Spanienresan 20151024 - 20160330

Del 2  Sanlucar de Barrameda - Askersund
Från Inger's Blogg

Hår- och fotvård

Måndag den 1 februari 2016
Vi behövde båda klippa oss och mina fötter behövde bli ompysslade. Vi åkte till en salong, som ligger inne i Supersol. En fördel är att det går lätt att parkera här. Man ser inte mycket reklam för salongen, men den kan varmt rekommenderas. Vi blev båda mycket nöjda med resultatet. Fotvården, som tog närmare två timmar och kostade 25€, var nog den mest proffsiga jag har fått härnere.

När vi kom tillbaka till ställplatsen, hade polisen varit där och delat ut information. Den stora planen skulle fr. o m den 3 februari tömmas på husbilar under en vecka, eftersom en cirkus skulle ha föreställningar där. Man hade på en karta ringat in en större sandplan längre ut mot floden Guadalquivirs mynning, där vi kunde få stå. En del husbilar åkte bort och ställde sig i sanden utmed floden, men blev efter ett tag bortkörda av en annan polisorganisation, så de kom tillbaka!

Förra året kom också en cirkus till området och vi blev ombedda att flytta till sandplanen. Då fick vi stå kvar. Samtidigt fick bilar, som stod närmast intill den lilla muren på ställplatsen stå kvar. Det gällde inte i år. Nu skulle alla försvinna under en vecka. Hela planen behövdes för cirkusen och personbilar. Tala om dubbla budskap!

Stadens vackra bibliotek

Vi tog en kvällspromenad och satte oss en stund ute vid en servering. Igår kväll hade det varit kallt, men den här kvällen var det behagligt milt. Vi satt ganska länge bland alla spanjorer och bara njöt av den sköna kvällen.

Allmän oro

Tisdag den 2 februari 2016
Vi tog en promenad uppför avenyn och genom saluhallen till den gamla stadsdelen. Idag mådde min kropp inte bra. Jag har fuskat med mina övningar under en tid och det märks tydligt. Med andra ord måste jag börja träna ordentligt igen.

När vi kom tillbaka, var polisen åter på ställplatsen. Italienare och spanjorer hade långa diskussioner med dem. Det var många turer, men det slutgiltiga var att i morgon bitti klockan 08.00 måste alla husbilar vara borta, annars blir det böter. Med tanke på alla husbilar, skulle det bli mycket pengar! Nej, det var ett dåligt skämt.

Svenskar, både kända och okända har under hela den här tiden kommit och åkt. Idag kom flera nya husbilfarare, som precis som oss andra blev lite besvikna. Det är snart karneval och flera av oss hade tänkt få se en del av den.

Det blev många ”gruppsamtal” idag. När jag vid ett tillfälle stod och pratade med gamla vänner, konstaterades att ett par var ute på sin elfte övervintring, ett annat sin tionde och vi på vår nionde. Tiden och åren försvinner snabbt och vi blir alla äldre. Det blev lite av nostalgi, när vi erinrade oss, hur roligt och spännande det var tidigare och hur lätt det hade varit att hitta ställplatser. Alla var överens om att antalet husbilar har ökat drastiskt, samtidigt som vi inte längre får stå på de gamla platserna, utan att bli bortkörda. Flera börjar tala om, att det börjar bli dags att hyra en lägenhet.

Spanien har inte riktigt hängt med i den snabba utvecklingen. Det finns många outnyttjade stora planer i landet, där man skulle kunna anlägga ställplatser. Campingarna är ju sedan länge helt fulla. Tidigare talades det om, att fransmännen inte längre törs åka till Marocko på grund av terrorrisken, men enligt senaste besked är det tydligen helt fullt med husbilar även där. Något måste hända framöver, för antalet husbilar lär inte minska, snarare tvärt om. Det blåser nya vindar och en ny generation husbilsägare är på gång.

På kvällen tog jag en ensam, stilla promenad längs stranden. Det är ett sorgearbete att lämna något, vare sig det är människor, djur, platser eller annat. Med tårarna rinnande stod jag länge och tittade ut över den vackra floden.

Vi köpte båda in oss på det lokala internetnätet för ett par veckor sedan. Ingemars har gått ganska bra, men mitt har inte alls fungerat. Jag skrev och klagade och har under tiden använt mig av vårt Vodafone. Ikväll kl. 23.52 fick jag helt plötsligt mycket bra uppkoppling. Trots den sena timmen blev det en hel del surfande för min del. Vi skulle ju åka klockan åtta!

Till Antequera

Onsdag den 3 februari 2016
Prick klockan åtta åkte vi från ställplatsen i Sanlucar de Barrameda. Några husbilar hade redan åkt. Flera stod fortfarande kvar, men var säkert beredda på att ge sig av. Det var bara +7 grader ute och mörkret började sakta ge vika. Människor var på väg till sina arbeten. Skolbarn med små ryggsäckar travade iväg till sina skolor. Ute på trottoarer och gator drog stadens städpersonal runt med sina städattiraljer. Det är alltid snyggt och prydligt.

När vi kommit ut ur stadens centrum, möttes vi av en dimma, som blev allt tätare. Det var bara att sätta på dimbakljusen. När klockan hade passerat halv nio, började en starkt lysande röd sol göra ett försök att tränga sig upp mellan dimmolnen. En halvtimme senare började himlen färgas av gulrosa ljus, medan dimman fortfarande svepte fram över markerna. Hur ofta tänker vi på att utan detta brinnande klot skulle det inte existera ett enda liv på vår jord? Dimsjoken fortsatte att skymma sikten ganska länge, men till slut fick solen övertaget.

Vi åkte A382 och senare A384 över bergen i riktning mot Antequera. En navigator kan ibland ha lustiga idéer. Idag visade vår tydligt att vi åkte över två sjöar. De sjöarna var nog uttorkade för länge sedan och där vattnet hade funnits, var nu åkermark.

Den här vägen mot Antequera går genom ett makalöst vackert och omväxlande landskap. Terrängen är böljande och svagt kuperad med varierande färgskiftningar i naturens egna nyanser. Emellanåt blev jag så hänförd att tårarna rann.

Bönder var ute och harvade sina åkrar. På sluttningarna och ängarna betade kor av den färska grödan. Hjordar av getter och får strövade omkring. Den här tiden på året beskär man olivträden och på många håll brann små eldar. Här och var förnyar man olivlundarna med nyplanteringar.

Tydligen odlar man en hel del solrosor häruppe, för här och var lyste de gula blommorna från frön, som blivit kvar i jorden. Överallt blommade mandelträden, såväl söt- som bittermandelträd med sina vita och rosa blommor i olika nyanser. De gula ginstbuskarna lyste utefter vägen mellan de höga eukalyptus- och johannesbrödsträden.

Vi passerade den lilla staden Olvera, vars vita hus klättrar uppför en hög sluttning.

Vi ångrar inte, att vi valde den här vackra bergsvägen i stället för kustvägen med all dess reklam. Den här vägen är alltid en skönhetsupplevelse, något utöver det vanliga.

Vi anlände till dagens mål, Antequera, där vi snart fann ställplatsen, som är vid en parkeringsplats. Tio platser är reserverade för husbilar och här finns både vatten och tömning. Väl framme tog vi en promenad till närmaste hotell för att få lite information. Ställplatsen ligger mitt emot domstolen, så sköt er!

En dag i Antequera

Torsdag den 4 februari 2016
Idag tog Ingemar med min kamera och gick en långpromenad upp genom staden. Han passerade tjurfäktningsarenan och den vackra triumfbågen Estepa Gate, för att så småningom via långa trappor komma upp till den gamla fästningen Alcazaba från 1200-talet, som är belägen på en bergstopp.

Genom att gå ut genom triumfbågen Arco de los Gigantes, hade han en vacker utsikt uppe på krönet och kunde ta vackra bilder över staden och kyrkan Santa Maria de Mayor Royal. Häruppe ligger de romerska baden, som också blev förevigade.

 

Senare under eftermiddagen tog vi en gemensam promenad förbi tjurfäktningsarenan och triumfbågen upp mot stadens centrum. Jag tittade efter var Guardia Civil i Antequera höll till och passade på att ta ett par kort. När jag vände mig om, stod en polis och tittade forskande på mig, men snart sprack ansiktet upp i ett leende. Det är ingen ide att bura in gamla tanter, tänkte han väl.

 Till Guadix

Fredag den 5 februari 2016
Idag var det tydligen ett större pådrag vid domstolen, som ligger mitt emot ställplatsen. Där stod flera polisbilar. Många privatbilar anlände och det var mycket folk i rörelse.

Idag tänkte vi lämna Antequera för att åka vidare till Guadix. Vi har varit i den här trakten flera gånger under tidigare år. Här finns mycket, som är värt att se och uppleva. Den här gången nöjde vi oss med att se staden.

Är du här för första gången och tycker om att vandra, åk då gärna upp till El Torcal, som är en samling kalkstensbildningar, som vind och vatten har slipat till märkliga formationer.

Tycker du om att studera fåglar, kan du åka fram till Laguna de la Fuente de Piedra. Här brukar mängder av flamingos samlas. Besökscentrat är välorganiserat och har förbättrats för varje år.

Garganta del Chorro, som ligger nära Antequera, är en unik skapelse gjord av naturens krafter. En 180 meter djup klyfta har gröpts ur kalkstensberget. Längs ena klippväggen löper en mycket smal spång, Camino del Rey. Den har länge varit stängd för allmänheten. Hur det är idag, vet jag inte. Jag skulle aldrig drömma om att sätta min fot däruppe!

Ingemar gjorde service, innan vi åkte till LIDL. Det var svårt att få parkering och det var många kunder i affären på morgonen. Jag handlade en del och beredde mig på att köpa resten på Mercadona. Där fanns inte en enda parkeringsplats, så det var bara att ge upp. Vid Repsolmacken stannade vi för att tanka diesel, byta gasolflaska och tanka GPL i den fasta flaskan.

Vi fortsatte att åka A92 i riktning mot Granada. Det varierade mellan 12 till 14 plusgrader på morgonen och det var grått och disigt. Vägen löper runt Granada och idag åkte vi förbi den vackra staden med dess berömda Alhambra. Det sistnämnda besökte vi för flera år sedan. Det är ett byggnadsverk, som inte går att beskriva i ord, utan måste ses.

Med Ingemar vid ratten, njöt jag även idag av färden och de vackra vyerna. Mandelträden blommar fortfarande med sina skira blommor. Snart spricker de ljusgröna bladen ut. Det vita, rosa och ljusgröna mot det svarta grenverket är en euforisk upplevelse.

Även idag kunde vi glädja oss åt den kuperade terrängen, ofta med stora olivodlingar på sluttningarna. De olika bergarternas skiftande färgtoner fascinerar mig med sin mångfald. Långt borta lyste Sierra Nevadas snötäckta berg.

När vi passerade La Mora på 1380 meters höjd, visade termometern på +10 grader. Häruppe blommar inte den vanliga gula ginsten än, däremot den spanska.

Vägen över bergen är kurvig, men bred och bra. Ibland gnäller jag som en liten hundvalp över att bilen rullar för fort, och mestadels lägger föraren in en annan växel. Ibland kan den här vägen vara stängd på grund av snö.

Vi har bara varit en gång tidigare i Guadix, som har ca 2000 grottboningar från stenåldern. Då besökte vi ett av grottområdena. Idag var navigatorn inställd på en ställplats och vi blev nästan snopna, när vi hamnade mitt i en vanlig stad. Ställplatsen är en mycket stor grusplan, som är ca tre gånger så stor som den i Sanlucar. Vi var ett tiotal bilar, som övernattade.

Marknad och karneval

Lördag den 6 februari 2016
Varje lördag är det marknad i Guadix. Den är stor och äger rum på den asfalterade delen av den stora planen. Vilken tur vi hade, som redan stod där! Marknadsbilarna kom löpande åkande och snart var planen även fylld av personbilar.

Vi botaniserade länge bland de många frukt- och grönsakshandlarnas marknadsstånd. Det var en glädje, för de hade verkligen förstklassiga varor och priserna var bra. Förutom all frukt och grönt, kom vi tillbaka med en mycket god grillad kyckling tillredd med massor av oregano, så smakrikt och gott.

Senare på eftermiddagen hördes musik. Det är ju karnevalstid och vi blev nyfikna. Vi gick upp förbi kyrkan och in i den gamla delen av staden. Tydligen var det barnens karnevalsdag, för vid det gamla torget pågick barnens karneval, med många utklädda småttingar. De blev underhållna av musikanter och tre clowner. På ett ställe kunde de få hjälp med ansiktsmålning och på en annan plats fick de tillverka mindre utsmyckningar, som prinsesskronor m.m.

Byggnaderna runt det här torget är uppbyggda på mycket gamla, renoverade pelare. Hela turistbyrån vilar på gamla utgrävningar. Tyvärr var turistbyrån stängd. Jag hade gärna velat ta mer del av traktens gamla anrika historia och kultur. Ingemar gick till informationscentrat flera gånger under de här dagarna, men det var aldrig öppet.

En blåsig färd från Guadix till Vera

Söndag den 7 februari 2016
I natt var vi fyra husbilar, som stod på ställplatsen i Guadix. Det blev lite dåligt med nattsömnen, för det var ganska stökigt på sina håll i staden. Här och var avfyrades mycket hårda smällare. Bilar kördes runt och ungdomar skränade och skrek tills femtiden på morgonen. Ett intensivt regn vid sextiden fick nog de flesta att ge sig av hemåt.

Det klarnade upp, men var bara +8 grader på morgonen. Snart började loppmarknadsförsäljarna packa upp sina varor på planen, där det var marknad igår. Det var sju år sedan vi var i Guadix och vi hade funderat på att åter besöka grottområdena. Det hade emellertid börjat blåsa och vi beslöt oss för att hoppa över både grottbesöken och loppmarknaden för att i stället åka över de höga bergsmassiven och komma till lite varmare trakter. Guadix är nog en gulddruva för arkeologer, för på ännu ett par ställen, som vi passerade, höll man på med stora utgrävningar.

Vi åkte A92 mot Almeria, för att komma till lite varmare trakter. I de här områdena finns stora fruktodlingar. Nu blommar mandelträden som vackrast. Dalgångar och bergssluttningar är fyllda av skira blomkaskader i rosa och vitt. Även körsbärsträden har börjat blomma.

Det var fortfarande bara 8 grader och det hade börjat blåsa oroväckande. Ca 2 mil från Guadix och nära Dolar finns en BP-mack, som har service för husbilar. Koordinaterna är N37´11´42.8” V2´59´2.1”. Där stannade vi till för att tömma och fylla efter uppehållet i Guadix.

Därefter påbörjades en mycket blåsig färd över de höga bergsmassiven. Det är en mäktig och storslagen natur, men där finns minsann inga rastplatser att andas ut på och det blåste rejält. När vi passerade kalkbergen dammade det dessutom ganska mycket.

Jag försökte glädja mig åt det imponerande bergslandskapet, där höga bergstoppar av varierande format och djupa raviner hela tiden avlöste varandra, men upptäckte, att jag sjönk allt djupare ner i stolen, samtidigt som jag febrilt fotograferade allt som passerade. Ja, det finns ju olika sätt att försöka bemästra sin rädsla på! Tur att jag har en van förare!

 

 

Vi kom senare in på A7 i riktning mot Murcia och när vi kom ner till låglandet, drog jag en djup suck av lättnad. Temperaturen hade ändrats avsevärt under några få timmar. Vi hade startat med +8 grader och nu var det +20 grader.

Vårt mål för dagen var Vera Playa. Vi passerade Puerto Rey, som för några år sedan blev svårt skadat vid den stora flodöversvämningen. Idag är allt helt renoverat och man ser inga spår av förstörelsen.

Soligt och rena värmeböljan

Måndag den 8 februari 2016
Vi övernattade på parkeringsplatsen nere vid Vera Playa. För en del år sedan fick husbilar stå på den stora grusplanen framför kommunens förråd, men det är numera förbjudet. På eftermiddagen kom ytterligare ett par husbilar, men de åkte vidare, så under natten stod vi alldeles ensamma. Polisen åkte förbi ett par gånger, men sa ingenting.

När vi kom igår, verkade hela området helt övergivet. Idag började man snygga till de stora trädgårdarna. Häckar klipptes, torra palmblad sågades ner och pooler började fyllas med vatten.

Det blev en dag i lugn och ro efter gårdagens lite oroliga bergstur. Vi tog en promenad och satte oss därefter en lång stund på en bänk utefter promenadvägen och njöt av sommarvärmen. En och annan joggare sprang förbi, djupt koncentrerad med hörsnäckorna i öronen. Kvinnor och män av olika nationalitet kom långsamt promenerande, hejade och gick vidare. Människor såg vänliga och glada ut. Solen gör underverk med oss frusna varelser.

Efter att ha vistats i ett kylslaget Antequera och Guadix hamnade vi här i rena värmeböljan. När vi kom tillbaka till bilen, var det +33,5 grader inne. Tur att det finns fönster och takluckor!

Besök hos Elisabeth och Uffe

Tisdag den 9 februari 2016
Idag var vi bjudna på lunch hos vännerna Elisabeth och Uffe, som är nere i sitt hus efter en längre tid med ruggväder i Sverige. Vi förstår, att det känns mycket skönt för er att komma ner till ett varmare klimat. Bra att ni börjar krya på er efter den långvariga influensan! Tröttheten ger förhoppningsvis också snart med sig.

Vid ingången till området kände vi som vanligt av en ljuvlig doft av blommande jasmin. Önskar att jag hade den hemma i Sverige! Då skulle jag sitta och sniffa på blommorna hela dagarna precis som tjuren Ferdinand. Säkert skulle jag få sällskap av grannarna!

Vi blev bjudna på kycklingsallad, som smakade utsökt gott ute på altanen, samtidigt som senaste nytt avhandlades. Vi, som försöker leva utan TV och har haft ganska struligt med våra internetuppkopplingar, fick mycket nytt att begrunda. Till kaffet skar Elisabeth upp en nybakad Silviakaka, som det inte blev mycket kvar av. Kolhydraterna får jag hålla igen på en annan dag – tror jag!

Tack kära vänner för mycket trevliga timmar tillsammans med er! Det är alltid lika roligt att träffas, vare sig det är i Spanien eller i Sverige. Wallermans från min hemstad kommer ju ner först på måndag. Hälsa dem, att vi saknade dem nere vid stranden! Ha en fortsatt skön vistelse i solen!

 

Vi lämnar Vera

Onsdag den 10 februari 2016
Det var dags att lämna Vera för den här gången och sakta åka vidare norrut. Efter att ha gjort några inköp vid Mercadona, åkte vi upp till de kommunala citrongatorna, där jag plockade några av de goda, små citronerna.

 

Elisabeth hade berättat om det nya LIDL i Garrucha. Vi stannade till en stund, så jag kunde gå in och göra en snabbtitt. Det var verkligen supermodernt och vackert! Rymligt, vacker ljussättning och rogivande musik.

Temperaturen utomhus steg till +23 grader, men det var molnigt och lite blåsigt, när vi åkte A7 vidare i riktning mot Murcia. Vi svängde av till Alcantarilla och stannade som vid tidigare tillfällen på parkeringen vid Merende el Pedrusco för övernattning.

Till San Fulgencio

Torsdag den 11 februari 2016
Ingemar gick en promenad på morgonen och kom tillbaka med två små söta, men ack så ovårdade hundar.

 

Efter frukost lämnade vi Alcantarilla. Ingemar tänkte söka upp en Vodafonebutik för att fylla på vårt internet och jag hade som vanligt en önskan om att kunna gå till en och annan affär.

Vi åkte mot det nya stora inköpscentrat Nueva Condomina, där vi senast hade lite svårt att hitta en bra parkeringsplats för husbilar. För att komma till köpcentrat, måste man åka genom den största rondell jag har sett. Den är sexfilig och man passerar tre ljussignaler, innan man lyckas komma ut. Ingemar gav sig inte och till slut lyckades vi hitta ett område med större parkeringsplatser.

Efter att ha gjort våra ärenden åkte vi E15/A7 mot Alicante och kom så småningom fram till ställplatsen i San Fulgencio, som då var helt fullbelagd. Vi fick göra som flera andra, parkera på gatan över natten.

Här kostar det 12€/natt inkl. el och Wifi. För en vecka betalar man 70 €. Vill man bara åka in för att tömma toa och gråvatten samt fylla vatten betalar man 5€.

Välkommen till ställplatsen!

Fredag den 12 februari 2016
Personalen vid ställplatsen i San Fulgencio är trevlig och vi hade blivit uppmanade att komma dit tidigt på morgonen, utifall någon skulle lämna området. Vi fick snart en bra plats nära stängslet, som omger ställplatsen. Våra närmaste grannar var från Tyskland.

Platsen markerades och vi kunde åka bort ett par timmar. Först av allt åkte vi till en vårdcentral, där Ingemar fick en läkartid på måndag. Därefter gjorde jag ett par mindre inköp.

Det var skönt att komma till ro på ställplatsen, där vi utan protester kunde ställa ut stolar och bord. Den currymarinerade laxen smakade bra i skenet av levande ljus. Även våra grannar hade satt ut ljuslyktor. Jag satt länge ute, njöt och lät mig omslutas av den varma, mjuka kvällsbrisen. Det kändes som en riktigt skön sommarkväll i Sverige, när den är som bäst.

Marknad och gemensam grillunch

Lördag den 13 februari 2016
Varje lördag är det marknad alldeles utanför ställplatsen och den här marknaden tycker vi är trevlig. Som vanligt inhandlades en hel del grönsaker. Vad sägs om tre mycket stora broccolin och två rejäla salladshuvuden för 2€?

Ett par duktiga tyskar hade ordnat med grillunch för 40-45 personer. Det var gott, mycket gott, alltför gott! Här försvann alla föresatser att äta minimalt med kolhydrater! Vi hade betalat 10€/person och kunde äta och dricka så mycket vi ville och orkade. Vi bjöds på fyra olika sorters sallader, som var mycket smakrika och gjorde, att man åt alldeles för mycket.

I en jättestor grill tillreddes rikligt med bockwurst och marinerat kött. Som dryck fanns rött och vitt vin, öl, vatten och en mycket god sangria. Allt smakade som sagt mycket bra. Enda felet, helt självförvållat, var att vi åt alldeles för mycket!

Det blev åter en underbart skön kväll. Vi satt ute länge och det kändes fel att gå in i husbilen. Jag satt länge i en stilla meditation och tittade på de vita molnen, som sakta drog fram på den mörka kvällshimlen. Den smala månskäran låg som en smal vagga på himlen. Det var alldeles tyst. Det enda som rörde sig var flygplanen, som löpande avlöste varandra på himlavalvet.

En innedag

Söndag den 14 februari 2016
Det vackra vädret har avlösts av en mer ostadig väderlek. Det har blivit betydligt svalare och under hela dagen svepte den hårda vinden fram över nejden. Det var mycket blåsigt och vädret lockade inte alls till några längre promenader. När det sent under eftermiddagen hade lugnat ner sig tillfälligt, klädde vi oss varmt och tog en snabb promenad runt området.

Förmodligen var det atmosfäriska störningar under hela dagen, för varken ställplatsens Wifi eller vårt eget internet fungerade. När jag gick upp under natten, fungerade nätet perfekt!

Rundtur i Torrevieja

Måndag den 15 februari 2016
Idag på morgonen hade blåsten lugnat ner sig betydligt. Vi åt frukost och plockade i ordning för att åka in till Torrevieja. Ingemar hade en beställd tid hos en läkare på förmiddagen. Besöket var snabbt avklarat, för läkaren var sjuk och Ingemar fick en ny tid på onsdag förmiddag.

Vi tog det lugnt och åkte runt och tittade på de parkeringsplatser/ställplatser, där det brukar stå husbilar. Vid Avenida de Soria i La Mata stod en hel del bilar parkerade, dock ingen svensk. Vi ställde oss en stund för att kunna ta en promenad längs stranden och dricka en kopp kaffe vid en servering. Nu var det varmt och skönt ute igen, även om en svag vind svepte fram. En polisbil hade stannat till utmed stranden. När vi kom tillbaka till vår husbil, bekräftade en österrikare, att polisen brukar köra bort bilarna emellanåt. Det är en vanlig parkeringsplats. En och annan stol var utsatt och även enstaka cyklar.

Vi åkte vidare till den s.k. sandgropen i La Mata, där även vi av och till har stått ett par dagar under tidigare år. Här stod nu ett flertal husbilar parkerade. Ute på den närliggande udden stod ännu fler. Det var ganska dammigt i blåsten, dels för att marken består av lös sand och dels för att man fortfarande håller på med en del byggarbeten.

Vi parkerade en stund i ”sandgropen” för att gå en promenad upp i samhället. Vi behövde leta reda på en bankomat för att ta ut pengar. När vi kom tillbaka, åkte en polisbil runt både ute på udden och i ”sandgropen”, dock utan att köra bort någon. Det är nog bara en tidsfråga. Det behövs verkligen fler ställplatser i Spanien.

Vi åkte tillbaka till vår ställplats i San Fulgencio, där allt var lugnt och stilla. Nu var vi hungriga! Tur nog hade vi rester av en gryta, som jag bara kunde utöka lite. Dessutom gjorde jag snabbt en soppa på färska champinjoner, som Ingemar mixade. Blåsten hade lugnat ner sig, så det gick bra att sitta ute och äta. Det tycker jag är något av det bästa med övervintringarna söderut.

Den här kvällen blev det ingen middag utomhus. Det kom nämligen en rejäl störtskur. Då var det skönt att tända ett par ljus och mysa inne. Regnet är välbehövligt, for det är mycket torrt i markerna och floder är på flera håll helt uttorkade.

Senare under kvällen fick jag reda på, att en vän sedan många år tillbaka var död. Hon var en stor jazzentusiast och hade stora samlingar av skivor, lektyr, autografer, foton m.m. i sitt hus på västkusten. Vi lärde känna varandra redan i början av SK-tiden. Minns dig med glädje! Vila i frid Lillemor!

Onyttigheter på marknaden i La Mata

Onsdag den 17 februari 2016
Solen tittade fram, även om den riktiga värmen har tagit semester ett tag. Vi har beslutat oss för att stanna ett tag i San Fulgencio och bara ta det lugnt. När man väl har fått en plats, får man vara rädd om den. Det finns nämligen inte en enda ledig plats på den här ställplatsen och utanför på gatan köar bilar för att få komma in. En annan svensk konstaterade, att vi bara var ca tjugo bilar här för ett par år sedan. Det har blivit en markant skillnad överallt.

Onsdagar är det marknad i La Mata. Där säljer man de fina chokladkakorna, som är fyllda med en massa goda onyttigheter. Ett par av godsakerna ville vi gärna ha med hem.

På den här marknaden liksom på många andra marknader serveras något, som inte heller är nyttigt, nämligen nyfriterade munkar och choklad. Jag har lyckats avstå från detta kolhydratstinna intag tidigare i år, men idag ville jag bara testa. Det var flera år sedan sist. Ingemar var klok, som föredrog munkar med kaffe. Jag måste erkänna, att munkarna ”växte” i munnen och en del choklad blev kvar.

Ute på udden stod husbilar fortfarande på rad och fricampade. Ibland kommer polisen och kör bort samtliga, med platsen fylls ju snart på igen.

Det var för kallt att sitta ute och äta, så den goda broccolin med lufttorkad skinka och grönsaksröra fick intas inomhus.

Lunch hos Inga i Torrevieja

Torsdag den 18 februari 2016
Idag var det dags att försöka köra ut bilen från ställplatsen igen. En tysk, som har en privatbil parkerad framför sin husbil, körde villigt bort och andra tyskar plockade undan stolar och bord, som man ställt i mittgången, allt för att vi skulle slippa backa ut. Inga problem!

Vi var bjudna på lunch hos Inga, som hyr ett hus i Torrevieja. En ny trevlig bekantskap var Ulla-Lena, som bor i närheten. Under den senaste tiden har det varit småruggigt och det var det även idag, men vi kurade ihop oss i fleecetröjor och under plädar, så det gick bra.

Vi blev bjudna på fläskkotletter, som Inga hade gömt under en god röra. Efterrätt? Jo, det fick vi också!

Tack Inga för allt gott och trevlig gemenskap!

Lavomatic och ställplats i San Fulgencio

Fredag den 19 februari 2016
Det behövs verkligen nya ställplatser på många håll i Spanien. Som jag tidigare berättat är det helt fullt på de två ställplatserna här i San Fulgencio.

Helt nära LIDL har man nu gjort i ordning en mindre ställplats intill en bensinmack. Här har man även byggt en helt ny Lavomatic.

Vi träffade Kicki, som följer min blogg och som för ett par år sedan stod på den stora ställplatsen samtidigt som vi. Kicki och hennes man testar nu den lilla nya ställplatsen. Hon berättade, att en övernattning kostar 10 € och att el och Wifi ingår. Wifi skulle kopplas in nästa dag. Duschar och toaletter är helt nybyggda och är mycket fräscha.

Marknad i San Fulgencio

Lördag den 20 februari 2016
Ortens lördagsmarknad äger rum alldeles utanför ställplatsen och den är trevlig. På en del marknader gör försäljarna allt för att överrösta varandra, men här går det lugnt tillväga.

Vi gick lite för sent idag. Tidigare på förmiddagen har folk inte kommit igång och det är lättare att gå. Det blev ingen längre tur idag. Förutom en ny innetermometer var det bara en del grönsaker, som behövde köpas.

En bukett vackra blommor följde också med. Härliga färger! Sådana här blommor torkade man ju förr. Minns att jag åkte ut till Stortorp och plockade direkt på odlingarna.

Några ungdomar vid ett grönsaksstånd hade nog varit ute i gryningen och plockat spenat. Jag köpte en stor påse, som var helt fullpackad med färsk, småbladig spenat. Den var sagolikt god och räckte i flera dagar, både till soppa och till stuvning till den hemgravade laxen.

Ett par bilar från oss står Egon och Viola från Kalmar. Egon, som är pigg och glad, kommer gärna och pratar en stund.

Kärt besök från Torrevieja

Onsdag den 24 februari 2016
Efter en längre tid med riktigt ruggväder kom solen och värmen äntligen tillbaka i måndags. Så skönt att kunna sitta ute igen utan att frysa! Det är verkligen ett privilegium att äta utomhus mitt i vintern, något som vi inte bara bör ta för givet. Jag är så glad och tacksam över att få uppleva de här övervintringarna.

Idag ville vi passa på att njuta av det vackra vädret tillsammans med våra vänner från Torrevieja. Vi kom överens om att ses hos oss över en kopp kaffe på eftermiddagen. Jag bestämde mig för att göra några snittar med bl.a. nygravad lax.

Eftersom det var gott om tid, hann jag baka en mjuk kaka. Citroner från Vera fanns kvar i ett nät. I livsmedelslådan låg mandel, en påse mandelmjöl m.m. Kakan blev saftig. Enda felet var att kakan inte hann ligga till sig, utan vi fick äta den med sked! 

Efter lite irrfärder anlände våra vänner så småningom. Vår vän Inga har varit här flera gånger under åren, men det är inte lätt att hitta rätt bland alla rondeller och avfarter. Vi fick ett par mysiga timmar tillsammans i det vackra vädret och hemfärden gick mycket snabbare för Inga och Ulla-Lena än resan hit. 

Det märks, att människor har längtat efter bättre väder. Engelsmännen hade fest i tältet och tyskarna nere på vår gata var inte sämre. En del av dem samlades mitt emot oss och det pågick en högljudd fest tills sent på kvällen. Någon försökte spela blockflöjt!   Till slut somnade vi ifrån festandet.

En blåsig dag

Torsdag den 25 februari 2016
Även idag lyste solen från en klarblå himmel, men den hårda blåsten var ganska kylig. Det var oro i luften och ryckiga vindpustar skakade bilen emellanåt. Nu förstår jag, varför jag hade så svårt att sova i natt. Kroppen var som ett enda stort blåmärke och det gjorde ont, hur jag än låg. Det var sämre väder på gång!

Vi har mycket osäkert internet här, både ställplatsens och det egna. Min laptop och min Ipad har inte så bra mottagningskapacitet. Därför får jag försöka samla blogginläggen, när det fungerar något bättre. Det är även svårigheter att använda Facebook på rätt sätt och jag märker ibland, att mina inlägg inte har gått iväg.

När jag i morse kom in på Facebook, möttes jag av ett tråkigt besked. Min f d svärdotters fästman hade hastigt avlidit. Consuelo! Du var så lycklig i ditt nya förhållande med din stora familj och jag önskade dig allt gott i ditt nya liv. Det gör mig ont, att du inte fick behålla din man längre. Du har din starka tro och många vänner. Hoppas du finner styrka och kraft att kunna fortsätta med ditt liv!

Idag var det mycket tyst hos alla tyskar, som hade var med på gårdagskvällens fest.  :-)  Inte ens tyskan, som är kedjerökare och som brukar dricka rödvin hela dagarna var ute.   Nu får de alla ta igen sig till nästa fest! 

Utanför ställplatsen och även utmed omgivande gator brukar det av och till stå husbilar. En och annan väntar nog på en ledig plats inom ställplatsområdet. En svensk berättade, att polisen nu hade varit ute och kört bort alla, som stod utefter gatorna. Det är inte lätt att vara husbil numera! 

En lugn dag och lite av varje

Fredag den 26 februari 2016
Idag hade vinden lugnat ner sig och det kändes skönt att ta fram stavarna för att ta en längre promenad. Ingemar tar långa gångturer varje dag, men det klarar jag inte alltid av. ”Man får vara glad över det lilla”, så min mormor alltid, och det lilla kan vara stort. Det beror på, hur man ser det.

Vi både läser och lyssnar mycket på böcker under övervintringarna i Spanien/Portugal. Ingemar har hört på ”Millenium” idag, medan jag har lyssnat färdigt på ”Jag heter inte Mirjam”. Den sistnämnda kan jag verkligen rekommendera. Nu har jag börjat lyssna på ”En man, som heter Ove”.

När det gäller matlagning, tycker jag, att det många gånger är roligare att laga mat i husbilen än hemma. Tillgången på fina och billiga råvaror gör att det lättare går att göra något gott av det som finns i kylskåpet. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Ofta får fantasin vara med och styra.

Igår kokade jag ett helt nät med musslor, som jag festade på alldeles ensam. Så gott! Ingemar, som inte tål skaldjur, njöt av en stor skiva stekt kött, som intogs tillsammans med diverse grönsaker.

Vi äter mycket broccoli och blomkål. Blir det något över av det kokta, mixar jag en soppa nästa dag. Gravad lax finns nästan alltid i kylskåpet. Det är ju lätt att göra själv. Har jag tid och lust, tar jag även med skrovet och huvudet från fiskdisken och kokar soppa.

Ikväll blev det ett mysigt avslut på dagen hemma hos Viola och Egon tillsammans med Gunilla och Pecka. Det blev mycket prat och många glada skratt, något, som vi alla mår bra av.

Från det ena till det andra, läste jag, att det nyöppnade IKEA i Umeå har en speciell markerad husbilsplats. Fint initiativ!

Kalla vindar, marknad och paella

Lördag den 27 februari 2016
Ja, nog var de oroliga vindarna kalla idag. Det gällde att klä sig varmt, när man skulle gå ut. I natt regnade det förresten ett tag.

Idag var det sedvanlig lördagsmarknad i San Fulgencio, alldeles utanför ställplatsen för husbilar. Vi gick ut ganska tidigt idag för att handla den kommande veckans frukt och grönt. Jag tyckte synd om marknadsförsäljarna, för mycket tycktes få vingar i den hårda, ostyriga blåsten. Det gällde också att se upp, så att man inte fick något ovälkommet i huvudet.

Vi spanade genast efter de stora påsarna, som är packade med nyplockad spenat. Ungdomarna, som vi handlade av förra veckan, fanns där idag också, så vi kunde köpa den goda spenaten. Det gick ganska fort att handla idag och vi kom hem med färsk potatis, spetskål, broccoli, lök, tomater, morötter, spenat, avokados, kronärtskockor, mango och apelsiner. Nu är den kommande veckan räddad!

Ägarna till ställplatsen har en mycket söt liten hund.

Idag var det dags för gemensam paellalunch för dem, som så önskade. Vi hade anmält oss, så strax före klockan 14.00 knallade vi iväg till det väl fastsatta tältet, där både skaldjurspaella och köttpaella tillagades. Vi hade våra tyska grannar som trevligt sällskap vid bordet. Såväl paellan som sangrian smakade förträffligt gott.

Ingemar tog senare en promenad i omgivningen och passade samtidigt på att köpa färskt bröd på LIDL. För övrigt höll vi oss hemma. De kalla vindarna inspirerade inte till några längre utflykter.

Blåsväder och kyligt

Söndag den 28 februari 2016
Natten blev orolig. Ingemar sov lugnt, men jag hade svårt att få riktig sömn, när kastvindarna knuffade på bilen och dundrade mot allt tillgängligt. Det hjälpte inte ens med öronproppar.

Klockan tio var vi resfärdiga. Egon och Viola hade hyrt en liten bil och vi var erbjudna, att åka med till citronmarknaden. Vi har varit där ett par gånger tidigare under åren. Marknaden var stor redan då. Nu har den om möjligt vuxit ännu mer och det är rena folkvandringen dit på söndagarna.

Visst är det roligt att bara ströva omkring, titta lite i stånden och se på folk! I det här fallet var det Viola och jag, som tog en promenad runt området, medan de två männen slog sig ner vid en servering med varsin kopp kaffe. Vi blev inte långvariga. Efter en timme på marknaden tyckte vi alla, att det räckte

Innan vi återvände hem, åkte vi på en sightseeing runt Guardamar, som vi inte har orienterat oss så mycket i tidigare. Tack för en trevlig utflykt Viola och Egon!

De oroliga molnsjoken gaddade ihop sig mer och mer och täckte snart hela himlen. Bort mot Alicante var det blåsvart på eftermiddagen. Med en viss oro undrade vi över vad som skulle komma. Vi har ingen TV, men våra svenska vänner hade berättat att det hade snöat långt ner i Spanien och att det även var översvämning på ett ställe. Undra på att det är så kallt härnere nu! Vid 15:30-tiden kom en snabbt övergående regnskur, innan solen försiktigt tittade fram. Innan molngubbarna hade gett sig för dagen, skvättade de ännu några gånger.

Innan vi återvände hem, åkte vi på en sightseeing runt Guardamar, som vi inte har orienterat oss så mycket i tidigare. Tack för en trevlig utflykt Viola och Egon!

De oroliga molnsjoken gaddade ihop sig mer och mer och täckte snart hela himlen. Bort mot Alicante var det blåsvart på eftermiddagen. Med en viss oro undrade vi över vad som skulle komma. Vi har ingen TV, men våra svenska vänner hade berättat att det hade snöat långt ner i Spanien och att det även var översvämning på ett ställe. Undra på att det är så kallt härnere nu! Vid 15:30-tiden kom en snabbt övergående regnskur, innan solen försiktigt tittade fram. Innan molngubbarna hade gett sig för dagen, skvättade de ännu några gånger.

Dålig uppkoppling och datorer, som inte vill!

Tisdag den 1 mars 2016
Jag har från flera håll blivit uppmärksammad på, att jag inte har skrivit i bloggen på länge. Det stämmer!

Det är flera faktorer, som medverkar. Bloggen skriver jag alltid på min laptop, där jag även tar in, förvarar och hanterar alla bilder. Den här bärbara tingesten hotar att helt lägga av. Den ska få pension, när vi kommer hem igen, men jag vore tacksam, om den kunde fungera tills dess. J  Som det nu är, får jag alltför ofta ”blå skärm” och det tar både mycket tid och kraft, innan allt är på plats.

Min Ipad har inget USB-uttag, annars kunde jag ta in bilderna där. Visst finns det Dropbox m.m., där man kan föra över bilder från en enhet till en annan, men det förutsätter, att man har bra uppkoppling. Min Ipad har tyvärr dålig mottagningskapacitet. WIfi-nätet är lite labilt här, så för att vara säker på bra uppkoppling, får jag ta med datorerna till ett tält nära masten och där är det kallt.

Den senaste tiden har det varit ganska lugnt här på ställplatsen i San Fulgencio. I början av veckan blev det lite mer omsättning bland husbilarna. En och annan bil gav sig av mot nya mål, men tomrummet på ställplatsen fylldes snabbt upp av nya aspiranter.

Vissa hade så mycket på släp, att det inte blev plats för stolar och bord på den egna platsen. För en och annan är det nog mer arbete än avkoppling.

Lite hälsoinformation

Fredag den 4 mars 2016
Som många vet, har jag mycket strul med min rörelseapparat, men försöker göra det bästa av situationen. Stavarna är min räddning, för att jag ska kunna ta lite längre promenader. Jag kan verkligen rekommendera stavgång och flera spanjorer, som vi träffat under våra resor, har varit intresserade. Kul, om man kan sprida något positivt!

Vad jag inte tidigare berättat, är att jag skaffat en kombinerad TENS- och EMS-apparat. Behandlingarna med den i samband med promenader ger verkligen resultat. Under den sista tiden har jag t.o.m. kunnat bära 1-2 kg i en ryggsäck, något som varit omöjligt under de senaste åren.

Nackdelen är, att om jag tar ut mig ordentligt under ett par dagar, kan det bli bakslag nästa, eftersom fibromyalgin är oberäknelig. Då är det bara att ta en ordentlig vilodag, så går det snart bättre igen.

Varför skriver jag nu detta? Inte gör jag det för att beklaga mig. Det har jag slutat med för länge sedan. Jag gör det för att kunna peppra andra, som har liknande svårigheter.

Marknad och besök av vänner

Lördag den 5 mars 2016
Idag var det åter marknad på gatorna utanför ställplatsen. Blåsten har varit besvärlig på sistone och kastbyarna var inte nådiga mot marknadsförsäljarna. Kläder m.m. virvlade runt och man hade ett gediget arbete med att hinna ifatt allt, som for runt. Överallt lade man plastskynken över sina varor och fäste med klämmor.

Många försäljare har sina barn med på marknaden och man ser ofta, att barn tidigt får lära sig att hjälpa till. Vi gick ut ganska tidigt för att handla frukt och grönt, något som är ett måste, när man vistas härnere. Även idag köpte vi en stor påse färsk spenat, som jag genast tog hand om, när vi kom hem. Efter lite kaffe och vila gick jag ännu en promenad runt hela området. Man kan ju alltid göra något fynd! 

Senare på eftermiddagen, när blåsten tillfälligt hade lugnat ner sig lite, kom Viola och Egon över en stund. Vi försökte sitta ute, men fick snart ge upp, eftersom vinden var alldeles för kall.

Förkylningar och kräksjuka

Söndag den 6 mars 2016
Att förkylningar har gått runt på ställplatsen har vi hört. Tydligen har även flera drabbats av kräksjuka. Än så länge har vi ”peppar, peppar, ta i trä” klarat oss. Så fort det känns, som om baciller önskar tillträde, kokar jag varsin dunderdryck. Förra året var jag rejält dålig under drygt sex veckor och det är inget önskvärt.

Våra vänner Björn och Eva har varit sjuka under en lång tid, men tycks nu äntligen vara på bättringsvägen. Hoppas även att tröttheten snart ger med sig!

Här i Torreviejaområdet har vi tre omgångar vänner, som vi alltid brukar träffa, när vi är här. Inga och hennes väninna Ulla-Lena har vi träffat ett par gånger. Alltid lika roligt! Vi ses nästa gång i Närke! Guborg skrev och berättade, att hon varit förkyld under en månad. Synd! Saknar vårt möte, men krya på dig! Ett annat par, som vi brukar träffa, möter vi inte heller den här gången. Mannen råkade ut för en hjärtinfarkt, som tur nog slutade lyckligt. Krya på dig Bjarne! Vi ses förhoppningsvis i sommar, när den nya familjemedlemmen är på plats!

Idag fick jag för mig, att jag skulle göra ”Lemon Curd” för första gången. Citroner från Vera fanns kvar. Ingemar rev skal och jag pressade. Teamwork!   Det tog lite tid, innan det började lika ”Lemon Curd”, men den smakade bra.

 

Ikväll festade vi på en stor avokado, med resterna av ”Kalles Randiga Kaviar”.

 

Vi kokade även ett par stora kronärtskockor. Det var första gången vi köpte de stora. Det var absolut inget fel på dem, men vi föredrar nog de små kronärtskockorna.

Vad äter vi?

Måndag den 7 mars 2016
Ja, det kan man fråga sig! J Minst av allt äter vi rött kött. Mest av allt konsumerar vi grönsaker, fisk, kalkon och kyckling.

Bratwurst tycker vi båda om, i synnerhet tillsammans med surkål. Nu var surkålen slut och det fick bli en variant med sötpotatis och sallad. Just den här formen av sallad tycker jag är supergod!

 

En måltid testade jag att laga något nytt. Många är säkert hemma på att tillaga fänkål, men det är inte jag. Nu fanns det ett fänkålsstånd hemma. En dag köpte jag färsk bläckfisk. Tillagade allt i Omniaugnen med dill, citron och lite kryddor. Japp!   Det blev gott!

Frissan nästa!

Tisdag den 8 mars 2016
Idag hade jag tid på förmiddagen hos den duktiga frissan i San Fulgencio. Jag har varit hos henne flera gånger tidigare och blir alltid nöjd. Det blev jag även den här gången. Jag hade sparat håret i det längsta, eftersom jag hade gamla urblekta slingor, som jag gärna ville klippa bort. Gissa, om det kändes skönt!

Jag passade på, att gå en längre promenad samtidigt. Solen är varm, men dem ryckiga blåsten är fortfarande isande kall.

Köpcentrat Zenia och fotvård

Onsdag den 9 mars 2016
Det blev en utflykt till köpcentrat Zenia, som ligger söder om Torrevieja. Det var det första besöket för oss där. Det är stort, mycket stort.

Som alla vet, har män och kvinnor ofta olika intressen. Ingemar gick in till Vodafone, medan jag i ett lyckorus försvann in i en heminredningsaffär. Detta att få se vackra saker, ger en kick och jag riktigt kände, hur endorfinerna sprattlade i kroppen. Det var trevlig personal och mina ögon glittrade säkert som stjärnor.

 

Man hade bl.a. inrett olika rum. Framför den blå soffan stannade jag helt hänförd. Man hade precis ställt upp möbeln. Den var mycket vacker och underbart skön att sitta i. När jag en halvtimme senare gick förbi, var den redan såld!

 

Efter en del förfrågningar, hittade vi en salong, där man hade manikyr och pedikyr. Här arbetade sex-sju unga kvinnor och män hela tiden. Jag fick direkt tid för fotvård och placerades i en stor, mjuk massagestol. Medan min rygg knådades, tog en ung, trevlig kvinna från Vietnam hand om mina fötter. Ingemar gick till bilen under tiden, men kom senare tillbaka.

Vi drack en god cappuchino, innan vi fortsatte att utforska köpcentrat. Jag tycker, jag var riktigt duktig, som inte handlade ett enda klädesplagg. Däremot hade jag hittat en liten vacker olivoljekanna och ett par presenter i inredningsaffären.

Man blir hungrig av att gå runt i ett stort center. Efter mycket lock och pock lyckades jag få Ingemar att gå med på ett besök i en Wokrestaurang. I ett par omgångar försåg vi oss med lite smått och gott, som kocken tillagade. Det blev mest olika fiskar och grönsaker. Jag försåg mig även med skaldjur. Allt smakade gott och vi blev nöjda utan att vara övermätta.

Fiskdisken i Al Campo är som en dröm för en fiskälskare!

Det blev även en hel del inköp i Mercadona, innan vi tämligen trötta återvände hem.

Inventering av rester

Torsdag den 10 mars 2016
Det börjar bli dags för vår del att sakta bege oss norrut igen. Våra övervintringar brukar vara 5 ½ – 7 månader, lite olika beroende på, när vi startat hemifrån. Med tanke på den allvarliga incidenten i somras, är det dags för en och annan kontroll på hemmaplan.

Ingemar har suttit med kartan för att planera vår hemfärd, medan jag har fortsatt att röja i skåp och lådor. Jag vill inte ha en massa rester med hem och det är lite spännande att försöka lista ut, vad man kan åstadkomma av det som återstår i påsar och burkar.

Jag hittade en påse mandel, som borde tas tillvara inom den närmaste tiden. I en annan påse fanns 3-4 dl mandelmjöl. Citronerna från Vera hade börjat torka. I en burk låg ett par dl torkade katrinplommon. En skvätt honung fanns kvar i en flaska. I några påsar fanns pumpafrön, sesamfrön och solrosfrön.

Jag gnuggade geniknölarna en stund, varefter jag tog undan en dl mandel, som jag grovhackade. Resten av mandlarna rostade jag i en stekpanna. När nu stekpannan ändå var framme, passade jag på att rosta pumpafrön, solrosfrön och sesamfrön. Tillsammans med lite flingsalt är blandningen god att ha på sallad m.m.

 

Mandelmjölet, den hackade mandeln och rivet skal från ett par av citronerna mixades tillsammans med andra ingredienser till en riktigt saftig och god mandelkaka. Japp! Nu kunde jag slänga de förpackningarna. 

Nu återstod burken med de torra katrinplommonen. Tillsammans med kanel och den återstående honungen kokade jag plommonen i lite rödvin och vatten. Med lite vispgrädde till blev det en god efterrätt.  :-)  Kolhydraterna får vi räkna en annan dag!  

Det var riktigt roligt att hålla på i köket idag, när vädret i alla fall inte var så strålande. Promenader? Jo, de hann vi också med.

Förberedelser inför hemfärd

Fredag den 11 mars 2016
Morgonen var kall, mycket kall. Jag använder bara ett tunt sommartäcke och vaknade av att jag frös. Värmesystemet var kopplat till el på 1 kW, men det räckte inte full ut i kylan. Det var bara +7 grader utomhus och inne visade termometern på +14 grader. Ingemar tyckte också att det var väl kyligt och koppade till gasol. Snart blev det mer angenämt och vi kunde sova vidare.

Idag fortsatte vi med förberedelserna inför hemfärden. Ingemar putsade bilen och åtog sig att frosta av frysfacket. Bortsett från ett paket svamp, fanns det bara en förpackning dill från i höstas. Dillen beslöt jag mig för att använda till lunchmaten. I kylskåpet låg nämligen en rulle torskrom. Detta plus lite till blev bra till en torkromslåda i Omnia-ugnen. Med den myckna dillen blev det mycket gott.

Jag krängde på mig en ryggsäck, tog mina stavar och gick till Mercadona. Gravad lax är bra att ha på hemväg och vid fiskdisken lyckades jag få expediten att göra i ordning ett par fina laxfiléer. En förpackning djupfrysta, styckade bläckfiskarmar orkade jag också bära på ryggen, innan jag gick hem igen.

Idag hade vinden äntligen lugnat ner sig lite och det var riktigt skönt att sitta ute i solen en stund. Både måltider och kaffe kunde intas utomhus, utan att vi frös. De riktiga soldyrkarna bredde ut sig på sina solstolar i hopp om att kunna fördjupa solbrännan ytterligare. Vi tillhör dem, som tar det lite lugnt med solandet.

Lite senare under dagen gick vi till närbelägna LIDL för att handla ytterligare en del. När vi kom hem, lagade jag en sats tsatsiki, som är god att ha med på väg.

Marknadsdag – en riktig arbetsdag

Lördag den 12 mars 2016
Även idag på morgonen var det kallt men ganska vindstilla. Det var åter marknadsdags och det märktes att vädret var bättre, för det var betydligt flera marknadsförsäljare på plats idag jämfört med förra lördagen.

I morgon är det dags för oss att bryta upp och sakta påbörja resan hemåt. Mat går det alltid åt och grönsaker är ett måste. I Frankrike är maten dyr, så därför vill jag gärna fylla kyl och frys med en del mat, som vi kan ha på väg.

Vi gick ganska tidigt ut på den lokala marknaden här i San Fulgencio. Vi visste, vad vi ville handla och ganska snart var både ryggsäck och en stor påse fyllda med diverse grönt. Där fanns både spetskål, spenat, potatis, färsk dill, avokado, kronärtskockor, sallad, tomater, morötter och lite till.

Ingemar gick hem för att lasta av varorna, medan jag botaniserade vidare en stund. Han undrade, om han skulle ta med ryggsäcken tillbaka. Det är nog bäst, tyckte jag. J Det visade sig vara med sanningen överensstämmande, för apelsiner, lök och vitkål var inte inköpta än. Vi slog oss ner i solen med varsin kopp kaffe en stund och fick snart trevligt sällskap av grannarna Gunilla och Pecka.

 

Det är ju inte bara att handla hem mat. Den ska tillredas också. Det gjorde vi idag och det blev ett mycket bra teamwork. Ingemar rensade, sköljde och förvällde spenaten, medan jag rensade, hackade och frös in den myckna dillen. Spetskålen från förra veckan förvandlades till en riktigt god lunchsoppa. Ingemar gjorde en del välbehövlig service, medan jag gravade lax och marinerade kycklingfiléer.

Ingemar skakade mattorna och jag torkade golven med såpvatten. Medan jag duschade, gick Ingemar och köpte bröd på LIDL.

Vi hade beslutat oss för att äta lite onyttigt, men ack så gott ikväll. I den lokala pizzerian bakas tunna, goda pizzor och det fick det bli ikväll. Medan Ingemar gick för att hämta pizzorna, gjorde jag dagens sista arbete, nämligen tillagningen av coleslaw. Allt löpte mycket bra under dagen och nu är vi beredda att bryta upp och åka vidare mot Valencia i morgon.

Park Natural del Delta de´l Ebro

Söndag den 13 mars 2016
Idag var det dags för oss att lämna ställplatsen i San Fulgencio, där vi stått under en hel månad. Det är lite ovanligt för vår del, men ibland kan det av olika skäl vara bra att ta en ordentlig vilopaus. Med lite undantag har det varit fullbelagt hela tiden. när vi kom, fanns det tre svenska bilar på platsen. Senare blev vi sex svenska bilar.

Klockan 08.30 hade Ingemar gjort service. Jag hade under tiden varit in på kontoret för att betala vår ställplats och säga adjö. Blev omkramad av det vänliga spanska paret, som förestår ställplatsen och fick en flaska gott vi med på färden. Viola och Egon sov fortfarande, så vi vinkade bara till bilen.

Det var +9 grader ute och disigt, men himlen var blå, även om det var väldigt disigt.

Vi åkte genom stora kronärtskocksodlingar mot Elche, som man känner igen på dess palmskogar och palmodlingar. Här joggar ungdomarna i palmskogen. Ibland känns det som om det bara är aporna som fattas i träden.

Temperaturen sjönk ytterligare till +5 grader, med steg under dagen till som mest +14 grader. Lite väl kallt för den här årstiden härnere, kan man tycka.

Landskapet varierade. Borgar finns det på de till synes mest otillgängliga bergstoppar. En del ser ut att var mer eller mindre intakt, medan andra åter ser tämligen fallfärdiga ut. Det är intressant att sitta och titta ut över terrängen. Långt ute i naturen kan man se spår av förfallna terrassodlingar och djurfållor. Det väcker många tankar och funderingar.

Ibland kan det bli lite enformigt att sitta och titta på omgivningen, men då tar jag fram stickning eller virkning. Just nu är det en poncho i mjukt ullgarn på gång.

Nu var det så, att vi hade tänkt åka till Betera utanför Valencia, men det blir inte alltid, som man tänkt från början. Jag tänker på den lille mannen, som beställde en kostym hos skräddaren. I det fallet blev det en tumme på slutet. I det här fallet tyckte Ingemar, att han orkade köra längre, så vi kom överens om att åka till Ebrodeltat och ställplatsen Área de la Casa de Fusta, som ligger nära Amposta Deltebre . Förra året besökte vi också den platsen.

Den lite knaggliga, lappade och slingrande vägen för genom de bördiga odlingarna i Ebrodeltat, där man även odlar mycket ris.

Förutom en stor rymlig parkeringsplan för såväl husbilar, som vanliga personbilar, finns det en plats, där man kan göra service. Behöver man byta gasoltub, finns det även sådana.

Här kan man få åka ut i de små sjöarna med en liten fiskbåt eller kanot. Cyklar och även tandemcyklar går att hyra. Man kan även fiska, rida eller åka hästkärra. Har man ingen kikare, går det att få låna en.

Det är populärt för barnfamiljer och även skolklasser att åka hit. Här finns en picknickzon med kiosk och även en bar och restaurang. Man kan studera traditionellt boende och det finns även ett museum.

Något jag inte tycker om, är alla fåglar, som befinner sig i alltför trånga burar.

Vi hann med en promenad genom området, innan det var dags att gå in för att laga mat och göra kväll. Det var ganska kyligt ute i snålblåsten, så det var skönt att komma in. Det var många husbilar, som hade sökt sig hit och under natten var vi 45-50 bilar.

Till Platja d´Aro

Måndag den 14 mars 2016
När vi vaknade på ställplatsen Área de la Casa de Fusta, var det regnigt, kallt och ruggigt. Det var bara +9 grader på morgonen.

Det väntades mer regn under dagen och vi beslöt oss för att åka vidare i riktning mot Barcelona. Vägen var knagglig och fylld av leriga vattenpölar. Ute var det ett grått töcken.

 

 

Vi fortsatte N340 och vidare A7 mot Barcelona, där vädret skulle vara bättre. Runt Barcelona åker vi alltid betalväg AP7 och det gjorde vi även idag. Det var dags för tankning och vi stannade till vid Repsolmacken intill Cabrils, där vi även passade på att ta kafferast. För den som är hungrig och passerar den här macken, kan jag tipsa om att restaurangen har både god och prisvärd mat. Långtradar chaufförerna äter ofta här.

Vi svängde så småningom av mot Platja d’Aro, där det stod massor av husbilar på ställplatsen. Vi hittade lucka på gatan utanför den stora planen, där vi parkerade. Snart såg vi ett välbekant ansikte. Det var Birgitta, som var ute och gick med lilla Alonso. Några andra svenskar hade hon inte sett.

Vi tog senare en välbehövlig promenad upp till köpcentrat, där vi satte oss med varsin glass i solen. En ung duva gjorde sitt bästa för att charma oss. Vi skulle kanske tappa något ätbart.

  

Över Pyrenéerna till Frankrike

Tisdag den 15 mars 2016
När vi efter en lugn natt vaknade på ställplatsen i Platja d’Aro, var det +12 grader. Till en början såg det ut att bli ganska blandat väder. Det var molnigt med enstaka solglimtar, men även några regndroppar emellanåt.

Innan vi fortsatte resan genom det katalanska landskapet mot Pyrenéerna, kompletteringshandlade vi lite. Tyvärr visade det sig, att vissa varor jag ville ha, inte alls fanns här, trots att det var samma butikskedja. Ett och annat var dessutom betydligt dyrare. Informationen på varorna stod inte längre på ren spanska utan på katalanska. Ja, ja, är man i Katalonien, så är man. Som vanligt vajade den katalanska flaggan överallt.

Vi åkte en för oss ny väg, nämligen C252, som förde genom ett trevligt landskap och även genom mindre städer och byar. Vi åkte i utkanten av Figueres, men den här gången hoppade vi över ett besök hos konstnären Salvador Dali . Nåja, han lever inte längre, men det gör hans härliga konst och Figueres är väl värt ett besök.

Det märks att det våras, för man börjar se ganska mycket nyutsprungen grönska.. Fruktträden blommar och mandelträden har fått sina vackra, ljusgröna blad.

Det kom flera kraftiga regnskurar på väg, men det hindrade inte några genomblöta tävlingscyklister att fortsätta sin träning. Bakpå deras tröjor fanns ett kraftigt tryck ”Katalonien”.

Vi fortsatte Nll till gränsstaden La Jonquera, där vi tankade och tog en kort matrast. För några år sedan härjade en stor skogsbrand här i området. Bortsett från att en hel del trädstammar fortfarande är svarta, syns inte längre några spår.

Vi lämnade Spanien för att fortsätta över Pyrenéerna in i Frankrike. På den här sidan av bergskedjan ligger kurorterna tätt. Vi kom ner mot Perpignan, där solen lyste från en blå himmel. Snart kom vi fram till ”vår vinbonde” Mas Alart, där vi har övernattat många gånger under våra övervintringar söderut.

Vädret var fortfarande soligt, så Ingemar tog ut stolar och bord, så vi kunde dricka eftermiddagskaffet utomhus. Det blev en ganska lång stund i vilstolarna, innan vi gick in. ”En guldstund” skulle jag vilja kalla det. Vi satt mellan vingårdarna med blommande fruktträd bredvid oss och den höga bergskedjan i bakgrunden. Här råder en skön stillhet. Kan man ha det bättre? Trycket på min tröja stämmer!

När vi lite senare gick in för att prata en stund, visade det sig att vinbonden själv inte var hemma för tillfället. Det var däremot hans trevliga mamma och med gemensamma ansträngningar tragglade vi oss fram på olika språk och fick en liten pratstund tillsammans.

 Till Millau

Onsdag den 16 mars 2016
Medan jag plockade i ordning inne i bilen, gick Ingemar in för att köpa vin, som vinbonden skulle fylla åt oss. Han berättade, att det hade varit svenskar där för ett par veckor sedan, som kände oss. Nu undrar vi, vilka är ni, som var här hos Mas Alart? Det vore roligt att veta.

Det hade blåst under natten. På morgonen var det mulet, regnigt och blåsten höll i sig. Efter frukost åkte vi vidare genom Salleilles och tog D62 mot Perpignon. Efter diverse andra D-vägar körde vi A9 mot Narbonne.

Efter hela vår resrutt idag, var det stora vinodlingar. Vinbönderna är ett härdat släkte. När det börjar våras, är det mycket arbete, som väntar. På flera håll var man ute i vingårdarna för att binda upp vinrankorna. Man plöjer även upp mellan raderna av vinrankor, så att inte ogräset suger åt sig den näring och det vatten, som behövs för den kommande skörden.

Några, som också trotsade den hårda vinden, var glädjeflickorna, som här och var satt lite frusna på sina stolar. En klok tös hade satt sig i ett litet enmanstält, som skydd mot vinden.

Vinden lugnade så småningom ner sig och vi fortsatte i riktning mot Beziers. Nu fryser inte jag i bilen, för min stickade poncho i mjukt yllegarn är färdig och den har redan blivit en favorit.

Vid rastplatsen Paulhan, där vi i höstas hade en minnesstund för vår vän Jyrki, stannade vi till för att äta en lätt lunch, innan vi fortsatte upp på Franska Centralmassivet. Vi åt den sista avokadon från lördagsmarknaden och delade en mango.

Uppe på det Franska Centralmassivet blev det betydligt kallare och vi fick nöja oss med +4 grader under de sista milen. Det var många vägarbeten på väg, men de sista milen visade vår navigator in oss på en mindre och lugnare väg.

Även inne i Millau var det vägarbeten på gång, så det tog en stund innan vi kom fram till ställplatsen. I floden, som flyter genom staden, höll unga kanotister på att träna forsränning.

Det var inte lätt, att komma in på ställplatsen. Ett kort skulle lösas i en automat. Så småningom fick Ingemar ut det gällande kortet. Det skulle nu dras framför en avläsare, men där var det stopp. Det fungerade inte alls. Tur nog fanns det ett telefonnummer, som man kunde ringa och där man pratade engelska. Då löste sig problemet. Köerna av husbilar blev långa, för de flesta hade lika svårt att ta sig in.

Nästa problem uppkom vid elstolparna. Vissa uttag fungerade inte alls. Vi flyttade bilen och kopplade om till ett nytt eluttag. Det gick bra till en början, men sedan var det stopp. Många hade tydligen samma problem, för flera sprang runt med sina förlängningssladdar och försökte hitta ett fungerande uttag.

Det kom ständigt nya bilar och vi var till slut 40-45 bilar, som övernattade. Idag blev det mycket frukt och grönt för vår del, för ikväll frossade vi på de sista kronärtskockorna, innan det var dags för nattning.

Vinter och snö!

Torsdag den 17 mars 2016
Det var grått och regnigt, när vi tittade ut på morgonen. Termometern visade på ynkliga fem plusgrader.

Vi gjorde oss i ordning för att lämna ställplatsen i Millau. Igår uppstod, som jag tidigare nämnt, en del problem med att komma in till området. Att komma därifrån var betydligt lättare. Den glada graffitin vid infarten var riktigt uppiggande på morgonen och i en rondell lyste färgglada blommor mot oss.

Vädret inspirerade inte till några längre utflykter. För några år sedan åkte vi runt Gorges du Tarn, en rundtur, som är något utöver det vanliga och väl värt att offra några timmar på. Några, som inte skydde gråvädret, var en hel del ungdomar, som tydligen var på paddlingskurs nere vid floden. Igår höll de på med forsränning.

Vi åkte A75 upp på Franska Centralmassivet igen och mot Clermont Ferrand. Temperaturen sjönk snabbt till +3 grader. Tjocka, vita moln drev omkring på låg höjd. På bergen låg snö och det syntes även här och var på åkrarna, att det nyligen hade kommit en del nederbörd i form av snö.

Man ser många små pittoreska byar i dalgångarna, när man åker den här vägen. Tyvärr är det svårt, att hinna fånga dem på bild.

Under kafferasten på förmiddagen lade jag mig en stund och lyssnade till det fridfulla trummandet av mjuka regndroppar mot husbilstaket. Det var som mjuk musik och lät som ett stilla vårregn.

När vi startade för att åka vidare, övergick det stilla vårregnet till snöblandat regn och det blev plötsligt full vinter. Uppe på 1100 meter mötte vi saltbilar och även en plogbil. I det här området får nog bönderna vänta ett tag med jordbruket. Temperaturen hade nu sjunkit till 1 grad och det var tur, att saltbilarna var ute. När vi kom ner till 980 meters höjd lättade snöfallet något, samtidigt som det blev nollgradigt. Den temperaturen höll i sig länge, samtidigt som snöfallet lättade något och övergick till snöblandat regn och dimman låg tjock framför oss.

Vi fortsatte mot Clermont Ferrand, där det ljusnade, blev solglimtar och även blå fläckar mellan molnen. Här skiftar vädret oerhört snabbt och vi var glada över att kunna lämna snövädret bakom oss. Vi kom snart fram till dagens mål, ställplatsen i Le Cheix, där vi övernattat ett flertal gånger.

När vi anlände, fanns bara en tysk husbil på platsen. Den förmodade ägaren, som höll på att tvätta av bilen och som såg ganska dyster ut, tittade förvånat upp, när jag hälsade ”Grüss Gott”. Vi pratade en liten stund. Det visade sig, att mannen var mycket besviken på Spanien. Det hade varit blåsigt, regnigt och kallt. Aldrig mera en resa till Spanien! Dessutom beklagade han sig över dagens resa med snöfall och kyla. Bilen hade blivit ordentligt nersmutsad. Vilken resa!

Vi gick en längre promenad in till och runt orten, där vi köpte en baguette på väg. Ikväll behövde vi något gott efter dagens äventyr. Vi åt gravad lax, med lättstuvad spenat och mjäll potatis från trakten kring Torrevieja. Gissa om det smakade gott!

Vinterstängda ställplatser

Fredag den 18 mars 2016
Vi blev till slut sex husbilar, som övernattade i Le Cheix. Det händer emellanåt at man möter samma bilar på väg. I Millau stod vi parkerade mittemot en belgare. Samma bil träffade vi på vid en kafferast under gårdagen. Igår kväll kom belgaren hit till Le Cheix för övernattning.

Det var frost och bara 3 grader, när vi vaknade, men solen lyste från en klarblå himmel och det var helt vindstilla. Idag skulle vi nog slippa snön!

Vi åkte mot Moulins och tog därefter D973 mot Autun. Vi hade aldrig åkt här tidigare, men det visade sig vara en lugn och trevlig väg.

Det var vackert vårväder och det märktes i naturen. I trädgårdarna lyste både påskliljor, pingstliljor och hyacinter. Ute på ägorna grönskade det. Det var färdigplogat och på de flesta håll även färdharvat. Naturen väntade på en ny skördesäsong.

På flera håll hade man tydligen haft kosläpp och i hagar var små lamm ute med sina mammor. Det var för tidigt för den rikliga blomningen i skogskanterna, men på sina håll lyste vitsippor, scillor och även enstaka gullvivor emot oss. På grund av hälsoskäl är vi cirka en månad tidigare i år och det märks. Naturen ligger i väntan på en ny säsong och livet går vidare.

Vi åkte genom ett grönt, vackert böljande landskap mot Autum och Dijon för att sedan följa vägen till Chaumont, där vi hade tänkt övernatta på ställplatsen vid kanalen. Det var nu 15 grader ute, lite varmare än gårdagens nollgradiga temperatur. När vi kom fram till ställplatsen, visade det sig att den inte var öppen än för säsongen. Där stod bara en till synes övergiven husbil och vattnet var avstängt.

Vi tyckte det kändes alltför ödsligt och började leta efter en ny ställplats. Genom att följa D974 skulle vi komma till Clefmont, som skulle ligga ca en halvtimmes resväg härifrån.

Det blev en lugn färd utan mycket trafik, som förde oss genom både skogar och stora jordbruksarealer.

Det visade sig, att ställplatsen, som ligger mitt i ett villaområde, var stängs för säsongen. Framför ställplatsen finns en stor plan, där bussar hämtar och lämnar av passagerare. Där parkerade vi för natten. Efter en promenad runt den lilla typiska franska staden, smakade det bra med mat, innan vi trötta somnade. Skönt nog hade jag för ett par dagar sedan lagat en indisk gryta på medhavd kalkonfile, så det var bara att värma maten.

 

Änglavakt finns

Lördag den 19 mars 2016
Det blev en lugn övernattning på den stora planen utanför ställplatsen i Clefmont.

Idag tänkte vi fortsätta resan genom resterande del av Frankrike, passera Luxemburg och åka in i Tyskland med ställplatsen i Greven som mål. Det är skönt att kunna köra undan genom de tätast trafikerade områdena i Tyskland under en helg. Då står de flesta långtradare parkerade på rastplatser. Bortsett från vissa som har dispens, har lastfordonen nämligen körförbud.

Vi lämnade Clefmont för att via en något större väg, D74, fortsätta mot Nancy. Det var dimmigt och bara +1 grad. Skönt nog snöade det inte.

Vi mötte inte många husbilar och här vinkade man åter till varandra. I Frankrike är det inga bekymmer med att bli av med grå- och svartvatten. Tömningsstationerna ligger ganska tätt.

I ett samhälle, som vi passerade, hade man med färgglada motiv skildrat ortens näringsliv.

Under en resa i Europa korsar man flera större floder. Här åker vi över den underbart vackra Loire.

Den här gången gjorde vi inte några utflykter, men vi rekommenderar Loiredalen varmt till er, som är i närheten. Här finns vackra små franska byar och har vi upplevt underbara gryningar, besökt svampodlingar i grottor och mycket annat.

Vi fortsatte A31/E21 mot Luxemburg, där vi tänkte tanka och stanna till för att äta lite. Dieseln kostade idag € 0,887/liter. Det gick bra att tanka, men samtliga parkeringsplatser var helt ockuperade av långtradare. Vi fick åka en bra bit in i Tyskland, innan vi hittade en rastplats, där vi kunde äta och dricka lite. Tur nog vi alltid en ask med nötter, mandel och russin, som är bra att ha som färdkost.

Ca 2,5 mil från Greven inträffade en incident, som tack vare änglavakt och ett raskt ingripande från Ingemar slutade väl.

På motorvägar finns ju påfartsfiler, som man åker in på, innan man kör ut i den intensiva trafiken. Vid en utfart kom en mörk bil i full fart rakt ner mot min sida.

Lyckligtvis uppfattade Ingemar situationen direkt och gjorde en snabb och kraftig rallysväng åt vänster tvärs genom de två intilliggande filerna, för att sedan räta upp bilen igen. Allt gick mycket snabbt. Tur nog låg ingen nära i de båda andra filerna! Ingemar fick användning för sina gamla kunskaper från rallykörningarna. Utan hans ingripande hade det kunnat bli en ordentlig seriekrock.

Vi fick ett påtagligt bevis för hur viktigt det är att ha allt ordentligt förankrat i husbilarna. Det skramlade ordentligt vid rallysvängen, men inget gick sönder. Låset till vår besticklåda är trasigt, så lådan med allt dess innehåll låg i en enda röra på golvet. I badrummet låg även en del på golvet. Behöver jag säga, att det var en chockartad upplevelse? Vi hade tänkt gå till ställplatsens restaurang för att äta, men vi hade tappat lusten efter det som hänt.

Moin, moin!

Söndag den 20 mars 2016
Idag tittade solen fram emellanåt, när vi åkte vidare norrut, för att komma till en av våra favoritplatser, som vi ofta återvänder till, nämligen Heide i Dithmarschen. Ställplatsen ligger intill det stora badhuset och äventyrsbadet.  

Här möts man inte av ”Grüss Gott”, som på många håll i Tyskland, utan här hälsar man ”Moin, moin”. Plattyskan häruppe är inte alla gånger så lätt att förstå.

Vi kom fram till Heide ganska tidigt och Ingemar började prata om schnitzel. J I Tyskland äter man helst i något av de trevliga värdshusen, som oftast ligger ute på landet. Visst skulle vi äta schnitzel idag! Det tyckte vi behövdes efter gårdagens strapats.

Vi åkte ett par mil ut på landsbygden, där vi hittade ett matställe, där man serverade schnitzel av allehanda slag. Ingemar beställde en vanlig schnitzel med extra röra ovanpå, medan jag föredrog ”Putenschnitzel” d.v.s. kalkonschnitzel. Maten var god, men köttbitarna var enligt min mening alldeles för tjocka. En riktig wienerschnitzel ska vara utbultad och tunn, men om detta tvista de lärde. Gott var det i varje fall.

Hochdonn vid Nord-Ostsee-kanalen

Tisdag den 22 mars 2016
När vi är i det här området d.v.s. Dithmarschen, åker vi ofta runt i området. Det blir en del återupplevelser, men det finns ständigt en hel del nytt att upptäcka. Den här gången har vi legat en hel del nere vid en plats i Hochdonn alldeles intill Nord-Ostsee-Kanalen. Här känner man sig som om man befinner sig ”mitt i världen”. Dygnet runt passerar mycket stora lastfartyg i båda riktningar mellan Brunsbüttel och Kiel. En del är så stora,att jag inte får plats med dem på en bild!

Grönsaker i tankbil

Onsdag den 23 mars 2016
Idag hände något festligt, när vi stod parkerade i Hochdonn. Plötsligt stannade en tankbil utanför. En bonde kom och knackade på dörren. Han undrade, om vi ville köpa ägg, vindruvor, tomater, kolrabbi m.m. Jag köpte en kartong stora ägg av honom. Han hade varorna i små kartonger i bilen. Det var nog ingen officiell försäljning. Frun hade kanske haft kylskåpsstädning 

Många har dekorerat fint i sina trädgårdar.

På flera håll bl.a. i busskurer är glada motiv målade.

Promenad i Heide

Torsdag den 24 mars 2016
Det har varit skiftande väder de här dagarna. Ibland har solen tittat fram, men det har mestadels varit kalla vindar, regnskurar och småruggigt.

Jag vill gärna gå en promenad inne i Heide, när vi är här. Det blir mestadels inte så mycket handlat, men man vet ju aldrig.   Dessutom är det intressant att se, hur staden förändras, vilka affärer, som finns kvar och om det har tillkommit några nya.

Till stor sorg för den inhemska befolkningen rev man förra året en del av den gamla anrika bebyggelsen vid torget. Nu håller man på att bygga nytt.

Promenaden avslutades med ett besök i den stora ”Markthalle”.

Då var jag väldigt trött, så det enda som inhandlades var några paket teer. Jag har fuskat med träningen en tid och det märks. Ikväll tar jag nya tag.

Vi åkte tillbaka till den rofyllda platsen vid kanalen.

Långfredag och regn

Fredag den 25 mars 2016
Idag var himlen grå och det regnade av och till under hela dagen. Igår skrev jag, att det var rofyllt. Idag har det varit en livlig trafik, trots att det är långfredag. Bl. a. transporterades stora delar till vindkraftverk med en bogserbåt framför och en vid sidan om.

Högt över kanalen går en järnvägsbro, som trafikeras av långa tåg. Snett under bron finns vägfärjan, som förbinder Hochdonn med vägen på andra sidan kanalen. Färjan går nästan oavbrutet.

Idag var det mer trafik på kanalen än tidigare. Mycket stora containerfartyg for mellan Brunsbüttel och Kiel. Ibland var det kö och det hände flera gånger att de möttes. Med bävan undrade vi emellanåt, om de skulle klara mötet, utan att krocka. Mitt i detta ska färjan åka fram- och tillbaka. Vid ett tillfälle idag, gav sig nog färjan av lite för tidigt. De stora lastfartygen kom från båda håll, samtidigt som färjan skulle över till andra sidan. Den var tvungen att väja och köra längs med kanalen en bra bit, innan den kunde åka över.

Det är nu långfredagskväll och morgon är det redan påskafton. Tiden går fort.

Vi vill önska er alla en fortsatt trevlig och skön påskhelg!

Grattis Stephanie!

Måndag den 21 mars 2016
Idag fyllde mitt äldsta barnbarn Stephanie år. Jag ringde för att gratulera henne och vi fick en glad och trevlig pratstund. Tiden går så fort. När jag för 28 år sedan kom hem från Rom några dagar senare, hade vi en liten släktträff i Örebro. Då var Stephanie bara några dagar gammal. Idag är hon en vacker ung kvinna, som själv är mamma.

Påskafton

Lördag den 26 mars 2016
Vi lämnade Hochdonn tidigt på morgonen för att åka tillbaka till Heide. Den traditionella veckomarknaden på Tysklands största marknadsplats i Heide är alltid trevlig att besöka och den skiljer sig ganska mycket från de flesta marknader i Spanien och Portugal.

Här saluför framför allt bönder, slaktare, fiskare, osthandlare och blomsterhandlare sina produkter. Levande höns kan man också köpa, för att inte tala om alla underbart vackra fårfällar. Några konsthantverkare finns alltid på plats liksom en och annan klädförsäljare. Eftersom vi har varit här många gånger, vet vi var en hel del stammisar har sina platser.

En del av det mycket stora torget är avgränsat som parkering. Trots att vi kom mycket tidigt, var det ganska svårt att få en parkeringsplats.

Många sorters kål, sallad, kålrabbi och sparris odlas i den här trakten. Kål hade vi kvar, men ett salladshuvud passade jag på att köpa. Hos en av fiskhandlarna köpte vi en stor, färsk torskfilé och lite rökt torskrom. Hos en annan fiskhandlare kan man även handla goda fiskburgare, ”fischbrötchen”, av olika slag. Det fick bli dagens lunch.

Det var råkallt på förmiddagen och för första gången under den här övervintringen önskade jag, att jag hade tagit på mig varma vantar. Vi var båda ganska frusna efter promenaden runt torgmarknaden.

Till nyheterna i staden hör ett nybyggt café med tillhörande brödbutik, som ligger på torget nära kyrkan. Här smakade en kopp varmt kaffe mycket bra i kylan. Dofterna från brödbutiken gick inte att motstå. Här köpte vi färska ”brötchen” och en stor limpa av det mycket goda tyska brödet, som är fyllt med välsmakande solrosfrön. Överallt kan man få brödet skivat.

Efter att ha lämnat av varorna i husbilen, gick Ingemar till frisören, medan jag tog ännu en liten runda på torget för att köpa färska kryddor. Det märks, att det börjar bli dags att återvända till Sverige, för det börjar bli trångt inne i bilen.   På bordet står förutom en tulpanbukett även en vackert gul viva och en liten rosbuske, som vi fick av en god vän. I tvättbaljan inne i duschen står fyra kraftiga plantor av rosmarin, mejram, timjam och oregano. 

Efter tolvslaget blev det varmare. Nu myllrade det av folk på torget och bilister krypkörde för att försöka hitta en parkeringsplats. Vi hade kunnat lämna vår plats, men hade blivit lite inkilade, så vi fick vänta cirka en och en halv timme, innan vi kunde åka.

Vi for tillbaka till Hochdonn, som har blivit en ny favorit. Här blev det ännu en promenad, innan jag plockade fram en enkel påsksupé. Den sista gravade laxen smakade bra tillsammans med färskstuvad spenat. Även en burk sill fanns kvar i kylskåpet.

Sommartid

Söndag den 27 mars 2016
Det blev en kortare natt än vanligt, för i natt ställdes klockorna om. De flesta klockor ändras ju automatiskt numera. Det gör emellertid inte min bärbara dator eller rättare sagt, den envisas med att ha portugisisk tid. Bäst att ställa om tidzonen! 

Idag regnade det hela förmiddagen. Utanför husbilen kunde man bada fötterna. Senare tittade solen fram lite försiktigt och det blev riktigt skönt ute. Under en promenad längs kanalen plockade jag några sälgkvistar, som passade bra ihop med tulpanerna på bordet. Man hade sågat ner massor av höga videbuskar, så många passade på att plocka några sälgkvistar. Det är gott om sälg i Dithmarschen och det tillverkas och säljs många vackra korgar.

Ingemar har suttit och läst om trakten och kollat ställplatser. Vi ska göra en utflykt i morgon, innan vi åker till Sverige. Jag har lyssnat mycket på en ljudbok, stickat och målat i en av de så populära ” målarböckerna för vuxna”.

Ikväll panerade jag torskfilén, som vi köpte av fiskhandlaren igår. Den var en njutning! Färsk fisk går inte att jämföra med djupfryst.

Kallt och halv storm

Måndag den 28 mars 2016
Det var soldis och lite blåsigt, när vi vid 10.00-tiden lämnade Hochdonn. Termometern visade på 10 grader, så våren låter vänta på sig.

Vi åkte till Heide för att tömma toa och gråvatten, samt fylla på friskvatten. Diesel tankades och Ingemar passade även på att fylla vår fasta gasoltank vid en bensinmack, som har LPG.

Som vanligt var det ”får i kål” ute på ängarna. Vinterns överblivna kål läggs ut som mat till fåren. Nu var tackorna ute med sina små lamm. Vanligast är de vita, men även svarta små tussar skuttade omkring, så söta.

Här fick vi lämna företräde

Vid Lanthofen stannade vi till för att se om man hade något nytt. Här finns en uppsjö av välgjorda trädgårdsdekorationer. Man kan även handla vackra korgar av vide. Priserna hade gått upp ganska mycket och det var inget speciellt, som vi behövde. Däremot köpte jag både vitkål och selleri. Man odlar mycket rotfrukter i de här områdena. Det blåste mycket kallt, så vi blev inte så långvariga.

I närheten finns ett Kohlosseum, ett museum för kål, som jag var intresserad av, men det var ju ingen högsäsong nu, så det var tyvärr stängt.

Vi befann oss i området Schleswig-Holstein och åkte fram till staden Tönning. Strax väster om staden vid floden Eiders mynning i Nordsjön ligger Eider Sperrwerk, som är en översvämningsbarriär, byggd som skydd mot tidvatten och stormar. Även här blev det en mycket kort promenad på grund av de iskalla vindarna.

Nära Tönning finns även Tysklands största världsarv, Vadehavet National Park eller Zentrum Multimar Wattforum, där man bl. a. har 37 mycket stora akvarier. Ingemar hade tänkt att vi skulle kunna gå runt här och titta ett bra tag, för att sedan äta en god lunch i den välkända restaurangen. Jag hade ju födelsedag, så jag skulle bli bjuden på något gott.

Det visade sig inte bli så lätt att förvekliga de planerna. Det var Annandag Påsk idag och trots de kyliga vindarna, var det mycket folk, som sökte sig hit. Vi letade länge, utan att hitta en enda parkeringsplats i närheten, där vi kunde ställa husbilen. Nu blåste det halv storm. När det dessutom visade sig, att man var tvungen att gå långt på en väg uppe på en vall för att komma fram till området, avstod jag mer än gärna. Den hårda vinden var svinkall.

En pampig rondell

Det här huset avvek ganska mycket från de omkringliggande

Ute på landet brukar det finnas åtskilliga ”Gasthaus”, där man kan äta god mat. Vi åkte runt, men vart vi än kom, visade det sig, att man hade stängt. Möjligen öppnade man senare på kvällen. Till slut kunde vi inte annat än skratta åt alltsammans.

Vi åkte fram till Scandinavian Park Handewitt, där vi tillsammans med flera andra husbilar parkerade för att övernatta. Ett par hundra meter från bilen hittade vi en bra restaurang, där vi äntligen kunde sitta ner för att äta lite god mat. Slutet gott, allting gott!

Tillbaka till Sverige

Tisdag den 29 mars 2016
Det kyliga vädret gjorde, att vi inte hade lust att uppehålla oss i norra Tyskland längre, utan ville komma hem snarast möjligt.

Under alla våra övervintringsresor söderut, har vi av naturliga skäl tillbringat mycket tid såväl i Spanien som i Portugal, eftersom det är varmast där vintertid, men de tidiga höstarna och vårarna också inneburit många rundturer och utforskningar i såväl Tyskland som Frankrike.

I södra Tyskland och även Ruhrområdet vistades jag mycket som äldre tonåring, men som allt annat i världen och livet har det mesta förändrats radikalt. Livet går vidare och tyvärr har jag inga anknytningar där nere längre. Däremot har jag har många fina minnen från de här områdena och det är med både glädje och sorg, som jag tillsammans med Ingemar har fått återuppleva mycket, som har varit viktigt i mitt liv.

Dagens färd genom Danmark gick tämligen snabbt och vi valde att åka broarna, d. v. s. Stora Bält, Lilla Bält och Öresundsbron med hjälp av brobizz. Framåt kvällen var vi framme hos Bengt i Örkelljunga, där vi övernattade. Det var ganska fullt på ställplatsen, så tydligen var många på väg hemåt.

Tillbaka till Askersund

Onsdag den 30 mars 2016
Eftersom vi inte var i behov av någon service och inte heller skulle titta på någon ny husbil i hallarna, fortsatte vi resan upp genom Sverige.

I Gränna gjorde vi uppehåll för att hälsa på och dricka kaffe hos min kusin Monica och hennes man Uffe, samtidigt som vi beundrade den storslagna utsikten över Vättern och Visingsö från deras inglasade altan. Roligt att ses igen Monica och Uffe! Tack för gott fika!

Nu hade vi inte långt kvar hem och de sista milen gick fort. Vi åkte den gamla vägen från Gränna. När våren vanligtvis är lite längre framskriden, är den här vägen med sin vackra, varierande natur underbart vacker. I år hade emellertid vintern dröjt sig kvar, så allt såg nästan höstlikt ut.

Borta bra, men hemma bäst! Visst är det en skön känsla att komma hem igen efter åtskilliga månader söderut! Vi blev välkomnade med glada skratt och goa kramar från våra grannar. Helena kom ner med en blombukett. Du har ett gott hjärta. Tack för de vackra blommorna Helena! De lyste upp och stod sig länge.

Vi vill tacka alla er, som har följt oss under vår nionde övervintring. Ibland har vi träffats på väg någonstans, växlat några ord, utbytt erfarenheter och gett varandra goda råd. Det behövs så lite för att lysa upp tillvaron för varandra. Ingen är bra på allt, men alla är bra på något.

Om ni är ute och åker och kommer förbi Askersund i sommar, hör av er! Det är alltid roligt att få oväntat besök. En kopp kaffe finns det alltid.

Resan är slut för den här gången, men jag kommer nog fortsätta att lägga in ett och annat i bloggen.

Vill önska er alla en trevlig och skön vår och sommar! Och du, glöm inte att det finns fika hos oss, om du kommer förbi!