Irland

Livet är spännande! Vi är båda pensionärer, råder helt över vår tid och har ingenting, som styr oss. För några dagar sedan hittade vi en billig resa till Dublin. Ingen av oss hade tidigare varit på Irland, så det kändes lite som en vit karta. Min sambo sökte rätt på ett centralt beläget hotell till hyfsat pris och resan bokades.

Ti 20060425
Bilresan till Göteborg gick bra och ca kl. 14.30 startade Ryanairplanet med destination Dublin på Irland. Jag tyckte nog att flygningen över Skottland var lite väl guppig en kort stund, men fick inget medhåll. Klart det var guppigt! Varför skulle vi annars ha behövt spänna på oss säkerhetsbältena?

Efter att ha betalat €5/person körde flygbussen oss direkt till vårt hotell, North Star Hotel, som var centralt beläget vid Connollystationen. Vi tog en välbehövlig tupplur, innan vi promenerade till Temple Bar, där restauranger, pubar, gallerier och små affärer ligger mycket tätt. Här har restaurang- och pubinnehavare från hela världen etablerat sig. Vi hade tänkt sätta oss på något mindre ställe, där vi till maten kunde njuta av den vackra irländska musiken. Det var tji! Den här kvällen var det cupfinal i fotboll och varje pub med anseende hade storbilds-TV inomhus, där man kunde följa matchen. Inte heller på Irland får man röka inomhus och för att rökarna inte skulle missa fotbollsmålen, fanns det TV-skärmar även på de smala gatorna utanför ett flertal pubar. Vi gick till slut en trappa upp på Farringtons pub, där det verkade lite lugnare. Jag är inte speciellt förtjust i pommes frites, men är man i Dublin, bör man enligt min sambo äta ”Fish and chips” åtminstone en gång. Dessutom bör man prova det irländska ölet ”Guinness”. Fisken var mycket god! Det porterliknande ölet med det gräddliknande skummet, tyckte jag nog den här första dagen smakade lite väl beskt. Här på andra våningen hade vi det högljudda skrålet från fotbollsmatchen på behagligt avstånd och när spelet var slut började en musikant att spela och sjunga den eftertraktade irländska musiken. När vi i sakta mak vandrade hemåt hördes sång och musik från de flesta pubar.

Monument of Light 120 m

James Joyce

Vackra papperskorgar överallt

Lyktstolpar i Dublin

On 20060426
Solen strålade från en molnfri himmel och idag hade vi beslutat oss för att göra en dagsutflykt till Wicklow-området med dess berg, dalar och sjöar. Tidigt på morgonen gick vi ner på hotellet för att köpa biljetter av en vaktmästare, som var på strålande humör och skämtade med allt och alla. Min partner köpte biljetter. Jag tyckte inte att priset stämde riktigt och läste den finstilta texten på informationsbladet. Mycket riktigt! Vi hade betalat €10 för mycket. Under skämtsam jargong från mannen ifråga betalades sedeln tillbaka. Om det hade räckt med detta! Efter en stund kom vi på, att vi nog skulle ta en stadsrundtur följande dag. Den var så ordnad, att man kunde göra uppehåll, när man själv önskade, för att sedan hoppa på nästa buss. Biljetten gällde 24 timmar. Det blev många glada skratt, när ”vaktmästaren” fick tillbaka €10 plus lite till i utbyte mot ytterligare ett par biljetter för stadsrundturen.

En anslutningsbuss skulle hämta oss vid hotellet, för att föra oss till utflyktsbussen. Det blev en lång väntan, men till slut anlände bussen. När vi kom fram till platsen, varifrån utflyktsbussen skulle avgå, visade det sig att den redan hade åkt! Anslutningsbussen var försenad! Det blev en livlig och skojfrisk konversation i mobilerna mellan bussförarna. En ny buss hämtade oss, för att köra ifatt utflyktsbussen. Vi var de enda passagerarna! Tala om service! Den sistnämnda bussen lyckades av allt att döma inte komma ifatt utflyktsbussen, utan vi blev avsläppta vid en tredje buss, som till slut förde oss till den väntande utflyktsbussen. Vilket samarbete och vilka trevliga irländska bussförare!

Färden gick genom det långsträckta Dublin med dess förorter. Här blommade frukträden och rabatterna lyste av färgrika blommor. Efter ca en timmes färd befann vi oss i Wicklow Mountains vidsträckta landskap. Utefter vår lilla bergsväg bestod naturen delvis av skogsklädda kullar, men framför allt av ljungbevuxen hedmark och massor av ginst. Vart vi än tittade blommade den gula ginsten. Mängder av får betade överallt på kullarna. Vi stannade till en stund på en bergstopp vid Wicklow Gap. I det här området spelades tidigare filmen ”Braveheart” in. Här var vindarna isigt kyliga och vinterjackorna kom väl till pass. Vår bussförare underhöll oss under hela resan med diverse information och även ett flertal roliga historier. Han berättade även att kinesiskan är det näst största språket på Irland!

Färden gick vidare till den gamla klosterstaden Glendalough. Namnet ”Glendalough” betyder ”de två sjöarnas dal”. Här hade vi gott om tid, så vi passade på att njuta av den vackra dagen och vandrade en liten bit till ”Lower Lake”. På väg växte de största vildväxande blåbärsbuskar, jag någonsin sett. De räckte gott och väl till midjan. I det här landet behöver man inte vara rädd för ormar. Förutom några privatägda finns det inga. I stället för att vandra vidare till ”Upper lake”, gick vi tillbaka för att hinna se den vackert belägna gamla kyrkan och 500-åriga ruinerna från det av eremiten S;t Kevin grundade klostret. På samma område finns det 1000-åriga rundtornet, som använts som bevakningstorn. Ingången ligger 3½ m ovan marken. Man använde en stege för att komma in i tornet. Stegen drogs därefter in i tornet och här var man säker t.o.m. för de högresta vikingarna, som hade gjort trakten osäker. Vi hann få i oss en snabb lunch, innan det var dags att åka vidare till Vale of Avoca för att besöka den lilla byn Avoca och Avoca Handweavers, där vi fick en guidad tur genom väveriet, där man tillverkar mycket vackra plädar, halsdukar m.m. av traktens ull. Efter rundturen lotsades vi in till den kombinerade shopen och kaffeserveringen. Färden tillbaka till Dublin avlöpte väl och tämligen trötta knallade vi hem till vårt hotell längs ”avenyn” O´Connell Street, där vi bl.a. passerade statyn av den irländske författaren James Joyce.

Efter en välbehövlig tupplur gav vi oss åter ut på en promenad, för att söka upp någon av de kända pubarna vi hade läst om. Vi gick länge, mycket länge. Någon av de berömda pubarna lyckades vi inte hitta, utan hamnade i lite mer skumma kvarter, som vi snabbast möjligt tog oss ifrån. Det blev i. st. en mycket sen middag bestående av mycket goda grillade kycklingben på en italiensk restaurang, innan vi åter gick den ganska långa vägen hemåt. Den här kvällen gick vi över ”Ha´penny bridge”, där man förr fick betala en ”half penny” för att få gå över till andra sidan av floden Liffey.

Vår utflyktsbuss

Wicklow Gap

Glendalaugh

Den gamla klostermuren

Rundtornet i Glendalaugh

Handväveriet i Avoca

En av de vackra vävarna

Här väver man för hand

To 20060427
Vi var tämligen trötta efter gårdagens utflykt och sov länge, innan vi begav oss ut på dagens ”City Tour”. Redan vid Trinity College klev vi av bussen. Universitetet, som grundades på 1500-talet, är som ett eget medeltida område med vackra byggnader, stora gröna gräsmattor och kullerstensbelagda gångar. Man möts direkt av det pampiga klocktornet ”Kampanilen”. I ”Old Library” fick vi en glimt av dess unika samling av ca 200.000 böcker. Vi ägnade lång tid åt att se på tryck och böcker om ”Book of Kells”, som är en mycket vackert utsmyckad och illustrerad handskrift, gjord av munkar på 800-talet. Vi var fyllda av beundran inför de utsökt vackra mönstren och färgerna.

Kampanilen vid TrinityCollage

Utanför Old Library

Efter en liten promenad runt området och en stund på en parkbänk i solskenet, fortsatte vi vår busstur till St. Stephen´s Green, en stor och mycket vacker parkanläggning mitt i staden. På vår väg till det närbelägna shoppingcentret, stannade vi en stund för att lyssna på ett par gatumusikanter, som spelade irländsk musik på gitarr.

St.Stephens Green

Blomsterprakt

Gatumusikanterna

Småhungriga som vi var, drack vi en kopp kaffe och åt en smörgås, innan vi fortsatte bussturen mot St. Patrick´s Cathedral, som är Irlands längsta medeltidskyrka. Här betalar man inträde, som nog väl behövs, för att underhålla denna enastående katedral. Författaren till bl.a. ”Gullivers resor” och tillika domprosten Jonathan Swift och hans hustru är begravda här. Vi gick andäktigt och tittade på alla minnesmärken, som fanns för att hedra irländare som stupat under världskrigen och andra krig.

St. Patrick´s Cathedral

Det var nu eftermiddag, när vi åter steg på bussen, som förde oss till vår sista anhalt för dagen, det sju våningar höga ”Guinness Storehouse”, där vi fick lära oss, hur tillverkningen av det berömda mörka och kraftiga ölet går till. Nu kan vi ta emot beställning hemma!!! Här ska det tillverkas öl! Vatten, malt, humle och jäst ska vi väl lyckas komma över! När man betalar inträdet till ”Guinness Storehouse”, får man en öldroppe i plexiglas, som är mycket viktig. Den tjänar både som biljett och betalning för en ”gratispint” i slutet av visningen. Den ölen fick man arbeta hårt för! Mycket motion fick vi också! Genom att till fots gå runt på sju våningar, kunde vi följa hela tillverkningsprocessen, tunnbindarnas historia m.m. På femte våningen fick vi en uppmuntrande liten skvätt öl, för att orka med de sista strapatserna. Det var nämligen många och höga trappor att gå uppför. På sjunde våningen ligger Gravity Bar, där vi fick lön för mödan, en pint Guinness, d.v.s. en halv liter stout, det kraftiga, maltsmakande mörka ölet med det tjocka gräddliknande skummet. Ölet hälls från fat upp i glasen till ca 5/6. Därefter får det inte röras under de kommande två minuterna. När tiden är ute, häller bartendern på ytterligare öl, och där har vi ölen färdig att drickas med det härliga gräddiga skummet. Inte hade vi något emot den kraftiga maltsmaken i dag inte, tvärtom smakade ölen förträffligt under den stora glaskupolen, där man har en strålande utsikt över Dublin med omnejd.

Att vi missade den sista sightseeingbussen hem är en annan historia. Vi fick en mycket lång promenad hem, men vi gjorde en och annan paus. Först blev det en cappucino på ett italienskt café. Därefter åt vi mexikansk middag efter ytterligare några kvarter. Vi fick mycket motion den här dagen. Om vi sov gott? Mycket!

Utanför Guinness Storehouse

Våra pints på gång

Tunnbinderiet förr i tiden

Fr 20060428
Idag skulle vi göra en utflykt alldeles på egen hand till National Botanic Gardens. Vi fick gå ganska långt till en hållplats på O´Connell Street, för att komma med en buss, som skulle gå direkt till området, där parken ligger. På bussen skulle man betala med jämna pengar! Det hade vi förstås inte. En något irriterad förare förklarade att vi fick pengar tillgodo på biljetten.

I strålande försommarväder kom vi fram till den magnifika trädgården, där vi strövade omkring nästan hela dagen. På eftermiddagen var det med säkerhet drygt 20 grader i solen, skönt med tanke på vädret hemma. I informationscentret ville vi köpa en karta över området. Vi hade bara stora sedlar och i receptionen hade man ingen växel. Vi fick kartan gratis med önskan om att vi skulle njuta av trädgården. Det gjorde vi verkligen. Området är vidsträckt med åtskilliga grönområden, växthus, ett stort palmhus, rabatter, små sjöar och ringlande vattendrag. Tulpaner blommade i regnbågens alla färger och i många former. Olika arter av stora blommande magnoliaträd fanns på ett flertal platser. Kamelia och rhododendron stod i full blom. Pionerna höll på att slå ut. Klimatet måste var mycket milt året runt här, eftersom det överallt finns storvuxna gröna växter. Vegetationen runt vattendragen var speciellt vacker med sin vilda växtlighet. Här och var gjorde små ekorrar och änder oss sällskap. Den här sköna utflykten var en fin avslutning på vår Irlandsresa.

Tropisk växtlighet

National Botanic Gardens

Magnolia

Tulpaner

Naturens underverk

Kamelior

Kameliablomma

Rhododendron

Vi lyckades komma tillbaka till centrum med bussen. När vi skulle lösa biljetter, försökte vi använda oss av tillgodohavandet från ditresan, men det gick inte! Den här gången skulle vi inte göra bort oss! Vi hade noga räknat ut att vi inklusive tillgodohavandet hade jämna pengar. Inte fick vi använda oss av tillgodohavandet inte och då räckte inte våra småpengar! Bussföraren var bussig och gav oss rabatt!!! Tillgodohavandet fick vi gå till busstationen för att lösa in. Resan höll på att sluta med förskräckelse. Vi satt högst upp i dubbeldäckaren. När vi skulle gå ner, gick en yngre man bakom mig. Plötsligt tappade han balansen. Först kom hans väska och dator och därefter den unge mannen! Tur nog höll jag i mig i räcket på bägge sidor. Bra med stadiga fruntimmer!

När vi kom hem, var vi rejält trötta efter dagen spatserande. Vi orkade bara inte gå ut för att äta, utan gick till en närbelägen Spar-affär för att köpa en sallad. Den här kvällen skulle det vara underhållning i puben på hotellet. Naturligtvis blir det irländsk musik, tänkte vi och gick ner för att dricka en sista pint Guinness och njuta av den mysiga musiken. Njuta! Jo jag tackar jag! Inte blev det någon irländsk musik! Visst kom det musiker. En klädde sig i bästa Elvis-stil och sjöng igenom hela repertoaren. Sällskapen runt oss blev allt större och alltmer högljudda! Ett tag övertog gäster både sång och musik! Är man på en pub, så är man!

Lö 20060429
Resan hem gick bra och vi var mycket nöjda med vårt korta Irlandsbesök.