Spanienresan 20180130 - 20180424

Från Inger's Blogg

Vi lämnar Askersund

Tisdag den 30 jan 2018
Den senaste tiden har vädret varit mycket växlande. Himlen var mestadels grå. Snö, regn och töväder har avlöst varandra. Precis som för många andra har min fibromyalgi- och polyneuropatikropp mått fruktansvärt dåligt. Det var bara min medfödda envishet som gjorde att jag lyckades sortera och packa en massa kassar idag. Det tog mycket lång tid. Ingemar bar utan protester ut allt till bilen. När klockan var ca 16.00 var vi färdiga att lämna Askersund, för att börja åka söderut. I naturen låg fortfarande en del snörester och temperaturen pendlade runt nollstrecket. Vi skulle inte hinna långt idag, men huvudsaken var att vi kom iväg. Vid Östgötaporten nära Ödeshög stannade vi för att övernatta.

Till Danmark

Onsdag den 31 januari 2018
Resan genom Sverige gick bra. Längre söderut i landet fanns just ingen snö. Däremot regnade det av och till. Vi åker numera alltid broarna, när vi ska söderut. Med brobizz går det snabbt att komma genom betalstationerna.

I början av Öresundsbron mellan Malmö och Köpenhamn kom det rejäla kastvindar, men de avtog tack och lov. Det regnade mycket under flera omgångar i Danmark. Mörkret hann falla, innan det var dags att åka över nästa bro, Stora Bältbron.

Vi har aldrig tidigare åkt den bron, när det har varit mörkt, men det var en fin upplevelse. Den är mycket vackert upplyst i olika färger. Strax efter bron svängde vi av och övernattade vid Knudshuvud.

Till Tyskland och Sittensen

Torsdag den 1 februari 2018
 
Vi har än så länge hela tiden följt E4/E45. Trafiken flöt bra, även om det av och till blev kortare köer. Ingemar tar allt med ro och det känns skönt.

Mot Hamburg tätnade trafiken och dessutom var det ett flertal vägarbeten. Jag tycker inte om att åka i tunnlar, men är inte fullt så panikslagen, som under de första åren vi var ute och åkte. I Elbetunneln var emellertid trafiken tät.

Efter Hamburg svängde vi av från E45 i riktning mot Bremen. Målet för dagen var en ställplats i Sittensen. Det var första gången vi besökte platsen, men det visade sig vara en positiv upplevelse. En pittoresk stad med mysiga butiker.

Ställplatsen är belägen intill ett porlande vattendrag med trevliga promenadvägar. Här finns både vatten och möjlighet att tömma gråvatten och toa. Den här årstiden är vattnet av naturliga orsaker avstängt.

Till Hückeswagen

Fredag den 2 februari 2018
Igår kväll kom ännu en husbil till ställplatsen i Sittensen för övernattning. Vi sov gott, men klockan 02.30 vaknade jag av motorbuller och bildörrar som slogs igen flera gånger. Det visade sig vara en skåpbil med en husvagn på släp, som parkerat alldeles bakom oss. Det var bra, att vi såg oss omkring igår kväll, för nu på morgonen var det bara 2 grader, alldeles grått ute och det duggregnade. Vi fortsatte vår färd i riktning mot Bremen och Köln. Efter lite letande hittade vi en ställplats på en stor parkering i Hückeswagen. Här fanns markerade platser för husbilar, men ingen service.

  De flesta husen här har fasader av plattor, som ser ut som granit.

Genom Luxemburg – till Givry

Lördag den 3 februari 2018
Det blev en natt utan några som helst störningar i Hückeswagen. Det var fortfarande grått ute, men något ljusare. Vi åkte mot Luxemburg, där Ingemar sedvanligt passade på att tanka billig diesel. Här och var låg det lite snö i omgivningarna.

Det var lugnare i trafiken, eftersom de flesta långtradare står stilla över helgen. Den här dagen blev det övernattning i Givry söder om Dijon. Vi var bara tre husbilar och det var lugnt.

Stora översvämningar

Söndag den 4 februari 2018
Vi vaknade åter till en grå och kall morgon. Det var marknadsdag. Jag älskar de franska marknaderna, men insåg att det var alldeles för kallt, för att det skulle vara ett nöje. I utkanten av Givry var det stora översvämningar. Det visade sig att det var enorma översvämningar hela vägen mot Lyon. Mycket stora arealer låg under vatten. Vi åkte genom Lyon.

Ett av stadens många muséer

När vi passerat staden, var de stora översvämningarna slut och här började frukt- och vinodlingar synas utefter vägen. Nu steg temperaturen tillfälligt till hela 11 grader, härligt. Vi höll mot Nimes och passerade avtagsvägarna mot välkända Pont du Gard och Uzes. Mandelträden blommade och cypresser kantade vägarna. Dagens destination för övernattning var ”vår vinbonde” Mas Alart i Saleilles, där regnet strilade ner och mandelträden blommade intill vår ställplats. Här känns det lite som hemma och efter elva år är vi igenkända.

Över Pyreneerna

Måndag den 5 februari
Det regnade ordentligt hela natten och åskan mullrade lite på avstånd. Vår vinbonde var glad över regnet. De stora odlingarna med vinrankor behöver mycket vatten inför den nya säsongen.

Ovädersmolnen över de höga bergen såg allt annat än lockande ut. För första gången under alla år åkte vi betalmotorvägen över Pyrenéerna från Frankrike till Spanien. Det gick mycket smidigt och man märkte knappt, att man var uppe i bergen.

Direkt efter betalstationen vid gränsövergången var det polispådrag. Man väntade tydligen på någon/några. Ett flertal polisbilar var på plats och samtliga poliser var iförda skottsäkra västar och bar automatvapen. Vi kunde inte ens åka ut från betalstationen, utan fick vänta tills poliserna hade ställt ut sina markeringar. Tur att inte bommen gick ner på bilen! Vi blev alla utlotsade från avspärrningen och snart flöt trafiken igen. Vi fortsatte mot och förbi Barcelona. Trafiken var mycket intensiv och påminde om Ruhrområdet. Av och till regnade det kraftigt och en kort stund övergick det t o m till små hagelkorn.

Vi hade beslutat att stanna ett par dagar i lugn och ro på camping Vila Nova Park, där vi varit åtskilliga gånger tidigare. Om man vill, är det lätt att ta sig härifrån in till Barcelona. Vi blev anvisade en bra plats och efter en välbehövlig middag, somnade vi gott till regnets trummande på taket.

Vilodag på camping Vila Nova Park

Tisdag den 6 februari 2018
 Under dagen upphörde det intensiva regnandet så småningom och himlen ljusnade lite. Temperaturen höll sig runt 11 grader. Jag var mycket glad, för de värsta smärtorna hade släppt i kroppen och vi kunde ta en ganska lång promenad runt området. Mycket skönt! Man får aldrig ge upp! Vi har det lugnt och skönt, även om solen lyser med sin frånvaro än så länge. När vi läser om kylan och snön hemma, inser vi att vi har det bra, mycket bra. Vänner till oss, som bor lite längre norrut är nog inte så glada över nederbörden. Den tunga snön gjorde att taket över deras stora inbyggda altan rasade in. Vi har tagit det lugnt idag. Ingemar har lyssnat en hel del på en bok och planerat den fortsatta rutten. Jag har roat mig med att fästa trådar på en del små plagg till hjälpsändningar, som jag har stickat och virkar under resans gång. Den stickade tröjan på bilden är inte ojämn, men jag råkade lägga den lite snett, när jag skulle fota.

Nu är det dags att laga mat. Det blir stekt lax och rotfruktsgratäng.Visst är det bra med kyl och frys i husbilen!

Till Camping Valencia Park

Onsdag den 7 februari 2018
 Idag var himlen blå och vi såg solen för första gången på mycket länge. Härligt, även om det bara var 7 grader. Idag fortsatte vi på N340 mot Valencia. Det var ganska hårda vindar under den första delen av dagens bilresa och det låg mycket snö på bergstopparna.

 Vägen kantades av stora apelsin- och olivodlingar, som avlöstes av diverse grönsaksfält. Det var många arbetare ute i landen för att skörda olika grödor. Kronärtskocksfälten avlöste varandra. I olivlundarna beskar man träden efter säsongens skördar. De rikligt blommande mandelträden är en skönhetsupplevelse. Träden med sina svarta stammar och rosafärgade blommor är bara så vackra. Nu blommar även många fruktträd. Det märks att vintern lider mot sitt slut.

Efter vägarna städas och ansas det i naturen. Idag åkte vi förbi avfarter till för oss kända orter, Vinaros och Peniscola, men där blev inget stopp den här gången. På eftermiddagen kom vi fram till dagens övernattningsställe, Camping Valencia Park. Här brukar man laga paella och vi hade sett fram emot att få sätta oss till dukat bord, men det är lågsäsong, så det blev ingen paella. Bortsett från en hel del sillburkar var kylskåpet ganska tomt, men jag lyckades plocka ihop en del lite konstiga rester, så vi blev i alla fall mätta.

Mot San Fulgencio

Torsdag den 8 februari 2018
Även idag var himlen blå, när vi vaknade. Termometern visade på 6 grader, men under dagen steg temperaturen till hela 13 grader. Utan några större eskapader fortsatte vi färden mot vårt mål för en period, San Fulgencio, nära Torrevieja.

 Det första vi gjorde vid framkomsten, var att uppsöka min frissa för att beställa tid. Jag får vänta en vecka, innan det finns en ledig tid, men det är det värt. Hon är mycket duktig. Nästa stopp var vid Mercadona för att kunna fylla på en del i kylskåpet. Det var en skön känsla att komma in i affären igen efter många månader. Här är det lätt att hitta och varorna är färska. Jag stod länge vid fiskdisken och valde, innan den vänliga expediten fick rensa en stor dorada. Det blev alltså fisk till middag, som avslutades med årets första jordgubbar med vispgrädde. Det kallar jag för att njuta av livet.

 I San Fulgencio har vi legat på en ställplats ett flertal gånger tidigare. Ingemar gick in för att rekognosera. Det visade sig vara fullbelagt. Det var bara att parkera på en sidogata som ett flertal andra och avvakta tills det blir en ledig plats. Den här dagen fick Ingemar bra motion. Inne på campingen fanns vännerna Egon och Viola, Pekka och Gunilla samt ett par från Norrköping, som vi också träffat tidigare. Det ska bli roligt att ses igen.

Intet är som väntans tider

Fredag den 9 februari 2018
Ingen åkte från campingen idag heller, men på söndag kommer det förmodligen att lätta lite, så det är bara att vänta. Det går ju ingen som helst nöd på oss, men när det är bra väder vill man kunna sätta ut stolar och det kan man inte gärna göra, när man står på gatan. I morgon går den sedvanliga veckomarknaden av stapeln, så vi tillsammans med flera andra flyttade till en gata, där vi inte står i vägen för knallarna, som anländer tidigt på morgonen.

Jordgubbarna från Mercadona var mycket goda. Det var även kalkonskivorna med blomkålsmix och sallad.

 En mycket kylig marknadsdag

Lördag den 10 februari 2018
Det var visserligen 12 – 13 grader ute idag, men huga vilken kylig blåst! Det blev ett ganska kort marknadsbesök. Både försäljare och besökare huttrade i sina vinterkläder. Att ta fram kameran i kylan var inte att tänka på.

Den här marknaden tycker vi är mycket bra. Man vet vilka försäljare, som har de bästa grönsakerna och som går att lita på. Här finns också vinbonden med sina utsökt goda viner, men honom får vi gynna nästa gång. Kryddhandlaren stod på sin vanliga plats med fin ordning bland sitt stora utbud av allsköns kryddor i små fina förpackningar. Just nu behöver jag inga kryddor, men ska fylla på förrådet senare. Däremot behövde vi en påse med fyra mycket stora, röda paprikor för ca tio kronor, färsk ingefära, en stor salladstomat, två stora broccolihuvuden, fyra små fina kronärtskockor, inlagda oliver med mandel och lite till.

Tur nog hade vi inte långt till husbilen. Frusna, men mycket nöjda, knallade vi tillbaka. Gissa om kaffet smakade bra!

Grattis Titti!

Söndag den 11 februari 2018
Idag fyller min bästa väninna från skoltiden år. Grattis säger vi än en gång! Present lämnade jag redan i somras, eftersom vi inte bor så nära varandra.

På förmiddagen fick vi äntligen en plats på ställplatsen i San Fulgencio. Alldeles intill oss stod gamla bekanta parkerade, Pecka och Gunilla samt Göran och Lola. Längre bort stod ett par andra husbilsvänner, Egon och Viola. För övrigt var det många norska och tyska husbilar. Norrmännen bokar från år till år.

Det var fortfarande mulet, så detta med att ta ut stolarna fick vänta. Jag är inte överförtjust i pizza, men här i San Fulgencio finns en pizzeria, som gör utsökt tunna, spröda och mycket goda pizzor. På kvällen delade vi på en stor pizza.

Äntligen sol!

Tisdag den 13 februari 2018
 Igår lyste solen också med sin frånvaro, men idag vågade den sig fram, så nu togs stolar och bord ut.

 På förmiddagen knackade Pecka och Gunilla på för att lämna några tidningar och säga adjö för den här gången. Även Göran och Lola skulle åka vidare och kom för att heja. Vi fortsatte att njuta av solen, som vi inte hade sett på länge.

 Besök hos frissan

Onsdag den 14 februari 2018
På förmiddagen gjorde jag ett efterlängtat besök hos ortens duktiga frissa. Skönt att bli av med lite av den ojämna kalufsen! Ingemar kom och hämtade mig. Ett par smörgåsar och en kopp kaffe smakade bra i serveringen mittemot frissan. Därefter handlade vi lite på närbelägna Mercadona, innan vi gick hem för att njuta av solen.

Jag fick en lång och trevlig pratstund hos Egon och Viola på kvällen. De bor hela vinterhalvåret på samma plats.

 Under ett par gråvädersdagar virkade jag en större kasse av restgarner i bomull. Den går nog att använda både som strandväska och inköpskasse. Minns att min mormor gjorde likande i mindre modell av vitt segelgarn. Sol hela dagen och 21 grader varmt

Sol hela dagen och 21 grader varmt

Torsdag den 15 februari 2018
Ingen av oss kände för att åka runt mycket under de få dagarna vi stannade i San Fulgencio. Jag försöker arbeta med min TENS-apparat så mycket som möjligt, men ibland tröttnar jag, även om behandlingarna behövs mycket väl.

Törs jag berätta, att vi åt pizza ikväll igen? Torsdagar har serveringen en drive gällande sina goda pizzor och tar då bara 5 Euro per pizza oavsett vilken sort man väljer. Tur att vi snart kommer att åka vidare!

 Mitt lilla barnbarnsbarn är fyra veckor nu. Gissa om jag längtar efter att få träffa henne!

Besök från Torrevieja

Fredag den 16 februari 2018 
Idag fick vi avtalat besök av våra vänner från Stockholm, Gunborg och Åke, som har hus i Torrevieja. Vi hade inte setts på ett par år, så det fanns en hel del att avhandla.

 Marknad igen

Lördag den 17 februari 2018
Förra lördagen var det isande kallt, men idag hade knallarna bättre tur med vädret. Det var sol och värme. Ingemar tog fram ryggsäcken. Jag planerar och handlar. Ingemar bär. Det blev bara grönsaker och en bytta vin hos vinbonden.

Jag hade tänkt titta runt lite mer på marknaden, men min rygg och mina ben var inte i form. Däremot kändes det gott med en kopp kaffe i solen.

 Ingemar gick tillbaka lite senare för att köpa en grillad kyckling. Den var mycket stor och räckte gott och väl som lunchmat åt oss. Resterna tog jag tillvara och förvandlade till en matig soppa tillsammans med bl. a blomkål och broccoli.

Till Inga i Torrevieja

Måndag den 19 februari 2018
Det var dags att lämna San Fulgencio. Ingemar fixade servicen, medan jag gjorde i ordning bilen invändigt och plockade ihop tvätten. Vi åkte raka vägen till lavanderian vid närbelägna LIDL. Medan tvättmaskinen snurrade, hann vi gå en tur i den nya stora kinaaffären, som är byggd helt nära den gamla kinabutiken. Den nya gav ett positivt intryck. Medan tvätten sedan torkade i torktumlaren, blev det inköp i LIDL.

 Efter lunch och en välbehövlig vilopaus handlade vi det sista i Mercadona, innan vi åkte mot Torrevieja.

Vi var bjudna på middag hos en väninna, Inga, som hyr en lägenhet där. Här fick vi också stifta en ny trevlig bekantskap, Harald från Norge. Vi fick en trevlig kväll tillsammans. Inga bjöd på fläskkotletter, tillagade i ugn i en utsökt god sås. Ananaspaj bjöds till efterrätt.

Vi övernattade i husbilen, som stod på en närbelägen parkering. Tack kära vänner för en mycket fin kväll!

 Idag klarade mitt näst yngsta barnbarn uppkörningen och fick sitt efterlängtade körkort. Grattis Moa! Du är en kämpa inom alla områden!

Till IKEA i Murcia

Tisdag den 20 februari 2018
 Efter frukost åkte vi först till inköpscentrat i Habaneras, där Ingemar uppsökte Vodafone, medan jag tittade lite på nyheterna i klädväg på C&A. Vi fortsatte motorvägen till IKEA i Murcia, där vi tänkte övernatta på deras ställplats, innan vi drog oss ner mot kusten.

Ställplatsen är mycket bra anordnad med både vatten och möjlighet till tömning. Det finns gott om plats, även om det idag var ca femtio husbilar. Även personalen på IKEA parkerar sina personbilar här.

 Vi var kaffesugna, när vi kom hit. Som IKEA Familjemedlem får man gratis kaffe under vardagarna. Här kan man t o m få café con leche och den är god på IKEA i Spanien. Att vi sedan inte kunde motstå en kaka, ska vi tala tyst om. Vi blev bjudna på provsmakning av svenska köttbullar och kanelbullar. Jag fick en trevlig liten stund med glada skratt tillsammans med den unge spanjoren, som demonstrerade godbitarna. Vi hade nämligen en stunds övning på svenskt uttal, så nu kan han säga ”köttbullar” med svensk intonation.

Solen lyste skönt, när vi kom tillbaka och jag satte mig ute en stund för att bara låta tankarna komma och gå. Ingemar hade laddat ner en ljudbok, som han lyssnade på. Jag kan erkänna, att jag är mycket glad över att slippa den resterande vintern i Sverige. Kan man röra sig obehindrat, är vintern vacker, men för oss, som har större eller mindre svårigheter att gå, är det en plåga. Alla vi människor har problem inom olika områden och det har även vi, men vi försöker hjälpas åt efter bästa förmåga och då går det ganska bra.

På sommaren ger grönskan från många träd på ställplatsen välbehövlig svalka till bilarna. Nu är träden hamlade och ser kala ut. Det märks att de nya knopparna tränger på och vill fram, för de kvarvarande fjolårslöven singlade sakta ner mot marken i den svaga brisen.

Från Murcia till Vera

Onsdag 21 februari 2018
Efter att service hade gjorts på husbilen och jag gått en runda i Decathlon, åkte vi vidare mot Garrucha och Vera.

 Det blev en lugn och underbart solig resa med en värme, som steg till 18 grader, inte dåligt för att vara i januari. Nu är det inte bara mandelträden som blommar, utan även många fruktträd är översållade av vacker blomsterprakt. På flera håll har mandelträdens små ljusgröna blad börjat utvecklas, så vackert.

 Det luktar apelsiner i hela nejden, för här ligger ett helt fabriksområde för juicepressning

 Idag var vårbruket i full gång och det var full aktivitet i alla grönsaksodlingar. Det såddes, kultiverades, ansades, skördades och packades i lådor. Det plogades och harvades. Nya grönsaksbäddar anlades. Härligt att se livet gå vidare!

Hela mitt inre fylldes av värme, när en herde kom gående med sin stora brokiga getskock. Det är många get- och fårhjordar vi mött under årens lopp härnere och jag fylls alltid med denna sköna lyckokänsla.

När vi närmade oss Lorca övergick odlingslandskapet till en terräng, som till största delen består av sandstensberg och kuperade sanddyner. Ödsligt och samtidigt förödande vackert. Vi åkte bitvis en annorlunda väg och kom förbi många grottbostäder.

 Många gånger har vi stått på de för årstiden öde parkeringarna vid stranden av Vera. Ett flertal gånger har vi varit mer eller mindre ensamma här. Idag var det så många bilar, att det nästan var svårt att få plats. Tiderna förändras.

Lunch hos vänner

Lördag den 24 februari 2018
Tillsammans med gemensamma vänner från Köping, Ulla och Walle, var vi bjudna på lunch hos vännerna Uffe och Elisabeth.

Underbart att få träffas igen och umgås med gamla, fina vänner! Elisabeth är en utsökt duktig kock, som bjöd på en välsmakande trerättersmeny. Vi åt, drack, pratade, skrattade och njöt i solen.

Att det senare under eftermiddagen blivit kallare, märkte vi inte förrän vi reste på oss för att gå. Så skönt det var att komma in i en varm husbil!

Tack kära vänner för ännu en mycket trevlig sammankomst hos er! Ni är fina vänner och så värdefulla! Av skadan blir man vis och efter att ha stått på samma plats en lördag under åtskilliga år, vet vi att discomusiken från en restaurang underhåller allt och alla tills fram på morgonsidan. Vi flyttade bilen tillfälligt och ställde oss bakom hotellet, där redan ca tjugo bilar stod parkerade. Här blev det en lugn nattsömn.

Kvar i Vera Playa

Söndag den 25 februari 2018
Efter frukost flyttade vi tillbaka till den ursprungliga parkeringen. Solen lyste även idag, även om vinden var kall och vi passade på att vara ute lite i den efterlängtade värmen. Det gällde bara att klä på sig varma kläder. Vi är omgivna av fransmän, tjecker och tyskar.

Idag kände jag mig lite nedstämd och maktlös. Hade länge försökt få kontakt med en väninna utan att lyckas. Idag ringde jag henne. Hon har diabetes och var nu av förståeliga skäl ledsen. Hennes diabetes har blivit sämre och sprutorna hjälper inte längre. Hon får inte köra bil, är mycket trött och sitter bara hemma. Hon grät och var tacksam för att jag ringde. Så hjälplös jag kände mig!

Eftermiddagskaffe hos Wallermans

Måndag den 26 februari 2018
 Idag var vi bjudna på eftermiddagskaffe hos Ulla och Walle, som har hus nära vår parkering. Ulla, som var ute på promenad, kom förbi på förmiddagen för att förvissa sig om, att vi skulle komma senare.

När vi höll på att klä på oss för att gå över till våra vänner, knackade det på dörren. Utanför dörren stod en svensk man, som åker med sina två hundar. Vi hann med en liten pratstund, innan det var dags att gå.

 Hos Walle och Ulla fick vi en svalkande drink, innan det var dags för kaffetåren. Ulla och jag hade fullt upp med att dela stickbeskrivningar och tips, medan männen ägnade sig åt samtal om datorer m.m. Helt naturligt blev det mycket prat om Köping och händelser där.

Det är alltid roligt att träffa Köpingsbor. Tack för en trevlig eftermiddag hos er!

En välbehövlig regnskur

Tisdag den 27 februari 2018 
Det är mycket torrt i det på många håll förtorkade och sterila landskapet. Idag på morgonen kom en välkommen regnskur. Den var ganska snabbt övergående. Det var en angenäm värme ute idag och vi tog en promenad ner till den närbelägna stranden, där det var lätt att gå i den fuktiga sanden. På hemväg mötte vi en tysktalande kvinna, som var ute och gick med sin hund. Här fick vi en bekräftelse på att alla känner alla d v s de som bor eller hyr inom området. Hon undrade, om vi kände ”Ulla och Kalle”, Köpingsborna. Det visade sig, att hon bodde granne med bekanta till ”Ulla och Kalle”. Det blev lite prat om hundar och väder, mest oväder, innan vi skildes åt. När vi satt för att äta lunch, körde en tjusig öppen bil upp bredvid husbilen. Det var Elisabeth och Uffe, som var ute och åkte. Vi kom överens om att ses över en kopp kaffe nästa dag.

 Vi behövde handla idag, så det blev en tur till Mercadona. Bland de mest välbehövliga inköpen ”råkade” det också följa med lite av det alltför goda kaffebrödet. På tal om kaffebröd måste jag börja skärpa mig. Har nämligen upptäckt att det s k midjemåttet har ökat avsevärt, sedan vi kom till Spanien och det är inte bra vare sig för ryggen eller hälsan i övrigt.

Vi har flera gånger sett skyltar till Cuevas del Almanzora, men aldrig varit där. Våra vänner berättade, att de hade åkt till orten och att man där kunde se ett kanotstadium, som byggdes till Medelhavsspelen år 2005. Det är inte långt till Cuevas del Almanzora, så vi passade på att ta en tur dit, när bilen i alla fall var på gång.

Vi kom fram till det som hette flod, men där det inte fanns en enda droppe vatten. Däremot fanns det fotbollsplaner!

Timmen var sen och vi beslöt att ta reda på lite närmare, hur vi skulle åka till en annan gång.

Varmt, men oroligt väder och rosa palmer

Onsdag den 28 februari 2018
Som väntat blev det en varm dag, men det var en oro i luften, som inte bådade gott. Vi åkte över till Uffe och Bettan för att dricka kaffe och prata en stund. Båda är mycket duktiga på att leta upp intressant och aktuell information om trakten, något som vi är mycket glada över. Nu fick vi även veta, vilken väg vi bör åka för att lättast komma fram till kanotstadium i Cuevas del Almanzora. Vi får göra ett nytt försök om ett par dagar, när vädret har stabiliserat sig.

Framåt kvällen stockade sig orosmolnen sig på himlen och började det blåsa ordentligt.

En del ser rosa elefanter, men jag såg rosa palmer Nej, jag hade inte druckit vin! Palmerna, som svajade likt plymer i den starka vinden var vackert rosafärgade, men snart övergick de till att bli vackert turkosblå och även andra färgnyanser. Det var restaurangen ett par hundra meter bort, som åstadkom detta vackra färgspel. Skönt nog lugnade vinden ner sig runt midnatt. Det hördes att en del lösa föremål blåste omkring.

Vid halvtvåtiden kom en mindre flakbil körande med gula blinkers. Förmodligen var den ute för att samla in en del, som blåst omkring.

Vi försöker läsa en del nyheter varje dag och kan konstatera att vi kom iväg från Sverige ”i grevens tid”. Värre snökaos med så många olyckor har nog ingen av oss hört talas om tidigare. Massor av snö på många håll, ishala vägar, masskrockar, inställda kommunikationer av alla slag m.m.

En mycket blåsig dag

Torsdag den 1 mars 2018
Några mindre regnskurar kom under dagen. Det som det däremot kom mycket av var den intensiva blåsten med sina kastvindar. Är man inne i en byggnad, märker man inte så mycket av de starka vindarna, men sitter man i en husbil både känns och hörs det. Orosmolnen på himlavalvet visade upp de mest fantasirika och hotfulla former och hade bestämt sig för att köra någon form av racertävling. De for fram med stor hastighet och körde utan betänkligheter om varandra. Vilket skådespel!

 De gick inte att ta någon längre promenad i blåsten och man fick se upp för ett och annat, som flög omkring. Ingemar läste en hel del och lyssnade även på en ljudbok. Jag stickade och läste också en del, men ägnade mig ännu mer åt att skriva ner minnen i ”Boken om mitt liv”, som jag jobbar på. Det tar tid, mycket tid, och är verkligen en process att gå igenom.

Det är så mycket, som hela tiden poppar upp. Varje kväll har vi tagit för vana att spela ett par partier Sequence. Man måste ju försöka hålla hjärnan igång.

Den hemgravade laxen smakade gott i ruskvädret.

Fortsatt ostadigt väder

Lördag den 3 mars 2018
Vädret går fortfarande inte att lite på och det förändras mycket snabbt. Det är varmt och skönt, när solen är framme, men sol, regn och blåst avlöser varandra och det tycks vara liknande på de flesta håll härnere. Det är bara att avvakta, innan vi flyttar på oss. Vi tog en biltur i omgivningen och jag passade på att plocka ett par små citroner från de kommunala citronträden till våra avokados.

 Ulla var ute på promenad och kom förbi för en liten pratstund.

 På kvällen flyttade vi bakom hotellet för att slippa höra discomusiken från den närbelägna restaurangen hela natten.

På visit hos Köpingsbor

Söndag den 4 mars 2018
 Den svenske mannen med sina två hundar kom förbi för en liten pratstund. Han skulle åka vidare mot Calnegre. Idag gick Vasaloppet. Vi har ingen TV, så vi fick läsa om resultatet i stället.

Ulla och Walle hade flera gånger sagt, att vi kunde titta förbi. De har sitt hus inte så långt från oss. På eftermiddagen, när vi tog en promenad ringde vi på vid porten. De var hemma och vi fick en pratstund över ett glas vin.

Stormvindar, regn och hagel

Måndag den 5 mars 2018
 I det växlande, men varma vädret, har mimosan börjat slå ut i buskar och träd. De ludna, små gula bollarna signalerar om att våren är i antågande.

Dystra orosmoln seglade i snabb takt fram på himlen, när vi gav oss ut på vår eftermiddagspromenad. Plötsligt började stora regndroppar falla ner på marken framför våra fötter. Ljudet från vind och regndroppar ökade i styrka och strax därpå smattrade hagelkornen över oss. Tur nog hade min kropp en bra dag, så jag kunde gå tämligen fort med stavarna. Att vi var genomvåta, när vi kom tillbaka till husbilen, behöver jag väl knappast nämna. Att torka våta kläder i en husbil, är inte det lättaste, men nästa morgon var de torra.

Det blev en mycket orolig natt och det var svårt att sova. Regn och stormvindar skakade husbilen. Alla, som varit i en husbil i oväder, vet hur det låter. Förmodligen fick vi en släng av stormen Emma, som härjade som värst längre söderut. Den lyckades t o m rasera en del av Gibraltarklippan. Senare fick vi veta, att vänner, som är i Rio Formosa, var tvungna att gå ut för att försöka rädda sina förtält. Där vi stod, åkte den lilla kommunala flakbilen runt för att samla in kringvirvlande bråte.

En strålande vacker utflyktsdag

Tisdag den 6 mars 2018
Det sägs, att efter regn kommer solsken och det stämde verkligen idag. Solen värmde gott, när Ulla och Walle hämtade oss med bil på förmiddagen. Med Walle vid ratten, åkte vi in till Vera, där Ingemar klev ur för att besöka en frisör. Under tiden körde Walle Ulla och mig till en Kinaaffär, där vi kunde botanisera i lugn och ro bland alla garner.

 Ingemar var nyklippt och nästan oigenkännlig, när vi hämtade honom lite senare. Walle rattade vidare längs den mycket vackra stranden mot Mojacar, där husbilar här och var stod parkerade på rad i sanden. Det var många som passade på att njuta av det soliga vädret och det var därför inte lätt att hitta en lämplig parkeringsplats nära en servering. Till slut lyckades det emellertid och snart satt även vi med väl valda drycker i solen och njöt.

 På väg hemåt träffade vi på Uffe och Bettan, som var ute och promenerade. Ulla tyckte, att vi alla kunde ses lite senare hemma hos dem. Så blev det! Det blev ett fint avslut på vår vistelse i Veraområdet. Tack alla fyra för all vänlighet och allt gott under de här dagarna! I morgon åker vi vidare.

 Mot Tabernas och Torre del Mar

Onsdag den 7 mars 2018
Idag lämnade vi Vera, för att åka vidare söderut. Vi följde den ringlande vägen N340 mot Tabernas, där vi löpande mötte långtradare lastade med gips på väg mot hamnen i Garrucha.

Här uppe på höjderna brer vidsträckta skogar av olivträd ut sig. Vid Los Albardinales stannade vi till. Här kan man provsmaka de olika varianterna av Oro del Desierto ekologiska olivolja och om man vill, kan man även göra rundvandring i muséet. Vi nöjde oss med att provsmaka och handla några flaskor fin olivolja.

Runt Tabernas brer det ökenartade landskapet ut sig med de mest vidunderliga former. Trakten påminner om naturen i Texas och här har tidigare flera Vilda Västernfilmer spelats in. Häruppe ligger Texas Hollywood och Minihollywood, där man under turistsäsongen kan göra besök.

 Vi fortsatte bilfärden söderut, och efter ett litet uppehåll i Castillo de Banus passerade vi välkända Torre del Mar och kom fram till ställplatsen i Almayate, där vi parkerade för natten.

Marknadsdag i Torre del Mar

Torsdag den 8 mars 2018
Det hade regnat mycket under hela natten och tidig morgon. Det såg tveksamt ut med vädret, men jag trodde på ett uppklarnande framåt förmiddagen. Vi åkte in till närbelägna Torre del Mar, där vi parkerade på gatan utmed parken, välkänt för många husbilsåkare under tidigare år.

 Det blev uppehåll under förmiddagen, men det var blött ute och det låg en viss förstämning över marknadsplatsen. Flera försäljare hade avstått från att sätta upp sina marknadsstånd. Andra åter hade ganska våta kläder. Vi handlade en del grönsaker, bl. a mycket fina och goda avokado och kronärtskockor. Mangold har jag handlat hos samma odlare under många år. Passade också på att uppsöka te- och kryddhandlaren, för att köpa goda teer i lösvikt. En vacker liten nejlika fick följa med hem för att pryda bordet. Efter en god kopp café con leche i ett mindre café, gick vi tillbaka till husbilen.

 Lite svårt att komma ut!

Vi var inte färdiga än med att återvända till Almayate. Vi hade inte handlat på åtskilliga dagar och det mesta i matväg var slut. Mercadona var nästa anhalt, men därefter åkte vi raka vägen till Almayate, för att kunna sätta oss i solen.

En skön återhämtningsdag

Fredag den 9 mars 2018
 Idag belönade solen oss alla genom att visa sig från sin allra bästa sida. Vi satt ute, åt mat, drack kaffe och njöt av livet i största allmänhet under en stor del av dagen.”Efter regn kommer solsken” sa alltid min mormor och hon hade rätt.

Tvättdag

Lördag den 10 mars 2018
Vår tvättsäck började bli väl tung och vi var i stort behov av att tvätta. När vi under tidigare år har varit i det här området, har vi alltid åkt till tvättinrättningen Lavomatic vid Repsolmacken i närliggande Torre del Mar. Det gjorde vi även idag. Tvättmaskinerna och tumlarna är stora. Det går fort och tvätten blir ren.

Nästa anhalt idag var inköpscentrat El Ingenio. Vi hade tur, som hann in, innan ösregnet vräkte ner. Man har gjort om hela affärscentrat och jag saknade en och annan affär. Ingemar tittade efter jeans, men hittade inga lämpliga. Jag gick en runda i min favoritbutik, bara för att konstatera att det mesta verkade väl plastigt. Jag köpte i alla fall en ny laddningskabel. Det bästa av allt var glassen! Långt nere i centrat finns en glass- och kaffebar, där man serverar utsökt god glass. Bättre får man leta länge efter. När vi kom ut från byggnaden fick vi försöka ta oss fram mellan de forsande små ”floderna” av vatten som rann överallt. Visst blev det lite blöta fötter, men allt torkar förr eller senare.

En bilfärd i oväder över bergen

 Söndag den 11 mars 2018
Det var soligt, när vi efter diverse service, lämnade Almayate på morgonen för att bege oss i riktning mot Sevilla med slutdestination hos husbilsfirman Hidalgo, där vi tänkte övernatta. Enstaka molnbildningar varslade om eventuella nya oväder. De små papegojorna flög skriande mellan palmerna. Ute i det gröna hade de vackra, små vita blommorna, som påminner om våra prästkragar, slagit ut i mängder. En kiteflygare passade på att utnyttja den gynnsamma väderleken med att göra en rundtur i det blå. Utmed stränderna höll man på med storstädning av all bråte, som hade samlats efter den senaste tidens oväder.

Vi passerade utsidan av Malaga för att sedan fortsätta över det kuperade bergsmassivet i riktning mot Antequera. Under de här timmarna växlade temperaturen mellan 6 – 21 grader. Något som också växlade mycket var vädret. Vi hade under de här timmarna allt från sol, moln, regn och blåst. När vi närmade oss och passerade El Torkal och Antequera bröt ett ordentligt oväder ut.

Mörka ovädersmoln stockade sig runt oss, regnskurarna avlöste varandra och blåsten tilltog i styrka. Vi hade tänkt stanna till för att titta på flamingofåglarna vid Fuente de Piedra, men det var inte att tänka på i det här vädret. Det var stora översvämningar i odlingar. Vinodlingar och olivlundar stod vattendränkta.

 Vi kom fram till humsbilsfirman Hidalgo utanför Sevilla, där vi parkerade för natten. Här hade man en specialvisning av husbilar den här helgen. Vi behövde nya nivåklossar, så vi passade på att gå in. Därinne blev vi bjudna på öl och tapas, dagen till ära. Trevligt! Mindre trevligt var att blåsten hade tilltagit och närmade sig stormstyrka, så jag fick hålla i mig i Ingemar för att inte blåsa omkull. Skönt nog lugnade det ner sig framåt kvällen.

Till La Rabida Monastery

Måndag den 12 mars 2018
Klockan 10.00 lämnade vi husbilsfirman Hidalgo utanför Sevilla för att åka vidare mot Almonte, El Rocio och naturparken Doñana. Det var 15 grader redan på förmiddagen och himlen var blå med lätta vita skyar. Genomfarten i Sevilla var sig lik. Mycket trafik, många avfarter och filer att hålla kontroll på.

 Vi valde att åka förbi El Rocio, staden i sand, där vi varit ett flertal gånger och tycker mycket om. Första gången vi var där, satt vi kvar i kyrkan under tre gudstjänster. Sången och musiken är helt unik. Det här är de vackra hästarnas och ryttarnas stad. Om du har en möjlighet att åka hit, gör det! Vi har under tidigare år även övernattat inne i staden. Det är förbjudet numera. Däremot kan man parkera under dagtid mot en avgift på 1€. Vi tänkte inte stanna den här gången, utan ville bara se, om det var några förändringar. I den vackra parken var träden fulla av nyutsprungna löv.

 Våren är på gång! Däremot saknade vi hästarna, som alltid brukar vara i lågvattnet ute i sjön. Det har regnat så mycket, att vattenståndet har höjts och det är nog inte så lämpligt för de fyrfota djuren. Däremot hittade vi en fin liten åsna utmed vägen.

Vi fortsatte vår resa mot Doñana. Överallt putsades och fejades det i naturen inför påskfirandet. I det här området börjar de enorma jordgubbsodlingarna, som numera mestadels är försedda med kupade plasttält. Ett flertal storkar spatserade ute i det gröna i jakt på föda. Visst är det vår på gång! Mimosan och den spanska lite smutsgula ginsten har blommat ett bra tag, men nu slår även den vita och den vackra ljusgula ginsten ut. Speciellt den vita växer som ogräs i den sandiga marken.

Även cistrosorna har börjat slå ut. Utmed vägen finns löpande skyltar, som varnar för lodjur. Det finns mig veterligen inte så många iberiska lodjur, men för några år sedan såg vi färska spår av tassar i det här området. Temperaturen hade nu stigit till 19 grader, när vi åkte bilvägen genom Doñana mot Mazagon och jag satt tårögd av lycka inför allt igenkännande. Under tidigare år, när jag fortfarande kunde gå tämligen obehindrat, åkte vi fram till samtliga ingångar till naturområdet och gick vandringar inom området. Underbart att ha fått göra detta! Snart tårades inte ögonen av lycka längre, utan av sorg. Närmare Huelva kom vi in i ett mycket stort område som hade eldhärjats i somras. Mängder av de vackra pinjetallarna var helt förstörda och området såg mycket ödsligt ut.

 Innan vi åkte fram till La Rabida, tog vi en tur upp till den närliggande staden Palos de la Frontera, där den stora förpackningscentralen för jordgubbar ligger. Lite olyckligt var det, att vi råkade komma in fel väg, som förde rakt genom staden, där man höll på att förbereda stora festligheter. Överallt jobbades det och det var fanor och vimplar överallt.

 Dessutom kom vi mitt i siestan, och massor av människor var ute. Det märks att jordgubbsodlingarna slukar arbetskraft. Här fanns otroligt många unga, mycket mörka afrikaner, som förmodligen alla arbetade inom jordgubbsodlingarna. Ingemar kryssade försiktigt fram på gatorna och till slut stod vi utanför den lilla butiken, där allmänheten kan köpa jordgubbar.

Vi fortsatte sedan fram till museet med kopior av Columbus tre karaveller,Santa Maria,La Nina och La Pinta, där vi tillsammans med flera andra husbilar parkerade för övernattning på den stora parkeringen.

Till Portugal och Castro Marim

Tisdagen den 13 mars 2018
Jag hade gärna tagit en tur fram till den lilla fågelsjön intill Columbusmuséet, där det är ett rikt fågelliv, men det verkade meningslöst efter allt regnande.

 Vi lämnade i stället vår övernattningsplats för att åka mot Portugal och Castro Marim. Columbus i egen hög person vinkade farväl.

 I Castro Marim fanns det gott om plats både vid själva ställplatsen och på torget. Eftersom vi inte var i behov av att vare sig tömma eller fylla något, parkerade vi på torget, där det är lättare att åka ut och in.

Träff med husbilsvänner

Onsdagen 14 mars 2018
Idag hade vi stämt träff med våra vänner Eva och Björn och deras hund Alex i Alcotim. Man kan välja mellan att åka den nyare, raka och asfalterade vägen eller åka den gamla slingrande vägen utefter Guadiana. Vi älskar den sistnämnda vägen och valde den även idag. Även om regnskurarna avlöste varandra, var det 15 grader ute, så vad gjorde det med lite regn!

 

 

Det märktes att det hade regnat mycket, för naturen var ovanligt grön. Även fjärilslavendeln blommade rikligt, så det var vackert, även o himlen var mulen.

 Vi passerade den lilla ställplatsen uppe på en höjd på vår väg mot Foz de Adeleite, som snart förenade sig med den betydligt större Guadiana.

Vi passerade de romerska utgrävningarna, innan vi stannade till för en kopp kaffe.

 Infarten till Alcotim pryds med målade kakel, som beskriver stadens liv och historia. Jag har fotograferat dessa tavlor många gånger, men kan ändå inte låta bli att ta en liten bild idag också

Uppe vid ställplatsen hade våra vänner redan anlänt. Eva och jag satte oss i en av bilarna och pratade, medan männen fick uppehålla sig utanför eller i den andra bilen

Någon, som var överlycklig över att träffa oss var Alex. Han slog sig ner vid mina fötter, lade huvudet i mitt knä och tittade hängivet på mig. Vi tillhör ju hans flock. Tala om ömsesidig kärlek!

 

Tillbaka till Castro Marim

Torsdagen den 15 mars 2018
Idag skildes våra vägar igen. Våra vänner tänkte sakta åka tillbaka mot Spanien, medan vi ville åka tillbaka till Castro Marim för att bl. a invänta bättre väder. Djur är helt underbara! Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Mittemot ställplatsen i Alcotim är en slänt, där det bor getter och höns. Tupparna väcker alltid sin omgivning vid 04.00 – tiden. Då vet man, vad klockan är slagen När jag idag på morgonen öppnade dörren för att borsta av en liten matta, var det någon, som bräkte. I backen stod en brun get, bräkte god morgon och tittade ihärdigt på mig. Det var bara att heja tillbaka

Vi återvände som sagt till torget i Castro Marim. Regnskurarna avlöste fortfarande varandra, men av och till tittade solen fram. Vi gick upp till ”vår lilla servering” för att äta en tostada med skinka och ost. Vi satte oss under en markis med möjlighet att dra ut stolarna, när solen tittade fram. Solen gynnade oss ett tag, så vi fick lite livgivande värme. Från Sverige kommer löpande rapporter om fortsatt kyla och snöfall på många håll.

Utflykt till Vila Real

Torsdagen den 16 mars 2018
Ingemar behövde en ny pyjamas och var köper man det om inte i närbelägna Vila Real! Den staden är känd för sina små välsorterade affärer med förstklassig bomull och fina frottéhanddukar. Vi parkerade vid LIDL, för att gå in till staden. Min kropp var inte på topphumör i det växlande vädret, så jag var tveksam till om jag skulle kunna gå fram-och tillbaka. Jag klarade det Gissa, om jag var lycklig! Det blev en rejäl promenad runt i staden. Tydligen hade man gjort om affären, där vi tidigare köpt både pyjamas, fleecejacka, morgonrock och handdukar, men det löste sig. Ingemar hittade en passande pyjamas och var nöjd.

Jag glömde faktiskt bort, att jag skulle titta efter en turkosfärgad fleecejacka. På väg tillbaka stannade vi till för att äta en glass vid en övertäckt uteservering. Ett par duktiga gatumusikanter underhöll oss.

 Det är något konstigt med oss kvinnor, som stickar och virkar. Vi behöver alltid garn I utkanten av Vila Real finns en ganska ny kinaaffär, som har mycket fint garnsortiment. Jag som har haft fullt upp med att göra av med alla restgarner, skulle inte ha något mer, trodde jag. Det blev ett flertal nya fina garnnystan. Jag vet inte hur många gånger jag med lycklig blick har gått och tittat i påsen. Vi fortsatte vår lilla tur fram till Alagoa, för att se hur det såg ut där idag. En hel del husbilar stod parkerade på gräsytan nära vägen. Det lockade oss inte utan vi återvände nöjda till Castro Marim, för att rida ut ovädret, som skulle komma nästa dag.

Oväder

 Lördagen den 17 mars 2018
 Det blev ett ordentligt oväder idag med stormvindar och massor av regn. Det var en dag för att ”bara-vara”. Att gå ut var inte att tänka på, om man inte ville dra in genomvåta kläder i husbilen och det vill man gärna undvika. Det var en sådan dag, när man var glad över att inte vara hundägare.

Vi hade tänkt åka till lördagsmarknaden i Olhão idag, men det var bara att glömma. Det är många franskregistrerade husbilar på torget och ännu fler anlände. Undrar just, om fransmännen inte är välkomna till Marocko längre.

En dag att glömma

Söndagen den 18 mars 2018
Om vanligt återspeglar ovädren sig i min kropp och idag var det speciellt besvärligt. Det är bara att finna sig i och invänta bättre tider. Förutom att jag lagade mat och gjorde snoddar till två par blöjbyxor, som jag stickat till välgörande ändamål, tillbringade jag mycket tid i sängen och sov en hel del. Det kommer förhoppningsvis nya och bättre dagar.

Till Moncarapacho

Måndag den 19 mars 2018
Väderleksutsikterna såg bättre ut för södra Portugal framöver och det var bara att hoppas att det skulle stämma. Vi beslöt oss att efter diverse service och inköp åka vidare mot Olhão och vårt kära Moncarapacho. Idag växlade sceneriet på himlen med sol, vita sommarmoln och fortfarande en hel del hotfulla ovädersmoln, som ibland släppte ner några regndroppar. Vi åkte över bron till Ayamonte i Spanien för att fylla gasol i industriområdet, göra en del service och samtidigt handla på Mercadona. Det är bra med affärer, som man känner till och vet var man hittar olika livsmedel. Mercadona, som är ett familjeägt företag, startade 1977 med en liten charkuteributik och har sedan dess vuxit till ett stort imperium. Nu kommer det att satsas mycket pengar på att modernisera butikerna. Det var mycket folk på Mercadona idag. Tydligen har man redan börjat handla inför påsk. Jag hade en ganska gedigen lista, men vi hjälptes åt att hämta varorna, så det gick ganska fort. Förr satt det mestadels tiggare utanför varje affär, precis som i Sverige, men i år har vi inte träffat på en enda vare sig i Spanien eller Portugal. Om det är en tillfällighet eller ej, vet jag inte. Vid gasolfyllningen växte kön av husbilar. Många har börjat röra på sig nu, när vädret är lite bättre.

 Vi åkte tillbaka över bron och fortsatte N125, som om möjligt är ännu knaggligare än tidigare.

Vad heter den här frukten?

Den sista biten in till Camping Route 66 Moncarapacho är smal och idag var två mötande bilar tvungna att backa till en rymligare ficka utmed vägen.

Chantal, som sköter det mesta på campingen, mötte oss glädjestrålande. Vi har varit här under många år, så hon känner väl igen oss. Även här var det mestadels franska husbilar. Vi brukar ofta stå ute i det gröna bland olivträden, men med tanke på den senaste tidens svåra blåsväder, parkerade vi utmed staketet, där stora träd och buskage skyddar för vinden.

Tisdag den 20 mars 2018
Under hela natten ven vinden och det blåste ganska bra. Skönt nog hade vi lite lä från buskagen bakom bilen. Blåsten fortsatte även under dagen, men det blev soligt. Koltrastarna sjöng serenader i buskarna bredvid oss under hela dagen. Ibland undrar jag hur många tonsättare, som har blivit inspirerade av koltrastarnas vackra melodier. I gräset intill oss spatserade ett par vackra härfåglar. Deras långa böjda näbbar sökte sig långt ner i jorden i jakt på små insekter. De kunde lika gärna heta paradisfåglar, för de är sagolikt vackra med sina färger och fantasifulla teckning.

En strålande vacker dag – Grattis Stephanie!

Onsdag den 21 mars 2018
Idag fyllde Stephanie, mitt äldsta barnbarn 30 år. Vi gratulerade henne och vi chattade av och till under dagen. Tiden bara rinner iväg och jag minns väl, när jag kom hem från en resa till Rom. Då var hon nyfödd och vi hade ett litet kalas. Idag lyste solen från en helt klarblå himmel under hela dagen. Vi satt mycket utomhus.

En kameleont

Torsdag den 22 mars 2018
 Den här dagen blev lika vacker som gårdagen. Solen är varm, men vinden är kall. De flesta går klädda i långbyxor. Mitt på dagen går det att sätta på sig kortare byxor och T-shirt. Kvällarna är kalla. Idag kom en tysk och frågade, om vi ville komma och titta på en kameleont. Klart att vi ville! Den lilla vackra varelsen satt i buskaget bakom deras husbil och de hade sett den även vid andra tillfällen. Det var inte lätt att fotografera den lilla.

Det finns en hel del djur här, även om det inte är så många som under tidigare år. Under vår promenad på eftermiddagen träffade vi på både hundar, katter, vanliga hästar, ponnys, buksvin, vackra får, gäss, höns och vita duvor.

En vacker minnessten över chefen Eugens fru, som dog för ett par år sedan.

Blå himmel och bara en svalkande vind

Söndag den 25 mars 2018
Äntligen har den kalla vinden dagtid gett med sig för en mer svalkande variant och solen lyser från en klarblå himmel. Alla andas ut av lättnad. En sådan här dag är det påskprocessioner med palmblad på många håll i den katolska världen. Inte vet jag, om det berodde på det eller om det var någon annan orsak till att det var mycket tyst på campingen idag. Vi såg knappt en enda människa. Vi tog en promenad utanför campingområdet. Förr fanns det ett par strutsar i en stor inhägnad tvärs över vägen vid campingen. Inhägnaden finns kvar, men inga strutsar. Strax intill finns stora inplastade och tämligen nybyggda växthus. Det va sorgligt att se, hur vinterns stormar helt har blåst sönder taken. Taken behöver renoveras helt och det är nog mycket kostsamt. Förmodligen är även det mesta av grönsakerna i växthusen förstörda efter alla stormar och ihållande regnskurar.

Gamla vattenhjul finns det gott om ute på landet

Ibland kommer campingens sextonåriga hund, Lady, på besök. Det gjorde hon även idag. Jag försökte ge henne hundgodis, men det ratade hon. Förmodligen har hon dåliga tänder. Kex gick däremot bra.

 Jag tog en ganska sen liten promenad och passade på att lyssna på den öronbedövande orkestern av spelande syrsor, medan jag klappade områdets minsta katt, som spärrade vägen för mig för att få lite omtanke.

Stora inflyttningsdagen

Måndag den 26 mars 2018
På morgonen idag möttes vi av en sorglig nyhet. Jerry Williams är död . Han var en unik och mycket musikalisk artist, som gav allt för sin publik. Jerry Williams var en av Ingemars och mina största idoler. Tack för all underbar sång och musik! Du lever för alltid kvar i våra hjärtan. Vila i frid!

Det har varit ganska lugnt med husbilar, som har kommit eller lämnat campingen, men idag anlände ett flertal. Det var inte bara fransmän som kom, utan även tyskar, belgare, engelsmän och en t o m en dansk bil. Danska är verkligen ett språk för sig! När jag frågade om tid, svarade de med plats! När jag frågade vilken månad de hade åkt från Danmark, fick jag Fyn och en fingerritad karta till svar Först när jag började räkna upp månaderna, blev det rätt.

Det blev en mycket skön sommardag idag. Ovädren tycks ha förflyttat sig norrut, för vi har hört att i norra Spanien är det mycket hårda vindar. På eftermiddagen kom en skäggig och långhårig man cyklande. Vi satt ute och han stannade cykeln. Det visade sig vara norske Odd, som vi träffade en del här för ett par år sedan. Han bodde nu på camping i Olhão. Dessutom har han även träffat våra vänner Björn och Eva i Pomerão. Världen är liten.

 På kvällspromenaden i campingens ytterområden träffade vi på en inhägnad, där det var en struts, så nu är åtminstone den ena återfunnen.

 Tyvärr blev bilden inte så bra, men det är i alla fall en struts

Det finns allsköns bråte i ytterområdena. Här står fortfarande en del av chefen Eugens cirkusvagnar kvar.

  På ett annat ställe står ett gammalt vattenhjul. Här och var finns husvagnar, där män, som hjälper till på campingen bor. Det är verkligen rena High Chaparall här

Blå himmel – 28 grader varmt

Tisdag den 27 mars 2018
Det skulle bli varmt idag och det blev det verkligen. Sen eftermiddag var det fortfarande 28 grader. Inne i husbilen var det 33,5 grader. Det är rena värmeböljan. Tidigt på morgonen gick jag en promenad. Uppe på en kulle med god utsikt över nejden, stannade jag till en stund för att bara njuta. Tuppar och hundar började vakna överallt. Hundskall från alla traktens gårdar, galande från tuppar och kacklande från höns ljöd vida omkring, medan solen kämpade sig allt högre upp på himlen. För övrigt var det helt tyst och jag kände hur ett leende spred sig över ansiktet.

Jag känner mer och mer hur viktig konsten att njuta av livet och se det stora i det lilla är. Vi är omgivna av under. Inne i husbilen väcks vi tidigt av en intensiv fågelkör. Det bor massor av olika sorters småfåglar i buskagen bakom husbilen, den ena med vackrare färgsättning än den andra. Koltrastarna är också mycket flitiga med sin sång. Flera gånger om dagen har vi tidigare kunnat följa ett härfågelpar, som gått och pickat helt nära, men nu har det nog blivit för mycket folk, för de håller sig undan. Tyvärr har jag inte lyckats ta ett enda kort på de vackra fåglarna.

Även solnedgångar är vackra

Födelsedagslunch i Tavira

Onsdag den 28 mars 2018
Åren går och ingen undgår att fylla år. Det drabbar oss alla och idag var det min tur. Ingemar sjöng på morgonen och snart knackade även Chantal på för att lämna en vacker blomma. Chantal, som är omtänksam och är allt i allo här på campingen lämnar emellanåt ett och annat. Ibland kommer hon med några mycket söta och goda apelsiner från ägorna. Nu till påsk låg det fyra ägg från de frigående hönorna på vårt bord. När våra danska grannar såg att Chantal var här, kom de också över och gratulerade.

Ingemar ville bjuda på lunch idag och han vet att jag älskar krabba, speciellt den, som tillagas i en liten kombinerad affär och restaurang på utsidan av saluhallen i Tavira.

 En liten del av saltbassängerna i Tavira

Vi behövde veckohandla inför påsken och tänkte passa på att göra det i Continente i inköpscentrat Gran Plaza vid infarten till Tavira. Det första vi gjorde, var att dricka förmiddagskaffe inne i Gran Plaza, innan det var dags att fylla på förråden i bilen.

Det var mycket folk i rörelse, så det tog lite tid med inköpen. Av tradition äter vi fisk på långfredagen. Vid den speciella fiskdisken hade man mycket fina skivor av norsk lax. De kunde jag inte motstå. Den unge expediten, som talade bra engelska och var pratsugen, inledde ett samtal. Vid köttdisken var expediten lite mer trulig, men till slut fick jag välja en kalkonfilé, som han skivade. Som vanligt blev det mycket färska grönsaker i kundvagnen. Jag är glad över att även Ingemar tycker mycket om grönsaker. Vi åkte vidare fram till saluhallen i Tavira. Vid den lilla serveringen beställde Ingemar kött. Han är ju allergisk mot skaldjur. Jag beställde min älskade krabba och en flaska vatten. Det var underbart skönt att kunna sitta ute och äta i solen.

 Det visade sig snart att stället hade bytt ägare. Krabban var långt ifrån fullmatad. Just röran i skalet brukade vara mycket god, men nu hade man blandat ut krabbinnehållet med grönsaker. Mindre skalbitar fanns också med, så det gällde att se upp. Det lilla köttet som fanns var gråaktigt och smakade smått beskt. Fick lov att säga till om bestick för att kunna äta. När ägarinnan kom och frågade, om det var gott, var jag inte snäll. Jag talade om att jag alltid varit mycket nöjd med krabbrätten här tidigare, men inte idag. Man blir ju tämligen kladdig av att äta skaldjur och normalt får man en skål vatten eller våtservetter. Nej, jag skulle gå till toaletten och tvätta händerna Då hade nog handtaget till toaletten blivit mycket kladdigt. Till slut fick jag en liten skål vatten. Som plåster på såren bjöd hon på kaffe och ett litet glas mandellikör.

Mimosan är i sin vackraste blomning nu. Den vita ginsten redan blommat ut

När vi kom hem igen, var det fortfarande så varmt att vi kunde sitta ute en stund. Nu öppnade vi champagneflaskan, som stått på kylning. Så gott! Jag ägnade mig åt att läsa och besvara alla gratulationer. Vilken trevlig stund! Tack alla släktingar och fina vänner för att ni har förgyllt min dag! Tack Ingemar för din vackra sång, mat, kaffe och fina stunder idag!

Skärtorsdag – Lunch tillsammans med fransmän

Torsdag den 29 mars 2018
Idag var det betydligt svalare än de senaste dagarna med sin värmebölja.

Blomman jag fick av Chantal

Med viss tvekan hade vi anmält oss till dagens gemensamma lunch, som ordnades på campingen. Förutom vi två skulle det bara vara fransmän och våra kunskaper i det franska språket är tämligen begränsade, men den grillade fisken lockade. Det var fjorton fransmän och vi två, som var anmälda och det ångrade vi verkligen inte. Maten var så god, att jag kom ihåg att fotografera först, när det bara låg rester kvar på tallriken.

Vi fick stora grillade makrillar. Utan att blinka lyckades jag äta tre stycken Som tillbehör serverades ett grövre bröd och stora skålar med kokta, mycket goda bönor. Kan bara säga, att det var den godaste makrill jag ätit. Efter fisken fick vi mjukost med sallad och därefter en smakfull efterrätt med choklad och grädde samt kaffe.

 Både en del av fransmännen och vi försökte att med hjälp av alla tänkbara glosor föra en enklare konversation. Ett par, som letar efter en lämplig bostad härnere, hjälper chefen, Eugen, att sköta alla hans hus i Fuzetaregionen. Eugen själv är för tillfället sjuk och ligger på sjukhuset i Olhão. Man lär ständigt något nytt om den mannen. Nu fick vi veta, att det vid ett av hans hus, finns en pool, där han håller alligatorer! Mamma mia! Ett år fanns det både lejon och kameler här på campingen.

Sent på eftermiddagen anlände ännu ett par svenskar, som var här för första gången. Vi var ganska trötta i huvudet efter att ha lyssnat och försökt förstå franska under flera timmar, så när vi kom till husbilen somnade vi båda två och sov ganska länge. Efter all fisk, som vi åt tidigare, var vi fortfarande så mätta, att vi inte orkade någon kvällsmat.

Långfredag och en dag med mycket hård blåst

Fredag den 30 mars 2018
Under ett par dagar har jag känt, att det är en väderförändring på gång. Vindarna idag var mycket hårda, men vi satt i alla fall utomhus och åt lunch. Det blev laxkotletter med broccoli för min del och även potatis för Ingemar. Laxen var både saftig och smakrik. Väderförändringen började redan i natt, då det kom två rejäla regnskurar. Under dagen har det varit uppehåll och solen har mestadels kikat fram, men blåsten har varit mycket hård med betoning på mycket. Vi har bl. a ett stort Johannesbrödträd nära bilen och det är ganska tomt på frukter nu.

Påskafton – Elisabeths födelsedag – Grattis!

Lördag den 31 mars 2018
Efter gårdagens oväder lyser solen igen och det är varmare. De båda svenskarna, som anlände för ett par dagar sedan, kom och knackade på. De skulle åka vidare. Idag var det dags att gratulera Ingemars dotter, Elisabeth, som fyllde år. Det är många i våra familjer, som fyller år under den första delen på året.

Avresa från Moncarapacho – Annandag Påsk

Måndag den 2 april 2018
Bortsett från lunchen tillsammans med fransmännen på skärtorsdagen tillbringade vi en mycket lugn och skön påsk och bara njöt av god mat och det vackra vädret. Idag var det dags för avfärd och att sakta påbörja resan norrut igen. Det var flera som bröt upp idag, bl.a danskarna mittemot oss. Vi skulle inte åka så långt idag, bara till Castro Marim, där jag tänkte försöka få tid för fotvård. Chantal kom med en stor kasse apelsiner som avskedsgåva och hoppades få se oss nästa säsong igen. I den här åldern tar man inget för givet och det står skrivet i stjärnorna, men hoppas kan man.

Lady kom för att få lite gott, innan vi åkte I den lilla frisersalongen i Castro Marim fick jag nästan omedelbart tid för att få mina fötter omskötta. Mycket skönt! Senare under eftermiddagen knackade det på dörren och utanför stod ett par glada husbilsåkare, som vi stött på ett par gånger tidigare under åren härnere. Det blev förstås lite husbilssnack.

Lill-Babs död – mot Almayate

Tisdag den 3 april 2018
Idag möttes vi av en sorglig nyhet. Lill-Babs, nyss fyllda 80 år, som glatt oss genom många år med sin sång, sitt glada humör och hjärtevärme till sina medmänniskor, är död. Hon lades in på sjukhuset för hjärtsvikt, men då upptäcktes även en elakartad cancer. Det är bara en dryg vecka sedan vi nåddes av budet, att Jerry Williams är död, även han i cancer. Jag känner en viss förstämning. Det är alltför många av våra trevliga och mycket duktiga artister, som har gått bort på sistone. Tack för allt ni har gjort för att glädja oss med sång och musik! Ni lever för alltid kvar i våra hjärtan. Vila i frid! Det var 15 grader, men mycket tät dimma, när vi på morgonen lämnade Portugal för att åka till närbelägna Ayamonte för att tanka, innan vi fortsatte vår resa mot Almayate och Torre del Mar.

 Vi hade övervägt att åka kustvägen bl. a förbi utgrävningarna i Bolnuevo, men då ska vädret vara mycket bra och det såg lite osäkert ut. Vi valde att köra över bergen och genom Sevilla. Så fort vi kommit över bron, som skiljer Portugal från Spanien, låg de stora odlingarna med sina tunnelväxthus utefter vägen. Närheten till Huelva gör att det odlas ofantliga mängder jordgubbar.

Det har hänt en hel del nytt i naturen under de senast två veckorna, när vi har legat stilla. De vita ginstbuskarna har blommat över och dragit sig tillbaka för annan växtlighet. De generöst blommande mimosabuskarna sträcker ut sina lummiga grenar överallt utefter vägen. Här och var har de små gula ulltottarna börjat anta en mer mörkgul färg, vilket tyder på att säsongen på vissa håll lider mot sitt slut. Den röda, varmt lysande vallmon lyser upp utefter vägkanterna. Mandelträden, som för ett par månader sedan blommade så vackert, är nu helt gröna. I vingårdarna har vinrankorna fått ganska stora gröna blad på de flesta håll.

Gammalt och nytt möts i Sevilla

 Det tar ganska lång tid att åka igenom Sevillas snirklande vägnät. Staden är stor, mycket stor. Idag låg ett kompakt täcke med ovädersmoln framför oss och vi undrade, vad de skulle medföra.

 Skönt nog löstes det mesta upp och det kom bara några få droppar regn. Temperaturen steg till 21 grader.

Vi passerade El Torcal, unika berg nära Antequera, mycket sevärda

 Vi stannade till och njöt av Medelhavet

Vi anlände så småningom till Almayate, där vi etablerade oss för natten.

Grattis Moa!

Onsdag den 4 april 2018
Idag fyllde ett av mina barnbarn på Ekerö år. Det var Moa, som blev 19 år. Tiden går fort och jag minns väl hennes första tid. Vi har haft kontakt flera gånger idag. Underbart med barnbarn! Grattis fina Moa önskar mormor, som älskar dig! Handdukar och lakan behövde tvättas. Vi begav oss därför in till Repsolmacken i närbelägna Torre del Mar, där man har utsökt bra tvättmaskiner och tumlare, Lavomatic. Det blir både bra och går fort. Idag blåste det ordentligt igen och de som satt ute på kvällen var ordentligt påpälsade.

 

En lång resdag

Torsdag den 5 april 2018
Vår resrutt idag var närmare 40 mil på A7 från Almayate till Vera, där vi tänkte ta nästa övernattning. Det är många tunnlar och viadukter som ska passeras och av och till behövs även en paus. På den här sträckan ligger nog Spaniens största arealer med odlingar i tusentals växthus. Ibland ser man bara vita plasttak, när man tittar ut genom bilrutan.

 Det blir lite enformigt, framför allt för bilföraren. Jag ägnade mig åt att virka och lyssna på en ny ljudbok. När vi kom fram, ställde vi oss på vår vanliga parkering nära stranden, där vi stått många gånger under åren. En fransk husbil, som stod här, när vi kom på nedresan, stod parkerad här igen. Vi tog en promenad ner till stranden. Jag hade satt på mig en baddräkt under shorts och linne i hopp om att kunna ligga och sola en stund. Jag lyckades gå ner med hjälp av mina stavar, men tappade lusten, när jag såg att naturisterna hade utvidgat sitt område även till den här stranden. Ingemar kände på vattnet och tyckte, att det kändes lite svalt. Undrar just det, för flera badade nakna. Det är hög tid att fylla på i matförrådet. Idag tog jag till reserverna med tonfisk på burk, ris, broccoli och röd paprika. Det gick bra. Av någon orsak är det svårt att lägga in bilder just nu.

 

Till San Fulgencio

Fredag den 6 april 2018
Den här gången stannade vi bara för övernattning i Vera, innan vi tänkte fortsätta till San Fulgencio. Det var disigt, men hela 16 grader, när vi startade resan ganska tidigt på morgonen. Det är svårt att hitta något vackert på den här vägsträckan, som mest består av industrier. Ibland är det skönt med ljudböcker Under årens lopp har vi kunnat följa utvecklingen inom en del områden. Något som är positivt för alla husbilsåkare är att autogas numera är lättillgänglig på många håll. För 10-11 år sedan var det få bensinmackar, som hade autogas.

Här och var brinner eldar. Har hört, att det är eldningsförbud i Elche p g a torkan, men det gäller nog inte överallt. Det blir mycket ris och annat avfall, när man beskär träd och buskar. I Sverige gör vi ju majbrasor, men här verkar det som om man eldar vartefter behov. Det mesta av det överblivna i grönsakslanden ser ut som om man plöjer ner som näring till nästkommande skördar. Man ser att det är stora mängder frukt och grönt, som blir förstört. Under apelsinträden ligger ofta fallfrukt. Stora fält står med utblommad blomkål. Kan tänka mig att en hel del går till fröer, men inte allt. Där man har skördat kål, ser man ofta får och getter gå och beta i landen. Inte att undra på att ostarna blir så goda Detta var bara några små funderingar på väg.

 När vi anlände till San Fulgencio, gick Ingemar först in till campingen för att boka plats, innan vi åkte fram till Mercadona för att fylla på förråden. Jag tog en tur in till ”min frissa” för att få en välbehövlig tid för klippning. Den färska, norska laxen var billig för 1-2 år sedan, men nu var den nästan dubbelt så dyr. Jag köpte i alla fall en bit till gravning. Det brukar gå hyfsat bra att gå i en mataffär med hjälp av en kundvagn, men idag hade jag mycket svårt för att gå. MÅSTE göra något! Det gjorde jag, när vi kom tillbaka. Nu fick rygg och lår intensiv träning med hjälp av TENS-apparaten. Jag hade fuskat rejält på sistone och det går bara inte.

Marknad

 Lördag den 7 april 2018
Idag fyllde en av mina f d kollegor och väninna Irene 70 år. Hon befinner sig visserligen på Sicilien, men grattishälsningar kan man skicka ändå. Grattis Irene! Vi får fira tillsammans, när vi alla är hemma igen! Jag startade morgonen med att ta fram TENS-apparaten och träna rygg och lår, medan vi åt frukost. Flera timmars träning igår och idag gav resultat. Jag klarade av att gå flera kilometer på den intilliggande marknaden, visserligen med stavar, men dock! Skam den som ger sig! Vi behövde handla grönsaker och det är alltid roligt att göra på en marknad. Sedan är det ju kul med folkvimlet också. Ingemar hittade ett par kortärmade tröjor. Jag köpte som vanligt ett par halsdukar. Hade hoppats på att hitta en tunika, men det var ingen som jag föll för. Längst bort i ett litet köpcenter, som aldrig blir färdigt, underhöll ett par engelsmän vid en liten servering. Här slog vi oss ner en stund med kaffe och en kaka och njöt av att bli underhållna.

Det är Ingemar, som får vara packåsna. Jag har mycket svårt för att bära med min struliga kropp, men tycker synd om honom emellanåt. Jag förslog, att han skulle dela upp kassarna och gå två gånger, men envis som han är kånkade han hem allt samtidigt.

 Blomstermannen med sin fantasifulla hatt fanns sedvanligt på plats Det blev ännu en liten tur till marknaden för att äta en liten lunch hos tyskan, som lagar så goda färsbiffar. Resten av dagen ägnade vi oss åt våra ljudböcker och jag fortsatte att virka på min sjal.

Vilodag i San Fulgencio

 Söndag den 8 april 2018
Vi satt utomhus en hel del och njöt av att slippa sitta inne för att äta och dricka kaffe. Laxen, som jag hade tänkt göra i ordning igår, gravade jag idag. Ingmar rev ingefära och jag kokade en ny omgång ingefärsshot. På eftermiddagen kom Viola över på besök för att prata en stund. Viola och hennes man Egon ligger varje vinter här under ett halvår. Skönt för Egon, som har svårt för att gå. Hon berättade om allt som hänt med campingfolket under den här säsongen.

När vi var här förra året, bodde ett tyskt par mittemot oss. Kvinnan satt hela dagarna utanför husbilen, rökte utan uppehåll och drack hela tiden rödvin ur ett mycket stort glas. Vi undrade hur många cigarretter hon rökte varje dag och hur många liter vin hon drack under ett dygn. Den här övervintringen fick hennes man ta med henne hem i en urna. Hennes lever hade varit totalt slut Lagom är bäst…… Man blir aldrig för gammal för att lära något nytt och nu har vetenskapen äntligen kommit på att det bildas nya hjärnceller långt upp i åren Idag testade jag en annorlunda tillagning av kronärtskockor. När man hade vant sig, var det riktigt gott

Ännu en solig dag

Måndag den 9 april 2018
Vi tillbringade så mycket tid som möjligt utomhus och passade på att sitta i solen. Jag jobbade en hel del med TENS-apparaten för mina polyneuropatifötter/ben och även rygg.

 

Dålig väderprognos

Tisdag den 10 april 2018
Ingemar gjorde en del service på bilen och jag lagade en del mat, som vi kan ha, när vi reser vidare. Några sista inköp blev det också före avresan i morgon. Väderprognosen ser inte bra ut. Inte mindre än fyra lågtryck är på väg in över Iberiska halvön. Man har t o m utfärdat två förstaklassvarningar främst för Malagaområdet och Costa del Sol. Man varnar för storm, regn och vågor på upp till tre meter. Därefter kommer det att bli fallande temperatur.

 Idag hade jag tid kl. 18.00 hos frissan för klippning. Som vanligt blev jag mycket nöjd. Hon är otroligt duktig. Medan jag satt hos frissa, passade Ingemar på att tvätta vindrutan och köpa en pizza. Det var nog tur att vi åkte bil till frissan, för vi hann knappt hem, innan ovädret med störtregn, hård blåst och åska började och sedan höll på tills ca kl. 01.00 Jag trodde ett tag, att restaurangtältet på campingen skulle blåsa sönder. Den fortsatta delen av natten blev lyckligtvis mycket lugn.

En vacker, men blåsig färd över bergen

Onsdag den 11 april 2018
Det var fortfarande lugnt på morgonen och termometern visade hela 13 grader, när vi startade dagens resa på ca 40 mil.

 När vi i början åkte förbi de stora saltvattensjöarna, tänkte jag på vårtecknen i Sverige, där bl. a tranorna kommer till Hornborgasjön och svanarna till Tysslingen. Här står mängder av långhalsade, vackra flamingos med huvudena i vattnet i de grunda saltvattensjöarna. Tala om att äta Medelhavskost!

Vi passerade Alicante för att fortsätta A7 över de höga bergen och i riktning mot Valencia. Temperaturen brukar ju stiga under dagen, men här föll den till 8 grader. Det blåste även rejält under hela resan. Där inte bergen tog överhanden såg man ofta stora mandelträdsodlingar. Träden är nu lummigt gröna. Det är inte länge sedan mandelträden slutade blomma och nu är mandlarna redan ganska stora och bär en luden, ljusgrön jungfruklädsel. Man kan redan nu äta dem som de är och då har de en syrlig, annorlunda smak. Vi blev bjudna på dessa unga mandlar en gång hos en syriansk familj i Örebro.

 Vi fortsatte motorvägen högt uppe i bergen i riktning mot Valencia. När man befinner sig på Moder Jord i det veckade bergslandskapet, känner man sin litenhet. Det är så mäktigt. Man åker många mil, utan att det finns en enda rastplats. Där bergslandskapet här och var växlade till lite mer gröna områden, hade man utnyttjat marken till bl. a apelsinlundar. Apelsinträden kan märkligt nog bära både frukt och blomma samtidigt och på flera håll stod träden i full blom. I den starka vinden kändes tyvärr inte den annars så aromatiska doften av blommorna. Något, som också börjar bära ganska stora frukter är fikonbuskarna.

Det talas och skrivs mycket om att insekterna minskar drastiskt. Det har vi märkt hemma i Sverige och det upplever vi även här. Det känns som om förändringen har skett ganska snabbt. Förr kunde man få in en hel del insekter i husbilen. Några få flugor, ett fåtal myggor och en del getingar har vi sett under den här tiden. Nu är det naturligtvis även så, att insekterna gömmer sig, när det är sämre väder på gång och väderleken skiftar ju en hel del, men det mesta beror nog på alla besprutningar. Vi fortsatte vår resa i riktning mot Barcelona och Castellon. Blåsten var fortfarande hård, men mojnade så småningom och det började i stället att duggregna.

 Hemma försöker jag hålla små lavendelplantor vid liv. Under en sträcka idag växte det massor av blommande lavendel i mittremsan mellan körfälten. Vi åkte vidare på N340 mot Vinaros. Det var oväntat mycket långtradartrafik. Vi hade aldrig varit vid ställplatsen SpätzleFritz i orten, men idag hade vi beslutat oss för att övernatta här och även äta en bit mat. Det var ganska fullt på ställplatsen, när vi kom och vi träffade flera andra svenskar.

 

Till Frankrike och Mas Alart

Torsdag den 12 april 2018
Idag lämnade vi Spanien för den här gången för att åka in i Frankrike.

Det var bara 8 grader tidigt på morgonen och det låg stora ovädersjok över bergen.

Vi hade tur med vädret, trots att det inte hade sett lovande ut. Det växlade hela dagen mellan sol, mulet och duggregn. Det var vackert grönt i naturen med all nyutsprungen grönska. T o m de vinterkala popplarna har börjat få gröna blad. Vildväxande vackra blå iris satt i knippen utefter vägen på ett par ställen.

 Vi åkte N340 i riktning mot Barcelona för att senare ta AP7 runt storstaden. Det var mycket intensiv trafik. Vid lunchdags tog vi en vilopaus vid Port de Barcelona. Nu hade temperaturen stigit till 18 grader.

 Vid en Repsolmack fanns en övergiven restaurang.

Vi åkte av AP7 mot Girona/Frankrike, körde förbi Girona mot Figueres. Nu föll det första riktiga regnet, men det var kortvarigt. För några år sedan stannade vi i Figueres för att besöka muséet Salvador Dali. Konstnären var ju en färgstark person och det är hans muséum också, verkligen sevärt. Vid ett tillfälle såg jag några äldre personer, som gick och plockade något i naturen. Sådant gör mig nyfiken. Plockade de vildsparris, svamp, örter eller något annat?

 Vi befann oss ju i Katalonien och den katalanska flaggan vajade på åtskilliga håll. Naturligtvis var även propaganda målad här och var på väggarna. Undrar just hur det kommer att gå med den önskade frigörelsen från Spanien framöver.

 På den här vägen sitter och står en hel del flickor i hopp om att få villiga kunder. Ännu flera vandrar runt i gränsstaden La Janquera. Vi stannade till i staden för att fylla gas och dricka kaffe, innan vi fortsatte över till Le Phertus på den franska sidan av gränsen. I båda dessa städer finns ett myller av affärer med olika utbud. Det är ett Mecka för den köplystne.

 Vi fortsatte resan nerför Pyrenéerna och mot Salleiles och vår vinbonde Mas Alart, där vi brukar övernatta.

Det syns att det har regnat ordentligt Det är en ganska lång grusväg fram till vingården och idag var den full av vattenfyllda gropar efter de senaste regnen. Alldeles vid infarten mötte vi ägaren själv, som igenkännande sken upp och hälsade. Han var bara ute i ett ärende och kom snart tillbaka.

Vi åkte fram till vingården och parkerade mellan mandelträden, där husbilar får parkera. Vi passade på att smaka ett par av de syrliga, gröna mandlarna. Husets keliga katt kom och hälsade.

Över Franska Centralmassivet

Fredag den 13 april 2018
Det var 12 grader och halvmulet, när vi lämnade vinbonden, som hade gett oss en påse mycket stora citroner från egen odling, när vi köpte vin.

En äldre släkting är ute och ansar i en av vingårdarna Vi åkte i riktning mot Narbonne genom det fagra landskapet, där den varierande grönskan visade upp en mängd olika färgnyanser. Det är vackra villaområden och många av de boende var ute och joggade på morgonen.

Vi åkte i sakta mak genom det storslagna omväxlande jordbrukslandskapet. Jag njöt av de vilda anemonerna, som lyste i gult, rött och orange. Vi åkte här på den remsa av land som är mellan Medelhavet och innanhavet. När solen lyser, är det skönt att stanna till här och njuta av allt det vackra, men idag lyste solen med sin frånvaro, så vi åkte vidare. I det här området passerar man även många rester och renoveringar av mycket gamla bosättningar.

 Bönderna var ute med sina traktorer, många lastade med gifttunnor för besprutning Det växte många olika sorters mindre blommor, bl. a timjan, men tyvärr hade bilen inga bromsar Nåja, det är ju faktiskt svårt att stanna på de flesta håll. Det är nog tur, för annars skulle det nog bli många stopp på väg. Ingemar tycker att jag har en viss likhet med tjuren Ferdinand

Vi åkte förbi Narbonne, mot Beziers och A75. Det är många minnen, som väcks till liv, när man är ute på vägarna. När vi såg skyltarna mot Gorges du Tarn, log vi igenkännande. För några år sedan skulle vi åka den storslagna vägen nere i ravinen. Det är bara så, att man kan komma dit på två vägar och den ena bör man absolut inte ta. Det gjorde vi av misstag och var tacksamma, när vi kom ner helskinnade. På den vägen är husen byggda på den lodräta bergsväggen och det går normalt inte att mötas. Det var centimetrar det handlade om. Det var ingen trevlig upplevelse. Det var däremot vägen nere i ravinen. Det är häpnadsväckande med sina naturupplevelser och vi kan verkligen rekommendera den turen. Kolla bara av nerfarten!

 På väg upp Vi fortsatte idag över det långdragna och ganska tråkiga Franska Centralmassivet. Under en vilopaus började det regna. När vi var uppe på den högsta punkten, 1121 meter över havet, var det bara 7 grader. Långt borta på de högsta bergen låg det snö. Häruppe var det minsann ingen vår. Träd och buskar stod fortfarande kala och många hade fortfarande fjolårslöven kvar.

Här åker vi över Millaubron

 Det var skönt att komma ner till låglandet och grönska igen. Där var det nu 15 grader. Vi åkte genom Clermond Ferrand mot Riom/ Le Chiex. Här var det fräsch grönska. Gullvivor, maskrosor, smörblommor, slånbär och fruktträd blommade. Vi åkte fram till ställplatsen Le Chiex, där vi övernattat flera gånger under åren. Här finns även bra service för husbilar. Vi var 6 – 7 husbilar, som övernattade.

Till en ny ställplats i Autun

Lördag den 14 april 2018
 Idag tänkte vi bara åka ca nitton mil till Autun. Morgonen var solig och det var 14 grader varmt, när vi lämnade ställplatsen nära Riom, men senare mulnade det på under förmiddagen och det kom även enstaka regnstänk. Nära ställplatsen låg ett stort lavendelfält. Vi såg även att sparrissängar var iordningställda inför säsongen.

 Här och var i trädgårdarna blommade magnolia, syren, forsythia och körsbärsträd. Vi åkte i riktning mot Vichy och Moulins. I skogskanter och i vägrenar växte massor av gullvivor, vitsippor, maskrosor och harsyra.

 Bönder var ute med sina traktorer på åkrarna. En äldre man arbetade med en jordfräs i sin lilla välskötta täppa, med flera trädgårdsland. Här stod bl. a långa rader med purjolök. Den synen påminde mig om tiden för länge sedan, när även jag hade välskötta trädgårdsland och odlade grönsaker av olika slag. Jag har nog alltid varit jordnära och älskat att känna jord på händerna. Den här vägen mot Vichy och Moulins är mycket vacker och omväxlande. Det är betydligt trevligare att åka i ett mer långsamt tempo på mindre vägar ute på landsbygden, än att köra motorvägar. Att vara här så sent som i mitten av april gör också att man kan njuta som bäst av alla vackert vårblommande träd och buskar. Här såg vi t o m ganska många nyutslagna björkar.

 Det är till stor del en jordbruksbygd vi åkte igenom och något som vi också såg mycket av idag var de kraftiga, vita korna, som såg mycket välmående ut, där de betade saftigt grönt gräs på de vidsträckta ängarna. Det var nog ett tag sedan man hade kosläpp här, för det var många små kalvar ute, som antingen betade eller diade sina mammor. Även får var ute med sina små lamm. Att få sådana här fina upplevelser på väg, gör att jag känner mig lyrisk och även inser att det mitt bland alla dåliga nyheter finns hopp om att det goda livet lever vidare.

 Det brukar vara gott om ”bolangerier” och vanligtvis finns det minst ett bageri i varje by, men idag var det ont om dem. Jag äter mycket lite vitt bröd, men en liten bit fransk, nybakad baguette kunde jag tänka mig. Ingemar skulle nog med glädje äta upp resten. Till slut hittade vi ett öppet ”bolangerie”, som även hade croissanter kvar. Vi kom fram till en ställplats i Autun, som ligger intill en liten sjö. Här finns möjlighet till flera fritidsaktiviteter, bl. a en skateboardbana och bowling. Här lutade platserna rejält och vi kom snart underfund med att det på andra sidan sjön finns en stor parkering nedanför kyrkogården, som även är avsedd som ställplats. Här står man på en mindre höjd med fin utsikt över nejden. Vi var 11 – 12 husbilar, som övernattade. Det var fortfarande 18 grader ute, när vi tog en promenad till den utgrävda romerska amfiteatern, som ligger helt nära ställplatsen.

 

Till Chaumont

Söndag den 15 april 2018
 Idag låg det en tät dimma över trakten, när vi tittade ut. I väntan på att den skulle lätta, ägnade jag mig åt fotografier och min blogg. Det var lite svårt att koncentrera sig, för på parkeringen utanför travade hundratals glatt pratande och skrattande människor med stavar, ryggsäckar och hundar förbi. Tydligen var det någon form av aktivitetsdag och det kom nya motionärer hela tiden under ett par timmar.

Morgondimman lättade så småningom och solen fick alltmer kraft. Det blev en strålande vacker sommardag. Vi startade vår fortsatta färd och åkte förbi Dijon mot Nancy / Chaumont. Gullvivor växer som ogräs den här tiden på året. De finns överallt, var man än åker. Jag har aldrig sett sådana mängder. Jag hade tjatat länge om, att jag ville ha ett par plantor med hem. Idag körde Ingemar in på en rastplats, där det var fullt med vildväxande gullvivor, maskrosor, bellis, violer, vitsippor m.m. Här tog jag mig friheten att ta med ett par plantor. De växer i sådana mängder, att ingen saknar dem.

 Efter lite lunchmat fortsatte vi resan i riktning mot Chaumont. Det var söndag och trafiken var lugn. Temperaturen ute steg till 22,5 grader.

 Det märktes att det hade varit varmt den senaste tiden, för många vitblommande träd och buskar börjar redan bli utblommade och ser nästan grådaskiga ut. I utkanten av Chaumont finns en ställplats invid en kanal, där vi har stått tidigare. Här får man anmäla sig i hamnkaptenens hus och betala avgiften. Vatten och el finns vid flera platser.

 

Mot Moseldalen

Måndag den 16 april 2018
 Tidigt på morgonen var det bara 7 grader, men värmen steg under dagen och det blev ganska soligt och klart. Vi fortsatte i riktning mot Nancy. På väg mötte vi en militärkonvoj med bl. a stridsvagnar. Förmodligen är det någon övning på gång. Idag åkte vi genom stora, mycket bördiga jordbruksdistrikt. Vi passerade Nancy och passade på att handla lite i Intermarché bl. a. några goda franska ostar och en färdiggrillad kyckling. Vi letade upp första bästa rastplats för att äta lite lunch. Till kycklingen snabbstekte jag broccoli och tillsammans med färsk röd paprika och rester av ”Ensalada Rusa” blev det en lätt, men näringsrik måltid.

Vi fortsatte därefter mot Luxemburg och kunde konstatera, att det var mycket tät trafik. Vid gränsen gjorde vi som många andra, som åker den här vägen – vi tankade billig diesel och drack en kopp kaffe, innan vi fortsatte. Den är biten av vägen runt tyska gränsen, brukar ofta vara ganska tråkig, – idag var det full vår och mycket vackert. Efter att ha åkt ca 31 mil, kom vi fram till den underbart vackra Moseldalen och Minheim och ställplatsen.

Vi plockade fram stolarna för att kunna njuta av solens sista strålar och se på pråmarna, som åker förbi på floden alldeles intill. Det var fortfarande 21 grader ute på kvällen.

Mot Kassel, till ställplats i Hann.Münden

Tisdag den 17 april 2018
Idag fyllde min kusin Monica i Gränna år. Grattis säger vi, som rullar fram i Europa! Morgnarna är ganska kyliga och idag var det bara 7 grader tidigt på morgonen i Minheim. Lite för svalt för att äta frukost utomhus, kände vi. Den fick intas inne i husbilen.

För att fortsätta att njuta av det vackra området i Moseldalen fortsatte vi att åka ännu en bit längs floden, innan vi tog in på motorväg 7 i riktning mot Koblenz, Frankfurt am Main och Limburg. Vi hade hoppats på, att de här vägen skulle vara lite bättre att åka än de knöliga ägarna i Ruhrområdet. Det såg lugnt ut till en börja, men snart bildades de mycket långa köerna av framför allt långtradare.

 Här är huset inbyggt i vingården! Vi tog in på väg 49 mot Weilburg och stannade till vid en ställplats i Wetzlar för att äta lunch och sova en stund. Det var nu 20 grader utomhus, men när vi vaknade, var det 30 grader inne och 25 ute. Vi fortsatte nu på A7 mot Kassel och Hannover.

 En serpentinväg för ner till ställplatsen i Hann.Münden, där vi tänkte övernatta. Det är en stor parkeringsplan med speciella parkeringsplatser avsedda för husbilar. Avgiften 5€, betalas i en automat. Floderna Fulda och Werra flyter här samman i Wesel.

En sten med inskription, som står på en höjd, där floderna möts, berättar historien. Här är lummigt och vackert. Även fåglarna trivs i grönskan och koltrasten underhöll oss tills sent på kvällen. Efter den jobbiga motorvägen, var vi båda trötta, även jag, fast jag bara hade suttit bredvid. Vid 21.00 – tiden på kvällen somnade vi båda djupt till koltrastens vackra melodier, som är helt annorlunda än hans släktingars i Portugal, vilket får mig att undra.

Fortsatt färd till Dithmarschen

Onsdag den 18 april 2018
Koltrasten hade tydligen sovit lika gott som vi, för den stod även för den vackra morgonarian som väckte oss. Klockan 08.00 startade vi dagens resa. Vi tänkte försöka komma fram till Heide i Schleswig – Holstein, för att kunna stanna där några dagar. Det är ett område i Tyskland, som vi båda trivs mycket bra i. Vi följde floden Werras för dagen något dimhöljda dalgång, där vita svanpar långsamt gled fram på vattnet. Det var helt molnfritt och vi konstaterade, vilken otrolig tur vi har haft med vädret ända sedan vi lämnade Spanien.

Vi fortsatte A7 norrut, som idag var en påfrestning att ta sig fram på. Överallt höll man på med vägarbeten, där man både reparerade och anlade nya filer. A7 var till stor del ett enda stort kaos med milslånga köer av långtradare. Vi kom fram ca 4 – 5 timmar senare än beräknat. Hur de stackars långtradarchaufförerna orkar förstår jag inte. Det kan inte vara lätt att komma fram med lasten i tid.

Här åker vi in i den flera kilometer långa Elbetunneln

Det var tålamod och åter tålamod som gällde idag. När det fanns möjlighet, åkte vi av vägen ibland för att ta en paus. Jag sitter och virkar en hel del. Har också kommit underfund med att det går utmärkt att göra en del nack- rygg- och benövningar, när man sitter, så det blir flera gymnastikpass varje dag. Det gäller att försöka hålla blodcirkulationen igång.

 Sent på eftermiddagen kom vi äntligen in på vägen, som för mot Heide i Dithmarschen. Även på den vägen var det vägarbeten som orsakade långa köer. Mycket roligt fick vi i alla fall på ett ställe, där man tydligen nyligen hade haft kosläpp. Korna var som kalvar på grönbete, där de galopperade omkring. Väl framme i Heide, tankade Ingemar, kollade lufttrycket på däcken och fyllde gasol. Jag gick in till LIDL för att handla bröd och vatten. Vi hade kunnat stanna på ställplatsen i Heide, men föredrog att åka fram till Kielkanalen i Hochdonn för att ställa oss intill kanalen tillsammans med några andra husbilsåkare. Här är det en intensiv trafik med de stora lastfartygen, som åker på kanalen. Att vi somnade tidigt och sov mycket gott, behöver jag väl knappast tillägga.

 

Hochdonn och Heide

Lördag den 21 april 2018
Vi kom fram till Hochdonn intill Kielkanalen i onsdags. Här kopplade vi av några dagar och njöt av det vackra vädret, samtidigt som vi studerade båttrafiken. Temperaturen utomhus höll sig runt 28 grader, så vi behövde inte frysa

Sjöpolisen har lagt till vid kajen

Färjan och ett stort lastfartyg.Det är bara tåget som saknas på bilden.

   Idag på morgonen åkte vi in till Heide, där den trevliga veckomarknaden gick av stapeln på torget, som är Tysklands största marknadsplats. Hit går invånarna för att handla grönsaker, fisk, kött, ost m.m. Här ödslas det inte med plastpåsar, utan var och en har sin korg eller väska med sig.

På de spanska marknaderna är det vin i tunnorna. Här är det olika inläggningar av gurka.

Olika sorters höns är alltid till salu.

En vacker marknadsbesökare

Vackra fårfällar finns till salu på flera ställen

 Mjuka gosedjur

Man kan hitta mycket fint hantverk här på marknaden

Positivhalaren var på plats

När vi var färdiga, gick vi ner till Beckers kombinerade fiskaffär och restaurang, där vi åt en utsökt god lunch.

 Olika sorters sallader serverades i en skål som förrätt. Därefter fick vi fisk med citronsås och den typiska tyska stekta potatisen med lök och fläsk.

Fisken fullkomligt smälte i munnen. Till efterrätt serverades chokladmousse, med äppelmos och grädde. Därefter åkte vi till ställplatsen intill badanläggningen. Här underhöll fåglar oss till sena kvällen. När vi kom till norra Tyskland för några dagar sedan, hade våren inte anlänt ännu, men nu är allt utslaget precis som längre ner i Europa, även om vindarna börjar kännas lite svalare.

Övernattning Danmark

Söndag den 22 april 2018
Idag lämnade vi ett lite kylslaget Heide för att fara upp mot Danmark.

Vid gränsen mellan Tyskland och Danmark blev vi stoppade, fick köra åt sidan. Den danske polisen ville titta in i bilen. Han kikade in som hastigast och kunde konstatera, att vi inte hade några andra passagerare.

Lilla Bältbron passerades. I utkanten av Odense stannade vi för natten på en övernattningsplats utanför en husvagnsfirma. Det finns ett bostadsområde i närheten, men här var det mycket lugnt.

Genom Danmark till Sverige

Måndag den 23 april 2018
Efter frukost på morgonen fortsatte vi hemresan upp genom Danmark. Med hjälp av brobizz passerade vi bron över Stora Bält och senare även Öresundsbron mellan Köpenhamn och Malmö. Vid gränsen mellan Danmark och Sverige, stannade den vänliga svenska polisen oss en stund. Mannen ifråga var lite pratsjuk och undrade hur vi hade haft det söderut. Han ansåg, att vi hade kommit hem en månad för tidigt. Ingemar visade slentrianmässigt sitt körkort och när jag ville visa mitt leg, skrattade han bara och viftade bort det.

 Vi fortsatte i Skåne fram till Skatteberga, där våra vänner Elisabeth och Uffe väntade med sightseeing och en god lunch, innan vi åkte vidare. Tack älskade vänner för god mat och en trevlig stund hos er! Hoppas ni känner, att ni är mycket uppskattade!

Vi fortsatte ännu en bit på vår resa hemåt och stannade på en övernattningsplats vid ett rökeri i Hanneda för övernattning. Här var det också helt lugnt.

Hemma igen

Tisdag den 24 april 2018
Efter en natt med god sömn, åkte vi vidare hemåt. Regnet följde oss hela vägen och även hemma i Askersund vattnade änglarna marken. Vi gjorde som vi brukar, när vi kommer hem. Jag plockar in livsmedel, datorer, telefoner, sladdar, mediciner, toalettsaker och nödvändiga kläder i påsar och Ingemar bär in. Tvätten får vänta tills nästa dag.

 De följande dagarna ägnade vi oss åt att fortsätta med urlastning och inplockning av diverse samt att tvätta. Jag vet inte hur det är för andra, men vi har en tendens att samla på oss en hel del tvätt under hemfärden.