Spanienresan 20140915 - 20150418

Del 2 Algarve
Från Inger's Blogg

En stillsam dag i Castro Marim

Torsdag den 6 november 2014
På förmiddagen tog Ingemar med min IPad och gick till biblioteket igen, för att göra uppdateringar i min dator och ladda in tre nya ljudböcker. Tack Ingemar! Mycket snällt!

Björn gick också till biblioteket. Eewa och jag satte oss för att få en liten pratstund. Djur kommer ständigt med nya överraskningar. Hon berättade, att när hon hade gått en promenad med deras hund Alex, hade han följt spåren efter husse och gått raka vägen till biblioteket. Utanför hade han satt sig ner och undrat, varför de inte skulle gå in.

Idag har jag legat och vilat, läst och lyssnat en hel del på en ljudbok, men känner att krafterna börjar komma igen. På eftermiddagen tog Ingemar och jag en promenad runt staden på ca 1½ timme. Visserligen tog vi en kaffepaus, men det blev i alla fall en stärkande promenad.

Här köper vi inte små saltkar, utan stora säckar med salt!

 

En välsorterad affär med både gott och billigt bröd

Nöjda husbilsresenärer

Man tar verkligen vara på alla möjligheter till fester och firande i det här landet. Just nu är det kastanjernas tid, så på flera håll är det kastanjefestivaler. På andra platser är det sötpotatisfestivaler.

Nu är det lite för kallt att gå i kortärmat och shorts på kvällarna. Det är med andra ord dags att plocka fram fleecejackorna. Portugiserna börjar ta på sig vinterkläder.

I Sverige har den första snön fallit på flera håll, även i Askersund, där det enligt uppgift snöat både dag och natt. Vi kan i alla fall inte kasta snöboll. 

Fisklunch i Altura

Fredag den 7 november 2014
Just nu känns det, som om vi befinner oss i händelsernas centrum. Som jag nämnde igår, är det kastanjefestivalernas tid. Månadsmarknaden i Castro Marim äger rum i morgon. Samtidigt är det cirkus både lördag och söndag. När det är marknad, måste husbilarna överge sin ställplats och parkera på en större parkeringsplats på andra sidan fotbollsplanen.

Vi hade lite annat för oss idag. I närbelägna Altura finns en lokal liten restaurang, som bara har öppet en dag per vecka. Hit kommer fiskarna med nyfångad fisk, rensar och grillar den. Färskare fisk kan man inte få.

Utanför den lilla restaurangen samlas de inhemska männen för en pratstund

Utanför restaurangen rensas och grillas fisken av fiskarna

Idag åkte Eewa, Björn och vi till den lilla genuina portugisiska restaurangen. Våra vänner var här för första gången och blev mycket imponerade. Vi var de enda turisterna. Ägaren, som kände igen oss, blev glatt överraskad. Här möts man av äkta värme och generositet. I kantinerna, där fisken förvaras, kunde vi välja mellan tre sorters fisk och bläckfisk. Vi valde alla dorada, som är en mycket smakrik fisk.

Snart stod det nybakat bröd, smör, oliver, färskost, rädisor och ett stort salladsfat på bordet. Därefter fick vi varsitt fat med nygrillad fisk. Supergott!

 Den glade ägaren tillsammans med nöjda gäster Tyvärr blev kortet lite suddigt

Trevlig serveringspersonal

Våra vänner ser nöjda ut

Mätta och belåtna åkte vi en liten tur till en mindre ställplats, som vi fick tips om av Anita och Jyrki för några år sedan. Tyvärr började det regna. De båda männen passade på att fylla vatten, innan vi åkte tillbaka till Castro Marim för att parkera för natten. På fotbollsplanen intill höll cirkusarbetarna på att iordningställa tälten inför morgondagens cirkusföreställniing.

Marknad och kastanjefestival

Lördag den 8 november 2014
Månadsmarknaden i Castro Marim var mycket större än någon av oss kunde minnas. Eewa och jag gick en lång tur runt området. Det var inte mycket, som lockade oss. Jo, Eewa behövde en ny flugsmälla. J Med alla flugor, som ständigt omger oss, var vi oss än befinner oss, är det löpande åtgång på smällare. Trots Ingemars trägna jaktbenägenhet, håller vår än så länge.

Något jag alltid köper på de portugisiska marknaderna är ost, men det ska vara de stora, runda, rödbruna ostarna. Den sortens ost upptäckte vi för flera år sedan, när vi var på en marknad i Moura och den har förblivit en favorit. Både Eewa och jag köpte varsin ost.

När vi satt mot ett trästängsel och åt ett par munkar, dök plötsligt Björn upp. Tack Björn för att du bar hem den tunga osten åt mig! Munkarna är mäktiga och de räckte även åt våra män.

Lite senare gick vi alla fyra i riktning mot den täta rök, som spred sig i stora moln inom området. Här grillades det revben och kycklingar i mängder och som vanligt satt massor av människor runt enkla små bord.

 

Vi lyckades hitta ett bord och fyra stolar och förberedde oss på en god måltid. Tyvärr var beställningssystemet mycket dåligt, om det nu fanns något system. Det dröjde och det dröjde länge. Vi hann beställa mat tre gånger, innan vi till slut fick ett par tallrikar på bordet. Alex, Eewas och Björns hund, blev mycket glad över resterna. 

Det gick även bra att köpa levande fåglar av många slag

Det var nu ganska tätt med bilar på parkeringsplatsen, så det dröjde en stund, innan det gick att komma ut. Färden gick vidare till Altura och nästa begivenhet.

På väg till Altura mötte vi en herde, som med sina hundar vallade en stor hjord algarvegetter

Här var det nämligen kastanjefestival lördag – söndag. Eewa var mycket trött och orkade inte gå mer, utan hon och Björn parkerade bilen nere på sandplanen vid Alagoa. Vi ville gärna se lite av festligheterna, men jag orkade inte heller gå den långa vägen upp till festplatsen. Ingemar rattade bilen upp genom samhället igen och vi lyckades hitta en parkeringsplats på en sidogata.

Glada toner hördes på långt håll. På en uppbyggd estrad intill biblioteket fanns en fyrmannaorkester, som spelade medryckande portugisisk musik. Två dragspelare, en gitarrist och en man, som med otrolig skicklighet hanterade kastanjetter, underhöll stadens befolkning, som såg ut att ha ställt upp mangrant. Det var med andra ord mycket folk. Vi var nog de enda turisterna.

Här fanns långa rader av belysta stånd, där man visade och där man även kunde köpa traktens hantverk och speciella bakverk. Vid en vedeldad ugn bakades små bröd.

På ett ställe rostades kastanjer i ett par stora krukor. Man fick inte betala kastanjerna, utan de fick man gratis.

 

Ingemar ställde sig i kö för att få en strut kastanjer. När jag stod och väntade, kom två portugisiska kvinnor, mor och dotter, fram till mig och började prata. Det visade sig, att mamman var farmaceut och hon hade varit många gånger i Sverige, framför allt på Astra i Södertälje. Vanligen bodde hon i Lissabon, men just nu var hon i Altura på semester med sin dotter. De har tydligen en sommarbostad nere vid stranden. Därefter kom en äldre gentleman fram och började även han att prata en stund. Roligt med människor, som inte tar avstånd från oss gäster.

Vi satt en bra stund och lyssnade på orkestern, som hade mycket bra musiker. Folk dansade och det var trevlig stämning. Det skulle bli uppträdande av en grupp, som började komma in på området iklädda tidsenliga kläder från en tidigare epok. Tyvärr började det regna lite smått. Vi beslöt att bege oss till husbilen, för att åka till ställplatsen. Tur att vi gick, för inom kort vräkte regnet ner.

Avslutning på kastanjefestivalen i Altura

Söndag den 9 november 2014
Efter gårdagens alla begivenheter var vi lite trötta och slöade en hel del idag. Söndagen ska ju vara vilodag, eller hur?  Dels sov vi och dels lyssnade vi på varsin ljudbok. Jag började lyssna på ”Dö inte nyfiken”, en självbiografi av Johannes Brost. Ingemar ägnade sig åt någon kriminalroman, som utspelade sig i Hongkong, så det var lite svårt att återföra honom till verkligheten ibland. 

Far och son kommer ibland med sin åsnekärra och vill sälja frukt. Idag behövde vi ingen frukt, men jag tog ett kort och visst bör man få en slant, när man ställer upp som fotomodell!

Sent på eftermiddagen var det avslutning på kastanjefestivalen i Altura. Vi åkte upp mot centrum och parkerade på samma plats som under gårdagen. Våra vänner Eewa och Björn med hunden Alex skulle komma efter något senare.

Medan Ingemar studerade folklivet, gick jag in i biblioteket för att se den pågående fotoutställningen. Det dröjde en bra stund, innan jag kom ut igen, för det var en givande utställning med fina flygfoton över närliggande områden.

Det var betydligt färre besökare på kastanjefestivalen idag jämfört med gårdagen. Idag hade man även plockat bort de flesta stånden med hantverk, bakverk o.d. De kvarvarande försvann även de ganska snabbt under kvällen. Fortfarande bakade man bröd och rostade kastanjer.

Mycket välgjorda korgarbeten

Här kunde man köpa kaffe, vin, bröd och kakor

Trots att det rådde uppbrottsstämning, spelades det musik även idag. Igår var det en fyrmannaorkester som underhöll. Idag var det en enmansorkester, en man med ett gediget dragspel, som hade all elektronisk förstärkarutrustning. Precis som under gårdagen var musiken medryckande, och flera par var uppe och dansade. ”Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik….”. Visst stämmer det! Man blir glad av musik och dans.

Vi mumsade i oss några kastanjer idag också. Snart kom även våra vänner och deltog i den enkla, men goda måltiden. Någon, som blev mycket lycklig över att träffa oss, var Alex. Han visste inte hur väl han ville eller hur han skulle visa sin glädjeyra. Han hoppade, rullade på marken och dansade med oss. Djur är äkta och inte rädda för att visa känslor. Där har vi människor mycket att lära.

Det var svårt att stå stilla med den livliga musiken som bakgrund. Våra respektive män var inte så begivna på att dansa. Eewa och jag kastade en blick på varandra och snart studsade vi omkring i takt med musiken. Båda har vi ordentliga besvär med våra ryggar, men det är faktiskt lättare att dansa än att gå.   Vad då träningsvärk? Det får vi ta i morgon!  

Övernattning blev det åter på sandplanen i Alagoa, där det var ganska fullt med bilar.

Regn och blåst – ny kastanjefestival

Tisdag den 11 november 2014
Det var blåst och regn under större delen av natten, riktigt höstväder med andra ord. Palmerna svajade likt strutsfjädrar i den hårda vinden och det var svårt att sova med alla vädergudarnas störande ljud. Jag hade noterat, att det enligt uppgift skulle blåsa betydligt mer vid 06.00-tiden, men då sov jag.   :-)   Man kan ju inte alltid vara vaken. Ingemar visste inte heller något om blåsten, så förmodligen sov även han. 

Nu gällde det att hämta nya krafter, för idag var det en ny kastanjefestival, denna gång här i Castro Marim. Nåja, det var inte så ansträngande.     Festen idag ägde rum på 1;a majtorget, som ligger alldeles nedanför kyrkbacken och som inte alls är stort.

När Eewa, Björn, Alex och vi kom till torget, var det trots allt ganska många av stadens invånare, som hade samlats för att äta nyrostade kastanjer, lyssna på och dansa efter musiken, som idag bestod av två man, även de mycket duktiga. Man har verkligen många skickliga musiker i det här landet.

Idag fick dansgolvet klara sig utan oss. Inte ens Alex var sugen på att dansa, utan ägnade sig helhjärtat åt att äta kastanjer. Den inhemska befolkningen dansar av allt att döma gärna, såväl unga som äldre. Män och kvinnor dansar ofta tillsammans och många gånger dansar även kvinnor parvis. Små barn finns ofta med på dansgolvet.

Den här mannen såg fattig och illa medfaren ut. Han är med största sannolikhet missbrukare. Hans byxor var nötta och delvis trådslitna. Men…… den här mannen hade något, som många av oss andra saknar. Han hade livsglädje och fullkomligt lyste av glädje.Han hade nog roligast av alla. Han dansade hela tiden. Det fick Eewa och mig att fundera över….. vad är lycka?

Ikväll regnade det inte och på kvällen var det folklore på programmet och vi fick uppleva en lång, trevlig folkdansuppvisning. En och annan dans, kanske med lite annan musik, kände jag igen från tiden, när jag var med i folkdans och kultisdans i Sverige. Just i kultisgänget dansade vi ofta internationella danser. En mycket rolig tid!

En tillfällig liten förflyttning

Onsdag den 12 november 2014
Ortens bibliotek ligger nära ställplatsen, så det är enkelt att gå dit ibland för att surfa en stund. Det är bra att hålla sig lite uppdaterad beträffande nyheter. Något annat, som är mycket viktigt är vädersajterna. Vädret växlar snabbt och ser man att det är oväder på gång, kan man försöka ställa sig någorlunda i lä.

För ett par dagar sedan parkerade den romske mannen och hans son sin åsnekärra framför vår bil på ställplatsen. De gick sedan runt för att sälja frukt. Den här gången hade de ett par stora säckar med persimoner. Tyvärr kunde de inte dela på frukten. Idag kom en annan man och sålde apelsiner. Ingemar köpte en säck. Det var stora, saftiga och mycket goda apelsiner.

Idag skulle det bli enstaka solglimtar. Vi beslöt oss för att åka en tur till närbelägna Fabrica. Här kan man hämta vatten. När man är söderut under vinterhalvåret, lär man sig att vara rädd om vattendropparna och upptäcker hur vi slösar med vatten hemma i Sverige.

Ingemar bar vatten och jag tog hand om en del handtvätt. Jag hade räknat med att kunna ställa ut torkställningen framför bilen, utan att det störde någon. Idag var det en del folk på platsen, bl. a. ett gäng engelsktalande fågelskådare, så vi avvaktade och passade på att duscha under tiden.

Nu blir det snart flod igen. Dags för männen att ge sig ut för att fiska

Renee och Roland hade förflyttat sig till Fabrica, men stod längre upp på ett annat plan, så vi hade inte sett dem. Därför blev jag ganska förvånad, när de plötsligt stod utanför fönstret och hejade. Så småningom försvann fågelskådarna. Tvättställningen ställdes snabbt ut och tvätten hängdes upp. När jag lagom hade satt mig i bilen, började det dugga ute. Vi avvaktade en stund, men sedan var det bara att vika ihop kläderna och ta in dem igen.

Jag hade köpt en kyckling, som vi hjälptes åt att stycka. Filéerna lades in i kylskåpet, men resten kokades tillsammans med grönsaker. Kycklinglår, ris och currysås smakade mycket gott senare under kvällen. Vi stannade kvar över natten i Fabrica.

Casa do sal

Torsdag den 13 november 2014
Vi åkte tillbaka till Castro Marim på förmiddagen. Vädret var fortfarande osäkert och luftfuktigheten hög, men bakom bilen lyckades vi i alla fall få tvätten någorlunda torr under några timmar.

Ingemar och jag tog en promenad och gick in i Casa do sal, för att se utställningen där. Vi blev mycket vänligt mottagna av en kvinna. På väggarna i lokalen sitter många vältagna och informativa flygfoton, som alla handlar om salthantering. Vi fick se en bra och lärorik video, som helt handlar om saltutvinning och som är den stora inkomstkällan i det här området. Det är sannerligen en hel vetenskap. Nu fick vi bl.a. veta, hur flingsalt kommer till. Man talar portugisiska, samtidigt som en engelsk översättning visas.

Det görs ingen reklam för den här fina utställningen. Casa do sal ligger nära ställplatsen intill livsmedelsaffären. Huset är gammalt, men nyrenoverat. Missa inte att gå hit, om du, som läser det här, kommer till Castro Marim!

Idag var det lätt att laga mat. Det blev stekta kycklingfiléer med återstoden av gårdagens ris och currysås. Det känns lite som att koka soppa på en spik, för den här kycklingen räcker till mycket. Det finns en del kvar, som tillsammans med grönsaker blir till soppa i morgon. Dessutom fick våra vänners hund, Alex en del rester idag. När jag skulle köpa kyckling, valde jag mellan den större, matigare lantkycklingen och vanlig kyckling. Lantkycklingen är förmodligen uppfödd på majs. Varför jag inte köpte den, berodde på, det som följde med fågeln, nämligen tuppkammen. Nog för att det skulle behövas lite botox här och var. 

Regn och rusk

Fredag den 14 november 2014

I natt kom det väntade busvädret med kraftig blåst och regn. Ingemar sov. Jag försökte också sova, men regnets piskande mot fönster och husbilstak och vindens vinande var störande. Ojämna vindstötar knuffade irriterande på bilen. Inte var det de lugna rytmerna i ”Trollmors vaggsång” inte.

Det regnade av och till under hela dagen. Man fick passa på att ta promenader mellan regnskurarna.

Jag gick upptill en närbelägen frisersalong för att få fotvård. 12 € för en behandling kan man inte klaga på. Efter mig fick de ännu en fotvårdskund, nämligen Björn, som även passade på att klippa sig.

På biblioteket fanns ingen internetuppkoppling. Kanske var det störningar på grund av regnandet. Vi hade tänkt gå till den lilla speciella saltaffären för att handla lite, men den var stängd och det fanns inga uppgifter om öppettider. Ibland är man dålig på att göra reklam för det som finns och vad som händer.

Ingemar lyssnar mycket på ljudböcker. Jag har nu börjat lyssna på ”Södra vägen till Saltön” av Viveka Lärn. Lägger jag mig och lyssnar, somnar jag ofta en stund.  Ja, ja, man kan ju repetera. 

Vi kollade vädret på vårt eget internet och insåg, att det skulle bli ett par dagar med vackert väder. Då får man passa på att röra på sig och göra små utflykter.

En vacker färd längs Guadiana till Alcoutim

Lördag den 15 november 2014
Det var 21 grader på förmiddagen och kändes ganska kvavt.

Vi brukar alltid åka en tur uppför vägen, som löper längs floden Guadiana och idag var det lämpligt väder. Första anhalten blev i den lilla orten Azinhal, där vi tog en lång promenad för att se, om det hade blivit några förändringar.

Husbilen parkerades på torget, där vi ett tidigare år t.o.m. har övernattat. Här kunde vi konstatera, att den lilla serveringen mitt framför torget var borta. Under vår rundvandring märkte vi en positiv förändring, nämligen att ett flertal hus var nyrenoverade.

Alla hus är inte renoverade

Något som inte hade förändrats var mängden av hundar. Visst ser man lösspringande hundar även nere i området kring Castro Marim, men det har blivit betydligt bättre. I Azinhal finns det hundar överallt. De springer och ligger på gator och trottoarer. Vi blev utskällda av hundar i trädgårdar, bakom grindar och portar och uppifrån takterrasser. Hanhundar springer ständigt på jakt efter en villig hona. Jag undrar, hur många hundvalpar, som försvinner på olika sätt.

De här små sötnosarna slutade snart skälla

Mitt på torget stod en mobil minimercado. Det var en man i en vit skåpbil, som hade plockat ut en massa varor till försäljning. Det såg ut som en mindre marknad, men var mycket välordnat. Det är förvånansvärt hur mycket, som får rum i dessa skåpbilar. Bortsett från en mindre livsmedelsaffär, finns det inga affärer i den här orten, så mannen var säkert välkommen.

Det finns många bra vandringsleder i Portugal. Man har nu märkt ut dem, så det är lätt att hitta.

I Azinhal finns ett fint konditori, där man säljer en för orten speciell kaka, ett stort hoprullat, honungsindränkt flarn. De brukar vara goda. Vi satte oss vid ett bord utanför serveringen för att dricka en kopp kaffe och dela en kaka. Ingemar fick äta flarnet själv. Det brukar vara frasigt, men det här var mjukt och mycket klibbigt. Det var absolut inte nybakat.

Blommor har en förmåga att växa överallt

Vi fortsatte norrut på en slingrande kurvig bergsväg. Vägräcken! Vad är det? Snart svängde vi emellertid in på en avtagsväg mot Alcoutim. I det här området växer mängder av cistrosbuskar, som om några månader kommer att slå ut med vita blommor.

Vi kom snart fram till den plats, där Ribeira do Odeleite rinner ut i den större floden Guadiana på dess väg ut mot Atlanten.

Här rinner bifloden in i Guadiana

Vackra Guadiana

Det är ett nöje, att nu följa den bördiga floddalen mot Alamo. Ner mot floden växer oliver, granatäpplen, fikon, vindruvor, apelsiner, mandariner, citroner m.m. En del olivträd fullkomligt dignade av bär. Här och var odlas grönsaker i mindre skala. Förutom mindre hus, ser man en och annan husbil, husvagnar och även mobila hus. Vore vi yngre, vore det underbart att bo här ner mot floden. Jag kan riktigt se, hur Ingemar sitter med sin kikare och följer båttrafiken. Många segelbåtar ligger förtöjda mitt i floden.

Man skulle kanske odla kaktusar, för att få klockrankorna att klättra så här

Ner mot floden har en engelsman en liten servering. Idag var det tomt och det såg ut, som om det var ett tag sedan han var där. Han lär nog komma tillbaka så småningom, för inne i byggnaden stod alla möbler uppstaplade och på gården fanns alla grillar kvar. Jag kommer ihåg, att vi pratade kryddväxter, när vi senast var där. Nu var det bara ett gäng myskankor som promenerade omkring.

Även en myskanka behöver siesta

Vi fortsatte mot Laranjera med dess romerska ruiner, som man försöker återskapa. Efter en liten kaffepaus kom vi fram mot infarten till den portugisiska lilla staden Alcoutim, som ligger alldeles intill floden och mitt emot den spanska staden Sanlucar de Guadiana.

När man kör in i Alcoutim har man på höger sida en rad välgjorda och dekorativa kakeldekorationer. För att komma till ställplatsen kör man över bron, passerar dagcentrat till vänster och skolan och vårdcentralen till höger. Strax till höger ligger ställplatsen med en underbart vacker utsikt.

När vi kom upp till ställplatsen, var Björn, Eewa och Alex, som åkt en annan väg, redan där.

En stilla promenad i Alcoutim

Söndag den 16 november 2014

En av den många kakeldekorationerna vid infarten till Alcoutim, som berättar om traktens liv.

Även om solen inte strålade från en klarblå himmel, var dagen angenämt varm. Vi hade en underbar utsikt från ställplatsen ut över floden Guadiana, Alcoutim och också över Sanlucar de Guadiana på den spanska sidan.

Utsikten över floden till Sanlucar dagtid

En mycket vacker utsikt mot Sanlucar även under dygnets mörka timmar

Här råder ett stillsamt lugn, samtidigt som jag hela tiden tänker på visan ”Per Olsson, han hade en bonnagård”. Här skäller hundar, inte bara en, utan åtskilliga i alla tonarter. Katter jamar och kommer smygande för att få en munsbit. Skällorna klingar runt halsarna på getter, får och kor. Tupparna gal och hönsen kacklar.

Idag fick vi besök av en svart/vit yngre katt med mycket fin päls. Han/hon fick lite mat. Det dröjde inte lång stund, innan katten hade hämtat två av sina halvvuxna syskon. Klart att de fick mat! Är man djurvän, så är man.

 

På sluttningen ovanför ställplatsen har en äldre man sina djur i små provisoriska ruckel. Här finns får, getter, hundar och höns. En smal, brant stig leder upp till djuren.

Den portugisiske mannens ”bonnagård”

Vi tog en promenad runt i den lilla idylliska staden. Det var söndag och flera av stadens invånare satt på ljugarebänkarna, där de med största sannolikhet begrundade livets väsentligheter. Vi slog oss ner vid en servering för att dricka en kopp kaffe, medan en större grupp surfungdomar diskuterade med en ölflaska i handen.

Det finns flera statyer i staden, som berättar om livet i orten. Här sitter fiskaren och reder ut sina nät.

Än blommar rosorna, men det gör de även på flera håll i Sverige

Växtligheten är frodig runt det lilla vattendraget i Alcoutim

Bortsett från lite språkande med våra svenska vänner förflöt dagen utan några större sensationer. Lite lyssnande blev det dels på våra personliga ljudböcker och dels på den gemensamma. Jag stickade färdigt en liten mössa, samtidigt som jag lyssnade.

Ikväll blev det panerade kalkonfiléer med tillbehör

En kort tur över till den spanska sidan

Måndag den 17 november 2014
Nattemperaturen har sjunkit på sistone, men det är ju bara naturligt. Det är trots allt vinter även här.  I morse var det 10 grader, men temperaturen steg till 14 grader under förmiddagen. Himlen var trist grå.

Ingemars dotter med familj är i Thailand under några veckor. Mina båda barn är fullt sysselsatta med sina respektive arbeten på sina hemorter. Idag fick jag ett mycket trevligt mail från Peter, min son, där han berättade om sin och familjens vardag. Roligt att han är mycket intresserad av husbilar och känner att husbilslivet lockar.  :-)  Äpplet faller inte långt från päronträdet! :-)  Mina älskade barn! Ni ska veta, att det inte går en enda dag, utan att jag tänker på er. Ni och era familjer finns ständigt i mina tankar.

Våra vänner, Björn, Eewa och Alex åkte idag vidare uppåt landet, medan vi åter for tillbaka söderut längs floden. Även om himlen var grå även idag, var färden lika njutningsfylld. Jag blev lite förvånad, när jag längs vägen såg, att enstaka cistrosor redan slagit ut.

Det var inte mycket trafik idag och den här vägen kör man gärna sakta, för att hinna njuta av allt. På en plats med fin utsikt över floden Guadina stannade vi för att äta en lätt lunch.

 

Högre upp utefter den ringlande vägen stannade vi ännu en gång. Ingemar passade på att läsa en del information om området. Jag gick sakta en bit på en av vandringslederna och gladde mig åt, att min kropp efter en lång period av svåra smärtor mådde riktigt bra, så bra att jag gick utan stavar. Livet lekte och bortsett från naturens ljud var stillheten häruppe total. Underbart!

När vi kom ner till kusten, kom vi överens om att via bron, som förbinder Portugal och Spanien, åka en liten tur till spanska Ayamonte, för att göra ett besök på Mercadona. Jag hade en inköpslista med ett och annat, som inte går så lätt att få tag på i Portugal. Här har de t.ex. en härligt smakrik korv, som är utmärkt att använda i en gryta. Min goa svärmor, som var en bondkvinna uppe från norra Österrike, lärde mig ett och annat matnyttigt, som jag med vissa variationer använder mig av än idag. Denna underbara kvinna har en stor plats i mitt hjärta.

För att återgå till Mercadona, så dras jag som en magnet till deras fiskdisk. Idag hade de stora laxar för 6,50€/kg. Vem kan motstå detta? Inte jag i alla fall. Hör och häpna! Vi kom därifrån med drygt 3 kilo lax!

Vi åkte tillbaka över gränsen till Portugal och etablerade oss för natten på sandplanen i Alagoa. Det var många bilar på planen, varav tre svenska.

Kan någon gissa, vad vi gjorde under kvällen? :-)  Rensade och delade lax! Det finns många ben i en lax och Ingemar fick hjälpa mig att dra ut dem. Huvud och skrov lades i en stor kastrull för att tillsammans med lämpliga tillbehör kokades till soppa. Jag fick ut fyra fina filéer. Två lades i frysen, en fick vila i kylskåpet och en gravades. Dessutom hade jag skurit av ändbitar, som stektes tillsammans med grönsaker m.m. till kvällsmat. Underbart gott! Färskare kan det inte bli. Om vi var nöjda med dagen? Ja! Mycket!

En stillsam dag i Alagoa

Tisdag den 18 november 2014
Som jag sagt tidigare är nätterna lite kyligare. Däremot har ovädret med blåst och regn, som vädersajterna tidigare förutspådde, uteblivit. Det tackar vi för! Någon enstaka liten skur är ju normalt. För övrigt var himlen grå.

Man ser inte så många kärror med resandefolk, som man gjorde för några år sedan, då de utgjorde ett vanligt inslag i stadsbilden. I den här kärran fick en ung familj med fyra barn, barnvagn och kärra rum

Vi stannade kvar i Alagoa under dagen och det hände inga större sensationer. Laxsoppan godkändes.

Grattis alla Elisabeth i min släkt och alla övriga!

Onsdag den 19 november 2014
I Facebook och via SMS har vi nog lyckats gratta alla våra närstående, som på ett eller annat sätt heter Elisabeth, men här kommer ännu ett försenat grattis till alla.

Elisabeth är nog ett av de vanligaste namnen i Sverige. Ingemars dotter heter Elisabeth och jag tror att alla mina kvinnliga släktingar har Elisabeth med i sina namn.

Nätterna är inte längre så kalla, men även idag var himlen helt mulen. Det var med andra ord en bra dag för shopping. Vi åkte till Tavira, där vi stannade utanför köpcentrat Gran Plaza. Ingemar roade sig med att tillsammans med flera andra väntande män sitta i en fåtölj och surfa. Det är ett bra affärstricks. Genom att ge männen tillgång till fritt internet, kan kvinnorna shoppa i lugn och ro. 

Det finns två Casabutiker i Gran Plaza. Jag gick runt i den största och tog god tid på mig. Det tog nog extra tid, eftersom jag träffade flera svenskar på väg. J Efter varsin kopp ”Cafe con leche” eller ”Café com leite”, som det heter i Portugal, gick jag runt i C&A en stund. Man måste ju ha koll på, om de fått in något nytt. J Jag köpte en lite varmare, långärmad tröja för 8.90€ .

När jag kom tillbaka till Ingemar, satte sig en annan svensktalande man ner i en fåtölj, samtidigt som han beklagade sig över, att det var svårt att hinna med en kvinna, som sprang snabbt. :-) När mannen lite senare hade gått och en svensk kvinna kom och satte sig, gjorde jag ett försök till en ny karriär som kopplerska. Jag frågade lite försiktigt, om det var hennes man, som hade suttit här, men det förnekade hon. Ingen ny karriär för mig med andra ord.

Vi åkte till ställplatsen i Castro Marim för att övernatta. Där fanns inte en enda plats. Vi parkerade på torget tillsammans med flera andra husbilar. Ingen körde bort oss. Tidigare fanns en skylt, som tillkännagav, att det var förbjudet för husbilar att stå här, men nu var skylten borta. Nackdelen där är att det kommer stora tankbilar och lastbilar, som parkerar.

Promenad i Vila Real

Torsdag den 20 november 2014
Vi har befunnit oss vid Algarvekusten i gränsområdet mellan Portugal och Spanien under en tid. Idag åkte vi in till Vila Real. Det närmar sig jul och då kommer det både buss- och båtlaster med shoppingsugna spanska kvinnor.

Statyn av fiskarhustrun i hamnen

I Vila Real finns det nämligen många små butiker, som säljer utsökt fina bomullsprodukter. När man går på affärsgatan, får man intrycket av att det är lite väl turistaktigt med allt som skyltas utåt gatan. Glöm det! Inne i affärerna finns en uppsjö av mycket vackra frottéhanddukar, sänglinne, sängöverkast, nattkläder och fleeceplagg. Under tidigare år har jag köpt flera pyjamas och frottéhanddukar här.

Ingemar gick över till kulturhuset för att läsa på informationstavlan. Därinne är ett gediget arbete på gång. Man bygger Algarves största julkrubba, som upptar ett helt rum. Om några dagar öppnas dörrarna för allmänheten. Vi har sett den varje år, vi har varit härnere och är vi kvar i trakten, kommer vi att se den även i år.

En kopp kaffe smakade bra vid en av serveringarna längs gatan, innan vi tittade in i den speciella julbutiken, som nyss hade öppnat för året. Därefter fortsatte vi till den största av textilaffärerna, som ligger nära saluhallen, för att köpa ett par fleeceplagg. Ingemar hittade även en pyjamas.

Trodde att polisen ska föregå med gott exempel. När järnvägsbommarna hade fällts och alla stod och väntade, körde enpolisbil mellan bommarna. den var inte på utryckning.

Vi for tillbaka till Castro Marim för att övernatta. Nu fanns det plats på ställplatsen. Biblioteket stänger klockan sex, men vi hann gå dit en liten stund för att surfa. Tråkigt nog är det emellanåt lite dålig uppkoppling. Ingemar klagade över, att han får in en del konstigt i mitt namn på sitt Twitterkonto. Jag har själv inte varit inne på länge. Mycket riktigt! Någon hade kapat mitt konto och bl.a. gjort reklam för Viagra. L  Jag får byta lösenord.

I våra tidigare husbilar har vi alltid haft ugnar. Den här bilen saknar ugn och jag var lite skeptisk till ersättaren Omnia. Ikväll testade jag den och lagade lax på spenatbädd med en del andra godsaker. Det blev lyckat! Omniaugnen är över förväntan bra och kommer att användas i fortsättningen. 

Kvar i Castro Marim

Fredag den 21 november 2014
Eftersom vi tänkte åka till lördagsmarknaden i Loulé, stannade vi kvar ännu en natt i Castro Marim.

Vi gjorde ett par besök på biblioteket för att surfa, men det var tyvärr dålig uppkoppling. Jag försökte komma in på några bloggar, för att kommentera, men det gick inte.

Vi fick ett nedstämt besked från ett par gamla husbilsvänner, som vi brukar träffa härnere, men som p.g.a. sjukdom befinner sig i Sverige. Den ena partnern mår inte bra. Vi hoppas du blir bättre snart! Krya på dig!

Ikväll är det musik- och poesiafton i Casa do Sal. Poesi på portugisiska förstår vi nog inte, men musik går alltid hem. Tyvärr får vi avstå, för vi ska upp tidigt i morgon.

Idag fick vi besök av ett par spanjorer från Andaluciens Betelförsamlingar. De samlar in pengar till människor, som inte har det så bra beställt. Man får ett stort almanacksblad och summan man ger är frivillig.

Min högsta dröm/julönskan vore att få komma i direktkontakt med någon/några, som behöver hjälp och som jag i all enkelhet kunde glädja.

Marknad – åter till Moncarapacho

Lördag den 22 november 2014
Det där med tidiga morgnar är ingenting för oss, men idag gick vi upp redan halv sex, för att hinna duscha, äta frukost och tanka gasol på väg till marknaden i Loulé. Vi blev besvikna, när vi upptäckte, att vår lilla matta utanför husbilsdörren var borta. Den tycks vara åtråvärd, för vi hade en likadan för några år sedan, som också blev stulen.

Den här gamla kyrkan är ordentligt dekorerad med graffiti

Här åker vi på avstånd förbi den magnifika Algarvearenan

Dagens utflykt blev alltså till marknaden i Loulé. Jag minns första året, när vi åkte dit. Då var det svårt att hitta en plats för husbilen. Idag var det inga svårigheter att parkera bilen. Det var även glest mellan besökarna på den stora planen, så vi var väl påpassade av försäljarna. Det rådde en dyster stämning och de romska kvinnorna, som satt på stolar i gångarna, såg uppgivna ut. Alla försökte förtvivlat sälja något, men de flesta utan resultat. Jag bidrog lite med att köpa en pälssjal. Efter den sedvanliga marknadsmunken med en kopp kaffe och ett besök på LIDL, åkte vi till vår Vilda Västerncamping i Moncarapacho. Sedan vi kramat om Chantal, som blev glad över att se oss igen, etablerade vi oss i gröngräset med utsikt över de flesta av djuren.

Gråväder – får på besök

Söndag den 23 november 2014
Dagen var mestadels grå med någon enstaka solglimt. På morgonen kom de kärvänliga fåren fram och betade lite av grödan runt bilen. Ett par kex smakade också bra.

Vårt morgonbesök

Från Sverige kommer dystra rapporter om tråkigt novemberväder. Vi behöver i alla fall inte frysa, även om nätterna är svalare än tidigare. Inne i stationen/saloonen bor Chantal med sin son, Elias. Dit går vi ibland för att sitta på träverandan och surfa. Där får vi ofta sällskap av gårdens två hundar och de två halvvuxna
katterna.

Infarten till campingen

 

Stationen/ saloonen

 Elias går med kryckor och får ta det lite lugnt ett tag. Han gjorde ett försök att bli cykelakrobat, men det lyckades tyvärr inte så bra. Hans ena knä blev skadat, men han är ung, så förhoppningsvis läker det snart. Så kan det vara med pojkar i de övre tonåren.

Mamma mia! Cirkus!

Måndag den 24 november 2014
Solen tittade fram igen. Den gör verkligen sitt bästa för att förändra den oftast gråa himlen. De massiva molnen seglade snabbt fram på himlen och släppte emellanåt ned en och annan regnskur.

Idag gick buksvinet runt husbilen, sniffade och undrade förmodligen vad vi hade för oss.

Det gjorde även en av de två hästarna, som kom ända fram till dörren för att titta in. Han ville inte alls följa med, när Chantal kom för att leda bort honom. Lite för stor att ha som husdjur i husbilen kanske!

Här händer det mesta. Chefen för den lantliga campingen har tidigare varit domptör på en cirkus. Det har stått ett par cirkusvagnar tidigare på området.

Tro det eller ej, men idag kom ännu en cirkusbil från cirkus Dallas, som har turnerat i Portugal och en dragbil lastad med en kanon för en mänsklig boll!!! Som skjuten ur en kanon!

Cirkusen ska senare över till Madeira. Nu behöver djuren, bl.a. tigrar och lejon en välbehövlig paus efter allt arbete. Enligt Chantal kommer de hit. Vi får väl se, vad som händer.

I de mobila husen kan man också bo

Gråväder och ständiga skurar

Tisdag den 25 november 2014
Ja, nog var det grått även idag. Nu väntar vi på bättre väder. Regnskurarna avlöste varandra, även om det kom någon enstaka solglimt. 

Buksvinet sov gott i solen

Mellan skvättarna tog vi promenader i omgivningarna. Många apelsinträd blommar och sprider en underbar doft.

Bäst att hålla sig på vägen mellan kaktushäckarna!

Mandarinskörden ser ut att bli bra, även om det dröjer ett tag innan de mognat helt.

Här bildas det nya lager på korkekarna

Duvorna ser ut som snällheten själv

Tur att vi kan gå och surfa emellanåt. Dessutom har vi många bra ljudböcker att välja mellan. Var och en har sin personliga ljudbok, men vi lyssnar även på en gemensam. Just nu är det Per Anders Fogelströms ”Barn av sin stad” som är aktuell. Härligt att höra dessa böcker, som jag läste för så länge sedan. De är verkligen historia.

En glädjande nyhet kom idag. Ett av mina barnbarn är sambo med en mycket duktig fotbollsmålvakt. Han var nyligen på läger på Cypern. Nu är han i England, där en klubb är intresserad av honom. Vi håller tummarna och önskar lycka till! Vilken favör det är att få följa sina barnbarn och deras respektive så länge i livet. Det är en stor gåva, som är oskattbar.

Grått, grått och vått!

Onsdag den 26 november 2014
Det var samma trista väder idag och det börjar bli lite trist. Vi har bukrat ganska bra, så vi passade på att laga lite mat.

Det kommer ett par varubilar varje dag, som säljer diverse livsmedel. Bröd behöver man ju alltid fylla på t.ex. Apropå försäljning av livsmedel kom jag att tänka de romska unga männen, som ofta kommer till ställplatserna utefter kusten för att sälja frukt. Mestadels kommer de åkande med häst och kärra, men en dag i Alagoa kom en ung man farande med flakmoppe. Den hördes! J Den hördes mycket bra, för han drog på extra. Förändringens vindar blåser på många håll.

Väderrapporter

Torsdag den 27 november 2014
Lite tjatigt att berätta, men det blev en riktigt regnig dag idag. Mellan skurarna gick vi och surfade. Promenaderna, som fick företas inom området, blev korta, eftersom änglarna grät många skvättar under dagen. Av och till mullrade det lite på avstånd.

Lita avundsjuka blev vi, när vännerna BEA, som befinner sig i Almerimar, berättade att de hade badat i havet och av allt att döma hade bättre väder.

Överallt var vädret emellertid inte så bra. Husbilsvänner i Conil talade om riktigt oväder med storm och regn. Minns ett ordentligt oväder en gång för några år sedan, när vi låg på campingen i Conil. Man hörde på långt håll, när stormbyarna tog fart långt ute på Atlanten och sedan närmade sig med ett rytande. Våra vänner Ingemar och Eila låg också här med sin bil. Mitt i natten hörde både Eila och jag ett dån utöver Atlanten. Det var en tromb, som drog fram utefter Cadizbukten.

Även Malaga hade oväder och idag kunde man läsa att en tromb hade dragit fram nära Malagas flygplats, där den hade ställt till stor förödelse. Taket på en strandrestaurang hade svepts bort. Nöjesbåtar hade slagits omkull. Containrar och husbilar hade välts. Vi är små mot naturkrafterna. L

Ifrån Sverige rapporteras om gråväder, dis och dimma.

En ovanligt fräck stöld i oväder

Fredag den 28 november 2014
Det var mycket svårt att sova i natt. Alla, som har sovit, eller rättare sagt har försökt sova i en husbil, när det är oväder, vet att det är ett förfärligt oväsen. I natt var det intensivt slagregn, hård blåst och åska. Vi somnade först fram på småtimmarna.

På morgonen funderade jag över, att tuppen inte hade hörts och inte heller något kackel från övriga fåglar. Mindre än 50 meter från vår husbil finns nämligen ett stort område för en massa fåglar, ca 25 höns, myskankor och gäss.

Hör och häpna! Alla fåglar var borta! Mitt i detta oväder har någon/några tagit sig in och stulit alla fåglar. Inga spår, men de som eventuellt fanns försvann ju i regnet.

Behöver jag säga, att Chantal, som sköter om anläggningen, var mycket ledsen. Det här är tredje gången det händer något likande. Tidigare hade man tre arapapegojor, mamma, pappa och barn. När vi besökte campingen för första gången förra året, var redan pappan stulen. Vi blev mycket förtjusta i avkomlingen Johnny och hans mamma Lola. I somras stal någon Johnny. Lola dog av sorg. Stölden i natt var alltså den tredje.

För övrigt är det inte bara fransmän här nu, utan även engelsmän, holländare och en finne, som också talar engelska och lite svenska. Lite lättare både att förstå och göra sig förstådd än på franska! 

Lördag den 29 november 2014
Skyfall och åska
Även i natt var det skyfall och åska. Däremot blåste det inte så mycket. Ingemar var nog uttröttad efter föregående natt, för han sov ganska djupt. I väntan på att ovädret skulle minska i styrka försökte jag lyssna på en ljudbok och ibland lösa sudoku.

Vädersajterna utlovade bättre väder. Vi behövde byta miljö ett tag och beslöt att röra på oss. Dessutom behövde vi handla en del. Jag gick bort för att komma åt Internet en stund, innan vi skulle åka, men fick höra ett konstigt ljud. Ingemar startade bilen för att åka fram till den lilla servicestationen. Hjulen bara slirade. Nästan alla campinggäster och Chantal ställde upp för att knuffa på bilen och lägga extra klossar. Inget hjälpte. Chefen för campingen, Eugen, kom med sin fyrhjulsdrivna Range Rover och drog loss oss. Det blev ett livligt samtal mellan holländare, fransmän, engelsmän och oss. En livlig fransyska överöste mig med lovord om Sverige. :-)  Med största sannolikhet kommer vi snart tillbaka! Vem kan motstå de franska dragspelarna, som kommer om ett par veckor?

En av holländarna håller på att göra rent alla klossar

Så här öde såg fågelområdet ut efter stölden. Efter de häftiga regnen har det dessutom bildats en vallgrav i sänkan.

När vi skulle åka, smet den lilla svarta katten in i bilen och ville gärna följa med

Vägvisning till campingen i form av graffiti

Vi handlade det nödvändigaste i Vila Real och åkte sedan till ställplatsen i Castro Marim för att övernatta.

Första Advent

Söndag den 30 november 2014
Eftersom vi är ”on the road” – (som vanligt) – har vi inte juldekorerat mycket än, men ljus finns alltid framme.

Den här dagen väcker alltid en massa fina minnen. Vandringen till Köpings vackert upplysta kyrka, där mäktiga orgeltoner fyllde helgedomen, som riktigt vibrerade av musikens alla toner. Körsången. Hosianna. Bereden väg för Herran. Dotter Sion.

Ingemar gick på en liten fotosafari, medan jag lagade mat. De flesta bilderna är från en park i Castro Marim.

Några av mobilbilderna, som Ingemar tog under sin promenad

Vi kände för att åka några dagar till camping Ria Formosa, som ligger några kilometer bort på Algarvekusten och så fick det bli. Det kunde vara skönt med lite lugn och ro efter dåligt väder med stormiga nätter. Dessutom ville vi av olika anledningar ha ett bra Internet under några dagar.

Redan julmånad!

Måndag den 1 december 2014
Camping Ria Formosa har byggt ut en hel del under de senaste åren. Som på de flesta ställen finns flera nationaliteter representerade. Åtskilliga har blivit bofasta, även flera svenskar. På den ena sidan om oss står en svensk bil och på den andra en dansk. Många av de mobila husen i olika storlekar är sålda och bebodda.

Idag var vädret riktigt bra och solen lyste över allt och alla. Vi tog en långpromenad runt de vackra villakvarteren neråt stranden.

Jag hade ingen kamera med, utan lånade Ingemars mobil

Jag kämpar med mina gångstavar och det kändes, att det hade blivit lite dåligt med promenaderna i det tidigare dåliga vädret. Våra svenska grannar hade åkt Atlantkusten ner genom Portugal och hade haft dåligt väder hela tiden. Aldrig mera den vägen i Portugal, menade de.

Tisdag den 2 december 2014
Krångel med E-mail och lite annat
Jag har en I-Pad och den brukar inte krångla, men det gör den nu. Under några dagar har jag inte fått in någon E-post. Om inte annat brukar jag få en massa skräppost. Har tömt papperskorgen och allt annat som kan tömmas, startat om och uppdaterat. Ingenting hjälper. Dessutom märkte jag, att mailen jag kastat bort, kom in igen. PUH!

Fick ett par tips och Ingemar läste all information, som gick att få tag på. Apple föreslog att man skulle ta bort Teliakontot och installera det igen. När vi gjorde detta, gickk det inte att installera Telia igen. Det värsta av allt var, att allt i appen ”Anteckningar” försvann. L där hade jag en del lösenord, namn m.m. som är bra att ha lättillgängligt.

Ingemar ringde Telias support. Där förklarade man, att det kan inträffa, att det blir trassel med E-posten, när man har WiFi.

Nästa besvikelse idag var att vi genom Telia hade fått ett erbjudande om att ladda ner och lyssna på ljudböcker från Spotify under en månad. Vi har lyssnat mycket. Man får ha fem böcker offline. I slutet av månaden lade vi efter långt övervägande fem böcker offline. Jag hade börjat lyssna på en av dem. Idag klipptes det hela av. Erbjudandet var slut. Inte roligt, när man är mitt inne i en bok!

För övrigt var jag flitig idag och tog tre promenader. På morgonen går jag ensam och hälsar god morgon på alla möjliga språk till de mötande. :-) De andra promenaderna går vi tillsammans. Ingemar har läst en hel del nyheter och tittat på direktsändningar. Jag har sovrat lite mer. Det är ju en kritisk dag i morgon för vårt land.

Onsdag den 3 december 2014
Kyliga nätter
Dagtid lyser solen och värmer oss, men nätterna har blivit avsevärt kallare.

Idag var det en både intressant och tragisk dag för vårt land. Det har ju varit en kamp mellan partier och med olika budgetar, något, som jag inte vill gå in närmare på. I vilket fall som helst blev det mycket nyhetsuppföljning och tittande på PlayTV. Enligt det senaste beskedet blir det nyval i mars.

Idag tog den inlagda strömmingen slut. Gott, men slut är det! J

Torsdag den 4 december 2014
Planeringsdag
Vi har nu varit en längre tid på Algarvekusten. Vädret har inte varit det bästa under en längre tid och vi känner att vi vill göra en ordentlig utflykt, innan julen närmar sig.

Det var länge sedan vi var i Cordoba, som vi tycker mycket om. Förmodligen blir det några dagar mot Cordoba och Sevilla, innan vi vänder tillbaka. Våra vänner BEA befinner sig av olika skäl just nu på annan ort i Spanien, men vi ses säkert snart igen.

Idag hade jag ingen lust att laga lunch. Vi gick till campingrestaurangen för att äta grillade sardiner. Benigt, men ack så gott! Huvudrätt med blandade grönsaker och valfri dryck kostar bara 5€. Inget att beklaga sig över!

I Portugal gör kvinnorna utsökta handarbete. De här fönsterprydnaderna tror jag emellertid är maskingjorda

Till Sevilla

Fredag den 5 december 2014
Det var lätta moln på himlen och 16 grader, när vi sent på morgonen via A49/E1 begav oss mot dagens mål, Sevilla.

När vi passerade jordbruksdistriktet Huelva, konstaterade vi, att jordgubbarna lyste vita och långt ifrån var mogna, vilket är förståeligt med tanke på årstiden. Stora apelsin- och olivlundar passerades. Ute på de vidsträckta markerna höll bönderna på att elda ris eller plöja sina åkrar. En herde vallade stor fårhjord i en olivlund. I en annan lund betade hästar och enstaka åsnor. En ryttare var ute och besåg sina ägor från hästryggen.

Fredagstrafiken flöt bra. Runt Sevilla blev trafiken tätare och det blev även smogen över staden. Vi hade tänkt besöka IKEA i utkanten av Sevilla, men det hade blivit för sent. Vi får göra det besöket på hemvägen.

Med hjälp av navigatorn letade vi oss fram till en central ställplats, ”Area de Autocaravanas Sevilla Centro”, som ligger intill hamnen vid Guadalquivir. Man kommer dit via avfart 12 från A49/E1.

Kordinaterna är N37 21 43 W5 59 38. Här betalar man 12€/övernattning och 3€ för el. Wifi ingår. Bredvid receptionen finns ett litet rum för Wifi. Intill receptionen finns även en mindre reparationsverkstad. Området är bevakat och har full service samt biltvätt. Enligt uppgift är det 10 min. gångavstånd till centrum. Man kan även åka buss nr 41 in mot de centrala delarna.

Dia de la Constitución

Lördag den 6 december 2014
När vi åkte över till Spanien, hade vi inte kontrollerat, när eventuella helgdagar faller in. Det bör man göra, speciellt när man som vi skulle ha handlat redan igår.  Det visade sig vara Dia de la Constitución, konstitutionsdagen, idag, alltså en helgdag.

Vi var i Sevilla första gången för sex år sedan. Då besåg vi de främsta sevärdheterna bl.a. Real Alcázar, Plaza España och katedralen. Det finns många intressanta konstskatter och kulturarv i Sevilla och man skulle behöva flera dagar för att ta del av allt. Den här gången tänkte vi framför allt åka runt med en panoramabuss för att få en överblick över staden. Om någon är intresserad av att läsa om vårt tidigare besök i Sevilla och sevärdheterna vi besökte, kan ni titta bakåt i min blogg på januari 2008.

Vi gick bl.a. förbi den vackra byggnaden, som tillhör Sevillas professionella dansskola

Vi beslöt oss för att gå från campingen in till de centrala delarna och främst till Parque Maria Luisa. Vi befann oss på den andra sidan om Guadalquivir, så det blev en promenad över den närmaste bron. Det tog betydligt längre tid att komma till parken, men den är väl värd att strosa runt en stund i. Vackra statyer av spanska konstnärer smälter in i den lummiga omgivningen.Vi gick bl.a. förbi den vackra byggnaden, som tillhör Sevillas professionella dansskola

Eftersom det var konstitutionsdagen, pågick stora festligheter vid Plaza Espania, som ligger i den övre delen av parken. Massor av människor hade samlats och många var högtidsklädda. Det pratades, skojades, lektes och skrattades överallt. Man åkte på allt tänkbart. Sällan har jag sett så många olika typer av cyklar och sparkcyklar. Det var med andra ord en helt underbar stämning och glädjeyra. Underhållare av olika slag fanns också på plats.

Många åkte hästskjuts

Plaza España i bakgrunden

En hel del rodde runt i kanalen vid Plaza Españia

Inne i en av pelargångarna satt den här duktige gitarristen. Spansk gitarrmusik är något mycket speciellt

Är det fest i Spanien, klär de flesta sig verkligen vackert, mycket vackert. Många av de unga männen bar skräddarsydda kostymer och de unga, kvinnorna med välgjord makeup och eleganta frisyrer, var iförda dyrbara och välsittande kreationer. Barnen såg ut som små bakelser i sina nya kläder. Svart var den stora färgen. Det hade varit intressant att fotografera många, men jag tyckte inte, det var lämpligt.

Ville man, kunde man få klä sig i flamencokläder för en stund.

Vi var hungriga och passade på att äta några väl tilltagna och goda tapas vid en servering i utkanten av parken. Det var lite kyligt. Vi borde ha varit varmare klädda.

Mycket goda och rikligt tilltagna tapas för 2,50€/st.

Vi köpte biljetter, fick små hörlurar och klev på en panoramabuss för en långtur runt Sevilla. Man kan kliva av och på bussarna var man vill. På många håll i staden pågick festligheter. Det fanns massor av karuseller i läckra färger, som lockade barn. Stackars föräldrar! Det blev nog ingen billig dag.

När bussen kom till Macarenaområdet började vi bli kaffesugna och gjorde en paus. Här fanns många karuseller, lilleputtåg och annat, som lockade barn.

Vackra stånd, flera med fina konstalster, stod längs allén. De flesta serveringar var fullsatta, men vi hittade till slut ett par stolar inne i ett litet konditori. Det var skönt att få värma sig med en kopp kaffe, innan vi fortsatte resan med nästa buss.

 Vi åkte nu längs den folkfyllda strandpromenaden, där det också var livligt folkliv och fick se en skymt av det pampiga konsert /operahuset, Torre del Oro m.m.

Vi hade tänkt gå av bussen så nära vår bro som möjligt, men missade stoppet, så det blev en lång väg tillbaka. Vi fick ännu en promenad, innan vi hittade en taxi, som körde hem oss. Trötta men nöjda efter ca sex timmar kom vi tillbaka till husbilen. Vi hade fått uppleva en dag med riktig andalusisk stämning.

Andra Advent – till Cordoba

Söndag den 7 december 2014
Vi ville även besöka Cordoba en gång till, så vi gjorde oss i ordning för avfärd. Ingemar servade bilen, medan jag plockade i ordning inomhus och betalade vår övernattning. Snart åkte vi över Sevillas pampiga bro, som för över Guadalquivir och via E5/A7 åkte vi mot Cordoba. Det var soligt och inte ett enda moln syntes på himlen. Luften var skönt frisk, även om det bara var 10 grader. Dagen innebar inga större äventyrligheter. Efter en och annan paus för kaffe, mat och någon enstaka tupplur nådde vi fram till Cordoba, där vi sökte upp camping Brillante. Eftersom det var långhelg, en så kallad puente, hade många affärer och övrigt stängt. Åtskilliga spanjorer var därför lediga. Det märktes även på campingen, där flera befann sig med sina familjer i husvagnar och husbilar.

Immaculada Concepción /Den obefläckade avlelsens dag

Måndag den 8 december 2014
Idag skulle det bli ännu en dag med långa promenader. En bit från campingen letade vi upp en lokal buss, för att åka in mot centrum i Cordoba. Konstigt nog hamnade vi på precis samma plats i centrum som under tidigare år, nämligen vid El Corte Ingles.

Härifrån är det lätt att ta sig ner genom staden till sevärdheterna. Vi gick ner en bit på den intilliggande esplanaden och satte oss vid en uteservering för att få en kopp kaffe i solen. Kaffet värmde gott. Det gällde att sitta i solen, för det var ganska kallt.

Vi hade tänkt åka runt med en panoramabuss även i Cordoba. Jag frågade servitören hur ofta bussarna gick. Varje kvart förklarade han. Konstiga kvartar man har i Spanien! Det tog en dryg timme, innan bussen anlände. Det gäller att klä sig varmt, för det drar kallt på de här bussarna. Efter en tur runt ytterområdena, kom vi fram till Puente Romana, bron som fortfarande vilar på gamla romerska fundament. Intill bron ligger de mäktiga pelarna till Puerta del Puente. Här gick vi av.

Puerta del Puente

Vacker utsikt från Puente Romana

Det var helgdag även idag och runt den här platsen vistades många människor. Ett bröllopspar och många finklädda bröllopsgäster kom ut från Mesquitan. Här och var stod ungdomar och spelade i hopp om att kunna få förstärkning till kassan. En duktig fingermålare åstadkom små vackra tavlor i oljefärg.

 

Mesquitan är något, som bör beses, när man besöker Cordoba. Den är ett mästerverk i byggnadskonst, som även hyser en katedral. När vi var här för sex år sedan, studerade vi mästerverket grundligt, så den här gången beslöt vi att hoppa över den. Vi nöjde oss med att titta in i apelsinträdgården.

Pomelos ser man inte så ofta

Mittemot Mesquitan ligger Palacio Episcopal, som numera inhyser turistbyrån. Härifrån strömmade medryckande andalusisk musik, som gjorde, att det var svårt att gå härifrån. Det var meningen att locka in förbipasserande, för härinne på gården pågick försäljning av hembakade kakor, vackert förpackade i kartonger. I en närliggande pelargång hade man ordnat en fin keramikutställning.

Keramikutställningen

En julkrubba fanns också på plats

Vi sökte oss ner till promenadstråket utmed Guadalquivir, för att kunna få lite mat. En trottoarservering lockade med passande smårätter. Den unga, pigga servitören frågade, om vi var från Sverige. Visst, det var vi ju. Jag frågade, om han hade arbetat i Sverige, men det hade han inte. Däremot hade han på ett college haft svenska studiekamrater.

Vi hade kunnat åka vidare med panoramabussen härifrån, men fortsatte i stället upp genom de gamla judiska kvarteren till fots. Tyvärr är det alltför många typiska bodar för turister här numera. Lite synd, tycker nog jag, men allt handlar ju om kommers.

Jag hade gärna velat se tjurfäktningsmuseet, men det var tyvärr stängt idag. Andalusiens hus, där man kan se och läsa om typiska andalusiska miljöer, var öppet, men vi hoppade över det. Den lilla synagogan har fritt inträde för besökare från EU-länder. Nu undrar jag, om vi ser ut som ryssar. Kvinnan som vaktade, ville veta varifrån vi kom. När jag undrade, varför hon bara frågade oss, påpekade hon, att det var inträde för besökare utanför EU.

Ingången till synagogan

Efter en del travande i gränderna kom vi till slut tillbaka till El Corte Ingles, där vi åkte upp till åttonde våningen för att dricka en kopp kaffe, innan vi skulle hemåt. Ute började det skymma och nu gällde det att hitta en buss, som åkte mot campingen. Vi visste sedan tidigare, att det var lite krångligt. Efter att ha gått runt ett par kvarter, kom vi till rätt hållplats nära centralstationen. Det blev en lång väntan. Förmodligen var vi lite trötta, för när vi åkte mot campingen, missade vi hållplatsen och var tvungna att följa med till nästa hållplats. Det var bara att bita ihop och gå hem. Tillbaka på campingen upptäckte vi, att vi nästan var ensamma kvar. De flesta hade åkt hem. Det var ju arbets- och skoldag nästa dag igen.

Ett vackert belyst hus på väg till campingen

I februari 2008 besökte vi Cordoba. Vill du läsa om vårt besök den gången, kan du bläddra i bloggen.

Ett besök vid Madinat al-Zahra

Tisdag den 9 december 2014
Jag kunde inte sova, utan vid 03.30-tiden satte jag mig vid datorn och skrev till en väninna i Västervik, vars sambo varit sjuk under en längre tid. På morgonen meddelande hon mig, att mannen hade avlidit klockan 23.00 på kvällen. Det känns ledsamt, eftersom han var en ödmjuk och försynt människa, som vi hade många fina minnen tillsammans med. Livet är inte beständigt.

Vi lämnade campingen på förmiddagen för att åka tillbaka mot Portugal. Runt de större gatukorsningarna i Sevilla och Cordoba ser man ofta afrikaner, som säljer pappersnäsdukar. Det närmar sig jul och idag möttes vi av en mörk man, som hade klätt ut sig till en av de tre heliga konungarna.

Cirka sju kilometer från Cordoba kommer en avtagsväg mot Madinat al-Zahra/ Medina Azahara, där mycket stora utgrävningar är på gång. Medina Azahara var en gång ett av orientens viktigaste och rikaste maktcentra, där kalifen Abd al-Rahman III härskade på 900-talet. Enligt legenden påstås det att staden tillägnades den vackra flickan Zahra av kalifen. Zahra betyder blomma och en blomma i form av iris, förkommer ofta i utsmyckningar.

Detta mästerverk till palats och stad varade bara i 74 år. I samband med inbördeskriget i Al –Andalus plundrades staden och den blev även förstörd av bränder. Den låg bortglömd under niohundra år. Först år 1910 startade man ett utgrävningsarbete. Staden är byggd på tre terrasser utmed berget Sierra de la Novia. Man har här en sagolikt vacker utsikt över omgivningarna. Den övre terrassen, där bl.a. kalifens palats låg är utgrävd till en tredjedel. Man räknar med att hela staden bara är utgrävd till 10-12 procent.

Om man åker panoramabuss i Cordoba, ingår det en gratis tur med de gula bussarna ” Bus Madinat Al-Zahra” ut till utgrävningsområdet. Man kommer då fram till det stora museet, som delvis ligger under jord för att inte förstöra utsikten.

 

Några bilder från museet

Därifrån kan man sedan åka med en grön buss upp till utgrävningarna. Det är storslaget och väl värt ett besök. Inträdet till museet är gratis för EU-medborgare. De gröna bussarna kostar 1.50€.

Bilderna får tala för sig själva

Efter lite mat och en kort slummer fortsatte vi A431 mot Sevilla, medan vi fortsatte att lyssna på Per-Anders Fogelströms serie om ”staden”. ”Barn av sin stad” var nu slut och vi fortsatte med den tredje delen, ”Minns du den stad”.

Redan 10-11 mil från Sevilla började de mycket stora odlingarna av apelsiner. Vi kom fram till Carmona, där hönsen sprang på gatan. :-)   Alcázar del Rey Pedro reste sig pampigt över staden och utanför staden finns en gammal romersk begravningsplats med tillhörande museum. Tyvärr började det bli lite sent på dagen, och vi skulle tillbaka till Sevilla. Annars hade det varit intressant att gå runt ett tag.

Nedfarten från Carmona var ganska brant och kurvig. Sluttningarna utefter vägen var helt täckta av vildväxande pelargonior. Det var ju inte blomningssäsong nu, men det var mycket vackert grönt. När vi kommit en bit på väg, insåg vi att vi tagit fel avtagsväg från Carmona. Fram kommer man väl alltid, så vi fortsatte. Vi befann oss på en mindre väg långt ute på landet, där man i omgivningen hade stora solrosodlingar. Landskapet var lika platt som i Skåne. Tydligen hade många frön ramlat av vid skörden, för överallt utefter vägen blommade små vackra solrosor. Många bönder var ute och plöjde.

Det började mörkna och vi fick se en färgstark solnedgång

Så småningom kom vi genom Alhala, där vi handlade lite på Mercadona. Vi kom nu ut på en större väg och fortsatte mot husbilsfirman Hidalgo, för att övernatta på deras ställplats.

Vilodag

Torsdag den 11 december 2014
Vi hade haft stor tur med vädret under vår sex dagar långa utflykt till Sevilla och Cordoba. Visserligen hade det varit kyligt, men det hade varit uppehållsväder och mestadels soligt. Vi var mycket nöjda med den här trippen och var fyllda av nya upplevelser, som behövde bearbetas.

Idag blev det en återhämtningsdag. Vi var båda trötta efter våra äventyr. Min kropp strejkade totalt och det har jag förståelse för. Det var till stor del vila och sömn, som gällde. Det märks, att vi inte är tjugo år längre 

Lugnet före stormen

Fredag den 12 december 2014
Eftersom jag bara har två kusiner, känns det viktigt att av och till kunna ha lite kontakt med dem. Min kusin Monica i Gränna skrev för några dagar sedan ett långt mail och berättade om deras liv av idag. Tack Monica! Jag blev verkligen glad och svar kommer så småningom.

Min kusin Ursula fyller år idag. Det är inte lätt att nå henne, eftersom man aldrig vet, i vilket land hon befinner sig. Med bostäder i Frankrike, Spanien och Österrike kan hon vara i något av dessa länder, men kan lika gärna befinna sig i Tyskland, Portugal eller Schweiz  För säkerhets skull skickade jag flera SMS. Något av dem ska väl nå fram.

I morgon är det månadsmarknad här i Castro Marim. Då behövs det mycket plats. Dagen innan måste alla husbilar lämna ställplatsen. De flesta ställde sig idag i god tid på parkeringen mittemot skolan. Vi åkte bl.a. till LIDL för att köpa några basvaror. Därefter parkerade vi på den stora planen bortom ställplatsen och rondellen. Där stod redan åtskilliga husbilar, bl. a. ett flertal svenska. Vi hann med en stunds surfning på biblioteket, innan det var kväll. Det var grått ute och regnet hängde så att säga i luften.

Lucia och månadsmarknad i Castro Marim

Lördag den 13 december 2014
Idag firas Lucia på de flesta håll i Sverige. Vi firade genom att avsmaka den hemmagjorda glöggen tillsammans med pepparkakor på kvällen Den blev godkänd.

De som begav sig till marknaden tidigt på morgonen hade en viss chans att slippa bli genomblöta. Vi kom iväg först fram på förmiddagen och då regnade det. Tur att det finns paraplyn! Det var egentligen bara en sak vi ville köpa, nämligen ost. Ostarna som säljs på marknaderna är mycket goda. Skönt nog var livsmedelsavdelningen nära vår parkeringsplats. Osten avsmakades och inhandlades. Det blev även en påse oliver i lösvikt.

 

Torkad norsk fisk säljs i mängder inför julen

Jag tänkte på, när Eewa och jag satt på trästaketet för en månad sedan och åt marknadsmunkar. Då var det betydligt bättre väder. Munkar och grillad kyckling hör ihop med marknaderna. Kycklingen hoppade vi över. Jag fruktar, att den var ganska våt idag. Däremot köpte vi ett par munkar till förmiddagskaffet.

När marknadsförsäljarna hade packat ihop, gick vi till serveringen vid torget nedanför kyrkan för att surfa. Äntligen kunde jag lyssna på Malala Yousafzais tal, när hon fick Nobels fredspris. Jag är övertygad om, att det bor en gammal själ i den unga kvinnan. Vilken kraft och vilka ideal! När man hör henne, försvinner missmodet och man kan börja tro på en bättre värld. Världen behöver många sådana människor.

En stormig och regnig natt

Söndag den 14 december 2014
Vi hade flyttat ner till ställplatsen, där det var lite torrare. När det regnar härnere, drar man in mängder av sand. Skönt att det finns borstar!

Natten blev lite orolig för min del. Stormbyar ruskade bilen emellanåt. Jag somnade mellan varven, men rätt som det var kom en ny regnkaskad mot husbilstaket och då var det bara att öppna ögonen ett tag igen. John Blund hade nog hållit sitt paraply länge över Ingemar, för han sov djupt och gott. Det behövde han, för han har haft besvär med sina öron under de senaste dagarna och hör inte så bra.

Vi åkte en tur till Gran Plaza i Tavira, där det var juldekorerat.

Efter att ha tittat runt lite beslöt vi oss för att äta en lätt lunch. En sopprestaurang på övre plan lockade till ett försök. Hur det gick till vet vi inte, men vi hade både soppa, fyllda crêpes, en stor sallad och dryck på brickorna, när vi gick och satte oss.

Det var mycket vått efter regnandet på parkeringsplatsen utanför Gran Plaza

Därefter fortsatte vi till Fabrica för att fylla vatten. Här brukar det oftast stå flera husbilar, med idag var det helt tomt. Vid BP-macken i Vila Real fyllde vi sedan gasol, innan vi for tillbaka.

Nu har den sista strömmingen omvandlats till stekt, inlagd strömming.

Vårdcentralen och frissan

Måndag den 15 december 2014
Ingemar hör fortfarande dåligt och behöver nog rensa öronen. Tydligen spolar man inte gärna öron längre, men han fick med sig ett recept, så nu får jag bli assistent och se till att han får droppar i öronen.

Vi åkte vidare till Manta Rota, där ”min frissa”, som jag har stort förtroende för och som jag har besökt många gånger under åren, bor. Jag blev besviken, när jag kom fram och möttes av ett plakat på grinden, där man på ett flertal olika språk hade skrivit ”stängt”. Därefter bara ett datum 20150101. Jag väntar nog med att klippa mig.

Det blev inte mycket uträttat idag, men så är det vissa dagar. Idag var det fullt på ställplatsen, när vi kom tillbaka, så vi parkerade på torget tillsammans med flera andra husbilar.

Ännu ett mycket långt ekipage anlände

Senare blev det en stunds surfning vid den lilla trevliga serveringen nedanför kyrkan. Här dricker vi alltid café con leche. Den kostar bara 0,80€ och är mycket god. Strör man lite kanel på skummet blir den ännu godare.

Santo Antonio Revelin Hill

Tisdag den 16 december 2014
Det blev flera trevliga promenader idag. En av dem gick upp till Santo Antonio Revelin Hill, som från början var en militär fästning på Rocha do Zambojal, byggd på 1600-talet. Häruppifrån har man mycket bra utsikt över marsklandet, Guadiana och Vila Real de Santo Antonio. År 2009 var man färdig med återuppbyggnaden. Här finns kapellet, väderkvarnen, torget, en amfiteater och en utsökt fin restaurang med informationscentral. Parklandskapet med dess odlingar tittade vi inte på idag. Det får bli en annan gång.

Ingemar gick till frissan för att få en hårklippning före jul. Därefter blev det en stunds surfning på biblioteket.

 En sorgestämning lade sig över världen idag. Det är inte många dagar sedan den unga pakistanska kvinnan tog emot fredspriset. Idag fick vi veta, att 141 människor, de flesta skolbarn, hade fått mista livet i en massaker i en pakistansk skola. Talibaner har tagit på sig skulden. L

Grattis Ingemar

Onsdag den 17 december 2014
Ja, idag fyllde Ingemar år och vi lämnade Castro Marim för den här gången och åkte till en golfrestaurang belägen i ett naturskönt område för att äta en trerätters födelsedagsmiddag.

 

 

Därefter åkte vi till vår Vilda Västerncamping nära Moncarapacho. Än så länge fanns det gott om plats. Chefen = sheriffen och Chantal, som sköter om campingen hälsade oss glädjestrålande välkomna tillbaka. Eugen/chefen paxade en dans med mig, samtidigt som han utlovade att Chantal och Ingemar ska få en dans tillsammans på julafton.

Kramar och kindpussar blev det även med det franska dragspelarparet, som vi träffade förra året.

Den övervintrande cirkusen hade utökats med ytterligare några stora vagnar. Inne i burar röt lejon och ute i terrängen bölade kameler, som betade tillsammans med hästar och en buffel.

Dragspelskväll

Torsdag den 18 december 2014
Nu när bilen står stilla, kom de få juldekorationerna på plats. Skönt med många ljus och en lysande gran i fönstret. Det behövs så lite för att få julstämning.

Laxen är gravad och köttbullarna stekta. Sill från Sverige finns i kylskåpet och av den stekta inlagda strömmingen finns en del kvar.

Ikväll blev vi alla inbjudna till en improviserad dragspelskväll. En liten drink med tilltugg fanns för dem som så önskade. Det spelades och sjöngs ganska länge under kvällen. Trevligt!

 

  

En ganska lugn dag

Fredag den 19 december 2014
Här brukar det inte direkt vara överbefolkat, men nu anländer alltfler husbilar. Vi tog en och annan promenad runt odlingarna idag. För övrigt var det lugnt.

Förr fick man skriva brev till vänner, man ville ha förbindelse med. Min dotter och jag, som nästan har daglig kontakt, spelar Wordfeud, där vi kan chatta. Där chattar jag även med ett par vänner. Min bästa väninna från skoltiden och jag spelar Ruzzle, mest för att kunna chatta lite. Mycket uppskattat!

Än blommar rosorna trots kylan

Musikkväll med karaoke

Lördag den 20 december 2014
Vi tog en promenad runt ägorna och Ingemar tog med min kamera, smög fram och tog på håll ett par kort på kamelerna och buffeln. Lejonen får nog vara ifred! 

Om man tittar riktigt noga syns kamelerna

Här kan man även hyra ett hus

En holländare och professionell sångare medförande en karaokeanläggning anlände tillfälligt till campingen. Nu blev det en kvällssamling igen.  :-) Om vi har långtråkigt? Nej knappast! Det blev 70-talsmusik och rena engelsklektionen under kvällen, eftersom alla sångtexter visades på engelska på filmduken. Vilken sångare denne man är! Ni skulle ha hört honom framföra Frank Sinatras ”My way”! Som vanligt satt jag och kämpade med tårarna.   Musik går raka vägen in till själen.

Här framförs ”My Way” med inlevelse

Leonard tog över mikrofonen ett tag

En brasa för att utestänga kylan

En annan holländsk campare och sångare

Den försynte bulgariske arbetare på campingen

Det var kallt och mycket rått ute. Om det var den råa luften, eller mina försök till sång vet jag inte. I varje fall var jag mycket hes, när vi kom hem 

Skaldjurskväll

Söndag den 21 december 2014
Här var det livat, här var det glatt! Det knackade på dörren. Inom en halvtimme var det samling igen för de som ville. 

En vän till chefen hade varit ute och plockat skaldjur. I en stor tunna brann en brasa, för att försöka stänga ute kylan och fukten. En gasolgrill tändes och snart kokades både ostron och små snäckor.

Stockvedsbrasan brinner för att stänga kylan ute

Ovanför den öppna ladan lyser ”sheriffens” porträtt

 

Regina och Leonel hade tagit med sina dragspel och stod tillsammans med våra egna lallanden för underhållningen. Ett par nyanlända schweizare blev på toppenhumör och höll ett rungande tacktal på tyska.

 

Det var den BMW;n och den julhelgen!

Måndag den 22 december 2014
Här på campingen brukar det vara lugnt och rogivande bland alla djur. Som överallt i världen sker det förändringar även här. Tyvärr har många av djuren blivit stulna, men alla cirkusdjuren finns ju kvar. J

Det har varit stor tillströmning av husbilar även hit inför helgen och det börjar kanske bli ont om platser med uppkoppling till el. Ute i det gröna kan man ju alltid stå. Vi brukar oftast stå i gröngräset här, men körde fast i november, så nu står vi på lite mer stadigt underlag. Dessutom har de senaste nätterna varit kalla, så man behöver extra värme.

Våra vänner Eewa och Björn med hunden Alex anlände också hit idag. Trevligt, tycker vi! Alex bekantade sig snabbt med omgivningens hundar och när han träffade oss igen, greps han av fullständig glädjeyra. Mina fötter behöver nog inte tvättas mer det här året J J J

Vid 09.00-tiden på kvällen hördes en ordentlig smäll. Folk kom ut ur många bilar. Några unga välklädda män halvsprang omkring, ett par med mobilerna i hand. Vägen utanför campingen är ganska smal. Det visade sig att en BMW efter en raksträcka inte hade fått med kurvan, utan kört rakt på en stadig betongstolpe, som bar en kraftig ledning. Betongstolpen hade rasat rakt över vägen och låg delvis in på campingen. Fransmännen, som har sina bilar där, berättade att stolpen bara hade legat en halv meter från deras bil. Tänk så ofta lite är avgörande! Ledningen hängde ner över vägen.

En ung man gick snyftande på campingen. Han var i chocktillstånd. Jag frågade, om det var hans bil och det var det. En tyska och jag tog hand om mannen och försökte lugna honom. En stol och ett glas vatten hämtades av Ingemar och Björn. Mannen, som kunde engelska, beklagade sig hela tiden ” I´m sorry, I´m so sorry”. Han hade varit på fest, druckit och kört. Tur nog var ingen skadad. Man bör inte slå någon, som redan ligger och inte skälla på en människa, som är chockad. Inget kan ju göras ogjort. Vi höll om honom och sa, att vi gör alla våra fel i livet, alla. Han var så tacksam, att vi fyra hade tagit hand om honom. Han hade begått ett rejält fel, som han säkert inte gör om. Polisen lär inte heller vara nådig. Undrar just, om det var hans pappas bil. Det blir nog ingen trevlig jul för den mannen

Da´n före da´n

Tisdag den 23 december 2014
Kommunens anställda med diverse fordon har arbetat ihärdigt på gatan utanför campingen, vilket betyder att ordningen är återställd.

Det har varit kyliga vindar idag och det var inte alls trevligt att vistas utomhus, åtminstone inte att sitta ute. Vänner i spanska Torre del Mar rapporterar liknande. Däremot verkar vädret vara något bättre mot Torrevieja.

För övrigt har det varit en tämligen lugn dag. Tyvärr mår vår vän Eewa inte helt bra, men vi hoppas du kryar på dig tills i morgon, så du kan vara med på julfesten.

 

Julafton – God Jul alla!

Onsdag den 24 december 2014
Idag var luften skönt nog något mer uppvärmd än igår.

På campingområdet står en specialinredd husvagn, som tidigare har använts vid en filminspelning av ”Cleopatra”. I den förvarar Leonel och Regina flera av sina instrument och noter. Regina och jag hjälptes åt att göra rent de instrument och spelapparater, som behövdes inför kvällens fest.

Vi skulle ha börjat dekorera inför campingens julfest, men uppe i de förrådsutrymmen som tillhör chefens hus och där festen skulle vara, såg det på förmiddagen mer eller mindre ut som en byggarbetsplats, så vi fick vänta tills eftermiddagen.

Senare gick Ingemar och jag upp till huset och då såg det framkomligt ut. I köket arbetade Leonel och Regina med maten och ett par av campingens gäster kom upp och hjälpte till. Ingemar och jag fortsatte att ställa i ordning bänkar och stolar samt dekorera med löpare och servetter. Det var lite svårt att få plats för alla gäster, men till slut lyckades vi pussla ihop det. Det är ju betydligt flera campinggäster i år än förra året.

Tyvärr kände Eewa sig inte riktigt frisk än, så hon valde att stanna hemma. Björn, Ingemar och jag fick gå ensamma till festen. Vi möttes av en glad tysk, som spelade julmusik på ett positiv. Det rådde från början lite allmän förvirring och oordning däruppe, eftersom ingen riktigt visste, om vi först skulle gå in i lokalen för att ta platser, eller om vi skulle stanna utanför för att få en aperitif. Det löste sig så småningom.

 

Leonel hade kokat en mycket god skaldjurssoppa, som Ingemar tyvärr inte kunde äta, eftersom han är allergisk. Diverse smått och gott serverades. Huvudrätten bestod av kalvkött och till efterrätt fick vi mycket god glass.

 

Chefen, Eugen, har egna vinodlingar vid en annan av sina egendomar, så vin av olika slag fick var och en dricka så mycket han/hon önskade.

Chefen, Eugen och Chantal, som sköter det mesta.

Eugen med pistolen i fickan och på bästa julhumör.

Leonel och Regina försökte underhålla med dragspelsmusik, men tyvärr fanns det några, som kanske hade tittat lite för djupt i glasen och högljutt lyckades överrösta musiken. Lite av allsång blev det, men tyvärr inte alls på samma trevliga sätt som föregående år, då vi sjöng gemensamt på flera språk. Antalet människor i en lokal gör mycket.

Våra franska musikanter i bakgrunden

Vårt lilla svenskgäng ser ut att trivas bra

Min trevlige franske bordsgranne

Gissa vad som hände! Vi satt ganska trångt runt borden. Jag kände något, som kröp på min vänstra hand. Instinktivt försökte jag fösa bort insekten, utan att titta vad det var. Jag fick ett ordentligt stick inne i handen och såg en stor insekt rulla ner mot golvet. Hade jag väckt en geting eller ett bi ur vintersömnen? Inflammationen och klådan satt i under flera dagar.

På slutet spelades lite dansmusik. Björn gick hemåt. Ingemar och jag dansade ett par danser, innan vi också knallade tillbaka till husbilen. Jag satte på radion, där man spelade lugn julmusik, vilket gjorde att avslutningen på dagen blev fin.

Juldagen

Torsdag den 25 december 2014
Det var tämligen lugnt på campingen idag. Vi satt i solen en del, pratade med våra vänner och grannar, surfade en del och lyssnade på ljudböcker. Eewas och Björns hund Alex gör allt för att jag ska ge honom Mariekex. Även idag fick mina fötter en ordentlig jultvätt.

Sent på eftermiddagen knackade Leonel på dörren och talade om, att han hade kokat soppa på resterna från igår. Den mannen pysslar hela tiden och är mycket omtänksam. Alla var välkomna att ta med en soppskål för att hämta lite soppa. Nu var det åter kallt ute, så vi klädde oss alla varmt. Jag satte på mig tre tunna tröjor, en dunväst och en fleecetröja. Eewa, Björn och vi två hämtade soppa och satte oss sedan en stund i det öppna hägnet. Riktigt mysigt!

Annandag Jul

Fredag den 26 december 2014
I solen var det ganska varmt, men vindarna är iskalla och senare under dagen är det varma kläder som gäller. Den här dagen var också lugn på ett angenämt sätt.

Ingemar och jag gick en tur till buksvinen, för att klappa den mindre på magen.  :-) Här fick jag också fötterna tvättade . Söta är de, men tala om lortgrisar! Ingemars skor blev också tvättade. Vi fick tvätta både fötter och skor, när vi kom tillbaka till husbilen.

 

 

Tillsammans med Björn gick vi senare en tur för att titta på cirkusdjuren, som bor helt nära oss. Hundar vaktar. De flesta djuren går på bete. Jag är helt emot djur i bur, men man kan inget göra. Lejonen här lever i burar, men burarna är både breda och långa, där två vackra lejonhonor bor. Tyvärr lyckades jag inte ta någon bra bild. De tittade mycket snällt på oss, när vi kom och den ena sträckte ut sin tass. Stora, vackra katter.

   Honan som blev en hanne

Lördag den 27 december 2014
Juldagarna försvann snabbt, men det beror nog mycket på, att vi har trevligt sällskap. På det hela taget går tiden fort, alldeles för fort, men så är det nog för de flesta.

Vi lyssnar mycket på ljudböcker. Synd bara att man så lätt somnar, om man ligger och lyssnar, men det gör många, har jag hört. Det går ju att repetera 

Eewa tyckte att Alex skulle få komma i kontakt med buksvinen. Han hade aldrig träffat en gris tidigare. Vi gick bort till de två mysiga djuren. Det lilla buksvinet kom direkt, för att vi skulle kunna kela med honom och lade sig på sidan för att bli klappad på magen.

Alex var till en början mycket reserverad, skällde korta skall av skrämsel och backade. När han såg, att det lilla djuret nosade på mattes fötter och ben, började han vekna och närmade sig lite avvaktande. Så småningom tog han en försiktig kontakt. När vi senare skulle gå därifrån, ville Alex stanna kvar hos sin nyvunna bekantskap.

 

Buksvinet lade sig ner på mage, tuggade på något hårt, grymtade lite emellanåt och började gunga. Eewa och jag tittade på varandra. Är det sjukt? Ska det bajsa? Ska den kanske föda små kultingar? Nej minsann! Inget av detta. Båda Eewa och jag fick lära oss något nytt. Buksvinet reste sig lite och under magen rullade det ut en spiralformad, rosafärgad liten penis!  Nu förstod vi, att det lilla djuret, som vi hade trott var en hona, var en kille! 

Undrar om jag får utskällning för min lilla historia från djurvärlden? 

Vi tillhör flocken

Söndag den 28 december 2014
De senaste dagarna har himlen varit klarblå under dagtid och samtidigt som solen har stigit på himlavalvet har även temperaturen höjts. Varmt och skönt, om man höll sig i lä i solen. Isande kallt i skuggan och så fort solen försvunnit. Det är trots allt vinter. Under tidigare övervintringar har jag mestadels klarat mig med capribyxor och sandaler. Den här vintern är det jeans eller tights som gäller och gärna med ett par mamelucker. 

Under dagen är det en del rengöring och tvätt som gällt både för våra vänner och för oss. Vi känner alla att vi vill röra lite på oss igen. Dessutom behöver diverse livsmedel fyllas på.

En rolig episod inträffade utomhus på eftermiddagen. Regine kom och kindpussar utväxlades sedvanligt. Det gillades inte av Alex. Han protesterade högljutt och fullkomligt flög mellan Regine och mig. Ingemar och jag tillhör hans flock och ingen annan! Måste erkänna, att jag känner mig mycket stolt över att få vara hans flockmedlem. 

 Tack för den här gången

Måndag den 29 december 2014
På morgonen packade vi alla ihop för den här gången och efter diverse service och hälsningsceremonier gav vi oss av. Björn och Eewa åker några dagar västerut, medan vi rullar österut. Tack Eewa, Björn och Alex för mycket trevliga dagar! Vi ses framöver igen!

Det märktes, att många hade slut på maten efter julhelgen, för det var mycket folk i rörelse. Vi handlade en del stapelvaror på LIDL, för att sedan fortsätta till Intermarché, där en glad slaktare skar ut fina kalkonfiléer åt oss. Deras nygrillade kyckling fick bli lunch.

Vi åkte fram till ställplatsen i Castro Marim, där vi lyckades hitta en ledig plats. Biblioteket ligger helt nära och det är skönt att kunna gå och surfa en stund ibland.

Rundvandring

Tisdag den 30 december 2014
När det hade blivit lite varmare under förmiddagen, tog vi en långpromenad. Jag välsignar som vanligt mina gångstavar.

Här tvättas det

Vi passerade den kommunala tvätt- och badinrättningen och fortsatte sedan bort till de stora parkanläggningarna, som fortfarande är under uppbyggnad. Här samsas grönytor med bassänger, lekparker och blomsteranläggningar.

Ett par av de många saltbassängerna

Det gamla castellet

Vi kom fram till den Andalusiska trädgården med alla dess pelare och kakelbelagda bänkar. Den ligger alldeles nedanför nyuppbyggda Santo Antonio Revelin Hill, som från början var en militär fästning.

 

Delar av den andalusiska trädgården

Framme vid den lilla serveringen nedanför kyrkan smakade det bra med en kopp kaffe efter promenaden. Vid kommunalhuset hade man satt ut högtalare på balkongerna. Ut över den närmaste omgivningen strömmade skön julmusik och även andra lugna tongångar. Det var ett mycket rogivande och trevligt inslag. Jag var glad över, att jag hade klarat av promenaden idag. Min kropp har inte mått så bra de senaste dagarna, men det blir förhoppningsvis bättre igen. Det kommer nog ny energi med det nya året. 

Nyårsafton

Onsdag den 31 december 2014
Vi är ca 15 husbilar med olika nationalitetsbeteckningar, som står på ställplatsen här i Castro Marim. Eftersom danskarna ibland har andra nationalitetsbeteckningar på sina bilar, kan man inte alltid lita på att det i en tyskregistrerad bil finns tyska medborgare. J  Mycket riktigt kom en dansktalande man ut ur sin ”tyska” husbil för att konversera ett tag.

De flesta, som står här, verkar vilja ha en lugn nyårsafton. Vi, som är pensionärer, har i många fall haft tillräckligt med fester under våra liv. Som vanligt en sådan här dag, går tankarna till nära och kära. En speciellt varm tanke och kram sänder vi till en fin vän, som befinner sig på radiumhemmet. En stor, värmande kram sänder jag även till väninnan sedan många år, som nyligen miste sin sambo.

År 2014 lider nu mot sitt slut. På det personliga planet har året tack vare släkt och vänner varit fyllt av många angenäma upplevelser.

Vi vill tacka alla våra vänner och läsare för det gångna året och önska er alla ett Gott Nytt År 2015!

Till Del 3