Spanienresan 20161013 - 20170330

Del 2  Evora -
Från Inger's Blogg

En mycket kall och regnig tvättdag

Fredag den 16 december 2016
Det blev en mycket lugn natt på den stora marknadsplatsen.

Det var hög tid att tvätta. I Evora finns två Intermarché. Vi åkte till en av dem och hade turen att det fanns både tvättmaskiner och tumlare där. Tur nog kunde vi parkera helt nära maskinerna, för det var både blåsigt och mycket kallt idag.

Medan maskinen snurrade, kunde jag botanisera bland varorna och göra en del inköp.

Nästa stopp blev vid LIDL, där det gick ganska fort för mig att handla. Det är bra, när man vet ungefär var varorna står.

Vi hann tillbaka till marknadsplatsen för en ny övernattning, innan det åter började regna.

Ingemars födelsedag

Lördag den 17 december 2016
Idag fyllde Ingemar år. Oväsentligt tyckte han, men det tyckte inte jag. Jag är uppvuxen med att fira både födelsedagar och namnsdagar. Om inte annat ordnade min mormor kalas i trädgården. Jag sov visserligen över tolvslaget, med vid tvåtiden på natten blev Ingemar grattad både med sång, en god smörgås och en liten blomma.

Himlen var vackert blå på morgonen, men det blåste kraftigt och nya hotfulla ovädersmoln rullade in från horisonten. Min kropp var i bedrövligt skick idag och krävde många vilopauser i horisontalläge. LCHF-kosten gör att jag har kunnat minska ner mycket på medicineringen, men idag var jag tvungen att äta smärt- och inflammationshämmande.

Från vänner på spanska sydkusten och även via media rapporteras att svåra oväder har dragit in från öster. Det är stora översvämningar på många håll med stora materiella skador och även ett par dödsfall. Vi befinner oss i Portugal och har blivit förskonade från det värsta.

Jag hade velat bjuda ut Ingemar på födelsedagsmiddag idag, men han tyckte, att vi kunde fira vid ett annat tillfälle. Evora har vi gått runt i under tidigare resor. Efter en kort diskussion, åkte vi tillbaka till Luz, där det är fridfullt. På väg mötte vi en fransk husbil, som stått länge i Luz.

I en rondell fanns en staty med figurer från frivilliga brandkårens vardag

Vi åkte ner till kyrkan och muséet, som ligger nere vid sjön. Intill sjön stod den ensamma husbilen kvar. Det är flera år sedan jag var in på muséet och jag hade gärna gått in idag, men orkade helt enkelt inte.

Intill kyrkan finns en liten rekreationspark med träbänkar och de sedvanliga motionsredskapen. Här befann sig idag en grupp scouter på utflykt. När vi kom till ställplatsen för husbilar var det helt tomt. Senare kom en fransk bil.

En lugn dag i Luz

Söndag den 18 december 2016
Det blev en lugn solig dag, även om det blåste en del. Ingemar satte sig utomhus för att knäcka valnötterna, som vi hade fått av våra franska vänner, när vi besökte dem i Frankrike på nedresan. Precis som det finns olika äppelsorter, finns det olika sorters valnötter. Så stora som de här har jag aldrig sett.

För många år sedan plockade jag valnötter hos min svärmor i Österrike. På en fransk camping har vi också plockat valnötter vid flera tillfällen. Innan vi hade husbil, hyrde Ingemar och jag bil och åkte runt i Toscana under tre veckor. Vid ett tillfälle bodde vi hos ett par damer i ett gammalt anrikt slott. Där fick vi också plocka valnötter.

Idag rullades, stektes och avsmakades julköttbullarna. De blev godkända.

Många fransmän

Måndag den 19 december 2016
Idag kändes det som om fransmännen tänkte invadera ställplatsen här i Luz. Närmare kvällen hade det anlänt inte mindre än sex husbilar med fransmän. Även en tysk bil hade parkerat ett snäpp ovanför platsen. Nu blev det liv och rörelse! Fransmän är pratglada!

Fick en härlig video, där Winston, mitt barnbarnsbarn shakar för fullt, trots att hela familjen nyligen varit genomförkylda t.o.m. den lille Lewi, som bara är några veckor gammal.

Idag gjorde jag ett försök att göra en LCHF-saffranskaka. Den blev mycket lyckad. För säkerhets skull skar jag den i skivor och lade in i frysen. Annars hade den nog snabbt blivit uppäten.

Ingen julkänsla

Tisdag den 20 december 2016
Nätterna är kalla, ofta 6 – 8 grader, men idag var det hela 17 grader, när vi satt framför husbilen. Den svaga vinden märktes knappast.

På förmiddagen tog jag en liten promenad och stannade till vid den lilla, vackra parken bakom skolan. Med alla gröna träd, buskar och andra gröna växter är det rofyllt häruppe. Det finns gott om både stenbänkar och bord, men även lite mjukare träbänkar med tillhörande bord. Sommartid finns det även en swimmingpool för barn här. Det var skönt med en liten meditationsstund i det vackra vädret. Ibland kom någon från skolpersonalen förbi och hälsade. Det är en positiv känsla att märka att ingenting är vandaliserat i den här orten, utan att allt får vara ifred.

Nu börjar det bli ”lilla Frankrike” här. Ännu en fransk husbil har anlänt, så nu är det sju franska bilar. Den tyska bilen har åkt igen.

Idag lagade jag något nytt LCHF-vänligt, nämligen broccolimos. Det var första gången, men det var verkligen gott. Tillsammans med kalkongrytan från igår blev det dagens kvällsmat.

En tur till Mourao

Onsdag den 21 december 2016
Jag är i stort behov av att få träffa en frissa. Mitt hår växer ca 1 ½ cm/månad, så trots att jag nästan blev snaggad för 6 – 7 veckor sedan, är det dags att putsa håret. Jag vill att håret ska vara lättskött, men med alla vindlingar är det omöjligt, som det är nu.

Efter lite övertalning åkte vi ca 5 km mot Mourao. Tofsvipor flög kvittrande framför oss. Ute på åkrarna spatserade stolta storkar. På ängarna betade hjordar med getter och får. Rakt framför oss reste sig snart 1300-talsfästningen över Maurao.

En liten tvillingmamma

Mourao är en liten charmig stad med sina slingrande, smala gator.

Utmed de nästan obefintliga trottoarerna längs många gator växer rader av apelsinträd

Vi upptäckte senare, att vi kunde ha åkt en mer lättframkomlig väg in till centrum, men det ändå gick bra. Ingemar lyckades lotsa fram bilen och parkera utmed trottoaren intill en kyrka mitt i staden.

Två sammanhängande kyrkbyggnader

Här fanns också en grön park, där man hade förberett ett julfirande. Mitt i parken i en paviljong hade man byggt en stor krubba med lite modernare utformning. Dessutom fanns mindre trähyddor, säkert avsedda för försäljning.

Tur nog var min kropp i lite bättre form idag, för det blev en hel del gående. Vi hittade en ingång till Centro Comercial och började läsa på skylten. Någon frissa fanns det inte där. Däremot meddelades skriftligen att där skulle finnas en blomsteraffär, en pappershandel, en kinabutik, och en internetaffär. Korridoren in hade marmorgolv och vackert kaklade väggar. Längst in fanns mycket riktigt en blomsteraffär, men den var stängd. Någon pappershandel eller kinabutik såg vi inte till.

Längre ner på gatan fanns ingång till en skönhetssalong och där borde det finnas en frissa. Det var stängt. Vi började i stället leta efter en servering, där vi kunde äta. Ett och annat café var öppet, men för övrigt var det mesta utom bankerna stängt.

Bilden är lånad från nätet, men just här satt vi

Till slut hittade vi en liten mysig restaurang, Restaurante o Beiral som vi kan rekommendera varmt. Inne i den trivsamma miljön brann en välkomnande stockvedsbrasa. Här skulle Ingemar få sin födelsedagslunch! Personalen var trevlig och maten var mycket god. Vi åt en trerättersmeny, som med valfri dryck och kaffe kostade 13 euro/person. Det var väl använda pengar.

Tillbaka till ställplatsen i Luz, dit nu ännu en fransk husbil hade anlänt

En tur till spanska Badajoz

Torsdag den 22 december 2016
Vi står fortfarande kvar i Luz, men idag kände vi för att ta en tur på ca 1 ½ timme över till spanska Badajoz. När vi närmade oss gränsen mellan Portugal och Spanien, såg det ganska ödsligt ut på den portugisiska sidan. Innanför den spanska gränsen fanns direkt stora, mycket välordnade fruktträdgårdar.

Det är en fin jordbruksbygd med mycket boskapsskötsel på väg mot Badajoz. Alla grisar har inte blivit reducerade till julskinkor. Ute mellan korkekarna gick massor av svarta grisar och mumsade i sig av grönbetet. Här såg vi också en sorts grisar, vi aldrig sett tidigare. De var kolsvarta och enormt stora. Först trodde vi att det var en sorts kor. Inte heller har alla lamm hamnat på julborden. Stora hjordar med både får och getter strövade på vidderna. Landskapet är här ganska flackt.

Först av allt letade vi upp inköpscentrat El Faro, där det finns en mycket bra hårsalong. Jag fick tid för en ordentlig formklippning. Det var bara att välja frisyr på foton. Ingemar fick även sitt hår putsat.

I Badajoz skulle det finnas en ställplats och den var vi lite nyfikna på. Den ligger bra till mitt inne staden intill en lång akvedukt över Guadiana, som bara får användas av gångtrafikanter och cyklister. Bilarna får använda sig av en annan bro, som är belägen längre bort.

Ställplatsen har ett fåtal platser för husbilar, men håller på att utvidgas. Den är kostnadsfri och har full service. Man står helt nära den vackra gångbron och under den finns en stor grön park utmed Guadiana, som är välbesökt av diverse fåglar.

Vi var fyra husbilar, som övernattade här. Bortsett från ett lite vilset gäng med barn/ungdomar, som roade sig med att fyra av kraftiga smällare, var det lugnt.

Tillbaka till Luz

Fredag den 23 december 2016
Vi åkte runt lite i Badajoz, som gav ett mycket trevligt intryck. De boulevardliknande genomfartslederna var breda och bra.

En del av servicestationen vid ställplatsen i Badajoz

Bilbron över Guadiana

På väg tillbaka genom stan stannade vi till en stund vid Decathlon. Jag ville se, om de hade en jacka, som jag hade tittat på tidigare. Jackan fanns i rätt storlek och till nedsatt pris, så jag blev mycket nöjd.

Ställplatsen utanför brandstationen i Regoengos. Här är det trångt, om man ska vända.

I Regoengos do Monzaras blev nästa stopp vid Intermarché och intilliggande LIDL. De manuella kött- och fiskdiskarna i Intermarché är mycket bra med sina färskvaror. Vi äter mycket grönsaker och personligen tycker jag att grönsakerna mestadels är bättre på LIDL, men idag var grönsakerna i  Intermarché suveränt fräscha. Den fina portugisiska kålen kostade knappt 5:-/kg.

I Luz var vi åter ensamma med 14 fransmän i sju bilar. Jag fortsatte att skicka julhälsningar.

En solig julafton

Lördag den 24 december 2016
Vädret har varit vackert på sistone. Nätterna är kalla, men på dagarna går temperaturen upp till 17 grader. Frukost åt vi inomhus. Det var lite för kallt ute än. Förr hade vi alltid skivor med inspelad julmusik. Nu har jag Spotify och där finns massor av vacker julmusik, så vi lyssnade till ett varierat utbud under frukosten.

Idag kunde vi sitta ute både för att äta jullunch och dricka kaffe. Helt underbart! Utsikten kan vi inte heller klaga på. Vi har fri utsikt över åkrar, olivlundar och en del av Europas största konstgjorda sjö, Alquera. Idag spatserade ett storkpar inte långt från bilen. Mycket vackra solnedgångar har vi också från den här platsen.

Vi har båda ägnat dagen åt att lyssna en hel del på ljudböcker. Just nu lyssnar jag på ”Kurragömma” av Petrus Dahlin, en mycket passande bok, när man står här i Luz. Den handlar nämligen om en stad, som man dränkte, för att göra en dammanläggning. Samma sak har ju hänt med den flyttade staden Luz.

Under kvällspromenaden var det ganska lugnt i den lilla orten. Luckorna på husen var som vanligt stängda. Inne i de två pubarna stod några få män vid diskarna. Vi blev ordentligt utskällda av två av byns lösspringande hundar. De kanske inte gillade mina stavar!  

Jag har fortsatt att chatta med barn, barnbarn och vänner. Har också pratat en del med vänner, som tillbringar julen alldeles ensamma. Mitt äldsta barnbarn har skickat flera kort på sina barn/mina barnbarnsbarn. Livet har många vackra sidor!

Nu vill vi önska alla vänner en fortsatt

God Jul och ett Gott Nytt År!

En resumé från veckan som gått

Söndag den 25 december 2016 – lördag den 31 december 2016
Det har gått en hel vecka sedan jag skrev senast. Det har varit lugna och harmoniska dagar. Vädret har varit tillfredsställande. Kvällar, nätter och morgnar har varit kalla, men dagtid har det mestadels varit en temperatur på 16 – 17 grader. Bortsett från tre dagar, när dimman har legat tjock som vit mjölk över nejden, har himlen redan tidigt på morgonen varit klarblå. Solnedgångarna är sagolikt vackra.

Bortsett från någon enstaka dag har vi stannat kvar i Luz. Antalet husbilar har varierat mellan 10 – 15. Mestadels har det varit fransmän, som har besökt platsen, men även ett par portugiser, någon enstaka tysk, ett par holländare och igår ännu en svensk. Allt har varit trivsamt lugnt. Synd att vårt franska ordförråd är så dåligt!

Vi har suttit ute mycket under de här dagarna. Vi har ett bra förråd av såväl pappersböcker som ljudböcker, så det blir inte tråkigt. Jag har kommit av mig lite med min stickning/virkning, men har börjat så smått igen. Ibland tar jag med mina färgpennor och papper ut i solen och sitter och klottrar en stund.

Utsikten kan vi inte klaga på

Getternas klockor hörs vida omkring

Lite besvikna blev vi över att vi inte kunde få träffa Anna och Jan, som inte bor så långt härifrån. Vi ville bjuda dem på julkaffe och jag hade lite svenska livsmedel med till Anna, men Jan kände sig fortfarande svag och var hostig efter influensan och i det tillståndet är det ju inte så trevligt att behöva träffa andra människor. Vi hoppas att du snart tillfrisknar Jan!

En dag gjorde vi en utflykt till Evora för att göra några ärenden. Vägen härifrån till Evora är mycket vacker, så det är en trevlig resa. Utmed den här vägen bor många storkar. Här har de mestadels valt att bygga flervåningshus i lövträd utmed mindre vattendrag. Ofta kan man se en ensam stork sitta högt uppe i ett barrträd, där den har full koll på läget i området.

I de här områdena har alla djur stora strövområden. Önskar att alla djur hade det så bra! Ett flertal bondgårdar har egna små mejerier.

Vi funderade smått på, om vi skulle stanna över natten i Evora, men valde att stanna i Reguengos för att handla livsmedel och sedan åka tillbaka till lilla Luz.

De senaste dagarna har det pågått lite andra arbeten här i området. Intill ställplatsen ligger en tjurfäktningsarena, som förmodligen aldrig har använts. Däremot fungerar den som förråd och därifrån har man på mindre lastbilar kört många stolar och bord till huset bredvid ställplatsen, där man kan ha lite större aktiviteter.

Igår kom en traktor med en stor skopa jord, som han lastade av på samma plan som husbilarna. Därefter kom flera mindre lastbilar med mycket stora stockar, som lastades av på jorden. Nu började polletten falla på plats. Man kommer att göra en stor stockvedsbrasa utomhus på nyårsafton. Dessutom höll en orkester på att repetera under kvällen. Säkert kommer alla byns invånare att samlas här när det mörknar på nyårsafton. Den som lever får se.

Snart är det gamla året slut och det nya tar vid. Min önskan inför det nya året är att vi människor släpper gamla rädslor, som begränsar oss och att vi kan visa mer respekt, kärlek och omtanke för varandra.

Min mormor var en klok kvinna, som lärde mig mycket på livets väg. Man ska rätta mun efter matsäcken, sa hon ofta. Kanske något att tänka på i vårt samhälle, som är fyllt av överkonsumtion.

Livet är inte rättvist. Det har det aldrig varit och kommer heller aldrig att bli. Lyckan finns ofta i de små tingen, de små händelserna, som kan visa sig vara mycket stora. Lyckan blir, vad vi gör den till och den finns i vårt inre.

Tack alla vänner som följer oss på vår resa! Ni betyder mycket. Vi ses nästa år!

Nu åker vi söderut

Söndag den 1 januari 2017
Gårdagskvällen förflöt lugnt för vår del. De två svenskarna, som anlände till Luz igår med sin hund, åkte ner och ställde sig nära kyrkan vid sjön för att slippa fyrverkerier och smällare för sin skotträdda hund.

Vid 20.00-tiden tändes den stora brasan, som sedan brann ca tolv timmar.

Igår trodde jag, att det var en hel liten orkester, som tränade, men det visade sig vara en enmansorkester. Vi tittade in i den stora gymnastiksalen, där nyårsfesten skulle gå av stapeln och var glada över att vi inte hade anmält oss till evenemanget. Ett femtiotal människor satt utplacerade runt några bord. Det såg väldigt ödsligt ut och musiken ekade ihåligt tomt mot de kala väggarna.

Jag hade lagat en lite festligare paella, som vi njöt av. I väntan på tolvslaget hade jag mycket kontakt med både mina barn, barnbarn och vänner. Tänk så den sociala kommunikationen har ändrats under vår livstid!

Vid klockslaget kom alla ut från gymnastiksalen och ställde runt den värmande brasan. Det behövdes nog, för natten var kall. Ett mindre fyrverkeri avfyrades inne från den närbelägna tjurfäktningsarenan. Den har mig veterligen och glädjande nog aldrig använts till någon tjurfäktning. Några hårda smällare hördes inte heller. Här var det betydligt lugnare än det tydligen var på många håll i Sverige.

Haha!!! Inte lätt att fota ett fyrverkeri genom bilrutan med en liten digitalkamera!

Däremot var det svårt att sova med den ihåligt ekande musiken helt nära. Jag brukar tycka om musiken i Portugal och ha svårt att sitta stilla, men den här natten var det hörselproppar som gällde. Ingemar sov gott och så småningom somnade även jag, bara för att vakna vid 05.30-tiden av att en stor klunga människor stod runt brasan och pratade högljutt. De frös säkert, om de hade suttit inne i den ouppvärmda gymnastiksalen. Men vad då? Det är bara nyårsafton en gång om året!  

Vi hade börjat tröttna på den tilltagande kylan häruppe i Alentejo och beslöt oss för att åka söderut. Vi åkte till en annan liten ort utmed sjön, Estrela. Det visade sig att vår navigator var på bushumör. Hon lotsade oss genom ett par mycket trånga gator, men med lite hjälp av en av ortens invånare kom vi ut på en underbart vacker udde, där vi både kunde ta en promenad och dricka kaffe, innan vi fortsatte, den här gången på en betydligt rakare väg.

I parken utmed vägen i Povoa har man byggt ett mycket fint jullandskap

Via Moura fortsatte vi den vackra vägen fram till Serpa. Här har man anlagt stora, välordnade nyodlingar av olivlundar. Vi åkte fram till vår vanliga övernattningsplats i Serpa, nämligen intill badhuset utanför kyrkan. Det var lite svalt utomhus, men vi satte oss i alla fall vid ett bord vid den närbelägna serveringen och lät oss väl smaka av dagens meny.

På morgonen idag fick jag en mycket glädjande nyhet. Mitt näst äldsta barnbarn Jennie och hennes Jakob, som bor i min sons lägenhet, när de är bortresta, hade nyårsfest med sina bästa vänner i Örebro. På gammeldags vis hade Jakob fallit på knä och friat till Jennie. Som vanligt rann mina tårar av lycka, när jag fick reda på förlovningen. De är så fina tillsammans. Lycka till Jennie och Jakob!

Mot Algarvekusten

Måndag den 2 januari 2017
Bortsett från en högljudd förmodad gänguppgörelse, som pågick ett par timmar utanför badhuset, fick vi en lugn nattsömn.

Vi fortsatte resan med inriktning på Algarvekusten. Vi kanske inte avverkade så många mil, men det tar ändå tid med delvis knaggliga vägar och en massa s – kurvor, som slingrar sig runt höjderna. Snart kom vi fram till vackra Mertola, med dess imponerande broar, som reser sig över Guadiana. Det blev bara en genomresa den här gången.

Avtagsvägen mot den mysiga orten Alcoutim med dess vackra kakelmålningar åkte vi förbi den här gången. Där var vi senast i våras och passade då på att åka båt över Guadiana till den lilla spanska orten Sanlucar de Guadiana.

Idag valde vi att åka snabbast möjliga väg ner mot kusten. Flera år tidigare har vi åkt den mycket vackra vägen, som löper utmed Guadiana. Om du åker den vägen, glöm då inte att stanna till för att besöka det lilla museet på väg!

Vi kom så småningom ner till kusten, där vi passerade Castro Marim och fortsatte den gamla knaggliga vägen västerut. Här kom vi snart fram till den för oss så välkända campingen i Moncarapacho, där vi tillbringat ett flertal både jul- och nyårshelger. Det blev många kramar och kindpussar, när Chantal mötte oss. Mycket roligt att träffas igen!

Det var ganska många husbilar inom området, men vi hittade en plats i gröngräset nära en rumänsk husbil, vars ägare hade varit i Sverige. När vi vaknade efter en välbehövlig tupplur, hade ännu ett par husbilar anlänt. Det var två ensamåkande kvinnor, som slagit följe, svenska Märit och hennes belgiska väninna. Lite senare anlände även två belgiska par, som även de brukar åka tillsammans. Vi hade träffat alla tidigare vid Alqueradammen. Världen är liten!

Strutsarna på andra sidan vägen finns kvar. Annars är de flesta av djuren borta.

Den här lilla sötnosen betade utanför husbilsdörren på morgonen.

Till Camping Algarve Moncarapacho

Torsdag den 5 januari 2017
Idag fyller min dotter år. Grattis Pia! Hoppas du får en mysig födelsedag! Vi får som vanligt fira våra födelsedagar, när vi kommer hem i vår.

Vi hade bara tänkt stanna ett par dagar på den här campingen, Chez Eugene Roland, i Moncarapacho. Vi och flera med oss tycker att det börjar se mer skräpigt ut än tidigare. Dessutom började det bli lite väl trångt här och var och då är friheten borta. Dessutom finns det en ny camping, som vi gärna ville undersöka. Vi tog farväl för den här gången av de närmaste grannarna och Chantal för att bege oss några kilometer bort till Camping Algarve Moncarapacho, som nog tidigare var en apelsinodling.

Här är det luftigt med stora gräsbevuxna platser, som är avgränsade med målade stenar. De kvarvarande apelsinträden är fyllda av orangefärgade frukter. Trädet intill oss blommar och fyller kvällstid luften med en ljuvlig doft. Både fjärilar, humlor och småfåglar ser ut att trivas.

Vi tog en promenad utefter den stora vägen utanför, men där är det mer eller mindre förenat med livsfara att gå, så vi måste nog hitta en annan variant för promenader.

En gammal bekant

Fredag den 6 januari 2017
När vi kom hit till campingen igår, vinkade ett par franska grannar glatt åt oss. Det var en man och en kvinna, båda ensamåkande. Mannen verkade på något sätt bekant. Idag kom han över till oss och visade ett kort, vårt visitkort. Då föll polletten på plats. ”Jul förra året, camping Chez Eugene Roland!” sa jag. ”Ja!” svarade fransmannen och så fick vi oss alla ett gott skratt. Vi hade dansat på betonggolvet i garaget hos Eugene på julfesten! Mamma mia, så liten världen är!

Dagen var angenämt varm, även om vinden var sval. Det var långärmat som gällde. Ikväll behövde jag inte anstränga mig så mycket för att laga mat. Kalkongryta fanns kvar sedan tidigare. Även broccolimoset var färdigt att värmas. Det enda som behövde kokas var bönorna. Bönorna är mycket goda härnere och de har blivit en favorit.

Kvar på Camping Algarve Moncarapacho

Lördag den 7 januari 2017
Idag hittade vi nya betydligt trevligare promenadvägar nära campingen.

De gick i grönskan nära några större villor. Visserligen blev vi på flera håll ordentligt utskällda av ilskna vakthundar, men de höll sig tack och lov innanför ett stängsel.

De här två tillhörde de mindre farliga.

Tillbaka på campingen träffade jag på en trevlig fransman, som talade engelska. Han hade varit i både Sverige, Norge och Finland, så vi fick en trevlig pratstund om de nordiska länderna.

Värden på campingen grillade kycklingar på kvällen. Även vi köpte en saftig kyckling, som vi delade på. Om man kände för det, kunde man sitta kvar uppe vid den lilla serveringen och äta. Den här lilla tämligen nya campingen är välskött och drivs av ett fransk/portugisiskt par.

Svala vindar, men sol

Söndag den 8 januari 2017
Vädret har varit mycket bra på sistone, även om vinden ibland känns sval. Vi satt båda utomhus en hel del med våra ljudböcker och jag även med min stickning.

Lite stickig grönska på dagens promenad

Idag hände åter det, som bara inte får hända. Bodelsdörren slog igen och gick i baklås. Tur nog var den lilla bagageluckan olåst. Ingemar gjorde som förra gången. Han kröp in under sängen och upp i bilen. Något är fel på låsmekanismen. Dörren går i baklås i helt neutralt läge. Vår franske granne ha haft samma problem ett par gånger.

Till Olhão

Måndag den 9 januari 2017
Bloggen har legat i träda ett bra tag, delvis p g a att min alltför väderkänsliga kropp inte alltid mått så bra och har behövt mycket vila. Dessutom har vi haft mycket strul med internetuppkopplingen av en orsak, som jag inte går in på här. Nu ska jag sakta försöka reparera skadan J

Idag kände vi för att lämna Camping Algarve Moncarapacho för den här gången och åka ner till Olhão. Medan Ingemar servade bilen gick jag upp till värdens fru för att betala för vår vistelse, som vi var mycket nöjda med.

Vi fick en trevlig pratstund på diverse språk och jag fick ett par citroner från odlingen som avskedsgåva. Värdinnan undrade, om jag hade kunnat sova. Hon hade vaknat flera gånger av de ilskna hundarnas skall och berättade att de hade kopplat in polisen. Det kan nog behövas, för några av vakthundarna är nog inte att leka med och dessutom är de ganska störande.

I Olhão kunde man tidigare från och till parkera på den stora parkeringsplanen mittemot polisstationen utmed hamnen, men det är nu helt förbjudet. På andra sidan gatan finns det en mindre parkeringsplats, där man kan stå.

Den här gamla kyrkan, som är helt dekorerad med graffiti, känner nog många igen från Olhão. Bilden togs genom bilrutan, så färgerna blev tyvärr inte så bra.

En stor, rymlig ställplats finns bortom saluhallarna och där parkerade vi den här gången. Vi har under årens lopp gått runt en hel del i Olhão, men aldrig kvällstid. Idag tog vi en kvällspromenad och det var riktigt trevligt att bl. a. titta in i de små välförsedda fisk- och skaldjursaffärerna. Det var lockande att förse sig med en levande hummer eller krabba.

Under färden till Olhão idag såg jag den första blommande cistrosen, som brukar vara ett typiskt vårtecken. Ett annat vårtecken är de blommande mandelträden och de allra första såg vi för någon vecka sedan.

Sol och värme

Tisdag den 10 januari 2017
När vi startade vår långpromenad på förmiddagen var det varmt och jag började ångra min tjocka jacka. Vädret växlar emellertid snabbt och framåt eftermiddagen blev det betydligt svalare.

En av de vackra kakelbänkarna i stadsparken

Vi hade funderat på att åka med någon av turbåtarna ut till en av öarna, men det får nog anstå tills en annan gång.

Inne i en av gränderna hittade vi en indisk restaurang, där vi satt utomhus för att kunna studera vardagslivet, samtidigt som vi åt en lätt lunch.

Till Castro Marim

Onsdag den 11 januari 2017
Vi hade tänkt gå på lördagsmarknaden i Olhão, men kom på, att det är månadsmarknad i Castro Marim på lördag. Där säljer man de stora runda, mycket goda ostarna, som är ”ett måste” när man är i Portugal. Vi lämnade därför Olhão för att åka till Castro Marim, där vi tillsammans med många andra parkerade på torget.

Torsdag den 12 januari 2017
En kort tur till Aymonte
Castro Marim och Vila Real ligger alldeles intill den spanska gränsen. Det är egentligen bara floden Guadiana och bron som skiljer de båda länderna åt. På andra sidan floden ligger spanska Ayamonte.

Jag har svårt för att hitta goda teer i Portugal och har länge talat om att åka till Mercadona i Spanien. Idag tog vi en kort tur över till Ayamonte, där jag fick botanisera ett bra tag på Mercadona. Det var inte bara teer som lockade, utan bl. a även de goda spanska korvarna.

Vi tänkte också fylla gasol i Ayamonte. Det var stängt, när vi kom fram, men nu vet vi var depån ligger.

I Ayamonte passade vi på att fylla vatten vid Sara-macken. Därefter åkte vi tillbaka till Castro Marim.

Husbilsvänner till Castro Marim

Fredag den 13 januari 2017
Det var en ganska blåsig natt och morgon. Det är kyliga vindar från norr, som kommer ner mot kusten. Det känns tydligt, att det är väderomslag på gång. Min alltför väderkänsliga kropp signalerar också med ordentliga smärtor, att det kommer att bli väderförändringar.

I morgon är det, som jag tidigare nämnde, månadsmarknad i Castro Marim. Det innebär att såväl ställplatsen utefter gatan som torget ska tömmas på husbilar dagen innan. Då får vi parkera på utrymmet framför husen vid rondellen bortom ställplatsen.

Hit anlände också våra vänner Eeva och Björn med sin hund Alex. Den sistnämnda blev mycket lycklig över att få träffa oss igen och vi andra fick några mysiga pratstunder, även om Alex naturligtvis ville ha den största uppmärksamheten. Det medförda hundgodiset kom väl till pass.

Månadsmarknad i Castro Marim

Lördag den 14 januari 2017
Husbilen lutade något, där vi stod parkerade och det medförde en djävulsk natt med svåra smärtor för min del. Min skolios/fibro/artrosrygg måste ligga helt rakt. Nåja, det blir bättre!

Tillsammans med Eeva gick vi en tur genom den ganska trevliga marknaden. Vi visste, vad vi ville ha, även om det tillkom en och annan överraskning. Ingemar, som är frusen, har länge pratat om, att han skulle vilja ha varmfodrad rutig fleecejacka och idag hittade han en, som han tyckte om. Nu ser han ut som alla andra portugiser

De åtråvärda ostarna inhandlades sedvanligt och jag köpte ingefära för att kunna sjuda ny ingefärsshot. Ett par mindre korkväskor köpte vi också, innan vi gick till ”vår” lilla servering för att dricka kaffe. Marknadskycklingen hoppade vi över.

Lugnet efter stormen

Söndag den 15 januari 2017
Ja, det känns lite som lugnet efter stormen, när det har varit marknadsdag. Vilket arbete ortens innevånare lägger ner på att återställa ordningen efter en stor marknadsdag! Den oinvigde märker knappt, att det har varit en större tillställning. Det gör däremot hundarna.  De känner vittringar och Alex hade fullt upp med att spåra allt som eventuellt fanns kvar på marken.

Björn, Eeva och Alex begav sig så småningom iväg mot nya okända mål för att så småningom nå fram till Sevilla. Vi begav oss däremot ut på en långpromenad, Ingemar enbart till fots och jag till fots med mina stavar. Vi gick bl.a upp till den nya borgen, där man har en utsökt fin utsikt över orten med omnejd.

Den gamla borgen och kyrkan

 På den här bilden syns både ställplatsen och torget, där det står husbilar

  Bygdens näringsliv

Måndag den 16 januari 2017
I Casa do Sal i Castro Marim har man alltid en pågående utställning. Just nu handlar den om de olika näringarna inom området. Stora svartvita foton och ett flertal videoinspelningar berättar om hur man tar tillvara på vass för att tillverka stolsitsar, korgar, väskor m.m.

Man berättar också om osttillverkning och knyppling av spetsar.

Barken från korkekar förvandlas till vackra väskor, hattar, skärp, smycken m.m. Här utefter kusten finns också de vackra algarvegetterna och deras herdar.

Dragspel och dragspelsmusik betyder mycket för den här trakten och man har många mycket duktiga musiker. Saltutvinningen är nog den största näringen, som sysselsätter många.

Idag besökte vi både Casa do Sal och turistbyrån. Den sistnämnda ställer också ut en hel del hantverk och säljer dessutom en del.

  Till Alcoutim

Onsdag den 18 januari 2017
Vi hade tänkt åka den sedvanliga turen upp till Alcoutim igår, men efter morgonduschen blev jag hastigt dålig. Jag måste ha fått i mig något jag inte tålde, för det kändes som om tarmarna vände ut och in på sig, samtidigt som kroppen badade i kallsvett och jag höll på att svimma flera gånger. Nåja, det gick över, men det blev ett par extra sovstunder

Innan vi lämnade Castro Marim fick vi en liten pratstund med Johan, en glad skåning

Idag var det emellertid dags att förflytta sig och vi följde N122 norrut. Vi funderade hastigt, om vi först skulle göra en avstickare till lilla vackra Azinhal med dess berömda konditori, som har så goda mandelflarn, men det var ganska kallt ute, även om solen lyste och vi beslöt oss för att fortsätta norrut.

Vi tog av mot Alcaria för att följa den vackra vägen utefter floden Guadiana. Snart rann Guadiana och Odeleite, som också kallas ”den blå drakfloden”, samman.

Trots att solen lyste, såg landskapet ovanligt grått och vintrigt ut. Har aldrig sett den här bördiga floddalen så avvaktande.

De vackra mandelblommorna huttrar säkert i kylan

Busken med julstjärnor sträckte sig förhoppningsfullt mot solen

Odlingarna utmed floden såg ut att ligga i träda

Vid de romerska utgrävningarna såg det inte ut att ha hänt mycket sedan i våras. Det var som sagt ganska kallt och ruggigt, så vi gjorde bara ett kort stopp för kaffepaus, innan vi åkte fram till Alcoutim.

Några av de många, vackra kakelmålningar, som berättar om ortens historia och kultur, och som pryder en av  väggarna vid infarten till staden

Det var fullt med husbilar på den övre planen, där husbilsplatsen är. Det är många husbilar som rullar den här vintern, framför allt franska. Vi ställde oss i stället på den nedre parkeringsplatsen närmare centrum och fick sällskap med ännu ett par bilar.

Tyvärr hade vi dålig internetuppkoppling, men fick i alla fall lite väderrapporter från vänner. Tydligen var det kallt och blåsigt på många håll. Spanska ostkusten hade fått både storm, snö och hagel, som förstörde mycket av grönsaksskördarna. I Torrevieja snöade det för första gången på 32 år. För inte alltför länge sedan var det ju översvämning i bl.a. Torrevieja och Fuengirola.

Det var som sagt kallt och jag tillagade ny ingefärsshot i hopp om att kunna förebygga förkylning.

Ännu en dag i Alcoutim

Torsdag den 19 januari 2017
Det var fortfarande kallt. Ingemar, som går betydligt fortare än vad jag gör, gick en rekognoseringsrunda, för att se, om det hade hänt något nytt sedan senast.

Lite senare gick vi en längre promenad utmed vattendraget och in genom staden. Ingemar stoppade händerna i fickorna, men jag, som gick med stavar, hade behövt vantar. I vanliga fall hade vi stannat till för att dricka en kopp kaffe vid en uteservering, men det gick inte idag. Vi fick nöja oss med att stanna till i hamnen och titta över floden på Alcoutims tvillingstad på den spanska sidan, Sanlucar de Guadiana. Mellan de två städerna smugglades det mycket tobak en gång i tiden.

Det var flera mycket vackra vyer på väg, men min lilla kamera strejkade totalt, så de gick inte att föreviga. När vi kom hem, försökte jag på många sätt att få kameran att fungera igen. Till slut lyckades jag! Jippi! Skam den som ger sig!

Till Olhão

Fredag den 20 januari 2017
Det var kallt i Alcoutim och dessutom skulle det vara den sedvanliga lördagsmarknaden i Olhão i morgon och då ville vi gärna vara där. Vi beslöt oss för att bryta upp från Alcoutim.Vi följde N124 mot Martim Longo, en väg, som vi aldrig hade åkt tidigare. Det var ingen förlust att åka den vägen, för omgivningen var mycket vacker. Vägen kantades mestadels av eukalyptusträd, stenekar, cypresser, cederträd, massor av cistrosbuskar och kraftiga vassdungar. Många av pinjeträden var sorgligt nog angripna av ohyra.

Eukalyptusträdet och mandelträdet ser ut att trivas gott tillsammans

Det var mestadels halvmulet, men ibland tittade även solen fram, även om det som mest var 6 grader. Nattemperaturen hade gått ner till 4 grader, så det var i alla fall ett par grader varmare. Det fanns gott om blåskator utefter vägen och de tycktes inte alls bry sig om kylan, utan flög glatt över vägen.

Strax före Pereiro ligger en husbilsplats, där det som överallt stod många bilar parkerade. Vi kunde konstatera, att två mycket stora solcellsparker är under uppbyggnad. Ett större område hade tydligen eldhärjats för en del år sedan, men naturen hade börjat återhämta sig.

Visst är de söta ………och nyfikna, som kossor är!

Det märktes, att naturen hade tagit en andningspaus i kylan. Mandelträdensblomning hade dragit sig tillbaka och de annars så rikligt blommande ”gulklockorna”, hade slagit ihop sina kronblad och gömt sig i kylan. Människor odlar ofta grönsaker nära sina bostadshus, men idag slokade t o m den så tåliga portugisiska kålen på flera håll.

Den här vägen var mycket kurvig och s-kurvorna avlöste hela tiden varandra. Räcken! Vad då? Behövs det? Man hade verkligen lagt manken till att bygga vägen runt varje liten tillgänglig kulle. Det var ett frosseri i s-kurvor.

När vi kom fram till ställplatsen i Olhão, kunde vi räkna in ett hundratal husbilar.

Mitt barnbarn Stephanie skickar så fina bilder på sina små killar.

Marknad i Olhão

Lördag den 21 januari 2017
Den stora planen fylldes snart helt med bilar av alla de slag och det var bara att konstatera, att vi som många andra var helt instängda. Nog brukar det vara mycket folk på lördagsmarknaderna, men inte fullt så mycket.

Snart fick det sin naturliga förklaring. Förutom frukt-och grönsaksmarknaden var det även vanlig marknad med bl. a massor av klädstånd. I Castro Marim hade det sålts korkväskor vid ett par stånd. Här hade man ett ca sextio meter långt marknadsstånd med enbart korkväskor, bälten, smycken m.m. Hela den långa stadsparken var fylld av marknadsförsäljare.

Bivaxkakor till salu

Det blev mycket gående idag, men inte många inköp. Jag hade en dålig dag och hade svårt att gå trots mina stavar. Ett besök i fiskhallen blev det i varje fall. Färsk tonfisk brukar vi unna oss 1 – 2 gånger varje övervintring.

Det var tämligen fullt med kaffesugna marknadsbesökare vid serveringarna utanför saluhallarna, så vi föredrog att gå tillbaka till husbilen för att dricka kaffe. Där fick vi vänta ett par timmar, innan det gick att komma ut med bilen.

Vi beslöt oss för att åka till Alagoa för att se om det fanns en husbilsplats ledig. Tidigare kunde man stå på den stora sandplanen ner mot havet med husbilar. Där är det numera förbud för husbilar och man har t o m satt upp en bom. Ännu längre tillbaka kunde en del t o m stå på parkeringen ner mot havet.

Nu är husbilarna hänvisade till en större grusplan vid infarten till orten. Där var det tidigare mest en stig i gröngräset. Vi lyckades hitta en bra plats.

Nätterna börjar bli lite varmare

Söndag den 22 januari – tisdag den 24 januari
Vi stannade ett par dagar och tog det ganska lugnt. Ingemar hade en mindre förkylning på gång och min kropp mådde inte heller så bra. Skönt att det fanns ingefärsshot i kylskåpet! Dessutom blandade jag lite söndersmulad chili i maten   De senaste dagarna har jag försökt tömma kyl och frys på allt tänkbart i matväg. Det är bra att få använda fantasin ibland    Nu passade jag även på att göra rent ordentligt.

Jag tycker normalt inte om att handla på måndagar. Mycket fattas efter helgerna och färska varor har mestadels inte hunnit anlända. Den här måndagen var det emellertid nödvändigt, så vi åkte en tur till LIDL och Intermarché i Vila Real.

En kväll hade vi en underbart vacker solnedgång.

När vi i tisdags gick träbroarna ner till stranden, såg vi att solen hade lockat fram de första små blomställningarna på de vita ginstbuskarna. Nu vågar de små gula klöverblommorna också titta fram igen efter den senaste tidens kyla. Tofslärkorna trippade glatt omkring och pickade i sig allt ätbart. En grann härfågel flög upp strax framför oss.

Vi hade läst, att det skulle bli sämre väder om ett par dagar. Tvättsäcken var full, så vi kom överens om att åka till tvättinrättningen med självbetjäning i Vila Real, medan vädergudarna var på bra humör.

Tvätt- och servicedag

Onsdag den 25 januari 2017
På förmiddagen åkte vi till Vila Real för att tvätta. Tvättinrättningen ligger på andra sidan gatan mitt emot ställplatsen. Jag sorterade och plockade i ordning tvätten. Ingemar gick över gatan med den blå IKEA-kassen och startade maskinerna. Medan maskinerna snurrade, gjorde jag rent madrasserna och städade av.

När vi var färdiga med tvätten och hade ätit lite lunch, åkte vi över bron in till Ayamonte på den spanska sidan för att fylla gasol, innan de stängde för dagen. Därefter rullade vi vidare ner till ställplatsen vid Saramacken för att tömma toa och gråvatten samt fylla färskvatten.

Helt nära macken finns en liten restaurang, som kanske inte ser mycket ut för världen, men stolarna i solen såg mycket lockande ut och vi var sugna på kaffe. Ingemar beställde.

Värden kom ut med två koppar café con leche och en stor bit mycket god hembakad sockerkaka, upplagd på ett fat med en vit vacker servett. Ibland känner man tydligt, när något görs med äkta omtanke. ”Gracias Señor” sa jag och fick ett leende, ett par spanska ord och en klapp på axeln till svar. Jag säger som Pover Ramel: ”Det är de små, små detaljerna som gör´et.

Vi åkte över bron tillbaka till Portugal och Castro Marim. I de grunda saltängarna utanför staden stod två flockar nyanlända flamingos. På en hög stolpe satt en mindre stork och putsade sig noggrant. Undrar om det är en ungstork, som letar efter en partner? Koltrasten sjunger allt oftare sina vackra serenader. Visst är våren på väg!

Vi lyckades klämma in oss bland alla fransmän på torget i Castro Marim. J Ibland är det helt fullt med husbilar både på torget och på ställplatsen, men det finns ytterligare ett par platser, där man kan stå i nödfall.

En regnig dag

Torsdag den 26 januari 2017
Under de tidiga morgontimmarna var det fortfarande uppehåll och vi passade på att gå till den närbelägna affären för att handla lite och hann även gå en kortare promenad.

Snart antog himlen en askgrå ton och solen gömde sig bakom molnmassan. Under större delen av dagen bjöds vi sedan på rejäla störtskurar och även en del åska.

Vad gör man i en husbil, när det är busväder? Ingemar löser sudoku, lyssnar på ljudböcker och följer nyhetsrapporterna, även BBC m.fl.

Jag lyssnar också på ljudböcker, läser, stickar på en liten barnkofta och jobbar extra med elektroterapi. Dessutom är jag DJ. Spotify är verkligen sagolikt bra. Vilken utveckling vår generation har varit med om, när det gäller musik. Jag minns väl vevgrammofonen, som min mormor hade. Jag hade tänkt att kunna måla en del, men det är lite svårt att få till.

Visst blir det gärna lite råkallt inomhus sådana här dagar, men då har man orsak att få tända många små värmeljus. Dessutom kan man titta på Play-TV. Det kan med andra ord vara riktigt mysigt med en innedag i ruskvädret.

I början av 2000-talet var jag med i Skribenterna och tydligen var det oväder även då, när jag skrev följande rader:

Åskskuren
Med klapprande klackar
dansar sommaren sin eldiga flamenco
och naturens trumslagare
slår sina smattrande virvlar.
I fjärran hörs pukornas mullrande
som ökar till crescendo
medan cymbalerna kraftfullt slås samman
i ett gnistrande fyrverkeri.

Regnskurar och solglimtar

Fredag den 27 januari 2017
Det var fortfarande kyligt idag och regnet öste ner med jämna mellanrum. Solen gladde dock oss levande varelser genom att skänka oss välkomna och värmande solglimtar.

Det är meningsfullt att försöka se det stora i det lilla i livets olika sammanhang och mellan skurarna gick jag på upptäcktsfärd i de mindre gränderna. Trots återkommande regnskurar hängde nytvättade kläder på takterrasser, utanför fönster och på tvättställningar ute på trottoarerna. Förr eller senare torkar ju allt.

På en grässlänt utmed en bakgata lyste ett fantasifullt landskap emot mig. Förmodligen är det barn, som har fått skapa fritt. Det var ett odlingslandskap med människor, djur, växter m.m. Små dockor och djur av olika slag hade tillverkats av plast- och tygrester och därefter målats. I den långsträckta trädgården kunde man se både vilda växter och många små exemplar av krukväxter.

Så välkomnande det kändes! Det är intressant att se och uppleva vilken kreativitet man ofta finner hos människor i olika miljöer och sammanhang och hur man tar tillvara naturens resurser.

Jag försöker ta tillvara det mesta i matväg, så det blir minsta möjliga att slänga. Idag blev det en restsoppa till lunch. Igår hade jag gjort blomkålsmos och sparat blasten. Idag hackades den tillsammans med en morot, en vitlöksklyfta och en halv lök. Grönsakshacket frästes i smör/olja tillsammans med spiskummin, curry och lite söndersmulad chili. Därefter hällde jag i lite röda linser, en buljongtärning och vatten. Det hela fick koka tills linserna var mjuka. Soppan fick sällskap av 1 dl småskurna rester av en grillad kyckling och lite salt. Därefter var det bara att späda med lite grädde och vatten. Det blev inga rester kvar från den lunchen.

Revelim de Sto. António

Lördag den 28 januari 2017
Vi står fortfarande parkerade på torget i Castro Marim. Idag gick vi en promenad upp till Revelim de Sto. António, kullen som ligger framför den gamla borgen. Här låg tidigare en mindre befästning, där har man gjort utgrävningar.

På väg passerade vi stadens vackra kyrka

Amfiteatern, som används mycket sommartid

Den för trakten så typiska kvarnen

Den lilla kyrkan har tyvärr alltid varit stängd, när vi har varit där

Från restaurangen har man bra utsikt över bebyggelse och saltängar

Långt borta till höger skymtar man bron, som förbinder Portugal och Spanien

På Revelim de Sto. António har man under några år iordningställt en vacker park, en amfiteater, en restaurang, en mindre kyrka och även moderniserat en väderkvarn. År 2009 stod allt färdigt.

På en husvägg inne i stan finns en minnestavla över stupade ortsbor under första världskriget

Det står många franskregistrerade husbilar på torget och varje eftermiddag samlas några av fransmännen för att spela boule. De glada tillropen ekar över torget. ”Oh, la la!” ”Très bien!”   Efter regnet är det fortfarande ganska många vattenfyllda gropar på torget, så spelarna har fullt upp med att torka av sina bouleklot.

En lugn dag

Söndag den 29 januari 2017
Dagens promenad för vår del gick bl.a förbi skolan och idrottsplatsen upp till bebyggelsen
ovanför rondellerna. När jag gick där för några dagar sedan, hade man släppt ut fåren i ett stort grönområde nära husen. Klockorna runt fårens halsar klingade mjukt, där de nästan försvann i det frodiga gröngräset, som till stor del bestod av de höga, gula klöverblommorna.

När vi gick förbi det området idag, syntes knappt ett enda grönt strå. Fåren hade verkligen frossat ordentligt och kvar på marken fanns nästan bara lite brunt fjolårsgräs. Vi gick vidare och hittade snart ulliga djuren, som idag fick nöja sig med betydligt magrare kost. De spröda klangerna från fårens klockor påminner om vindspelet hemma med tonerna från Vivaldis ”Sommar”.

Rondellerna söderut smyckas ofta av fantasirika skulpturer och/eller växtarrangemang.  Rondellerna i utkanten av Castro Marim pryds av skulpturer tillverkade av stenar, som hålls samman av kraftig, rostig ståltråd. Nära fåren finns en herde och hans getter.

Det är bäst att passa på att gå promenader nu i början av veckan, för på tisdag kväll lär det komma mer regn. Min kropp signalerar också en väderförändring, så det kommer nog att stämma.

Fransmännen på torget passade också på att roa sig med sitt boulespel. Jag gick ut en stund och tittade, samt pratade med holländarna, som stått ett bra tag bredvid oss. De har långtidsparkerat sin stora husbil med långt bilsläp på torget och utforskar Agarvekusten under dagtid med sin medhavda personbil.

Den andalusiska trädgården

Måndag den 30 januari 2017
Idag övergav vi vår parkeringsplats på torget i Castro Marim för att åka till Ayamonte på den spanska sidan och göra service. Det hade varit lite kallt på sistone, så även gasolen behövde fyllas på.

Allt gick både fort och bra och vi åkte snart tillbaka till torget i Castro Marim. Riktigt raka vägen åkte vi inte, för jag hade ett önskemål om att få gå in i en av de många konservfabrikerna för fisk- och skaldjur. Snart hittade vi en fabrik med öppen försäljning. Det fanns en mängd olika inläggningar, den ena läckrare än den andra, så det var inte så lätt att välja.

När vi kom tillbaka till torget i Castro Marim var ”vår” parkeringsplats nu upptagen av en fransman och det måste ha anlänt åtskilliga bilar under tiden vi var borta, för nu stod husbilar parkerade i dubbla rader på torget. Vi åkte till ett ställe i utkanten av staden, där vi så småningom lyckades hitta en plats, där det inte lutade alltför mycket. Vi fick tillfälligt sällskap av en ung fransk hippiefamilj.

Från vår ställplats hade vi fin utsikt upp till restaurangen på Revelim de Sto. António

Efter en välbehövlig kopp kaffe tog vi en promenad till den vackra andalusiska trädgården, som ligger nedanför restaurangen vid Revelim de Sto. António.

En vanlig vardag i Castro Marim

Tisdag den 31 januari 2017
Ja, nog var den vanlig. Förresten består väl den större delen av livet lyckligtvis av vanliga dagar för de flesta av oss.

Ingemar är flitig med sina promenader och får nog betydligt fler steg än vad jag får. Idag var emellertid min kropp på bra humör, så vi tog en riktig långpromenad. Det gick både bra och snabbt för min del att gå. Jag har svårt för de knaggliga trottoarerna, men idag höll jag mig till stor del till den asfalterade gatan. Det var ingen större trafik, så det gick bra.

Vi stannade till vid apoteket för att göra ett par inköp. Inne i apoteken i Portugal kan man både väga och mäta sig samt ta blodtrycket, om man så önskar.

Väl iakttagna av den ensamme storken på skorstenen till affären, stannade vi till vid deras servering för att äta en lättare lunch.

Idag fick vi sällskap av ytterligare tre svenska bilar.

Värme

Onsdag den 1 februari 2017
Idag kom den riktiga vårvärmen. Många gick i kortärmat och en del även i kortbyxor.

Undrar om jag gick för mycket igår, för idag var jag riktigt trött och tycker nog inte att jag har gjort mycket vettigt under dagen. Vi tog i alla fall en promenad ner på stan på eftermiddagen och stannade vid ”vår servering” för att dricka en kopp kaffe.

Varmt även under nätterna

Torsdag den 2 februari 2017
Fyllda av förväntan gick vi ner på stan idag. En ny utställning skulle invigas i Casa do sal. När vi kom dit, blev vi lite besvikna. Man höll på att hänga tavlorna och det skulle inte bli färdigt förrän framåt kvällen.

Det var en angenäm värme ute även idag och en kopp kaffe vid ”vår servering” lockade. En kopp café con leche kostar bara ca 8 kronor. Det är annat än våra priser i Sverige. Det blev många glada skratt, för nära oss satt två franska par med sina stora, vackra hundar. De hade fullt upp med att hålla hundarna. I Portugal springer de flesta hundar lösa och det kom väl en och annan attraktiv hundflicka förbi, som lockade de två hanhundarna.

Vi gick tillbaka till vår ställplats, dit det snart anlände ovanligt många personbilar. Det fick sin förklaring. Snart kom ett begravningsfölje sakta gående ner mot den intilliggande begravningsplatsen. Det var ganska många människor, som gick i tåget, men ingen var speciellt sorgklädd, utan man hade sina vardagskläder.

Som jag skrev i rubriken, är det milda nätter nu, så det behövs ingen extra värme.

En innehållsrik dag

Fredag den 3 februari 2017
En önskan, som jag har haft länge, var att få åka till en liten skaldjursrestaurang intill saluhallen i Tavira för att äta krabba. Vi var där för åtskilliga år sedan. Man har inte enbart servering, utan även försäljning av diverse skaldjur. Levande humrar, krabbor m. m. finns i stora akvarier. Idag var det dags!

Här pågick en förflyttning

På väg mot Tavira stannade vi till i Manta Rota, där jag beställde tid för hårklippning för oss båda hos Jacqueline.

I Tavira fick jag min älskade krabba och Ingemar sin biff. Alla blev nöjda! Som förrätt serverades små musslor i marinad. Eftersom Ingemar inte äter skaldjur, fick jag alla  

  .

Färden gick tillbaka till Manta Rota, där Jacqueline klippte oss båda till belåtenhet. Jag har klippt mig där under alla våra tio övervintringar och blir alltid lika nöjd. Jacqueline och jag fick en liten pratstund, då hon bl.a. talade om sommarens extrema hetta. Vissa dagar hade de haft +48 grader!

Vi åkte tillbaka till Castro Marim, där vi nu lyckades få en plats på torget. Vi hann med det sista vi hade planerat för dagen, nämligen gå på den nyöppnade utställningen i Casa do Sal.

I Casa do Sal pågår alltid trevliga utställningar som berör traktens näringsliv, historia, kultur eller natur. Igår kväll öppnade en fotoutställning, ”Vida no sapal”, där man visar ca 80 stora färgfotografier, alla tagna av Agostinho Gomes.

Agostinho Gomes är född i Castro Marim, men är numera boende i Vila Real. Redan som tonåring blev han intresserad av fågellivet i den nedre delen av floden Guadiana, speciellt av de fåglar som lever i naturreservatet kring Castro Marim och Vila Real de Santo António.

Att studera och fotografera dessa fåglar har blivit hans stora passion i livet och han har stora projekt på gång för att förbättra färgfotona på fåglar, samt fortsätta kartläggningen av fågellivet runt mynningen av Guadiana.

Passa på att se den vackra utställningen, om du befinner dig i Catro Marim eller dess närhet!

Yrsel igen

Lördag den 4 februari 2017
Idag var det en orolig blåst ute. På morgonen kom det av och till några droppar regn. Tydligen var det inte tillräckligt, för på kvällen kom ytterligare nederbörd.

Jag fick hålla mig inne idag, för jag har fått tillbaka min yrsel. I slutet av september förra året hade jag yrsel under en vecka, som föranledde ett besök på akuten och behandling hos en naprapat. Jag hoppas verkligen, att det inte blir så allvarligt den här gången! Optimisten i mig säger, att det snart går över!

Söndag den 5 februari 2017
Igår skulle jag ha storhandlat, men var alldeles för ostadig för att gå ut p.g.a. yrseln. Jag mådde inte bra idag heller, utan skrev upp det viktigaste på en lapp och Ingemar gick över torget till stadens välsorterade affär för att handla. Det förlöpte väl och han kom hem med bra varor.

Idag lämnade vi Portugal efter en ganska lång vistelse här. Nu lockar Spanien. Vi åkte genom Huelva, där jordgubbarna lyste röda från de öppna växthusen. Trevligare att titta på jordgubbarna, än oljeraffinaderierna, som det också är gott om här.

Vi åkte fram till Punta Umbra, där vi stått åtskilliga gånger ute på udden. Förr plockade jag många vackra snäckor här, men numera är det mest bara drivor med trasiga små snäckor, som ligger där.

En spansk husbil stod redan på parkeringen, där vi också ställde oss. Som vanligt åkte polisbilen förbi flera gånger utan att säga något. Det känns ganska skönt, att de regelbundet kör sina rundor.

Det var söndagskväll och många var ute och promenerade. Ingemar tog också en snabb promenad och tittade på fiskarna, som satt på rad i hopp om en stor fångst. Jag lade mig för att göra en elterapibehandling och lyssna på en mycket bra ljudbok ”Till himlen och tillbaka” av Eben Alexander. Den handlar om en neurokirurgs nära döden-upplevelse.

Från Punta Umbria till La Rabida

Måndag den 6 februari 2017
Det var en lugn övernattning ute på udden i Punta Umbria. De enda ljus jag hörde var fiskebåtarnas dunkande, när de gick ut mot havet mycket tidigt på morgonen. Efter några timmar kom de hem igen.

P.g.a. yrsel hade jag inte varit ute på ett par dagar, men har jobbat en hel del med nackgymnastik i hopp om att det skulle bli bättre. Idag vågade jag mig ut på en mindre, lite vinglig promenad på udden i Punta Umbria. Ingemar och en stav blev mitt stöd. Det blir nog bättre!

Vi lämnade sedan Punta Umbria för att genom Huelvas stora distrikt av oljeraffinaderier och jordgubbsodlingar åka till La Rabida. De långbenta och långhalsade flamingofåglarna stod på huvudet här och var i saltvattnet och storkarna sträckte graciöst på sig från utsiktsplatserna i sina bon. Temperaturen blev hela 20 grader under dagen.

Columbus tog välkomnande emot oss

Det var måndag och när vi for förbi den zoologiska trädgården, var den stängd som alla museer och liknande. Trädgården är naturligtvis vackrare under en senare säsong, när allt blommar, men det stora växthuset är väl värt ett besök.

Vi ställde oss som vanligt på den stora parkeringen utanför museet och fick sällskap av ytterligare två husbilar. Den här gången kunde vi tyvärr inte besöka museet, eftersom man håller på med ombyggnation. Man håller även på med nya stenläggningar runt museet.

Det har på det hela taget hänt mycket i ytterområdena runt museet, den biologiska trädgården och franciskanerklostret. Parkeringsplatser har iordningställts och man har gjort nya stensättningar på trottoarer m.m.

På den stora sandplanen bakom museets parkeringsplats tränas ofta vackra hästar.

Till Palos de la Frontera – jordgubbar

Tisdag den 7 februari 2017
Vi har ofta stått parkerade intill museet i La Rábida, men aldrig åkt upp till den närliggande staden Palos de la Frontera. Idag ville vi ändra på det.

Huelva är ju Spaniens jordgubbsstad/distrikt nummer ett, men som god tvåa kommer Palos de la Frontera. Förutom att det odlas mycket bär i området, finns det många företag, som tar emot, paketerar och vidarebefordrar de åtråvärda bären.

Den här lilla staden, varifrån Columbus seglade iväg med sina tre fartyg, är en av de vackraste jag sett i Spanien. Allt ser prydligt och välskött ut. Här finns ett flertal praktfulla byggnader.

Enligt navigatorn skulle man kunna åka här, men det visade sig vara en parkerings-/ och vändplats utanför kyrkan

Här fanns det ingen kyrktupp, men däremot en stork, som hade byggt höghus.

I de många grönområdena och parkerna står ofta en staty eller skulptur. Bänkar med mosaikinläggningar är vanliga och på flera räcken hänger blommor i vackert målade keramikkrukor. Det har investerats mycket EU-pengar i de här områdena för att göra dem turistvänliga. Allt handlar om Columbus och upptäckten av ”den nya världen”.

Ingemar fick syn på en skylt, som visade, att man kunde köpa jordgubbar i en mindre butik vid en av de många firmorna, som paketerar bären. Vi åkte efter de andra ”jordgubbsbilarna” in på området. Jag har aldrig under hela mitt liv sett så många lådor med jordgubbar! Bilar åkte skytteltrafik.

Det visade sig att butiken var stängd, men en av cheferna kom och pratade med oss och gick därefter in och hämtade en stor förpackning jordgubbar, som han gav oss. Jag ville betala, men det ville han inte höra talas om.

Även djur från ”den nya världen” finns som skulpturer i grönområdena

På kvällen fick vi se dressyr utanför husbilen

Intill parkeringsplatsen ligger Foro Iberoamericano, som är byggd som en stor amfiteater och där man sommartid har stora evenemang med spanska och sydamerikanska artister

Nu går vi i kloster – Till Mazagon

Onsdag den 8 februari 2017

Åter dressyr på gång, denna gång med kärra

Idag besökte vi det närliggande franciskanerklostret Monasterio de la Rábida.

Det är åtskilliga år sedan vi var här första gången. Det rofyllda klostret är grundat på 1400-talet och freskerna berättar om Columbus liv och upptäcksfärder. Bilderna får tala för sig själva.

 

Dagens övernattning blev nere på stranden i Mazagon, där det stod ett fåtal bilar. Här och var möter vi svenskar under vår färd och här i Mazagon träffade vi en trevlig och pratglad man, som åker runt i Spanien/Portugal för första gången. En glad ung man från Valencia kom och bjöd på smakprov från sin egenhändigt lagade paella.

Genom Almonte till Hidalgo

Torsdag den 9 februari 2017
Det var sämre väder på gång och då är det inte så bra att stå på en sandstrand. Vi lämnade Mazagon för att åka vidare mot Sevilla för övernattning vid husbilsfirman Hidalgo.

Från början hade vi räknat med att tillbringa helgen i närbelägna El Rocio, men då ska det vara vackert väder. Idag nöjde vi oss med att se staden på avstånd, innan vi tog en kort tur genom Almonte.

Vädret var inte det bästa och vi hade ett par ärenden att uträtta i Sevilla, så vi stannade kvar på ställplatsen i Hidalgo tills lördag morgon

Till SanLucar de Barrameda

Lördag den 11 februari 2017
Vi fortsatte idag från husbilsfirman Hidalgo till en av våra favoritplatser, SanLucar de Barrameda. Det regnade av och till under färden och i Trebujenatrakten stod mycket vatten på åkrarna, vilket tydde på att det hade kommit åtskilligt med regn den senaste tiden.

Vi såg vår spanske väns färdigbyggda hus på avstånd. På grund av att ovädersmolnen hopade sig hotfullt omkring oss, stannade vi inte utan föredrog att åka raka vägen till SanLucar de Barrameda.

Här hade man under tidigare år upplåtit den stora sandplanen i slutet av avenyn till husbilar, men idag är det förbud att stå där. Det visste vi redan om. Däremot parkerar många husbilar på sidogatan vid tömningen. Vi hade tur, som hittade en ledig lucka.

Den stora sandplanen var tömd på bilar och såg ganska lerig ut.

Under ett regnuppehåll gick Ingemar upp till stan för att komplettera vår internetuppkoppling.

Regn, regn och åter regn

Söndag den 12 februari 2017
Det regnade hela natten och även under dagen kom det ordentliga störtregn. Vårt nätverk fungerade inte.

Kvar i SanLucar de Barrameda

Måndag den 13 februari 2017
Idag blåste det hårda vindar. Vårt nätverk fungerade fortfarande inte. Kan det vara dålig mottagning p g a väderförhållandena?

När vädret blev något bättre sent på eftermiddagen, promenerade vi upp på stan. En god tapas och ett litet glas manzanilla hör till, när man är i den här orten. Idag var det emellertid måndag och då håller tapasbarerna vid torget stängt.

Vi vände tillbaka hem och satte oss i den närbelägna serveringen för att surfa en stund. Förutom att hålla kontakt med släkt och vänner, är det viktigt att se väderleksutsikterna och en del nyheter.

Till Conil

Tisdag den 14 februari 2017
Vi lämnade SanLucar de Barrameda idag och begav oss via Cadiz till den lilla mysiga staden Conil, där vi varit åtskilliga gånger.

Ingemar ville gärna se den nya bron i Cadiz. Från bilen lyckades jag få ett kort, där man ser hur saltbergen tornar upp sig bakom bron.

Det var gott om surfare vid stranden. Vi visste att blåsten skulle tillta, så vi fortsatte till Conil, där vi ställde oss utmed en gata intill stranden tillsammans med ett flertal andra husbilar.

Mycket stark blåst

Onsdag den 15 februari 2017
Det blev dåligt med sömn i natt. Det var helt enkelt omöjligt att sova p g a alla oljud från den hårda blåsten.

Vi beslöt att åka en del mil idag mot Costa del Sol och förhoppningsvis bättre väder. Det var lite synd att bara åka förbi alla avtagsvägar till några mysiga platser, som vi gärna hade återsett, men just nu fick vädret styra resan.

Vi följde i stort sett N340 ner mot Europas sydligaste punkt, Tarifa, och vidare upp till utsiktspunkten Mirador el Estrecho, där vi gjorde en paus. Vid klart väder har man fin utsikt över till Afrika, men idag var sikten obefintlig.

Här samsas både de nya och de gamla vindkraftverken

Ovädersmolnen tornade upp sig på himlen och vi fortsatte genom Algeciras, förbi Gibraltar, Estepona och fram till Marbella, där vi båda tidigare hade kusiner, som vi brukade träffa. Tiderna förändras och leden glesnar.

Medan Ingemar körde, stickade jag färdigt ett par varma raggsockor till honom

Vi fortsatte förbi Fuengirola, Benalmádena, Torremolinos och Malaga och stannade först, när vi kom fram till Almayate Bajo utanför Torre del Mar. Här tog vi in på ställplatsen, där det fanns ett fåtal platser kvar. En plats kostar 10€ med vatten, tömning, el och internet.

Marknad i Torre del Mar

Torsdag den 16 februari 2017
Idag ville vi gå på veckomarknaden i Torre del Mar. I den orten var vi många som under flera år fricampade längs gatan utmed parken nära Mercadona. Numera är det totalförbud i hela orten för husbilar att stå över natten. Däremot får man parkera på vissa platser under dagtid.

Vi åkte i god tid på morgonen dels för att få parkeringsplats på gatan och dels för att slippa trängsel på marknaden. ”Vår leverantör” av mycket fin mangold och blomkål stod på sin vanliga plats. Vi handlade, betalade och bad att få hämta varorna senare, när vi gick tillbaka. Skönt för Ingemar att slippa släpa de tunga varorna alltför långt!

Det var inte mycket vi behövde idag, men krydd- och teförsäljarna tillhör mina favoriter och där blev det lite smått och gott inhandlat.

Efter marknaden åkte vi till shoppingcentrat El Ingenio, där Ingemar gick raka vägen till Vodafone. Under tiden botaniserade jag i dekorationsaffären Buddha.

Till La Herradura

Fredag den 17 februari 2017
Vi lämnade Almayate för att åka vidare mot Nerja och ner till sportdykarnas lilla vackra vik i La Herradura. På väg stannade vi till vid vattenkällan utanför Nerja. Förr var det ett rör, där man fick hämta vatten direkt från det porlande vattnet. Nu är det snyggt iordninggjort. Flera glada hippieungdomar stod också där för att hämta vatten. Det här källvattnet är underbart gott.

Vi fortsatte på den ringlande vägen ner till viken i La Herradura, där det var ovanligt många husbilar. Ibland har vi stått helt ensamma. På översta hyllan fick vi en av de sista platserna.

Det var skönt att ta en välbehövlig kvällspromenad runt området på kvällen. Bl. a hälsade vi på de välskötta katterna, som utfordras och bor bakom restaurangen. Hemma igen smakade fiskbiffar med lättstuvad mangold och andra grönsaker bra.

Varmt och soligt

Lördag den 18 februari 2017
Det blev en mycket skön dag med blå himmel, värme och sol. Vi gick ner till hamnen, där vi satt länge och njöt.

En mycket blåsig dag

Söndag den 19 februari 2017
Några sportdykare syntes inte till idag. Det blev nämligen en mycket blåsig dag. Man brukar tala om sandblästring, men idag blev det saltblästring.

Den här viken brukar normalt vara lugn, men idag var det ”hela havet stormar”. De två elementen, luft och vatten, var i fullkomligt uppror. Vilka krafter! Det var ett skådespel av sällan sett slag.

 

Bilarna, som stod på nedre plan flyttade sig. Även vi, som stod på övre plan med våra bilar, fick vår beskärda del av saltvattnet.

Det var mycket vackert, men att gå ut med en båt, hade varit helt omöjligt. Det enda fartyg som syntes var ett krigsfartyg långt borta.  

Marknad i Torrox Costa

Måndag den 20 februari 2017
Ganska tidigt på morgonen snirklade vi oss upp på den krokiga vägen från La Herradura för att besöka måndagsmarknaden i Torrox Costa. Idag hade blåsten lugnat ner sig och vågorna var betydligt mindre än under gårdagen. Rutorna fick en rengöring, innan det gick att åka.

Utmed strandvägen arbetar många med att göra dekoration bestående av små kakelbitar

Marknaden här var sig ganska lik, men vi saknade en skoförsäljare, som brukar ha kvalitetskor. Ett par mogna mango inhandlades, innan vi gick ner till ”tysken” för att äta vår sedvanliga Bratwurst.

Innan vi åkte tillbaka till Almayate, gjorde vi även idag ett kort besök i shoppingcentrat. Ingemar uppsökte Vodafoneaffären och nu äntligen fungerar vårt internet. Det hade blivit fel vid aktiveringen.

Tvätt- och städdag

den 21 februari 2017
Tvättsäcken har blivit alltmer full för varje dag, som har gått och idag var den på bristningsgränsen. Vi var med andra ord tvungna att åka till Repsolmacken utanför Torre del Mar. Här har man mycket bra tvättmaskiner på 14 kg och även torktumlare. Medan maskinerna snurrade, blev det lunch och en ordentlig städning inomhus.

Dagens sista stopp var vid Mercadona, där jag kompletteringshandlade lite, innan vi åkte tillbaka till Almayate. Jag har en hård kamp med min kropp och var genomtrött, när vi kom hem. Det var fortfarande skönt ute, så vi satte oss en bra stund och bara slappade. Skönt!

Fin utsikt, när man sitter ute! Skönt att bara låta tankarna vandra!

På kvällen blev det mycket disigt. Bäst att hålla sig inne! Har hört att Malaga med omkringliggande orter åter har haft översvämningar.

En vilodag – Calima från Afrika

Onsdag den 22 februari 2017
Det var vissa solglimtar under den här dagen, men mestadels var det mulet och ruggigt. Jag ägnade en hel del tid åt bloggen, som låg efter.  

Torsdag den 23 februari 2017
Calima från Afrika
Det blåste en hel del under natten och på morgonen vaknade vi till ljudet av ett stilla regn och en hotfullt mullrande åska. Himlen var helt mulen.

Bilrutorna, som blivit rengjorda för ett par dagar sedan, föreföll vara målade med en obestämbar färg idag. Takluckorna såg helt kamouflerade ut. Hela bilen hade fått ett lager av sand, salt och vatten. Det var calima, som blåst över från den afrikanska kontinenten, då högtrycket där hade mött lågtrycket i Spanien.

Till Cabo de Gata

Fredag den 24 februari 2017
Idag hade orosmolnen skingrats och solen strålade från en klarblå himmel. Ingemar sköljde av det värsta på bilen och gjorde service, innan vi bröt upp från betalställplatsen i Almayate.

Vi stannade till på LIDL för att köpa färskt bröd m.m., innan vi åkte fram till vattenkällan utanför Nerja för att fylla på våra flaskor med det goda källvattnet.

Största delen av dagens resa gjorde vi på den numera helt färdigställda E15/A7 med dess många tunnlar. Det är ett gediget och mångårigt arbete, som ligger bakom byggnationen av den motorvägen och nu går det betydligt fortare att åka än tidigare.

Vi njöt av färden genom den underbart lummiga och vackra trakten kring Nerja, för att senare passera de vidsträckta och betydligt tråkigare odlingsområdena med alla sina inplastade växthus.

Den blå himlen förbyttes ett tag till ett grått dis, då vi funderade, om ett nytt sandmoln var på väg. Så var det tack och lov inte, utan vi fortsatte mot Spaniens sydöstligaste udde, Cabo de Gata.

Det är några år sedan vi var här och då stod vi längs gatan intill stranden närmare Almadraba de Monteleva. Då var det inte många husbilar här. Idag stannade vi på den stora planen nära torget i Cabo de Gata, där det redan stod 40 – 50 husbilar parkerade.

Det var skönt att få sträcka på benen och vi tog en promenad längs stranden. Senare under kvällen regnade det en kort stund, säkert välbehövligt, för den här trakten är en av de torraste i hela Spanien.

En liten marknad

Lördag den 25 februari 2017
En mindre marknad finns på lördagar runt det lilla torget i orten, där också saluhallen ligger. Bortsett från salta mandlar och oliver var det ingenting, som lockade idag. Vid ett grönsaksstånd såg jag det största kålhuvud, jag någonsin sett. Det vägde många kilo, men jag vet inte vad det var för sorts kål. Det finns ju många olika sorter. Tyvärr hade jag ingen kamera med.

Undrar hur länge den här platsen får användas som ställplats? Idag satte många ut både stolar och bord.

En stor del av udden vid Cabo de Gata är av UNESCO förklarat som naturskyddsområde. De kilometerlånga stränderna, som till stor del består av vulkanjord, är skyddade från att exploateras. Det är inte på många platser i Spanien, som man hittar orörda stränder. Det finns mycket att utforska i de här områdena.

Under dagens promenad såg vi en fiskare, som höll på att dra upp en båt med en vajer.

Från Cabo de Gata till Vera

Söndag den 26 februari 2017
Idag förflyttade vi oss en bit uppåt kusten. Först åkte vi en tur fram till Almadraba de Monteleva, som ligger strax före vägen upp mot fyren och där flera husbilar stod parkerade. Här stod vi också för några år sedan.

Här odlas agavekaktusen för att man bl.a. ska kunna utvinna sirap och textilfibrer

Både utefter stränderna och i de märkligt formade bergsmassiven har flera filmer spelats in tidigare.

Det blåste ganska bra och nere vid stranden i Vera var det öde bortsett från några sjöfåglar och en väntande sandbåt.

Bakom ett av de närliggande hotellen var det däremot inte öde. Där stod åtskilliga husbilar parkerade.

San Fulgencio – köbildning

Måndag den 27 februari 2017
Även om solen lyste, blåste det en hel del nere vid Vera. Vi kom överens med våra vänner Bettan och Uffe om att ses i San Fulgencio på onsdag, när de hade kört Uffes pappa till flyget.

Vi fortsatte genom den karga naturen mot Torrevieja och ställplatsen i San Fulgencio. Där var det fullbelagt, men vi fick ställa oss innanför grindarna i väntan på plats.

Ställplats ledig

Tisdag den 28 februari 2017
Idag blev det en husbilsplats ledig på den högra delen av ställplatsen. Vi har alltid stått på den vänstra delen, men det kan vara roligt med omväxling.

Solen lyste, så idag tog vi ut både stolar och bord. Det är en fördel, när man står på en ställplats att kunna sätta sig utomhus, när man vill. Det går inte, när man fricampar.

Jag bakade en mjuk LCHF-kaka med mandelmjöl och saffran. Den blev ätbar men tyvärr fastnade den i formen, så vi får äta en trasig kaka.

Besök av vänner

Onsdag den 1 mars 2017
På förmiddagen kom våra vänner, Bettan och Uffe efter att de varit ett ärende till flygplatsen i Alicante.

Vi satt länge i solen, fikade och pratade, innan vi begav oss till en Kinarestaurang i Guardamar, där vi åt både gott och rikligt.

Herrarna i djupt samspråk

Bettan njuter av solen

En av de vänliga servitriserna

Tack för god mat Bettan och Uffe! Vi ses i sommar!

Marknad i San Fulgencio

Lördag den 4 mars 2017
Vi gick två rundor på marknaden och Ingemar bar hem åtskilliga lass med grönsaker.
Jag stannade länge hos kryddhandlaren, där jag i lugn och ro kunde botanisera i hans utsökt fina kryddsamling.

Efter marknaden kom lite regn och kastvindarna började blåsa omkull ett och annat som stod lite ostadigt bl.a. våra grannars cyklar. 

Mycket grönsaker!

Söndag den 5 mars 2017

Idag var det dags att ta hand om en del av de inköpta grönsakerna. Bl. a. kokade jag ratatouille på squash, aubergine, grön och röd paprika samt lök och vitlök.

Jag hade också köpt tre stånd med fin mangold, som behövde göras i ordning och ätas. Bladen är ju utsökt goda att använda som spenat.

Måndag den 6 mars 2017
En lugn dag
Dagen förflöt med promenader, diverse inköp och småprat med trevliga grannar. Flera av grannarna träffade vi förra året.

Utflykt till Guardamar – värmebölja

Tisdag den 7 mars 2017
Idag kom den efterlängtade värmen. Det har varit dåligt med den under en längre tid, men nu är den här.

Jag minns hur det var, när vi åkte söderut för övervintring den första gången för tio år sedan. När det solglittrande Medelhavet dök upp, åkte långbyxorna av och capribyxor och sandaler på. Sedan gick jag i sandaler mer eller mindre under hela vintern. Det var andra tider det!

Idag var det emellertid varmt och vi travade iväg till busshållplatsen för att invänta bussen till Guardamar. Det blev lite väntan och det visade sig senare att det här satt en gammal tidtabell.

Vi hade aldrig åkt buss till Guardamar tidigare, så det blev en ny upplevelse. Det första vi gjorde, när vi klev av bussen, var att leta upp en servering. Det var nämligen dags för förmiddagskaffe. Medan Ingemar gick iväg för att titta på en karta över orten och leta upp en bankomat, satt jag kvar och njöt av sommarsolen. Väggen på huset bredvid serveringen var målad med situationer ur det dagliga livet.

Vi gick fram till kyrkan för att sedan följa den breda gångvägen, som löper mellan de stora, vackra parkerna Parc Alfons Xlll och Parc Reina Sofia ner mot stranden. I början av vägen finns det, som vid de flesta rekreationsplatser i Spanien, ett flertal motionsredskap.

Utefter hela den här vägen, där man genom dekorativa trädplanteringar låtit såväl sol som skugga få tillträde, finns ett flertal vackra kakeltavlor, som berättar om livet förr. På båda sidor om tavlorna finns mjukt formade bänkar besatta med mosaik.

När vi närmade oss stranden, var vi både törstiga och smått hungriga. Det är inte ofta jag dricker öl, men i dagens värme smakade det bra med en tapas och ett litet glas av den bittra drycken.

Här nere vid stranden finns en hel del, som inte är fullt så vackert. I december var det svåra oväder med storm och översvämningar. Det är tragiskt att se sviterna från vädrets härjningar. Det är vanliga människors boenden, som blivit förstörda.

Väntan på bussen tillbaka blev ganska lång, men man kan alltid fördriva tiden med en kopp café con leche.

På kvällen satt vi ute en stund, innan myggen kom. Några grannar tittade över.

Biltur till La Marina Oasis – Fortsatt värme

Torsdag den 9 mars 2017
Värmeböljan håller i sig. Idag frågade våra husbilsvänner Viola och Egon, om vi ville följa med in till La Marina Oasis. De skulle handla lite i den tyska affären.

Nu råkade det vara så att det var marknad i La Marina Oasis, en stor och riktigt trevlig marknad. Medan de båda männen satt kvar i bilen och samspråkade, gick Viola och jag en runda på marknaden, innan vi åkte vidare till den tyska affären och en Chinabutik.

När vi kom tillbaka var det 34,5 grader inne i husbilen och 30 grader utanför bilen. Idag vevade Ingemar ut markisen. I sådan värme behövs det skugga.

En mycket varm dag – värmerekord

Fredag den 10 mars 2017
Idag var det om möjligt ännu varmare. När klockan var 14.30 visade termometern på 36,5 grader inne i husbilen och 34,5 utanför bilen. Idag gick det åt mycket vatten. Vi drack nog många liter idag och dessutom gällde det att hålla kroppen någorlunda sval med vatten.

På kvällen satt vi ute med några grannar tills vi var tvungna att dra oss inomhus, när myggorna började bli alltför envisa. Nästa vecka ska bli kallare, regn och blåst, så vi ska vara glada över den här värmeböljan. Tidigt på morgonen var det ett jordskalv utanför Pamplona.

Marknad i San Fulgencio – väderförändring

Lördag den 11 mars 2017
Idag gick åter den åtråvärda marknaden i San Fulgencio av stapeln.

Grannarna Staffan och Kristina kom också till marknaden

Idag blev det bara en promenad runt området, men den blev desto längre. En och annan vara byttes och ett och annat nytt inhandlades.

Jag hade svårt att slita mig från de vackra hårprydnaderna.

Den här stora, välskötta och goa nallen var också på marknaden

Plötsligt såg vi ett par varmt leende välkända ansikten framför oss, Solan och Lasse, som vi inte träffat på länge. Det blev ett kärt återseende med en trevlig kaffestund och många glada skratt.

Visst måste vi fira återseendet med en kopp kaffe! Så roligt det var att träffa er!

Snart kom grannarna Pecka, Monika och Viola också förbi

En ung man ägnade sig åt fingermålning i olja på kakelplattor

Den här mannen i sin praktfulla hatt fick sälja en ny blomma till mig

Oliverna var slut i husbilen, så det blev ett nytt inköp

Sen eftermiddag vällde en tjock dimma in över området och temperaturen föll avsevärt.

Natt med regn, hagel, åska och kastvindar

Söndag den 12 mars 2017
Det blev en natt med stora regnmängder och även hagel. Åskan mullrade och blixtarna lyste utan avbrott upp himlen med sitt kritvita sken. Den hårda vinden hade svårt att bestämma sig för i vilken riktning den skulle anfalla, så det blev kastvindar, som ruskade husbilen.

Dagtid blev det lite lugnare, men det var bara lugnet före stormen. Väderprognosen lovade inte så gott inför morgondagen.

En regnig dag med hård blåst

Måndag den 13 mars 2017
Vi hade tänkt åka vidare idag, men p g a väderprognosen beslöt vi att avvakta.

Under hela dagen regnade det mer eller mindre. Campingens flaggor såg ut som ett minne blott. Det lugnade ner sig senare under eftermiddagen. Siv, en av våra trevliga grannar, kom in för att få lite tips och en pratstund.

Senare kunde vi konstatera, att närliggande Alicante hade fått 150 mm regn och stora översvämningar under dagen.  Det hade varit deras värsta oväder på 20 år. På sina håll hade stormvarning utfärdats och vattnet forsade utefter gatorna. Vindarna härnere på kusten låg på 75 – 80 km/h. Någon talade om, att palmer slets upp och blåste iväg. I Murciaregionen är tolv vägar oframkomliga.

Lugnet efter stormen

Tisdag den 14 mars 2014
Idag hade de upproriska vädergudarna lugnat ner sig och det var betydligt lugnare igen. Husbilsfolket började titta ut ur sina holkar, även vi. Jag tillbringade mycket tid med att göra i ordning foton och texter, medan vi hade bra Wifi-uppkoppling.

Ovädret hade som sagt dragit vidare, men inför morgondagen hade varning för hårda vindar,  upp till 75 km/h och vågor, som kan bli fem meter höga, utfärdats för Costa del Sol.

Till Jumilla

Onsdag den 15 mars 2017
Idag kände vi som flera andra att det var dags att lämna Camper Park San Fulgencio och åka vidare. Det var lite av allmän uppbrottsstämning. När jag gick in till kontoret för att betala, fick vi en gåva, en flaska gott rödvin.

Vi växlade några ord med våra trevliga grannar, innan vi rullade iväg. Tyvärr kunde vi inte heja på Egon, Viola, Pekka och Gunilla. Gunilla hade stukat handleden och blev skjutsad till sjukhuset för att kolla så att inget var brutet. Jag hoppas allt gick bra och att din hand snart läker Gunilla! Tack alla vänner för små fina pratstunder! Lycka till på hemresan!

Saltutvinning är en viktig näring både i Spanien och Portugal. Här tornar saltbergen upp sig utanför Torrevieja

Innan vi kunde lämna Costa Blanca, behövde vi handla en del på Mercadona. Det blev ganska mycket i korgen och idag fick jag tag på lax till vettigt pris, så nu blir det snart gravad lax. Dill hade jag försett mig med på marknaden i San Fulgencio.

Därefter körde vi mot Jumilla, där vi varit ett par gånger tidigare. Den här vägen, som är trevlig att åka, kantas mer eller mindre av olika fruktodlingar. En hel del av träden bar spröda vita, rosa och röda blomklasar i olika nyanser, medan andra redan hade fällt blombladen och nu prunkade med ett överflöd av nyutsprungna ljusgröna blad. Det är svårt att se skillnad på träden från bilfönstret, men helt klart är att man odlar många olika sorters frukter. Däremot ser man inte många grönsaksodlingar.

De mjukt formade kalkstensbergen med sin återhållsamma vegetation omger dalarna i alla väderstreck.

I en ort har man byggt en fantasifull mur runt mycket stora områden. Vet inte, om den bara är som prydnad eller om den fyller någon annan funktion. Tyvärr blev bilderna dåliga.

Det är stora vinodlingar i det här området och bodegorna ligger tätt. Varje år vi har åkt den här vägen har vi köpt vin i bodegan Silvanogarcía. Så blev det även i år. Vi blev varmt mottagna av en trevlig ung man.

Vi har tidigare övernattat på parkeringsplatser utmed en gata i utkanten av staden. Ibland har vi haft sällskap av någon husbil, och andra gånger av någon långtradare. Här är det lugnt och man sover gott.

Mot Valencia

Torsdag den 16 mars 2017
Efter en lång och god natts sömn var vi beredda att åka mot Valencia. Vädret var det bästa tänkbara, även om det bara var 11 grader ute. Under dagen ökade det några grader.

Dagens tur blev ca 20 mil. Den här vägen är livligt trafikerad av långtradare, så det tog ganska lång tid, även om sträckan inte är så lång och vägarna är bra. De här områdena har nog också fått sin beskärda del av den senaste tidens nederbörd, för allt har inte runnit undan på åkrarna.

På eftermiddagen anlände vi till Valencia Camper Park i Betera utanför Valencia. Här har vi övernattat några gånger tidigare. Man blir alltid väl mottagen och välkomnad. Så var det även idag. Inne på gården var det fullbelagt, men vi fick en bra plats i det yttre området, innan vi gick till serveringen för att ta emot vår välkomstdrink, som i det här fallet var ett glas sangria.

Antalet husbilar har ökat avsevärt under senare år, men att det var fullbelagt idag beror på att Fallasfestivalen pågår inne i Valencia. Förra året åkte vi in till staden några timmar. Fallasfestivalen med sina jättefigurer är verkligen en annorlunda upplevelse.

Undrar var det här enormt långa husbilsekipaget ska få rum?

Vi var ganska trötta idag, så turen in till Valencia får vänta tills i morgon. Jag har varit tveksam till, om jag ska klara av att åka in till staden, eftersom jag har svåra problem både med min rygg, mina ben och fötter. Mina fötter tränar jag varje morgon med hjälp av TENS och specialskor. Ikväll har jag tränat mina ben med hjälp av TENS-apparaten under ganska lång tid. Få se hur det känns i morgon bitti!

Fallasfestival i Valencia

Fredag den 17 mars 2017
Trägen vinner och med en god porton viljestyrka insåg jag att jag skulle kunna åka med Ingemar in till Valencia idag. Vi kom överens om att vi i varje fall skulle åka Metron in till miljonstaden Valencia för att dricka förmiddagskaffe.

Det blev en underbart trevlig dag och vi var borta ca sex timmar. Bortsett från resan, som sammanlagt tog ca en timme, uppehåll för kafferast och lunch, gick och stod vi hela tiden. Mina stavar och ett visst stöd från Ingemar var till god hjälp. Gissa om jag var både stolt och glad!

Den här fina jycken, som vaktar ett område på väg till Metron, blir alltid så glad, när någon kommer och pratar med honom

Metron ligger några hundra meter från Valencia Camper Park. Biljett ordnas på campingen. Resan tar ca tjugo minuter. Redan från Betera var det mycket folk. Det fylldes på vartefter och snart var vagnarna helt packade med festsugna människor.

Det här fina paret var också på väg till festivalen med sin sju månader gamla lilla flicka

När vi kom upp från Metron letade vi upp en uteservering för att få vårt förmiddagskaffe. Vi fick sällskap vid bordet av ett ungt trevligt spanskt par, Lucia och Alonso. Mannen berättade, att han spelar trombon, men att han inte var med i paraden i år p g a familjeskäl.

Hela staden sjöd av liv, musik och rörelse. I Spanien pratar man gärna. Man pratar högt, diskuterar och skrattar ofta. Orkestrar och grupper med standar och iförda mycket vackra dräkter avlöste varandra, spelade och sjöng. Dessa parader pågick oavbrutet. Snart satt också alla vi vid bordet och klappade takten, sjöng och gungade till musiken. Detta är Spanien, när det är som bäst! Olé!

Hela dagen mötte vi många trevliga, glada och tillmötesgående människor. Vi gick runt och tittade på en del av de stora, mycket påkostade och dyra Fallasfigurerna, som sedan bränns ner.

Vid en mindre servering tog vi matpaus.

Man får inte vara rädd för smällar, när man är på den här festivalen. Dygnet runt dånar fyrverkerier och hårda smällare.

Polisövervakning fanns överallt’

Varje dag klockan två samlas tusentals människor nära en plats, där man avfyrar det hårdaste och mest påkostade fyrverkeriet. Man har inte en chans att se något.

Ännu mindre ser man, när det är slut, för då fylls gatorna av rök.

Mot Zaragoza

Lördag den 18 mars 2017
Det var 17 grader, när vi lämnade Valencia Camper Park i Betera på förmiddagen för att till största delen via A23 fortsätta upp genom landet mot Zaragoza.

Vid campingens servering satt många ute för att äta frukost

En av de trevliga värdarna kom för att krama om oss före avfärden

När vi åkte över det spanska höglandet med högsta punkten på 1223 meter, var det fortfarande vackert väder, även om temperaturen sjönk något. Långtradarna hade nog till stor del tagit helgledigt, för det var ganska lite trafik.

Det tämligen karga landskapet såg bitvis ut att vara relativt glest befolkat. Långt borta lyste snön vit på bergen.

Långt borta syntes en hel borgstad

Här och var skymtade grottbostäder, nästan osynligt insprängda i bergen. Som vanligt i Spanien/Portugal passerade vi en hel del söndervittrade hus och man undrar, vad som hände med människorna, som en gång bodde här.

Den här vägen bjuder på ett omväxlande landskap. Så småningom blev det mer och mer åkermark och enstaka traktorer syntes ute på ägorna. Stora välskötta vinodlingar avlöste varandra.

Några mil före Zaragoza blev naturen helt annorlunda, där vackra, märkligt formade kalkberg omger orterna. Den nästan helt släta marken var kritvit. Här och var reste sig vita höghus i den spöklika omgivningen.

När vi kom närmare Zaragoza, möttes vi av en vårlik grönska och värmen hade stigit till 21 grader.

Vi fortsatte till La Joyosa utanför Zaragoza, där det skulle finnas en ställplats nära en restaurang och en stor parkeringsplats för långtradare. Det hade tydligen funnits en husbilsplats, men nu var skyltarna borttagna. Det var för sent att åka vidare, så vi ställde oss på en vanlig parkeringsplats. Nära oss parkerade en stor vit skåpbil, som tydligen var en sorts serviceinrättning för långtradarchaufförerna, för allt emellanåt knackade det på bilen och folk kom och gick hela natten. Vi sov trots allt ganska gott!

Till Zarautz vid Biscaiabukten

Söndag den 19 mars 2017
Idag var det 19 grader redan på morgonen, när vi fortsatte i riktning mot Pamplona. Även idag syntes snö långt borta på bergstopparna. Den första delen av vägen var lite tråkig, men jag passade på att sticka, samtidigt som jag av och till kastade en blick på omgivningen.

Den fortsatta väg N121 mot Pamplona var mycket trevligare. Här möttes vi av en späd, nyutslagen vårgrönska från såväl buskar som träd. Här fanns även nyutslagna björkar. Vårblommor i gult, lila och vitt lyste upp ängarna. Rosmarin och spansk ginst prunkade utefter vägen. Mängder av maskrosor lyste som små gula solar i det vackra vårvädret och i trädgårdar prålade vackra forsythiabuskar.

Under den senaste tiden har det varit ont om storkar på vår väg, men idag såg vi tre storkpar, som hade installerat sig i ett trevåningshus i en lyktstolpe. Hanarna stod och spejade ut över området, medan honorna förmodligen låg på ägg.

Det är många tunnlar genom Pyrenéerna

En bit efter Pamplona körde vi på motorvägen, som för genom Pyrenéerna. Det blev en ganska lång färd genom det massiva bergsmassivet, innan vi åkte vidare mot campingen i Zarautz vid Biscaiabukten.

Vi var här i höstas, men ville gärna återse området nu på våren.

En trevlig ställplats

Måndag den 20 mars 2017
Igår var det strålande vårväder, när vi anlände till campingen. Idag, när vi skulle åka vidare, lyste solen med sin frånvaro. Det var mulet och en betydligt svalare temperatur än under gårdagen.

Vi åkte E5/A63 mot San Sebastian och vidare mot och förbi Dax i Frankrike. Den gula spanska ginsten blev till ett ogräs, som tog överhanden i förhållande till annan växtlighet.

Den kom att förfölja oss inte bara resterande del av Spanien, utan även långt in i Frankrike. Efter de franska vägarna växte även andra vårblommor utefter vägrenarna, nämligen ljusgula vivor och massor av gullvivor.

När vi åkte ut ur Spanien och in i Frankrike hade den franska polisen kontroller

Vi hade tänkt åka till ställplatsen i Marmande, men det började bli sent, så vi började leta efter en annan plats. På det sättet hamnade vi i Labastide D´Armagnac, där ställplatsen är belägen i en trevlig omgivning på en gräsplan. Det skulle finnas service, men den var avstängd.

Vi tog en långpromenad runt i den gamla, mysiga staden.

I den enda öppna serveringen åt vi ett par franska crepes och drack en kopp kaffe.

En regnig dag – till Pageas

Tisdag den 21 mars 2017
Idag fyller mitt äldsta barnbarn, Stephanie, år. Grattis min fina vän! Vi får fira dig, när vi ses i Sverige igen.

Vi lämnade Labastide D´Armagnac och följde i stort sett grön skyltning mot Bergerac och Périgueux. Det duggregnade hela dagen och det var betydligt svalare än igår.

När den spanska ginsten började minska i naturen, började vinodlingarna fyllas av en sorts gula högvuxna blommor.

I Pageas körde vi fram till ställplatsen, där vi varit tidigare. Vi var bara fyra bilar. Här står man på gräsunderlag. Det finns service, men vatten kostar extra. Den lilla restaurangen har stängt vintertid.