Tysklandsresan januari 2007

Det fanns två anledningar till att vi gjorde just den här resan. Dels hade vi vunnit en reseauktion, vilket innebar tre övernattningar inklusive frukostbuffé på Spahotell Berlin i Heide, som ligger i Schleswig-Holstein och dels hade vi vunnit en tävling, där priset var två övernattningar med frukostbuffé på hotell Van der Valk i Gladbeck, som ligger i Ruhrområdet. I priset ingick även en heldag i det i Bottrop närbelägna Alpincenter, som har Europas största innepistbana. Under denna dag ingick all mat och dryck.

Måndag 20070108
Efter en orolig nattsömn gick vi upp kl. 08.00. Det mesta var redan inlagt i husbilen, men vatten skulle fyllas på och maten skulle ut till kyl och frys. Kl. 11.30 var vi klara för avfärd. I år hade det än så länge inte kommit någon snö och idag var det +7 grader och uppehåll. Det var lite trafik, när vi började vår resa söderut. När vi kom neråt Småland var det slut på uppehållsvädret och regnet öste ner under resten av dagen. Vid Skåneporten beslöt vi oss för att övernatta. Det är en ren glädje att laga mat i det lilla praktiska vinkelköket i husbilen. Däremot var det inte så roligt, när jag skulle diska. Det fanns inget vatten och ändå hade tanken varit full, när vi for hemifrån. Det visade sig att en säkerhetsventil hade utlösts och i och med detta hade allt vatten runnit ut på marken! Tur nog fanns Statoil i närheten och nytt vatten kunde fyllas på. Vi hade tagit med oss flera böcker och en så´n här blåsig och regnig kväll var det skönt att få lägga sig tidigt och läsa.

Tisdag 20070109
Det regnade hela natten och vi vaknade först vid 10.00 - tiden. Efter grötfrukost åkte vi mot Helsingborg för överfart till Helsingör. Tur att vi hade valt den vägen, för Öresundsbron var avstängd för vindkänsliga fordon. Medan vi väntade på båten, hann vi både koka och dricka kaffe. Efter framkomsten till Danmark gick färden vidare utefter havet på den idylliska Strandvägen med Louisiana som mål. Synd bara att det regnade! På museet hade man bl.a. en stor utställning med 100 års filmbilder. Vi missade en avfart till E47, så vi åkte en lång omväg i Köpenhamns ytterområden. Tack vare det kunde vi njuta av all vacker jul- och fasadbelysning i trädgårdarna vi passerade. Trots att det småregnade och blåste fortsatte vi vår färd och lämnade så småningom Själland via Stora Bält. Även på Fyn blåste det ordentligt, men vi fortsatte över Lilla Bält till fastlandet, där vi hittade en bra övernattningsplats utanför Kolding.

Onsdag 20070110
Efter en lång och skön nattsömn vaknade vi tidigt till ljudet av strömmande regn. Eftersom det här är den första riktiga turen med husbil, går inget riktigt på rutin än. Det gäller att ställa om kylskåp, vatten och värme inför avfart, se över vattenpåfyllning och tömning av avloppsvatten och likaså kontrollera att allt löst är fastsatt, att skåpluckor är låsta och att dragspelsdörrar till sovutrymme, toalett och dusch är fastlåsta. I strömmande regn for vi vidare genom det danska landskapet, som på många håll var tämligen vattensjukt efter allt regnande den senaste tiden.

Vårt närmaste mål var en husbilsfirma i Harislee, som ligger nära Flensburg strax innanför den tyska gränsen. Efter en liten rundvandring for vi motorvägen förbi Heide med Izehoe och en husbilsfirma där som mål för dagen. En mycket mäktig syn mötte oss, när vi i mörkret åkte bron över Nord Ostsee-kanalen. Den breda kanalen var på bägge sidor vackert upplyst av orangefärgade lampor. Flera stora upplysta fartyg var på väg genom kanalen. Synd att det inte gick att stanna mitt på bron för att fotografera! När vi anlände till Izehoe var firman stängd för dagen. Vi tillbringade ett par timmar på en stor byggnadsfirma, som hade ett rikt och unikt urval av det mesta för ett hem. Medan Ingemar letade efter en slang till husbilens vattentank, sökte jag mig till blommor och diverse dekorationer inför påsken. Ikväll lyckades vi hitta en bra övernattningsplats med husbilen bland alla långtradare på parkeringen till byggnadsfirman!

Torsdag 20070111
Tidigt på förmiddagen begav vi oss till husbilsfirman, en Hobby-återförsäljare. Efter en rundvandring tog vi upp vårt egentliga ärende. En av madrasserna i husbilen håller inte formen och vår fråga var, om ett utbyte går på garantin. Verkmästaren följde med ut och konstaterade, att madrassen inte var helt bra. Han skulle i sin tur kontakta tillverkaren, för att höra, om det kunde gå på garantin, vilket han trodde.

Vi for nu vidare till vårt mål för dagen, Hotell Lübeck i Heide, där vi välkomnades av en trevlig receptionist. Vårt rum var ljust och trevligt och de små chokladbitarna på huvudkudden blev uppskattade. J Mjuka badrockar och badhanddukar väntade på oss och när vi hade installerat oss, begav vi oss genast ner till Spa-avdelningen, som blev en angenäm upplevelse. Här fanns droppdusch, upplevelsedusch, tecaldarium, finsk utomhusbastu, arombastu, 2 massagebadkar, uppvärmd utomhuspool och relaxavdelning. Ett par timmar försvann snabbt i denna underbara miljö. I det lilla tecaldariet, som är en variant av det klassiska romerska badet, strålade värmen från både stenväggar, bänkar och golv och även här kunde man välja doft. Hotellpersonalen var vänlig och tillmötesgående. Vi fick t.o.m. koppla husbilen till ett eluttag.

Bilder från Hotell Berlin

Fredag 20070112
Idag var det dags för den första frukosten på hotellet. Det var riklig en frukostbuffé och mycket gott. Vad sägs om champagne och en utsökt god gravad Nordsjölax? J Där fanns flera sorters färsk frukt till müslin och färskpressad god juice.

Vi befann oss nu åter i Schleswig-Holstein, närmare bestämt i området Dihtmarschen, marsklandet. Blåsten var kall och det regnade som vanligt, men det hindrade oss inte från att ge oss ut på upptäcktsfärd. Vårt utflyktsmål var Brunsbüttel, där Nordostseekanalen, eller Kielkanalen, som den också kallas, möter Elbe. Vi åkte genom det vattensjuka landskapet, där många åkrar var mer eller mindre vattendränkta efter den senaste tidens ihärdiga regnande. I den bördiga jorden i Schleswig-Holstein odlar bönderna alla sorters kål och på de vidsträckta ängarna betar de speciella hedfåren. På flera ställen såg vi, hur man hade kluvit stora vitkålshuvuden och gett som föda till fåren. Även mullvadarna tycks trivas i den här miljön, för på ett otal ställen såg vi de små jordhögarna. I det här landskapet står vindkraftverken tätt och den ständiga blåsten och stormen från Nordsjön omsätts till elenergi.

Så småningom anlände vi till Brunsbüttel, som helt domineras av aktiviteterna vid Kielkanalen, som är världens mest trafikerade kanal. Vi hade lite problem med att hitta en parkeringsplats för husbilen, men en vänlig man kom fram till oss och beskrev vägen. Han hade hela tiden ögonen på oss och när vi inte hittade infarten till parkeringsplatsen direkt, uppenbarade han sig ännu en gång. Visst finns det änglar även på jorden! J Här passerar de enormt stora lastfartygen och vi kunde från de två utsiktstornen följa den ca 45 min. långa slussningen i de två parallella slussarna.

Trots regn och blåst lyckades vi ta några enstaka foton, innan vi med husbilen gav oss in på de mindre vägarna, som löper utmed skyddsvallarna vid Nordsjökusten. Utmed infarter och husväggar pryds trädgårdarna i de här områdena ofta av olika vintergröna växter. Mycket vackert tyckte jag, som lägger ner mycket tid och arbete på frösådda växter. På många håll blommade bellisen i gräsmattorna. En vänlig äldre dam, som var ute och gick med stavar i regnet, visade oss tillrätta, när vi vid ett tillfälle blev lite vilsna, där vägen delade sig. Vid ett tillfälle trodde vi att vi åkte på en cykelväg utmed kusten, men så småningom kom vi fram till den lilla fiskehamnen i Friedrichkoog, med sina väl underhållna båtar i glada färger. Koog är ett stycke land, som man har utvunnit ur marsklandet genom utdikning.

Att se Nordsjön i något, som närmade sig storm, var ett måste, så vi kämpade oss upp på den gröna dammvallen. Att fotografera var uteslutet. Det regnade för mycket. Havsklimatet utefter Nordsjön anses vara mycket nyttigt och den allergenfattiga, rena luften påverkar både andningssystem och blodomlopp. Hela ”Wattenmeer” är så unikt, att det har blivit en stor nationalpark. När vi i november var i S:t Peter Ording, fick vi från vallarna en kort inblick i de oändliga vidderna med dyner, saltängar och kilometerlånga stränder. Årstiden är fel, men jag skulle vilja uppleva växlingen mellan ebb och flod, som här är mer påtaglig än på många andra platser på jorden. Att när det är ebb kunna vandra utefter havet är en önskan.

Är man i den här trakten, bör man om möjligt besöka sälstationen. Den här dagen strömmade regnet ner, så det var lite svårt att orientera sig, men en glad fiskare förklarade vägen till forskarstationen på den bästa plattyska. Vi kom i god tid före dagens sista matning, så vi hann såväl titta på den omfattande utställningen med riklig information, som bekanta oss med sälarna, som med nyfikenhet betraktade oss våta varelser, som på land höll på att både regna och blåsa bort. Ingemar blev speciellt uppmärksammad av en stor sälhane, som med stort intresse fokuserade honom vid ett par tillfällen. Man bedriver här såväl en storartad information som en omfattande forskning och omhändertagande av både skadade sälar och sälungar, som av olika anledningar kommit bort från sina mödrar. Vi var några tappra själar, som i hällande regn stod ute för att se på matningen och träningen av sälarna, under det att en av stationens forskare med en aldrig sinande svada berättade om anläggningen och sälarna.

Idag var det extra skönt att gå ner i Spa-avdelningen, när vi kom hem. Därefter smakade restaurangens vällagade fisk utsökt gott. Bilder från denna dag.

Kielkanalen Brunnsbyttel

Målning på busskur

Fiskebåtar i hamnen i Büsum

Kielkanalen

Sälar i regn

Sälstationen

Lördag 20070113
Även den här morgonen fick vi njuta av den goda och vackert framdukade frukosten. Idag hade vi bestämt oss för att åka till kusten för att besöka Büsum.

På väg stannade vi vid torget i Heide, där det idag var en mindre marknad. Jag köpte potatis och mycket fin brysselkål direkt av en bonde. Potatisen smakade utsökt gott och när vi vid hemkomsten provade brysselkålen, visade det sig, att den var en delikatess. Tänk vad klimat och jordmån gör mycket för smaken på grönsaker! Jag passade på att köpa lite pynt i en affär, där man hade rea, innan vi för vidare mot Büsum. Vi parkerade bilen en bra bit från hamnen och fick därför en skön promenad. Hör och häpna! Idag sken solen. Snart kom vi fram till hamnen, där vackert målade och väl underhållna fiskebåtar och räktrålare låg på rad. Tyvärr var det ingen fiskförsäljning idag och även museet Blanker Hans var stängt. Synd nog började båtturerna till Helgoland först i slutet av mars. På väg tillbaka till bilen passade jag på att plocka en vacker naturbukett, som förhoppningsvis skulle hålla sig till hemkomsten i Sverige.

Vi åkte nu vidare till Schafstedt, som visade sig vara en liten idyll av små vackra hus, varav många tak var täckta med halvgräset ag, precis som ex. på Gotland. Här besökte vi först Kerzendorf, där man förutom försäljning av allehanda pynt, visar gamla hantverksmiljöer. Hamnen i Schafstedt, där en liten färja fraktar människor och bilar över Kielkanalen, var nästa anhalt. Vi tog med en bit bröd ut och här blev vi mycket populära bland en stor mängd allehanda sjöfåglar. T.o.m. långhalsade vita gäss lät sig väl smaka.

Nu närmade det sig kväll och vi åkte hemåt, för att äta en bit mat i husbilen innan vi åter tillbringade ett par timmar i bubbelpool, bastu m.m. Vi hade tänkt sova tidigt, men det var ett mycket bra underhållningsprogram på TV, så det dröjde ännu ett par timmar innan John Blund infann sig. Det var prisutdelning på hög nivå inom folkmusik. T.o.m. Marielle Mathieu fanns med bland vinnarna.

Bilder från denna dag.

Büsum

Kerzenhof - Interiör

Kielkanalen

Kerzenhof - Skomakarmiljö

Vindkraftverk

Söndag 20070114
Nu var det dags för den sista frukosten på hotellet åtminstone för den här gången. Vi njöt in i det sista, innan vi packade ut våra tillhörigheter och tog farväl. Idag var det blåsigt med kastvindar, växlande molnighet och delvis sol. Vi gav oss nu iväg i riktning mot Hamburg – Hannover och vidare mot Goslar. Det var lite svårt att hitta en bra plats för påfyllning av färskvatten och tömning av toabehållaren, men till slut lyckades det. Vi åkte under Elbetunneln under total tystnad från mitt håll. Varför? Jag tycker inte om att åka i tunnlar. Radions medryckande 50 – 60 - och 70-talsmusik uppvägde dock en del av olägenheterna. På det hela taget har man glad underhållningsmusik på flera tyska stationer. Eftersom jag var såväl i Tyskland som i Österrike åtskilliga gånger under den perioden blev det ett glatt igenkännande av många låtar.

Kraftig murgröna och slingrande kaprifol med vackra frökapslar klädde trädstammar, plank och stenmurar. Ginstbuskar växte i överflöd på flera ställen. Vackra björkalléer passerades. Vilken härlig grön vinter! Vädret hade blivit lugnare och även mer soligt. Termometern visade på +12 grader utomhus. Vi befann oss nu ute på Lüneburger Heide, där marken av naturliga skäl var mer torrlagd. Den vidsträckta hedmarken, som förr till större delen bestod av ljungväxter och enbuskar, har idag åtskilliga lantbruk och även nyodlingar av skog. Naturen blev nu mer kuperad. Skogsområden, stora gröna odlade åkrar och ängar avlöste varandra. Vi hade för ett bra tag sedan lämnat Schleswig-Holstein och befann oss nu i Niedersachsen, närmare bestämt i det mjukt kuperade Hartzområdet och här sjönk temperaturen lite.

Även solen höll på att gå ner, när vi närmade oss vårt mål, den medeltida staden Goslar med sina vackra och välbevarade korsvirkeshus. Med hjälp av navigatorn försökte vi hitta en anvisad parkeringsplats för husbilar. Navigatorn lotsade oss in på en gata och vi hamnade bredvid en sopsorteringsstation! J Det var inte direkt vad vi hade tänkt oss. Parkeringsplatsen låg lyckligtvis inte långt borta. Här var det tämligen tomt och vi hittade bra plats nära några bussar.

Vi beslöt oss för att genast promenera in till ”Altstadt” den gamla stadsdelen. Nu var det bara att plocka fram vantar, halsduk och mössa, för här på Hartz´ nordsida var vinden lite kylig. Efter en dag på rullande hjul var det skönt att få röra på benen. Den gamla stadsdelen ser ut som en idyllisk sagostad med sina belysta fasader och de vackra korsvirkeshusen med sina talrika variationer i färger och snickerier, sätter fantasin i rörelse. Här och var kan man läsa tänkvärda sentenser, många skrivna redan på 1500-talet. En del av husen är även byggda i skifferns mjuka gråskala. Vi började känna oss lite kulna och jublade, när vi kom fram till ett konditori, som serverade varm gulaschsoppa. Det var precis vad vi behövde. Tyvärr! L Personalen höll på att plocka undan. Man stängde klockan 18.00, men vi var välkomna nästa dag. Lite modstulna tittade vi på varandra, men konstaterade att det säkert var någon mening med detta. Visst var det så!

Vi kom fram till torget precis när klockan slog 18.00 och till vår överraskning fick vi se och höra det vackra klockspelet, som berättar om hur riddare Ramm och hans häst vid ett tillfälle skrapade fram silver, och därmed lade grunden till gruvdriften i Rammelsberg, som i sin tur skapade stadens rikedom. Jag passade på att videofilma spelet. Filma och filma! J Musiken hörs tydligt, men bilden är mörk. Med ett leende på läpparna höjde vi blickarna mot Marktkirche´s båda torn. De båda arkitekterna, som var anlitade, när kyrkan skulle byggas, hade inte kunnat komma överens, utan de två tornen är helt olika varandra. Vinden var kall och snart strävade vi hemåt för att få lite kvällsmat. Med lite planering i förväg är det en ren fröjd att laga mat i en husbil. På radion varnade man för storm och t.o.m. orkan över Sverige, Danmark och norra Tyskland. I husbilen var det varmt och det kändes skönt att få krypa ner i sängen för att läsa en stund. Kl. 04.30 vaknade jag av att jag frös. Gasen hade tagit slut! Ingemar klädde på sig och gick ut för att koppla in reservtuben.

Bilder från denna dag.

Kielkanalen

Åskmöln

Goslar by night

Måndag 2007 0115

Vi sov ganska länge. Det hade varit tämligen tomt på parkeringsplatsen föregående kväll, men nu var vi omgivna av bilar. Tydligen parkerade många här, som arbetade i staden. Även om vinden idag var kylig, tog vi en promenad in till ”Altstadt” för att se stadskärnan i dagsljus. Vi behövde även proviantera lite. Nu blev en del av de idylliska husen förevigade i dagsljus. Både Goslar och Rammelsberg finns med på UNESCO; s världsarvlista. Tyvärr räckte inte tiden till för att besöka Rammelsberg. Det får bli en annan gång. I en livsmedelsaffär belägen under gatuplanet fyllde vi på vårt matförråd. Jag köpte även ett kilo av den kraftiga tyska grönkålen. Vi hade tydligen ställt oss lite fel på parkeringsplatsen i mörkret, men Ingemar lyckades med van skicklighet baxa ut bilen.

Innan vi åkte från Goslar, var vi tvungna att skaffa en gastub, eftersom vi nu använde oss av den lilla reservtuben. Trots välvillig hjälp och bra vägbeskrivning tog det en bra stund innan vi hittade den rätta firman i industriområdet. Idag skulle vi till Ruhrområdet och när vi var färdiga åkte vi mot Kassel. Det såg ut som vår med gröna ängar och åkrar och blommande bellis i gräsmattorna.

I Ruhrområdet var det bra med navigator. Där är det ett myller av åtskilliga av- och påfarter och många filer i autostradorna. Ruhrområdet är det största industriområdet i Europa. Så småningom anlände vi till Hotell Gladbeck Van Der Valk beläget i Gladbeck. Vistelsen här var en vinst i en tävling på Internet. Förutom frukostbuffén på hotellet ingick i priset en heldag i det alpina centret i Bottrop, där vi hade kostnadsfri mat och dryck hela dagen. Det här hotellet är ett större konferenshotell. Även om det är vackert inrett saknade vi redan vid ankomsten den personliga atmosfär, som fanns i Heide. Ingen i receptionen hälsade oss välkomna, vilket annars är sedvanligt. Vårt försök att få hyra in oss på ett eluttag utanför hotellet misslyckades, men det ordnade sig ändå. Vi höll en svag värme på gas i husbilen. Rummet var stort och under en varmare årstid måste det vara skönt att kunna utnyttja terrassen utanför. Det kaklade badrummet i mörk marmor var försett med såväl ett stort badkar som en duschkabin. Efter ett långt skönt bad väntade John Blund. I morgon hade vi mycket på schemat.

Bilder från denna dag.

Vårt hotellrum i Gladbeck

Goslar

Örtläkaren i Goslar

Tisdag 20070116
Idag regnade det igen. Vi åt en för oss ganska tidig frukost i matsalen, varefter vi begav oss till ett par större husbilsfirmor i Ruhrområdet, där man framför allt sålde Hobby och Dethlef. Efter en rundtur på området skulle vi försöka leta oss fram till CENTRO i Oberhaussen. Avfarten Oberhausen – Sterkrade var någorlunda lätt att hitta, men sedan blev det desto svårare. Vi var tvungna att fråga oss fram ett par gånger, innan vi kom rätt. Hela Centroområdet är ca en kvadratkilometer stort och ligger på en del av det gamla stålindustriområdet. Här finns Europas största köp- och fritidscentrum med c;a 200 affärer. Det tog ett bra tag, innan vi insåg vilken av alla gigantiska byggnader, som var inköpscentrum. Själva affärscentrat „Marktstrasse“ består av två plan med nästan 1 ½ kilometer lång shoppinggata. Överallt var det realisation. Vi nöjde oss med att beskåda etablissemanget och ta en långpromenad på affärsgatan. Aj då! Nu i skrivande stund blev jag påmind om, att jag var inne i ett par dekorationsaffärer och till slut köpte ett par vackra fjärilar. För övrigt ska man nog vara yngre för att kunna handla med behållning i detta hav av utbud. Vårt besök här slutade med att vi blev ordentligt utskällda av en yngre man, när vi var på väg till bilen. Han påstod att vi stod på en parkering avsedd för ett privat sportcenter! Det gjorde vi förmodligen, för här var det glest mellan bilarna.

Vi lyckades ta oss ut ur detta jätteområde och åkte mot Bottrop och det där belägna Alpincenter med världens längsta övertäckta pist i Europas största inomhusvintersportarena. Den 640 m långa skidbacken har t.o.m. en kurva. Även om vi inte hade för avsikt att åka skidor, ville vi naturligtvis se denna sportanläggning, som är belägen på en slagghög mitt i den gamla, f.d. industriregionen Ruhrområdet.

Vi parkerade på den stora parkeringsplatsen nedanför backen och gick mot ett litet hus, som förhoppningsvis skulle innehålla någon transportmöjlighet upp till toppen. Här löpte ett ca 40 cm brett transportband, som man skulle kliva på. Det fanns ingenting att hålla sig i. Jag som har dåligt balanssinne blev mycket glad, när en hjälpande hand från Ingemar sträcktes bakåt. Det är ca 600 m upp, och förutom vi två, kom det en enda man på väg ner. J Väl uppe hade vi en strålande utsikt över det gamla Ruhrområdet, där röken fortfarande bolmar ur ett flertal skorstenar. Vi tog oss en titt på skidbacken och de modiga skidåkarna innan vi slog oss ner i det rustika gästgiveriet, där en riklig buffé står framdukad hela dagarna. Maten, som till största delen består av tysk husmanskost, är vällagad och smakar förträffligt gott. Dryck av allehanda slag fick vi hämta så mycket vi ville i baren. Vi var nog de äldsta här idag, men vad gjorde det! J Helt tydligt är den här anläggningen mycket populär bland ungdomar, inte minst ölstugan.

En heldag mitt i veckan kostar inklusive mat och dryck samt hyrning av skidor ca 325:-/ person. För vår del ingick den här dagen i priset, som vi vunnit på Internet. Nedanstående länk, berättar detaljerat om Alpincenter för den, som vill veta mera. http://www.temper.se/Files/Artiklar/Svensk/KKA_03_sve.pdf

Vi insåg ganska snart, att de flesta parkerade sina bilar här uppe vid centret. De hade inga bekymmer med hur man skulle ta sig ner. Vi skulle nerför den ca 600 m höga slagghögen och jag nekade att åka på transportbandet igen. ”Vi går ner”, sa Ingemar. Röken bolmade ur Ruhrområdets skorstenar. För övrigt var det kolmörkt ute. Dessutom småregnade det. Men vad gör man? Av två onda ting, väljer man det minst onda. Ingemar hittade något som i mörkret liknade en stig och vi började sakta vår färd neråt. Efter en stund tog stigen slut, så det var bara att gå upp igen. Nu återstod bara en sak, nämligen att följa bilvägen ner. Tur nog var det ingen större biltrafik, så sakta men säkert tog vi oss ner för slagghögen för att sedan bege oss hemåt. Efter den här långa dagen sov vi gott.

Bilder från denna dag.

Ruhrområdet

Varning

Skidbacken

Ölstugan

Baren

Restaurangen

Onsdag 20070117
Idag var det dags att sakta åka hemåt igen. Utanför hotellet hade forsytian redan fått små gröna blad. Det var +12 grader ute, soligt med små lätta moln på himlen. Det kändes som vår i luften, när vi nu åkte mot Hannover – Hamburg. På flera ställen utefter motorvägen var det röjningsarbeten på gång. Ca 10 mil från Hamburg körde vi av motorvägen, för att fortsätta väg 209 mot Lüneburg. Här åkte vi i början genom ett skogsområde. När vi vid ett tillfälle stannade till vid en parkeringsplats för att dricka kaffe, upptäckte vi att en annan husbil stod en bit ifrån oss. Den vita bilen hade ett stort rosa hjärta målat på varje sida med texten GIRLS. Vi åkte tämligen snart iväg. Man vill ju inte störa affärsverksamheten. J Vi passerade ytterligare ett par bilar som också var målade med hjärtan och GIRLS. Framtill i en av bilarna hängde dessutom en lysande rosa girlang bredvid den lätt klädda unga kvinnan. För övrigt var den här vägen idyllisk, där den slingrade fram mellan små byar och städer.

Så småningom nådde vi Lüneburg och även den välordnade parkeringsplatsen för husbilar, som i novembernumret av tidningen ”Pro Mobil” blev utsedd till månaden bästa ”Stellplatz” d.v.s. parkeringsplats för husbilar. Här finns rymliga parkeringsplatser, toalett och tillgång till vatten och tömning av slaskvatten. När vi skulle lösa biljett i automaten, hade vi inte tillräckligt med lösa Euro. Det var lite kyligare ute nu, så det kändes skönt att ta på sig vantar, mössa och halsduk innan vi begav oss mot stadens centrum, dels för att växla pengar och dels för att få en välbehövlig promenad. Det småkyliga regnet och blåsten gjorde att promenaden inte blev så lång. Vid ett närbeläget hotell växlade en vi en del Euro till mynt. När vi närmade oss parkeringsplatsen stod redan en vakt vid vår bil. Ingemar fick bråttom att springa fram till honom, medan jag löste biljetten. Han hade full förståelse för att vi hade varit tvungna att växla pengar och vi hade tur, som inte fick bilen bortforslad. I det ruggiga vädret blev det en hemmakväll i husbilen med lite god mat och dryck. Radion underhöll oss med glad folkmusik. Man varnade även för kommande storm och orkan.

Torsdag 20070118
Idag hällregnade det, men det hejdade oss inte från att göra en stadstur. Vi befann oss i ”det vita guldets” stad och först av allt ville vi besöka det närbelägna Saltmuséet, som är det enda av sitt slag i Tyskland. Hela staden vilar på saltberget och i Lüneburg börjar den 10 mil långa medeltida handelsvägen, som gick till Lübeck. Resan tog på den tiden 20 dagar.

Vi tog god tid på oss i det informativa muséet, där man på olika sätt har åskådliggjort saltutvinningen. Om man tänker på vad djupfrysta varor betyder för oss idag, förstår man vad saltet hade för betydelse förr. Man konserverade fisk, kött och annat i salt, så att det även kunde transporteras lång väg. I salinerna arbetade ca 500 människor, som var högt ansedda. Saltutvinningen var medeltidens största industriverksamhet. Efter 1000 års verksamhet stängde man år 1980. Saltet lade grunden till den rikedom, som skapades i de städer, som låg utefter ”saltvägen”. Lüneburg blev rikt och ansågs vara ”Hansans drottning”. Borgarhusens fasader är som följd rikt utsmyckade. Samtidigt åstadkom man en stor naturförstörelse. Lüneburger Heide bestod en gång av täta skogar, men man behövde trä för att kunna koka och rena saltet, så därför högg man ner skogarna och heden uppstod, där även de betande fåren hjälpte till att hålla den kal.

När vi kom ut spöregnade det fortfarande, men vi tog en snabb promenad mellan vattenpölarna till ”Am Sande”, torget som anses vara Tysklands vackraste. I skydd av paraplyet lyckades jag ta några kort på de vackra husfasaderna. Vi gick vidare till rådhuset, men det var tyvärr stängt, så vi fick nöja oss med att beskåda det från utsidan. Vädret inspirerade inte till några längre utflykter, så efter att ha sett den gamla lyftkranen i hamnen, som förr användes inför salttransporten, begav vi oss tillbaka till saltmuséet, för att köpa en saltlampa. Kvinnan i receptionen talade om att man fruktade en svår storm/orkan. Media varnade människor och skolbarnen hade fått ledigt.

Förutom att det hällregnade, blåste det nu rejält, så vi begav oss genast tillbaka till husbilen, där ytterligare 6-7 bilar var parkerade. Vatten, gas, mat och dryck hade vi, så det var bara att avvakta vädret inomhus. Våra kläder var genomblöta, men även om det tog tid, torkade de så småningom i värmen inomhus. Stormen tilltog alltmer, regnet öste ner, åskan gick och det haglade ett par gånger. Utryckningsfordonen åkte nästan oavbrutet. Husbilen vacklade betänkligt vid ett flertal tillfällen, när stormen anföll oss. På radion var det skön underhållningsmusik, som man löpande avbröt med nyheter om stormens och orkanen Kyrill´s härjningar. Flyg- båt- och tågtrafik var på många håll inställd. Broar stängdes och då framför allt för vindkänsliga fordon. Ingemar läste meteorologi och jag började skriva på reseberättelsen. Dessutom hade vi bra böcker med på resan, så tiden gick. Egentligen hade vi tänkt åka vidare idag, men det var p .g. a vädret en omöjlighet.

Senare fick vi veta att det sista tåget från Lüneburg hade gått vid. 16.00 - tiden. Därefter var det stopp. På en video såg vi hur vattnet forsade fram på gator och i villaträdgårdar. Takpannor hade flugit bort från rådhusets tak och en del träd hade fällts av vinden. I framför allt södra Tyskland fälldes ca 50-60 miljoner träd.

Bilder från denna dag.

Saltsten i saltmuseet i Lüneburg

Saltstenar

Lüneburg

Fredag 20070119
Även om det kom regnskurar på morgonen var vädret betydligt lugnare och vi fortsatte resan på den gamla saltvägen, numera väg 209 och 207 mot Lauenburg och Mölln. På förmiddagen tittade t.o.m. solen fram. Det behövdes efter ovädret. Vi hade tänkt att stanna till i de båda städerna, men nu kände vi mest för att sakta ta oss hemåt, innan det kom nya oväder. De här vägarna, som går genom små samhällen, kantas på flera håll av skir bokskog. Det regnade nu åter. Först när vi närmade oss Lübeck syntes åter enstaka blå fläckar på himlen. I Burg stannade vi till för att köpa lite vin hos Calles, samt en säck potatis och ägg direkt av en bonde. I Puttgarden gick åter färjorna. Efter en enligt mig lite gungig överfart kom vi i hamn i Rödby. Vi körde raka vägen över Danmark för att sedan åka färjan Helsingör – Helsingborg. Det var lugnt ute och när vi parkerat vid Skåneporten, somnade vi tidigt.

Lördag 20070120
Vi vaknade redan vid 07.00 - tiden på morgonen och när vi tittade ut, snöade det och ett tunt snölager låg redan på marken. När vi åkte, var det jobbigt med sikten ett tag, eftersom det löpande blev isbildning på rutorna. Trafiken var emellertid lugn och i Ljungby upphörde snöandet. Medan vi var i Heide, hade stormen Per härjat ordentligt i vissa delar av Sverige. Här och där var det ”gator” av fällda träd i Småland. E4 måste ha varit blockerad på ett flertal ställen.

Det var lördag och trevliga sändningar på radion. ”Ring så spelar vi” och ”Melodikrysset” underhöll oss ett bra tag. När vi närmade oss Jönköping var det 0-gradigt. Vi mötte saltbilar, men det varken snöade eller regnade. På Vättern syntes bara små krusningar på vattnet, men ingen is. Vi insåg att snön snart skulle kunna komma ifatt oss, så det blev inga längre raster. Vi valde emellertid att åka den gamla vägen genom Gränna och vid Vadstena slott stannade vi till för att koka kaffe. På radion utfärdade man en ny stormvarning, samt talade om regn och snö. Vi åkte fortast möjligt hemåt. På radion sände man ett reprisprogram med Fred Åkerström, där han bl.a. sjöng visor av Ruben Nilsson. Det var en njutning att lyssna. När vi kom förbi Vetterviksbadet fick vi nya bevis på stormens framfart. Nästan hälften av de stora träden på stranden låg fällda. Ännu värre blev det, när vi åkte genom skogområdet före Motala. Här och var låg stora delar av skogen på marken. Vi kom lyckligt hem och var mycket nöjda med vår resa. När snön kom? Någon timme efter vår ankomst till Askersund. Då kom vintern för att stanna.

Bilder från denna dag.

Vadstena slott