Spanienresan 20140915 - 20150418

Del 3 Castro Marim - Camargue
Från Inger's Blogg

Nyårsdagen

Torsdag den 1 januari 2015
Som vi hade trott, blev det en lugn nyårsafton. Lite fyrverkerier var det uppe i de nyare områdena, men nere i den gamla delen av Castro Marim var det kolugnt. Vid tolvslaget var vi bara två par, som gick ut ur husbilarna för att hälsa det nya året välkommet.

Idag var allt stängt och människor var söndagsklädda. Vi tog en promenad och gick mot ”vår servering” för att surfa en stund, men där var det stängt. Vi satte oss på en bänk utanför och upptäckte att Wifi fungerade.     Trevligt! Här kunde jag skicka små hälsningar till nära och kära, medan Ingemar ägnade sig åt nyheterna.

Apropå hälsningar måste jag erkänna en sak. Vet inte hur många kommentarer jag har försökt att skicka till andra bloggare, men mestadels lyckas jag strula till det hela, så att hälsningen inte går iväg. 

Det var vår sista dag i Castro Marim för den här gången och det blev lite av en avskedspromenad senare på eftermiddagen. Under hela mitt liv har jag tyckt att avsked är svåra, vare sig det gäller människor eller platser. Det känns som något av en sorgebearbetning. Vi har nu befunnit oss i Portugal under flera månader, så det är dags att åka vidare i morgon.

Från Portugal till Spanien

Fredag den 2 januari 2015
Vädret har under en längre tid varit vackert och det var det även idag, när vi begav oss ca 25 mil från Portugal mot Sanlucar de Barrameda, som ligger i Andalusien i Spanien. Kunde man rulla fågelvägen, vore avståndet betydligt kortare, men man är tvungen att åka genom Sevilla.

Efter helgerna gapade det här och var lite tomt i livsmedelsförrådet, så vi gjorde ett stopp vid LIDL. När jag skulle hämta en vagn, stannade jag upp hos ett svenskt par, som höll på att lasta in sina varor. Ansiktena var bekanta, men först kunde jag inte placera de båda. Efter ett tag trillade polletten ner. Det var E. och R, som vi träffade i Alagoa för ett par år sedan. R. med sin gitarr är en bra tolkare av Cornelius´ visor.

Via A49/E1 åkte vi förbi de stora jordgubbsodlingarna i Huelva. Det lär dröja ett tag än, innan jordgubbarna börjar få rätt sötma. Vi passerade även avtagsvägen mot Almonte. För er, som inte varit här tidigare, kan vi tipsa om att åka ner A483 förbi Almonte och fram till El Rocio, ”staden i sand”. Helst bör man komma en helg, då det mestadels är stora festligheter i kyrkan, något utöver det vanliga. För en del år sedan gick det att fricampa, men det är svårt numera. Det finns en camping alldeles intill staden.

Det märks en markant skillnad, när man kommer från Portugal till Spanien. Om inte annat, är vägarna betydligt bättre. Vägen längs Algarvekusten är nämligen mestadels tämligen knagglig, men man vänjer sig.

Vi passerade Sevilla, for förbi Dos Hermanas och fortsatte N4 söderut. Landskapet badade i sol och söder om Sevilla mötte oss det vackra, böljande odlingslandskapet, där många fält redan grönskade. Det märks, att vi befinner oss i Andalusien. Av och till ser vi ryttare ute på ägorna. Efter att ha passerat Jerez tog vi av lite nordväst mot Sanlúcar de Barrameda. Staden, som har en stor fiskehamn, ligger mitt emot nationalparken Doñana intill Guadalquivirs mynning. När vi kom hit första gången, hittade vi inte ställplatsen, utan övernattade på en gata utmed stranden. Efter ännu några gånger vet vi bättre.

Här finns en stor kostnadsfri ställplats, avsedd för husbilar. Utmed en av gatorna finns möjlighet både att tömma toa och gråvatten samt fylla färskvatten. Fin service för gäster, eftersom man även kan få ½ timmes fri WIFI. Koordinaterna är N36 47 1.6 W6 21 33.5

Det stod ganska många parkerade husbilar här idag, bland annat en hel del spanska, men planen är stor, så det är gott om plats.

Långhelg i Spanien

Lördag den 3 januari 2015
Sanlúcar de Barrameda med sin gamla stadskärna har en speciell charm. Den är manzanillans och tapasbarernas stad nummer ett.

Ett av många vackra hus i Sanlucar

Igår blev det dåligt med promenader, så det fick vi ta igen idag. Det är lätt att hitta i staden och vi följde den breda avenyn som går från strandpromenaden upp mot stadens centrum. På väg gick vi in till turistbyrån, som ligger utmed promenadstråket. Här finns en stor underjordisk parkering.

Här visade sig dagens överraskning. Ovanpå parkeringen ligger en stor byggnad, som inrymmer en saluhall. Den gamla saluhallen ligger nämligen långt uppe i den gamla stadsdelen. Vi gick in för att dricka en kopp café con leche. Servitören berättade, att man håller på att renovera den gamla saluhallen. Idag behövde vi ingenting, men efter helgerna ska det bli ett nöje att handla i den fräscha hallen.

En liten del av den nya saluhallen

Många kvinnor är inte rädda för att klä sig färgstarkt. Kvinnan till höger är iförd flerfärgad peruk, brokig klänning och flerfärgade skor.

Vi fortsatte att gå runt i staden och jag tittade in på en och annan rea. Lunchen fick idag bestå av en tapas och ett litet glas manzanilla vid tapasbaren Casa Balbino. Underbart gott! Den goa andalusiska stämningen fanns överallt och vi blev nästan euforiska. Det var mycket folk ute. Det pratades, kramades och skrattades, som det bara kan ske här. Underbart!

Vid det gamla torget Plaza del Cabildo porlade fontänen. Mängder av duvor matades och jagades av glada barn. En svårt handikappad man med permobil har funnit en uppgift. Han säljer påsar med vetekorn, som barnen kan mata duvorna med.

Det är gott om små fina specialaffärer överallt. Vi gick in i en för att köpa bröd. Här sålde den glade och pratsamme mannen även många olika olivinläggningar. Det är alltid lika spännande att smaka oliver. Alla har sina speciella inläggningar. Den här mannens familj hade sina odlingar och egna inläggningar. Vi föll för oliver, som legat i bl.a. vinäger, rödvin, oregano och kummin. Mycket goda!

En strandpromenad

Söndag den 4 januari 2015

Många spanjorer är långlediga och man njuter av allt att döma av sin ledighet. Det promeneras mycket och överallt sitter människor för att äta och dricka tillsammans, gammal som ung.

Vi vaknade ganska tidigt av att flera segelflygare var på gång. Det ser onekligen roligt ut, men är man lika höjdrädd som jag, är det nog bäst att avstå. 

 

Vi gjorde i stället som många andra. Vi tog en lång strandpromenad. Att mina gångstavar väcker en viss uppmärksamhet, får jag ta. Flera undrade säkert, om jag hade glömt skidorna. Tänk så många som skulle kunna gå bättre, om de hade stavar!  

Till pingsthelgen är det en stor romeria i El Rocio. De som vill vandra till fots eller med häst genom Doñana åker färjan över floden och startar härifrån.

Mittemot Doñanaparken ligger ett litet färjeläge utmed strandpromenaden. Härifrån kan man åka över till nationalparken. Nära färjeläget i området Baja de Guia ligger också den vackert kaklade isfabriken, som inrymmer ett museum om Doñana. Det är några år sedan vi var där och vi hade tänkt gå in idag, men det var stängt. Bortom färjeläget ligger många små restauranger som alla har flitiga inkastare i konkurrens om gästerna.

Några föredrog att rida på stranden i det vackra vädret

Solen lyste fortfarande och vi gick hemåt för att sätta oss utomhus en stund och kunna ta vara på dagens sista solstrålar.

Trettondagsafton

Måndag 5 januari 2015
Grattis min älskade dotter Pia, som fyller år idag! Det blir firande via telefon och olika medier på internet, när man befinner sig långt bort från den som ska firas. Vi har kommit överens om att fira ordentligt, när vi kommer hem i vår igen. Måste tillstå att Skype har blivit allt bättre. När vi ringde för att sjunga idag, lät det som om vi satt vid samma bord.

Idag på morgonen låg en tjock dimma över floden och dess närmaste omgivning. Himlen var mulen och först vid middagstiden sprack molntäcket upp och solen visade sig.

Vi gav oss ut på en flera timmar lång promenad. Jag är innerligt tacksam för att Ingemar pepprar mig och tror att jag klarar promenaderna, även när jag är skeptisk. Det går bra, bara man tar en paus ibland.

Den första pausen idag blev vid Casa Balbino intill Plaza del Cabildo, där vi åt en liten tapas, innan vi fortsatte vår promenad. Idag åt jag den första Tortilla de camarones sedan i våras. Gott!

På ringlande smala gator begav vi oss upp genom centrum. Trottoarerna är smala, men biltrafiken är ändå många gånger ganska intensiv, så det gäller att gå försiktigt. Jag hade önskat, att vi skulle gå till Castillo de Santiago, som är beläget högt ovanför staden. Tydligen finns det en bra konditor i omgivningen, för vi mötte flera människor, som bar på den speciella fruktkakan, som äts i samband med trettondagshelgen.

När vi gått uppför en lång trappa fanns det skönt nog en liten park med bänkar att vila på. Här fanns både en ortoped och en vårdcentral.  :-)   Alla människor som gick förbi hälsade vänligt. Vi såg nog trötta ut!  

 

 

Om rötter kunde tala…

Den gamla fästningen fick vi bese utifrån. Tyvärr var det ingen visning just den här tiden. Däremot kunde vi gå in på borggården, som påminner om borggården vid Örebro slott. Här finns även en restaurang.

 

Häruppe ligger även ett vinmuseum och Barbadillos/Solears bodega. Tyvärr var även vinmuseet stängt. Vi fick återvända ner mot stadens centrum igen. Det var några trappor att gå nerför och jag hade varit glad, om det hade funnits en ledstång. Ingemar räckte en hjälpande hand, så det gick bra ändå.

Vackra hus överallt

Nu ville vi ha kaffe och slog oss ner vid en servering på Plaza del Cabildo. Även om det var sent på eftermiddagen, lyste solen fortfarande. Vi njöt av vårt kaffe och passade på att studera folklivet, innan vi gick hemåt igen. Gissa om det var skönt, att få sträcka ut sig på sängen!

Den här mannen underhöll oss med sång och gitarrspel

En vilodag

Tisdag den 6 januari 2015
På morgonen vilade en mycket tät dimma över staden och solen lyckades inte tränga igenom det tjocka molntäcket under hela dagen. Idag var det mest vila som gällde. Fibromyalgin hade högsäsong och tyckte, att jag skulle ta det lugnt. Det gjorde även Ingemar, som lyssnade en hel del på en av sina deckare. Jag har också lyssnat på en del på ljudböcker den senaste tiden. För en dryg vecka sedan blev jag färdig med ”Alef” av Paulo Coelho, en bok, som gav mig en hel del att tänka på. Den senaste veckan har jag lyssnat på ”En sannolik historia” av Karin Alvtegen, en mycket läsvärd bok med intressanta personskildringar.

En kortare promenad tog vi i alla fall framåt kvällen, då vi gick till ”Stationen” i hotell Guadalquivir för att surfa en stund. Där var det fullsatt och ljudnivån var mer än hög. Här hade alla generationer från minsta spädbarn till åldringar samlats för att prata och umgås. Jag hade tänkt ringa ett samtal, men det var inte att tänka på.

Idag vann solen över dimman

Onsdag den 7 januari 2015
Nu är de många långhelgerna slut och det är åter vardag. När vi vandrade runt i staden under ett par timmar, märkte vi förändringen.

Igår var det de tre heliga konungarnas dag, den dag då de spanska barnen får sina julklappar. Många föräldrar arbetade säkert idag, för det var påfallande många far- och morföräldrar som var ute och spatserade med sina barnbarn. De små var iförda sina nya kläder. Många hade tydligen fått nya cyklar och flera småflickor sköt med stolthet sina nya dockvagnar.

Vi gick in i saluhallen för att handla lite färsk mat. Även där var det tämligen lugnt idag. Fiskdiskarna gapade tomma på de flesta håll. Även fiskarna kan behöva långledigt ibland. I morgon finns det säkert färsk fisk igen.

Här köpte jag bläckfiskarmar till en tapas

Spanjorerna är ofta tillmötesgående, när man behöver hjälp. Här används Google

Den kvinnliga kunden, som kunde bra engelska och försäljaren var båda mycket trevliga

På ställplatsen står ganska många svenskar just nu. Ingemar gick ut och tittade ett tag på några, som spelade boule. Vi skulle provsmaka den senaste omgången av hemgravad lax. Det blev ingen provsmakning. Den tog slut!

Reorna lockar i Jerez

Torsdag den 8 januari 2015
Tidigt på morgonarna hör man hur fiskebåtarna kommer tuffande utifrån Atlanten på Guadalquivir på väg in mot fiskehamnen. Även om man vaknar, är det ett rogivande ljud och man grips gärna av lite nostalgi.

Idag var det också strålande sol och klarblå himmel. Vi hade bestämt oss för att göra en liten utflykt.

Vi åkte några få mil mot Jerez för att komma till det mycket stora inköpscentrat i den norra delen av staden. Här gäller det att ha bil för att kunna ta sig fram. Det var reor på de flesta håll. Det märktes överallt, att nu ska vinterkläderna bort, så man får plats för vårkollektionerna.

Vi hittade några få plagg, som blev välkomna tillskott i garderoben. Flera av oss övervintrare tar med en del plagg, som inte ska med hem igen. Det går att slita på dem bl.a. i bilen, men sedan är det dags att göra sig av med dem. Då blir det ju hål i garderoben och de måste naturligtvis fyllas igen. J

På väg hem stannade vi till vid Supersol för att bl.a. handla yoghurt, som började tryta.

När vi kom hem, meddelade en väninna att en gemensam vän i en närbelägen ort hade ramlat inne och brutit lårbenshalsen. Allt kan gå så snabbt. Det gäller att ta vara på livet!

Vi lever i en orolig värld. Igår skedde ett fruktansvärt attentat mot Charlie Hebdo, som utger tidskriften och satirtidningen Charlie Hebdo i Paris. Idag manglas nyheter och bilder ut.

En skön dag i solen

Fredag den 9 januari 2015
Idag tog vi oss inte för med några större projekt, om man bortser från lite mer noggrann matlagning. Vi satt mycket ute och läste och njöt av det vackra vädret. Jag hade varit mycket trött i hela kroppen igår, så det var skönt med lite vila.

Som vanligt inför en helg anlände många spanska husbilar på eftermiddagen för att kunna tillbringa ett par dagar i Sanlucar. Det var en hel del unga familjer med småbarn och hundar, men även flera husbilsåkande pensionärer som anlände. Bredvid oss står ett danskt par, som vi även var grannar med i Castro Marim.

Lördagsrusch

Lördag den 10 januari 2015
När det är lördag, hör det till att ta en promenad till saluhallen. Idag var ljudnivån mycket hög på grund av alla skrattande och pratande människor och det var trångt, mycket trångt. Här fanns människor av alla slag och i alla åldrar och alla var lika köpsugna. Unga mammor med barnvagnar hade inte lätt att ta sig fram.

Idag hade fiskarna laddat upp ordentligt med färska fiskar och skaldjur av olika slag. Det är en ren fröjd att gå runt. Tyvärr kan man inte köpa allt. Det ska ju ätas också.  

Som så många andra slog vi oss ner i den lilla serveringen för att få något lite till livs. Det är roligt att bara sitta och se på människor en stund. I Sverige ser man nog inte så många äkta pälsar längre, men här kan man se enstaka damer komma i långa, tjusiga pälskappor för att göra sina inköp.

Besök av husbilsvänner

Söndag den 11 januari 2015
På middagen kom våra husbilsvänner Eila och Ingemar på besök. De hade varit på camping La Rosaleda i Conil några dagar och var nu på väg till Portugal.

Det var ett tag sedan vi sågs, så det fanns en hel del att ventilera. Vi gick till en närbelägen servering, där vi satte oss i solen för att prata en stund. Här serverades vi mycket god café con leche.

Våra vänner bor numera i Färna, där jag för många år sedan arbetade en tid. Fick veta att min f.d. granne där nu var död. Det är bara ett par år sedan vi träffade honom, när vi tittade på hans föräldrars hus, som då var till salu.

Husbilsvänner i Torrevieja berättade att det hade varit ett mindre jordskalv där.

På eftermiddagen tittade vi en hel del på nyhetsrapporteringen. Mycket handlar om attentatet i Paris, då tolv människor dödades och åtskilliga skadades av terroristerna. På många håll var det stora manifestationer mot våld och för yttrandefrihet. I Paris samlades ca 1 ½ miljon människor, varav många av världens ledare.

Cirkus på gång – ny husbilsplats

Måndag den 12 januari 2015
Igår åkte Ingemar och Eila vidare och samtidigt kom Eewa, Björn och Alex tillbaka.

Kul att träffa dig igen Alex!

Det är alltid lika roligt att ses igen. Cirkusbilar av diverse slag började anlända.

 Det skulle alltså bli cirkus på den stora sandplanen och polisen gick runt med information om att husbilarna var tvungna att flytta till den stora sandstranden vid utloppet till Atlanten. Vi var inte så många, så vi fick gott om plats. Ett par placerade sig vid strandlinjen.

 

På köpet fick vi se en vacker solnedgång.

Efter ett par dagar hade cirkusen kommit i ordning

Ett av de många, mycket vackra husen i Sanlucar

Marknad

Onsdag den 14 januari 2015
Vi har varit i Sanlucar flera gånger tidigare, men aldrig besökt veckomarknaden.

Den var mycket omfattande och det tog lång tid att gå runt. Idag var det rea, så det var säkert ovanligt mycket folk.

Det var rena vrakpriserna överallt. De flesta sålde kläder och man vill förstås bli av med mesta möjliga, innan det är dags att hänga fram vårkläderna.

Skor och stövlar såldes mycket billigt

Bortsett från en halsduk var det ingenting jag föll för. Däremot stod jag och suckade djupt av beundran inför alla vackra och välvävda möbeltyger av god kvalitet.

Sybehör fanns det gott om och det kan vi ibland få leta länge efter i Sverige. En vän i Kumla har både klätt om stolar och sytt gardiner av marknadstyger och det blev mycket lyckat.

Stormvarning – till Conil

Torsdag den 15 januari 2015
Det utfärdades stormvarning utmed Cadizkusten. Då kanske det inte är så trevligt att stå med husbil på sandstranden vid flodutloppet till Atlanten. 

Så här såg himlen ut

Vi beslöt oss för att göra några dagars utflykt till camping La Rosaleda i Conil. Campingen har vi besökt flera gånger tidigare under åren. Den här gången kombinerade vi nytta med nöje och hälsade samtidigt på ett par husbilsbekanta, som vi träffade där för en del år sedan. Även här blåste det rejält, men säkert mindre än i Sanlucar. Samtidigt var det trevligt att återse staden, där husen ligger som små vita sockerbitar i den kuperade terrängen.

Vi stannade över helgen, för att sedan åka tillbaka till Sanlucar. På söndagen började Ingemar bli förkyld.

Tillbaka till Sanlucar

Måndag den 19 januari 2015
Ingemar var nu rejält förkyld, men ansåg i alla fall att han kunde köra tillbaka till Sanlucar. Om sanningen ska fram, gjorde vi flera kaffe-/mat- och sovpauser på väg.

I Jerez stannade vi till vid en av Repsolmackarna, som har gasolfyllning. Här finns även en Lavomatic, där man själv kan tvätta och tumla sin tvätt. Det finns flera Lavomatic i Andalusien och jag rekommenderar dem varmt. Tvättmaskinerna är mycket bra och det är rent och snyggt i lokalerna. Koordinaterna är N36 41 22.1 W67 38.6 Idag fyllde vi bara gasol.

 

Vi åkte förbi sandstranden vid utloppet till Atlanten, dit vi hade blivit förflyttade, när cirkusen kom. Av synen att döma hade det stormat och regnat ordentligt, för marken var rejält vattendränkt. Sandstränderna utmed strandpromenaden hade blivit urgröpta och vattenfyllda på flera ställen. Sand hade drivit långt upp i bostadskvarteren. På sandstranden höll man med hjälp av stora maskiner på att återställa stranden till sitt ursprungliga skick. Många kommunalanställda var ute och sopade gator och trottoarer. Flera ungdomar skyfflade upp sanden från gatan, där den låg i drivor.

Vi åkte därefter fram till den stora parkeringen, här husbilar får stå och där cirkusen nu hade varit etablerad några dagar. En del husbilar stod och tryckte utmed sidorna på planen, där en del cirkusvagnar fortfarande stod kvar. Förmodligen hade de haft svårt av få loss alla ekipage i blötan.

Vi ställde oss på gatans parkeringsplatser utmed strandpromenaden några dagar. Där var det torrt och vi fick ingen tillsägelse om att flytta.

Långt uppehåll med bloggen – orsak

Släktingar, vänner och andra trogna bloggläsare har flera gånger hört av sig i olika media och frågat, vad som har hänt med min blogg.

Ja, det har varit ett mycket långt uppehåll med bloggskrivandet. Jag har bara inte orkat, därför att jag drabbades av en lång och mycket intensiv förkylning med feber, återkommande besvär med bihålor och bronker, som tydligen tog alla mina reservkrafter. Jag har mest legat och sovit samt lyssnat på ljudböcker. Det har nu gått drygt fem veckor. Jag är betydligt bättre, men inte helt bra. Nu ska jag i alla fall försöka mig på en fortsättning på skrivandet. Av förståeliga skäl finns det inte så många bilder under vissa perioder.

Aggressiva förkylningar

Onsdag den 21 januari 2015
Ingemar har varit angripen av de intensiva förkylningsbacillerna sedan i söndags, så här har det druckits förkylningsdrycker, massor av vatten och sovits. Idag var det min tur och jag trodde att det snart skulle gå över. Det gjorde det inte. Skönt nog har vi båda haft god aptit hela tiden. Det har gått åt många ljudböcker under den här tiden. En bok, som verkligen fängslade mig är ”En förgiftad man” av Peter Robinson.

Rehabilitering

Torsdag den 22 januari – onsdag den 11 februari
Efter några dagar ställde vi oss på den stora parkeringsplanen för husbilar. Nu hade det torkat upp så mycket, att man inte riskerade fotbad.

Skönt nog tappade ingen av oss aptiten under den här tiden! Fisk, skaldjur och grönsaker gick löpande åt.

Antalet husbilar har hela tiden ökat och även flera svenskar hade både kommit och åkt. Vi höll oss ordentligt på avstånd för att inte smitta flera, men jag vill ändå tacka alla er, som kom och knackade på för att prata en stund. Vi har ingen reklam på bilen, men ändå var det flera, som letade sig fram och talade om, att de har följt bloggen under många år. Det värmde, ska ni veta! Nästa gång vi ses, är vi förhoppningsvis piggare! Hör gärna av er nästa gång vi möts!

Fredagen den 6 februari var det mycket hög tid för tvätt. Tvättsäcken svämmade minst sagt över. Ingemar ansåg, att han kunde köra nu, så vi åkte in till Lavomatic vid Repsolmacken i Jerez. Tvättmaskinerna rymmer 8 kg, så det var perfekt. Med gemensamma krafter gick det bra. Här kunde till och med täckena tvättas. Gissa om det kändes skönt! J

Onsdagen den 11 februari konstaterade vi, att det inte gick att få varmvatten i köket. Det var något fel men vattenkranen. Ingemar och Björn slog sina kloka huvuden ihop. Därefter fanns det inget vatten alls i köket.   Vad då? Man kan faktiskt skölja grönsaker vid tvättstället. Nåja! Det var bara att inse, att vi behövde hjälp.

Till Auto Caravana Montana

Torsdag den 12 februari 2015
Efter frukost lämnade vi Sanlucar och körde vi mot Sevilla, närmare bestämt till firman Auto Caravana Montana i Dos Hermanas. Där har vi varit tidigare och även den här gången fick vi hjälp. Den vackra vattenkranen behövde bytas ut. Likadan hade man inte i lager, men nu har vi i alla fall vatten, både varmt och kallt, i köket.

Vi har tidigare fricampat i ett stort, lugnt bostadsområde, men hur vi än letade, hittade vi inte dit, utan körde i stället till Camping Wilsom. Där är det gott om grönska och vi har stått här tidigare. Nästa dag återvände vi till Sanlucar.

Försmak av karneval

Lördag den 14 februari 2015
Ingemar har piggnat till, även om han fortfarande är lite rosslig. Jag har bara lyckats gå korta promenader och idag var det första gången jag följde med upp på till centrum i den gamla stadsdelen.

Idag var det som sagt lite försmak av karnevalen, som går av stapeln nästa helg. Det verkade mest vara lokala sånggrupper, som framförde sina sånger/budskap. Under ett antal kvällar har vi hört, hur de har tränat i en närliggande lokal. För en del år sedan åkte vi buss till Cadiz, när det var karneval. Det är en unik upplevelse med deras professionella manskörer. Rekommenderas!

Den här helgen var det karneval i Loulé. Den karnevalen har vi besökt flera gånger och även den rekommenderar vi. Mycket vackert!

Hej då! Vi ses snart igen!

Måndag den 16 februari 2015
Idag åkte vännerna Eewa, Björn och Alex vidare. Tack för den här gången! Vi ses!

 

Ingen värme, inget varmvatten

Tisdag den 17 februari 2015
Idag började displayen till värmereglaget blinka med två varningstrianglar. Vi hade varken värme eller varmvatten. Ingemar kollade gasolflaskorna, läste bruksanvisningen och ringde till Aldi. Inga goda råd hjälpte. Det var bara att ställa in sig på att åka till en verkstad, där man har kunskaper om Aldivärme. Den närmaste, CamperServ ligger i Portugal, 32 mil från Sanlucar.

Till CamperServ.

Onsdag den 18 februari 2015
Natten blev lite sval med 11 grader inomhus, men med hjälp av ett par extra fleecefiltar var det riktigt skönt. Morgonduschen fick vi hoppa över.

Idag skulle vi åka till CamperServ vid Algarvekusten i Portugal. När vi åkte A 471 över Trebujena mot Sevilla, visade termometern på 9 grader. Åkarna grönskade och en och annan ryttare var ute för att se över sina ägor. Det var soligt och flera bönder var ute och plöjde sina åkrar. Vi fortsatte på N4 och i Sevilla möttes vi av glatt leende afrikaner, som sedvanligt stod i korsningarna och sålde näsdukar. Ja, nog för att vi gör av med massor av näsdukar, men just nu har vi två balar i toalettutrymmet.

A49 ledde oss mot Huelva, där storodlingarna av jordgubbar finns. Vi har faktiskt ätit jordgubbar ett par gånger redan i år. Det är nästan så jag skulle vilja sjunga ”Ja det är våren…..”. Det märks överallt i naturen, att våren är på väg. Mandelträden blommar sedan länge. Nu slår cistrosorna ut alltmer på sluttningarna och den vita ginsten blommar för fullt. Även den gula ginsten och mimosan börjar kika fram mot solen med sina små vackra blommor.

Vi begav oss tillbaka till gränsen mot Portugal och följde sedan en stor del av Algarvekusten, tills vi kom fram till CamperServ. Här hade man mer än tillräckligt med reparationsarbete för husbilar och hade ingen tid förrän 2 mars. Vi ställde oss i återbudskö och åkte fram till den stora ställplatsen i Quarteira för att övernatta. Det blev ännu en natt med 11 grader.

Tillbaka till CamperServ.

Torsdag den 19 februari 2015
Displayen blinkade fortfarande intensivt. Vi åkte tillbaka till CamperServ i hopp om att de kunde stänga av displayen tills vi fick tid för reparation. Det gick inte heller, utan efter kort övervägande åkte vi till den välskötta ställplatsen i Falesia. Där kunde vi i alla fall få både varmvatten och dusch i väntan på en återbudstid.

Precis som på de flesta campingar och ställplatser var det så gott som fullbelagt. Vi hade precis hittat en plats och höll på att köra in, när man ringde från CamperServ. En svensk husbilsägare, som hade beställt tid, hade inte kommit. Kunde vi komma? Klart att vi kunde!   Ägaren till ställplatsen i Falesia rådde oss att ställa kvar en stol, så vi bara kunde köra in, när vi kom tillbaka.

Nu fick vi hjälp vid CamperServ.! Medan både ägaren och en mekaniker fixade felet, var det rena svenskträffen. Jag satt dumt nog i solen en stund och pratade, vilket medförde att jag hostade i timmar under natten.  :-(   Felet blev avhjälpt. Det visade sig vara en felkoppling vid installationen av solpanelerna. Vi kunde nu återvända till ställplatsen i Falesia.

Det här ger man sig inte gärna på själv

Till Castro Marim

Fredag den 20 februari 2015
Det var mulet, när vi åkte tillbaka längs kusten idag. Många apelsinförsäljare stod längs vägkanterna. Vi passade på att köpa en säck. Här behövs det mängder av nyttiga vitaminer! J De vita, stora liljorna har börjat blomma längs vägkanterna. Fruktträden slår ut med en förödande vacker färgprakt. Mandelträden är fortfarande fyllda av blommor och de små gröna bladen börjar utvecklas. På en del träd har redan de små ljusgröna, håriga mandlarna börjat komma. Jag kunde inte låta bli att smaka ett par av dessa små delikatesser. Gröna mandlar blev vi första gången bjudna på hos en turkisk taxichaufför i Örebro. Annorlunda, men gott!

 

I Castro Marim stannade vi för övernattning. Ställplatsen var helt full och även på torget, där vi parkerade, stod många bilar. Det är bara att konstatera, att ställplatser och campingar inte räcker till längre. På grund av oroligheter i södra Marocko påstås det, att många, framför allt fransmän, har valt att stanna i Spanien/Portugal i stället för att åka till den afrikanska kontinenten.

Tillbaka till Sanlucar

Lördag den 21 februari 2015
På förmiddagen idag åkte vi tillbaka till Sanlucar. Nu var det ganska ont om platser, men det är ju helg och då kommer många spanjorer ner till kusten. Dessutom är det dags för karneval. Vi har konstaterat, att förutom barnfamiljer kommer nu även många spanska pensionärer åkande med sina bilar.

Det är som sagt karneval och nu börjar även tjurfäktningarna på sina håll. I Sanlucar dröjer det ett par veckor än. Om en vecka är det även dags för Andalusiens dag.

Vi gick upp en kort stund mot centrum, men stannade inte tills karnevalståget. Vi var båda trötta och behövde sova.

Den här stora sandplanen i Sanlucar är en parkering, som får användas av husbilar. Ute vid gatan finns även service. Vad många inte tänker på, är att det faktiskt är en parkering och inte en ställplats. Flera ställer sina bilar på stödben. Man hänger ut tvätt och plockar ut både stolar, bord och mattor. En och annan lagar till och med mat utomhus. Polisen har varit här vid några tillfällen och påpekat, att det bara är en parkering och samtidigt bett husbilsägarna ta in sina stolar. Vi borde kanske alla vara lite mer försiktiga, när vi ställer ut stolar och vara beredda på att snabbt ta in dem.

Nu åker vi vidare utmed Costa de la Luz

Tisdag den 24 februari 2015
Vi hade tänkt åka i morgon, men på förmiddagen idag kände vi båda, att vi var färdiga med Sanlucar, åtminstone för den här gången. Vi hade tröttnat på sandplanen med dess många bilar. Vi hade snart packat ihop och efter diverse service for vi i riktning mor Jerez. Det var en solig dag och temperaturen pendlade under dagen mellan 14 och 15 grader.

Här såg vi ett tydligt vårtecken i djurvärlden. I saltängarnas vattensamlingar utanför Sanlucar stod nämligen mängder av flamingos och letade föda i djupet. I storkbona på väg visade sig pigga och nyfikna storkar. En och annan kretsade i skyn och visade sin vackra teckning.

Vi passerade Jerez, El Puerto de Santa Maria, San Fernando och Chiclana för att komma fram till Conil de la Frontera, där jag gick in och provianterade lite, medan Ingemar putsade framrutan och värmde lunchmaten. På torsdagarna kan man se dressyr av mycket hög klass i Jerez, en garanterat vacker upplevelse.

Från Conil fortsatte vi att åka den natursköna vägen A2233, som vi har åkt åtskilliga gånger under årens lopp och som vi aldrig tröttnar på. Här är det inga stenmurar, som avgränsar ägorna, utan tjocka buskage och massiva kaktushäckar. Kaktusfikonen är fullt ätliga. Visst har jag testat dem för många år sedan, men avstår gärna.

Den här gången åkte vi förbi Trafalgar, som är ett av surfarnas paradis. På väg ut mot Trafalgar finns en camping och en unik och trevlig servering, som är lite annorlunda byggd.

Vi fortsatte den vackra, slingrande vägen upp genom pinjeskogen.

Den vita ginsten blommar längs hela vägen

Vid den högsta punkten ser man för första gången direkt över till Afrika. Idag var det mycket klar sikt, så det var ett detaljerat landskap, som visade sig med utspridda städer och byar. På nedvägen öppnar sig plötsligt en vacker vy, som vi varje gång ser fram emot. Det är himmel, hav och Barbates fiskehamn.

Vi fortsatte vår resa mot Zahara de los Atunes, genom det unika landskapet med dess grönskande, böljande kullar, där kor och får betar fridfullt på grässluttningar och blommande ängar ner mot havet. Vanligtvis brukar vi åka ner till Zahara de los Atunes för att köpa den speciella och mycket goda mandelkakan, som bara finns där. I år avstod vi från godsaken. En gång var vi här på Andalusiens dag, då musik sändes ut över hela staden, man drack öl och kommunen bjöd på krill.

Efter Zahara de los Atunes börjar den enorma vindkraftparken att bre ut sig. Den har vuxit mer och mer genom åren och idag är det säkert tusentals vindkraftverk, som pryder kullarna. Ett trevligt inslag är alla svarta tjurar, som går under kraftverken och betar. De hjälper till att hålla landskapet öppet.

En mycket liten del av den oerhört omfattande vinkraftparken

Längre bort utefter vägen finns fortfarande en del av de gamla vindkraftverken kvar

Vi fortsatte att åka N340/E5 mot Tarifa, surfarnas eldorado. Idag var det mängder av surfare ute i havsbandet, en praktfull syn mot blå himmel, blått hav och den mörka siluetten av Afrikas kontinent.

Vid avtagsvägen CA 8202, som går ner mot Bolonia och de romerska utgrävningarna Ruinas romanas de Baelo åkte vi av. Jag hade gärna åkt ner till utgrävningarna i år också, men det började bli sen eftermiddag och det var dags att stanna för dagen. Under ett par tidigare år har man kunnat stå utanför utgrävningarna, men för några år sedan blev vi och flera med oss bortkörda av polis. Sedan dess har vi ett par gånger övernattat utanför en pizzeria på vägen ner. I år såg serveringen helt övergiven ut. Kanske bygger man om, för Ingemar hörde någon hamra långt inne.

Nu gällde det att snabbt hittat en ny övernattningsplats. Ingemar började leta på navigatorn och hittade en ställplats ca sex mil bort, där vi inte varit tidigare, nämligen Castellar de la Frontera.

Ett gytter av hus i Algeciras

Efter att ha passerat Algeciras, fortsatte vi på A 405 och kom så småningom fram. Det visade sig vara en stor parkeringsplats med markerade platser och gratis service för husbilar, inte dåligt. Det finns också diverse sportanordningar. Här samlas tydligen även ortens ungdomar på kvällarna och vi blev åskådare till åtskilliga cykelkonster. Trevligt!

Till Almayate

Onsdag den 25 februari 2015
I natt vaknade jag vid tretiden och konstaterade, att jag saknade ljudet av fiskebåtarna, som begav sig ut i Atlanten. Inga flaggor slog i vinden och inget gnissel från flaggstänger hördes. Det tog ett tag, innan jag insåg, att vi inte befann oss i Sanlucar, utan var i Castellar de la Frontera.

Lite flimmer på en del kort, som är tagna genom fönstret

Däremot vaknade vi till fågelkvitter på morgonen. Underbart! Fåglarna sjunger oavsett alla stridigheter, som pågår på många håll i världen. Den här trakten runt Castellar de la Frontera skulle jag ha velat se lite närmare på, men vi skulle försöka komma iväg i så god tid, att vi fick plats vid ställplatsen i Almayate.

Färden gick mot Estepona och Malaga. Vi passerade Sotogrande och ”vårt” kära Torreguadiaro, där vi stått många gånger under åren. Det är en sorg att inga husbilar får stå där längre. Minns en rolig episod från Torreguadiaro, när vi träffade en tysk man, som parkerat med sin husbil. Han hade försökt åka över till Marocko, men hade blivit avvisad. Han hade ett mindre flygplan med! 

Vid Gibraltar lämnade vi Atlanten och ett klarblått, glittrande Medelhav mötte oss. På himlen svävade några lätta, vita skyar och ute var det 16 grader. Vi åkte nu utefter Costa del Sol, som jag tycker blir värre och värre för varje år med all sin reklam och helt belamrat med byggnation av diverse slag. För ca 35 år sedan tillbringade jag och mina barn sex veckor härnere hos släktingar. Då var det riktigt trevligt och inte alls så etablerat som idag. Tiderna förändras.

När vi åkte idag, tittade vi upp mot Lasses och Britt-Maries lägenhet, där vi varit välkomna gäster ett otal gånger. Med tanke på vad som hänt de senaste månaderna, önskar vi dig Lasse ett snart tillfrisknande! Ni vet, att ni ständigt finns i våra tankar.

När vi for förbi ställplatsen Cala de Mijas, kunde vi konstatera, att det stod många bilar på platsen och att det just idag var marknad. Även Fuengirola åkte vi förbi, för att så småningom komma fram till ställplatsen i Almayate, där det fortfarande fanns ett par platser.

Castro Marim till Almayate

Marknad i Torre del Mar

Torsdag den 26 februari 2015
Det blev en mycket stormig natt med dålig sömn. Vinden ven, bilen gungade, palmer och presenningar över närstående husvagnar rasslade. I närbelägna Torre del Mar finns två campingar, som den här övervintringen varit fullbelagda under större delen av tiden. Under några tidigare år fricampade vi och flera med oss på gatan vid den stora parken nära Mercadona. Här hade vi många trevliga möten. En hel del fricampade även på den stora tomma planen framför en av campingarna. För ett par år sedan kom ett förbud i hela kommunen för fricamping. Däremot får man stå på gatan kl. 09.00 –  21.00.

Idag åkte vi in på morgonen, parkerade på gatan och gick till marknaden.

Ungdomarna vid te- och kryddförsäljningen var på skämtlynne

Matte visade glatt upp sin lilla hund

Hos en kvinnlig försäljare har vi köpt mycket bra jeans några gånger och nu behövde Ingemar ett par nya. Ett bord var fyllt av nyplockade mango från trakten. Så ska mango vara, mogna, färskplockade och saftiga. Ett kilo följde med i ryggsäcken. Det blev både kaffe- och lunchpaus under den här turen, innan vi gick tillbaka till bilen.

Vilka härliga rotsystem på dessa gamla träd, som vi har som krukväxter i Sverige!

Vi åkte vidare till inköpscentrat i utkanten av staden för att köpa nytt internet. Vi anade, att det snart skulle ta slut.     

Idag kom värmen

Fredag den 27 februari 2015
Ingemar tyckte, att det skulle vara vilodag idag och så fick det bli. Egentligen hade jag velat åka och handla, men det finns säkert något i reservförrådet att ta till. Om inte annat, så är en hel del gravad lax färdig på söndag.

Det var lämpligt med en vilodag, för idag kom äntligen den riktig sköna värmen. På eftermiddagen var det 27, 5 grader.

Andalusiens dag

Lördag den 28 februari 2015
Ett flertal spanska husbilar anlände under gårdagen eftersom det är helg och dessutom är Andalusiens dag. Barn i alla åldrar cyklade och lekte kurragömma på området. Underbart att höra glada, skrattande barn! Nåja, någon enstaka liten flicka cyklade omkull, men tösen skrattade snart igen.

Andalusiens dag innebär också att så gott som alla affärer var stängda. De stora, som Mercadona och LIDL var helt tillbommade. En och annan mindre lokal affär var öppen. Man har tydligen lättat lite på reglerna under de senaste åren.

Vi åkte en tur genom den mindre samhällena fram till Torrox Costa för att se hur förändringens vindar hade blåst. Det stora hotellet var igång efter vintern, men det verkade inte vara många gäster. Synd på ett så vackert hotell, där det för en del år sedan var liv och rörelse och mycket trevlig underhållning!

På den stora parkeringsplanen, där husbilar kunde parkera för ett flertal år sedan, var det fortfarande husbilsförbud. Däremot stod ett fåtal parkerade utefter gatan. Vi kan nämna, att i början av samhället, när man kommer från Torre del Mar, fricampar en del husbilar nära stranden.

Vi åkte tillbaka till Caleta de Velez, där marknad pågick. Efter att ha parkerat vid Aldi, blev det stavgångspromenad för min del. Vi kom ganska sent, så det var inte så mycket folk, utan vi kunde ströva i lugn och ro. På väg tillbaka till bilen kunde vi köpa både ett mycket gott, nybakat bröd och vatten i ett lokalt bageri.

Tvättdag

Söndag den 1 mars 2015
Tvättsäcken var som vanligt full, så vi åkte till Repsolmacken i utkanten av Torre del Mar för att tvätta i deras Lavomatic. Här har man såväl Butan- som Propangas. Propan fanns inte vid alla mackar för en del år sedan, med har blivit allt vanligare. Även Autogas börjar finnas vid alltfler Repsolmackar. Vi bytte både den spanska gasolflaskan, som var så gott som tom och fyllde den fasta tankflaskan. Koordinaterna är N36 44 51. 8  W4 4 56,3.

Här kan man tanka autogas

På väg tillbaka till ställplatsen hade potatisupptagningsmaskinerna avslutat sitt arbete i landen på ett par ställen. Sedan är det av allt att döma fritt fram för självplockning, för flera hade stannat sina bilar och höll på att plocka potatis i medförda påsar.

 

Även här finns det tiggare, men inhemska. Jag brukar inte vilja ta bilder, men det såg så festligt ut med mannen som iförd pyjamas var ute och vallade sin hund

 Mot Costa de Almeria

Mot Vera

Onsdag den 4 mars 2015
Dimman låg fortfarande tät över nejden, när vi idag fortsatte vår färd mot Vera, där vi så småningom ska träffa vänner.

Vid den stora Repsolmacken norr om Almeria stannade vi för att tanka. Här har man även en ställplats med service för husbilar. Koordinaterna är N36 52 31 3 W2 20 16 2

 

Nu närmar vi oss Vera

Vi anlände till parkeringen nere vid havet i Vera, där vi stått tidigare utan att bli bortkörda. När vi anlände, såg det minst sagt ödsligt ut med den lite sterila naturen och dimma över havet. Inte en enda husbil syntes till. Polisen åkte förbi utan att säga någonting. Framåt kvällen anlände ytterligare fyra bilar, så vi behövde inte stå ensamma. 

Besök hos vänner i Vera

Torsdag den 5 mars – fredag den 6 mars 2015
På torsdagen var det ganska skönt att sitta ute en stund, men på fredagen blåste det åter kalla vindar. Det gällde att klä sig varmt, när man skulle ut och gå.

Ett par hundra meter från vår tillfälliga övernattningsplats bor Köpingsborna/vännerna Ulla och ”Walle” i sitt hus. På eftermiddagen blev det en prat- och kaffestund på deras terrass. Mycket prat om Köping blev det förstås, eftersom vi alla bortsett från Ingemar har bott i Köping under många år. Tack för gott kaffe! Det var trevligt att ses igen! Vi önskar er fortsatt skön vistelse!

På kvällen var vi bjudna på middag hos vännerna Elisabeth och Uffe. Där brukar vi kunna sitta ute en stund på kvällen, men det var alldeles för kallt idag. Kaminen sattes igång och vi hade några mycket trevliga timmar tillsammans med mycket pratande, god mat och dryck. Din sagolikt goda köttgryta glömmer jag inte i förta tagen Elisabeth! Du borde ställa upp i ett kockprogram!    Tack för en mycket trevlig kväll! Vi ses snart igen!

En liten solskenshistoria. Det bor inte många svenskar i det här området. Förra året presenterade vi våra fyra vänner för varandra. Det blev lyckat. De har alla fyra mycket sällskap, glädje och hjälp av varandra, när de är härnere. Det glädjer även oss!

Vi hade som tidigare tänkt sova över i bilen utanför våra vänners hus, men trots nivåklossar lutade bilen en del framåt och det klarar inte min sneda rygg. Vi körde tillbaka till parkeringen i Vera för att sova. Det blev lite si och så med sömnen. Det ligger en stor restaurang nere vid havet och i natt hade de diskotek. Musiken slutade vid 05.00-tiden.

Till San Fulgencio

Lördag den 7 mars 2015
Det var klarblå himmel, sol och fullmåne på morgonen, och när vi lämnade Vera vid 08.00-tiden svängde temperaturen mellan 2 – 4 grader. Cyklister vi mötte såg frusna ut. Vi kunde konstatera, att våren är sen i den här trakten. Mimosans knoppar är fortfarande mycket små. För några dagar sedan kunde vi se att både mimosan, den vita ginsten och även till en del den gula ginsten hade slagit ut. Från norra Spanien kommer rapporter om stora översvämningar. Det är Ebro, som har stigit upp mot sju meter enligt uppgift.

Den mycket stora översvämningen i trakten av Vera/Garrucha för några år sedan, ser man inte många spår av idag. Naturen har i stort återhämtat sig och husen är renoverade.

Idag åkte vi till stor del A7 i riktning mot Torrevieja. Utanför Lorca finns ett flertal stora plastfabriker, som tillverkar plast på mycket stora rullar. Den industrin borde löna sig med tanke på de enorma inplastade grönsaks- och fruktodlingar, som finns i hela Spanien.

När man passerar det här området, påminns man om jordbävningen, som var i Lorca år 2011. En bit från Lorca mot Alcanta låg brandröken tät över området. Först trodde jag att det var eldar ute på fälten, som åstadkom röken, men det visade sig snart att en stor fabrik utefter vägen brann. Brandbilar var på plats, med en stor del av byggnaden hade redan brunnit ner.

Den här borgen ser nybyggd ut

Vi passerade även Albacete, där det var ett jordskalv på 14 kilometersdjup för några veckor sedan. Tur nog blev ingen skadad den här gången. Här åkte vi förbi en mycket stor fabrik, där pallar med tonvis av apelsiner stod staplade. Tyvärr gick det inte att stanna, men jag hann få en glimt av stora maskinerier, där man pressade juice.

Vi kom nu fram till Costa Blanca och närmade oss Torrevieja med omnejd. Stora palmodlingar passerades, innan vi efter en liten felkörning kam fram till ställplatsen San Fulgencio. Vi hade tidigare hört, att den var helt fullbelagd och att det även stod ett trettiotal bilar ute på gatan, men idag fanns det några platser kvar på grusplanen. Här är det trivsamt och vi hade turen att få en plats bredvid ett mycket trevligt tyskt par.

Vi hade kommit i god tid, så vi hann gå en stund på lördagsmarknaden i San Fulgencio. Först av allt blev det ett par koppar café con leche, innan vi gick för att köpa grönsaker. Här köpte vi som vanligt även en stor flaska gott rött vin, innan jag letade upp kvinnan, som saluför färsk dill, gott till den gravade laxen. Kvinnan, som lagar mycket goda hamburgare, fanns på plats, så idag slapp jag laga lunch.

Tre mycket stora broccolihuvuden kostade bara 1€.

Allt klaffade mycket bra den här dagen och vi hann även sitta i solen en stund, som nu visade sig från sin bästa sida och värmde oss gott.

Besök från Närke

Söndag den 8 mars 2015
Idag var vindarna betydligt mer isiga. Våra tyska grannar föredrog att stanna inne i husbilen. När de såg, att vi dukade för gäster på eftermiddagen, sa de att vi gärna fick använda deras stolar – likadana som våra – i stället för ett par pallar, som Ingemar hade börjat plocka fram. Det tackade vi för och bjöd dem senare på svensk sill.

Inga och hennes nya hyresvärdinna i Torrevieja anlände så småningom. Minnet kan svika även den bäste.     De hade åkt runt till fyra campingar/ställplatser, innan de hittade oss. Inga har varit här förut, men jag har förståelse för problemet, för jag tycker mycket ser ganska lika ut i det lite sterila området. När kaffet kom på bordet, kunde de andas ut och återhämta sig. Tack för att ni kom Inga! Vi ses i Kumla eller Askersund framöver!

Traditionellt besök

Måndag den 9 mars 2015
Idag var det åter varmare ute. Våra tyska grannar åkte vidare. Hoppas de kommer och hälsar på oss, när de åker till Sverige i sommar!

På eftermiddagen kom ett par gamla vänner, som vi har träffat varje år härnere, nämligen Gunborg och Åke. Under SK-tiden träffade Ingemar och jag Gunborg en hel del i Stockholm, där hon ordnade vandringar och utflykter. Det var verkligen trevliga år, men då var vi alla lite rörligare.  J  Det fanns mycket att prata om idag, eftersom vi inte hade setts på ett år. Tiden går fort i trevligt sällskap och vi fick flytta oss efter solen för att inte frysa. Roligt att ni kom Gunborg och Åke, så vi alla fick prata av oss om det senaste året! Vi hörs!

 

När Gunborg och Åke tidigare hade kommit och vi precis hade satt oss, kom ett par vandrande. De stannade till och vi tittade på varandra, innan polletten föll på plats. Det var Inga-Lis och Håkan med sin lilla hund, som hade kommit till ställplatsen. Vi kom överens om att träffas en stund senare under kvällen, eftersom vi åker härifrån i morgon. Det blev mycket riktigt en liten pratstund i deras husbil, när vi alla hade ätit. Tack för igår Inga-Lis och Håkan! Det var roligt att även få träffa er!

Till La Mata

Tisdag den 10 mars 2015
Idag blev det en dag med en del småärenden här och var, när vi hade gett oss av från ställplatsen i San Fulgencio. Första anhalten blev utanför den stora Chinaaffären. Medan jag gick in för att leta efter ett garn, som jag köpte förra året i Spanien, gick Ingemar till LIDL för att byta en ask jordgubbar, vi köpte igår, men som var mer eller mindre ruttna. Garnet, jag letat efter på flera ställen, fanns inte heller här.

Jag behövde köpa lite mejeriprodukter i Mercadona, som också finns i San Fulgencio, så där blev nästa stopp.

Nästa anhalt blev Carrefour, dit Ingemar gick för att köpa mer Internet. I San Fulgencio, där vi stod några dagar, var det mycket bra Wifi, som ingick i priset. Nu måste vi åter se till att vi har egen uppkoppling.

Inköpscentrat Habaneras ligger intill Carrefour och där gick jag in för att köpa nya leggings i C&A. Efter de här inköpsturerna åkte vi slutligen fram till grusplanen i La Mata, populär liten plats för husbilar. Det fanns inte många platser kvar, så vi hade tur. Ikväll stod det bara tyskar, engelsmän och holländare parkerade här. 

Den här vackra orcidéen köpte jag av en peruan på marknaden i San Fulgencio för 6€

Marknadsdag

Onsdag den 11 mars 2015
Onsdagar är det marknadsdag i La Mata. Som vanligt samlas mycket folk. Ställplatsen ligger alldeles intill marknaden. Jag tog med mina stavar och vi knallade iväg. Det var egentligen bara grönsaker vi behövde, men det är alltid roligt att gå runt lite.

När väl den första morgonkylan hade lagt sig, blev det en solig och varm dag. De första vi träffade på var Inga och Gunilla, som hade gått från bostaden hit. Det är samma försäljare från år till år. Hos en försäljare kostade ett flertal grönsaker 1€/kilo. Det passade utmärkt bra idag, eftersom jag hade tänkt laga en grönsaksgryta till kvällen. Det var bara att blanda allt i samma påse, både olikfärgade paprikor, auberginer av olika slag, morötter, bönor m.m. Ett stort blomkålshuvud för 0,70€ och ett kilo jordgubbar fick också följa med hem.

Vi hade stämt träff med golfspelande Gunilla och Bjarne med sin hund här på marknaden. När vi var färdiga med våra inköp, sammanstrålade vi för att gå och dricka kaffe. Det visade sig, att det hade varit så mycket folk vid serveringen, att kaffekokaren var tom.  :-)   Det skulle ta ca tjugo minuter, innan det nya kaffet var färdigt. Vi nöjde oss med varsin liten öl och en brushetta, gott det också.

 

Vi var ganska trötta, när vi kom tillbaka, somnade och sov en stund. Därefter blev det en stunds vistelse i solen. Gitarrmusik och sång lockade oss bort till ett engelskt par, där folk snart samlades. Här bjöds vi på många evergreens i skenet från den nedgående solen. Mycket trevligt, men också så småningom mycket kallt! 

Från La Mata till Valencia

Torsdag den 12 mars 2015
När vi idag på förmiddagen lämnade vår övernattningsplats i La Mata, var det strålande sol och 26 grader. Rena sommarvärmen med andra ord. Däremot är kvällar, nätter och tidiga morgnar kalla. Vi misstänker nästan, att man snart stänger av den här platsen, för det pågår nybyggnation alldeles intill. Än så länge har man bara spärrat av ett par mindre utrymmen, där armeringsjärnen kapas. Vi fick ta en omväg mot stranden för att komma ut, eftersom den vanliga vägen spärrades av en stor lastbil med byggnadsmaterial.

Vårt mål för dagen var Valencia, så vi fortsatte på A7/A31 genom det vulkaniska landskapet, som skulle se ut som ett månlandskap, om det inte funnes byggnation. Vi passerade flera grustag och även ett marmorbrott. Här är det nog många, som livnär sig på bearbetning av bergarter, sten och sand, för ”stenfabrikerna” ligger tätt utefter vägen. Undrar hur det går med arbetarnas lungor?

 

Något för bergsklättrare

Här och var syns fästningar på höjderna. Den här är nog av betydligt nyare datum än de gamla.

Vid en bensinmack stannade vi till en stund för att dricka kaffe och försöka surfa en kort stund. Vårt Wifi fungerade, men det var tydligen dålig täckning, så vi gav upp. För att komma fram lite snabbare, åkte vi en genväg, N344. Vi hade nu lämnat ”månlandskapet” bakom oss och det var betydligt grönare. Fruktträden blommade. Ett par bönder rensade med maskiners hjälp bort mängder av ogräs, som rotat sig mellan fruktträden. Andra åter var ute för att binda ihop grenarna på träden, så de skulle växa mer kontrollerat. Det är vår och vårarbetet är i full gång.

N344 slingrar sig fram mellan orterna och vi kunde konstatera, att den är mycket hårt trafikerad av tunga lastbilar i båda riktningarna. Vid sidan om N344 pågår motorvägsbygge.

Vi fortsatte därefter att åka A7 mot Valencia och tog in på CV 310 mot Betera, där vi snart anlände till ställplatsen Valencia Camper Park. Vi blev som tidigare varmt välkomnade av föreståndaren. Ingemar var lite stolt, när han kom tillbaka från receptionen och talade om, att kvinnan där hade känt igen honom från året innan.

Valencia är populärt de här dagarna, för den stora Fallasfestivalen pågår för fullt.

Las Fallas – firandet av vårens ankomst

Fredag den 13 mars 2015
Nu ligger jag efter mycket med blogginläggen. Det mesta är redan skrivet och även fotona ligger färdiga, men ända sedan vi åkte från Valencia för ca 2½ vecka sedan, har vi av olika anledningar haft mycket strul med internetuppkopplingar. Jag går inte närmare in på vad som har hänt, utan kommer löpande att försöka reparera skadan.

Tur att ställplatsen är tämligen stor, för nu till helgen anländer alltfler bilar. Valencias största festival, Las Fallas, lockar mängder av människor, såväl gammal som ung.

Jag vill bara nämna lite om firandet av Las Fallas. Den, som är intresserad, kan gå in på Google för att läsa mer.

Nästan varje stadsdel i Valencia och dess omgivande regioner har sin egen kommitté och sina egna förberedelser, som egentligen pågår under hela året. Det riktiga firandet av Las Fallas äger rum 15 –  19 mars, då man under vissa år har räknat med 1 miljon besökare. Under firandet är flera av stadens gator avstängda för trafik, eftersom hela staden är en enda stor fest med mängder av människor.

Det märks, att största delen av den pyrotekniska industrin finns i Valencia. Det är enorma mängder fyrverkeripjäser och smällare som avfyras i staden med omnejd under festdagarna, men även under flera dagar innan. Såväl dag som natt smäller det överallt, samtidigt som nejdens hundar beklagar sig.

Nästan varje kvarter bygger upp en egen figur eller statygrupp av papier-maché och andra sorters återvinningsmaterial. Dessa gigantiska figurer kan vara upp till 20 meter höga. Numera är både konstnärer, skulptörer m.m. involverade i byggandet av dessa stora skulpturer, som man kan se både i gatukorsningar och på torg.

Las Fallas har sitt ursprung redan från medeltiden, då stadens snickare brände upp sina uttjänta redskap, misslyckade alster och annat brännbart material efter vintern. Detta gjorde man den 19 mars för att fira snickarnas och hantverkarnas skyddshelgon S;t Josef.

Numera är det stora tävlingar i olika klasser med dessa enorma figurer, som sedan bränns upp vid midnatt den 19 mars, Sankt Josefs dag. Endast den vinnande figuren sparas i ett speciellt Fallasmuseum vid Ciudad de las Artes y Ciencias. Förra året var vi i den imponerande delen av staden, men missade tyvärr museet.

Vi stannade på ställplatsen idag och tog bara en och annan promenad. Jag började röja i våra skåp. Allt har en förmåga att ta större plats än nödvändigt efter några månader. Det börjar närma sig hemresa och då vill vi ju ha plats med lite extra.

En övernattning här kostar 12€. Den, som vill ha el, får betala ytterligare 3€. Det finns en liten servering, där man kan sitta både ute och inne. Nära campingen finns en tunnelbanestation. Vill man åka in till Valencia, köper man biljetter i receptionen. Koordinaterna till Valencia Camper Park är N 39 34 46  W 0 26 44

Den trevliga personalen gör i ordning våra tapas

Idag satte vi oss utomhus för att äta ett par tapas från serveringen. Ingemar beställde tortilla och jag boquerones. Jag hade tänkt mig friterade boquerones, men fick de inlagda, mycket goda även de med en bit bröd till.

Valencia – Las Fallas

Lördag den 14 mars 2015
Idag åkte vi in till Valencia på förmiddagen och gick av vid Plaza España. Mängder av människor strömmade ut ur tunnelbaneingångarna. Alla skyndade i samma riktning, även vi, nämligen i riktning mot Plaza del Ayuntamiento. Tur nog hade jag mina stavar med. De var en tillgång i folkmassan.  

 

Klockan 14.00 varje dag fyrar man av ett gigantiskt fyrverkeri, La mascletà, då man varje gång bränner ca 120 kilo krut. Även om vi var ute i god tid, kom vi inte fram längre än till stationen och nära tjurfäktningsarenan. Försäljningar av olika slag pågick överallt. Ingemar hoppade till, när han plötsligt fick en klapp på axeln av Mr Bean. 

Vi såg med andra ord inte så mycket av fyrverkeriet, mest bara rökpelarna mellan husen. Däremot hörde vi desto mer. Det dånade och mullrandet rullade mellan husen. Öronproppar hade inte varit i vägen och det här var bara början av festivalen.   :-)   När fyrverkeriet var slut, strömmade människor med samma hastighet tillbaka. Vi tog oss in på mindre gator och sökte upp en liten servering, där vi fick lite att äta och dricka, innan vi åkte tillbaka till husbilen. Dagtid går det bra att åka tunnelbana, men kvällar och nätter får man ta sig fram med taxi.

Den lilla vakthunden nära campingen välkomnade som vanligt. Den är mycket pratsam och hade mycket att berätta idag.

Efter alla människor inne i staden var det skönt med lite grönt.

Under dagen anlände Helena och Peter med bloggen Freedomtravel, som såg fram emot festivalen, eftersom de skulle få guidning av ett par, som är bosatta i Valencia. Peter och Helena! Det var mycket trevligt att träffa er och vi önskar er båda fortsatt mysiga upplevelser under er årslånga husbilsresa!

En lugn dag på ställplatsen

Söndag den 15 mars 2015
Vi valde att inte åka in till Valencia idag, utan att stanna kvar på ställplatsen. Jag fortsatte att möblera om och göra rent i skåp och lådor. Ingemar tvättade bilen, som hade börjat se lite grådaskig ut. Nu syns det, att den är vit.

Till Parc Natural del Delta de l´Ebre

Måndag den 16 mars 2015
Det var dags för oss att åka vidare. Innan vi åkte, gick jag bort för att få en liten pratstund med Helena. Hon och Peter hade kommit hem mitt i natten med taxi och var mycket nöjda med gårdagen.

Vi startade dagens rutt i riktning mot Barcelona på A7 ca 09.30. Solen lyste från en helt blå himmel, men det vara bara 12 grader. Det är inte bara stora områden med apelsinträd i den här trakten, utan man passerar även stora blommande fruktodlingar. Landskapet övergick till böljande, gröna kullar med spår av gamla terrassodlingar och fårfållor.

 

Apelsinförsäljarna stod tätt

Någon som vill köpa ett olivträd?

Vårarbetet för bönderna var i full gång i markerna. De stora fälten plöjdes och harvades. Grönsaker av olika slag skördades. På ett par ställen var några mannar ute för att binda upp vinrankorna. Olivträd ansades. Gammalt skräp brändes och små eldar syntes här och var. På några fält var man ute med stora tankar för att bespruta grödorna.

Vi åkte förbi nedfarten till Peniscola och genom Benicarlo och Vinaros, där jag passade på att handla lite. I Benicarlo såg vi ett par Repsolmakar, som har autogas. Vi hade siktat in oss på att åka till St Carles de la Rapida, där vi stått ett tidigare år intill parken vid hamnen.

 

Vi åkte södra nerfarten och parkerade. Vi hann faktiskt både äta lunch, njuta av den vackra utsikten, sova en kort stund och börja dricka kaffe, innan polisen kom.      Ingemar gick ut och pratade med dem. Om de hade förstått varandra rätt, skulle det gå att stå längre bort i hamnen. Vi åkte sakta och letade, men hittade ingenstans där man kunde få parkera en husbil.

Navigatorn fick hjälpa till och vi åkte nu ner den norra nerfarten till St Carles de la Rapida och vidare på TV3406 mot ställplatsen i naturreservatet i Ebrodeltat. Landskapet på vägen dit var nästan mer flackt än i Skåne. Ingen tvekan om, vad som är huvudnäringen här –  jordbruk. I Ebrodletat odlar man dessutom mycket ris.

Oändliga jordbruksmarker i det bördiga deltat

Det stod redan en del husbilar på ställplatsen Área  de la Casa de Fusta i naturreservatet Parc Natural del Delta de l´Ebre.

Här finns full service, även möjlighet att byta gasolflaska. Den här platsen i Ebrodeltat är tydligen även en populär utflyktsplats för skolklasser. Här kan man studera traditionellt boende från förr och det finns en hel del möjligheter till olika aktiviteter. Koordinaterna till Área  de la Casa de Fusta är  N 40 39 22.8  O 0 40 44.5

 

 Till camping Vilanova la Geltrú

Tisdag den 17 mars 2015
Det är mycket lugnt på den här ställplatsen i Elbedeltat. Jag tog en tidig morgonpromenad i omgivningen, innan bussarna med skolungdomar började anlända. Det var egentligen bara fåglar, som med olika ljud hälsade den gryende dagen välkommen. Ute i deltat stod en flock vita flamingos. En liten gul katt, som vi träffade igår kväll, gjorde mig sällskap.

Den här svanen såg inte ut att trivas, där den klafsade runt i leran. Till slut hittade den en liten pöl med lervatten, där den kunde bada.

Mitt morgonsällskap

När vi hade ätit frukost, började skolungdomarna anlända med sina ryggsäckar. Iförda gula västar cyklade de snart iväg för att utforska deltat. En följebil med reservcyklar följde efter.

Vi åkte iväg mot nya äventyr på N340 mot Tarragona-Barcelona, för att på A7 fortsätta i riktning mot Vilanova i la Getrú, campingen, som vi besökt flera gånger under tidigare år.

För några år sedan stannade vi för att äta vid en restaurang intill en Repsolmack. Ingemar, som mer eller mindre har kartan i huvudet, hittade dit och även idag fick vi en god och prisvärd lunch. Även vid den här Repsolmacken har man tvättmöjligheter. Koordinaterna är N 41 5 27.2 O N5 42.3

 

Vi kom fram till campingen och fick efter lite väntan en plats tilldelad. Här lutade det ganska mycket. Ingemar körde upp på klossar, men det hjälpte inte. Med min dåliga rygg måste jag ligga plant. Vi fick en ny plats med betydligt bättre läge. Allt var frid och fröjd.

En vilodag

Onsdag den 18 mars 2015
Idag slappade vi utan några större krav. Det var skönt att sitta ute i solen en stund. Här var det inte bara fågelkvitter som hördes. Barcelona ligger inte långt bort och flygtrafiken över området är ganska tät. För övrigt har vi bara långliggare runt oss och det är inga som helst störningar.

Terrängen är tämligen kuperad här på campingområdet. Ingemar gick runt en del, men det blev bara en kort promenad för min del. Efter den långa förkylningen med influensaliknande symptom har jag inte fått tillbaka krafterna, utan är ganska trött. Det är bara att ta det lugnt, sova småstunder och gå kortare promenader. Inte lätt att finna sig i, eftersom jag alltid har varit van vid att trava på och ha många järn i elden

Busstur till Vilanova i la Geltrú

Torsdag den 19 mars 2015
På morgonen frågade jag Ingemar, om vi inte kunde ta en busstur. Han tittade lite tvivlande på mig. Orkar du det? Ja! Nu var det bara att välja. Utanför campingen stannar den lokala bussen, som åker varje halvtimme in mot centrum i Vilanova i la Geltrú. Man kan även åka en direktbuss in till Barcelona. Att åka in till Barcelona var kanske att ta i lite, men in till centrum borde jag klara.

Den värsta biten var att gå från husbilen till receptionen. Det var mest uppförslut och vår plats låg långt från receptionen. Om jag ska vara uppriktig, började jag tvivla, när vi var på väg. Du klarar det, menade Ingemar och det gjorde jag.

Det blev mycket gående i stadens centrala delar. På ett torg drack vi en kopp kaffe, innan vi gick in i saluhallen för att köpa fisk till dagens middag. En och annan grönsak följde med.

 

Det var mycket folk ute och promenerade på Rambla Principal idag. Som på andra platser i vår värld möttes vi även här av livets motsatser. Här stretade lite slitna husmödrar fram med sina välfyllda kassar eller en ”dramaten”. Unga välsminkade kvinnor med kassar från någon av de många boutiquerna trippade fram på skyhöga klackar. På en parkbänk satt en något bedagad man och skrålade högljutt, samtidigt som han smuttade på medhavd dryck av okänt slag i en plastpåse.

Nej tack!!!

Den katalanska flaggan hänger överallt. Vet inte vad de olika stjärnsymbolerna betyder.

Vi satte oss en stund för att äta en liten tapas och dricka ännu en kopp café con leche, innan vi letade upp en busshållplats för att åka tillbaka. Det kändes skönt att ha gått ordentligt idag, även om det tar emot.

Från Costa Dorada till Costa Brava

Fredag den 20 mars 2015
Det var 16 grader på morgonen och idag tänkte vi lämna Vilanova i la Geltrú för att åka vidare längs kusten. Innan vi packade in stolar och bord, gällde det att tvätta rent allt från det gula frömjölet, som tallarna hade släppt ner i överflöd.

Av säkerhetsskäl åker vi alltid runt Barcelona. Det gjorde vi även idag och Ingemar ställde in våt navigator, så att vi via Villafranca åkte AP7. Man har länge arbetat med att lägga om de mindre vägarna från Vilanova i la Geltrú mot AP7. Nu är de avsevärt bättre än tidigare.

Det var hård blåst och mycket tung trafik, när vi åkte AP7 idag. På eftermiddagen kom vi fram till ställplatsen i Platja D´Aro. Den officiella ställplatsen var helt fullbelagd med husbilar och många stod på omkringliggande gator. Åtskilliga såg ut att ha stått mycket lång tid. De flesta husbilarna var tyskregistrerade. Vi vände på en gata och ställde oss i raden av framförvarande bilar. En polisbil åkte förbi utan att säga något, så det såg grönt ut.

 

Blåsten hade avtagit, men himlen var helt grå och man hade lovat stora regnmängder de närmaste dagarna, så vi beslöt oss för att avvakta bättre väder, innan vi lämnade Spanien, för att åka över Pyrenéerna in i Perpignon i Frankrike.

Platja D´Aro

Lördag den 21 mars 2015 – Grattis Stephanie!
Idag fyller mitt äldsta barnbarn, Stephanie, år. Tur att det finns telefoner! Jag hade ingen internetuppkoppling idag heller. Grattis min fina vän!

Efter att ha handlat i närbelägna Mercadona, ställde vi oss åter på samma gata. Här träffade vi Anders och Birgitta med Alonso. Idag gick det inte lika bra att stå på gatan nära ställplatsen, utan två motorcykelpoliser infann sig, gick runt och talade om, att vi inte fick stå där. Mycket riktigt! I början av gatan fanns en skylt med förbud för husbilar. Den hade vi inte sett, eftersom vi kom från andra hållet. De, som inte befann sig i sina bilar, fick lappar på rutan. Böter eller tillsägelse att flyttat? Vet inte vilket. I varje fall åkte vi och en annan svensk husbil och parkerade för natten på en gata i ett närbeläget bostadskvarter

Fortfarande dåligt väder

Söndag den 22 mars 2015
På förmiddagen åkte vi tillbaka till ställplatsen, där det hade glesnat ur lite, så vi hittade en bra plats.

Här stod en förbudsskylt i slutet av gatan.

Ett riktigt lågtryck ligger tydligen över en större del av den södra delen av ibersiska halvön. Ibland låg en tjock dimma så tät, att den nådde ända fram till vassen utmed vägen, innan den åter lättade, så vi kunde se de omgivande gröna kullarna. Det regnade av och till och var det ett riktigt blåsväder. Det gällde att passa på att ta promenader mellan regnskurarna.

Att gå ner till centrum tyckte jag var närmast tråkigt. Man passerar ett stort tivoli, innan man kommer fram till en hel del modeaffärer m.m. Jag konstaterade snabbt, att utbudet i fönstren inte passade min plånbok. Vi satte oss vid en servering för att dricka en kopp kaffe. I Castro Marim i Portugal hade vi fått sex koppar café con leche för priset, som vi här betalade för två.

Man har anlagt en stor, vacker park med dammanläggning. Vattensystemet ska hjälpa till att förhindra översvämningar. Här var det ett rikligt fågelliv.

Den stora busken var natthärbärge för hundratals kohägrar

Det fanns gott om rörhönor, som gick och pickade

Ställplatsen stängs tillfälligt

Måndag den 23 mars 2015

Man håller på med ett större anläggningsarbete intill ställplatsen. Idag satte man upp ett flertal skyltar, där man förklarade, att det är förbjudet att stå på ställplatsen fr. o m kl 06.00 den 27 mars. Hur länge det gäller anger man inte, men det kanske är svårt att fastställa.

Nya skyltar – Kall blåst

Tisdag den 24 mars – onsdag den 25 mars
På onsdagen kom det upp nya skyltar. Nu får husbilar parkera på gatan, där det tidigare fanns förbudsskyltar. Man vill naturligtvis ha bort alla bilar inför det fortsatta anläggningsarbetet.
  Vi gick en promenad ner till stranden. I de flesta orter i Spanien och Portugal ligger serveringarna tätt. Här fanns inte ett enda litet café på väg och när vi kom ner till stranden, var det av naturliga skäl helt öde. Alla hus stod tomma.

Ingen motionerade. Vi hade sällskap hela vägen från ställplatsen av en halvstor svart katt, som tycktes trivas mycket gott tillsammans med oss. Vi var stelfrusna, när vi kom hem, för det blåste kallt, mycket kallt. Vantar och mössa hade behövts.

Sol!!! Till Perpignon i Frankrike

Torsdag den 26 mars 2015
Idag var det dags för oss att bege oss mot Frankrike. Solen lyste från en klarblå himmel. Senare under dagen blev det alltmer molnigt. Utmed gatan fick vi syn på ett par gamla bekanta, Siv och Leif. Det blev lite småprat. Roligt att ses! Ha en fortsatt bra resa!

Vem äter upp all maten? Inte vi i alla fall, men i kylskåpet gapade åter stora hål.  J  Mercadona nästa!

Vi åkte AP7/C65 mot Girona och fortsatte senare N11 mot Girona/Figueres. Det låg ett tjockt snötäcke på Pyreneerna, samtidigt som många buskar blommade utefter vägen.

Det stod ganska många flickor utefter vägen också i väntan på kunder. De flesta var tämligen påpälsade och såg ut att huttra i kylan. En tös, iförd bara en glittrande bikini, dansade med ett strålande leende mot bilarna, som kom körande. Det såg kallt ut!

Vi åkte fram till La Jonquera på den spanska sidan om gränsen mot Frankrike och stannade till för att äta lite i bilen. En glädjeflicka, modell något äldre och mycket starkt målad med kattögon, kom fram till bilen och bad om 1 € till mat. Affärerna kanske inte går så bra. Mig såg hon nog inte förrän hon var framme vid bilen.

 

 

 Vi åkte vidare till Le Parthus på den franska sidan. Det råder stor kommers på båda sidor om gränsen, men det var inget som lockade oss att stanna. Himlen mulnade åter under färden och oroväckande moln låg över de snötäckta bergen.

I Perpignon åkte vi fram till ett stort inköpscenter, där Ingemar gick in för att köpa fransk internetuppkoppling, Orange. Därefter för vi raka vägen för att som vanligt övernatta hos ”vår vinbonde” Mas Alart. Nu hade vinden åter tilltagit. Vi hade hoppats på, att det skulle vara lugnare på den här sidan om Pyrenéerna.

 

Till Palavas les Flots

Fredag den 27 mars 2015
Det blev en mycket stormig natt. Någon gång efter midnatt körde Ingemar försiktigt in husbilen bland husen på den mer skyddade vingården, för att vi skulle kunna få sova lite.

Morgon mellan fjällen

 

Inne på vingården

Det var soligt idag, men blåste fortfarande mycket. Det var som vanligt lite krångligt att åka alla mindre vägar genom små byar och städer innan vi till slut hittade den gröna skylten, som visade vägen mot Narbonne.

Gammalt vindkraftverk

Ibland var trafiken tät.

I Frankrike lägger man märke till ett helt annat trafikbeteende än ex. i Spanien. Många kör verkligen tufft och chansar ofta. Ibland är det ett under att bilarna lyckas smita emellan hindren.

Vi brukar ofta åka den vackra yttre vägen förbi etangerna och innanhaven, men p. g. a. den hårda blåsten valde vi den inre vägen idag. Frusna flickor kurade här och var i väntan på kunder. Tulpanerna, påskliljorna och de olikfärgade penséerna kurade också i den hårda vinden. Att våren har stannat av i Sverige har vi hört, men våren har kommit av sig även här och det är inte alls lika grönt, som det brukar vara den här tiden. Blåsten påverkar inte bara människor och växter. Vi märkte, att t.o.m. rovfåglarna hade svårt att styra uppe i luften.

Vi fortsatte D6009 mot Carcasonne/Beziers. I dessa dagar, när vi av olika anledningar möts av mycket mörka nyheter i media, får man försöka att fokusera och ta vara på vardagens små glädjeämnen. Något, som värmde ända ner till hjärterötterna, var en händelse i en liten stad. Vid ett övergångsställe stod en vänligt leende polis och stoppade trafiken för att släppa över en skolpojke i 10-årsåldern. Han tog dessutom ögonkontakt och log mot pojken. Den mannen har nog funnit sin rätta plats i livet.

Vi fortsatte A75 mot Montpellier/Clermont och därefter A 750 mot Montpellier. Så småningom nådde vi fram till fritidsbåtarnas och kanalernas vackra kuststad Palavas les Flots vid Golfe dÁigues – Mortes, där flamingos välkomnade oss i saltvattensamlingarna.

 

Här letade vi oss ner till den stora, vackert belägna ställplatsen intill kanalerna. Här fanns till största delen franska husbilar, men hit hadeFödelsedagslunch även Anders och Birgitta kommit. De hade varit här flera gånger tidigare, men för oss var det första gången.

Fibromyalgins demoner på min födelsedag

Lördag den 28 mars 2015
Det var soligt idag, men blåste fortfarande rejält. Min kropp hade tydligen fått för sig att jag skulle vara spågumma igen. Visst är det roligt med nya, intressanta uppgifter i livet, men det här arbetet kan jag villigt avstå från.

Kroppen tog ingen hänsyn till, att det var min födelsedag, utan fibromyalgins demoner härjade hela dagen. Vi hade tänkt gå in till centrum för att äta födelsedagslunch, men det var bara att glömma. Det fick bli en ljudbok och sängläge under den större delen av dagen. Men vad då? Det kommer nya dagar och vi kan äta födelsedagslunch i morgon.  J

Jag hade det egentligen väldigt bra. Strax efter kl. 24.00 sjöng Ingemar för mig. Senare under dagen ringde även min dotters familj och sjöng. Barn, barnbarn och många vänner grattade i alla tänkbara media, så jag hade det mycket bra! J T.o.m. ett par gamla lekkamrater hörde av sig.

Tack alla vänner, som förgyllde min dag! Det värmde gott och ni ska veta, att ni alla är mycket värdefulla.

Födelsedagslunch

Söndag den 29 mars 2015
Det var fortfarande blåsigt och människor stretade fram väl påklädda mot vinden. Idag mådde min kropp betydligt bättre och vi gick utmed kajerna in mot centrum i Palavas les Flots för att äta min försenade födelsedagslunch. Ut mot vattnet pågick en mindre marknad och en hel del människor var i rörelse.

En glänsande HD

Den lilla kyrkan nära kanalen

Är man i södra Frankrike bör man testa deras musslor. En hel del restauranger var stängda, men till slut fastnade vi för en servering utmed kajen. Det var för blåsigt att sitta ute och äta, men maten smakade lika bra inomhus och det var skönt att komma ut en stund.

Modern, steril restaurang

Jag fick en stor kastrull med musslor

Ingemar föredrog en köttbit

Undrar om polisen har kaffeservering?

Neptunus vakade över oss alla

Sakta knallade vi hemåt utefter kanalen

Till Stes Maries de la Mer

Måndag den 30 mars 2015
Idag lämnade vi Palavas les Flots för att åka några få mil söderut till deltat i Camarque med destination Stes Maries de la Mer. Det var fortfarande mycket blåsigt. Här är det den hårda mistralen, som sveper fram över landskapet. Mellan stora molnmassor, som drog fram på himlen, tittade enstaka blå fläckar fram. När vi lämnade ställplatsen vid 08.00-tiden, var det ca 15 grader. I de stora vattensamlingarna utanför Palavas les Flots stod hundratals flamingos med böjda halsar på jakt efter morgonmaten.

När vi kom neråt Camarque, kändes det som att äntligen möta våren. Här hade lövsprickningen kommit betydligt längre. De stora våtmarkerna med sin skiftande natur är mycket vackra. Camarques berömda vita hästar strövar fritt omkring i naturen.

 

Kritvita svanar simmar omkring i små vattensamlingar. De svarta tjurarna betar fredligt på vidsträckta områden.

 

Förbi stora vingårdar och över ett otal kanaler följde vi D62 mot Stes Maries de la Mer. Vid middagstid var det drygt 20 grader. Vid Auberge Cavaliere du Pont des Bannes, som ligger på vänster sida, när man åker mot Stes Maries de la Mer, stannade vi till ett tag för att se på det underbart vackra och annorlunda hotellområdet. Här kan man bo i traditionellt byggda hyddor/cabanes, som förr beboddes av herdar/gardians.

 

 

Vi åkte fram till ställplatsen i utkanten av staden, där man står på en stor plan. En övernattning kostar 12 €. Kvällar och morgnar kommer personal och tar betalt. Vid servicestationen finns vatten, som ingår i priset, men som bara är påslaget några timmar på förmiddagarna.

På kvällen gick vi en promenad in till det lilla centrat, som har ett stort utbud av turistattraktioner.

Den här mycket stora hunden och jag blev kompisar. Han tittade vädjande på mig och buffade flera gånger i hopp om, att jag skulle ha något gott till honom.

Trots att vi varit många gånger i Stes Maries de la Mer, har vi aldrig varit inne i romernas kyrka. Den var öppen och vi kunde konstatera, att den är vacker med sina rustika stenblock och riktade belysning. Nere i kryptan stod Madonnan, svarta Sara. Tyvärr blev bilderna inte så tydliga.

En av rondellstatyerna

Rundtur i Camarque

Tisdag den 31 mars 2015
Idag grattar vi Ingemars dotter Elisabeth, som fyller år! Hoppas din dag blir trevlig!

Klockan 08.00 på morgonen var det soligt och för tillfället vindstilla. Jag föreslog, att vi skulle åka ut i naturen för att äta frukost. Det var tydligen flera, som hade kommit på den idén eller kanske hade en och annan övernattat på väg. Vi körde av utmed våtmarkerna och satte oss utanför bilen för att äta frukost.

När den här hästen är fem år, har den också tappat den bruna fällen och är vit.

Långt borta låg det snö på bergen. En stork promenerade utmed dikeskanten. Underbara områden för fågelskådare! Det var inte bara svanar, hägrar och andra fågelarter, som visade sig. Här fanns det också gott om mygg. Mindre trevligt, men jag lyckades förinta dem, som kom in i bilen. Bra med insektsdörr!

Våren är här!

Vi beslöt att göra en fortsatt rundtur. Är man ute och åker i det här området passerar man såväl Grand Rhône som Petit Rhône ett flertal gånger. Större och mindre kanaler finns det gott om. Det är ett oerhört arbete tidigare generationer har lagt ner. Vetefälten grönskade i en intensivt vacker färg och risfälten låg färdiga för odling.

Nere i Port St Louis du Rhône finns en enorm hamn för fritidsbåtar.

Vi stannade bara till för att äta lite, innan vi for vidare. Vi hade åkt längs den östra stranden av Grand Rhône. För att komma över till den andra sidan och följa den västra stranden kan man åka en liten färja, Bacs de Barcarin. För en husbil kostar det 5€.

Här uppmanas vi att stoppa färjans maskineri. Kanske inte så lämpligt.

Nu kom vi över till Salin de Giraud, saltstaden. Saltbergen och arbetet med dem såg vi ett tidigare år. Idag åkte vi runt i den lilla staden, som gav ett ganska trist intryck. Både arbetarbostäder och villor var till största delen rappade i samma ljusa leraktiga färg.

Ovanför kyrkporten i en mindre ort sitter tecknet för tro, hopp och kärlek, som man ser på många håll i det här området

Vi tog vägen förbi Etang de Vaccarès och stannade till vid ett mindre utsiktstorn. Tyvärr såg man inte så mycket av etangen där.

Utsikten från tornet

Vilande tjurar. Visst ser de fredliga ut!

 

Gissa, om vi var trötta, när vi kom tillbaka till ställplatsen! Ändå tog vi en kvällspromenad i blåsten in mot centrum. På kvällen låg en massiv molnmassa på himlen. Av den nedgående solen fick den otroliga fantasifärger. Tyvärr ger bilderna inte rättvisa åt verkligheten.

 

 Till Del 4