Greven, som ligger strax norr om Münster, för nästa övernattning.
Utomhustemperaturen höll sig mellan +28 och +30 grader. Inomhus var det närmare
+32 grader. Lite väl varmt!
Utanför Greven ligger en ställplats intill Dortmund – Ems-kanalen, som är en viktig
transportled. Pråmar, passagerarfartyg och fritidsbåtar glider hela tiden förbi.
Från den stora kanalen har man grävt en mindre sidokanal, som tjänstgör som hamn
för åtskilliga fritidsbåtar. Vi hade tur att få en ställplats alldeles intill kanalen.
Utan el betalar man 11,00 € för en natt. Dusch och påfyllning av vatten kostar extra.
För den, som behöver tvätta, finns det både tvättmaskiner och tumlare. Vi var sugna
på att äta schnitzel och gick till restaurangen. För några år sedan åt vi mycket
god schnitzel här, men den här gången blev jag besviken. En schnitzel ska vara tunn
med spröd, saftig panering. Den här schnitzeln var ganska tjock och torr, förmodligen
microvärmd. Jag bad att få potatissallad i. st. f. pommes frites, men det gick inte.
Infarten till Greven
Inne i portalen finns stämningsfulla bilder med många tänkvärda poem
Kanalen kvällstid
Montering av solceller i Koblenz
Torsdag den 18 september 2014
På morgonen hämtade Ingemar våra beställda fullkornsfranskor, som var mycket goda.
Efter att ha ätit frukost, tömt gråvatten och toa, samt fyllt färskvatten, var vi
färdiga för avfärd mot Koblenz.
När vi startade vid 09.00 – tiden, var det gassande sol och redan + 17 grader ute.
Det skulle bli en varm dag. Från Greven till Koblenz, som var dagens mål, hade vi
ca 26 mil att avverka. Vi startade på E37 och idag körde vi enbart motorvägar. Det
var som vanligt i de här trakterna mycket trafik med flera trafikstockningar. Bönderna
hade redan skördat solrosorna, men fortfarande bredde stora fält med majs, sparris,
fältsallad och andra grönsaker ut sig.
Björn Hellbergs bok ”Skumrask” var färdigläst och vi hade nu börjat lyssna på ”Valkyriorna”,
en bok av Paulo Coelho, som jag har sett fram emot. Med ljudböcker går tiden fortare
på en monoton motorväg.
Vi tog av in på E35 mot Köln/Bonn och ännu några avtagsvägar mot Koblenz och ett
av stadens industrikvarter. Nu var det tryckande värme. Efter en stunds letande
hittade vi firman Berger Solar. Vi skulle vara vid firman nästa morgon för att få
solceller monterade.
Ägarens montör hade semester t o m nästa vecka, så han var ensam. Firmaägaren satte
genast igång att montera de tre beställda solcellerna och limmade dem på taket.
Eftersom han skulle fortsätta med monteringen nästa morgon, förslog han att vi kunde
övernatta inne i garaget, något som vi blev glada över, eftersom det gassande solskenet
snabbt hade förbytts till ett rejält åskväder med regnskurar.
Längs Rhen till Bad Soberheim
Fredag den 19 september 2014
Det blev en mycket varm natt med hög luftfuktighet och det var svårt att sova, trots
att takluckorna stod öppna. Jag satt på min säng en stund i hopp om att får lite
svalka. Då fick jag syn på en monsterspindel, som kröp på sidan av Ingemars madrass.
Den hade en tjock, stor, svart och luden kropp med kraftiga ludna ben. Vad är detta?
Ingen vanlig husspindel i alla fall. Jag väckte Ingemar, som fick röja både sängkläder
och madrass. Spindeleländet försvann in i bagageutrymmet under hans säng! Inget
trevligt husdjur!
På morgonen fortsattes monteringen av solcellerna. Var tvungen att röja ett par
skåp, så att ledningarna kunde dras. Nu såg det ut som ett mindre kaos i husbilen.
Vi gick bort till Edeka för att dricka kaffe och handla lite. Allt utföll emellertid
till belåtenhet och jag kunde lägga in allt i skåpen igen.
Vi åkte nu vidare till utkanten av Koblenz, till Deutsches Eck, där Mosel flyter
in i Rhen. Här kan man se en stor ryttarstaty av kejsar Wilhelm. Mittemot Deutsches
Eck ligger en stor camping, där man har en utsökt utsikt över båttrafiken på de
båda floderna.
Vi fortsatte resan utmed Rhens västra sida. Det var många år sedan jag åkte den
vägen och kunde konstatera, att förändringens vindar även hade blåst här. De små
byarna och städerna ligger tätt utefter stränderna på båda sidorna om floden. Fortfarande
ligger det många slott, borgar och gamla kyrkor och vakttorn utefter vägen, men
det har även tillkommit mycket nybebyggelse. Campingarna utmed stränderna var överallt
fullbelagda. Vi passerade den berömda Loreleiklippan. Med färjor kan man bl. a.
åka över till Rüdesheim.
Vi fortsatte ner till Bad Soberheim, där vi övernattat tidigare vid den privata
ställplatsen ”Am Nohfels”. Ägaren, som är mycket förtjust i Sverige, kände genast
igen oss. Här kan man äta ”Småländsk ostkaka” och även köpa svenska souvenirer,
många med älgar. :-) Utan ström kostar det 8 € att övernatta här.
På framsidan av huset, där vi alltid står, finns det åtta platser för husbilar och
på baksidan 31 platser. Det finns fina promenad- och cykelvägar i området.
Vinfest i Bad Dürkheim – till Dörrenbach
Lördag den 20 september 2014
Vi gjorde oss i ordning och åkte tidigt från Bad Sobernheim. Vid 11.00-tiden anlände
vi till Bad Dürkheim, där det var en stor vinfest. Man hade nyligen avslutat den
årliga korvfesten. Den första stora parkeringsplatsen, vi kom till, var redan fullbelagd.
Vi blev hänvisade till en annan parkeringsplats vid salinerna. Där lyckades vi få
plats, men man fick inte övernatta.
Det var mycket stort. De enorma tivolianordningarna upptog större delen av platsen.
Inte behövde man vara hungrig eller törstig. Här fanns matstånd av allehanda slag.
Man kunde t.o.m. köpa stora pragerskinkor.
Visst är den unga mannen vacker i sin frisyr!
Många vinodlare hade sina egna vackert dekorerade tält med träbänkar och träbord.
Lederhosen och Dirndl har burits av kvinnor och män i alla tider. Trevligt att många
ungdomar kom iförda de vackra dräkterna. Dirndl-klänningarna har fått ett mycket
modernare utförande.
En ung kvinna kom t o m iförd en spansk flamencoklänning
Den här vinfesten är tydligen mycket populär, för det strömmade hela tiden in mängder
av människor och många kom med turistbussar. Här fanns både barnfamiljer, ungdomar
och pensionärer. Vi satte oss en stund i ett av tälten för att få lite mat och dryck
och för att kunna se på det brokiga folklivet.
Den här unga kvinnan hade en ovanligt vacker tatuering
Snart infann sig en grupp äldre män, som spelade folkmusik.
Det var nog bara den första gruppen av många idag! Säkert skulle det bli mycket
sång, musik och dans framåt kvällen. Vi insåg, att eftersom man inte kunde övernatta,
var det bäst för oss att lämna festen efter några timmar.
Efter ca fyra timmar på vinfesten åkte vi vidare till Dörrenbach nära den franska
gränsen. Här finns en enkel ställplats vid en fotbollsplan ovanför byn. En övernattning
kostar 6 € och här finns bara toatömning. Det är inte alla dagar någon kommer för
att ta betalt. Man har en fin utsikt över landskapet häruppe och kan se bort till
franska gränsen. Det är skönt att vandra i skogen, bland vinodlingarna och fåren.
Just nu trillar det ner mängder av kastanjer för den som vill plocka. I natt var
vi tolv bilar häruppe.
Jag beklagar den dåliga kvalitéten på bilderna den här första veckan! Hade glömt
att ladda batteri.
En större bild över resan finns här
Vilodag i Dörrenbach – regn hela dagen
Söndag den 21 september 2014
Det är lugnt och skönt häruppe på höjden och vi var överens om att ha
en ”bara – vara – dag”, sitta ute i solen och läsa, ta små promenader m.m. Det
var vår avsikt, men vädergudarna hade andra planer. De ville tvätta naturen idag
och öste ner massor av regn. Ingemar läste en hel del under dagen och jag ägnade
mig åt bildhantering och skrivande. Bildhantering ja! Jag hade glömt att ladda
batteriet till min lilla Canon, så alla bilder var tämligen dåliga. Så går det,
är inte huvudet är med! :-)
Den som tog betydligt bättre bilder var Ingemar, för under en paus i regnandet
på förmiddagen tog han med sin systemkamera och gick på en fotosafari.
Sent på eftermiddagen tog vädergudarna kaffepaus och då tog mina stavar och jag
en välbehövlig promenad.
I kväll var vi bara sju bilar, som övernattade.
Kvar i trakten
Måndag den 22 september 2014
Dörrenbach ligger nära gränsen mot Frankrike. Idag tog vi en
liten rundtur i den storslagna trakten.
När vi parkerade utanför en större livsmedelsaffär, gick en äldre man och
studerade bilen med ett leende på läpparna. I många livsmedelsaffärer har man en
mindre servering. Vi gick in och satte oss vid ett bord för att dricka en kopp
kaffe. En bit från oss gick åter samma man. Den här gången nickade och hälsade
han. Vi är iakttagna!
Det fick sin förklaring så småningom. När jag stod och valde grönsaker,
kom en äldre kvinna fram och började prata på lite knagglig svenska. Tydligen
hörde hon ihop med mannen, för de hade parkerat en mindre husbil bakom vår. Hon
berättade, att de var mycket förtjusta i Sverige. Sedan år 1967 hade de varje
sommar rest till Norrland, där de t.o.m. hade haft ett mindre hus under några
år. Vi fick en liten trevlig pratstund och jag säger, som jag sagt många gånger
– det är intressant med möten.
Dörrenbach
Del av ställplatsen
Vi åkte tillbaka till det närbelägna Dörrrenbach för övernattning.
Mot Frankrike
Tisdag den 23 september 2014
Morgondimman låg som en slöja över dalen och det var bara 10-11 grader,
när vi tog en lugn morgonpromenad runt vinodlingar, sovande får och nedfallande
kastanjer. Den syremättade luften var lätt att andas. Snart fick vi sällskap av
en man från Garmisch-Partenkirchen, som var ute och rastade sin hund. Det var
roligt, att få utbyta lite tankar på morgonkvisten.
Vi bröt upp för att åka vidare. Strax efter närbelägna Wissenburg åkte vi in i
Frankrike. Vi åkte mot Hagenau och kom snart in på motorvägen A4/E23, där vi
hämtade en biljett. Det var bara en kort sträcka på motorvägen och när vi stack
in biljetten för betalning, åkte bommen upp utan att vi behövde betala. Undrens
tid är inte över!
Idag passerade vi stora humleodlingar och mognande majsfält. Blomsterrabatter
och hängande krukor tycker jag är mycket speciella i Frankrike. Det visas ett
överflöd av blommor i alla färger. Underbart vackert! Jag kastade en avundsvärd
blick på stockrosorna utefter väggarna. Här tycks de inte ha problem med rost!
Resan fortsattes på N4/E52 mot Nancy. Stora skogsområden med ymnig växtlighet
passerades. Man varnade för hjortar. Någon hjort såg vi tur nog inte. Däremot
låg ett stort vildsvin i gräset nära vägen och åt på något.
Vi tar många pauser, när vi är ute och åker, äter lite eller dricker kaffe.
Dessutom tar vi ofta en liten tupplur. Det är fördelen med husbil, att man har
både kök och sovrum med sig.
Vår navigator visade oss en väg söder om Nancy mot Neufchateau och fram till
Chaumont, där vi alldeles intill en stor pråm övernattade vid en av Frankrikes
många kanaler.
En resedag genom stora jordbruksbygder
Onsdag den 24 september 2014
Det var lätta moln på himlen och 19 grader på morgonen. Medan Ingemar
skötte husbilsservicen, tog jag hand om lite handtvätt, som kunde torka senare
under dagen.
Brödbilen kom tidigt på morgonen
Morgonen var skön och flera gäster föredrog att sitta ute och äta.
Vi åkte huvudsakligen på D965 mot Auxerre. I Tonnerre stannade vi en stund för
att surfa på Mc Donalds.
Nu åker vi igenom årets första romerska akvedukt
Idag åkte vi genom stora jordbruksarealer och mycket stora vindistrikt.
Vinskörden var på gång och stora skördemaskiner körde genom vinodlingarna. På
vägarna mötte vi åtskilliga vinbönder med övertäckta vagnar på väg till
vinpressarna. Det var länge sedan man fottrampade vinet här! Här odlas druvorna
till det berömda, mycket goda och dyra Chablisvinet.
Vill man stanna över natten hos vinbonden, går det bra
Här kan man provsmaka flera årgångar av Chablisvinet
Vi åkte genom Auxerre och åkte N151 till Clamecy, som har en avgiftsfri
ställplats. Här stod redan ganska många husbilar under kastanjeträden. De här
kastanjerna är inte ätliga, men de väsnas mycket den här tiden på året genom att
de ramlade ner på taket på bilarna. Vi flyttade snart vår bil och ställde oss
utefter gatan. Bilen gillade nog läget, men det gjorde inte min alltför känsliga
rygg, som inte tål att den ligger det minsta snett. Vi kunde i alla fall sova
utan bombardemanget på taket!
Över den vackra Loirefloden till Neuillay Les Bois
Torsdag den 25 september 2014
Det var gråväder idag, men senare under förmiddagen blev det korta
solglimtar. Vi åkte ner till ett industriområde i utkanten av staden. Här tankar
man billig diesel vid E.Leclerk, 1,28€/liter, betydligt billigare än i Sverige.
Vi följde gröna skyltar mot Bourges, N151 och bortsett från genomfart i mindre
byar var det mestadels mycket rak väg. Det är mycket dåligt med rastplatser
utefter den här vägen, så det blev sent förmiddagskaffe idag. Däremot är det
många bönder, som har små ställplatser.
Loire
Vi åkte över Loire, som jag tycker är en av Europas vackraste floder. Loiredalen
är helt gudomlig. Vi tog en längre sov- och lunchpaus vid en liten nedfart
intill en kanal i La Charite sur Loire. Här diskuterade vi, om vi skulle vi åka
en tur utmed Loiredalen eller köra mot Limoges – Portugal och havet? Det blev
det sistnämnda.
En av de små idylliska städerna på vår väg
Vi fortsatte i riktning mot Bourges N151. Här fanns rastplatserna med mycket
korta avstånd. :-) Ett par större rastplatser var markerade som
ställplatser, men det kändes inte bra att stanna där, utan vi vek av från vägen
mot Chateauroux och kom fram till en liten fin by Neuillay Les Bois med en
ställplats intill en liten sjö. Lugnt! Mycket bra! Här finns både el, toatömning
och vatten gratis! En lekplats ligger intill och det finns fina promenadvägar.
Ställplatsen ligger idylliskt
Till Pageas
Fredag den 26 september 2014
Jag tog en kort stavgångspromenad på morgonen och blev både utskälld
och välkomnad av byns hundar. Ett par sprang ifrån sin husse för att följa mig
en bit på väg. Ingemar gjorde ungefär samma erfarenhet vid en senare
promenad.
En del av ställplatsen
Morgondimma över sjön
Vi stannade kvar ganska länge på den fridfulla ställplatsen i Neuillay Les Bois.
Jag skrev och gjorde i ordning några bilder, medan Ingemar läste.
När vi åkte vidare på eftermiddagen var det fortfarande +21 grader ute. Nätterna
börjar bli lite svala. Den här ställplatsen ligger lite avsides och vi for på
ett par smalare vägar ute på rena landsbygden, innan vi kom ut på E9/A20 mot
Limoges. A20 är en av de få betalfria motorvägarna i Frankrike.
På den här vägen passerar man också ett par avfarter till Oradour, staden, som
ligger orörd sedan kriget. Vi besökte den vid ett par tidigare tillfällen och
där finns också en ställplats.
Vi tog av vid avfart 28 och in på N520 före Limoges, för att slippa åka genom
staden. Under färden lyssnade vi på Mankells sista bok om kommissarie Wallander
”Handen”. För några dagar sedan pratade vi med en tyska, som berättade, att hon
gärna ser svenska deckare hemma i Tyskland. Wallander och Beck kände hon väl
till.
Efter ca 15 mil kom vi fram till Pageas, som har en trevlig kostnadsfri
ställplats i grönskan. Här finns även träbänkar och bord utsatta i gröngräset.
Här finns också en restaurang. Platsen är mycket lugn.
Större karta över vägen från Dörrenbach finns
här
Lördag den 27 september 2014
En del av ställplatsen i Pageas
Strax efter 09.00 var vi färdiga för avfärd och åkte söderut på N21 mot
Perigueux. Frankrike är husbilsvänligt och ofta har man all service på
avgiftsfria ställplatser, där det ibland även finns toaletter. Efter den här
vägen förekom allt tätare erbjudanden om gåsleverpastej.
Vi fortsatte mot floden Dordogne, nära Domme. Utmed den här floden ligger några
av Frankrikes vackraste byar. Vi stannade till vid La Roque för att ta en
promenad utefter floden, se oss omkring i byn och äta en välbehövlig glass. Det
var +35,5 grader ute.
Dordognefloden vid de ”vackraste franska byarna”
Floden vid La Roque
Nu hade vi inte långt kvar till camping Perpetuum, där vi varit ett par gånger
tidigare. Här står man inte tätt, utan det är gott om plats i grönskan. Ner mot
floden är det mycket fri placering. Om man önskar, kan man även hyra ett mobilt
hus, som det finns gott om inom området. Den stora poolen var öppen. Däremot var
barnpoolen stängd för underhåll.
Medan Ingemar checkade in, hade jag ett skämtsamt samtal på engelska med en
äldre fransman och hans färgade vän. Så skönt att få skratta! Fransmannen hade
redan skojat med Ingemar, om att det var fullt på campingen, vilket det inte
alls var ”Vår vanliga plats” var ledig, så där etablerade vi oss för ett par
återhämtningsdagar i lugn och ro.
Kvar på camping Perpetuum
Söndag den 28 september 2014
Jag tog en promenad tidigt på morgonen och kom hem med några nedfallna
valnötter.
De här rosorna satte guldkant på min morgonpromenad
Även om det var ca tio grader svalare idag, var det en fuktig värme. Naturen
beslöt sig för att det var dags för höstens inträde, för under dagen släppte
trädkronan ovanför oss ner mängder av små löv.
Det finns uppvuxen grönska överallt på campingen
Vi tog det lugnt idag, surfade lite och strövade omkring på området. Ingemar la
sig en stund vid poolen.
Jag passade på att ha små pratstunder med vänner på nätet. Vi har haft dåligt
med uppkopplingar sedan vi åkte hemifrån. Det blev en kycklingsallad till lunch
och hämtpizza från campingserveringen på kvällen. Det är inte ofta jag äter
pizza, men den här var riktigt god, verkligen hemlagad.
Nära oss hade någon spänt upp ett enmanstält. Ett par skor stod utanför och på
marken låg ett par gångstavar. Senare kom en kvinna och pratade en stund. Hon
var från Canada och det var hon, som bodde i tältet. Det visade sig, att kvinnan
var ute på en tio dagars vandringstur i Frankrike.
Enligt väder prognosen skulle det bli sämre väder och vid 21.00-tiden skulle det
börja regna. Regnet kom redan strax före kl. 08.00. Vi fick bråttom att packa in
allt. Vi räknade i vilket fall som helst med att åka vidare i morgon.
Till Biarritz vid Biscayabukten
Måndag den 29 september 2014
Det hade regnat mycket under hela natten. På morgonen var det +17
grader, himlen var fortfarande helt grå och regnet fullkomligt hängde i luften.
Så här stor vattenpöl var det framför bilen på morgonen
Vi hade gjort en liten avstickare på vår rutt till det gemytliga området utmed
floden Dordogne. Idag lämnade vi valnötsodlingarna och även de stora
majsodlingarna, där huvuddelen av majskornen används för att göda gässen, så att
vissa ska kunna få äta den åtråvärda gåsleverpastejen.
Snart åkte vi genom Beynac, en av de vackra byarna utmed floden.
Alléer av valnötsträd kantade vår färdväg, där flera människor gick med kassar
för att plocka de nedfallna nötterna.
Vi fortsatte D703 mot Bergerac, där kastanjeträden i de höga skogsområdena
dignade av mogna frukter. Växligheten var frodig utmed floden Dordogne, som
tillsammans med vägen ringlade sig genom små byar och städer. Vi fortsatte N21
mot Mont de Marsan och vidare mot Dax/Bayonne. Molntäcket sprack upp och vissa
solglimtar visade sig. Det var nu +26 grader ute. Vinskörden var på gång
överallt. Säkert drömmer vi om vinodlingar, majs- solrosfält i natt. I Biarritz
intill Biscayabukten stannade vi på ställplatsen för övernattning
.
Pageas till Biaritz (Större karta
här)
Pilgrimsstaden Carrion de los Condes
Tisdag den 30 september 2014
Det kom mycket nederbörd under natten. Samtidigt var det så varmt, att
vi hade alla takluckor öppna. Ingemar sov gott, medan jag hade en lite orolig
sömn. När regnandet tilltog, var jag till slut tvungen att stänga den sista
öppna luckan, och då blev det svettigt. Hoppas inga paparazzi smög utanför, för
jag kunde inte ha en tråd på mig! Tur att bäst – före- datum för FIB
Aktuellt har gått ut!
En del av ställplatsen
Skämt åsido upphörde regnet framåt morgonen, även om himlen fortfarande var
mulen. Vädret kom under den fortsatta dagen att växla och tidvis blev det även
solglimtar och ca 20 grader.
I ett stort Intermarché gjordes en del inköp, bl.a. färsk bläckfisk och några
räkor. Ingemar tankade GPL.
Därefter lämnade vi Frankrike, för att på betalväg A63 rulla över gränsen till
Spanien, fortsätta utefter Biscayabukten, och in i det grönskande, vackra
baskiska landskapet.
Det baskiska språket är inte lätt
Strax innanför den spanska gränsen pågick en stor polisrazzia i den motsatta
färdriktningen. All trafik stoppades och spikmattor m.m. rullades ut. Skönt nog
slapp vi se något av jakten.
Den ringlande motorvägen, som för över/genom Pyrenéerna och mestadels längs
Biscayabukten, är mycket bra och väl underhållen. Tunnlarna är både många och
långa.
Vacker infart till tunneln
En av genomfarterna var 2,5 km lång. Viadukter för över oändliga stup och
raviner på flera hundra meter. Långtradarna åker långsamt och har tungt i de
långsluttande backarna. Jag beundrar ingenjörskonsten i detta land.
Den hos oss så åtråvärda vassen, växer vilt överallt
Vi lämnade motorvägen för att fortsätta på E70/N634. Här var det stora
vägarbeten på gång, men allt var mycket välorganiserat, så trafiken flöt bra.
Ett par gånger skymtade vi tåget, som går mellan Valencia och Santander. Google
Maps gatuvyer känner många till och idag såg vi för första gången en av deras
bilar, väl skyltad och med en stor fotoutrustning på taket. Vid ett tillfälle
var vi uppe på en högsta höjden, 1002 meter. Häruppe var det höstblomning av
både den vanliga gula ginsten och den mer smutsgula spanska ginsten.
Skördemaskiner var ute för att ta vara på de mogna solrosorna.
Vad gjorde man idag utan en väl fungerande navigator? Den som fanns installerad
i vår nya bil, är vi mycket nöjda med.
Via CL615 kom vi så småningom fram till dagens mål, ställplatsen vid Carrion de
los Condes, ett välbesökt mål utmed en av pilgrimslederna till Santiago de
Compostela. Här fick vi sällskap av ytterligare två husbilar. Ikväll åt vi en
gryta på bläckfisk.
Vägen till Carrion de los Condes (Större karta här)
Till vinstaden Peñafiel
Onsdag den 1 oktober 2014
Carrion de los Condes ligger vid floden Carrion. Vi har varit här flera
gånger tidigare och den lilla staden är en av våra absoluta favoriter. I
Benedikterklostret Convento de San Zoilo har man sedan många år tagit emot
vandrare för enklare övernattning. Det är alltid roligt att se förändringar i
området. Nu var det verkligen förändringar på gång. Man har röjt hela den stora
vildvuxna gräsplanen med gångstig på baksidan om den lilla ställplatsen. Allt är
belagt med grovt grus. Elskåp och lyktstolpar är uppsatta. Undrar, om man tänker
anlägga en större ställplats?
Jag tog fram mina gångstavar och vi tog en lång promenad upp på och runt staden.
Nere vid parken intill floden mötte vi en äldre man, som började prata. Han
talade om, hur vackert det var och det höll vi med om. Jag berättade, att vi var
från Sverige och då lyste han upp och menade, att även där var det vackert. Han
tittade på mina stavar och lilla ryggsäck och kommenterade, att jag skulle till
Santiago. :-)
Den lilla staden har fått ett lyft. Det ser fräscht ut på de flesta håll.
Bagaren har bakat en pilgrim
Kyrkan man inte bör missa!
Många mindre övernattningsställen har tillkommit och man saluför utrustning för
pilgrimer på ett tilltalande sätt. Vi stannade en liten stund vid en servering
vid torget för att få något kallt att dricka i värmen. När vi kom tillbaka till
husbilen var det 25 grader ute och drygt 30 grader inne i bilen.
Vi lämnade Carrion de los Condes för den här gången och åkte A67 mot Palencia
och vidare till dagens mål Peñafiel. Förra gången vi var här, hade vi lite svårt
att hitta fram i staden och fick eskort av en herre. Nu visste vi bättre.
Bodegorna ligger tätt i den här staden med dess goda viner. Vi åkte fram till
den stora, berömda vinbodegan Protos, som har utsökt smakrika viner.
Castellet. På andra sidan är ställplatsen
Därefter fortsatte vi den ringlande vägen upp till den stora
parkerings-/ställplatsen nedanför Castellet. Här stod vi helt ensamma, men det
var lugnt.
Motorväg över spanska höglandet
Torsdag den 2 oktober 2014
Det var bara 15 grader på morgonen och på himlen låg ett ganska tjockt
molntäcke. När vi idag fortsatte E80 i riktning mot Salamanca, klarnade det upp.
Vi befann oss fortfarande på det spanska höglandet, där torkan var påtaglig. Vi
började lyssna på den första boken i P.A. Fogelströms serie om Stockholm ”Mina
drömmars stad”. Trevligt! Det är många år sedan jag läste böckerna, som är
mycket läsvärda.
VI åkte vidare på A66 mot Cáceres. Det var skönt att slippa det lite enformiga
höglandet. Landskapet var åter grönt och rofyllt med kringströvande kor och
makalöst vackra vyer, där vi åkte mot nya bergskedjor med Sierra de Gredos på
den högra sidan. Temperaturen pendlade mellan 25 och 31 grader. Högsta punkten
var här 1186 meter.
Det märktes att vi var i pinjeträdens, stenekarnas, olivlundarnas och tjurarnas
land igen. Några storkar har vi inte sett än, men däremot många övergivna bon.
Vi åkte motorväg hela dagen och det behövdes flera pauser på väg i hettan.
Här vandrar korna lugnt på rastplatsen
Det kändes skönt att komma fram till ställplatsen i Cáceres, där det var
tämligen fullt med bilar. Ställplatsen ligger nära en idrottsanläggning.
Vid infarten till staden ligger tjurfäktningsarenan
En ny variant på spansk husbil
Till Portugal och campingen i Évora
Fredag den 3 oktober 2014
Det blev åter en mycket varm natt. Ibland behöver man stanna upp och
låta kropp och själ komma ifatt. Vi var överens om att ta ett par dagars paus i
Evora.
Från Cáceres åkte vi idag genom ett landskap av korkekar och eukalyptusträd. På
EX100 gick färden mot Badajos och vi åkte genom trakter med varierande jordbruk,
fikonodlingar och olivlundar. Vid LIDL blev det lite inköp inför helgen. Det var
nu 35 grader ute och lika mycket inne. P. g. a. värmen fick lunchen bestå av
vatten, färsk apelsinjuice och glass.
:-)
Strax efter Badajos åkte vi över gränsen till Portugal, där vi välkomnades av
ett ”Boagem!” Vi var nu i det välkända Alentejo och åkte betalfri väg fram till
Évora, där vi etablerade oss på campingen. Kvällen var ljummen och det var skönt
att sitta ute länge och njuta. Här fanns ännu ett par svenskar. För övrigt var
det övervägande fransmän.
Viadukten inne i staden
Pastan delades med dessa två. Efter maten tvättade de varandra.
En lugn dag på campingen
Lördag den 4 oktober 2014
Idag var det lite svalare ute, betydligt mer angenämt med andra ord.
Vi har gjort något ovanligt den här resan. Vi har inte köpt någon egen
internetuppkoppling på hela resan, varken i Danmark, Tyskland, Frankrike,
Spanien eller Portugal (än så länge). Datorer är underliga ting, som lever sitt
eget liv. Det finns en lite byggnad, dit man kan gå för att surfa. Ingemar var
där ett bra tag med sin Ipad och hade bra uppkoppling. Jag lyckades bara korta
stunder och Facebook kom jag inte alls in på. Det snurrade bara. Den andra
svenskan hade samma problem. Den vanliga datorn har jag suttit inne med för att
skriva och ta in bilder. Hur det går att komma in på bloggen får vi se senare.
Gissa vad! Nu har Ingemar gått till ett köpcentrum för att köpa ett
internetkort!
Kvar på campingen i Evora
Söndag den 5 oktober 2014
Solen har varit framme hela dagen, men var det betydligt svalare idag
än under den senaste tiden. Vi klagar inte. Har hört att många har haft oväder
med både regn och åska.
Idag var det dags att stoppa en del smutstvätt i en tvättmaskin, samtidigt som
det var en hel del handtvätt. Det var bra torkväder med sol och en svag blåst.
Skönt att få allt rent!
Vi hade svensk potatis kvar och idag satt vi ute och åt matjesill i solen. Gott!
Internetkortet, som Ingemar köpte, fungerade inte. Han gick tillbaka till
butiken, där man inte kunde hjälpa till, utan han fick tillbaka pengarna.
Jag passade på att städa ordentligt inne i husbilen. Skönt! Svensk såpa är
toppen! Förr har vi alltid haft heltäckningsmattor, men nu har vi småmattor i
stället. Kan konstatera, att det är betydligt lättare att städa.
När jag höll på att byta munstycke till dammsugaren, kom ett par nyanlända
svenskar och knackade på. Det var Hans och Britt-Inger, som hade hittat oss och
som hade läst min blogg under flera år. Det blev en liten trevlig pratstund. Vi
ses säkert mer under vintern! Beträffande dammsugaren, lyckades jag inte byta
munstycke. Är man oteknisk, så är man. Ingen idé att låtsas något annat
Till risstaden Comporta
Måndag den 6 oktober 2014
Idag på morgonen dödade jag en stor svensk skorpion d.v.s. en
tvestjärt. De små klarar jag av, men de stora är vidriga. Ursäkta alla
djurvänner! J Fortsatte med att plocka lite rosépappar, vilket är betydligt
trevligare.
Ingemar gjorde en ordentlig utvändig tvätt av husbilen och annan diverse
service. Därefter var vi färdiga att lämna campingen i Evora för att sakta åka i
riktning mot Montemor o Novo och vidare mot Alcácer. Vid ett LIDL blev det ett
stopp för att fylla på i matförrådet. LIDL har ett mycket bra utbud på
färskgräddat bröd och här köpte jag bl.a. ett riktigt grovt, tyskt bröd.
Vid middagstid var det 23 grader och sent under eftermiddagen hade det ökat till
25 grader. Vi åkte genom stora områden med eukalyptusträd och korkekar. Det
växte mycket vildsparris i omgivningen. På ängarna betade välmående kor.
Vi har under åren besökt en hel del dammar och idag gjorde vi en ny angenäm
bekantskap, nämligen Barragem Pego do Altar, som är omgiven av en storslagen
natur. Vi parkerade vid restaurangen på höjden och gick ner till dammen.
Här stod tio husbilar med varierande nationalitetsbeteckningar. En man, som åkte
personbil, hade varit och fiskat. Han hade fångat två tämligen stora fiskar. Jag
hittade flera mindre äggsvampar, men de fick stå kvar.
Vi fortsatte vår resa i riktning mot Alcácer do Sal. Ute på solrosfälten hade
man enormt stora bevattningsmaskiner. Här mötte oss en syn, som är vanlig
söderut, nämligen kor, som har städpatrullen bestående av kohägrar hack i häl.
De lever verkligen i symbios. I de här områdena nära Baja de Setúbal och Rio
Sado finns de stora risodlingarna. Bevattningskanaler löpte ofta vid sidan om
vägen.
Vi har sett många tomma storkbon under de senaste dagarna, men nu fick vi en
förklaring. De är ute och intar en superb lunch.
:-)
Ute i ett risfält hade det samlats flera hundra storkar, en märklig syn. Den här
vägen är både trevlig och omväxlande att åka. Vi kom fram till en festdekorerad
stad, Alcácer do Sal. Tyvärr var festen slut. :-) Den hade
pågått fredag – söndag och idag var det måndag. Staden såg trevlig ut och jag
hade gärna sett mig omkring, men det får bli en annan gång. Genom stora
pinjeodlingar fortsatte vi dagens åktur fram till den gemytliga lilla orten
Comporta, där vi som tidigare parkerade på den stora planen, som är angiven som
ställplats. Här finns både vatten och möjlighet till toa- och gråvattentömning.
Är det de här bären man kan göra likör av, när de har mognat? Någon som vet?
Till Comporta.( Större karta här)
Besök på ortens bodega
Tisdag den 7 oktober 2014
I natt var vi sex bilar på ställplatsen.
Rena villaområdet för storkar
Den här mannen pratade vi med förra året. Han har massor av fåglar av olika slag
Det var halvklart och angenäm värme på morgonen. Vi tog en promenad på några
hundra meter till ett café med internet. Vi hade tänkt dricka kaffe här, men
caféet var stängt. Däremot var internet igång, så vi satte oss utanför och
surfade en stund.
Här mognar granatäpplena
Medan jag låg och läste, gjorde Ingemar i ordning de efterlängtade kartorna på
vår resrutt. Jag gjorde en lunchsallad med den sista haloumin, som
huvudingrediens.
Förra gången vi var här, besökte vi rismuseet, där man kan följa alla
procedurer.
Ett par bilder från risodlingarna
Det finns även en stor bodega här, där man lagrar och saluför Alentejovin och
ortens speciella vin Herdade da Comporta. Idag åkte vi till bodegan. Vi varken
provsmakade eller köpte något vin. Däremot köpte jag ett kilo ris. Ute på fälten
körde de speciella tröskorna för att skörda moget ris. I fikonträden utanför
bodegan flög massor av glada småfåglar och pickade på de mognande frukterna. De
verkade lite berusade. :-)
Vin, vin och åter vin
Här lagras vinet i stora tunnor, några fler än vad min svärmor hade
Vi tog en åktur till Troja på näset mellan Baja de Setúbal och Rio Sado. Vägen
kantas av mimosabuskar och det doftar säkert gott på våren.
Mot Troja samlades ovädersmolnen, så vi vände tillbaka
Från Troja kan man åka färja över till Sétubal. Förra året åkte vi från Sétubal
till Troja . I vattnen här kan man, om man har tur, se delfiner. Vi har aldrig
lyckats se några. Vi åkte tillbaka till Comporta. Det blev åter en surfstund
utanför caféet. Hungern började göra sig gällande och vi köpte en mycket god
pizza i pizzerian strax intill. Pizzan med massor av tonfisk och god ost, såldes
som liten. Den kostade bara 5€ och hade säkert räckt till ytterligare ett par
personer.
Väderförändring
Onsdag den 8 oktober 2014
Det var mycket hög luftfuktighet på morgonen. Solglimtar och
regnskurar avlöste varandra.
Det råder ett lugn i den här lilla orten och det mesta verkar fortsätta i
väl invanda spår. På förmiddagarna kommer enstaka ortsbor vandrande för att köpa
färskt bröd i den lilla affären eller hos pizzabagaren, som också har bröd till
försäljning.
De flesta av de medelålders och äldre kvinnorna är som traditionen
föreskriver iförda rena och nystrukna förklädesklänningar. Många män av samma
årgångar kommer lunkande med keps på huvudet och ofta med en cigarrett i handen.
Utan keps av äldre modell är en portugisisk man på landsbygden inte klädd.
Mannen bär sällan kläder efter det senaste modet, men även han är alltid ren och
snygg. Däremot verkar ungdomarna överge den gamla traditionella klädseln. De
klär sig som ungdomar i största allmänhet. En klar generationsväxling är på
gång. Här ute på landsbygden ser de unga kvinnorna inte heller ut att ha botox i
läppar och kinder och inte heller silikon i byst och rumpa. Det mesta verkar
vara naturlig skönhet. Inte heller springer alla omkring och surfar eller pratar
i mobilen hela tiden. Positivt! Riktigt rogivande!
Ingemar gick för att surfa ett par timmar, medan jag tog hand om en massa
bilder och skrev på min blogg. Senare under dagen åkte vi ner till caféet, för
att jag skulle kunna koppla upp mig mot internet och då lägga in bilder och
skriverier på bloggen. Vi gjorde oss i ordning för att ta en promenad. Då kom en
störtskur. Skurar är ju övergående, men himlen var nu mörkt grå och utöver
Atlanten skiftade färgen i mörkt rosa/orange, något som tydde på annalkande
oväder. Vi hann med nöd och näppe tillbaka till vår ställplats, innan regnet på
nytt öste ner.
Ihållande regn
Torsdag den 9 oktober 2014
Idag fyller mitt första barnbarnsbarn, Winston, 1 år. Jag
skickade ett SMS för att gratta både mamman – mitt äldsta barnbarn – och hennes
lille son. Undrar just, om han har vuxit i tröjan, som jag stickade i somras?
Klockan kvart i fyra i morse väcktes vi av ett riktigt skyfall med åska.
Regnet piskade så hårt mot husbilstaket, att det lät som hagel. Ovädret pågick
under ett par timmar. Det var väntat, för flugorna hade gjort allt för att få
komma in i husbilen. Dessutom hjälpte inga mediciner mot smärtorna i min
fibromyalgikropp, men det blir bättre, bara ovädret är över.
En av storkarna, som bor på bankhuset har kommit hem
Marknadsdag
Fredag den 10 oktober 2014
Vid 07.30-tiden vaknade vi av pratande människor och diverse klapprande
och skramlande ljud ute på ställplatsen. När jag drog upp rullgardinen vid
sängen, såg vi, hur man höll på att ställa ut bord och fälla ut tältdukar till
skydd för regnet. Det skulle bli marknad. Himlen var fortfarande mulen, men det
klarnade upp lite senare.
Det var en liten marknad och det var ingen större tillströmning av besökare. Vi
gick en tur runt stånden lite senare. Det blev inga större inköp, utan vi nöjde
oss med några morötter och ett par tomater. Tomaterna härnere är mycket
smakrika.
Vad sägs om en levande fågel?
Förkultiverade grönsaksplantor i mängder och många olika sorter. Dessutom
betydligt billigare än hemma.
Mitt i det lilla centrat finns en ”minimercado” bakom ett par oansenliga, målade
dörrar. När man kommer in, slås man av häpnad. Man har ett mycket stort
sortiment och det är välorganiserat. Hyllplanen löper kors och tvärs och
innehåller det mesta, man kan behöva. I taket hänger överallt flätade sävkorgar
till försäljning.
Kan bara tillfoga, att det inte är första gången vi vaknar mitt i en marknad.
Det gjorde vi en gång i Lenhovda och då var försäljarna tvungna att plocka undan
sina reklamskyltar, så vi kom ut! :-) En gång vaknade vi med en cirkus
utanför bilen
Fortfarande ostadigt väder
Lördag den 11 oktober
Idag fyller min mitt äldsta barnbarns mamma och hennes syster år.
Grattis Consuelo och Gladys! Hoppas ni firar ordentligt på festen ikväll!
Vädret är som sagt fortfarande ostadigt och vi har beslutat att stanna
kvar här i Comporta tills vädrets makter blir på bättre humör. Det går absolut
ingen nöd på oss.
Den stora planen, som är angiven som ställplats är gratis och här finns
både vatten och tömning. Ibland går vi ner till ett café för att surfa och
samtidigt dricka en kopp kaffe eller äta något lätt. Ibland står vi utanför en
semesterstängd restaurang, där man kan få uppkoppling till internet.
Pizzabagaren säljer gott portugisiskt lantbröd i olika storlekar och hans
pizza med tonfisk är väl värd att prövas.
Dåligt med bilder
Söndag den 12 oktober 2014
Det regniga vädret har gjort, att jag inte tagit så många bilder
de senaste dagarna.
Varje dag tar vi minst en promenad runt kvarteren, när det är uppehåll
mellan regnskurarna. Traktens hundar, som håller konsert varje kväll, hälsar oss
med glada skall innanför grindarna. Som vanligt har många hundar sina egna
promenadstråk, där de springer fritt på trottoarer och vägbanor.
När det närmar sig skymning, kan man mellan regnskurarna följa tusentals
fåglar, bl. a. många storkar, när de återvänder hem från sina matställen
bortöver. En sällsam syn!
För säkerhets skull flyttade vi upp husbilen till centrum framåt kvällen.
Det var hot om nya oväder och det är skönt med lite lä.
Grattis Peter!
Måndag den 13 oktober 2014
Idag fyller Peter, min son, år. Framåt middagstid ringde jag på
Skype för att gratta honom. Det blev ett uppskattat och mycket trevligt samtal.
Hoppas du får en fortsatt trevlig födelsedag Peter!
Vi hade parkerat uppe i centrum igår kväll. Natten blev mycket lugn. Inga
oväder och vi kunde sova lugnt. Vi åkte ner till ställplatsen igen några timmar.
Storkarna var hemma i sina bon. Det bådade inte gott.
Himlen mörknade åter och det var bara att vända tillbaka och inta
skyddsläge mellan husen. Tur var nog det! Snart brakade ovädret lös och värre
regn än så här, är det svårt att föreställa sig. Vindbyarna, förde med sig
kraftiga slagregnsskurar från Atlanten, som var öronbedövande. Man är liten i
sådana här sammanhang.
.
Storkarna visste, vad de gjorde, som stannade hemma idag
Pizzabagarens fru har bakat en god pizza åt oss
Till fyren i Cabo Sardão
Tisdag den 14 oktober 2014
Det är nu en dryg vecka sedan vi anlände till Comporta, den lilla
orten, som är omgiven av risfält. Idag hade ovädren dragit vidare och solen
vågade sig åter på att titta fram mellan molntapparna. Vi kunde i efterhand
konstatera, att marknadsdagen var den enda dagen, som hade haft någorlunda
uppehållsväder. För att få ett mer skyddat läge, hade vi parkerat inne i centrum
igår. Det var nog tur, för när vi åkte förbi den stora planen, som fungerar som
ställplats, såg den ut som en mindre sjö.
Nu verkade det bli mer stabilt uppehållsväder och vi beslöt oss för att
åka vidare söderut längs den portugisiska kusten. Vi körde på en mindre väg,
N261, där omgivningen till stor del bestod av sand och pinje och därefter följde
vi en ännu mindre väg ner till Praia de S;to André, där en milslång sandstrand
brer ut sig mot Atlanten. Här finns en camping, men flera föredrog att fricampa
på sanddynerna.
Vi hade inte tänkt stanna, utan åkte vidare efter en kopp kaffe.
Vi fortsatte på N120 en bit från kusten och passerade de mycket stora
raffinaderierna i utkanten av Sines, innan vi åkte N390 i riktning mot och förbi
Milfontes.
Här vid Milfontes rinner floden Mira ut i Atlanten
Vårt mål för dagen var den storslagna fyren vid Cabo Sardão, som är en av
våra favoritplatser.
Lite soldis omger den praktfulla fyren
Idag har den unga fyrvaktarfamiljen tvättdag
Vi har varit här flera gånger och det brukar aldrig stå några husbilar
här, men idag hade fyra bilar parkerat med utsikt över Atlanten. Två åkte
senare, men vi var alltså tre bilar, som övernattade.
Innan det var dags att laga mat och göra i ordning för natten, tog vi en
promenad i området. Det är fina vandringsvägar här uppe.
Några naturfoton från Cabo Sardäo
Många av växterna har gott om gäster
Vi gick raka vägen mot de branta klipporna, där det sedan många år finns
flera stora storkbon.
Här på de ogästvänliga klipporna finns flera storkbon, men idag fanns inte en
enda fågel.
Bona fanns kvar, men inte en enda fågel var på plats. Vi höll utkik hela
kvällen, men såg inte en enda stork komma flygande. Snopet! Vi har börjat
fundera över, om storkar har ett sommar- och ett vinterboende.
Till ett litet paradis i Carrapateira
Onsdag den 15 oktober 2014
När det börjar skymma, tar fyrvaktaren bort en tjock duk, som skyddar
fyrens fönster under dagtid. Därefter tänds ljuset. Nattetid ger fyrens ljus
nästan ett spöklikt sken, när det regelbundet sveper runt över området.
Under natten kom det ytterligare ett par regnskurar, men de var med ”normala”.
Vägen ner mot fyren är vacker med mycket blomning längs vägen. De vildväxande
klockrankorna öser kaskader av blommor över diken, murar och vägar. Ner över ett
dike växte rikligt med melonplantor helt fritt.
Vi fortsatte via småvägar genom en riklig jordbruksbygd mot São Teotónio.
Åkrarna var mycket vattensjuka efter allt regnande. Här och var höll man i
gyttjan på att plocka upp den stora, röda potatisen, som är så vanlig här nere.
Frågan är hur mycket, som hinner ruttna i lervällingen. Även meloner odlas i
mängder i det här området.
Stora odlingar av de här växterna. Vet någon vad det är? Ursäkta att bilden är
lite otydlig!
Vid en Intermarché gjorde vi en paus. Konstigt att det alltid är något, som
måste fyllas på i förråden! J Idag var det ganska mycket, som fattades. På
en kurvig, men mycket vacker väg, som slingrade upp och ner på bergskammarna,
passerade vi det storslaget belägna Odeceixe, som är väl värd ett besök. Här
finns flera möjligheter att stanna ute i naturen. Vi har också fricampat här en
gång. På våren växer mimosan i frodiga buskar utefter vägen.
Det mysiga Aljezur passerades även idag. Vi hade tänkt stanna för att ta en
kaffepaus, men ställplatsen var full, så vi fortsatte i stället till
ställplatsen i Carrapateira, som är ett litet paradis.
Intill ställplatsen ligger ett grunt innanhav
Ett par förhoppningsfulla fiskare vid innanhavet. Jag såg bara småfiskar
Ställplatsen ligger nära orten, i skyddat läge på en stor sandplan bakom höga
sanddyner mot Atlanten. Det gäller nog att vara väl förberedd, för enligt vad vi
det, finns det varken vatten eller tömning. Däremot kan man slänga sina sopor i
något av de många sopkärlen.
Mot Sagres
Torsdag den 16 oktober 2014
Värmen kan vi inte klaga på. Dagarna är behagliga. Däremot tycker jag,
som vill ha högst +20 grader i sovrummet, att det är i varmaste laget under
nätterna.
Den här platsen i Carrapateira är en omtyckt plats för surfare av olika slag.
Det märks också på husbilsfolket. Det är påfallande många ungdomar, som befinner
sig i det här området, ungdomar av olika nationaliteter.
Som på många andra ställplatser kommer bagaren farande tidigt på morgonen i sin
skåpbil. Den här bagaren använder inte biltutan, utan blåser med ett
glädjestrålande leende i ett horn, samtidigt som han på olika språk berättar,
att han har bröd och grönsaker till försäljning. Små ting, som förgyller
tillvaron.
Carrapateira är som sagt en mysig plats, inte minst det lilla innanhavet, där
både barn och vuxna badar, vadar, simmar, leker, spelar vattenpolo och
badminton. Vattnet var skönt ljummet och jag passade på att ta ett salt fotbad
före lite fotvård.
Ingemar tog med min kamera, när han gick en tur på förmiddagen
På eftermiddagen fortsatte vi några få mil till Sagres och åkte först ut till
fyren. Så mycket folk som idag, har vi aldrig sett härute, en hel del bilar och
åtskilliga bussar. Det var med andra ord en riktig utflyktsdag denna vackra och
soliga höstdag.
Vi har varit här många gånger och ville bara promenera runt en stund, innan vi
åkte ner till ställplatsen för att hitta en plats att övernatta på.
Vi tog även en promenad till den italienska serveringen för att surfa en stund.
Det var några dagar sedan vi hade uppkoppling mot internet.
Så här trevliga dekorationer finns i parken på väg till serveringen. Allt
är stickat och virkat.
Till Sagres (Större karta här)
Från Sagres till Lagos
Fredag den 17 oktober 2014
Ställplatsen i Sagres var ganska full. Tillsammans med två andra husbilar hade vi övernattat på en parkering utmed gatan ovanför den egentliga ställplatsen. Vi rullade snart vidare österut utmed kusten, tills vi kom fram till Lagos.
Efter alla år med husbilsresor hittar nog Ingemar vägen utan navigator. J Ställplatsen, som ligger vid en stor öppen plats intill en sportanläggning, var även den tämligen fullbelagd, men vi hittade en liten ledig plats.
Ingemar tog en lång promenad in till staden, medan jag ägnade mig åt lite andra bestyr. Bl.a. försökte jag få lite ordnig på mitt vildvuxna hår. De senaste åren har jag haft mycket kortklippt hår. Är mitt hår kortklippt, är det också rakt. Nu har håret inte blivit klippt på flera månader, så det är mycket långt. Får håret växa och bli långt, blir det också lockigt. Just nu ser det ut som en vildvuxen variant av en Dolly Partonperuk, som inte sett en frisör på länge. Ingemar tycker det är snyggt, men jag är mycket tveksam, tittar i spegeln och säger som Hamlet ”Att vara eller inte vara, det är just frågan”.
En långpromenad i Lagos
Lördag den 18 oktober 2014
På lördagar är det något av ”Bondens Marknad” i ett par stora hallar inne i centrum. Då kommer tillresande egenodlare för att sälja frukt, grönsaker, piri-piri av olika slag, honung, hembakat bröd m.m. Marknaden brukar vara välbesökt av såväl ortsbefolkning som turister. Det gäller att vara ute tidigt, om man vill kunna köpa det bästa.
Vi var ganska sena idag, men vi behövde ingenting, utan ville mest känna atmosfären. Jag kan ha fel, men har en känsla av att mycket har blivit betydligt dyrare.
Efter en kopp kaffe fortsatte vi att gå längs kajen till båthamnen. På strandpromenaden var det något av en marknad. Det var många försäljare, men de flesta sålde samma sorts varor. Även om jag har glömt mina bästa halsdukar hemma, blev det inga inköp. En och annan fiskare drog upp en liten firre, för fisk fanns det ganska gott om intill kajkanten.
Om man går bron över vattnet, kommer man till en flott och modern marina. För den, som inte besökt Lagos tidigare, är den gamla stadsdelen väl värd ett besök. Där ligger också den gamla slavmarknaden.
Utefter strandpromenaden/genomfartsgatan växer flera hibiskusträd med underbart vackra blommor i olika färger
Det var skönt att komma hem igen och kunna sitta ute i den sköna värmen. När solen dalar och luftfuktigheten slår till, är det bara att gå in igen. Allt blir vått på kort tid.
Igår hade vi ätit tacos. Jag hade brynt mycket köttfärs, så idag var det bara att fortsätta att göra köttfärssås av resterande. Vi hade köpt glutenfri pasta tidigare, som smakade ypperligt gott till såsen
Till ställplatsen i Falésia
Måndag den 20 oktober 2014
Redan vid 10.00-tiden var det 27 grader utomhus. Det var många, som lämnade ställplatsen i Lagos idag, så det var kö vid serviceplatsen. Vi hade inte speciellt bråttom, utan väntade tills det hade lugnat ner sig. Det kostar 3€ att övernatta. Tömning är gratis, men vatten kostar 2€. Man har kostnadsfritt internet, men det är inte speciellt bra.
Vid utfarten från Lagos tankade vi gasol vid en BP-mack. Därefter fortsatte vi att åka N125 längs Algarvekusten fram till Almanzil, där vi körde ner till CamperServ., för att få hjälp med vår kyl/frys. Som jag nämnt tidigare, tränger avgaserna in i bilen. Mycket riktigt hade systemet sotat igen. Det blev snart åtgärdat, tack vare de duktiga bilmekanikerna.
Jag såg, att det växte ett päronträd, ett granatäppelträd, ett kvittenträd, ett avokadoträd, ett fikonträd, ett citronträd och ett apelsinträd på gränsen mot firmans område. På en skriven pappskiva talade man om, att man hade frukt till salu.
Visst hade man egenodlad frukt och jag blev välkomnad, både av paret och deras två hundar. På tomten hade man även vindruvor, mango, olika sorters grönsaker och olika kryddväxter. Piri-piri av olika sorter växte bakom en låg mur. Jag köpte ett par stora granatäpplen och ett par fina mangofrukter, innan jag gick ut i trädgården för att fotografera mangoträden. Vilka vackra, nyttiga och goda frukter!
Lunchen bestod av ett par smörgåsar med inlagda strömmingsflundror och ett halvt granatäpple. Strömmingen har vi haft med från Sverige.
Det var mycket hög temperatur ute idag. Vi beslöt att åka ner till ställplatsen i Falésia, där stora pinjeträd kan ge lite skugga. Här är det alltid väl underhållet, snyggt och rent. En övernattning kostar 8€. El, bra Wifi och vatten ingår i priset. En liten bit från ställplatsen för branta trätrappor ner till en lång sandstrand.
Vi stod parkerade bredvid ett medelålders portugisiskt par. Mannen, som talade engelska, kom över och pratade en stund. Det blev mycket prat om portugisisk mat och då speciellt om fisk, vin och ris. Trevligt!
Fiesa –sandskulpturer
Tisdag den 21 oktober 2014
En sådan här värmebölja har vi aldrig varit med om under oktober månad härnere. Morgnarna, när vi sitter ute och äter frukost, omges allt levande av en sammetsmjuk värme, som enbart är behaglig. Likadant är det på kvällarna, när det fotfarande är för varmt att vara inne i husbilen. Cikadorna spelar på behagfullt avstånd och den mjuka aftonvärmen smeker kroppen.
Dagtid känns det betydligt tuffare. Inne i husbilen är det rena bastun, trots att både dörr, takluckor och sidofönster är öppna. Utomhus letar man efter en skuggig plats, där det helst fläktar lite och där man kan sitta och dricka litervis med vatten. :-) Tur nog har vi en utedusch helt nära bilen. 34-35 grader är i det mesta laget, men som sagt, det gäller att svalka av sig både in – och utvändigt.
Idag åkte vi ca 2,5 mil till Fiesa, som ligger nära Pera och där man har världens största utställning av sandskulpturer. Årets tema var musik och konstnärerna kommer från hela världen för att bygga upp denna fantastiska stad. Utställningen pågår under fem månader, men stänger nu om ett par dagar. En hel del har börjat erodera. Det kostar 9€ i inträde. Är man över 65 år, får man 15 % rabatt.
Redan före klockan 11.00 var det 32 grader ute. Vi drack vårt förmiddagskaffe, innan vi gick iväg för att se den berömda skulpturstaden. Det var en imponerande och storslagen upplevelse. Det mesta inom musikvärlden oavsett musikstil, tidsepok, religion och geografisk tillhörighet fanns representerat. Det var så mäktigt, att man lätt översåg med att en hel del hade börjat falla sönder.
Att gå i en öken i denna värme, var hett, mycket hett. Man var helt enkelt tvungen att ta pauser för att fly in i skuggan och dricka något kallt. Jag är ingen vän av söta drycker, men idag smakade 7up förträffligt :-) . Det blev en konstig lunch, som bestod av vatten, 7up och glass.
När vi kom tillbaka till bilen, var det 35 grader ute. Undrar hur många grader det var i sandöknen? Vi åkte ner till den långa sandstranden i Pera och gick en stund. Här åt vi en mer ”riktig” lättlunch på en uteservering vid en indisk restaurang.
Turen gick vidare till köpcentrat i Albufeira. Ingemar satte sig bland de andra herrarna utanför en affär, medan jag tillbringade en god stund inne på C & A. Det blev billigt, för jag hittade ingenting. Vem orkar prova tjocka tröjor, när man håller på att flyta bort i värmen?
Vi var ganska trötta båda två, när vi kom hem. Ingemar lade sig för att läsa. Jag la mig på min säng och sov djupt i närmare två timmar. Jag hade gått med mina stavar hela dagen, så nog hade jag fått motion!
En lugn dag
Onsdag den 22 oktober 2014
Idag fyller Torsten år. Ett stort grattis på din födelsedag! Vi var sju år, när vi började skolan tillsammans i Köping. Du och din fru Marianne kom att bli ett par av våra bästa vänner. Jag är glad över, att vi har återfunnit varandra på Facebook Marianne!
Ibland är det skönt ”att bara vara” och idag blev det en sådan dag. Vi hade fruktlunch idag med avokado, granatäpple och mango. Framåt kvällen behövdes det även salttillskott, så då smakade det bra med sill och den sista svenska potatisen. Jag hade köpt med mycket matjessill, men i den här värmen går den åt. Gräddfilen är slut för länge sedan, men grekisk yoghurt går lika bra.
Ingemar satt och lyssnade mycket på en ljudbok. Jag hade drygt åttio kort sedan gårdagen att ta hand om. Det blev en hård reducering. :-)
Nedgången till stranden. Bilderna tagna tidigare.
Idag kändes inte en enda vindfläkt i hettan. Ingemar gick trapporna ner till havet för att bada, medan jag, som är lite försiktig med mina strulande knän, föredrog den iskalla uteduschen strax intill bilen.
Till Falesia (Större karta här)
En dag längs Algarvekusten
Torsdag den 23 oktober 2014
Natten på ställplatsen i Falésia var som vanligt lugn. Morgontemperaturen låg på 29 grader. Samtidigt som vi åt vår frukost, trippade en vacker härfågel omkring på marken och sökte sin morgonmat.
Vi gick en skön promenad på ett par kilometer. För ett par år sedan var det ganska lummigt inom området bakom ställplatsen och det växte även flera sorters svamp där. Nu såg det torrt och öde ut. Man hade röjt ordentligt och överallt låg stora rishögar. Buskagen och även en del pinjetallar var borta. Kvarvarande tallar hade man ansat rejält.
Idag tänkte vi bege oss vidare österut längs Algarvekusten via N125. Målet för dagen var Manta Rota, där ”min” duktiga, holländska frissa bor. Hon har klippt mig under alla år och nu är det hög tid, om jag inte ska ha fläta i nacken eller hästsvans. Tror inte, att det skulle passa och dessutom börjar det bli väl varmt med hårmanen.
I stället för att låta den gamla kyrkan förfalla, dekorerar man den
Män kan överraska! Mestadels känns det som om husbilen saknar bromsar, när jag känner för att stanna och titta på något. J Jag känner flera kvinnor, som har samma bekymmer. Ge inte upp! Undrens tid är inte förbi! J När vi närmade oss Faro idag, frågade Ingemar plötsligt, om jag ville stanna vid Casa. Om jag ville! Casa i Faro är en upplevelse, om man tycker om att botanisera bland färgglada och mysiga heminredningsdetaljer. Idag var det julstämning inne i Casa och det tog lite tid att gå runt i alla gångarna. Juldekorationer tas fram tidigare och tidigare för varje år.
Nästa stopp blev vid LIDL i Olhão., där jag bl.a. köpte nybakat tyskt bröd och kalkonschnitzel. Därefter körde vi raka vägen till Manta Rota och stannade utanför ”min” frissas hus. Hon var inte hemma, men när jag ringde, fick jag veta, att hon skulle vara i salongen i morgon och jag fick en tid för klippning.
Vi stannade till vid Intermarché i Altura, innan vi for ner till ställplatsen vid stranden, där vi stått många gånger under årens lopp. Tidigare stod det ofta husbilar parkerade på de två stora parkeringsplatserna, men numera är det bara tillåtet att stå på den stora sandplanen.
Äntligen hårklippning!
Fredag den 24 oktober 2014
Det var ganska många husbilar på ställplatsen i Alagoa, men inga svenskar. Här står man kostnadsfritt.
Vi åkte i god tid till frissan, som är duktig på språk. Hon behärskar både holländska, engelska, tyska och portugisiska. Som vanligt blev det mycket pratande, medan hon lät stora delar av min vildvuxna hårman falla till golvet.
Värmeböljan kom naturligtvis på tal och hon påstod, att den här fuktiga värmen, som pågått nu under några dagar, är värre än den höga temperaturen på sommaren. Under sommaren lär värmen vara mer torr. Uppe i bergen hade man emellertid haft temperaturer på uppemot 50 grader och människor hade inte kunnat vistas ute. Det förstår man.
Nu är håret kortklippt och jag är mycket nöjd.
De här männen hade flyttat ut stolarna i skuggan. Det blev många glada skratt, när de lotsade ut oss ur gränden och villigt flyttade bordet åt sidan.
Vi åkte tillbaka västerut längs kusten och stannade till vid Camping Ria Formosa, där vi åt underbart god grillad fisk. Dagens rätt inklusive valfri dryck kostar 5€.
Har sällan sett blommorna sitta så tätt!
Än dröjer det ett tag, innan frukterna mognar
Dagens sista etapp gick fram till Olhão, där vi ville vara i tid inför morgondagens sedvanliga grönsaksmarknad. När man åker in mot hamnen i Olhão, finns det en mindre ställplats på höger sida, strax före polishuset, där även den marina polisen är inrymd. . Mitt emot på den vänstra sidan ligger två stora parkeringsplatser. Genom årens lopp har det varit lite från och till, om man har fått stå på parkeringsplatserna eller inte. Idag stod det flera husbilar på den första delen och även vi parkerade där.
Grönsaksmarknad i Olhão
Lördag den 25 oktober 2014
I parken längs hamnen har man varje lördag frukt- och grönsaksmarknad framför de stora saluhallarna. Här är det något av ”bondens marknad”, då människor kommer inresande till staden för att saluföra sina produkter. Förutom frukt och grönt, kan man köpa inlagda oliver, mandel, levande fåglar m.m.
Här finns bönor och fröer av alla slag
Vi handlade en del grönsaker och två sorters inlagda oliver, innan vi gick in i fiskhallen för att köpa färsk tonfisk, en delikatess, när man får den nyfångad. Som de flesta av marknadsbesökarna satte vi oss sedan utanför en av serveringarna vid hallarna, för att dricka en kopp kaffe. Det var mycket folk ute i det vackra vädret. Idag var det en svag bris, som gjorde att värmen var mycket skönare.
Underhållning till kaffet
Efter en liten tupplur blev det matlagning och snart stod ett par skivor tonfisk med massor av stekt lök på bordet. Supergott! Vi beslöt oss för att, som flera andra husbilsåkare, stanna kvar på parkeringsplatsen över natten. Jag plockade fram mina gångstavar igen och vi gick en tur in i den gamla stadsdelen. Bakom Pingo Dose ligger ett modernt café, där många satt och tittade på en fotbollsmatch. Kvällen var ljummen. Vi satte oss vid ett bord utomhus, beställde varsitt glas vitt vin och tittade på barnen som lekte. Vinet var utsökt gott. Vi betalade 1,90 € för två glas.
Ännu en dag i Olhão
Söndag den 26 oktober 2014
Vädret var fortfarande mycket vackert med angenäm värme, svag vind och blå himmel. Eftersom ingen klagat på husbilarna, som stod parkerade, beslöt vi oss för att stanna även idag.
Vi har varit i Olhão åtskilliga gånger under våra resor, men aldrig gått runt i den gamla stadsdelen. Idag tog vi en långpromenad på flera timmar in i gränderna. Vi startade med en kopp god café con leche vid gårdagens café.
Här är det fruktförsäljning
Det var som att gå i en labyrint, där de smala gränderna avlöste varandra. Det gällde att hålla reda på var vi hade väderstrecken. :-) Husen är byggda tätt intill varandra, ett gott skydd för både sol och hårda vindar.
El- och telefonledningar hänger huller om buller
En hel del skulle nog behöva saneras
Den vackra kvinnan kommer nog inte från baren bakom, som heter ”Helvete"
I parken utmed vattnet finns flera kaklade bänkar, alla med historiska motiv
De två saluhallarna
Till Moncarapacho
Måndag den 27 oktober 2014
Det var dags att handla igen. Jag förstår inte vart all mat tar vägen! Skåpråttor? Nåja, idag var det bara bröd, ägg och lite annat smått och gott, som behövdes. Konstigt nog hittar jag alltid lite annat, som kan vara bra att ha. Skulle tro, att flera känner igen sig. :-)
Det började kännas, som om bilen sakta säckade ihop under den nya bördan, så det var bäst att även kontrollera lufttrycket. Mycket riktigt! Här behövde det också fyllas på.
Vi fortsatte österut för att åka in till den annorlunda campingen nära Moncarapacho, som drivs av senior Eugen. Här känns det lite som att vara på en farm i Vilda Western.
Som enda svenska ekipage ställde vi oss under ett olivträd i den gräsbevuxna terrängen. Här fanns sedan tidigare en engelsman, som tydligen var ute på andra äventyr, för bilen såg lite övergiven ut. En holländare, försedd med en cigarr i ena mungipan, kom fram för att prata och kolla vilka vi var. Ett tyskt ekipage stod närmare hästhagen. Dessutom fanns det tre franskregistrerade husbilar. Det är ingen lyxcamping, men här är frihet och det finns gott om plats.
Chantal, som sköter det mesta på området, kom snart för att krama om oss och hälsa oss välkomna. Här hör man bara kacklande höns, bräkande får, gnäggande hästar och jamande katter. Skönt för den som trivs i naturen!
Kvar i Moncarapacho
Onsdag den 29 oktober 2014
I förrgår nämnde jag alla djur, som man hör här, men det finns de som är mindre, mycket mindre, och som hörs mycket bra. Sitter vi ute och äter, vilket man ju gärna vill göra, kommer småflugorna i svärmar, för att ockupera både oss och allt ätbart. Dessutom är de mycket förtjusta i min fotkräm. Nog för att vi är djurvänner, men där går gränsen.
På kvällarna och nätterna kommer nästa plåga, nämligen myggorna. De är små, mycket små och ser närmast ut som knott. Stickas kan de och det gör de gärna. Det är grymt, men det slaktas små insekter i mängder under kvällar och nätter.
De två buksvinen kommer springande. Bakom dem syns en av vagnarna, som är kvar sedan senior Eugen hade cirkus.
Fåren är sällskapliga och lägger sig gärna nära bilen.
Duvorna visar gärna upp sin vackra fjäderskrud
Chantal har en son, Elias, som också bor här på campingen. Idag hade han tre kompisar med sig, när han kom hem från skolan. Elias lyste upp, när han fick syn på oss och kom genast ner. Det är inte varje dag, man får kindpussar av en 16-årig ung man! Snart var både Elias och hans kompisar ute i hästhagen, där de satte sig på hästryggarna och galopperade bort.
Från Moncarapacho till Alagoa
Torsdag den 30 oktober 2014
Det var massor av ilsket surrande små myggor runt sängarna i natt. Det blev en orolig nattsömn. Ingemar tog på sig sin allra bistraste min och jagade de små otrevliga krypen. När vi tittade på armar och ben, började vi se ut, som om vi hade mässlingen. De små stickmyggorna hade fått sig riktiga skrovmål på vårt blod.
”Nu är jag trött på myggor, så nu vill jag härifrån!” sa Ingemar på morgonen. Eftersom även jag var trött på insekterna, så protesterade jag inte, även om jag stortrivs på den lite provisoriska campingen med alla dess djur. Oktoberflugorna försvinner så småningom och det gör nog även myggorna. Då kan vi återvända.
Medan Ingemar gjorde service gick jag till Chantal för att betala och säga adjö för den här gången. ”Vi kommer snart tillbaka”, sa jag till Chantal. :-)
Vi fortsatte att åka en liten bit österut, och stannade snart vid inköpscentrat Gran Plaza i Tavira. I Moncarapacho hade vi haft Wifi, men nu behövde vi en egen uppkoppling. Ingemar gick in till Worten för att köpa TMN, medan jag letade upp en fåtölj för att få fibromyalgismärtorna i kroppen att lugna sig lite. En trappa upp gick vi till den mexikanska restaurangen för att äta ”Biff Strognanoff ”. Stuvningen var visserligen vit, men mycket god.
Nu åkte vi åter ner till den stora sandplanen i Alagoa, som är avsedd som ställplats för husbilar och som är kostnadsfri. Det var betydligt flera bilar här nu, än när vi stod här för några dagar sedan. Även ett par svenska bilar stod parkerade.
En tyst dag i Alagoa
Fredag den 31 oktober 2014
Ja, nog var det tyst. Ingemar fick roa sig själv nästan hela dagen. Tur att han inte har några större krav på förströelse! J Jag låg mer eller mindre för ankar hela dagen, sov, läste, lyssnade på en ljudbok och spelade en och annan sudoku. Jo, lite nytta gjorde jag också. Med Ingemar som kockhjälp, lagade jag mat.
Vi satt ute och åt, men det kom alltför många små gäster på besök, för även här fanns det massor av småflugor.
Alla Helgons Dag
Lördag den 1 november 2014
Ingemar sov fortfarande djupt, när jag gick upp på morgonen. Jag kände mig för tillfället lite bättre, klädde mig och tog med mina stavar för att gå ner till havet. Bortsett från ett vandrande par, var det folktomt på stranden så här tidigt på morgonen. Atlantens eviga tidvattenvågor rullade mjukt in mot stranden. Solen speglade sig i det glittrande havet. Jag fick en skön och välbehövlig meditationsstund.
När jag kom tillbaka till husbilen, började även Ingemar vakna. Jag gjorde i ordning frukost, dukade och tog fram ett vackert doftljus från Provence, som vi fått av min omtänksamma dotter i somras. Det tändes nu för första gången och med tanke på den här dagen, tog vi en tyst minut för att minnas alla släktingar och vänner, som inte finns bland oss längre. De är många.
Ingemar har mestadels fått ta sina promenader utan mitt sällskap under några dagar. Just nu hjälper varken smärtstillande eller inflammationshämmande mediciner, utan det är bara att låta allt ta sin tid. Att det är väderförändring på gång känns minsann, men allt har sin övergång. :-)
På eftermiddagen tog vi i alla fall en promenad upp till centrum i Altura. Vi gick fram till den lilla oansenliga lokala restaurangen, som bara har öppet några eftermiddagstimmar någon gång i veckan, för att se, när den har öppet, men det fanns inget anslag. Här serverar man bara nyfångad, grillad fisk. Underbart gott!
Ingemar gick in till en frisör, medan jag drack en kopp café con leite. Han kom ut som en ny man.
Ännu en dag i Alagoa
Söndag den 2 november 2014
Det har varit en hel del spanjorer här under helgen. Många har badat och solat. Sent på eftermiddagen började det tunna ur. Säkert skulle många hem för att arbeta igen.
Vi har äntligen kommit igång med att lyssna på Per-Anders Fogelströms böcker igen. Hans berättelser om Stockholm är som poesi, med ett känslofullt målande språk.
Dagen förflöt utan några större händelser och kvällen avslutades med ett par partier Sequense.
PS Det har blivit dåligt med bilder de senaste dagarna eftersom jag inte har mått så bra DS
Väderförändring
Måndag den 3 november 2014
Även om dagarna fortfarande är varma, så har vi inte den fuktiga, intensiva hettan längre, när man behöver duscha flera gånger per dag. Det blir vinter även här och det är en väderförändring på gång med lägre nattemperaturer.
Det har börjat blåsa lite och både stickflugorna och jag känner av, att det är busväder på gång. De små insekterna söker lä precis som vi människor.
Idag lämnade vi Alagoa för den här gången. Jag, som mest legat för ankar och kände mig osocial, kunde i alla fall heja och växla ett par ord med de andra svenskarna, som var ute och gick. Man får vara glad för det lilla! J
Vi åkte mot Vila Real. Idag var det måndag och då finns det ingen färsk fisk. Lite annat behövde fyllas på och det gjorde vi vid LIDL. Den firman är verkligen husbilsvänlig. Förutom att det är bra infarter, finns det gott om parkeringsplatser. Dessutom har man större blåmålade parkeringsplatser, som är avsedda för husbilar. Det kan man kalla för service! Det kan inte vara lätt att hänga med i utvecklingen överallt, när husbilarna kommer i allt större antal.
Eftersom det var eftermiddag, beslöt vi att övernatta på ställplatsen utmed vattnet i Vila Real. Det kostar 4,50€ och då har man all service. Dessutom ingår Wifi, men den gick det aldrig att komma in på. L
Det är trevligt att stå parkerad framme vid kajen, där man ser både fiskebåtar och enstaka utflyktsbåtar åka förbi. De båda färjorna, den ena spansk och den andra portugisisk går i skytteltrafik över floden Guadiana mellan Vila Real på den portugisiska sidan och Ayamonte på den spanska.
För övrigt tycker jag inte det känns skönt att stå på den här ställplatsen. Det finns visserligen några lite bättre platser, men står man framme vid kajen, befinner man sig på resterna av gamla rivna hus. Det känns både skräpigt och smutsigt, men den uppfattningen står jag för.
Precis när vi hade kört in på ställplatsen, betalt och gjort service, fick vi meddelande från vännerna Björn och Eewa, att de anlänt till närbelägna Castro Marim. :-)
Ovädren sveper in över Portugal/Spanien
Nu kom busvädret och det blev en mycket blåsig natt med en del gung i bilen. Bor man i ett hus, märker man nog inte så mycket av sådana oväder, så länge de är i den här dimensionen, men i en husbil dundrar det ohyggligt.
Ingemar sov lugnt, medan jag hade svårt att koppla av. Tydligen somnade jag till slut, men vid tretiden for jag upp ur sängen med högljudda rop. Det störtregnade och jag hojtade något om, att vi var tvungna att stänga luckorna. En något yrvaken Ingemar hade ingen förståelse för denna uppståndelse. Alla takluckor var nämligen stängda. :-)
Med lite förminskad styrka fortsatte det att blåsa under morgonen och förmiddagen. Kastvindar är otrevliga, tycker jag och när Renée och Roland, som varit och handlat, kom förbi, hörde jag knappt vad de sa, där de stod med sin husbil på kajen. De stod också i närbelägna Castro Marim och menade, att det nog var lugnare där.
En av färjorna på väg till Ayamonte
Vi hade i vilket fall som helst tänkt åka över till Castro Marim, där Björn och Eewa också stod, så när vi hade städat av lite i bilen, åkte vi dit. Renée och Roland hade rätt. Det var mycket lugnare där. Där märkte man knappt blåsten och det blev en lugn natt.
Vi fick meddelanden från olika platser i Spanien, att det var riktiga oväder på de flesta håll.
Kyligare kvällar och nätter
Onsdag den 5 november 2014
Biblioteket ligger nära ställplatsen och dit kan man ta med sin dator för att surfa. Ingemar gick över på förmiddagen för att ladda in ljudböcker från Storytel i sin IPad. När jag gick till biblioteket senare på eftermiddagen för att ta in ett par böcker, gick det mindre bra. Då var det många ungdomar inne på biblioteket, så det har sin förklaring.
Det nyrenoverade biblioteket i Castro Marim
Toalettskyltar!
Nu blir det snart fest
Jag kände mig ganska trött och kraftlös även idag, men genom att vila mycket lyckades jag följa med på tre korta promenader. Skam den som ger sig! :-) Kvällen var kylig, så på promenaden i skymningen var det långärmat, som gällde.
Ställplatsen
Lite eftermiddagsprat med grannarna
Till Del 2